Gå till innehåll

Det är inte bara Braumeistern som kan producera kristallklar vört.

New England Pale Ale och Saison är de två ölstilar som börjat utkristallisera sig som mina favoriter att brygga, och med andra ord dricka. Saisonen är mer ett livsprojekt som jag tar på lite för stort allvar, medan Pale Ale-bryggningen är något mer avslappnad. Kanske för att det är kortare bryggdag och färre moment att förbättra fram till ölen hamnar i glas, men kanske mest för att jag spikat maltnotan och nu kan fokusera på olika humlekombinationer, vilket kanske är det roligaste med hembryggning.

Istället för att brygga en ny sats av Moody, som var en dundersuccé om jag får vara lite självgod, ville jag använda samma maltnota och jäst för att prova en ny humlekombination. Jag kommer behålla Mosaic som en liten lifter, men annars har jag alltid tyckt att Ekunaot verkat spännande. Jag har bryggt med den humlesorten förr, dock innan bloggens levnadstid och då hette den fortfarande Equinox, men jag har inget minne av vad jag tyckte om den. I samma avsnitt av Hop & Brew School där de lyfter fram hela konceptet med förhöjningshumle nämns Ekuanot som en humle med mycket goda "tropisk frukt"-egenskaper, vilket är en humlebeskrivning jag uppskattar i mina Pale Ales.

En humlesort som varit svår att få tag på på grund av dess mycket goda rykte och därmed snabba åtgång bland bryggare av fruktig Pale Ale och IPA är den sydafrikanska humlesorten Southern Passion. I samma sväng som jag letade efter en ny bitterhumle till mina saisons hittade jag även denna, så jag passade på att klicka med två paket. Den beskrivs ha karaktär av passionsfrukt, guava, råda bär, melon, ringblommor och grapefrukt. Kan det bli annat än ännu en succé?


Stil: Amerikansk Pale Ale - New England
Bryggmetod: Grainfather flödeslakning
Beräknat EBC/SRM: 10/5
Beräknat IBU:
65 (enligt Grainfathers bryggprogram)
Beräknat OG: 1.057
OG: 1.058
FG: 1.017
ABV: 5.4%
Koktid:
60min
Effektivitet:
76% (mash)
Mängd till jäskärl:
23L (Beräknat 23)


Total mängd vatten: 32,7L
Mäskvatten:
19,4L
Lakvatten: 13,3L


Dagens maltkrosskompanjon, som tyckte det var spännande i dryga 45 sekunder.

Maltnota (%) (Färg i lovibond)
46% Maris Otter Extra Pale (Crisp) 2L
20% Munich 1 (Weyermann) 8-10L
15% Flaked Torrified Oats (Crisp) 2L
10% Carapils (Weyermann) 2L
5% Laktospulver (Ej inräknat i program för vare sig vattenmängd eller PH)
2% Syramalt (Weyermann) 1.7-3L
Valsmått 1.4mm - dubbelkrossat


Vattenbehandling av mäskvatten
5gr Kalciumsulfat
5gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
6gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 123
Magnecium: 17
Natrium: 16
Klorid: 143
Sulfat: 152


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.25
Mätt mäsk-ph: 5.3
Ph lakvatten:
4.9
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -106


Mäskning
68°C i 60min
75°C i 10min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Humleschema
@30 min whirlpool/hop stand (direkt efter kok)
Totalt 6gr humle/L vört till jäskärl (totalt 138gr).
50% Ekuanot 13.5AA (69gr), 40% Southern Passion 11.2AA (55gr) och 10% Mosaic 12.3AA (14gr).
@Torrhumling i 4 dagar
Totalt 7gr/L
50% Ekuanot (81gr), 40% Southern Passion (64gr) och 10% Mosaic (16gr)


Jäsning

Jäst Imperial Yeast A38 Juice. 2L starter.
Jässchema 20 grader - höjning någon grad mot slutet av jäsning.

Rekommenderad antal jästceller: 323md (1.0 pitch rate)
Beräknad mängd jästceller: Mer än nog.


Brygglogg
2019-07-20 Sätter förkultur
2019-07-23 Bryggdag. Min klart smidigaste bryggdag med Grainfathern hittills, även den snabbaste även om det går att trimma ner tiden ytterligare. Smart nog krossade jag malten utomhus denna gång, vilket innebar att jag slapp massa mjöl inne i bryggrummet. Har även förfinat min metod för att mäta upp vatten. Detta kan ju låta lite analt, men jag har faktiskt inga helt plana ytor inne i bryggrummet plus att volymmarkeringarna i såväl bryggverket som vattenvärmaren inte alls stämmer, men nu har jag lyckats säkerställa en närapå vattentät mätningsmetod. Detta spelar en viss roll i och med att Grainfathers vattenkalkylator rekommenderar nivåer ner på hundradel, även om jag själv nöjer mig med tiondel.

I och med att jag fastnat för metoden med hopstand/whirlpool innebär det också lite extra jobb under bryggdagen. Även om jag fullkomligt avgudar motströmskylaren och nu även lärt mig hantera den via flöde och värmereglering från min vattenkran, så är det bryggdagens jobbigaste stund när den ska desinficeras och den kokande vörten ska pumpas runt. I och med att kylarens vattenutgång inte är nog lång rullar jag försiktigt min bryggbänk närmare diskhon för att kunna leda ut vattnet direkt till avloppet. För ni som varit uppmärksamma på bilder så ser ni att jag har mitt bryggverk och bryggbänk placerade under en fläkt vid ett fönster för att kunna leda ut ånga. Från det fönstret är det dock lite för långt för att kylarens vattenutgång ska nå till avloppet. Första två bryggningarna samlade jag upp allt utgående vatten i mina tomma jäskärl, men det blev tillslut för jobbigt och ledde till flera översvämningar. Därför rullar jag nu bryggbäken närmare diskhon. Detta innebär dock att jag måste stänga av bryggverket för att sedan starta upp det i ett annat eluttag, vilket gör att jag tappar några minuter. Min procedur är dock att pausa koktiden, flytta bryggverket, koppla på kylaren och wortometern, flytta bryggverkets termometer och sedan pumpa igenom den varma vörten. Lite bökigt.

Detta var första bryggningen då jag använde falskbotten till bryggverket och jag kommer aldrig brygga utan den igen. Det vanliga filtret var också påkopplat som vanligt. Detta resulterade i mindre fastbrända rester i botten av bryggverket, vilket gjorde städningen smidigare. Största pluset var dock att all humle samlades ovanför filtret, men mot botten på falskbotten, som vilar strax ovanför, vilket innebär att flytten av vört till jäskärl gick betydligt snabbare än vanligt samt att man får ut mer vört eftersom vörten rinner igenom falskbotten och humleresterna filtreras bort ovanför utgången, istället för på samma nivå som tidigare. Rekommenderar varmt ni som brygger med Grainfather att skaffa detta tillbehör. Var dock försiktig om ni använder whirlpool-paddeln eftersom den lätt kan rubba falskbotten om man trycker på med för mycket fart i skruvdragaren och sänker ner paddeln för nära botten.

Även nöjd med att äntligen lyckas pricka in beräknad OG någorlunda vilket gör att jag från och med nu kan brygga i iallafall denna maltnota och humlemängd med beräknat resultat.

2019-08-01 Skruvar på trycksatsen och fyller med lätt tryck samtidigt som jag dumpar jästen. Torrhumlar enligt ovan och trycksätter för att låta humlen vandra genom kärlet, för att sedan släppa på trycket. SG-mätning var rätt grumlig då jag tog från bottensatsen och jag var något stressad vid mätningen, men den låg något högt, 1.018-1.020. Tror dock humlen kommer sänka SG något.

2019-08-05 Skruvar upp trycket till 0.8 bar och kallkrashar. Har under de dagar som torrhumlingen pågått gått och lättat på trycket, ca. två gånger per dag och noterat att kärlet ganska snabbt fylls upp med kolsyra. Har legat runt 0.2-0.4 bar. Troligtvis kom jäsningens sluttamp igång igen efter all humle.

2019-08-06 FG: 1.017. Flytt till fat och trycksätter öl till 0.6 bar.

3

Humlejuice, älskad och hatad. Älskad att hata. Osv.

Med inspiration av följande inlägg på Eric Alnemars blogg tänkte jag dela med mig av mina tips på hur jag lyckas få en bättre humlearom och "tryck" i smakprofilen till mina humledominanta öl. Även om jag varit småtrött på IPA-trenden ganska länge så verkar den hålla i sig. När jag väl är ute och dricker öl eller beställer hem öl från bolaget eller Khiosk brukar jag alltid vilja prova en eller kanske två moderna och välhumlade öl. Det är ju generellt New England IPA det handlar om och jag tycker inte det verkar ha hänt så mycket på den fronten förutom att ölen blir starkare och sötare, vilket jag inte uppskattar. Jag vet vad jag gillar och inte gillar, och i och med att jag tycker att jag att kommit en bit på vägen att få fram den arom och humlesmak jag själv uppskattar så har mitt intresse för kommersiell NEIPA dalat. Istället för att fortsätta köpa/beställa dyr "humlejuice" som jag oftast inte blir särskilt imponerad av är det betydligt roligare att kunna sätta ihop sin egna humlebomb. Här kommer några av mina bästa fingervisningar för att skapa öl med både hög humlearom och smak. Jag ska även göra mitt bästa för att hålla mig kortfattad, vilket jag generellt är ganska dålig på.

Humlekombination
Jag har fått upp ögonen för "lifter hops", som jag skrev ett inlägg om i våras. Läs igenom det! Detta tror jag gjort mest skillnad för mina New England Pale Ales. Kort och gott går det ut på att du kan behöva addera så lite som 5% av en humlesort som hjälper till att lyfta fram karaktär hos övrig humle. Det kan handla om humlesorter du utifrån beskrivningen inte tycker verkar så intressant, men som boostar de önskvärda egenskaperna hos de andra humlesorterna. Detta är inget jag hittat på själv utan Yakima Chef Hops driver, vad jag förstått, ett eget forskningsprogram där de kommit fram till att lifter hops faktiskt fungerar.

Mängd torrhumle
Jag tror, och har läst en undersökning om det som jag så klart inte har kvar länken till, att det kanske finns en "sweetspot" för mängd torrhumling, om det är maximal arom du vill ha ut. För mig hänger arom och smak ihop och jag vill alltid maximera de fruktiga egenskaperna hos humlen när jag brygger den typen av öl. Jag tycker 7-8gr/liter vört i jäskärlet är en perfekt torrhumlingsmängd för IPA och Pale Ale. För mig fungerar den mängden lika bra till en session-version på 4% som till en kraftigare.

Avlägsna jäst innan torrhumling
Detta går bitvis emot mycket av vad New England-bryggare anser, men dessvärre inte vad forskningen säger, och här hänvisar jag till samma Yakima Cheif-information som jag nämt tidigare. OM du torrhumlar under jäsningens mer aktiva del kommer majoriteten av arom och smak från humle att tryckas ut ur ölen, samt att humlen kommer få för lång kontakttid med vörten än vad jag anser fördelaktigt. Detta vill man ju inte. Jag föredrar att låta ölen jäsa ut för att sedan avlägsna så mycket jäst som möjligt från botten av kärlet, för att sedan torrhumla. Humle bär nämligen egenskapen att jäsa vört på egen hand. Måhända inte särskilt mycket, men när du väl torrhumlar i de mängder som det handlar om med dessa öltyper, så kommer ölet att genomgå ännu en liten jäsningsprocess. Det kommer alltså ske en så kallad biotransformation ändå, vilket för många är eftersträvansvärt och något som många tror maximeras genom att torrhumla under jäsningens mest aktiva fas. En biotransformation sker även om du låtit ölen jäsa färdigt eftersom det alltid kommer finnas jäst i ölet. Min enkla tanke är alltså att denna "efterjäsning" ska ske med minimal mängd jäst, för att undvika dicetyl. Värt att notera är dock att valet av jäst spelar stor roll för detta. Vissa jästsortera hanterar detta bättre än andra.

Låta torrhumlen "vandra genom jäskärlet"
Detta är min helt ihopsnickrade teori som blev praktik av ett misstag. Om man har möjlighet att trycksätta sitt jäskärl vid torrhumling så märker man, om man som jag har ett genomskinligt kärl, att när trycket börjat byggas upp så trycks en stor del av humlen ner mot botten. Detta till skillnad från torrhumling i mer traditionella hembryggarjäskärl där allt lägger sig som en filt på toppen. Jag tror inte det är optimalt att samla all humle i en klump på botten eller låta allt flyta på ytan. Maximal kontakt med ölet torde vara önskvärt. Trycksätt ditt jäskärl, låt humlen tryckas ner mot botten och lätta sedan på trycket. Du kommer märka att en stor del av humlen kommer flyta upp mot ytan igen. Då har du blötlagt dina pellet så gått det går utan att de klumpas på botten eller flyter på ytan.

Syrefri flytt
Kanske praxis för många hembryggare vid detta laget. Jag skulle i dagsläget inte tänka tanken att buteljera och kolsyrejäsa en Pale Ale eller IPA på flaska. Rengör ditt fat, fyll med Star San/Saniclean, tryck ut med kolsyra, koppla på en slang på öl ut och fyll fatet via den vägen. Någon helt syrefri flytt tror jag inte går att få, men att göra sitt bästa för att minimera ölets kontakt med syre är inte en bortkastad insats.

Använda inte enbart CRYO-humle
Fortfarande en någorlunda ny produkt på den svenska hembryggarmarknaden. Jag upplever öl bryggd med enbart CRYO-humle i whirlpool och vid torrhumling som något endimensionell i sin humleprofil. Samt att humlen i sig är dubbelt så dyr. Kombinera med vanliga pellets om du är pepp på CRYO. Själv tycker jag det blir för dyrt oavsett.

Strunta i humle under koket
Det här är till mångt och mycket en smaksak. Jag fokuserar på relativt alkoholsvaga ipor/pale ales, och jag är sällan ute efter ett riktigt starkt bett i beskan när jag brygger dessa öl. Vill du har en friskare och mer påtaglig beska så är det relativt enkelt att lägga till en klassisk bittergiva vid 60 minuter. Själv har jag blivit mest nöjd med att tillsätta all min humle direkt efter koket avslutats i en så kallad whirlpool/hop stand-giva. IBU-nivåer är relativt teoretiska och hur jag upplever beska kan skilja sig oberoende av vad en siffra i ett bryggprogram säger. För en öl mellan 4,5-6% skulle jag tillsätta 5-7gr humle per liter vört till jäskärlet i whirlpool/hop stand, med en genomsnittlig alfasyra runt 12-13, vilket ungefär är de nivåer som den moderna humlen som används i dessa öl ligger på.

Den enda anledningen till att jag har en facebookprofil är alla de fantastiska öl- och bryggargrupper som finns. Vi hembryggare här i Luleå har en egen sida där man kan ventilera allt mellan himmel och jord, det finns det specifika grupper för olika bryggverksanvändare, avancerad hembryggning och de som använder sig av speciella jäskärl. Jag har i tidigare inlägg nämnt den numera legendariska Milk The Funk-gruppen där tusentals bryggare med förkärlek till öl med brettanomyces och bakterier huserar. 2015 grundades Saison, Biére de garde & Farmhouse ale Appreciation Society på Facebook. En sida där hembryggare och professionella bryggare från hela världen delar med sig av kunskaper och inspiration kring just saison, biére de garde och farmhouse-öl. Detta är den grupp som jag själv spenderar mest tid och vars medlemmar jag tycker håller en bra nivå på sina inlägg.

I denna grupp plockar några av de professionella bryggarna tillsammans med entusiasterna varje år ihop ett recept som sedan bryggs på olika ställen runt om i världen. 2018 satte man ihop ett saison-recept som jag länge funderat på att brygga och som jag nu äntligen tagit mig tid för att göra. Grundtanken med ölet är att det ska vara en lättare saison med en modern twist. Grundreceptet finns här på The Farmhouse Obsessions hemsida, även om jag översatt allt till svenska och "korrekta" volymenheter här nedan. Kommer vid utvärderingen även presentera en riktigt fin etikett vars "baslogotyp" också tas fram i gruppen, och som tolkas och används av bryggare och bryggerier över hela världen.

Några mindre justeringar har jag varit tvungen att göra med receptet. Dels föredrar jag för tillfället syramalt för att sänka ph-värdet i mäsken, så det adderade jag till maltnotan. Sedan har jag inte fått tag på Strisselspalt, en humle som jag märkt är väldigt populär bland saisonbryggare i gruppen. Strisselspalt är något av grundhumlen i detta öl så jag anar att min version kommer bli något annorlunda än vad som är tänkt. Rekommendationen har på klassiskt saison-manér varit att man ska använda en lågalfahumle för bittergivorna om man inte har tillgång till Strisselspalt, så jag använde Styrian Celia, vilket är en humle jag använt i samma syfte tidigare.

Det som sticker ut i receptet och som jag misstänker är det som diskuterats mest vid receptknåpandet är valet av Motueka och Hallertauer Blanc sent i koket samt för torrhumling. Jag har inte bryggt saison med dessa moderna humlevarianter ännu, så det ska bli extra spännande att se hur de fungerar med mitt val av jäst. Just valet av jäst är det enda i receptet som bryggaren väljer efter egen smak, troligtvis eftersom de professionella bryggarna ville använda sig av sina huskulturer. Jag går på min husblandning av 566 och 3726.

Ölen kommer att buteljeras med en champagnejäst eftersom det är vad receptet förespråkar. Även detta är något som jag inte provat på tidigare, vilket jag ser fram emot. Funderar på att dela upp den färdigjästa ölen på några olika sätt. Kanske dags för en brettad version?


Namn: L'International 18
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Lakning enligt GF-metod
Beräknat EBC: 6.6
Beräknat IBU: 35
Beräknat OG: 1.043
OG: 1.056
FG: 1.006
ABV: 6.6%
Koktid: 90 min
Effektivitet: 88%
Mängd till jäskärl: 21L (beräknat 23L)

Total mängd vatten : 33.2L
Mäskvatten: 16.15L
Lakvatten: 17.1L


Vattenbehandling
11gr Kalciumsulfat
6gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
2gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 115
Magnecium: 19
Natrium: 16
Klorid: 54
Sulfat: 262


Beräknat mäsk-ph: 5.17
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -
Ph lakvatten: 4.9
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -108
*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-30-30


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
Valsmått på kross 1.3mm
68% Weyermann pilsnermalt (~2L)
17% Weyermann vetemalt (~2L)
12% Weyermann rågmalt (~3L)
3% Weyermann syramalt (~2L)

Krossning av malt

Mäskning
63°C i 90min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.

Dags för lakning. Har man en Grainfather så rekommenderar jag att laka långsamt, försiktigt och med jämn spridning av vattnet.

Humleschema
@60min - Styrian Golding Celia 2.9AA - 18 IBU
@15min - Wyeast jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Styrian Golding Celia 2.9AA - 6 IBU
@5min - Motueka 4.5AA - 6 IBU
@5min - Hallertauer Blanc 9.1AA - 5 IBU

@Torrhumling i 4 dagar
Motueka 2,5gr/L vört i jäskärlet
Hallertauer Blanc 2,5gr/L vört i jäskärlet


Kylning av vört med motströmskylaren. Grainfatherns termometer kopplas in i wortometern som jag dagen till ära uppgraderat med slangklämmor.

Jäsning
26°C första dygnet. Sedan höjning med en grad per dag till 31°C. Sedan 31°C till FG. Sänk långsamt ner till 26°C innan torrhumling.

Jäst
Lika delar WLP566 Belgian Saison II och Wyeast 3726 Farmhouse Ale.
2L gemensam förkultur.
Buteljering med Red Star Premiere Blanc.

Rekommenderad antal jästceller: 246MD (1.0 pitch rate)
Beräknad mängd jästceller: 250-290 MD

Buteljering med champagnejäst

Buteljering enligt Bob Sylvesters metod, per liter vört
6.6gr socker
0.3gr jäst
15gr vatten

Enligt receptet spelar mängden socker större roll än mängden jäst, så använder man lite mer jäst spelar det igen större roll. Viktigt att man använder tjockare flaskor, gärna med champagnekork för att undvika flaskbomber. Blanda socker och jäst i 42-gradigt vatten och låt stå i ca 20 min. Blanda sedan med öl och buteljera. Kolsyresättningen ska enligt Sylvester starta ganska omgående och flaskorna bör vara redo ca. 10 dagar efter buteljering.


Brygglogg
2019-06-22 Sätter förkultur.
2019-06-25 Bryggdag. Flöt inledningsvis på bra. Lyckades mäska in innan barnen skulle i säng. Bytte dagen till ära elektrod till PH-mätaren och kalibrerade den. En litet snedsteg var att jag för andra gången sänkte ph-värdet på lakvattnet lite för mycket, men det spelar förhoppningsvis ingen större roll. Cirkulationen liknade denna gång den första bryggningen, det flöt alltså konstant ner vatten i "overflow pipe" och jag fick aldrig någon särskilt klart vört. Förra bryggningen var det precis tvärt om och jag misstänkte då kanaler i maltbädden. Likt förra bryggningen träffade jag mäsk-PH enligt beräkning. Märkligt nog så har syramalt varit mer beräknelig än mjölksyra för mäskningen, för mig. Tappade två liter mer än beräknat till jäskärlet, men det åkte i en hel del humle på slutet. Förhoppningsvis kommer den inkommande falskbotten hjälpa med bland annat detta så att humlebädden lägga sig ovanför utsläppet, vilket borde göra att vätskan rinner igenom bättre. En något chockerande hög effektivitet på hela 88%, vilket jag inte räknade med, så det kommer bli en bra mycket starkare öl än önskat, vilket jag inte känner mig nöjd med. Det ska vara en lättare saison, nu blir det en standardstark, som jag tycker är lite för stark från början.

2019-07-04 FG 1.006. "Husblandningen" landar åter igen på samma FG. Torrhumlar enligt ovan.

2019-07-07 Buteljeringsdags. Flaskar 10L på 75:or med champagnejästen. 2L flaskar jag på 33:or med mina vanliga carb drops, detta för att kunna testa vad champagnejästen bidrar med. 5L åker till nytt jäskärl för att sekundärjäsa med brettanomyces b. Resten vaskar jag.

*Palmer & Kaminski 2013

Några designmästerverk till etiketter blir det inte när det gäller experimentbatcher.

Den här ölen bryggdes den 12:e maj 2018 och delades efter primär jäsning med wlp565 (Dupont) upp på två mindre jäskärl för sekundärjäsning med brettanomyces. Den ena jäste med brettanomyces bruxellensis och har jag utvärderat här. Dena andra jäste med brettanomyces lambicus och det är den utvärderingen detta inlägg ska handla om.


Precis som med den andra halvan så har jag någorlunda kontinuerligt smakat av denna öl från september 2018 till nu. Till en början (september till november) föredrog jag denna öl då den dominanta fruktigheten från bretten kändes fräsch och i samspel med den primära saisonjästens smakbidrag. Dock var den aldrig fullt kolsyresatt under denna period och hade fortfarande en något ung smak över sig. Smakprofilen ändrades ganska snabbt efter denna unga period.

Ölen har ett tjockt och vackert skumtäcke och doftar ganska kraftigt av brettjästen som är både fruktig och rökig. Plockar även upp en söt vinägerdoft som drar åt körsbärshållet. Körsbärsvinäger? Skumtäcket doftar tydligt av mineraler och jord.

Smakmässigt har ölet en förvånadsvis söt och rund munkänsla för att vara närpå 1.000. Smaken känns ganska klassiskt brettad tillammans med en påtaglig rökig karaktär och en lätt stickig örtighet. Även relativt fruktig med en ljus druvkaraktär, en kombination som jag inte tycker gifter sig särskilt väl. Avslutningen på ölen är den stora behållningen då den är både lättsam och härligt torr. Saisonjästen dyker även upp på slutet med en distinkt pepprighet.

I överlag föredrar jag den andra versionen med brettanomyces bruxellensis över denna då den den trötta fruktsmaken och rökigheten inte fungerar särskilt väl ihop. Jag ser heller ingen anledning att i dagsläget kombinera bruxellensis med lambicus i någon framtida brett-experiment.

Då även dags för att publicera utvärderingen av den andra halvan av premiärbryggningen på nya bryggsystemet, som jag måste säga har producerat finfin öl. Precis som förra inlägget så bryggdes denna öl den 6/4-19 men i och med en annan jästkombination landade denna på 6.3% med ett FG på 1.006.


Jag inleder med att avslöja att den här ölen blev avsevärt bättre än den jäst med M29. Rakt igenom renare, med bättre balans samt att humlen framhävs bättre.

Doftar nyskottad jord och mineraler tillsammans med traditionell humle. Betydligt mindre jästkaraktär än ölen jäst med M29.

Rena smaker rakt igenom utan jästighet. En bra balans mellan pepprighet och beska. Jord och mineraltoner går igen i smaken. Intressant att den torkade frukten som träder fram i var och varannan saison inte finns med i denna, vilket jag hävdar har med jästkombination och jästtemperatur att göra. Detta är andra gången jag kombinerar 3726 och 566 och det verkar bli min huskombination från och med nu. Beskan från humlen känns renare rakt igenom och följer även med hela smakupplevelsen från början till slut, istället för att träda fram mer i slutet.

På grund av bakgrund blev ölen mörkare på bild än i verklighet.

Önskar fortsatt en högre och friskare beska från humlen, vilket får mig att snegla på en annan humlekombination för 60-minutersgivan. Den teoretiska IBU-nivån ligger trots allt på 43, vilket säger en del om just hur teoretisk det är. Jag kommer nog dra på ytterligare för nästa bryggning av denna öl, kanske uppåt 60 IBU bara för att få en mer markant skillnad. Kommer även undersöka de övriga humlegivorna för att försöka få lite mer karaktär. En öl som jag sneglat mer och mer på är Blaugies / Hill Farmsteads La Vermontoise, som har en mycket påtaglig humlekaraktär som jag skulle beskriva som örtig och något tvålig. Vi får se om jag eventuellt kan göra några ändringar för att ta ölen, inte fullt ut, men mer åt det hållet.