Gå till innehåll

En bra mäsktemperatur för saison är 63 grader.

Måhända att det i mitt "bryggeri" inte sker någon produktion som kan liknas vid fabrikstillverkning, men jag har fått ny luft under vingarna till mitt saison-projekt. När det gäller bryggningen av saison har min målbild klarnat något och jag tänkte dela med mig hur jag resonerar kring denna och vilka slutgiltiga öl jag hoppas kunna brygga:

Standard-saison - "Phare"
Min perfekta saison med rätta kombinationer jäst, malt och humle. Jag tycker mig ha börjat hitta rätt i hur jag vill använda jästen, vilket är grundläggande för stilen. Har kommit fram till att användandet av två sorters jäst kan ge mig dels den karaktär jag önskar i kombination med en effektiv utjäsning. Ett lågt FG (1.004 och lägre) är en faktor som kanske inte är helt avgörande, men som jag kommit fram till ger mig det jag vill, vilket är en torr och bitvis lättdrucken öl. Jag skulle kunna använda en jäst som Belle Saison som utan problem klättrar neråt 1.000. Dock tycker jag den smakmässigt är värdelös så därför kommer det för mig handla om en kombination av karaktärsfull saison-jäst i kombination med en effektiv utjäsarjäst. Bevisligen går det att komma långt ner med flera av de mer karaktärsfulla saison-jästerna om man skruvar upp temperaturen, men då får man även offra smaken eftersom jästen då kommer producera andra, för mig, oönskade bismaker.

Tycker även att jag närmar mig en lösning på humlekombinationer och mängd. De flesta recept och guider (som BJCP) anser att IBU-nivån ska ligga mellan 20-35. Har legat runt 40 de senaste bryggningarna för denna standard-saison, men kommer i denna bryggning skruva upp det till ca 45, vilket kan tyckas fel då man närmare sig IPA-nivåer. Jag anser dock att saison är en stil som utvecklas och är bra mycket bättre efter flaskjäsning. Att ge den 2-3 månader på flaska är inte fel. Jag föredrar att ge den tid i samma temperatur som jäsningen avslutades i till den uppnått kolsyrenivå, beror lite på men kan ta ca. 2 veckor, och sedan förvara den svalt ( 10-12 grader). Under denna tid så hinner humlekaraktären ändras en hel del, så att jag därför skruvar upp till 45 IBU, känns rimligt. Här är det ganska många faktorer som påverkar den slutgiltiga upplevelsen så det kommer säkerligen skruvas en hel del me humlen också i framtiden då val av jäst och en förutsägbar FG är klar. Det som jag tycker har varit svårast är maltkombinationen. Har utgått från 100% pilsnermalt och jobbat mig vidare därifrån. Strävar efter en viss gryning känsla i kombination med basmalten och jag tänker därför i denna bryggning prova mältat korn. Rågmalt samt omältade rågflingor kommer jag nog hålla mig borta från helt och hållet då den ökade kryddigheten känns onödig eftersom jag kommer använda mig en jästsort som bidrar med liknande smaker.

"Table-saion"
Har inte prövat brygga denna ännu, men känner spontant att jag vill åstadkomma något annorlunda med denna istället för att bara ta min standard-saison och skruva ner siffrorna på alla parametrar. Tänker mig en saison på 4%. Kanske med en lite maltigare nota än standard-saisonen samt med ett högre FG. Kanske en modernare humlesort?

Brettad saison - "Chris"
Denna öl har jag redan satt ramarna för och jag tänker använda mig av standard-saisonen som bas för att sedan sekundärjäsas med en kombination av Brett B och Brett L, eller eventuellt bara Brett B. Vill pröva flaskjäsa med hjälp av brettanomyces eftersom det skulle förenkla bryggningen avsevärt, samt att man minskar risken för oxidering avsevärt genom att inte flytta ölen mellan olika jäskärl (vill inte utsätta mina ordinarie jäshinkar för brett). För att undvika flaskbomber behöver dock primärjäsningen kommer ner i spannet 1.004-1.002.

Saison inspirerad av vitt vin - "Saison de blanc"
Har en tanke om en saison som på något svårförklarat sätt ska närma sig ett vitt vin i smakerna. Har genomfört en bryggning av denna öl och den blev inte större hit då jag torrhumlade den för kraftigt vilket resulterade i en väldigt gräsig öl som inte hade varken kropp eller % att möta upp humlen. Jag använde mig av Hallertauer Blanc och Nelson Sauvin som jag ändå tror är rätt väg att gå då de båda ska ha druvliknande smakegenskaper. Har en tanke om att brygga om denna öl och då tillsätta druvmust för att komma närmare en vitvinskaraktär. Druvmust finns att få tag på i större mängder och det känns något småmotiverat att dumpa 20 liter druvmust då jag inte är det minsta intresserad av att ta tillvara på det som blir över och jäsa eget vin. Ett billigare alternativ är äppelmust eller must från annan frukt.

Denna bryggning då...

Denna bryggning kommer spinna vidare på standard-saisonen samt att jag vill pröva på Mangrove Jacks M29 ännu en gång på egen hand. Nytt för denna är användandet av omältat korn, nytt humleschema samt andra jästkombinationer. Det omältade kornet i kombination med dinkelflingorna hoppas jag ska ge en kornigare munkänsla som gör att ölen upplevs som lite råare och inte lika ren. Efter att ha velat fram och tillbaka kommer jag jäsa ena halvan med en kombination av Wyeast 3726 och White Labs 566, och den andra med M29. Det blir även premiärbryggning med nya bryggverket.

Jäst #1 - Wyeast 3726 Farmhouse Ale
"This strain produces complex esters balanced with earthy/spicy notes. Slightly tart and dry with a peppery finish. A perfect strain for farmhouse ales and saisons."

Förjäsbarhet: 74 - 79%
jästemperatur: 21 - 35°C

Har bryggt saison med denna jäst tidigare och varit nöjd med resultatet i ett stigande jässchema. Dock jäser denna inte ut lika lågt som jag önskar (landade på 1.010 sist), så det ska bli intressant vad en åstadkommer i kombination med ordentlig "utjäsarjäst".

Jäst #2 -WLP 566 Saison II Ale
"This strain is a moderate phenol producer with clove-like flavor and aromatic notes present in finished beer. Some fruit-forward ester production provides a balance between fruit and spice aroma and flavors. This strain ferments and flocculates well, making it an easy-to-use option for saison and farmhouse ales."

Förjäsbarhet: 78-85 %
jästemperatur: 20-26 °C

Är enligt Kristen England likt 565 från Dupont, men ska enligt vissa beskrivningar vara fruktigare och inte vara lite svårhanterlig, alltså ska den inte stanna upp runt 1.030 och vara besvärlig.

Jäst #3 - MJs M29 French Saison
Jag ska prova torrjästen M29 från Mangroove Jacks ännu ett varv. Använde den senast vid den överrumplade Saison de Blanc och kunde utifrån den ölen inte riktigt avgöra vad jag tyckte om jästen. Nådde ett FG på 1.001 med denna vid bryggningen av Saison de Blanc. Bör beaktas att det var en öl med ett betydligt lägre OG. Dock verkar den tillhöra samma "franska" utjäsarfamilj som Belle och 3711.

Humle
Fortsätter att hålla mig till de traditionella sorterna East Kent Golding och Styrian Golding. Har redan passerat gränsen för vad stilen ska förhålla sig till när det gäller IBU-nivå, men man ska också ha klart för sig att IBU för oss hembryggare utan dyr mätutrustning är rent teoretisk. Jag kommer därför trycka upp nivån till 45 IBU samt ändra om lite i humleschemat för att se om jag kan nå en annan karaktär. Jag önskar en klarare och vassare karaktär i beskan, så jag kommer i kombination med vattenbehandlingen prova att bara använda EKG som bitterhumle för att se om det gör gott.


Projet M29 & Phare II
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Flödeslakning
Beräknat SRM: 3.6
Beräknat IBU: 43
Beräknat OG: 1.049
OG: 1.054
FG: 1.006 (566+3726) och 1.002 (M29)
ABV: 6.3% (566+3726) och 6.8% (M29)
Koktid:90 min
Effektivitet:83%
Mängd till jäskärl:22L


Total mängd vatten : 33.74L
Mäskvatten:
17.81L
Lakvatten: 15.93L
Mäsk-/lakvattenfördelning: 53/47

Total vattenmängd på drygt 34 liter.

Vattenbehandling
Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

10gr Kalciumsulfat
8gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
2gr Kalciumklorid
13ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 110
Magnecium: 25
Natrium: 18
Klorid: 57
Sulfat: 268

Fördelning av vatten mellan mäsk och lak.

Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.26
Mätt mäsk-ph: 5.5
Mäskjustering: 2ml mjölksyra
Kok-PH: 5.5
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -201
*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-30-30


Maltnota (kg-%)
Valsmått: 1.3mm
70% Wyermann pilsnermalt (~1.5-2L)
20% Omältat korn (Flaked terrified barley) (~1.6-2L)
10% Dinkelflingor (~2L)

Batteriet till skruvdragaren dog, så det blev manuell krossning.

Mäskning
63°C i 80min
75°C i 10min


Humleschema
@60min - East Kent Golding 5.4AA - 40 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@5min - Styrian Golding Celia - 2.9AA - 5IBU


Jäsning

Rekommenderad antal jästceller: 105MD för 11.5L (total beräknad mängd vört: 23L)

Jäst
Halva vörten med MJs M29 torrjäst. 22gr ~ 110MD
Andra halvan jäser med WLP566 Saison II och. Wyeast 3726 ~ 105MD

Jässchema
26°C första dagen av aktiv jäsning. Sedan ökning med 1°C per dag upp till 31°C. Sedan 31°C till FG.

Brygglogg
2019-04-06 Bryggdag. För att ha varit första gången med Grainfather så gick bryggdagen bra. Den tog förvisso ganska lång tid men det är egentligen inte så konstigt med tanke på att hela ens bryggprocess ändras. Inga missöden. Är taggad inför nästa bryggning då allt med säkerhet kommer att gå både fortare och lättare.
2019-04-11 566+3726: 1.008 och M29: 1.004
2019-09-15 Konstaterar FG på båda och buteljerar.

*Palmer & Kaminski 2013

Med både bryggbänk och "fläktfönster" installerade kunde jag nu börja fundera på värmekälla. Tanken på att effektivisera bryggdagen var en stor faktor och det tog inte länge innan jag började snegla på bryggverk. Bara tanken på att kunna förbereda malt och vatten dagen innan, tidsinställa bryggverket för att sedan kliva upp dagen efter och mäska in utan att stå och mäta och vänta med en termometer gjorde mig varm inombords. Jag har under drygt ett år varit medlem i facebookgrupper för användare av både Braumeister och Grainfather för att kunna ta del av information om de båda bryggverken. Mycket talade väldigt länge för en Braumester Plus på 20L, med tanken på automatiseringen, kvalitén på bryggverket och kylkappan. Just att den har en kylkappa gör den ju extremt smidig och det möjliggör ju även bryggning utomhus under sommartid så länge man har en trädgårdsslang i närheten. Som jag ser det blir dock fördelarna med Grainfathern fler och jag går igenom dessa nedan.


Maltkapaciteten
På Braumeister 20L är malkapaciteten förhållandevis låg i förhållande till andra bryggverk, vilket var en kompromiss som jag inte var villig att göra. Braumeister har en maxkapacitet på 6kg malt medan Grainfather rymmer cirka 9kg, vilket är en ganska stor skillnad. Detta innebär att Grainfather möjliggör bryggandet av fler kraftiga stilar.

Pris
Även om det till en början inte kändes som en avgörande faktor så går det inte att blunda för prisskillnaden på bryggverken. I slutändan handlar det om att jag vill brygga så bra öl som möjligt och då spelar valet av bryggvek ingen som helst roll. Fördelar och nackdelar finns med respektive bryggverk och beroende på HUR din process ser ut så kan man säkerligen i slutändan se att man föredrar ett visst bryggverk över ett annat. Själv tänker jag mig att jag med tiden kommer lära mig olika knep och tillvägagångssätt som gör att jag kommer kunna brygga så bra öl som möjligt med Grainfather. Jag är således inte en bryggare som låser mig fast vid ett speciellt sätt och jag kommer säkerligen avvika från vissa rekommendationer eftersom jag tror att det blir bättre. Kvalitén på din öl har således ganska lite med din utrustning att göra om du lär dig hantera den. För att återkomma till priser så skiljer det ganska precis 10 000 mellan Braumeister Plus 20L och Grainfather Connect, något som inte går att blunda för. Jag är dock övertygad om att kvalitén på Braumeistern i överlag är högre. Men för 10 000 är jag villig att kompromissa.

Pris på tillbehör
Även här skiljer sig de två bryggverken åt, givetvis med kvalitén i åtanke. Tittar man på så enkla saker som humlesilar och värmejackor inser man att det i slutändan kommer kosta betydligt mer att uppgradera, skaffa tillbehör och reparera en Braumeister. Visst, kanske jämnar det ut sig om Braumeister har en längre hållbarhet. Dock vittnar flera hembryggare om att man inte behövt byta en enda del sin Grainfathern om man bara tar hand om det, efter så mycket som 100 bryggningar. En siffra som jag inte kommer att uppnå under de kommande 5-10 åren.

Pumpfunktionen
Här skiljer sig Grainfather från Braumeister i och med att de pumpar runt vörten på olika sätt. Braumeister pumpar upp vörten underifrån och igenom maltkorgen, medan Grainfather har en mer traditionell funktion och pumpar upp vörten genom botten, utanpå bryggverket, för att sedan lägga vörten ovanpå maltkorgen, så att vörten får sjunka igenom malten uppifrån och ner. Som jag förstått det blir nackdelen med Grainfathers mer traditionella pumpfunktion att effektiviteten, alltså bryggeriets förmåga att utvinna sockerarter från malten, kan skilja sig ganska mycket från bryggare till bryggare. Det bildads lättare så kallade kanaler i maltbädden vilket gör att den nedstigande vörten tar en och samma väg ner genom maltbädden, vilket resulterar i sämre utbyte då en viss del av malten förblir orörd. Därav har jag märkt att flera bryggare på forum beskrivit att deras effektivitet kan variera från 50-80%. Detta tänker jag mig kan undvikas om man rör om i maltkorgen några gånger under mäskningen. Visst kommer effektivitet också variera beroende på maltnota. Men, även om jag sett flertalet bilder på glasklar vört från braumeister-bryggare (betydligt fler än från GF-bryggare) kan jag inte komma runt tanken att funktionen att pumpa vört genom maltkoren underifrån borde innebära att maltmjöl kommer samlas på botten i större mängd än att den får silas av ovanifrån, vilket kanske inte är hela världen, även om jag personligen önskar att undvika det i största möjliga utsträckning.

Bryggprogram och kalkylatorer
De flesta bryggprogram kan på olika sätt kommunicera med varandra, så att Grainfathers bryggprogram skulle vara bättre blir således inget argument i jämförelse med Braumeister. Dock upptäckte jag att det fanns bra mycket fler hjälpmedel än vad jag trodde på grainfather.com, vilket gjorde övergången från min gamla bryggprocess relativt smidig. Om man surfar in på grainfather.com upptäcker man att det finns flera trevliga hjälpmedel, vilket bidrar med en helhetskänsla kring produkten som jag gillar. På hemsidan finns färdiga kalkylatorer för mäsk och lakningsvatten, bland annat. Loggar man sedan in på brew.grainfather.com kan man börja bygga upp sin egen receptdatabas eller ta del av andra användares recept, som givetvis går att synka med Connect-appen som i sin tur går att synka med telefonen. Jag har länge ondgjort mig över att de flesta brygg och receptböcker alla utgått från författarens bryggsystem och storlekar, vilket bidragit till att jag aldrig känt något behov av att gå igenom andra hembryggares recept i det receptprogrammet jag använt (brewersfriend) eftersom jag då behöver göra en hel del omräkningar för att anpassa till mitt system och bryggmetod. Grainfathers bryggprogram och kalkylatorer gör det enkelt att brygga andras recept, dels utifrån andra bryggares delade recept och dels från t.ex. böcker där bryggare har andra metoder. Man knappar bara in satsstorlek och maltmängd så räknar programmet ut hur du ska fördela vattenmängderna. Självklart behöver du få en viss koll på din effektivitet för att kunna pricka in siffrorna, vilket tar några bryggningar. Men jag har i mitt receptskapande med grainfathern behövt lägga ner betydligt mindre tid än vad jag trott, vilket är skönt.

Orosmoln
Några saker har jag dock gått och funderat på när det gäller Grainfathern, och andra bryggverk med liknande maltkorgslösning:

Lakningsmetod och PH
Självklart kan man göra lite som man vill med lakningen. Själv tänker jag mig att prova på både den rekommenderade manuella kontinuerliga lakningsmetoden och även en lakningsfri metod. Den kontinuerliga lakningsmetoden utgår från de vattenmängder bryggprogrammet räknar ut. När jag satslakat har min vattenfördelning legat på 60/40, dvs. 60% av den total vattenvolymen i mäsken och 40% till lakning. Genom denna fördelning har jag alltid landat inom rätt PH-värde för lakningen. Grainfathers kalkylator föreslår lite olika fördelningsprocent beroende på maltnota. För svagare öl föreslår programmet ibland även mer lakvatten än mäskvatten. Oavsett funderar jag på om PH-värdet för lakningen kommer att bli för högt. När man satslakar så ger man lakningsvattnet mer tid tillsammans med malten, vilket gör att malten kan buffra ner ph-värdet inom rimliga gränser. Vid en kontinuerlig lakning och med större vattenmängder ges både kortare kotakttid med malten samt att en större vattenmängd ökar risken för högre ph. Jag har dock gjort en del eftersökningar kring detta och problemet verkar inte vara särskilt vanligt förekommande, alternativt så mäter de flesta bryggare inte dessa värden. Olika ph-värden spelar dock en ganska stor roll på slutprodukten, allt från smak till färg. Här känns det lite jobbigt att eventuellt behöva ta ett steg tillbaka från min gamla inarbetade och fungerande process.

Maltrester i koket
När jag satslakat har jag kunnat ha full koll på själva filtreringen och själv bestämt när jag ansett vörten klar nog att flyttas till kokkärl. Vilket resulterat i väldigt små mängder av maltrester i koket. För många spelar detta kanske inte någon större roll. Dock verkar det relativt vanligt att GF-bryggare skrapar med mäskpaddeln i botten av bryggverket för att undvika att maltrester bränner fast, vilket känns sådär. Jag har dock haft för vana att sila av vörten efter kylning på väg ner i jäskärlet och det är väl där som jag tror att eventuellt rester från kok, såväl malt som humle, kan bidra med ickeönskade smaker, så fortsätter jag med det kanske det spelar mindre roll. Jag får helt enkelt se.

Problem med pumpen
Ett orosmoment som jag tror de flesta bryggare har, oavsett bryggverk, är att en pump ska lägga av eller att något ska fastna i den under bryggningen. Inte mycket att tillägga på den punkten.

Sammantaget
Valet föll alltså på en Grainfather, vilket ni förmodligen listade ut redan på bilden högst upp i inlägget. Ska jag vara ärlig så känns det en smula jobbigt att gå från en bryggprocess som jag kan både bakifrån och framifrån, men jag inser även att jag efter några bryggningar på Grainfather sakta men säkert kommer kunna minska på den totala arbetsbördan och även på den totala bryggtiden, vilket är något jag ser fram emot.



Jag har gått i uppgraderingstankar ett bra tag nu, av flera anledningar. Min bryggutrustning har gått från ett smidigt brew-in-a-bag-system till att satslaka med hjälp av en extra gryta och en lauterhelix. Att gå från BIAB till en manuell satslakning adderade inte bara massvis med tid till min bryggdag, vanligtvis låg en bryggdag med satslakning på 5-6 timmar beroende på mäskschema, koktid och hopstand, men min öl blev också bättre.

I bråda dagar med småbarn blir möjligheterna till att brygga färre och färre. Så när jag väl kommer till skott och får till en bryggning så önskar jag en förenklad och förkortad process utan att kvalitén nödvändigtvis blir lidande. I vårt hus har vi en ganska stor tvättstuga där en vägg har hyllplan och skjutdörrar. Bakom dessa skjutdörrar på hyllplanen har all min bryggutrustning huserat sedan vi köpte villan för drygt 1.5 år sedan. I tvättstugan har jag även min jäskyl där jag kan styra temperaturen, samt min serveringskyl med två tappkranar installerade på dörren. För att underlätta bryggningen har jag länge funderat på möjligheten att kunna utföra all bryggning nere tvättstugan och på så sätt slippa bära saker upp och ner för trapporna. Vattenkran och diskbänk i rostfritt stål finns redan i tvättstugan vilket är en förutsättning.

Egentligen finns allt som jag behöver för bryggningen i källaren, förutom en värmekälla och möjligheten att leda ut ånga under kok. Tvättstugan inhyser ett fönster på ca 77x40cm som jag planerat att kunna leda att ånga ur under bryggning. Att öppna fönstret och trycka ut ångan med hjälp av en fläkt är inget alternativ eftersom jag då utsätter hela källaren för kallras, om jag vill brygga under vintertid, vilket jag såklart vill. Kanske inget större bekymmer om man bor söderut, men när temperaturen smyger neråt -15-25 vill man gärna hålla alla fönster i huset stängda. Min tanke har då varit att antingen såga ut ett hål på en plywoodskiva eller dylikt, fästa i fönstret och sätta upp under koket.

I mitten på februari fick jag ärva en relativt kraftig fläkt av en kollega som redan satt fastmonterad på en skiva. Han råkade se när jag satt och letade efter fläktsystem på internet och frågade då om jag ville ha en fläkt som stod och skräpade i hans garage. Det var när denna fläkt tillslut landade i källaren som tankarna på uppgradering av bryggutrustning tog fart.

Drevband på plats.

Jag började med att såga till skivan så att den passade insidan av fönsterkarmen. Jag hade från början tänkt öppna upp hela fönstret och fästa skivan utifrån, men dels så visade det sig att själva fläkten var för stor, samt att att fönstret bara gick att skjuta upp till en viss del, vilket blockerade ungefär halva fönster från utsidan sett. Jag har sedan skaffat drevband som ska täta mellan fönsterkarmen och skivan som fläkten sitter på, för att undvika kallras. Hela skivan kilas sedan något osexigt, men fungerande, fast med hjälp av en planka, vilket får duga tills jag kommit på en bättre lösning.

Eftersom fläktens röringång hade en diameter på 15.6cm innebar det en del arbete för att vidga ingången till 16cm.

Därefter har jag införskaffat några rördelar på XL-Bygg som gör att jag kan rikta röret. Här vill jag passa på att rikta ett tack till Oscar på Hattmakarens Bryggeri som var vänlig nog att skicka mig en rörövergång mellan 16 och 32cm, som både ser ut och kommer fungera som en huva. Man behöver alltså inte skaffa Braumeisterhuvan för 1500 kronor utan man kan komma undan strax under hundralappen.

Rörövergången som kommer tjäna som huva, samt bryggbänken.

Efter en del sågande och bändande var jag tillslut klar med fläkten och dess rördragning vilket innebar att jag nu enbart saknade värmekälla för att kunna bedriva all bryggning nere i källaren. En bryggbänk var jag också tvungen att införskaffa för att kunna mäska och koka strax under fönstret. Jag spenderade några lunchraster på att rita upp en bryggbänk och var redo att handla virke när jag insåg att vi hade en tv-bänk som de förra ägarna av huset lämnade kvar, som vi inte använde. Även om den inte var utformad som den bänken jag ritade upp, som skulle möjliggöra kontinuerlig lakning, fann jag den fullt duglig. Det var bara att bära ner den i källaren. Jag köpte transporthjul på biltema för att bänken skulle bli mer mobil, vilket jag inte ångrar. Att skjuta runt på massa vört är kanske inte att rekommendera, men beroende på kylningsmetod skulle jag eventuellt behöva minska avståndet till vattenkällan vid diskbänken, så jag monterade fast hjulen. Dessa är ju tämligen enkla att plocka bort om det viljan skulle infinna sig.

Jag har alltid påstått att jag har tummen mitt i handen men med åren har det visat sig att jag kan överraska mig själv. Fönster är nu färdigt och håller förhållandevis tätt från kalluft. Helt tät behöver lösningen inte vara eftersom det bara monteras upp vid koket.

Den här ölen bryggdes den 16/2-2019 och är namngiven efter en textrad i den eskapistiska låten The Escapist av Mike Sinner (The Streets). Låten kan tolkas som en verklighetsflykt och lite så har jag i min pretentiösa självgodhet, eller kreativa tankebana, tänkt kring denna öl. Något man kan dricka när man sitter och tittar på stenar vid älvens strandkant.

Bryggdagen innehöll inte några hinder. Något bekymrad var jag dock över jästen, Wyeast 1968 London ESB Ale, som jag beställde 1.5 vecka innan bryggningen och dess ålder (tillverkad i början på oktober). Jag satte dock en förkultur för skapa så goda förutsättningar som möjligt för jästen. Ölen nådde FG på tre dagar och jäste bara ut till 56% (4.1%) vilket var ganska klent. Även om jag hade önskat mer så har jag efter viss efterforskning kommit fram till att det inte är helt ovanligt att denna jäst inte äter mer av det jäsbara sockret. Dels är det en extremt välflockulerande jäst, vilket innebär att när den väl har slagit sig till ro på botten av jäskärlet, så kan den vara svår att väcka till liv igen. Jästen bildar en kompakt och tät matta i botten av jäskärlet, vilket man kunde ana redan när färskjästen blandades med vörten till förkulturen då jästen klumpade sig på ett sätt som både belgiskt och amerikansk jäst inte gör. Maltnotan för denna öl bestod av drygt 27% rostad malt i olika grader, vilket också kan ha en påverkan på hur lågt eller högt jästen jäser ut. Viss jäst hanterar rostade matsorter mer eller mindre "bra". Även om jag hade förväntat mig en något starkare öl så blev jag mycket nöjd med slutresultatet. Några icke önskvärda bismaker från jästen kunde jag inte hitta.


Doft
Mörk hyvlad choklad, lätt touch av kaffe samt en rostad ton mot slutet. Skumkronan framhäver även doft av kakaopulver.

Smak
Initialt möts man av en ren maltighet med lätt fyllighet. Både uppfriskande och len. De rena och mer klassiska maltsmakerna övergår sedan åt att domineras av choklad och kakao. Lättare toner av rostat kaffe. Många ganska komplexa smaker som sammanförs på ett oväntat välorganiserat sätt. Mot slutet hänger en chokladbeska kvar på den bakre delen av tungan som kanske blir något för ihärdig.

I överlag så kan jag inte vara något annat än nöjd med denna öl då den sett till sin låga procent faktiskt smakar väldigt mycket. Alkohol är en smakbärare och jag anser att det är betydligt mer utmanande att lyckas med en alkoholsvagare öl än de med mer procent bakom. När jag utvärderar min öl och letar efter förbättringsområden måste jag ständigt påminna mig om att det är en porter jag faktiskt har bryggt, och inte en stout. En porter ska ha en torrare avslutning och inte upplevas lika len som en stout, även om jag generellt föredrar det sistnämnda. Är väldigt nöjd med denna öl och den kommer garanterat återkomma i en snarlik form då jag inte önskar några större ändringar.


Den här ölen bryggde jag 17/11-18 och var efter drygt tio månaders experimenterande med saisonjäst, första saisonen som jag bryggde i syfte att färdigställa min slutgiltiga saison. Rätt kombination av jäster (2 st.), malt och humle som jag under året letat mig fram till. Detta blev också min bästa saison hittills och en av mina bättre öl i överlag. Jag har provat denna öl ganska konstant från och med att den varit 1 vecka på flaska, tills nyligen drygt tre månader senare och tiden har gjort den gott.

Nedan följer en sammanställning av de noteringar jag tagit från diverse smakprov. Något jag även provade denna gång var att jämföra den med en flaska Saison Dupont. Även om min saison inte bryggs för att efterlikna detta mästerverk finner jag det alltid mycket givande att ha en referens när man synar sina brygder.

Doft-Phare
Påminner till stor del om mina andra saison-bryggningar. Denna har en mer påtagligt fruktig doft från jästen. Övermogen frukt och en lätt kryddighet. I överlag något mer tillbakadragna dofter från jäst och humle än många andra brygder, vilket jag tror ha med lägre jästemperatur att göra.

Doft-Dupont
Konstigt nog är denna väldigt maltig i sin doft, något som aldrig trodde att jag skulle påstå för en Dupont. Påminner dessvärre om en industrilager. Kanske har denna flaska sett sina bästa dagar?

Smak-Phare
Påtaglig humlekaraktär som snabbt fyller munnen. Fruktig karaktär från jästen tillsammans med karakteristiska kryddsmaker. Har lyckats träffa in en örtighet som jag tycker går bra i kombination med kryddigheten från jästen, som också är påtaglig. Medelhög beska som jag faktiskt önskat mer av. Något syrlig. Till skillnad från tidigare saisoner är denna både renare i sina smaker och fräschör, samt komplexare och mer balanserad. Flera av mina andra saisoner som bryggts med mer karaktärsfulla jästsorter (565, 3724, 3726) har haft en viss karaktär av mandelmassa som blivit jag ofta beskrivit som något kletig. Hittar inte igen ovan nämnda smak i denna öl som känns mer komplett i sin smakprofil. Detta märker man tydligt i en längre och mer bestående eftersmak, som jag tycker har varit något frånvarande i tidigare versioner. Smak från både malt, jäst och humle samspelar i harmoni i eftersmaken. Som sagt, önskar nog lite mer tryck i humlen, både när det gäller beska samt smakkaraktär. De första 2-3 veckorna hade ölen en väldigt tydlig fruktighet som jag tyckte var ganska trevlig, men som jag också förstod hade att göra med dess unga ålder. Denna fruktighet har tonats mer betydligt och blivit mer balanserad med andra smaker.

Smak-Dupont
Blir faktiskt ganska söt i jämförelse med min Phare, vilket man annars inte skulle tänka på om man inte hade en ännu tunnare öl i glaset bredvid. Duponten har en komplexare maltighet som är saftig. Detta är ju beundransvärt med tanke på att den är bryggd med 100% pilsnermalt. Humlekaraktären är mer påtaglig genom en tydlig örtighet (är det ens ett ord?) och en högre och friskare beska, något jag vill uppnå med min egna saison.

Phare till höger är betydligt ljusare. Dock är Dupont-flaskan inte purfärskt direkt.