Gå till innehåll

För inte så länge sedan skrev jag ett inlägg om att White Labs lanserar större förpackningar färskjäst för hembryggare. Min egensnickrade teori var att man börjar tapp mark bland hembryggare eftersom det dyker upp nya jästproducenter lite här och var, vissa med nya och intressanta jäster som lockar och som gör att man kanske väljer bort de beprövade jästerna från både White Labs och Wyeast. Denna offensiv från White Labs fortsätter då de nu inom kort lanserar torrjäst. Först ut är den klassiska WLP001 som kommer finnas tillgänglig i 11g påsar som ska räcka till 20L vört. Det är samma storlek som de flesta övriga producenter kör med. Fördelarna med torrjäst är flera gentemot flytande färskjäst men det är inte troligt att White Labs kommer erbjuda så många olika varianter av torrjäst i framtiden, främst på grund av det är en ganska mödosam process att "torrifiera" en jäst. Troligtvis kommer de även lansera sina klassiska jäststammar i torrform, kanske WLP002 tillsammans med en en "häjsjäst" för att möta efterfrågan, samt troligtvis även någon lagervariant.

Oavsett vilka sorter som White Labs väljer att lanser välkomnar jag denna utveckling med öppna armar då det helt enkelt vidgar utbudet för oss hembryggare.

Som titeln på inlägget antyder så vet jag inte riktigt vad det här blev för någon slags öl. Att den kan klassas som belgisk, det vet jag, men det är ungefär där det tar stopp i klassificeringsfrågan. Detta spelar egentligen ingen roll, utan jag får vänta och se vad den smakar.

Från början var tanken att brygga en Trippel som skulle få stå på flaska fram till solen börjar titta fram mer frekvent här uppe i den norrbottniska vårvintern. Det brukar nämligen komma en tid på året då jag alltid vill dricka trippel. Snön ligger fortfarande vit, himlen är för det mesta blå och man kan värma sig mot husväggen utan jacka medan snön sakta smälter och vatten droppar från taken. Vårvinter kallas det i folkmun och kan ett bra år vara en ganska lång period. Om man likt två tävlande i På Spåret för några veckor sedan placerade Gävle inne i Dalarna under programmets "placera ut platsen på kartan"-segment så känner man kanske inte till att våren här uppe i norr ter sig ganska annorlunda i mer tätbefolkade delar av Sverige. Där fick jag det sagt. Vårvinter alltså.

Varför jag inte bryggt en trippel på 6-7 år kan jag inte riktigt svara på. Stark öl undviker jag oftast, vilket är en förklaring, men förutom Saison så är nog trippel den belgiska ölsort som jag föredrar allra mest. Innan vi flyttade norrut satte jag ihop en belgisk trippel på pilsnermalt och kandisocker, och kanske någon maltsort till som jag glömt, och jäste med wlp500 (Chimay). Jag minns den som mycket, mycket god, fast något för mörk. Troligtvis använde jag en mörkare kandisocker än brukligt, samt att den blev lite låg i kolsyra. Troligtvis orkade jästen inte jäsa ut sockret som tillsattes vid flaskning då den redan var över 10%.

Denna gång ville jag dock inte ha en så fruktig trippel som Chimayjästen producerar utan istället blir det svårforskade WLP545 - Belgian Strong Ale. Jag motiverar även mitt val av jäst med att den är STA1-positiv, vilket bidrar till att den jäser ner ölen väldigt lågt. När jag klickar mig runt på White Labs hemsida kommer jag fram till att WLP545 tillsammans med WLP570 (Duvel) är de enda STA1-positiva belgiska jäststammarna, Saisonjäster borträknat. Detta gör mig ännu mer nyfiken på ursprunget på just WLP545. Och det är nu jag kommer in i resonemanget om att ölet i sitt förstadie gått från en Trippel (det jag tänkte brygga), till en Belgisk Golden Strong (dels det den smakade under pågående jäsning, dels är det vad jästen heter), för att slutligen landa i att den kanske närmar sig en Saison? Att den närmar sig en Saison beror på att närmare efterforskning visar att jästen är nära besläktad med flera andra Saisonjäster. När WLP545 - Belgian Strong Ale och vad jag antar man kan kalla för jästens genetik analyserats har man kommit fram till att den är mycket nära släkt med torrjästen Belle Saison. Det är alltså inte samma jäst, men det är dess närmaste släkting. Andra nära släktingar till WLP545 är WLP565 (också kallad för Dupontjästen), dess motsvarighet från Wyeast 3724 (dock inte identisk med 565), WLP566 (ev. också med kopplingar till Dupont), WLP585 (vet inget om den) och WLP590 (White Labs felaktigt benämnda "franska" Saisonjäst). Intressant nog finns något längre bort i släktrträdet, men betydligt närmare än alla andra belgiska jäststammar som man annars skulle förknippa med tripplar, golden strongs mm., WLP038 som är en engelsk jäst med namnet "Manchester Ale. Studerar man släktskapen närmre finns det många intressanta saker att fundera över. T.ex. så är WLP540 som man länge tror härstammar från Rochefort, närmast besläktad med en rad engelska jäster vilket kan antyda något om ryktet att en rad klassiska belgiska bryggerier hämtade sin jäst från England stämmer. Vill man läsa mer om detta rekommenderar jag varmt https://beer.suregork.com/.

Ingrediensmässigt är trippel inte särskilt avancerat. Läser man i Stan Hieronymus utmärkta "Brew like a monk", vilket jag varmt rekommenderar både ur ett historiskt och bryggtekniskt perspektiv, så är det några maltsorter som rekommenderas mer frekvent. Basen ska bestå av pilsnermalt upp till en väldigt hög procent av den totala maltnotan. Sedan kan man addera mindre givor av andra sorter om man vill. Det är ganska fritt fram. Jag kommer tillsätta lite aromatic från Dingemans för att få lite färg och extra djup. Socker kommer jag också hoppa över denna gång, även om det också är väldigt vanligt förekommande.

När det gäller humle så är det även där ganska fritt fram så länge man håller sig till nobla europeiska sorter. Jag har sneglat på belgiska goldings ett tag och tänkte att detta blir ett utmärkt tillfälle att testa dessa. Dessa ligger ganska mycket högre i sin alfasyra än de slovenska som man vanligtvis kan få tag på från humlegården, så det ska bli intressant att se vilken beska dessa tillför.

Kommer mäska vid låga 63 grader för att hjälpa till med utjäsningen samt att vattenbehandlingen blir åt det krispigare hållet.


Namn: Horga
Stil: Belgisk "golden strong"
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
51%
Beräknad mängd till jäskärl: 14 L
Mängd till jäskärl:
11 L
Beräknat SRM/EBC: 7/14
Beräknat OG: 1.077
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 30
OG: 1.066
FG: 1.007
ABV: 7.8%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
91% Warbo Balder Pilsnermalt (~2L)
5% Weyermann syramalt (~2L)
4% Dingemans Aromatic (~20L)

1.6mm krossning

Mäskschema
63 grader i 60 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 25.8 L
Mäskvatten:
25.8 L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 89
Magnecium: 17
Natrium: 6
Klorid: 49
Sulfat: 177


Beräknat mäsk-ph: 5.18
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering: -


Humleschema
@60min - Belgiska Goldings (pellets) 8.9AA - 15 IBU
@20min - Belgiska Goldings (pellets) 8.9AA - 10 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@5min - Belgiska Goldings (pellets) 8.9AA - 5 IBU
Torrhumling - Spalter Select 4g/L


Jäst
WLP545 - Belgian Strong Ale - 1L förkultur
20 grader till FG
Rekommenderad antal jästceller: 133 MD
Beräknad mängd jästceller: Mer än nog


Brygglogg
2022-12-26
Sätter 1 L förkultur

2022-12-29
Bryggdag utan problem. Induktionsplattan fungerade över förväntan och lyckades värma vörten från 63 grader till en bit över 80 minuter medan jag tömde bryggverket och rengjorde botten. Det var dock på håret att inmäskningen gick vägen då nästan 26 liter vatten tillsammans med drygt 6 kg malt är precis vad bryggverket rymmer. 1.5 cm till godo när hela maltkorgen kommit på plats. Hade jag inte varit försiktig hade det svämmat över. Fick ut ett väldigt mycket lägre utbyte än förväntat. Med facit i hand är detta troligtvis en kombination av två saker; dels kan det vara så att pilsnermalten från Warbo som jag provade till denna bryggning har betydligt lägre konverteringsgrad än den från Weyermann som jag är inkörd på, dels är det rimligt att mäskningseffektiviteten avtar något desto mer malt per liter vatten man använder. Till nästa gång blir det nog att tillsätta någon sockerform för att hjälpa till med att komma upp i stilenlig procenthalt. Har jag flyt med utjäsningen kan jag närma mig en öl på 8%, vilket känns okej. Landar den runt 7-7.5% känns det lite tunt för att vara en trippel. Läste dock att Fabrikör Ekstedt bryggt en trippel med samma jäst och den landade på 1.005. Dock så tillsatte han socker 4 dagar in i jäsningen samt jäste några grader varmare. Vi får se.

Regelbunden aktivitet i vattenlåset efter någon timme i jäskylen.

2023-01-02
Fyra dagar med aktiv jäsning och det puttrar på med regelbunden hastighet i vattenlåset. Har tittat till den några gånger per dag och det har aldrig bubblat med någon frenetisk hastighet, utan med samma medelhöga aktivitet. Har bara två liter tomrum i jäskärlet, vilket oroade mig lite, men krausen har inte letat sig upp i vattenlåset.

2023-01-03
Idag har aktiviteten avtagit något, även om det fortfarande är regelbunden rörelse.

2023-01-05
På pricken en vecka av aktiv jäsning. Vattenlåset går långsamt, men 4-5 "bubblingar" per minut. SG ligger på 1.013. Jag trodde det skulle vara lägre än så. Får jag gissa kommer den stanna runt 1.010, men jag kommer ta det med ro. I skrivande stund håller jag på att återhämta mig från covid så varken lukt eller smaksinne är på topp. Smuttade dock lite på SG-provet och det smakade väldigt lite trippel. Kände absolut noll frukt, men jag vågar inte lite på mig själv just nu. Återkommer.

2023-01-11
Vattenlåset har stått stilla i två dagar. SG och troligt FG ligger på 1.007. Torrhumlar med Spalter Select 4g/L. Sänker även till 17 grader i jäskammaren.

2023-01-16
Påbörjar kallkrash i 4 grader.

2023-01-19
Buteljerar med sockerlag till 3.0 volymer samt med 0.3g Lalvin EC-118 per liter.

2023-01-04
Har provat några flaskor nu och kan konstatera att jag glömde tillsätta Spindasol B vid kallkrashen, vilket hade hjälp till. Jag har nu ett disigt och rent utseendemässigt ofräsch öl. Smakerna är spännande och intressanta vilket gör att jag gärna skulle vilja göra en ombryggning med samma jäst. T.ex. hade det varit intressant att snickra ihop en Saison. Torrhumlingen döljer jästsmakerna en hel del och disigheten samt den lite jolmiga känslan gör att det känns som en crossover mellan en häjs-IPA och något belgiskt. Lite för otydligt för min smak. Spalter är god att torrhumla med, men ölens smaker är spretiga och "all over the place", så att säga. Effekten från torrhumlingen är betydligt mer fruktig än vad jag hade hoppats på. Den är utan felsmaker men både renare smaker och munkänsla hade öka ölens kvalitét avsevärt. Även första gången jag använder Lalvin EC-118 vid buteljering och jag tror den i kombination med torrhumlingen är med och stökar till ölens utseende och smak. Helt okej, men är inte nöjd. Hade jag skippat torrhumlingen hade ölen varit betydligt bättre. Gillar beskan från de belgiska Goldings. Hade den inte hunnit ta slut på humlegården hade jag använt den igen vid andra belgare.

Provar att flaskjäsa liggande för en snabbare syreupptagning.

White Labs har sedan i somras börjat pumpa ut en ny och dyrare produkt som nu börjat nå oss svenska hembryggare. Det handlar om samma jäst som tidigare men nu i en ny och "förbättrad" förpackning, som så klart kostar mer. För 179 kronor kan man nu köpa en större mängd jäst som är anpassad efter 20L satser. Det finns en hel del att läsa om dessa på White Labs hemsida och förutom att förpackningen är större så ska den vara bättre på flera sätt och vis. T.ex. hävdar White Labs att all deras jäst har en vitalitet på 95% när de lämnar deras labb och att den nya större Purepitch-förpackningen möjliggör att jästen behåller 90% vitalitet i genomsnitt i så länge som 7 månader efter produktionsdatum. Så kanske det är, men innan jästen hamnar hemma hos mig så tror jag det ska mycket till för att jästen ska vara så pass pigg. Jag är skeptisk. Mängden aktiva/levande jästceller spelar så klart roll, men för mig är det viktigare att de är pigga när de åker ner i vörten. Jag vill ha en snabb start på jäsningen och för mig är detta en viktigare faktor än mängden trötta celler. Att jästen är pigg och redo till bryggdag garanterar ju i de allra flesta fall att antalet celler också är tillräckliga. Jag har därför lite svårt att se någon poäng med dessa nya förpackningar då det i slutändan är bättre och billigare att göra en förkultur som garanterar pigg och kry jäst till bryggdagen.

Har man möjlighet att in på detaljnivå räkna antal aktiva celler för att på så sätt med stor noggrannhet kunna styra över- eller underpitch, då är det en annan sak. Jag tvivlar dock på att det finns någon hembryggare som faktiskt gör det. Man kan använda kalkylatorer där man skriver in tillverkningsdatum hit och dit, men ska man vara ärlig så tror jag man lurar sig själv om man förlitar sig på dessa då det helt enkelt inte går att kontrollera på den detaljnivå som syftet med dessa kalkylatorer försöker fylla. Är du professionell bryggare är dessa förpackningar ändå för små, så då fyller de heller ingen funktion. Har man utvecklat teknologi och metoder för att hålla jästen piggare är det så klart ett stort plus och något som är välkommet. Jag förstår bara inte varför det ska vara större förpackningar som också nu blir dyrare? Nu brygger jag inte 20L satser längre men om jag gjorde det och skulle ge mig på en IPA eller något som drar upp kostanden lite mer än en lager, och jag även skulle använda mig av denna större Purepitch, skulle man komma under 1000 kronor för en sats, med frakt inräknat?

Jag misstänker att White Labs själva ser att fler och fler jästproducenter tar sig in och kniper andelar av marknaden och flera av dessa har större förpackningar med mer jäst i än White Labs klassiska förpackningar, och att de nu känner behov av att öka storleken på sina förpackningar för att inte hamna på efterkälken.

Då var det dags för ännu en split-batch i hembryggeriet. Ena halvan blir ännu en version av husets Saison där jag kommer återanvända mycket från den förra bryggningen i form av semi-öppen jäsning utan vattenlås i en svalare temperatur samt 3726 från Wyeast. Jag vill prova samma enkla humlekombo som i min pilsner eftersom jag tycker den fick en humlekaraktär som jag tror skulle passa bra i säsongen, så det blir 100% Perle denna gång. I föregående blogginlägg skrev jag om klarning med hjälp av Spindasol B, som jag beställde från Maltmagnus, som jag nu kommer prova för första gången på den varma sidan av bryggningen. Jag väntar någon bryggning med att använda det i jästtanken eftersom jag vill se vilket resultat det ger på endast den varma sidan först. Eftersom Spindasol endast gick att få tag på från just MM så passade jag även på att beställa lite av den specialmalt som passas Saison bäst, nämligen dinkelmalt (spelt). Denna får ersätta vetemalten denna gång, samt att jag skruva om lite i maltnotan i övrigt. Men det kommer inte bjuda på några större överraskningar i slutresultatet.

Den andra halvan kommer jag jäsa med Orval-jästen, vilket kommer resultera i en starkare version av min belgiska pale ale Stolle, som egentligen är en öl jag vill ha i ett betydligt svagare utförande. Dock var det nu lite för länge sedan jag bryggde med WLP510 och jag ville se om även denna öl i ett starkare utförande kan röra sig i Saisonland eller om det blir något annat.

En annan sak som jag funderat på är fastbränningarna i botten på mitt bryggverk. Oftast ställer de inte till det under koket. Men när jag väl diskar och skrubbar bort bottenytan närmast elementen så funderar jag på hur det egentligen påverkar smaken när maltrester bränner fast på botten. För att försöka undvika detta kommer jag, med hjälp av pumpen, att flytta den färdigmäskade vörten till en patinagryta med lauterhelix, rengöra botten på bryggverket så fort som möjligt, försiktigt återföra vörten till bryggverket med hjälp av slang, för att sedan dra igång koket. Lite extra arbete med något jag funderat på att test ett tag, och nu är det dags. Jag siktar på att få en så pass klar vört som möjligt under mäskningen med bryggverket, men eventuella rester kommer förhoppningsvis också silas bort av lauterhelixen i patinagrytan. Eftersom jag också använder mig av slang och tyngdlagen kommer jag troligtvis inte hinna introducerar särskilt mycket syre till vörten innan kok.


Namn: Phare XV och Storstolle
Stil: Saison och belgisk pale ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
63%
Beräknad mängd till jäskärl: 16L
Mängd till jäskärl:
9+5 = 14 liter (note to self. bryggverket klarar en liter till under mäsk)
Beräknat SRM/EBC: 4/8
Beräknat OG: 1.056
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 45
OG: 1.051
FG: 1.007 på båda
ABV: 5.8 % på båda


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
80% Weyermann Barke pilsnermalt (~2 lovibond)
10% Castle Spelt (~2 lovibond)
5% Weyermann rågmalt (~2 lovibond)
4% Weyermann syramalt (~2 lovibond)

Mäskschema
63 grader i 90 minuter
5 min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 45 min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 26.3L
Mäskvatten: 26.3L
Lakvatten: -
Mäsk-/lakvattenfördelning: -


Vattenbehandling
7g Kalciumsulfat
6g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 105
Magnecium: 25
Natrium: 6
Klorid: 48
Sulfat: 246


Beräknat mäsk-ph: 5.18
Mätt mäsk-ph: 5.4
Mäskjustering: -


Humleschema
@60 min - Perle 8AA - 25 IBU
@20 min - Perle 8AA - 20 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@5min - Spindasol B - 20g/100L = 3.2g till 16L vört


Jäst
Wyeast 3726 och WLP510
Rekommenderad antal jästceller: 166MD
Beräknad mängd jästceller: 325MD per öl


Brygglogg
2022-09-01
Sätter förkulturer.

2022-09-03
Ställde klockan 05:00, alltså en lördag, för att sätta igång. Vatten och malt förberedde jag igår så det var var bara att kliva ner i källaren och mäska in. Bryggdagen (morgonen) löpte på utan problem och det kändes ganska skönt att i och med att bryggningen fortskred bli piggare och piggare, istället för att bli tröttare och tröttare samt mindre motiverad, vilket brukar vara melodin när jag brygger på kvällarna. Att pumpa vörten efter mäskning till patinagrytan gick lätt som en plätt. Eftersom jag inte stegmäskat så höll värmeelementen i botten på bryggverket sig lugna under mäskningen och det var inget som bränt fast när jag rengjorde. En viss yta fanns dock på botten, men denna var mycket enkel att skrubba bort. Glasklart är att det blir en hel del maltmjöl kvar i botten trots att pumpen jobbar nedifrån och upp. Att få bort detta gör gott både för att undvika fastbränning under koket samt att borttagandet ger en renare vört. Efter rengörningen av botten på bryggverket var det bara att koppla på en slang till patinagrytan och leda ner denna till botten av bryggverket, öppna ventilen och låta lauterhelixen filtera bort ytterligare maltrester som följt med pumpen. Jag rör om i vörten med ca. 45 minuter kvar av mäskning och trots ytterligare 45 minuter filtrering så fick jag inte en särskilt klar vört. Så fick det bli denna gång. Jag skulle kunna lägga mer fokus på min krossning av malten. T.ex. så är ett tydligt förbättringsområde individuell krossning av olika maltsorter. Vete-/dinkelmalt är t.ex. mindre än pilsnermalten, vilket gör att inte alla korn krossas. Sedan blir vissa kornsorter för välkrossade, vilket leder till dessa maltrester som jag nu försöker bli av med. Återföringen av vörten till bryggverket gick fint och så fort botten börjat fyllas så kunde jag höja elementen till kokeffekt. I och med att det blev en del maltrester kvar från mäskningen i bryggverket, samt efter filtreringen i patingrytan, så fick en del vört gå till spillo. Om detta leder till minskad fastbränning, renare vört, förhoppningsvis stabilare smakutveckling och hållbarhet på ölet så är jag beredd att gå med på en lite större förlust av vört. Det är bara att öka på den beräknade volymen i bryggprogrammet. Allt detta blir i slutändan en avvägning av vad man tycker känns rimligt att göra. Det är inte troligt att jag kommer ägna mig åt denna extra filtreringsprocedur till all öl jag brygger. Men när det gäller Saison som jag hela tiden försöker förfina, så känns detta i dagsläget rimligt, medan stegmäskningens tidsaddering å andra sidan, inte känns rimligt just nu. När man fokuserar på dessa bryggtekniska detaljer blir det dock ganska uppenbart hur bristfälliga dessa enkärlssystem blir. Jag förstod ganska länge inte poängen med trekärlssystem som sköttes antingen med hjälp av tyngdlagen och avancerade svettsställningar eller pumpar. Dessa är dock överlägsna när det gäller att producera vört fri från fetter, proteiner och andra syrereducerande beståndsdelar.

2022-09-08
Efter 5 dagars jäsning:
SG på WLP510 = 1.014
SG på 3726 = 1.011
Höjer från 18 grader till 20 för att hjälpa med de sista pinnarna. Eftersom det bara blev ynka 5 liter till orvaljästen (510) så är det ganska troligt att denna redan nått FG. Senaste gången jag bryggde med denna jäst blev FG just 1.014. Kommer troligtvis flytta detta jäskärl till kylen under helgen för kallkrashning medan 3726:an får tugga vidare eftersom denna brukar behöva några dagar på sig för att tugga i sig de sista pinnar ner till ett FG runt 1.007.

2022-09-11
SG på WLP510 = 1.009
SG på 3726 = 1.009
510:an verkar jobbar vidare trots allt. Den blir således kvar i jäskammaren tillsammans med 3726:an.

2022-09-14
FG landar märkligt nog på 1.007 på båda ölen. Kallkrashar.

2022-09-17
Buteljerar båda ölen. Denna gång utan någon champagnejäs utan bara sockerlag. Endast på 75:or.


Överföring till kittel med lauterhelix efter avklarad mäskning.

Syns kanske inte så väl, men i botten av bryggverket låg det maltmjöl till ett halvt brödbak.

En hel del kvarlämningar i kitteln efter återföring till rengjort bryggverk. Syns speciellt närmast utloppet av helixen.

Hösten har kommit och då brukar idéer om kommande bryggplaner ta form. Personligen har jag svårt att tänka på bryggning under sommaren, även om det finns både tid och möjlighet att skrida till verket. Jag misstänker att ölbryggare runt om i landet liksom jag kommer in i bryggtänket igen då jag ser ett litet uppsving av besökare på bloggen efter en ganska sedvanlig sommardipp. Eftersom jag i skrivande stund inte har någon öl på primär jäsning i jäskammaren tänkte jag att det vore passande att skriva lite om min tankar inför höstens, samt inledningen av vinterns, bryggning.

Till att börja med finns det som ovan nämnt inte något som jäser i jäskammaren, men däremot en del annat på sekundär jäsning:

  • 11L pseudolambik primärjäst med US-05 och med slattar från flera Cantillon Gueuze. Kommer blandas med ännu ej bestämd frukt kring årsskiftet och sedan buteljeras med champagnejäst.
  • 11L pseudolambik primärjäst med T-58 och med slattar från Cantillon Kriek samt 3 Fonteinen Oude Geuze. Även denna kommer blandas med ännu ej bestämd frukt kring årsskiftet och sedan buteljeras med champagnejäst.
  • 5L pseudolambik primärjäst med T-58 och med slattar från 3 Fonteinen Oude Geuze. Så även denna.
  • Saison primärjäst med WLP550 och flaskad utan socker med WLs Brett B. Redo i december.
  • Saison primärjäst med TYB Wallonian Farmhouse och flaskad med WLs Brett B. Redo i februari.

Även om jag inte haft några större bryggplaner under semestern har jag under sommaren och in i augusti haft bevakning på några jästsorter som varit slut ett längre tag. När dessa väl kom tillbaka i lager hos Humlegården, i ett ganska begränsat antal, passade jag på att köpa ett paket av de jag var intresserade av. Alla dessa var saisonjäst från Yeast Bay och jag var något snabb på köpknappen så det kommer således bli en del Saison även i höst. Fast å andra sidan hade det nog blivit det i alla fall. Jag tänker mig följande:

  • En version av husets Saison jäst med YB Saison Blend II. Ej provat denna jäst förut och jag har på flera ställen läst bryggare som tycker att detta är den bästa saisonjästen på marknaden.
  • En julöl på jästkakan från ovanstående öl. Har inte spikat något recept men det vore roligt att brygga en mörk Saison uppåt 10% med en julig känsla. Kanske med en mindre giva av en mörkare belgisk maltsort eller kanske mörk kandisirap? Tänker mig att denna öl kommer behöva några månader på flaska så bryggning bör ske ganska snart.
  • En andra version av min moderna Saison, jäst med Wallonian Farmhouse. Här har jag redan köpt cashmerehumle.
  • Ännu en version av husets Saison med ett andra försök på Wallonian Farmhouse III. Detta i syfte att finslipa på receptet från Phare V.

Jag har planerat att brygga en belgisk veteöl (Wit) i september och har ingredienser inköpta för denna. Kommer att jäsa med WLP400 Belgian Wit Ale och humlas med Strisselspalt. Blir en ganska stor del omältat vete i denna.

Det finns även planer på att börja bygga en Pale Ale från grunden tillsammans med två vänner som är smått intresserade av ölbryggning. Då tanken är att vi ska dela upp ölen på flaskor blir det troligtvis ett lite annorlunda tänk än vad jag vanligtvis gör kring humle, fatning och trycksatt jäskärl. Men detta i sig kan ju bli lärorikt och mest av allt blir det en anledning att träffas. Roligt att även tillsammans med andra få diskutera utvecklingspotential kring en öl och därför är min tanke att verkligen börja från ruta ett och brygga en SMASH-öl (single malt single hop).

Någonstans här skulle jag även vilja brygga något humligt att tappa upp på fat. Helst en ny version av Moody med ordentlig jäst och lite mer kropp än den nyligen förenklade versionen. Är väl dock tveksamt om det är något som kommer hinnas med.

Det ligger alltså en del bryggande i pipelinen. Låt höstens bryggande börja!