Gå till innehåll

3

Publicerat den 3 kommentarer till Rostfritt för Phare X

Förra versionen av husets saison blev en ganska stor besvikelse för min del. Jag trodde verkligen att kombinationen av Wallonian Farmhouse I och III skulle bli en kanonkombination. Ölet torrhumlades med kottar av samma sort som användes under koket; EKG och Tettnanger, och jag tror att just denna torrhumling blockerade en stor del av jästens smaker samt lämnade en märklig syrlighet efter sig samtidigt som jag upplevde ölet som rätt tunt. Nej, nu blir det nya tag då det icke kan nalkas sommar, eller någon annan säsong, utan Saison!

Efter att ha provat Barke pilsnermalt till min senaste lager och provsmakat en näve av malten så blev jag sugen på att prova den till en Saison. Jag upplevde den som saftigt smakrik och med mer karaktär än Weyermanns "vanliga" pilsnermalt samt även den böhmiska golvmältade varianten. Jag har även funderat på om jag skulle försöka göra någon annan mindre korrigering till maltnotan, bara för att ge den en lite unikare touch. Som jag skrivit tidigare kommer jag nog överge det omältade vetet för denna gång och istället skruva upp givan av rågmalt något, samt även smyga i någon enstaka procent av den säregna Special B, bara för att se om det händer något spännande smakmässigt. Special B är har dock en ganska välrostad karaktär på gränsen till kärv, så det blir en väldigt liten giva.

Humlekaraktären var jag inte heller nöjd med sist och där tror jag torrhumlingen var den stora boven. Måste dock erkänna att jag blev ganska förvånad då jag inför förra bryggningen av husets saison var ganska säker på att jag ville att den skulle torrhumlas. Det blir istället en enskild större giva mot slutet denna gång och ingen torrhumlig. Även om jag misstänker att torrhumlingen var den stora boven i den förra bryggningen så upplevde jag inte att humlekaraktären i övrigt, torrhumling borträknat, var något att hänga i granen. Istället har jag sneglat lite åt karaktären som min belgiska pale ale, Stolle, fick och kommer därför att köra på kombinationen Tettnanger och Saaz för Phare X, i kottform.

Den stora förändringen blir dock valet av jäst. Det verkar bli svårare och svårare för Humlegården att få tag på The Yeast Bays produkter och jag tror den varit slut i närmar tre månader nu. Det är inte helt optimalt att ha ett husöl som är beroende av en jäst som bara finns tillgänglig några få gånger per år. Inför förra bryggningen lyckades jag få tag på två rör samma dag som de fyllde på och de var mycket riktigt slut senare samma dag. Jag kommer därför kliva tillbaka till Wyeast 3726 som varit en trotjänare i denna öl flera varv tidigare, oftast dock i kombination med White Labs 566. Jag inser dock att jag aldrig jäst ett öl med enbart 3726 i kombination med mitt stigande jässchema tidigare. Så får det alltså bli denna gång och jag är väldigt nyfiken på resultatet. 3726 har för mig klarat av en inledande jästemperatur på runt 26 grader utan att för den delen lämna en kletig fruktighet efter sig, som jag upplevt att 3724 gjort. Jag föredrar mina säsonger med något mindre fruktighet än vad som kan anses standard, men vill jag samtidigt ha en råare/jordigare ton i smaken och det ska bli intressant att se ifall en inledande lägre jästemperatur för 3726 kan åstadkomma detta då jag tycker att den bär på flera av de egenskaper jag önskar.

Jag hade även storslagna planer för att genomföra en "öppen" jäsning för denna öl, dvs. utan vattenlås. Mer om detta i ett kommande inlägg då jag faktiskt tänker genomföra detta. Anledningen till att detta inte blev av denna gång var att jag inser att jag inte har något minne av jästen och hur pass hög kreusen som den bildar. I och med att jag även kommer jäsa i min nya BrewBucket så kommer jag fega lite med volymen för undvika att jästen klättrar upp i låset. Jäskärlet är något smalare än mina hederliga men nu övergivna plasthinkar och det är därför troligt att kreusen blir något högre. Jag tar alltså det säkra före det osäkra och brygger en lite mindre volym än jag hade önskat för att efter avslutad jäsning kontrollera hur högt kresuen klättrat, detta kan man se på insidan av kärlet. Därefter kan jag till kommande bryggningar laborera med volymen lite mer. Beräknar lämna drygt 3L "headspace" denna gång.

Inför denna bryggning införskaffade jag mig en BrewBucket på 13L från SS Brewtech då jag tyckte att mina plasthinkar hade gjort sitt. Efter drygt 7 år har plasthinkarna börjat lukta lite ofräscht, även efter rengöring. Jag har länge spanat på en Brewbucket eftersom den har alla de egenskaper jag vill ha med ett jäskärl som jag inte vill kunna koppla kolsyra till. För pale ale/ipa har jag min Fermenter King Jr. men det är med denna nya rostfria Brewbucket som jag kommer jäsa majoriteten av min öl. Egentligen är den som en plasthink fast i rostfritt stål. Tappkranen i kombination med den roterbara röret som går på insidan av kärlets botten gör att den är smidig att tappa ölen från samt att man kan ställa in den om man vill komma längre ifrån eller närmare botten. Den koniska botten samlar även upp jästen på ett någon mer samlat sätt en en vanlig hink, vilket innebär att jästen inte sprider ut sig över en platt botten utan verkligen landar på ett och samma ställe i botten av kärlet, väl under tappkranens arm. Något som jag kunde uppleva som lite småstörigt med de klassiska hinkarna var att man ibland fick med lite för mycket jäst till omtappningen. Jag tänker inte gå in på fler detaljer gällande jäskärlet men jag kan konstatera att det känns som en mycket välgjord produkt där de övre delarna är designade för att vara supertäta. Den kostar ju också betydligt mer än ett jäskärl i plast, men nu kommer jag förhoppningsvis aldrig behöva byta till något annat om jag fortsätter att brygga dessa volymer. Jag kommer att få gå ner någon liter i volym, vilket jag inte har några större problem med. En Brewbucket på 13L räcker kanske precis till att jäsa vört som sedan fyller mina mindre 9L-fat, för de öl som jag vill ha på fat. Saison hamnar som vanligt på flaska.

Namn: Phare X
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 84%
Beräknad mängd till jäskärl: 10L
Mängd till jäskärl: 9.5L
Beräknat SRM/EBC: 17/8
Beräknat OG: 1.055
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 55
OG: 1.058
FG: 1.009 (84% utjäsning)
ABV: 6.4%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
80% Weyermann Barke Pilsnermalt (~2L) - 2200g
15% Weyermann Rågmalt (~3,5L) - 420g
3% Dingemans Special B (~115L) - 85g
2% Weyermann Syramalt (~2L) - 46g

Mäskschema
62 grader i 20 min
64 grader i 20 min
67 grader i 20 min
72 grader i 20 min
76grader i 10 min
5min försiktig omrörning under inmäskning.
Omrörning när 60min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 18.7L
Mäskvatten: 18.7L
Lakvatten: -
Mäsk-/lakvattenfördelning: -

Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
1.5g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 107
Magnecium: 23
Natrium: 8
Klorid: 54
Sulfat: 238

Beräknat mäsk-ph: 5,3
Mätt mäsk-ph: 5.4
Mäskjustering: -
Ph lakvatten: -
Lak-PH: -
Kok-PH: -
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -72
Rekommenderad resterande alkalinitet: -30-30

Humleschema
@60 min - Tettnanger (kottar) - 11.8 IBU - 33g
@60 min - Saaz (kottar) - 22.4 IBU - 33g
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - Protafloc
@5 min - Tettnanger (kottar) - 9.1 IBU - 67g
@5 min - Saaz (kottar) 4.8 IBU - 67g

Jäst
Wyeast 3726 - 1L förkultur
Rekommenderad antal jästceller: 102 MD
Beräknad mängd jästceller: 200MD
Jäsning i inledande 22 grader första 24h.
Sedan höjning med 2 grader med förhoppning om att nå topptemperatur när synlig jäsning börjat avta.

Brygglogg
2021-04-24 Bryggdag. Jästen pitchad 23:00. Högre effektivitet än beräknat och det är bara att konstatera skillnaderna mellan olika sorters basmalt. Jag vill egentligen inte ha ölen så stark som den nu blir, tror jag.
2021-04-25 Bra fart i vattenlåset morgonen efter. Laborerar lite med temperaturhöjningen denna gång och höjer med två grader under kvällen, ca. 21 timmar efter pitch.
2021-04-26 Kväll och höjer med ytterligare två grader, till 26.
2021-04-27 Vattenlåset av avstannat rejält i aktivitet. Uppskattningsvis 3-4 bubblor i minuten. Höjer till 28 (kväll).
2021-04-29 SG 1.012. Misstänker att jäsningen stannat av nu och då är 1.012 på tok för högt. Börjar långsam sänkning av temperaturen så att den får chans att jobba vidare om den känner för det. Ställer om till 27.
2021-04-30 Sänker temp till 26.
2021-05-01 Sänker temp till 25.
2021-05-02 Sänker temp till 24.
2021-05-03 Sänker temp till 23. SG: 1.010. Misstänker att detta blir FG. Lite för högt men ingen katastrof.
2021-05-04 Sänker temp till 22 på morgonen. Buteljerar på kvällen till 3.2 volymer. FG blir 1.009.

Publicerat den Lämna en kommentar på Öltips nr.1 – En basöl att ha hemma

Jag tänkte nu inleda en förhoppningsvis återkommande inläggsserie där jag tipsar om olika öl som jag för tillfället tycker särskilt mycket om och som, ibland, flyger lite under radarn för vissa. Det kommer således inte handla uteslutande om hembryggning men kanske kommer det en del tankar om egen bryggning av ölet i fråga.

Med åren har jag insett att det finns en viss sorts öl som jag gärna alltid har tillgång till medan viss öl kommer och går lite mer beroende på årstid. Öl som jag gärna dricker flera av under en och samma session. Nu dricker jag egentligen inte särskilt mycket för att vara hembryggare och ölintresserad men när jag väl blir sugen så är det ofta några återkommande ölsorter. Öltips nummer ett är just ett sådant öl och som jag därför benämner som ett "basöl". Detta är en öl som flyger under radarn för de allra flesta men som trots detta fyller 15 år nu till hösten. I Skebobruk, norr om Norrtälje, ligger Skebo Bruksbryggeri som producerar bland annat Bruksöl. Bruksöl är är golden ale inspirerad Cheriton Diggers Gold. Samtliga av bruksbryggeriets öl sticker ut på en punkt och för mig är det den utomordentliga humlekaraktären. Mig veterligen finns det inget bryggeri i Sverige som lyckas plocka fram dessa nobla engelska humlesmaker på ett så uttrycksfullt sätt. När jag dricker bruksöl brukar jag komma att tänka på vissa öl från De Ranke och De La Senne, även om dessa inte tillhör samma kategori, men det är något med hur humlen sticker ut som gör att jag länkar ihop dem på något sätt. Bruksöl är en ganska bitter öl på 4,7% så det är således inte en öl som faller alla i smaken. Jag uppskattade själv inte denna öl lika mycket i början av mitt ölintresse men det är något med den kraftiga humlekaraktären som nu gör mig knäsvag. Det är ett öl som lämpar sig särskilt väl tillsammans med något salt och att den endast uppnår 4,7% gör den härligt sessionabel. Jag upplever ölet som relativt torrt och friskt vilket också bidrar till hinkabiliteten samt att flaskan är på 50cl. Den är blomig, lätt kryddig och fruktig (marmelad?) i sin humlekaraktär. Allt detta i en välbalanserad harmoni. Om jag hade bott kvar i Stockholm hade jag nog velat besöka Akkurat betydligt oftare än jag brukade bara av den anledning att de brukade ha Skebo på fat eller cask.

Ölet är bryggt med Maris Otter, CaraMalt och Crystal malt. Beskan står Challenger och Fuggles för medan en sen humlegiva av Sovereign, Pilot och First Gold tillsätts sista sex minuterna. Vörten jäses sedan med Wyeast 1098. Känner jag mig själv kommer jag prova brygga en liknande öl under året. Ölet går att beställa på systembolaget över hela landet med viss reservation för att jag kan ha köpt upp samtliga flaskor. Blir även plus i kanten då etikettens utseende rimmar väl med det på något sätt enkla och vackra i ölet.

Publicerat den Lämna en kommentar på Ännu lite enklare lager – Altanlager

För ganska exakt ett år sedan bryggde jag en helles som jag nu tänkte utveckla något. Att det ska behöva gå ett helt år mellan bryggningarna av en öl som jag egentligen skulle vilja ha konstant på tapp är ju lite motsägelsefullt. Ur många aspekter blev den förra versionen en bra öl vilket gör att det finns mycket att bygga vidare på. Enligt mina anteckningar var det en smidig bryggdag och den färdiga ölen hade bra balans i beskan samt att humlekaraktären blev bra. Jag har kommit fram till att jag är rätt känslig för DMS och dessvärre så hade föregående version en viss burkmajsaktig karaktär, vilket jag fullkomligt avskyr. Jag antar att det är detta som gjorde att ombryggningen fick dröja ett helt år. Jag har varit inne på det förut men ibland så känns det lite motigt att brygga om man lyckats komma in i en negativ trend med mindre lyckad öl. Just nu är jag dessvärre i en sådan trend. Varför det utvecklades DMS i den förra lagerbryggningen har jag inte riktigt förstått. Visst, jag kokade i 60 minuter, men med tanke på den förhållandevis högmodifierade pilsnermalten har jag svårt att tänka mig att det skulle vara anledningen. Jag kommer dock förlänga koket till 90 minuter bara för att vara på den säkra sidan, även om det är ett steg i fel riktning med tanke på "easy helles-konceptet" och tanken med att hålla bryggdagen kort och enkel. För att väga upp detta blir det torrjäst vilket alltid är smidigt att brygga med. Jag har dock ingen erfarenhet av torr lagerjäst men kommer använda den mest klassiska i sammanhanget, Saflager 34/70, och jäsa i 11 grader. I övrigt kommer receptet och metoderna se ganska likadana ut som förra gången, mäska i 65 grader, sila av malten på väg till jäskärlet, syresätta efter att jästen tillsats... Kommer pröva en ny basmalt i form av Barke från Weyermann.

En fundering jag haft kring själva lagrandet av ölet är om det spelar någon roll huruvida man kolsyresätter samtidigt som man lagrar eller om det ska ske i efterhand? Internet verkar tycka olika i denna fråga och min spontana tanke är att det kanske inte spelar någon större roll. Jag vill heller inte ockupera jäskylen för lagring så istället kommer fatet att få stå i serveringskylen och då är det väl lika bra att kolsyresätta på en gång.

Det går ganska länge mellan lagerbryggningarna, men om denna lite mer lättbryggda lager blir lyckad så är min plan att så småningom sjösätta en lite mer avancerad lager där jag gör allt lite mer "by the book" med bland annat stegmäskning, spundning, färskjäst och en mer aktivt försökt till att minimera syretillförsel. Jag vill dock ha en grundöl att stå på innan dess. Hoppas att detta blir den!

Kontroll av valsmått före krossning av malt.
Vatten redo!
Vattenbehandling med SBT antioxin, kalciumsulfat och kalciumklorid.

Namn: AltanLager
Stil: Bavarian Helles/Festbier
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 4/7.9
Beräknat IBU: 21
Beräknat OG: 1.052
OG: 1.058
FG: 1.012
ABV: 6.1%
Koktid: 90min
Mäskeffektivitet: 79%
Beräknad mängd till jäskärl: 12L
Mängd till jäskärl: 12L

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
92% Weyermann Barke Pilsnermalt (~2L) - 3000g
4% Weyermann Carahell (~10L) - 140g
4% Weyermann syramalt (~2L) - 135g
Krossning 1.4mm

Mäskschema
65 grader i 60min.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 21.1L
Mäskvatten: 21.1L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
2g Kalciumsulfat
2g Kalciumklorid
1.5g SBT Antioxin

Vattenprofil
Kalcium: 70
Magnecium: 2
Natrium: 8
Klorid: 61
Sulfat: 59

Beräknat mäsk-ph: 5.3
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering:-
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -76

Humleschema
@60min - Hallertauer Mittlefruh - 9IBU
@15min - Hallertauer Mittlefruh - 9IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@5min - Hallertauer Mittlefruh - 3IBU

Jäst
2pkt Saflager34/70
Primär jäsning i 10 grader, sedan 15 grader diacetylrast
Lagring i kylskåp
Rekommenderad antal jästceller: 237MD
Beräknad mängd jästceller: 207

Brygglogg
2021-04-06 Bryggdag som inte var helt smärtfri för en gångs skull. Inga större missöden och jag hade gott om tid hela kvällen att vänta på den otroligt långsamma maltbädden som under höjningen av maltkorgen för urrinning stod nästan helt still. För första gången på länge rann det även över i "overflow pipe" vilket borde ha förvarnat mig om maltbäddens kompakthet. Detta tror jag beror på några saker. För det första gick jag tillbaka till 1.4mm i valsmått på krossningen. Malten såg ovanligt möjlig ut. Valet att gå tillbaka till 1.4 från 1.5 berodde på att jag under den senaste bryggningen såg en del korn som inte krossats helt. Dessa misstänker jag dock var de lite mindre omältade sorterna. Kanske får jag helt enkelt köra två separat krossningar när jag brygger med omältat. Blir dock att jag går tillbaka till 1.5mm till nästa bryggning. För det andra tror jag den nya basmalten basmalten gjorde bädden mer kompakt. Jag fick även ut en otroligt hög mäskeffektivitet som jag blev ganska förvånad av med tanke på den taskiga avrinningen och det faktum att jag efter 30 minuters väntan på att maltkorgen skulle tömmas fick gå lös med mäskpaddeln och försiktigt hacka lös bädden för att få den att rinna igenom. Efter kok landade OG på sex pinnar högre än beräknat. Barke är inte helt osannolikt en högre modifierad malt än den böhmska golvmältade som jag nu hunnit vänja mig med. Vill även tillägga att jag smakade en näve av malten innan krossning och jag har aldrig smakat en så saftig basmalt förut.
2021-04-07 Drygt 17 timmar in och det börjar snigelaktigt röra på sig i vattenlåset. Min erfarenhet av lagerjäst är ganska begränsad men jag oroas något av en så pass lång "lag time". Aktiviteten är knappt märkbar.
2021-04-08 33 timmar sedan jästen tillsattes och det är en viss rörelse i vattenlåset, även om den fortfarande är tvivelaktigt långsam. Nåväl, något verkar ju hända.
2021-04-09 SG 1.052 59 timmar in i jäsningen. Den har förvisso jäst ner 8 pinnar, men det är på tok för långsamt även om en del googlande visar att det inte är jätteovanligt med denna jäst. Den bör komma upp i full fart under dagen. Nu rör sig vattenlåset något mindre långsamt men jag måste stirra på det en längre stund för att se någon aktivitet. Höjer till 12 grader för att se om det händer något. SG-provet jag tog lämnade jag i rumstemperatur under dagen och på den har det uppstått en kreusen, vilket är en hint om att den behöver en något högre temperatur.
2021-04-10 Fortfarande nästa stilla i vattenlåset även om jag ser att det förflyttat sig mellan tittarna. Det finns även ett kolsyrelager ovanför vörten då ytan på vattenlåsen flyttas neråt när jag trycker lätt på locket för att få till ett "bubbel". Tycker dock att det är oroväckande långsam aktivitet. Efter att ha varit inne på fermentis hemsida och läst om jästen samt tittat på några diagram för jästens jäsningsprofil så ser jag att den ska vara mycket långsam. De förespråkar initial jäsning i 12 grader, där har jag legat lågt med mina 11, men sedan en ökning till 14 grader redan efter 48. Jäsningen ska tydligen ta fart då. Sagt och gjort höjer jag till 14. I nuläget kommer jag bli mycket förvånad om denna öl kommer kunna drickas i huvud taget.
2021-04-11 Idag bubblar det något mer normalt i vattenlåset. Har även börjat lukta trekammarbrunn i jäskylen vilket känns som ett tecken på att lagerjästen kommit igång. Kan det kanske bli öl av detta?
2021-04-12 Något förvånad över att SG nu ligger på 1.016. Kan det vara så att det bubblar mindre i vattenlåset av denna jäst än vanligt och att det pågått en väldigt aktiv jäsning trots allt, efter att jag tog SG-prov 59 timmar in i jäsningen? Ölet har nu jäst ut till 71%. Når det 80% är jag mer än nöjd. Nu tänker jag att den borde få sig en temperaturhöjning men jag vill samtidigt inte gå över rekommenderat spann, höjer dock en grad till 15. Behöver kanske brygga något varv till med denna jäst men efter lite efterforskningar så verkar den vara ganska temperaturkänslig. Skulle kanske har startat den på 12 grader. Kommer lämna den i tre dagar nu och ta nytt prov då.
2021-04-15 FG på 1.012. Kallkrashar. Inser att ölen inte riktigt kan kategoriseras som en helles längre utan det blir mer av en festbier då % landar runt 6.
2021-04-19 Flyttar till fat, kolsyresätter och lagrar.

Publicerat den Lämna en kommentar på Att jämföra sin egen öl med kommersiell öl – väldigt bra sådan

Det är ett tag sedan jag gjorde det sist men nu var det dags! För att få lite ny fart i bryggtankarna kring husets Saison satte jag mig ner och gjorde en prövning av senaste versionen (IX) samt en flaska Saison Dupont. Detta är en metod som är otroligt givande och som jag rekommenderar alla hembryggare att göra. Hembrygden behöver absolut inte vara ett försök att efterlikna den kommersiella version man jämför med utan det är nog så givande att ha en öl i samma genre, bryggd med liknande ingredienser, att kunna jämföra med. Det är lättare att hitta saker man gillar och ogillar med sin egen öl vilket också gör att man kan fundera på ändringar i bryggprocessen eller gällande ingredienserna. Har man även en väldigt bra öl att jämföra med blir det desto lättare.

Saison Dupont är bryggd med 100% pilsnermalt från Dingemans, med egen jäst (Wyeast 3724 samt WLP565+566 sägs vara från samma källa) och med tre nobla humlesorter. Har för mig att Markowski i Farmhouse Ales hävdar att det handlar om två sorter samt nämner vilka det handlar om, men jag har sett flera filmklipp där Olivier Dedeycker på Dupont säger att det är tre. Saison Dupont jäses även i förhållandevis grunda jäskärl vilket sägs ge en fruktigare karaktär. Husets Saison nummer nio innehåller två andra jäster, dock i samma "familj", till största del pilsnermalt, en gnutta omältat vete samt rågmalt och humlesorterna Tettnanger och EKG. Tillsynes stora skillnader men allt inom samma spektra för "traditionell" Saison.

Varje gång jag dricker Dupont slås jag av hur maltig den är och även om min egen Saison inte nödvändigtvis strävar efter att efterlikna Dupont så finns det här en stor skillnad i ölens maltighet. I detta fall gör det Dupont till en mer komplett öl. Hur jag ska uppnå detta själv är svårt att säga med tanke på att Dupont är bryggt på enbart pilsnermalt. Även om jag kan önska mer maltkaraktär så känner jag inget behov att komma upp i nivå med den maltighet som finns i Saison Dupont då jag tycker det tjuvar lite på den torra och upplevda lättdruckenheten. Ett djupare avtryck från basmalten vore dock önskvärt i min egen öl. Min öl är både svagare och inte lika maltig vilket leder till att en svag syrlighet finns där, som jag vill bli av med.

När det gäller ölens torrhet och krispighet så ligger båda ölen väldigt nära varandra. Ingen av ölen har någon slags restsötma och kolsyrenivån är även den ganska samma. Här har jag således inget att anmärka på. Detta är en av punkterna som göra Saison Dupint så anmärkningsvärd. Den har en ganska djup maltighet samtidigt som den känns lättdrucken och utan restsötma. Imponerande.

Beskan ligger på samma nivå i båda ölen och ska jag vara ärlig kan jag faktiskt inte komma fram till vilken som är beskare än den ena. Detta är en ren tillfällighet då jag absolut inte haft Dupont i åtanke när jag satte IBU-nivån. Den kommer nog få ligga kvar på samma även i fortsättningen. Här bör påpekas att minsta byte eller inblandning av annan humlesort kommer göra skillnad. Kommer troligtvis laborera lite med Saaz i framtiden.

Förutom maltigheten ligger ölens stora skillnader i humlesmaken. Vi kommer till jästen senare men där finns mindre olikheter än vad man kan tro. Humlekaraktärerna är givetvis i samma område då båda ölen är bryggda med nobla europeiska humlesorter. Phare IX smakar mer humle och de lätt blommiga dragen från Tettnanger och Goldings tar betydligt mer plats ännu Dupont, som jag vill hävda inte har de smakdragen alls. Att min öl inte är lika maltig gör också att dessa drag från humlen framträder mer. Här kan man också tänka sig att torrhumlingen gör sitt. Med det sagt så föredrar jag inte min öl i den aspekten utan tvärt om har jag nu, trots tidigare uppfattning, kommit fram till att jag inte ska torrhumla min saison i framtiden. Min öl behöver lyfta fram malten och jästen mer och då får smakerna från torrhumlingen försvinna. Det är inte heller några smaker jag är överförtjust i. Phare IX är en bra öl, men nu ska den bli bättre, igen.

Till sist, jästen och karaktären den ger ölet. Detta är ju den eviga frågan som är så svårt för mig att landa rätt i. Båda ölen har en jästkaraktär som ligger närmare varandra än vad jag hade kunnat tro. Dupont har i generationer arbetat med samma jäst och de "odlar" den även själva. Var jästen i min öl härstammar från är oklart men med tanke på att det är en blandning av två olika (TYB Wallonian Farmhouse I och III) är jag ganska förvånad över hur lika de aspekter av ölen som påverkas av jästen är. Duponten har lite mer karaktär att komma med. Den är något pepprigare än Phare och den smaken ligger kvar längre i munnen vilket också ger ett intryck av att smaka mer, rent generellt. Till min jästs försvar så ligger nog torrhumlingen och blockerar en del smakbidrag från jästen, samt att jag har en teori om att just smaker från jästen är något som bärs fram av alkoholen, så en procents skillnad kan också påverka (Phare IX 5.5% och Dupint 6.5%). Jag är nog beredd att behålla samma jästkombination ännu en bryggning för att se hur den smakar utan torrhumling samt med lika mycket %.

Duponten är alltså en hel procent starkare, vilket också ger en känsla av mer smak och komplexare karaktär. Jag har länge velat ha min saison neråt 5,5 men nu funderar jag på att skruva upp procenten något för att se. Försvinner torrhumlingen kan detta faktiskt ge ölen en ordentlig boost åt det håll jag vill ha den, gällande maltighet och allmän smakprofil.

Det blir kanske inte så mycket njutning när man går in på detaljnivå i två öl på detta vis, men det är väldigt givande. Även om ens eget öl inte strävar mot att efterlikna det andra så får man betydligt bättre feedback på vad som kan förbättras, vilket jag tycker kan vara svårt när man är inne på nionde versionen av samma öl. Jag uppmanar alla att göra samma sak.

Ändringar till Phare X blir således, även om vissa av nedanstående punkter inte motiverats i själva inlägget:
- Skippa torrhumlingen
- Byt ut EKG till Saaz.
- Addera en giva Spalter Select då den beskrivs som kryddig och örtig.
- Öka procenten upp till 6.5%.
- Prova annan basmalt, kanske barke?
- Skippa den omältade veten då jag är tveksam till att den bidrar med något positivt.
- Öka givan med rågmalt något.

4

Publicerat den 4 kommentarer till Att blogga om ölbryggning

Att påstå att jag har dålig samvete över att det inte händer lika mycket på bloggen som tidigare är kanske att ta i. Det är ju trots allt en blogg och den har i livets stora cirkus inte särskilt stor betydelse. Samtidigt är ölbryggning mitt stora intresse och händer det lite på bloggen händer det inte heller så mycket på hembryggarfronten. Jag har beställt ingredienser till två öl varav den ena kommer att bryggas denna helg eller nästa, så bryggning är på gång. Hoppas även kunna bjuda på lite värdefull information om cryo-humle när det inlägget publiceras. Men... När det handlar om kunskapsinhämtning så står det stilla. Här vill jag poängtera att det inte handlar om att jag på något sätt är fullärd som hembryggare. Trots över 100 bryggningar så upplever jag inte att jag besitter god kunskap för bryggandet av mer än en ölsort. Det jag vill komma till är att jag faktiskt inte vet var jag ska vända mig för inspiration och ny spännande kunskap. Det finns en hel del Facebookgrupper för hembryggning som jag tidigare tyckt varit intressanta, men såväl aktivitet som relevanta inlägg har tunnats ut. Diverse forum besöker jag kanske någon gång i månaden och där händer det extremt lite av intresse. De användare som fortsätter att hålla forum levande är de som är förhållandevis nya inom hembryggningen, vilket är helt naturligt. Tråkigast av allt är att det bloggas mindre och mindre om hembryggning på både svenska som engelska. Tidigare har jag följt ett 20-tal bloggar men i stort sett alla dessa har upphört att existera. Bryggarpoddar finns det en del, men det är sällan dessa handlar om något jag vill ta del av när jag väl tar mig tid för att faktiskt lyssna på något. En stor del av problematiken handlar ju om att man/vi är intresserade av olika saker av hembryggningen och då minskar ju också möjligheterna för att man ska stöta på något som känns så där riktigt spännande.

I övrigt så är det ju roligt att den nya humleskörden trillat in. Såg även att Weyermann kommit med en ny italiensk pilsnermalt som finns på humlegården. Jag välkomnar även plusgraderna. Jag vet inte varför, men så fort det börjar droppa från taken blir jag sugen på belgisk trippel. Vad mer? Kan det inte dyka upp fler intressanta torrjäster? Eller varför inte ett större utbud på rostfria jäskärl för oss som inte vill ha bryggutrustning som påminner om kärnkraftsreaktorer? Livet är hårt, i den bloggande hembryggarvärlden i alla fall.