Gå till innehåll


Efter sex veckor på lagring är det dags att utvärdera den italienska pilsner som bryggdes den 17:e mars. Receptet var relativt enkelt och innehöll, förutom lite syramalt för att sänka PH i mäsken, 100% Weyermann Eraclea pilsnermalt. En maltsort från just nordöstra Italien. I koket fick Perle stå för en bittergiva vid 60 minuter, medan Spalter Select fick åka i vid 30 och 10 minuter. Teoretisk IBU landade på 35, OG 1.045, FG på 1.010 för båda halvorna. De delades alltså upp i två jäskärl där den ena fick jäsa med Saflager S-189 och den andra med Lallemand Diamond Lager. Resultatet blev två ganska lika öl men med en tydlig vinnare.

Lallemand Diamond Lager (höger på bilden) är något klarare. Båda ölen har en tjock och fin skumkrona som hänger kvar i glaset relativt länge. När man luktar på ölen märker man att båda har en lätt och generisk humleton. Båda har en doft av deg under jäsning där Diamond Lager sticker iväg lite extra. I denna finns även en lätt örtighet som saknas i S-189 men även en lätt syrlighet som jag tycker blir lite fel. Båda ölen har klassiska lagerdofter men Diamond Lager har lite mer av allt, på både gott och ont. Den syrliga undertonen i denna misstänker man följer med i smaken.

Det är något av en utmaning att skilja ölen åt efter ett första smakprov. Det krävs några omtagningar och funderingar innan smakerna landar i munnen och börjar urskilja sig. Den lätt syrliga karaktären i Diamond Lager följer mycket riktigt med i smaken och gör att den även där blir lite "off". Detta är något man märker mer när man har ölen bredvid varandra och verkligen letar efter skillnader, annars hade det varit svårt att skilja dem åt. S-189 är som skrivet mer tillbakadragen i sin doft och när det gäller smaken har den en betydligt jämnare profil som gör att den blir en ganska klar vinnare för mig. Här ligger allt helt enkelt mer i balans och även malten får en mjukare och något fylligare framtoning. Jag skulle placera ölet som jäste med S-189 som en av mina bättre lager, även om jag tycker 34/70 fortfarande är strået vassare som torrjästalternativ. Jag kan dock förstår de som har Diamond Lager som sin favoritjäst då jag tror man kan uppleva den som väldigt ren och fräsch i sina smaker, men för mig blir den lilla syrligheten som flera säkert tycker är god, lite fel. Båda ölen är utmärkta lageröl som lägger sig mellan en helles och en pilsner. Även om nu denna ska vara mer åt det svårdefinierade italienska hållet så skulle jag säga att det är en mycket bra sommarpilsner för de som vill ha lite lite bett i beskan utan att det drar i gommen. Så egentligen blev dessa öl ganska precis vad jag önskade.

När det gäller Eracleamalten tycker jag inte den kommer upp i riktigt samma nivå som Barkemalten. Efter att ha läst en del utvärderingar om att den eventuellt skulle kunna uppfattas som mer rustik och jordig som hade jag förhoppningar om att den skulle kunna bli bra som basmalt i en Saison, men det ser jag efter mina provsmakningar inte någon poäng med. För framtida lagerbyggningar blir det att gå tillbaka till både Barkemalten och 34/70, om det är torrjäst som är aktuellt. Jag tror även att båda ölen hade varit lite piggare i sin humlefräschör om jag hade valt att använda enbart Perle, vilket jag gjort tidigare. Spalter Select ska vara en örtig humle, men jag har aldrig lyckats få till den riktigt som jag tänkt mig.




Bloggen fortsätter sin resa bland otrendiga ölstilar och näst på tur är italiensk pilsner.

Italiensk pilsner är egentligen vad en klassisk stor stark borde vara. Istället för sällsynt duglig öl på stora delar av krogar bundna till restaurangavtal med Åbro, Spendrups eller liknande, borde en stor stark bytas ut mot italiensk pilsner. Nu är jag egentligen inte kräsnare än att anse att en Norrlands Guld (som inte har någonting med norrland att göra förutom då namnet) kan vara lite gott ibland. Men bara lite. Bortsett från Norrlands har jag dock inte så mycket över till annan typ av stor stark. Utforskar man bland utbudet på Systembolaget så finner man ännu fler exempel på öl som egentligen inte bord finnas till, även om det är just den typen av öl som säljer mest, vilket då motsäger mitt argument. Gott finns det väl få med något slags ölintresse som tycker att den billigaste starkölen på bolaget är. Om de stora bryggerierna i Sverige och Danmark skulle sluta med sina varianter av Dortmunder Export, som i Sverige blivit till just stor stark, och istället skulle brygga varianter av italiensk lager och pilsner, skulle alla bli gladare. De flakbärande personerna på bolaget skulle tycka det var sak samma och fulölen skulle (kanske) smaka något bättre. Nog raljerat om detta.

Egentligen är det inte särskilt mycket som skiljer en italiensk lager/pilsner åt de tyska motsvarigheterna. Någon italiensk jäst och humle finns det inte, utan där är det troligtvis tyska ingredienser som dominerar. Italiensk malt finns det däremot och det är just det som jag bygger min italienska pilsner på. Humlegården säljer pilsnermalt av sorten Eraclea som är en basmalt av ljusare sort från nordöstra Italien. För det är väl just det som kännetecknar den italienska lagern/pilsnern, att den är just lätt. Kanske på gränsen till tråkig i vissa kommersiella fall. Generellt är jag mer förtjust i pilsner än helles och jag kommer därför göra ett försökt på en sådan. Eftersom jag förväntar mig en väldigt lätt kropp kommer jag därför vara lite försiktigare med humlegivorna än vad jag hade varit med en pilsner med maltigare inslag. Den italienska pilsnern är generellt lite snällare i beskan än den tyska varianten, men givetvis finns det undantag.

Det blir uteslutande Eracleamalt tillsammans med en gnutta syramalt för att sänka PH. Sedan blir det Spalter Select som humle fast med Perle som bittergiva. Satsen kommer delas upp på två för att ge Saflager S-189 en ny chans (nu med dubbel mängd jäst) medan andra hälften kommer få jäsa med Lallemands Diamond Lager, som jag inte provat tidigare. Eftersom det för mig blir en helt ny basmalt kommer jag troligtvis missa OG med några pinnar, samt att jag enbart kan uppskatta hur mycket respektive jäst kommer jäsa ut vörten, men jag siktar på en öl runt 4.5-5%.

Sedan vill jag passa på att tipsa om den italienska pilsner Tipo Pils som är en av världens bästa pilsner, som man ibland kan hitta på Systembolagets beställningssida. Även om det finns flera lättdruckna småblaskiga italienska lager att välja bland så är Tipo Pils ett praktexemplar på hur pilsner, oavsett ursprung, ska smaka. Ett måste helt enkelt.


Namn: Stresa Pils och Stresa Diamond Pils
Stil: Pilsner - Italiensk
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
78%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl:
22L
Beräknat SRM/EBC: 3/6
Beräknat OG: 1.049
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 35
OG: 1.045
FG: 1.010 på båda
ABV: 4.6% på båda


Maltnota (Färg lovibond)
95% Weyermann Eraclea pilsnermalt (~1.7L)
5% Weyermann syramalt (~2.4L)
Krossad till 1.3mm

Mäskschema
60ºC i 20 min
65ºC i 20 min
72ºC i 30 min
76ºC i 10 min


Total mängd vatten: 36.3L
Mäskvatten:
36.3L


Vattenbehandling
6g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid
2.7g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 92
Magnecium: 8
Natrium: 8
Klorid: 68
Sulfat: 120


Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.3


Humleschema
@60 min - Perle - 20 IBU
@30 min - Spalter select - 10 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@10 min - Spalter select - 5 IBU
@5 min - Spindasol B


Jäst
Saflager S-189 i en halvan (2 paket till 11L vört)
Lallemand Diamond Lager i andra halvan (2 paket till 11L vört)
Jäst i 11 grader med diacetylrast på 16 grader mot slutet


Brygglogg

2024-03-16
Förbereder bryggvattnet kvällen innan med jästätarmetoden. Ca 36 liter vatten = 9.5 gallon, vilket resulterar i 19 gram socker och 19 gram jäst.

2024-03-17
Vaknade strax före larmet på 06:00. Redan från sängen knappar jag in höjning till inmäskningstemperatur på bryggverket så kan jag ägna tiden åt att brygga kaffe innan inmäskning. Bryggdagen flöt på väldigt bra och strax innan lunch var vörten i jäskärlen och bryggverket rengjort.

2024-03-18
Medelhög aktivitet i jäslåset till vörten som jäser med S-189. Lite rörelse i Diamond.

2024-03-21
Aktiviteten i S-189 har saktat ner något. Diamond ser jag knappt någon aktivitet. Detta behöver inte betyda så mycket. Har även läst på forum att just S-189 verkar kunna avge stora mänger kolsyra.

2024-03-24
En vecka i jäskärl och SG är följande:
S-189= 1.016
Diamond Lager = 1.013
Startar en diacetylrast genom att höja temperaturen i jäskylen till 16 grader. Möjligtvis kommer denna något sent, men förhoppningsvis kan den förhindra både diacetyl samt hjälpa med utjäsningen något. Misstänker dock att båda ölen inte kommer komma ner i önskat FG, som jag placerar under 1.010.

2024-03-27
Efter tre dagars diacetylrast ligger SG (som blir FG) på 1.010 för båda ölen. Bra att de gick ner ytterligare, även om jag önskat dem under 1.010. Ölen landar dock på utmärkta 4.6%, precis där jag vill ha dem. Påbörjar kallkrash ner till 4 grader.

2024-03-29
Tillsätter isinglass och Antioxin SB till båda jäskärlen.

2024-04-04
Fatar.

2024-05-28
Publicerar utvärdering av båda ölen.


Grumligt bryggvatten efter att jäst och socker tillsats kvällen före.


Idag ställde jag in valsavståndet på snäppet tätare än sist. Förfuktningen av malten gjorde att det blev relativt mjölfritt trots att vissa av kornen krossats.


Dagens jäst.


Övervakar kylning av vört från telefon.


Ljus och klar vört till jäskärl.


Okulär besiktning av vörten jäst med S-189 efter avslutad kallkrash.


Det är egentligen ganska sällan jag är nöjd med mina öl, men ibland så händer det. Senaste Saisonen jag bryggde i syfte med att prova olika basmalter samt hop stand med Goldings åkte i vasken redan efter första provade flaskan. Eftersom Saison är den ölsorten jag lägger ner absolut mest arbete med svider det lite extra hårt när det inte blir bra. I grund och botten vet jag hur man brygger en bra Saison, men som jag varit inne på så många gånger förut så lär man sig desto mer om man vågar kliva utanför sin bekvämlighetszon ibland.

Nu skulle detta inlägg inte handla om Saison utan om en annan öl som faktiskt blev bra. Den 18/2 bryggde jag en Session IPA medan jäskylen flaskjäste Saison vid 22-23 grader, och behövde därför trixa lite med val av jäst för att kunna brygga något humligt då jag anser det vara något för varmt för klassisk wlp001 eller liknande. Därför blev det en Kveik Session IPA där Hornindal blev jästvalet. Ölet jästes i det svalare spannet av vad jästen är bekväm med, alltså 22-23 grader. Maltnotan bestod av 72% Golden Promise, 20% Wienermalt och 5% ljus karamellmalt (+ syramalt för PH). Humlen bestod av Columbus vid kokstart för en bittergiva på ca 30 IBU och vid 3 min en blandning av Simcoe, Citra och Talus. Total teoretiskt IBU landade på 60 och efter avslutad jäsning blev det en mjuk kallkrash ner till 16 grader för torrhumling i två dagar och sedan kallkrash i två dagar till. Efter att ha missat OG något vid bryggdag landade FG på 1.011 och slutgiltig % blev 3.9.

Även om jag hade velat ha ölet mellan 4.5-5% så blev det är av mina bättre öl på mycket länge. Som ni ser på bilden så är det en mycket tjock och tilltalande skumkrona i kombination med ett glasklar öl, vilket säger något om att vissa delar av min bryggprocess fungerar hyfsat bra. Även om det är fullt fokus på humle med den här ölen så finns det en fin maltbas för humlen att luta sig mot, vilket inte är helt enkelt att uppnå när ölen bara blir 3.9%. Jag ville hålla mig så långt borta från NEIPA-stilen som möjligt så därför var aldrig vete eller havre aktuellt att tillsätta för att hjälpa bygga kropp. Jag kommer absolut brygga med liknande maltnota fler gånger vid denna typ av öl samt starkare. Jästen jäste ut ölet rent och fint och de tropiska smakerna som den enligt beskrivning ska lämna efter sig är inget jag känner av. Möjligtvis mörkas dessa av humlen, men det gör mig ingenting. Desto renare jäst, desto bättre. Kombinationen av Simcoe, Citra och Talus fungerar utmärkt och den lägger sig mellan klassik amerikansk västkust och mer modern IPA. Simcoe tar mycket plats i smakbidraget vilket också var syftet. Simcoe beskrivs bidra med blodapelsin, tallbarr och passionsfrukt men jag tycker personligen (vilket jag har skrivit förut) att hård engelsk fruktkaramell i kombination med tallbarr är de huvudsakliga smakerna jag förknippar med Simcoe. Citran finns där och vill ta plats med sin klassiska citrus/lime-karaktär. Talushumlen vet jag faktiskt inte om jag känner av och det är möjligt att jag hade kunnat skippa den helt och hållet. I överlag är detta är riktigt bra IPA i sessionstil och jag kan varmt rekommendera både maltnotan samt humlekombinationen om någon av er därute också vill börja experimentera med stilen.

Finns det förbättringsområden? Det beror på. Jag kan utan problem hävda att ölet möter sig med kommersiella alternativ alla dagar i veckan. Den är rejält humlig med bra bett i beskan, vilket kanske kan bli lite för mycket för vissa. Personligen hade jag kanske dragit ner den teoretiska IBUn till 50 samt lirkat upp procenten till 4.5. Jag är svårt förtjust i Simcoe som humle i IPA, men hade samtidigt önskat en annan humlesort än Citra för att möta upp den. En ny humlekombination vid en ombryggning hade nog varit 40% Simcoe i kombination med något superklassisk amerikanskt. Kanske 30% Amarillo tillsammans med 30% av en humle som drar åt ananashållet? Jag tror dock det finns många IPA-fantaster som skulle vara helnöjd med nuvarande humlekombo.

Då min jäskyl är inställd på 22-23 grader och belamrad med flaskjäsande Saison blev det klurigt att komma fram till vad som skulle bryggas. Jag är ganska noggrann med att flaskjäsningen ska få ta sin tid och att den också utförs i samma ingångstemperatur, eller snäppet högre, än vad majoriteten av själva huvudjäsningen inleddes i. Med detta i åtanke fast med möjligheterna till bryggning så ville jag hitta en jäst som fungerade i en temperatur snäppet högre än vad jag vill att t.ex. WLP001 eller annan neutral alejäst ska verka i.

Just nu är jag inne i en period av humlestinn öl med amerikansk humle, och att brygga Session IPA känns helt rätt då jag i dagarna insett att mitt fat med tidigare bryggda Cold Session IPA är slut. Dels är ölen lite svagare, vilket jag tenderar att gilla med öl som ska serveras från fat, samt att jag i och med min senaste Cold IPA ville utforska Simcoe ännu en gång eftersom det är en helt fantastisk humlesort. Efter lite funderande insåg jag att den enda neutrala alejäst som hanterar temperaturen 22-23 grader utan eventuellt tillföra oönskade bismaker är kveikjäst.

Efter att ha varit medlem i olika kveikjäst-grupper på facebook fick jag för något år sedan nog då konsensus bland kveikfantaster verkar vara att det är en jästsort som överträffar alla andra jäststammar oavsett stil. Allra mest trött blev jag på att majoriteten av bryggarna inom dessa grupper hävdade att IPA tryckjäst i över 30 grader blev överlägset bäst. Att anse att de bismaker som följer av att humleoljorna utsätts för dessa höga temperaturer är goda, är för mig obegripligt. Jag har dock aldrig jäst med kveik i mer normala ale-temperaturer och att WLP521s (Hornindal Kveik) rekommenderande minimumtemperatur är just 22 grader kändes lämpligt. Den ska också bidra med tropiska frukter särskilt lämpade för att kombineras med modern humle. Att detta ska stämma med mina smakpreferenser är jag inte helt övertygad om då jag egentligen vill ha en så pass neutralt jästbidrag som möjligt, men jag är villig att ge jästen ett försök. Det ska även vara en högflockulerande jäst vilket är ett plus då jag önskar en Session IPA i klar västkuststil.

När det gäller malten blir det en lite kralligare nota än vad föregående Session IPA i "Cold IPA"-stil bjöd på. Jag kommer använda ca 20% wienermalt tillsammans med 5% lättrostad karamellmalt i kombination med Golden Promise. Session IPA tror jag är en stil som kommer blir vanligare i min bryggrepertoar så jag kommer efter denna bryggd kunna utvärdera om maltbasen kommer ge tillräckligt med stöd åt humlen.

På humlefronten tycker jag Columbus är en utmärkt bitterhumle att använda i början av koket då den är ren och frisk. Vid kokslut kommer jag lasta i en ganska stor portion av Simcoe, Talus och Citra. Talus fick jag nys om när jag lyssnade på en podcast där Russian River-grundare och humleexperten Vinnie Cilurzo berättade om hur det är en humlesort som används i flera av deras humlestinna öl i mindre mängd då den ska tillföra en intressant fruktighet till öl där mer klassisk västkust-humle dominerar. Efter färdig jäsning kommer jag sänka temperaturen till 16 grader och torrhumla med 7gr/L, vilket är den perfekta mängden för just torrhumling, med samma humle som vid kokslut.

Frågan är nu om kveik-jästen kommer falla mig i smaken...


Namn: Kveik Session IPA
Stil: Session IPA
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
68%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L
Mängd till jäskärl:
14L
Beräknat SRM/EBC: 4.5/9
Beräknat OG: 1.048
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 60
OG: 1.041
FG: 1.011
ABV: 3.9%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
72% Thomas Fawcett Golden Promise
20% Weyermann wienermalt
5% Crisp Cara malt
3% Weyermann syramalt

Mäskschema
66°C i 60 min
76°C i 10 min


Total mängd vatten: 25.5L
Mäskvatten:
25.5L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
6g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
5g Kalciumklorid
2g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 130
Magnecium: 17
Natrium: 8
Klorid: 110
Sulfat: 200


Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.5
Mäskjustering: -


Humleschema
@60 min - Columbus (T-90) - 30 IBU
@3 min - 50% Simcoe, 30% Citra och 20% Tauls - 30 IBU
Torrhumling
7g/L - Samma humle och fördelning som vid 3 min


Jäst
WLP 521 - Hornindal kveik. Ingen förkultur.
Jäsning i 22 grader.


Brygglogg
2024-02-18
Bryggdag utan några större bekymmer. Effektiviteten blev lite väl låg, men jag anade en lite för snäll krossning på den förfuktade malten när jag inspekterande den före inmäskning, men jag lät det vara. Kommer pröva att minska gapet mellan valsarna kommande bryggning för att se om det kan bli en fina krossning utan att det "mjölar" för mycket. Mäskschemat kan även ha påverkat effektiviteten något.

Inmäskningen gick fint och var relativt skumfri samt att uppkoket bjöd på både ljusare och mindre skum än vanligt. Misstänker att detta har med krossningsgraden att göra. Lite högt PH, men inom gränsen för att jag inte börjar tillsätta mjölksyra. Jästen tillsattes vid 16-snåret.

2024-02-19
Full aktivitet i jäskärlet morgonen efter med kraftigt bubblande i "ut-slang" och en stigande kreusen. Fördelen med att jäsa i platskärl är att man faktiskt också kan se vörten.

2024-02-26
Då det är lite bökigt att ta SG-prov från jäskärlet Fermnter King Jr. så går jag på magkänslan att det efter en vecka har jäst färdigt. Gör en mjuk kallkrash ner till 16 grader och kommer torrhumla under eftermiddagen.

2024-02-28
Påbörjar kallkrash ner till 4 grader.

2023-02-29
Tillsätter isinglass på morgonen. Tanken är att fata imorgon kväll och förhoppningsvis har temperaturen i kombination med isinglass och ett lätt kolsyretryck hjälp att trycka ner alla humlepartiklar ner till botten av jäskärlet.

2023-03-29
Publicerar utvärdering. Det här blev riktigt bra!


Inleder bryggdagen med påfyllning av gängtejp till bryggverkets nedre kran


Den lite för snälla och ojämna krossningen. Vissa korn är dock mer välkrossade än andra, vilket beror på att de är olika sorter från olika mälterier.


När bottenplattan väl sitter kvar under hela bryggdagen, vilket den inte alltid gör, fångar den upp en hel del humle under tömning.

Under julledigheten som infaller efter nyår brukar jag försöka passa på att brygga ihop en eller två satser öl då senhöst och avslutningen på året brukar vara fullbokat av andra aktiviteter, jobb och sjukdomar. Det gäller dock att vara ute i god tid med beställningarna för att de ska hinna komma fram i tid. Min plan var att denna ledighet brygga två sater som ska resultera i fyra olika öl. Så blev dock inte fallet utan bryggningen hamnade på efterkälken och fick vänta till slutet på januari istället, då jag hann med en av de två planerade bryggningarna.

Är det något man skulle kunna säga om min bryggning det senaste halvåret är att jag börjat pröva att experimentera med basmalter mer och mer. Ibland har det blivit lite väl mycket, som t.ex. min senaste mörka lager som blev bra mycket mörkare än förväntat då jag gick på rätt kraftigt med munchermalten. Även om det inte alltid blir så som man tänkt kan man i alla fall konstatera att man genom dessa experiment lär sig mer om hur maltsorterna faktiskt smakar i det färdiga ölet. Ett annat tips är att också smaka på malten före krossning. Då märker man den tydliga skillnaden mellan t.ex. munchermalt och wienermalt.

I denna bryggd ska basmalterna få ta plats och vad det blir för slags slutgiltig stil är svårt att sia om, men syftet ligger kvar i att utforska basmalt, jäst och humle för belgisk öl. Det kanske inte landar i en regelrätt Saison, men stilen finns i tankarnas bakvatten. Satsen kommer delas på två jäskärl som får två olika sorters jäst. Ena halvan får WLP 545 - Golden Strong Ale som jag bryggt med en gång tidigare, men vars smaker jag torrhumlade bort. Den är en bra utjäsare som tar ölet en bit under 1.010 vid någorlunda normal vörtstyrka. Andra halvan får Lallemands Farmhouse-jäst som jag vill fortsätta att brygga med några gånger till för att se hur den ter sig. Den är ingen utmärkt utjäsare och jag lutar åt att den lämnar lite för mycket kropp efter sig för en Saison men fungerar utmärkt som torrjäst för t.ex. en Biere de garde eller en belgisk pale ale.

Som bas blir det lika delar pilsnermalt, viennamalt och munchermalt. Även en gnutta melanoidinmalt och vetemalt får åka med. Egentligen hade jag velat använda mig av omältat korn istället för vete, men jag glömde helt enkelt att beställa det.

På humlefronten blir det mer av det mesta. Efter att ha lyssnat på en podd med den alltid lika sympatiska Yvan De Baets från Brasserie de la senne där han berättade hur de ofta humlar sin öl ville jag testa på tekniken "first wort hopping" med traditionell humle, som innebär att man tillsätter humle direkt när mäskningen är avslutad. Någon "första vört" är det ju inte tal om för mig eftersom jag inte lakar, men det kommer få åka i lite kryddig Saaz när maltpipan lyfts upp. Vanligtvis rekommenderar man halva IBUn från inledande bittergiva till "FW". Det blir Styring Golding som bittergiva, sedan Saaz och EKG i olika givor. Blir även en Hop Stand med EKG för att följa De Baets råd. Vi får se hur det blir.

Efter att ha trott mig knäckt koden för hur man ska och inte ska mäska med POF+ jäst så har de senaste belgiska bryggningarna fått bestå av en enkel infusionsmäskning vid 65 grader tillsammans med ett utmäskningssteg. Nu tänkte jag utöka mäskschemat med en start vid 63 grader där jag kommer stanna en längre tid i kombination med en rast vid 68 samt ett utjäsningssteg, vilket jag hoppas ger en vört som bäddar för en lite bättre utjäsning än de senaste belgarna. En någorlunda klart vört till kok vore också önskvärt vilket gör att jag kommer trixa lite med vörtflödet från pumpen under det första längre steget för att se om det gör någon skillnad. Här är jag ju verkligen och petar i smådetaljer och det är möjligt att det inte kommer göra någon skillnad alls.


Namn: Phare XIX och Storstolle II
Stil: Saison och Belgisk Pale Ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
77%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl:
11+9
Beräknat SRM/EBC: 7/14
Beräknat OG: 1.062
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 50
OG: 1.061
FG: WLP545 - 1.007 och Lallemand Farmhouse - 1.013
ABV: WLP545 - 7.1% och Lallemand Farmhouse - 6.3%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
29.3% Weyermann Barke munich (~8L)
29.3% Weyermann Vienna (3.7~L)
29.3% Weyermann Barke pilsner (1.8~L)
5.1% Weyermann vetemalt (1.9~L)
4.1% Weyermann syramalt (2.4~L)
3% Weyermann Melanoidinmalt (24~L)

Mäskschema
63°C i 90 min
68°C i 30 min
76°C i 10 min


Total mängd vatten: 37.7L
Mäskvatten:
37.7L
Lakvatten: -
Mäsk-/lakvattenfördelning: -


Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
2.7g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 75
Magnecium: 7
Natrium: 8
Klorid: 53
Sulfat: 107


Beräknat mäsk-ph: 5.21
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering:


Humleschema
@FW - Saaz - (T-90) - 10 IBU
@60 min - Styrian Bobek (T-90) - 15 IBU
@30 min - Saaz (kottar) - 10 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - EKG (kottar) - 10 IBU
@5 min - Spindasol B
@5 min - Protafloc
@20 min Hop Stand i 90°C - EKG (kottar) - 10 IBU


Jäst
WLP545 Belgian Strong Ale i ena halvan. 1L förkultur satt dagen innan bryggdag.
Lallemand Farmhouse i andra halvan - 2 paket.
Inleder jäsning i 20°C, därefter succesiv höjning till 26°C.


Brygglogg
2024-01-25
Sätter en förkultur kvällen innan till WLP545 på 1 liter.

2024-01-26
Bryggdag. Idag hade jag stora problem med pumpen som satte igen ordentligt när vörten skulle kylas. Det visade sig efter över timmes kämpande med blåsa ut pump och bryggverk att humlefiltret i botten av bryggverket hade lossnat vilket resulterade i att humlkekottarna letat sig ner i pumpen, vilket orsakade totalstopp. Jag har varit inne på humlefiltret förut och att det verkar lossna ungefär var tredje bryggning. Troligtvis lossnar det när man lyfter på maltpipan eftersom det då blir en sugkoppseffekt. Det är dock inte så enkelt att lyfta upp en full maltpipa långsamt. Jag har länge varit sugen på någon slags vinschlösning, men jag har inga möjligheter att fästa något sådant i taket eller i närheten av bryggverket. Att bygga en ställning till detta är något jag är sugen på, men det lär dröja. Ett gymkort är således också ett alternativ.

Jäskärlen fyllda runt 20-snåret på kvällen. Aktivitet i det ena (Lallemand Farmhouse) redan efter några timmar.

2024-01-27
Efter lunch har det börja röra sig i vattenlåset även från det kärlet med WLP545.

2024-01-28
Höjer till 22 grader i jäskylen.

2024-01-29
Höjer till 23 grader.

2024-01-30
Höjer till 24 grader. Aktiviteten i vattenlåset till kärlet med torrjästen har slutat röra på sig. Innebär inte att det slutat jäsa, men det säger ändock något om aktiviteten.

2024-01-31
Höjer till 25 grader. Fortfarande hög aktivitet i vattenlåset till wlp545.

2024-02-01
Höjer till 26.

2024-02-06
Efter att ha legat på 26 grader i några dagar har jag låtit temperaturen i jäskylen sjunka successivt ner till 21 grader.

2024-02-07
FG på Lallemand Farmhouse: 1.013
FG på WLP545: 1.007
Kallkrashar.

2024-02-11
Flaskar med sockerlag till 3.5 volymer.


Denna gång satte kvarnen inte igen på grund av att jag hade förfuktat malten, utan när hinken under blev full. Sedan började jag spilla malt på golvet och efter det tog jag ett djupt andetag.


Och efter en timmes tjorv med pumpen blev det glasklar vört till jäskärlet. Här hjälper humlekottarna till, men det var även dem som satte igen pumpen.