Gå till innehåll

6

Publicerat den 6 kommentarer till BIAB-in-Grainfather

I andra änden av de skinande "SS-Brewtech-E-Kettle-hembryggarna" med proffsredigerade youtube-kanaler och utrustning för 100 000 kronor står nu jag med min gamla och lätt missfärgade BIAB-påse och funderar på om jag skulle kunna använda den till mitt bryggverk för att få både renare vört och mindre maltrester till koket, samt undvika fastbränning i botten.

Jodå, jag är lite småless på bryggverket, men varje gång jag suktandes finner mig stirrande på eldrivna trekärlssystem landar jag efter ett tag i att dessa hembryggare, som har all denna utrustning, antingen är mångmiljonärer utan övrig sysselsättning, eller bara har maxat kreditgränsen på sina kreditkort. Alla dessa "brewtubers" har med åren tenderat att gå upp i rök, vilket också får mig att misstänka att hembryggning är en impulshobby som det är lätt att gå all-in på. Sedan står man kanske där och undrar varför det står en halvfärdig attefallere på baksidan av gården, med färdigdraget fläktsystem samt isolering hängandes ut från inneväggarna? Så jag nöjer mig tills vidare med att försöka uppgradera bryggverket med återbruksmetoden av gamla pinaler. Bryggverket får hänga med något år till, sedan får jag se vad som händer.

Oavsett hur detta påhitt med BIAB-påse i bryggverket går vet jag ju att det i slutändan ändå blir öl av det hela. Jag ville dock brygga något ganska enkelt som inte är beroende av att massa bitar faller på exakt rätt plats. Att stoppa ner min gamla BIAB-påse i bryggverkets maltkorg kommer troligtvis påverka vörten och utbytet på något sätt, så därför tänkte jag att en amerikansk pale ale borde fungera bra. Vill det sig riktigt illa med både mäskeffektivitet och eventuell utjäsning tror jag det är en ölstil som trots allt kan bli okej. Blir den mellan 4.5-6% spelar det ingen större roll och en pale ale tycker jag kan variera en del i IBU-nivå och fortfarande fungera. Inte för att jag denna gång lägger någon större vikt vid att brygga stilenligt, men min riskanalys landar i att en amerikansk pale ale borde kunna bli drickbar oavsett.

Då jag inte känt mig särskilt sugen på något åt häjshållet utan hellre vill ha något lite krispigare med viss maltkaraktär så kommer maltnotan bestå på lika stora delar Maris Otter och Munich 1. När det gäller humlen blir det Citra halvvägs in i koket, vid hop stand samt vid torrhumling. För att göra det enkelt med jäsningen kommer jag använda mig av US-05, vilket då inte kräver någon förberedelse. En försiktig vattenbehandling med lätt övervikt år sulfathållet för lite extra krisp. En rätt enkel öl egentligen. Den kommer bli lite mörkare på grund av munchermalten, samt att jag kommer försöka att få den hyfsat klar med hjälp av Spindasol i både kok och i kallkrashning. Kommer även damma av Fermenter King JR för att kunna tappa ölet från toppen av jäskärlet till fat, och förhoppningsvis kommer detta resultera i en helt okej öl samt erfarenheter från BIAB-påse i bryggverk. Det var länge sedan jag bryggde något med amerikansk humle, vilket jag också var lite sugen på.

Namn: Transatlantic Pale Ale - 100 Citra
Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 69%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L i bryggprogram - räknar med 2L förlust
Mängd till jäskärl: 12L
Beräknat SRM/EBC: 7.5/15
Beräknat OG: 1.054
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 36
OG: 1.062
FG: 1.011
ABV: 6.7%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
48% Crisp Maris Otter (~2.8L)
48% Weyermann Munich 1 (~6L)
4% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
65 grader i 60min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 22.7L
Mäskvatten: 22.7L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
3g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 111
Magnecium: 15
Natrium: 6
Klorid: 96
Sulfat: 158

Beräknat mäsk-ph: 5.18
Mätt mäsk-ph: 5.5

Humleschema
@30min - Citra (T-90 pellets) - 18 IBU
@10min - White Labs jästnäring
Hop Stand vid 80 grader i 20 min - 6g/L
Spindasol B sista 5 min av Hop Stand
Torrhumling - Citra (T-90 pellets) - 6g/L

Jäst
US-05 (ett paket). 18 grader till FG.

Brygglogg

2023-02-12
Bryggdag, som inte skedde på morgonkvisten för första gången på ett tag. Experimentet med BIAB-påsen gick ju både bra och dåligt på samma gång. Påsen är så pass finmaskig att den inte släppte igenom ett enda mjölkorn till botten av bryggverket. Detta resulterade dessvärre i, vilket jag befarade, att vörtens flöde gick för långsamt genom påsen ner till botten och genom pumpen. Så någon effektiv recirkulation av vörten blev det inte. Alltså ingen klar vört och troligtvis kanske ingen jämn mäsktemperatur genom maltbädden heller. Det gör dock inte så mycket eftersom det kommer bli öl i slutändan ändå.

2023-02-13
Kommer nu ihåg varför jag inte använt US-05 på ett bra tag... Den är så otroligt långsam att komma igång att jag misstänker att den humlerika vörten oxiderat till en pappig sörja. Nu går jag händelserna i förväg men, åter igen, det räcker inte bara med tillräckligt många jästceller, dessa måste vara startsnabba också. Det tog ganska exakt ett dygn innan synlig aktivitet i vörten, vilket är på tok för länge.

2023-02-19
Efter att ha bubblat på bra i sex dagar har aktiviteten avstannat ordentligt. Väntar någon dag innan jag kikar på SG.

2023-02-20
SG ligger på 1.011. Inte troligt att den kommer klättra lägre än någon poäng till med tanke på att utjäsningen redan är uppe/nere i 81%. Ölen kommer bli mer än 1% starkare än önskat, men det må vara hänt. Väntar en dag till innan torrhumling.

2023-02-21
Sänker temperaturen till 16 grader och torrhumlar 6g/L. Försöker vara lite hipp och spolar kärlet med kolsyra några gånger innan jag tillsätter humlen. Spolar även kolsyra samtidigt som humlen åker i. Trycker sätter sedan, släpper ut, fyller på osv. Upprepar detta några gånger. Dels för att spola in lite extra kolsyra, men för att trycket blötlägger hulmen under ytan istället för att bara lägga sig ovanpå. Så jag låter humlen åka upp och ner några svängar innan jag fyller på med 10 psi och kopplar bort kolsyran.

Jag lyckade alltså trycka ner den nedre silplåten i själva påsen, som i sin tur låg i maltkorgen.
Gick ner till 1.5mm krossning, vilket ger lite olika resultat när man blandar maltsorter.
Det här var lite intressant. I denna hink mellanlandar malten innan jag långsamt sänker ner korgen i det uppvärma vattnet. Vanligtvis samlas det en del mjöl i botten på denna hink när jag lyfter korgen till bryggverket...
... men denna gång var den helt tom. BIAB-påsen är otroligt tät.
Så här såg det ut när mäskningen var igång. Snabbt fylldes den övre silplåten med vört som sedan inte sjönk undan.
Fermenter King JR är det nästan 1.5 år sedan jag använde sist, så den fick PBW-behandling med skrubb.
Locket till jäskärlet är det en del pill med. Skruvar och muttrar att plocka loss och rengöra. Inte helt perfekt passform på allt när det väl sitter på plats, men det fungerar och är trots allt en väldigt prisvärd och väl fungerande lösning om man inte vill lägga stora summor på syrereducerande lösningar.
Redo att spola lite kolsyra vid torrhumlingen. Har sett en del fiffiga torrhumlingslösningar för att minimera syretillförsel, men de verkar vara utformade för jäskärlen tillverkade av Keg Land (Fermzilla). Fermenter King Jr. är tillverkad av Keg King vars produkter numera är svårare att få tag på. Jag har fått för mig att dessa två producenter från början hade något med varandra att göra, men kan ha fel.

Publicerat den Lämna en kommentar på Utvärdering av Bourbon- och vaniljstout

Den här ölen bryggdes den 6/11-2022 och var en riktig avstickare från vad jag annars brukar brygga. Jag har länge velat bli bättre på att brygga riktigt stark stout eftersom det är en ölsort som jag brukar bli sugen på när det vankas jul.

Snabb sammanfattning av receptet:
60% Crisp Maris Otter
15% Crisp Flaked Oats
7.5% Crisp Toasted Oat Malt
4% Dingemans Biscuit
4% Weyermann Carafa I
3% Crisp Chocolate
3% Crisp Crystal 240
3% Crisp Crystal 150

Humle:
@60 min - Perle - 45 IBU

Jäst med WLP002

Efter avklarad jäsning tillsattes ekflis från bourbonfat samt två bourbondränkta vanilstänger.

Ölen landade på 8.5% med ett OG på 1.089, FG på 1.024 och ett beräknat IBU på 45.

Jag har provat den här ölen några varv fram till skrivande stund och det första som slår mig är att ölet absolut inte mått dåligt av att ligga på fat i några månader. Tvärtom samspelar bourbonfat- och vaniljkaraktären bättre nu än när ölen var ung.

Det är en superlen och mjuk öl där den låga kolsyrenivån samt stoutkranen hjälper till med den lena och mjuka upplevelse. Det är stora toner av mjölkchoklad, vanilj och bourbon som slår igenom kraftigast. En lätt rostad karaktär smyger sig på, som hade kunnat vara lite rivigare för att ge ölet lite komplexitet. Detta är en öltyp som jag personligen tycker blir bättre desto starkare den blir. Den behöver komma upp i 10% då den en viss ton av alkohol faktiskt behövs för att den inte ska kännas mesig. Eller, mesig kanske är fel ord men jag tycker att de mastiga smakerna av choklad, rostat, fat och vanilj gör sig bra med viss alkoholhetta som backar upp det hela. Jag hade med andra ord velat ha denna öl lite starkare.

I överlag är jag väldigt nöjd. Den blev bättre än vad jag förväntade mig vilket också gör det lättare att bygga vidare på när suget infinner sig. Att tillsätta kaffe i jäskärlet tror jag också skulle addera lite komplexitet samt tuffa till den. Till nästa bryggning skulle jag nog skippa båda crystalmalterna och istället låta biscuitmalten få ännu mer spelrum då den är härligt knäckig på ett sätt som jag inte känt hos någon annan malt. Den rostade havren tror jag också är något som kommer försvinna vid en ombryggning.

Publicerat den Lämna en kommentar på Äntligen torrjäst från White Labs

För inte så länge sedan skrev jag ett inlägg om att White Labs lanserar större förpackningar färskjäst för hembryggare. Min egensnickrade teori var att man börjar tapp mark bland hembryggare eftersom det dyker upp nya jästproducenter lite här och var, vissa med nya och intressanta jäster som lockar och som gör att man kanske väljer bort de beprövade jästerna från både White Labs och Wyeast. Denna offensiv från White Labs fortsätter då de nu inom kort lanserar torrjäst. Först ut är den klassiska WLP001 som kommer finnas tillgänglig i 11g påsar som ska räcka till 20L vört. Det är samma storlek som de flesta övriga producenter kör med. Fördelarna med torrjäst är flera gentemot flytande färskjäst men det är inte troligt att White Labs kommer erbjuda så många olika varianter av torrjäst i framtiden, främst på grund av det är en ganska mödosam process att "torrifiera" en jäst. Troligtvis kommer de även lansera sina klassiska jäststammar i torrform, kanske WLP002 tillsammans med en en "häjsjäst" för att möta efterfrågan, samt troligtvis även någon lagervariant.

Oavsett vilka sorter som White Labs väljer att lanser välkomnar jag denna utveckling med öppna armar då det helt enkelt vidgar utbudet för oss hembryggare.

Publicerat den Lämna en kommentar på Oklar belgisk öl

Som titeln på inlägget antyder så vet jag inte riktigt vad det här blev för någon slags öl. Att den kan klassas som belgisk, det vet jag, men det är ungefär där det tar stopp i klassificeringsfrågan. Detta spelar egentligen ingen roll, utan jag får vänta och se vad den smakar.

Från början var tanken att brygga en Trippel som skulle få stå på flaska fram till solen börjar titta fram mer frekvent här uppe i den norrbottniska vårvintern. Det brukar nämligen komma en tid på året då jag alltid vill dricka trippel. Snön ligger fortfarande vit, himlen är för det mesta blå och man kan värma sig mot husväggen utan jacka medan snön sakta smälter och vatten droppar från taken. Vårvinter kallas det i folkmun och kan ett bra år vara en ganska lång period. Om man likt två tävlande i På Spåret för några veckor sedan placerade Gävle inne i Dalarna under programmets "placera ut platsen på kartan"-segment så känner man kanske inte till att våren här uppe i norr ter sig ganska annorlunda i mer tätbefolkade delar av Sverige. Där fick jag det sagt. Vårvinter alltså.

Varför jag inte bryggt en trippel på 6-7 år kan jag inte riktigt svara på. Stark öl undviker jag oftast, vilket är en förklaring, men förutom Saison så är nog trippel den belgiska ölsort som jag föredrar allra mest. Innan vi flyttade norrut satte jag ihop en belgisk trippel på pilsnermalt och kandisocker, och kanske någon maltsort till som jag glömt, och jäste med wlp500 (Chimay). Jag minns den som mycket, mycket god, fast något för mörk. Troligtvis använde jag en mörkare kandisocker än brukligt, samt att den blev lite låg i kolsyra. Troligtvis orkade jästen inte jäsa ut sockret som tillsattes vid flaskning då den redan var över 10%.

Denna gång ville jag dock inte ha en så fruktig trippel som Chimayjästen producerar utan istället blir det svårforskade WLP545 - Belgian Strong Ale. Jag motiverar även mitt val av jäst med att den är STA1-positiv, vilket bidrar till att den jäser ner ölen väldigt lågt. När jag klickar mig runt på White Labs hemsida kommer jag fram till att WLP545 tillsammans med WLP570 (Duvel) är de enda STA1-positiva belgiska jäststammarna, Saisonjäster borträknat. Detta gör mig ännu mer nyfiken på ursprunget på just WLP545. Och det är nu jag kommer in i resonemanget om att ölet i sitt förstadie gått från en Trippel (det jag tänkte brygga), till en Belgisk Golden Strong (dels det den smakade under pågående jäsning, dels är det vad jästen heter), för att slutligen landa i att den kanske närmar sig en Saison? Att den närmar sig en Saison beror på att närmare efterforskning visar att jästen är nära besläktad med flera andra Saisonjäster. När WLP545 - Belgian Strong Ale och vad jag antar man kan kalla för jästens genetik analyserats har man kommit fram till att den är mycket nära släkt med torrjästen Belle Saison. Det är alltså inte samma jäst, men det är dess närmaste släkting. Andra nära släktingar till WLP545 är WLP565 (också kallad för Dupontjästen), dess motsvarighet från Wyeast 3724 (dock inte identisk med 565), WLP566 (ev. också med kopplingar till Dupont), WLP585 (vet inget om den) och WLP590 (White Labs felaktigt benämnda "franska" Saisonjäst). Intressant nog finns något längre bort i släktrträdet, men betydligt närmare än alla andra belgiska jäststammar som man annars skulle förknippa med tripplar, golden strongs mm., WLP038 som är en engelsk jäst med namnet "Manchester Ale. Studerar man släktskapen närmre finns det många intressanta saker att fundera över. T.ex. så är WLP540 som man länge tror härstammar från Rochefort, närmast besläktad med en rad engelska jäster vilket kan antyda något om ryktet att en rad klassiska belgiska bryggerier hämtade sin jäst från England stämmer. Vill man läsa mer om detta rekommenderar jag varmt https://beer.suregork.com/.

Ingrediensmässigt är trippel inte särskilt avancerat. Läser man i Stan Hieronymus utmärkta "Brew like a monk", vilket jag varmt rekommenderar både ur ett historiskt och bryggtekniskt perspektiv, så är det några maltsorter som rekommenderas mer frekvent. Basen ska bestå av pilsnermalt upp till en väldigt hög procent av den totala maltnotan. Sedan kan man addera mindre givor av andra sorter om man vill. Det är ganska fritt fram. Jag kommer tillsätta lite aromatic från Dingemans för att få lite färg och extra djup. Socker kommer jag också hoppa över denna gång, även om det också är väldigt vanligt förekommande.

När det gäller humle så är det även där ganska fritt fram så länge man håller sig till nobla europeiska sorter. Jag har sneglat på belgiska goldings ett tag och tänkte att detta blir ett utmärkt tillfälle att testa dessa. Dessa ligger ganska mycket högre i sin alfasyra än de slovenska som man vanligtvis kan få tag på från humlegården, så det ska bli intressant att se vilken beska dessa tillför.

Kommer mäska vid låga 63 grader för att hjälpa till med utjäsningen samt att vattenbehandlingen blir åt det krispigare hållet.

Namn: Horga
Stil: Belgisk "golden strong"
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 51%
Beräknad mängd till jäskärl: 14 L
Mängd till jäskärl: 11 L
Beräknat SRM/EBC: 7/14
Beräknat OG: 1.077
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 30
OG: 1.066
FG: 1.007
ABV: 7.8%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
91% Warbo Balder Pilsnermalt (~2L)
5% Weyermann syramalt (~2L)
4% Dingemans Aromatic (~20L)

1.6mm krossning

Mäskschema
63 grader i 60 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 25.8 L
Mäskvatten: 25.8 L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 89
Magnecium: 17
Natrium: 6
Klorid: 49
Sulfat: 177

Beräknat mäsk-ph: 5.18
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering: -

Humleschema
@60min - Belgiska Goldings (pellets) 8.9AA - 15 IBU
@20min - Belgiska Goldings (pellets) 8.9AA - 10 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@5min - Belgiska Goldings (pellets) 8.9AA - 5 IBU
Torrhumling - Spalter Select 4g/L

Jäst
WLP545 - Belgian Strong Ale - 1L förkultur
20 grader till FG
Rekommenderad antal jästceller: 133 MD
Beräknad mängd jästceller: Mer än nog

Brygglogg
2022-12-26
Sätter 1 L förkultur

2022-12-29
Bryggdag utan problem. Induktionsplattan fungerade över förväntan och lyckades värma vörten från 63 grader till en bit över 80 minuter medan jag tömde bryggverket och rengjorde botten. Det var dock på håret att inmäskningen gick vägen då nästan 26 liter vatten tillsammans med drygt 6 kg malt är precis vad bryggverket rymmer. 1.5 cm till godo när hela maltkorgen kommit på plats. Hade jag inte varit försiktig hade det svämmat över. Fick ut ett väldigt mycket lägre utbyte än förväntat. Med facit i hand är detta troligtvis en kombination av två saker; dels kan det vara så att pilsnermalten från Warbo som jag provade till denna bryggning har betydligt lägre konverteringsgrad än den från Weyermann som jag är inkörd på, dels är det rimligt att mäskningseffektiviteten avtar något desto mer malt per liter vatten man använder. Till nästa gång blir det nog att tillsätta någon sockerform för att hjälpa till med att komma upp i stilenlig procenthalt. Har jag flyt med utjäsningen kan jag närma mig en öl på 8%, vilket känns okej. Landar den runt 7-7.5% känns det lite tunt för att vara en trippel. Läste dock att Fabrikör Ekstedt bryggt en trippel med samma jäst och den landade på 1.005. Dock så tillsatte han socker 4 dagar in i jäsningen samt jäste några grader varmare. Vi får se.

Regelbunden aktivitet i vattenlåset efter någon timme i jäskylen.

2023-01-02
Fyra dagar med aktiv jäsning och det puttrar på med regelbunden hastighet i vattenlåset. Har tittat till den några gånger per dag och det har aldrig bubblat med någon frenetisk hastighet, utan med samma medelhöga aktivitet. Har bara två liter tomrum i jäskärlet, vilket oroade mig lite, men krausen har inte letat sig upp i vattenlåset.

2023-01-03
Idag har aktiviteten avtagit något, även om det fortfarande är regelbunden rörelse.

2023-01-05
På pricken en vecka av aktiv jäsning. Vattenlåset går långsamt, men 4-5 "bubblingar" per minut. SG ligger på 1.013. Jag trodde det skulle vara lägre än så. Får jag gissa kommer den stanna runt 1.010, men jag kommer ta det med ro. I skrivande stund håller jag på att återhämta mig från covid så varken lukt eller smaksinne är på topp. Smuttade dock lite på SG-provet och det smakade väldigt lite trippel. Kände absolut noll frukt, men jag vågar inte lite på mig själv just nu. Återkommer.

2023-01-11
Vattenlåset har stått stilla i två dagar. SG och troligt FG ligger på 1.007. Torrhumlar med Spalter Select 4g/L. Sänker även till 17 grader i jäskammaren.

2023-01-16
Påbörjar kallkrash i 4 grader.

2023-01-19
Buteljerar med sockerlag till 3.0 volymer samt med 0.3g Lalvin EC-118 per liter.

2023-01-04
Har provat några flaskor nu och kan konstatera att jag glömde tillsätta Spindasol B vid kallkrashen, vilket hade hjälp till. Jag har nu ett disigt och rent utseendemässigt ofräsch öl. Smakerna är spännande och intressanta vilket gör att jag gärna skulle vilja göra en ombryggning med samma jäst. T.ex. hade det varit intressant att snickra ihop en Saison. Torrhumlingen döljer jästsmakerna en hel del och disigheten samt den lite jolmiga känslan gör att det känns som en crossover mellan en häjs-IPA och något belgiskt. Lite för otydligt för min smak. Spalter är god att torrhumla med, men ölens smaker är spretiga och "all over the place", så att säga. Effekten från torrhumlingen är betydligt mer fruktig än vad jag hade hoppats på. Den är utan felsmaker men både renare smaker och munkänsla hade öka ölens kvalitét avsevärt. Även första gången jag använder Lalvin EC-118 vid buteljering och jag tror den i kombination med torrhumlingen är med och stökar till ölens utseende och smak. Helt okej, men är inte nöjd. Hade jag skippat torrhumlingen hade ölen varit betydligt bättre. Gillar beskan från de belgiska Goldings. Hade den inte hunnit ta slut på humlegården hade jag använt den igen vid andra belgare.

Provar att flaskjäsa liggande för en snabbare syreupptagning.

Publicerat den Lämna en kommentar på En produkt jag inte riktigt förstår

White Labs har sedan i somras börjat pumpa ut en ny och dyrare produkt som nu börjat nå oss svenska hembryggare. Det handlar om samma jäst som tidigare men nu i en ny och "förbättrad" förpackning, som så klart kostar mer. För 179 kronor kan man nu köpa en större mängd jäst som är anpassad efter 20L satser. Det finns en hel del att läsa om dessa på White Labs hemsida och förutom att förpackningen är större så ska den vara bättre på flera sätt och vis. T.ex. hävdar White Labs att all deras jäst har en vitalitet på 95% när de lämnar deras labb och att den nya större Purepitch-förpackningen möjliggör att jästen behåller 90% vitalitet i genomsnitt i så länge som 7 månader efter produktionsdatum. Så kanske det är, men innan jästen hamnar hemma hos mig så tror jag det ska mycket till för att jästen ska vara så pass pigg. Jag är skeptisk. Mängden aktiva/levande jästceller spelar så klart roll, men för mig är det viktigare att de är pigga när de åker ner i vörten. Jag vill ha en snabb start på jäsningen och för mig är detta en viktigare faktor än mängden trötta celler. Att jästen är pigg och redo till bryggdag garanterar ju i de allra flesta fall att antalet celler också är tillräckliga. Jag har därför lite svårt att se någon poäng med dessa nya förpackningar då det i slutändan är bättre och billigare att göra en förkultur som garanterar pigg och kry jäst till bryggdagen.

Har man möjlighet att in på detaljnivå räkna antal aktiva celler för att på så sätt med stor noggrannhet kunna styra över- eller underpitch, då är det en annan sak. Jag tvivlar dock på att det finns någon hembryggare som faktiskt gör det. Man kan använda kalkylatorer där man skriver in tillverkningsdatum hit och dit, men ska man vara ärlig så tror jag man lurar sig själv om man förlitar sig på dessa då det helt enkelt inte går att kontrollera på den detaljnivå som syftet med dessa kalkylatorer försöker fylla. Är du professionell bryggare är dessa förpackningar ändå för små, så då fyller de heller ingen funktion. Har man utvecklat teknologi och metoder för att hålla jästen piggare är det så klart ett stort plus och något som är välkommet. Jag förstår bara inte varför det ska vara större förpackningar som också nu blir dyrare? Nu brygger jag inte 20L satser längre men om jag gjorde det och skulle ge mig på en IPA eller något som drar upp kostanden lite mer än en lager, och jag även skulle använda mig av denna större Purepitch, skulle man komma under 1000 kronor för en sats, med frakt inräknat?

Jag misstänker att White Labs själva ser att fler och fler jästproducenter tar sig in och kniper andelar av marknaden och flera av dessa har större förpackningar med mer jäst i än White Labs klassiska förpackningar, och att de nu känner behov av att öka storleken på sina förpackningar för att inte hamna på efterkälken.