hembryggning | Humlegatan

Mera tysk Pilsner 2

Lars1 november, 202231 januari, 20232 kommentarer

Efter den senaste bryggningen befann jag mig lite i valet och kvalet kring vad nästa bryggning skulle bli. Efter en del överläggning föll valet på att brygga om min pilsner efter samma recept som sist. Kanske inte den mest inspirerande bryggningen eller läsningen, men resultatet sist tycker jag talar för sig själv om man beslutar sig för att brygga om exakt samma öl igen. Eftersom det är en ganska lång lagringsperiod (4-6 veckor tycker jag funkat bäst) så blir det också ganska länge mellan bryggdag och servering, så det är bara att sätta igång.

En annan sak värd att nämna är att jag tror mig fått rätt bra koll på hur jästen fungerar. Saflager W-34/70 har ett temperaturspann på 9-15 grader, men jag har fått betydligt bättre och pålitligare resultat när jag jäst i 12 grader med en höjning till 14 mot slutet. Nu har jag dock inte provat att jäsa i det högre spannet under hela jästiden och även om jag inte betraktar mig som någon lagerexpert så finns det trots allt en anledning att man inte jäser dessa lagerjäster i aletemperatur.

Det blir samma procedur kring mäskningen som under förra bryggningen där jag kommer flytta vörten efter avklarad mäsk till en patinagryta för att kunna rengöra botten av bryggverket och tömma bort mjöl samt maltrester. Med pump och slang går det både snabbt och smidigt och torde inte vara en oxideringsfaktor. Jag kommer dock inte utföra flytten förrän vörten är klar, vilket kan förlänga mäskningstiden något. Men det gör jag mest för att jag vill få koll på hur lång tid det faktiskt tar innan den bli klart, och för att jag tror det påverkar slutresultat på ett positivt sätt.

När malten ska krossas kommer jag lägga 5 minuter extra på att få till en jämn och fin krossning där skalet till alla kornsorter ska knäckas utan att malas sönder allt för mycket. Det är verkligen ett finlir, men detta påverkar i sin tur fastbränningar och vörtens klarhet.

Namn: Pils II
Stil: Tysk pilsner
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 77%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L (räknar med 2 L förlust)
Mängd till jäskärl: 10.8
Beräknat SRM/EBC: 6/12
Beräknat OG: 1.045
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 45
OG: 1.046
FG: 1.010
ABV: 4.7%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
79% Weyermann Barke Pilsnermalt (~2L)
10% Weyermann Melanoidin (~27L)
8% Weyermann Carahell (~10L)
2% Weyermann syramalt (~2L)
1.6mm krossning

Mäskschema
65 grader i 60 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 22.9L
Mäskvatten: 22.9L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 97
Magnecium: 19
Natrium: 6
Klorid: 53
Sulfat: 198

Beräknat mäsk-ph: 5.17
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering:-

Humleschema
@60 min - Perle 8AA - 25 IBU
@20 min - Perle 8AA - 15 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@10 min - Perle 8AA - 5 IBU
@0 min - SpindasolB - 20g/100L = 2.4g till 12L vört

Jäst Fermentis Saflager W-34/70 - 2 pakter
Jäsning i 12 grader. Höjning till 14 grader sista biten.

Brygglogg
2022-10-22
Ställde klockan på 06:00 på lördagmorgon och när jag kom ner i bryggrummet var vattnet 67 grader och redo för inmäskning. Att ställa vattnet på två grader över mäsktemperatur har visat sig ganska lagom då temperaturen sjunker ca. två grader när inmäskningen är klar. Bryggdagen flöt på bra utan några problem. En sak jag behöver påminna mig själv om är att man inte drar på pumpen på max efter att man mäskat in, samt efter min omrörning halvägs genom mäskprogrammet. När man rör om i malten så flyttas den runt och tar lite tid på sig att landa mot botten av maltkorgen igen. Om man då dra igång pumpen för tidigt och för kraftigt upplever jag att maltbädden blir mer kompakt. Extra märkbart blev det denna gång då jag drog igång pumpen för att efter avslutad mäskning flytta den till patinagrytan, innan jag lyfte upp maltkorgen. Det skapas då ett annat sug och maltkorgen var betydligt tyngre att lyfta upp, samt att det tog bra mycket längre tid att vörten att rinna igenom maltbädden. Detta ledde troligtvis till att vörten sjönk ganska rejält i temperatur när den mellanlandade i patingrytan. Förhoppningsvis kommer detta inte ställa till den i slutändan. Jag skulle dock kunna vinna en del tid om jag hade en värmekälla till patinagrytan som då hade kunnat börja värma vörten medan jag rengör bryggverket.

Fick även idag kvitto på hur stor skillnad det gjorde att lägga lite extra tid på krossningen. Även om bryggningen krävde fyra olika maltsorter så kom alla dessa från Weyermann och efter noggrann inspektion av de olika malterna kunde jag konstatera att alla hade samma storlek. Misstänker att alla är olika mältningar på pilsnermalt. Efter att ha testa mindre mängder på olika valsavstånd i min kvarn så landade jag i att 1.6mm för denna typ av malt är den bästa. 1.5 blev för finkrossat medan 1.7 lämnade en del orörda korn. Detta i kombination med den två grader förhöjda temperaturen på mäskvattnet ledde till att bryggverkets element fick mindre att göra än vanligt, vilket inte resulterande i någon fastbränning på botten. En lätt hinna av stelnat maltmjöl fanns, men det behövdes inte skrubbas något alls mellan mäskning och kok. En liten och för vissa obetydlig detalj, men jag tror att detta gör skillnad i smaken då inte rester av malten bränns under 60-90 minuter kok. Bryggdagen tog drygt fem timmar från väckning till avslutat städ.

2022-10-23
Kväll och bra drag i vattenlåset 1,5 dag efter den tillsattes.

2022-10-28
Aktiviteten i vattenlåset har minskat. Höjer tempen till 14.

2022-11-01
SG ligger på 1.010 vilket jag misstänker blir FG. Gott så. Drar igång en kallkrash under kvällen. Mätte SG under tidig morgon.

I stort sett ingen fastbränning efter mäsking att tala om. Snabb avtorkning och sedan tillbaka med vörten för kok. Noggrann krossning och jämn temperatur under inmäskningen gjorde skillnad.

Husets Saison och en belgisk avkomma

Lars3 oktober, 20227 oktober, 2022Lämna en kommentar

Då var det dags för ännu en split-batch i hembryggeriet. Ena halvan blir ännu en version av husets Saison där jag kommer återanvända mycket från den förra bryggningen i form av semi-öppen jäsning utan vattenlås i en svalare temperatur samt 3726 från Wyeast. Jag vill prova samma enkla humlekombo som i min pilsner eftersom jag tycker den fick en humlekaraktär som jag tror skulle passa bra i säsongen, så det blir 100% Perle denna gång. I föregående blogginlägg skrev jag om klarning med hjälp av Spindasol B, som jag beställde från Maltmagnus, som jag nu kommer prova för första gången på den varma sidan av bryggningen. Jag väntar någon bryggning med att använda det i jästtanken eftersom jag vill se vilket resultat det ger på endast den varma sidan först. Eftersom Spindasol endast gick att få tag på från just MM så passade jag även på att beställa lite av den specialmalt som passas Saison bäst, nämligen dinkelmalt (spelt). Denna får ersätta vetemalten denna gång, samt att jag skruva om lite i maltnotan i övrigt. Men det kommer inte bjuda på några större överraskningar i slutresultatet.

Den andra halvan kommer jag jäsa med Orval-jästen, vilket kommer resultera i en starkare version av min belgiska pale ale Stolle, som egentligen är en öl jag vill ha i ett betydligt svagare utförande. Dock var det nu lite för länge sedan jag bryggde med WLP510 och jag ville se om även denna öl i ett starkare utförande kan röra sig i Saisonland eller om det blir något annat.

En annan sak som jag funderat på är fastbränningarna i botten på mitt bryggverk. Oftast ställer de inte till det under koket. Men när jag väl diskar och skrubbar bort bottenytan närmast elementen så funderar jag på hur det egentligen påverkar smaken när maltrester bränner fast på botten. För att försöka undvika detta kommer jag, med hjälp av pumpen, att flytta den färdigmäskade vörten till en patinagryta med lauterhelix, rengöra botten på bryggverket så fort som möjligt, försiktigt återföra vörten till bryggverket med hjälp av slang, för att sedan dra igång koket. Lite extra arbete med något jag funderat på att test ett tag, och nu är det dags. Jag siktar på att få en så pass klar vört som möjligt under mäskningen med bryggverket, men eventuella rester kommer förhoppningsvis också silas bort av lauterhelixen i patinagrytan. Eftersom jag också använder mig av slang och tyngdlagen kommer jag troligtvis inte hinna introducerar särskilt mycket syre till vörten innan kok.

Namn: Phare XV och Storstolle
Stil: Saison och belgisk pale ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 63%
Beräknad mängd till jäskärl: 16L
Mängd till jäskärl: 9+5 = 14 liter (note to self. bryggverket klarar en liter till under mäsk)
Beräknat SRM/EBC: 4/8
Beräknat OG: 1.056
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 45
OG: 1.051
FG: 1.007 på båda
ABV: 5.8 % på båda

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
80% Weyermann Barke pilsnermalt (~2 lovibond)
10% Castle Spelt (~2 lovibond)
5% Weyermann rågmalt (~2 lovibond)
4% Weyermann syramalt (~2 lovibond)

Mäskschema
63 grader i 90 minuter
5 min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 45 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 26.3L
Mäskvatten: 26.3L
Lakvatten: -
Mäsk-/lakvattenfördelning: -

Vattenbehandling
7g Kalciumsulfat
6g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 105
Magnecium: 25
Natrium: 6
Klorid: 48
Sulfat: 246

Beräknat mäsk-ph: 5.18
Mätt mäsk-ph: 5.4
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - Perle 8AA - 25 IBU
@20 min - Perle 8AA - 20 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@5min - Spindasol B - 20g/100L = 3.2g till 16L vört

Jäst
Wyeast 3726 och WLP510
Rekommenderad antal jästceller: 166MD
Beräknad mängd jästceller: 325MD per öl

Brygglogg
2022-09-01
Sätter förkulturer.

2022-09-03
Ställde klockan 05:00, alltså en lördag, för att sätta igång. Vatten och malt förberedde jag igår så det var var bara att kliva ner i källaren och mäska in. Bryggdagen (morgonen) löpte på utan problem och det kändes ganska skönt att i och med att bryggningen fortskred bli piggare och piggare, istället för att bli tröttare och tröttare samt mindre motiverad, vilket brukar vara melodin när jag brygger på kvällarna. Att pumpa vörten efter mäskning till patinagrytan gick lätt som en plätt. Eftersom jag inte stegmäskat så höll värmeelementen i botten på bryggverket sig lugna under mäskningen och det var inget som bränt fast när jag rengjorde. En viss yta fanns dock på botten, men denna var mycket enkel att skrubba bort. Glasklart är att det blir en hel del maltmjöl kvar i botten trots att pumpen jobbar nedifrån och upp. Att få bort detta gör gott både för att undvika fastbränning under koket samt att borttagandet ger en renare vört. Efter rengörningen av botten på bryggverket var det bara att koppla på en slang till patinagrytan och leda ner denna till botten av bryggverket, öppna ventilen och låta lauterhelixen filtera bort ytterligare maltrester som följt med pumpen. Jag rör om i vörten med ca. 45 minuter kvar av mäskning och trots ytterligare 45 minuter filtrering så fick jag inte en särskilt klar vört. Så fick det bli denna gång. Jag skulle kunna lägga mer fokus på min krossning av malten. T.ex. så är ett tydligt förbättringsområde individuell krossning av olika maltsorter. Vete-/dinkelmalt är t.ex. mindre än pilsnermalten, vilket gör att inte alla korn krossas. Sedan blir vissa kornsorter för välkrossade, vilket leder till dessa maltrester som jag nu försöker bli av med. Återföringen av vörten till bryggverket gick fint och så fort botten börjat fyllas så kunde jag höja elementen till kokeffekt. I och med att det blev en del maltrester kvar från mäskningen i bryggverket, samt efter filtreringen i patingrytan, så fick en del vört gå till spillo. Om detta leder till minskad fastbränning, renare vört, förhoppningsvis stabilare smakutveckling och hållbarhet på ölet så är jag beredd att gå med på en lite större förlust av vört. Det är bara att öka på den beräknade volymen i bryggprogrammet. Allt detta blir i slutändan en avvägning av vad man tycker känns rimligt att göra. Det är inte troligt att jag kommer ägna mig åt denna extra filtreringsprocedur till all öl jag brygger. Men när det gäller Saison som jag hela tiden försöker förfina, så känns detta i dagsläget rimligt, medan stegmäskningens tidsaddering å andra sidan, inte känns rimligt just nu. När man fokuserar på dessa bryggtekniska detaljer blir det dock ganska uppenbart hur bristfälliga dessa enkärlssystem blir. Jag förstod ganska länge inte poängen med trekärlssystem som sköttes antingen med hjälp av tyngdlagen och avancerade svettsställningar eller pumpar. Dessa är dock överlägsna när det gäller att producera vört fri från fetter, proteiner och andra syrereducerande beståndsdelar.

2022-09-08
Efter 5 dagars jäsning:
SG på WLP510 = 1.014
SG på 3726 = 1.011
Höjer från 18 grader till 20 för att hjälpa med de sista pinnarna. Eftersom det bara blev ynka 5 liter till orvaljästen (510) så är det ganska troligt att denna redan nått FG. Senaste gången jag bryggde med denna jäst blev FG just 1.014. Kommer troligtvis flytta detta jäskärl till kylen under helgen för kallkrashning medan 3726:an får tugga vidare eftersom denna brukar behöva några dagar på sig för att tugga i sig de sista pinnar ner till ett FG runt 1.007.

2022-09-11
SG på WLP510 = 1.009
SG på 3726 = 1.009
510:an verkar jobbar vidare trots allt. Den blir således kvar i jäskammaren tillsammans med 3726:an.

2022-09-14
FG landar märkligt nog på 1.007 på båda ölen. Kallkrashar.

2022-09-17
Buteljerar båda ölen. Denna gång utan någon champagnejäs utan bara sockerlag. Endast på 75:or.

Överföring till kittel med lauterhelix efter avklarad mäskning.

Syns kanske inte så väl, men i botten av bryggverket låg det maltmjöl till ett halvt brödbak.

En hel del kvarlämningar i kitteln efter återföring till rengjort bryggverk. Syns speciellt närmast utloppet av helixen.

Stabilisera smaker 2

Lars19 september, 202219 september, 20222 kommentarer

Funderingarna kring husets Saison fortsätter och hur jag ska kunna förbättra denna maratonöl. En tanke som slagit mig efter att ha druckit några flaskor av senaste versionen är att jag ibland upplever att smakerna varierar ganska mycket mellan bryggningarna, fast jag ofta använt mig av ganska samma ingredienser. Jag inbillar mig att det inte handlar om smakbidrag som man tänker och planerar ölet utefter. Alltså malt, humle och jäst. Detta har fått mig att fundera kring hur klar en del Saison är, t.ex. Dupont, och hur detta förmodligen är en nyckel till att ölen smakar på samma sätt år efter år. Det är ju en helt annat bryggpraxis än med en grumlig IPA där smakstabilitet är något som kommer och går åt alla håll och kanter. Där kan man likt i vinvärlden prata om drickfönster, alltså ett fönster som öppnas under en viss period då drycken är som bäst att förtäras. När det gäller vin så brukar dessa fönster kunna vara ett eller flera år, medan en hembryggd häjs-IPA har ett fönster på någon, eller i vissa fall, några veckor.

Hur man ska uppnå smakstabilitet, vilket är synonymt med en förlängning av ölets kvalitet, kan göras på lite olika sätt. Flera stora bryggerier, t.ex. Dupont, centrifugerar sin öl för att bli av med oönskade rester av såväl humle, jäst, proteiner och malt. Detta är ju inget som vi hembryggare kan syssla med, men jag tycker det är intressant att notera att detta är en procedur som man trots allt utför. Detta får mig att tänka på den lageröl jag bryggt under året, att denna vid upprepade tillfällen blivit väldigt bra, och framförallt att smakerna håller sig pigga och fräscha under flera månader i fat. En del i detta tror jag har att göra med att det är en klar öl utan massa "bös" som med tid kan påverka ölets smaker. Detta är så klart en av flera anledningar till ett gott öl, men ändå något att nysta vidare i.

Det blir dock en del skillnad mellan en lager på fat och en Saison på flaska. Främst av allt ska ju säsongen efterjäsa på flaska för att utvecklas ytterligare, vilket i sin tur kräver att det finns levande jäst kvar i ölet när det åker på flaska. Lyckas man då filtrera bort för mycket jäst under jäsningen och kallkrashningen kan det blir problem med flaskjäsningen. De flesta belgiska Saisonbryggerierna tillsätter dock ny jäst vid flaskning. Detta är ju i sin tur inte något svårt för en hembryggare att göra. Jag har använt mig av champagnejäst i några år, men även den har jag undrat vad den egentligen bidrar med till ölet i form av smak och munkänsla.

Efter att mitt senaste paket av protafloc tog slut för några år sedan har det inte blivit att jag införskaffat mig något nytt klarningsmedel till den varma sidan. Jag har heller inte undersökt utbudet på marknaden förrän nu och sett att det finns en del andra produkter för samma syfte, men som går att använda både under kok och i jästank i samband med kallkrash. Valet landade till slut på en produkt med namnet Spindasol SB1 som går att använda på just det sättet. Det är en ren mineralprodukt och går då, vilket inte faller något avgörande för min del, under de tyska renhetslagarna. Denna kommer jag nu börja använda framöver för att se om den kan hjälpa mig uppnå ett klarare öl, vid de bryggningar det är eftersträvansvärt.

En annan sak jag funderat på är att mitt bryggverk har en ganska tydlig akilleshäl när det gäller att filtrera vörten på väg från motströmskylaren till jäskärlet. Trots mitt tillägg av falskbotten blir det så att det följer med en del "bös" ner till jäskärlet. Silpåsar, såkallade saftsilspåsar, hjälper till med en del av de grövre grejerna, men när det gäller just proteinutfällningar tror jag inte dessa gör någon jättestor nytta. Det är nästan så att man hade velat kyla vörten efter en filtrering av något slag. Detta känns dock som en oxideringsfaktor som jag inte är beredd att ta, utan jag får helt enkelt se hur Spindasol SB1 fungerar, dels under koket, men även i samband med en liten tillsats under kallkrashningen.

En sak jag funderat på att göra, vilket känns lite meckigt, är att filtrera vörten efter mäskning via min patinagryta med påkopplad lauterhelix. På så sätt kommer jag kunna bli av med de rester som blir kvar i botten på bryggverket, som också är de som orsakar fastbränningar. Sedan kan lauterhelixen göra en del nytta när vörten sedan ska tillbaka till bryggverket.

Även om detta är olika procedurer som jag tror det flesta hembryggare ignorerar samt att det går emot min filosofi att göra bryggdagen mindre besvärlig, så är det dock något som jag tycker kan vara värt att prova på. Ölen man producerar, oavsett hur duktig man är på att brygga, har sina brister och detta kan vara något som faktiskt påverkar kvalitén åt det positiva hållet. Det kommer dock, som vanligt när man gör bryggtekniska förändringar, kräva ett avvägande om man tycker det är värt mödan. Samt att man måste vara självkritisk och fundera om det verkligen gör någon skillnad. Det är lätt att tycka att det smakar bättre, bara för att man gör förändringar. En klarare vört, hela vägen från mäsk via kok, till nedkylning ner till jäskärlet, är dock en obestridlig kvalitétsindikator i ganska många fall. Sedan ska också alla andra delar av jäsning och flaskning falla på plats. Många bäckar små, så att säga.

Utvärdering av Phare XIV 2

Lars28 augusti, 202228 augusti, 20222 kommentarer

Inlägg om bryggdag finns här.

Snabbtitt på receptet, med malten först:

68.6 % Weyerman Barke pilsnermalt
14.8% Weyermann vetemalt
10% Weyermann rågmalt
4.6% Weyermann syramalt
2% Weyermann melanoidinmalt

Humlen:

@60 min - Magnum (pellets) - 25 IBU
@20 min - Styrian Goldning Bobek (kottar) - 20 IBU

Jäst med Wyeast 3726, "öppen" jäsning i 18 grader.

5.8% med ett OG på 1.051 och FG på 1.007. Beräknat IBU var 45.
Bryggdes 7/6 och buteljerades 27/6.

För det första har jag kommit fram till att den ölen smakar betydligt bättre på stor flaska än på liten. Jag brukar alltid buteljera ölen på några 75:or samt resten på 33:or och jag tycker det är en jättestor skillnad mellan dessa två nu när jag provat den några olika gånger. Jag har inte ens reflekterat över detta tidigare men skillnaden är faktiskt så pass stor att jag skulle benämna ölen från de små flaskorna som "helt okej men inte mer...", medan ölen från de stora flaskan nog är bland de bättre säsongerna jag bryggt.

Ölet från de större flaskorna är glasklara medan de små är grumliga. Kopplingen till varför de stora flaskorna smakar väldigt mycket bättre har alltså med detta göra. Har jag äntligen kommit mitt irrande kring dessa öl på spåret? Hade resultatet av dessa fjorton ombryggningar varit annorlunda om jag vetat detta från början?

Saison tycker jag är en ölsort som mår bra av att luftas lite innan förtäring. Vanligtvis häller jag upp ölet direkt när flaskan plockats från kylen från att sedan låta den stå och komma upp i temperatur. Det är lätt hänt att man dricker öl för kallt och då kan en del smaker, goda och även felsmaker, gömma sig. Beroende på hur kallt man har det i kylen kan ölet behöva stå, upphällt i glaset, i 5-10 minuter. Prova själv och märk skillnaden.

Doften är som den brukar med fräsch (inte alltid jag lyckas med det) saisonfrukt samt lite vitpeppar. Senaste Saisonbryggningarna har jag som bekant slutat med sena givor eftersom jag inte tycker de tillför mig något. Jag vill att jästen ska få 100% spelrum. Detta för att nobel humle i min mening inte tillför några goda smaker tillsammans med saisonjäst. Jag har tidigare skrivit om att flera av de nobla humlesorterna i pelletsform förvandlat ölen till limebomber och tagit bort nästan alla rustika smaker från jästen.

Smaken på ölen är frisk och fräsch hela vägen genom gommen och i eftersmaken. Äntligen! Detta har varit mitt stora problem under de senaste åren, att jag inte tycker den känns tillräckligt fräsch. Smakerna kopplar jag till jästen och kanske kan detta med en öppen och svalare jäsning vara något, i kombination med stora flaskor och klar öl. De sedvanliga övermogna fruktsmakerna, som jag slarvigt börjat benämna som Saisonfrukter, känns äntligen precis lagom tillbakadragna för att kunna ge karaktär åt ölet utan att vara för aggressiva eller kletiga. Munkänslan känns lätt utan att vara för tunn. Aningen låg kolsyra dock. Beskan är rejält påtaglig men med en hyffsad vasshet. Även om jag lagt om humlegivorna och sorterna finns här utvecklingspotential. Till nästa bryggning bli det nog att testa Perle både som bitterhumle samt vid senare givor. Detta för att jag önskar en liknande humlekaraktär i min Saison som min fantastiska fina pilsner hade. Förhoppningsvis kan detta ge en ännu vassare/fräschare beska än kombinationen Magnum och Goldings.

Nu ska väl pubölen sitta?

Lars18 augusti, 202218 augusti, 2022Lämna en kommentar

Den här ölen har jag lite slarvigt kallat för puböl i tidigare inlägg, mest för att när jag bryggde ölen första gången inte ville lägga den i ett bestämt fack utan receptet knåpades ihop helt och hållet på känsla och erfarenhet, utan recept som förebilder. Känslan kring ölet var att det skulle vara just lite "pubigt". Jag kommer garanterat att utveckla min bryggning mer åt engelska stilar i framtiden och jag kanske inte kan stå för den generaliserande pubölsbenämningen om något år. Ungefär som att gå fram till baren på Bishops eller annat ölhak och säga att man vill ha en öl. Nu tror jag dock att personalen på dessa ställen lärt sig förstå vad en sådan kund är ute efter, troligtvis en Mariestad. Nåväl. Jag har redan provat brygga mild och bitter, men denna "puböl" landar i något slags mellanland där pale ale eller golden ale troligtvis den minst felaktiga beteckningen.

Till denna ombryggning av ölet, som nu är tredje gången, ville jag inte förändra så mycket mer än att få ner alkoholen och få upp beskan. Fullersjästen kan bete sig väldigt annorlunda beroende på hur pigg den är. För att få kontinuitet är det förkultur som gäller för denna typ av kraftigt flockande jäster, som jag får för mig presterar sämre utan en förkultur efersom den klumpar ihop sig mer och går in i viloläge lite lättare än andra jäster. Första bryggningen av denna öl blev utan förkultur, vilket resulterade i en låg utjäsning som jag sedan baserade maltmängden på till den andra ombryggningen, fast då med förkultur. Detta ledde så då klart till en betydligt bättre utjäsning och ett starkare öl, vilket inte är vad jag vill ha. Givetvis förespråkar jag alltid en förkultur eftersom jästen ska må så bra som möjligt när den åker ner i vörten, men det är inte alltid man kan planera i förväg utan att livet utanför hembryggningen kommer i vägen.

Detta ska vara ett enkel öl, därav är det endast en basmalt (med lite syramalt) samt en humlesort som gäller. Jag vill att den karaktärsfulla Fullersjästen ska få utrymme att skina i ett svagare öl samt att humlen ska vara rejält påtaglig och pigg utan att dra iväg för mycket åt diverse fruktiga håll. Jag tipsar ännu en gång om att byta basmalter när man går mellan olika stilar eftersom det är ett enkelt sätt att ge ölen olika karaktär och nyanser. Jag har gillat hur Whitbreadvarianten av Golding smakat i de tidigare ölen, så jag fortsätter med den. Det är också ett medvetet val att köra på en lite mindre vanlig humlesort än "vanliga" goldings, Fuggles eller annan mer frekvent förekommande humlesort, eftersom jag återigen vill ge ölet en mer unik karaktär och påminna om mycket annat.

Namn: Källarale 2022
Stil: Engelsk Pale Ale/Golden Ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 79%
Beräknad mängd till jäskärl: 13L
Mängd till jäskärl: 11L (2.2L kvar = 13.2L)
Beräknat SRM/EBC: 4.5/9
Beräknat OG: 1.041
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 45
OG: 1.043
FG: 1.011
ABV: 4.2%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
96.2% Crisp Best Ale (~2.8L)
3.8% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
65°C i 60 min
76°C i 10 min
5 min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 20.1L
Mäskvatten: 20.1L
Lakvatten: -
Mäsk-/lakvattenfördelning: -

Vattenbehandling
2g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 72
Magnecium: 12
Natrium: 6
Klorid: 59
Sulfat: 102

Beräknat mäsk-ph: 5.3
Mätt mäsk-ph: 5.6
Mäskjustering: -
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -60

Humleschema
@60 min - Whitbread Golding (T-90) - 30 IBU
@20 min - Whitbread Golding (T-90) - 10 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@10 min - Whitbread Golding (T-90) - 5 IBU

Jäst
Wyeast 1968 - 1 L förkultur
Jäsning i 19 grader, höjning till 21 mot slutet.
Rekommenderad antal jästceller: 100MD
Beräknad mängd jästceller: 145MD

Brygglogg
2022-07-16
Sätter förkultur.

2022-07-17
Bryggdag utan problem. Tillsatte jästen i den nedkylda vörten strax efter 23:00.

2022-07-18
Tittar till jäskärlet på morgonen och ingen aktivitet, vilket gör mig något fundersam då den vid senaste tillfället satte igång bara efter någon timme. Den har dock kommit igång under eftermiddagen, dock inte med samma häftiga aktivitet som förra gången. Kan ju vara så att den beter sig något lugnare när vörten innehåller mindre sockerarter också, eller så är den helt enkelt inte lika pigg som förra gången.

2022-07-21
Idag har aktiviteten i vattenlåset lugnat ner sig betydtligt efter tre dagar av hög aktivitet. Höjer till 21 grader för att hjälpa till med utjäsningen. SG på 1.013. Med tanke på att den rör på sig fortfarande gissar jag att FG kommer landa runt 1.010 och då bli en öl strax över 4%, vilket är helt perfekt!

2022-07-25
FG landar på 1.011. Kallkrashar.

2022-07-28
Fatar och trycksätter till 1 bar.