Gå till innehåll

Den här ölen har jag lite slarvigt kallat för puböl i tidigare inlägg, mest för att när jag bryggde ölen första gången inte ville lägga den i ett bestämt fack utan receptet knåpades ihop helt och hållet på känsla och erfarenhet, utan recept som förebilder. Känslan kring ölet var att det skulle vara just lite "pubigt". Jag kommer garanterat att utveckla min bryggning mer åt engelska stilar i framtiden och jag kanske inte kan stå för den generaliserande pubölsbenämningen om något år. Ungefär som att gå fram till baren på Bishops eller annat ölhak och säga att man vill ha en öl. Nu tror jag dock att personalen på dessa ställen lärt sig förstå vad en sådan kund är ute efter, troligtvis en Mariestad. Nåväl. Jag har redan provat brygga mild och bitter, men denna "puböl" landar i något slags mellanland där pale ale eller golden ale troligtvis den minst felaktiga beteckningen.

Till denna ombryggning av ölet, som nu är tredje gången, ville jag inte förändra så mycket mer än att få ner alkoholen och få upp beskan. Fullersjästen kan bete sig väldigt annorlunda beroende på hur pigg den är. För att få kontinuitet är det förkultur som gäller för denna typ av kraftigt flockande jäster, som jag får för mig presterar sämre utan en förkultur efersom den klumpar ihop sig mer och går in i viloläge lite lättare än andra jäster. Första bryggningen av denna öl blev utan förkultur, vilket resulterade i en låg utjäsning som jag sedan baserade maltmängden på till den andra ombryggningen, fast då med förkultur. Detta ledde så då klart till en betydligt bättre utjäsning och ett starkare öl, vilket inte är vad jag vill ha. Givetvis förespråkar jag alltid en förkultur eftersom jästen ska må så bra som möjligt när den åker ner i vörten, men det är inte alltid man kan planera i förväg utan att livet utanför hembryggningen kommer i vägen.

Detta ska vara ett enkel öl, därav är det endast en basmalt (med lite syramalt) samt en humlesort som gäller. Jag vill att den karaktärsfulla Fullersjästen ska få utrymme att skina i ett svagare öl samt att humlen ska vara rejält påtaglig och pigg utan att dra iväg för mycket åt diverse fruktiga håll. Jag tipsar ännu en gång om att byta basmalter när man går mellan olika stilar eftersom det är ett enkelt sätt att ge ölen olika karaktär och nyanser. Jag har gillat hur Whitbreadvarianten av Golding smakat i de tidigare ölen, så jag fortsätter med den. Det är också ett medvetet val att köra på en lite mindre vanlig humlesort än "vanliga" goldings, Fuggles eller annan mer frekvent förekommande humlesort, eftersom jag återigen vill ge ölet en mer unik karaktär och påminna om mycket annat.


Namn: Källarale 2022
Stil: Engelsk Pale Ale/Golden Ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
79%
Beräknad mängd till jäskärl: 13L
Mängd till jäskärl:
11L (2.2L kvar = 13.2L)
Beräknat SRM/EBC: 4.5/9
Beräknat OG: 1.041
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 45
OG: 1.043
FG: 1.011
ABV: 4.2%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
96.2% Crisp Best Ale (~2.8L)
3.8% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
65°C i 60 min
76°C i 10 min
5 min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 20.1L
Mäskvatten:
20.1L
Lakvatten: -
Mäsk-/lakvattenfördelning: -


Vattenbehandling
2g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 72
Magnecium: 12
Natrium: 6
Klorid: 59
Sulfat: 102


Beräknat mäsk-ph: 5.3
Mätt mäsk-ph: 5.6
Mäskjustering: -
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -60


Humleschema
@60 min - Whitbread Golding (T-90) - 30 IBU
@20 min - Whitbread Golding (T-90) - 10 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@10 min - Whitbread Golding (T-90) - 5 IBU


Jäst
Wyeast 1968 - 1 L förkultur
Jäsning i 19 grader, höjning till 21 mot slutet.
Rekommenderad antal jästceller: 100MD
Beräknad mängd jästceller: 145MD


Brygglogg
2022-07-16
Sätter förkultur.

2022-07-17
Bryggdag utan problem. Tillsatte jästen i den nedkylda vörten strax efter 23:00.

2022-07-18
Tittar till jäskärlet på morgonen och ingen aktivitet, vilket gör mig något fundersam då den vid senaste tillfället satte igång bara efter någon timme. Den har dock kommit igång under eftermiddagen, dock inte med samma häftiga aktivitet som förra gången. Kan ju vara så att den beter sig något lugnare när vörten innehåller mindre sockerarter också, eller så är den helt enkelt inte lika pigg som förra gången.

2022-07-21
Idag har aktiviteten i vattenlåset lugnat ner sig betydtligt efter tre dagar av hög aktivitet. Höjer till 21 grader för att hjälpa till med utjäsningen. SG på 1.013. Med tanke på att den rör på sig fortfarande gissar jag att FG kommer landa runt 1.010 och då bli en öl strax över 4%, vilket är helt perfekt!

2022-07-25
FG landar på 1.011. Kallkrashar.

2022-07-28
Fatar och trycksätter till 1 bar.

Jag är mycket för att filtrera bort så mycket rester som möjligt inför jäsningen.
Smidig och enkel flytt av kallkrashad öl till fat.

2

Detta kommer kanske bli det minst lästa blogginlägget som hembryggarbloggvärlden skådat. Det anser jag dock inte vara mitt fel. Det är bara hembryggarbloggvärlden som inte förstått att Engelsk Pale borde vara nästa stora hembryggargrej.

Som jag varit inne på tidigare så dras jag mer och mer åt den engelska ölscenen, vilket till stor del beror på att jag för några år sedan upptäckte Skebos utmärkta sortiment. Visst har jag druckit ESB och andra öl genom åren, men det är helt klart Skebo som gjort att jag nu blivit mer och mer intresserad. När jag började med hembryggning så var brittisk öl kanske det mest ointressanta att brygga. Dels för att jag inte hade någon kunskap om ölen samt att det då, liksom nu, inte är öl som anses som särskilt trendig. För det är ju så det fungerar när man intresserar sig för något nytt. Man snappar upp det som alla skriver och pratar om för att senare fördjupa sig åt olika håll och kanter. Inom ölvärlden så kan dessa håll och kanter verkligen sticka iväg åt många olika håll och det kan också behöva få ta sin tid.

För att lära mig mer om vilken typ av brittisk öl jag vill brygga började jag i slutet av november fila på ett recept utan några större riktlinjer. Jag byggde ett recept och bryggde en öl med den kunskap jag hade i bagaget. KällarAle, som jag döpte ölen till, blev en riktigt trevlig öl med mjuk och fyllig kropp, härligt fruktiga toner från jästen samt att den låga kolsyran på fatet i kombination med stout-munstycket till tappkranen nästintill förflyttade mig från den svala källaren i norra Sverige till en stojig pub i York, eller liknande. Kunskapen om brittisk geografi är även den ganska bristfällig så jag ve inte om det finns några stojiga hak i York, men jag hoppas att det gör det.

KällarAle jäste med den klassiska Fullersjästen, Wyeast 1968, som bär namnet "London ESB Ale". Mitt intresse för belgisk jäst har börjat förflytta sig mot engelsk jäst och jag utgår, på samma sätt som när jag brygger Saison, från jästen när jag tänker kring det färdiga ölet. Eftersom min kunskap kring engelsk jäst fortfarande är ganska begränsad kommer jag inte göra någon lång utläggning om detta. Här utgår jag istället från utjäsningen av den jäst jag kommer använda till denna bryggning, som återigen kommer vara just Fullers-jästen. När jag tidigare använt denna jäst har utjäsningen varit riktigt dålig och jag har upprepade gånger legat runt 55-57%. Tittar man på produktinformationen ska den ligga på 67-71%, så jag anar att den kan bete sig något annorlunda beroende på hur pigg den är och troligtvis kommer den jäsa ner mot dessa siffror om man kokat ihop en förkultur. Här kan jag passa på att tillägga att det finns torrare engelsk öl än den som jag bryggt (pale ale, golden ale, bitters mm) och den som jag tänker mig att denna bryggning ska resultera i. Skebo använder sig t.ex. av Wyeast 1098 som kanske framhäver humlen lite tydligare än vad Fullers-jästen gör samt ger ett torrare och krispigare öl. Fullers-jästen upplever jag som fruktigare och fylligare vilket gör den bra att använda till svagare öl.

Även om KällarAle var en riktigt trevlig öl vill jag se vad som händer om man förenklar receptet något. Jäser man med Fullers-jästen upplever jag att man inte behöver oroa sig för kropp eller maltkomplexitet utan det är nästan tvärt om. Trots sina blygsamma 4.3% upplevde jag den nästan för fyllig. Så till denna bryggning blir det med undantag för lite syramalt enbart brittisk alemalt från Crisp. Egentligen hade jag velat följa de brittiska bryggartraditionerna även kring humlen och enbart använda kottar, men det verkar bli svårare och svårare att få tag på humle i kottform. Det blir därför en pelletsblandning av Whitbread Golding och Soverign, två sorter jag inte har någon erfarenhet av. Således hoppas jag att slutresultatet blir en öl runt 4% som bärs fram av en fruktig grundton från jästen, en maltig bas samt en rejäl kick från brittisk humle. Mitt enda frågetecken är huruvida en stor del av humlen kommer "ätas upp" av den relativt fyllig restsötman. För att återigen återkomma till Skebo så upplever jag deras öl som relativt torra, vilket också lyfter fram de brittiska humlesorterna på ett utmärkt sätt. Det är således inte helt omöjligt att jag i framtiden kommer använda Fullers-jästen till ett lite enklare och mer tillbakadraget öl, kanske i kombination med något rostat, medan torrare och pale ale-liknande öl med humlekick kommer jäsas med en annan jäst. Vi får se. Just nu är jag dock väldigt taggad på denna öl.


Namn: Snooze and explore
Stil: Engelsk Pale Ale/Strong Bitter
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
76%
Beräknad mängd till jäskärl: 12L
Mängd till jäskärl:
11.4L
Beräknat SRM/EBC: 6/12
Beräknat OG: 1.058
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 42
OG: 1.063
FG: 1.014
ABV: 6.4%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
95.1% Crisp Best Ale (~2.8L) 3500gr
4.9% Weyermann syramalt (~2L) 180gr
1.6mm krossning

Mäskschema
65 grader i 60 min.
76 grader i 10 min.
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 20L
Mäskvatten:
20L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 96
Magnecium: 12
Natrium: 6
Klorid: 60
Sulfat: 159


Beräknat mäsk-ph: 5.15
Mätt mäsk-ph: 5
Mäskjustering: -


Humleschema
@60 min - Whitbread Goldings (pellets) 30 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@5 min - Whitbread Goldings (pellets) 5 IBU
@5 min - Sovereign (pellets) 6 IBU
@0 min - Whitbread Goldings (pellets) 2.5g/L vört
@0 min - Sovereign (pellets) 2.5g/L vört


Jäst: Wyeast 1968 London ESB - 1L förkultur
Jäser i 19 grader, 21 grader mot slutet.
Rekommenderad antal jästceller: 128MD
Beräknad mängd jästceller: 190MD


Brygglogg
2022-02-19
Sätter förkultur på 1L.

2022-02-20
Bryggdag. PH blev för första gången någonsin lägre än beräknat. Misstänker att det är basmalten som ställde till det då jag alltid planerar för ett lägre PH i bryggprogrammet. PH landar på 5.0 vilket är för lågt, men något jag får leva med eftersom jag inte har något att höja med samt att sådana företag alltid slutar med strul. I övrigt flöt bryggkvällen på bra. Aktivitet redan någon timme efter avslutad bryggdag. Utan förkultur har denna jäst varit lite långsam att komma igång. Ska bli intressant att se om utjäsningen påverkas.

2022-02-21
Häftig aktivitet i vattenlåset.

2022-02-22
Fortsatt hög aktivitet i vattenlåset.

2022-02-23
På morgonen har aktiviteten lugnat sig något, vilket talar för att jäsprocessen börjar att avta. Bedömer den fortfarande som väldigt aktiv men jag höjer till 21 grader redan nu för att hjälpa till med utjäsningen.

2022-02-25
Aktiviteten har avtagit kraftigt, men svag rörelse i vattenlåset. Uppskattningsvis en bubbla i minuten. Borde vara färdigjäst slutet av veckan. Upplever ganska stor skillnad i hur jästen beter sig nu när jag satte en förkultur. Både tidigare start och längre jäsning. Denna borde kunna söka sig ner under 1.020.

2022-02-26
Upptäcker till min stora förvåning att SG ligger på 1.014. Det är alltså en ganska stor skillnad på hur den här jästen beter sig när den är extra pigg och tillsätts från en förkultur, än när man enbart hivar i jästen direkt från paketet. Så är det givetvis med många jäster, men med tanke på mina småsatser så förväntade jag mig inte riktigt denna märkbara skillnad i utjäsning. Den ligger nu på 77% i utjäsning medan jag har beräknad OG på vörten efter en utjäsning strax över 60%. Fick även ut högre effektivitet från bryggdagen än beräknat, så detta kommer blir en ganska stark öl runt 6.5%, istället för 4-5%. Nåväl. Nu vet jag i allafall hur jästen fungerar i detta sammanhang, vilket är bra att veta eftersom jag troligtvis kommer brygga liknande öl fler gånger.

2022-02-27
Kallkrashar.

2022-03-01
Fatar.

2

Efter drygt sju år som hembryggare tänkte jag att det var dags att ta ut svängarna lite och brygga en öl baserad på vad jag hittills lärt mig. Det är en öl jag funderat på att sätta ihop alltsedan jag började få en fallenhet för engelsk ale. Det är något lättsamt med låg kolsyra och knäckig maltsmak som jag tänker mig ska få rinna från min nya Nukatap med stoutmunstycke, som jag skrev om tidigare. Det har varit väldigt roligt att få knåpa ihop receptet och även något jag ville göra utan att läsa andra färdiga recept, bläddra i böcker eller läsa på forum. Troligtvis är det första gången jag sätter ihop ett recept utan några som helst riktlinjer från andra källor, helt på egen erfarenhet, eller bristen av just detta, beroende på hur resultatet blir. Vad blir det för öl egentligen? Någon slags blandning av en porter och en ESB kanske?

Receptet utgår från jästen där jag alltsedan min engelska porter, som jag anser vara en av mina bästa hembrygder hittills, velat återkomma till Fullers-jästen. En ganska allsidig jäst för engelska stilar som kan användas till det mesta. Den är en väldigt tam utjäsare men desto bättre flockulerande jäst som jag tycker lämpar sig för alkoholsvagare öl, även om jag kommer försöka få denna öl att landa strax över 5%. Vid porterbryggningen landade FG på hela 1.023, så jag tar med det i beräkningen till denna öl. Jag går på Wyeast-varianten (1968) ännu en gång och hoppas att den kommer lämna samma mjuka och maltiga kropp efter sig som sist.

Basmalten blir en ny bekantskap i form av Crisps mest maltiga basmalt, Best Ale Malt. Den är något mörkare än den annars utmärkta Maris Otter och rekommenderas av Crisp själva att användas i basmalt till mer traditionell engelsk ale. Det är kanske inget supertraditionellt över just denna öl, men själva känslan vill jag åt. I övrigt vill jag slå ett slag för att man som hembryggare vågar variera sin basmalt då jag tycker det är ett bra sätt att få variation på sin öl. Brygger man alltid med samma basmalt kommer all din öl har toner av varandra. Basmalten utgör en övervägande majoritet av maltnotan och rör man sig mellan olika stilar från olika länder är det trevligt om grundsmakerna också varierar.

Ölen tar om möjligt ett litet steg från de brittiska traditionerna genom att bestå av ca 15% havremalt, även om också den kommer från Crisp. Tänker mig dock att havremalten ska ge mig lite extra krämighet.

När det gäller karamell-/crystalmalt anammar jag något som jag tror mig ha läst i någon av Gordon Strongs böcker, vilket är att dela upp malten mellan två olika sorter. Notera att jag inte letat upp boken för att se om det stämde. Det hade nämligen kunna betraktas som fusk i sammanhanget då jag skulle ha frångått principen att bygga ölet på egen erfarenhet. Så istället för 8% av en och samma karamellmalt delar jag upp denna i två lika stora andelar av Crystal 150 och 240. Det är denna del av receptet som jag känner mig mest osäker på. Respektive sort rekommenderas dock upp till 10% av maltnotan så jag hoppas 4% av varje inte ska bli för mycket.

Humlen har jag inte lagt alltför mycket tanke på utan jag tror att en jordig och lätt marmeladig Fuggle blir bra. Jag tänker mig att teoretiska 25 IBU blir lagom för att bryta igenom den förmodade låga utjäsningen något. Någon särskilt bitter öl vill jag som sagt inte att detta ska bli.


Namn: KällarAle
Stil: Någon slags engelsk ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
71%
Beräknad mängd till jäskärl: 12L
Mängd till jäskärl:
12L
Beräknat SRM/EBC: 11/22
Beräknat OG: 1.059
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 25
OG: 1.057
FG: 1.024
ABV: 4.3%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
75% Crisp Best Ale (~2.8L)
14% Crisp Naked Oat Malt (~1.5L)
4 % Crisp Crystal 150 (~64L)
4 % Crisp Crystal 240 (~101L)
2.5% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
67 grader i 60 min
76 grader i 10 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 19.9L
Mäskvatten:
19.9L
Lakvatten:-


Vattenbehandling
2g Kalciumsulfat
4g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 101
Magnecium: 2
Natrium: 8
Klorid: 113
Sulfat: 62


Beräknat mäsk-ph: 5.25
Mätt mäsk-ph: 5.4
Mäskjustering: -


Humleschema
@60 min - Fuggle (kottar) 15IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - Protafloc
@5 min - Fuggle (kottar) 10 IBU


Jäst
Wyeast 1968 - London ESB Ale
19 grader primärjäsning. Höjer till 21 mot slutet.
Rekommenderad antal jästceller: 131 MD
Beräknad mängd jästceller: 100 MD


Brygglogg
2021-11-21 Bryggdag utan några som helst bekymmer. Kom igång med bryggningen på eftermiddagen så 20:30 var jag städad och klar med allt.
2021-11-22 Kikar in i jäskylen morgonen efter och ser till min glädje att det är långsam aktivitet i vattenlåset. Var lite orolig eftersom det inte blev någon förkultur denna gång.
2021-11-23 Full fart i vattenlåset.
2021-11-24 Avtagande aktivitet på morgonen och under kvällen så är det väldigt lite fart i låset. Höjer temperaturen till 21 för att hjälpa till. Planerade OG efter en väldigt låg utjäsningsprocent så allt är troligtvis som det ska. Tidigare anteckningar visar även på att jästen är väldigt snabb. Förväntar mig att den når FG under morgondagen vilket innebär att den behöver 3-4 dagar på sig för en normalstark vört.
2021-11-26 Stopp i vattenlåset. SG ligger på 1.024. Är ganska säker på att det blir FG.
2021-11-27 Kallkrash.
2021-12-02 Fatar och tycksätter till låga 0.5 bar. Inte helt smärtfritt dock då jag till en början inte fick ut någon öl genom ventilen. Misstänkte då att den täpps igen av jästen eftersom den är extremt flockulerande och bildar ett nästan leraktigt kaka i botten. Så var det. I mitt försök att få ut ölen började jag då skruva på ventilen eftersom det gör att tappröret på insidan av brew bucket då roterar uppåt och från själva botten och jästen. Dock visad det sig att själva packningen satt väldigt löst och det började då runna ut öl från jäskärlet. Samtidigt som detta hände så släppte proppen i ventilen och det började flöda ut öl på golvet i jäskylen. Samtidigt som detta pågick så höll jag på att rengöra tappkranarna och slangarna på insidan av ölkylen med hjälp av det fat som ölen skulle flyttas till. Det hann således försvinna en del öl innan jag han lyckades börja flytta ölen. Allt som allt förlorade jag uppåt tre liter öl och det blev att fylla fatet med öppet lock. Inte jordens undergång men ölet utsattes för en del del syre samt att jag fick skura golv i jäskyl samt golvet i bryggrummet, under kylarna osv. Tur att jag inte hade bråttom till något. Öl blir det i slutändan och till min glädje har jag nu två fulla fat med öl för första gången på några år. Alltid lär man sig något.

Passade även på att fata en lager under bryggdagen.

Även om den ESB som bryggdes den 4/9 inte var en tänkt som en klon av Fullers ESB, så fanns ändå den sistnämnda med i den kreativa processen. För att utveckla mitt eget recept, som till stor del är hämtat från Brewing Classic Styles, lämpade det sig för ett smaktest där de två ställdes mot varandra.

img_1872

The numbers
Stenstadens Extra Special Bitter
OG: 1.050
FG: 1.014
ABV: 4.7
Teoretisk IBU: 33

Fullers ESB
OG:?
FG:?
ABV: 5.9
IBU: 35

Doft
Ingen av ölen har någon påtaglig eller tydlig doft. Den blommighet som jag tidigare upplevde i min egna ESB har avtagit något sedan senaste avsmakning. Fullers har en något tydligare maltdoft som drar åt karamell- och kolahållet samt en tydligare humledoft. Hemmaversionen har en svag doft av mörk sirap.

Smak
Nu blir det intressant. Båda versionerna har sina respektive fördelar. Fullers smakar, liksom doften antyder, mer karamell och kola. Den har en något tunnare och friskare kropp. Den hembrygda ESBn har en något strävare eftersmak och munkänsla, som jag tror kommer från chokladmalten, som även visar sig påverkat utseendet mer än vad receptprogrammet förutspådde. Även om kroppen är lätt i båda, så har hembrygden lite mer "att ta i".

När det gäller beska så är Fullersversionen betydligt kraftigare (35 IBU) än hembrygden (33), vilket kanske säger något om hur svårt det är att faktiskt följa IBU med siffror. Som hembryggare är det viktigt att man lär sig hur sitt eget system fungerar i relation till de olika bittergivorna. Humlesmaken föredrar jag dock i min egen variant. Den är mer återhållsam och balanserad i förhållande till malten medan fullersversionen är väldigt örtig och med en beska som sätter sig på mitten av tungan samt övre delen av gommen. Jag är inte särskilt förtjust i öl vars bitterhet är så pass örtig, och framförallt inte när en sådan bittersmak sitter kvar i gommen.

Övriga tankar

Om jag stod på en pub och skulle köpa någon av de två skulle valet falla på hemmabrygden. Den är inte bättre bryggd, då den kanske inte är lika klar i smakerna som fullersversionen, men den kraftiga örtigheten blir för påtaglig. Självklart är det en smaksak.

Den "karamell- och kolatouch" som finns i Fullers skulle jag så klart vilja få mer utav i min egen version, samt att jag skulle vilja bli av med det lilla chokladsmaken, vilket också skulle ge renare och tydligare smaknyanser.

Jag har provat flaskversionen av Fullers flera gånger tidigare, men den är inte i närheten av "cask version" (5.5%) som man ibland får turen att prova på.

img_1874

Ovan: Fullers ESB
Nedan: Stenstadens Extra Special Bitter

img_1875

Mitt ölintresse började ungefär samtidigt som åldern för att komma in på min lokala Bishops var inne, kanske något tidigare beroende på vem som var dörrvakt för kvällen. Man började försiktigt fråga personalen bakom baren vad de rekommenderade om man inte ville ha en lager, och då innefattade svaret oftast någon engelsk ale, eftersom india pale ale inte var en riktigt etablerad alesort ännu. Tidigt smakade jag på en ESB, troligtvis Fullers, och vill minnas att jag där och då var ute efter något mer. Trots allt fanns det ju öl som var betydligt spexigare och smakade desto mer. Det var nog lite så jag resonerade kring öl, att det ska vara smak av väldigt mycket på en och samma gång.

Bild från Fullers hemsida

Efter att ha följt den så kallade hantverksrevolutionen på nära håll har jag nu börjat tappa intresse för det som jag förr i tiden var spännande. Öl behöver inte, men kan ibland, vara 12 % och fatlagrad i massvis med månader tillsammans med diverse nötter och kryddor. Desto oftare väljer jag nu bort det spexiga mot det som absolut inte ska beskrivas som enklare, men vars smakprofil kan anses som renare. Framförallt vill jag efter dessa år som hembryggare kunna bemästra mer traditionella stilar och även ha ett flertal recept som jag känner mig trygg i, och vars resultat man kan tänka sig dricka ett flertal glas utav utan att smaklökarna domnat bort.

I somras besökte jag som vanligt Luleå och där drack jag för första gången på länge en handpumpad Fullers ESB. Det tog nog knappt 10 minuter innan pinten var avslutade och jag begav mig till baren för att beställa ännu en likadan. Som hembryggare väcktes helt naturligt tanken på att vilja åstadkomma något liknande på egen hand. Jag upplevde bitterheten som frisk och fräsch, malten hade inslag av karamell och kroppen som medelfyllig. Allt i en behaglig balans som jag förstod är svår att åstadkomma. Jag har efter detta besökt andra pubar där samma öl inte bjudit på riktigt samma upplevelse, men minnet av just denna pint denna dagen lever sig kvar.

 

Stenstadens Extra Special Bitter

Bryggmetod: BIAB
Mängd: 11.8L till jäskärl
Beräknat OG: 1.050
Mätt OG: 1.050
FG: 1.014
Beräknat SRM: 12.75
Beräknat IBU: 33
ABV: 4.7
Koktid: 60min
Effektivitet: 72%

 

Malt
2250gr Crisp Maris Otter (93%)
95gr Briess Caramel 20L (3.9%)
50gr Briess Caramel 120L (2.1%)
25gr Briess Midnight wheat (1.0%)

 

Vattenprofil
Kalcium: 115
Magnecium: 23.5
Natrium: 10
Klorid: 172
Sulfat: 113

 

Mäskning
67 grader celcius i 60min

 

PH - rumstemperatur
5.3 efter justering med mjölksyra

 

Kok
Totalt koktid: 60min
@60min - 30gr East Kent Goldings 4.3AA 33 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@0min - 15gr East Kent Goldings 4.3AA

 

Jäst
Wyeast 1968 London ESB - ingen starter. 22 grader celcius.

 

 

Brygglogg

4/9-2016 - Bryggdag.

14/9-2016 - Aktiviteten i jäskärlet har varit avstannat i några dagar nu. Mäter och FG och tappar till 50cl flaskor. Kolsyresätter med MMs carbonations drops.

21/10-2016 - Avsmakning.

26/10-2016 - Stenstadens ESB vs. Fullers ESB