Gå till innehåll

Etikett: utvärdering

Publicerat den Lämna en kommentar på Utvärdering av WLP565

Den här ölen bryggdes den 29/5 och delades upp i tre. En del buteljerades och det är den som utvärderas här nedan. De andra två fick nya jäskärl och två olika versioner av brett.

Doft
Lätt mineral. Svårt att plocka upp några andra dofter faktiskt.

Smak
Mjuk beska. För 1.5 vecka sedan var pepprigheten djupare och mer dominant, men nu har smakerna landat bättre. Fortfarande en lätt pepprighet som framträder. Torr och väldigt lättdrucken. En tydlig smak av mineral framträder, vilket jag också känner igen från kommersiella saisons, främst Dupont som är mitt eviga riktmärke. Maltprofilen är som vanligt lättsam och utan några överraskningar.

Övrigt
Hittills den mest lättdruckna. Ölen har något vitvinsaktigt över sig nu när den mognat något. När ölen var ung hade jag en teori om att en något svalare jäsning skulle producera en mer lättdrucken öl med färre svårsmältna estrar, men så är det inte. Flaskjäst saison behöver precis som fler andra stilar några veckor på flaska för att smakerna ska sätta sig, trots 3-3.5 vecka på jäskärl.

Fokus för mina saison/farmhouse ales är jästen kvalitéer, men efter några bryggningar kan jag även se andra saker som jag vill fokusera på. Jag önskar generellt en hög kolsyra för att öka fräschören ytterligare. För att en saison ska få rätt känsla och för att den höga utjäsningen ska komma till sin rätt så är detta otroligt viktigt. Jag kommer även börja att laborera med humlen ytterligare för att komma fram till några olika kombinationer, beroende på vilken typ av saison jag vill brygga. För en mer klassisk belgisk saison önskar jag mer örtighet från humlen, samt betydligt mer bett i beskan. Jag börjar även fundera på hur och vilka maltsorter man ska addera för att få en viss komplexitet i maltsmaken, utan att förändra utjäsningen nämvärt.

Publicerat den Lämna en kommentar på Utvärdering: Nattfyr

Kölsch alltså... En ölstil som jag tror fortfarande är ganska okänd för de allra flesta. För de som inte vet brukar jag beskriva kölsch som en blandning av en lager och en en ale, fast åt lagerhållet. Just den här ölen, vars bryggning man kan läsa om här, jäste i ett lägre temperaturspann med förhoppningen om att ge en extra krispig finish.

Utseende
Som ni ser inte helt glasklar trots orörd närmare en månad på fat i kylskåp. Annars halmgul i klassisk lagerkaraktär.

Doft
Lätt, lätt maltprofil. Knappt märkbar humle som inte går att urskilja någon specifik karaktär från. Jästen producerar en knapp märkbar doft av äppelskal, enligt riktlinjer.

Smak
Krispig, fräsch med en lätt rundad munkänsla på slutet. Låg bitterhet i samklang i låg humleprofil. Belmahumlen kan jag inte påstå att jag känner av, men det är samtidigt svårt då jag inte bryggt med den tidigare. Renare och fräschare än en generisk lager, mindre sulfat i slutet även om jag anar att den finns där. Tycker att den rundade avslutningen sitter bra och bidrar till att de 4.9 procenten känns allt annat än blaskig. Trots att det är både malten och humlen håller låg profil, bildar de tillsammans med jästkaraktären en mycket välbalanserad öl.

Övrigt
När jag läser mina smakanteckningar så förstår jag att det kan vara svårt att skapa sig en bild av hur ölen egentligen smakar. Men det är också ganska svårt att sätta fingret på hur en kölsch smakar. I och med utvärderingen tjuvtittade jag på BJCPs riktlinjer för kölsch och jag tycker även dessa känns något diffusa. Ölen påminner om en lager, fast jag tycker detta är godare. Kan inte annat än att konstatera att detta är en av de bättre ölen jag bryggt, någonsin, då jag hittar inga fel alls. Visst, Belman hade kunnat utnyttjas på ett annat sätt, men då hade det också blivit en helt annan karaktär på ölet. Wyeast 2565 gör sig något bättre vid lägre temperaturer än vid rumstemp.

Publicerat den Lämna en kommentar på Utvärdering: Projet 3726

Dags för utvärdering av bryggningen med Wyeast3726 (Blagues).

Utseende
Halmgul med viss disighet. Senare prövningar än då bilden är tagen har ölen klarnat helt på flaskan. Att ge den 2.5-3 vecka på flaska är att rekommendera. Initialt en ganska märkbar skumkrona.

Doft
Tydlig saisonkaraktär. Klassisk pepprighet och jord med en viss fruktighet. Jämför man den med 3724 (dupont) så är denna betydligt mer återhållsam i sin karaktär. Dofterna är rundare.

Smak
Precis som med 3724 så rimmar smakerna väl med doften. Man bjuds inte på någon direkt överraskning. Initialt är den jordig med en djup pepprighet, tillsammans med en jästdriven fruktighet. Jag har svårt att hitta de fruktiga smakerna som många beskriver saisons med, typ persika och aprikos. Efter någon vecka på flaska så har pepprigheten tagit över och den måste beskrivas som djup och svällande. De huvudsakliga smakerna, som måste beskrivas som framträdande, är dock rundare och inte lika fräscha i sin framtoning. Munkänslan måste anses som ganska fyllig för denna typen av öl, något som hänger ihop med en lätt grynig maltighet.

Övrigt om jästen
En riktigt bra saisonjäst som helt klart kvalificerar sig för saison-jästernas finrum. Har dock svårt att motivera valet av denna före dupont-jästen, som framhäver smakerna mer tillsammans med fräschare och mineraligare karaktär. Mer av allt helt enkelt, samt att den här ölen är disigare, vilket gör den något mindre angenäm att brygga med.

5

Publicerat den 5 kommentarer till Utvärdering: Projet 3724

Utseende

Gyllengul med viss disighet. Har bra med kolsyra redan eter 1.5 vecka på flaska och en generös skumkrona landar snyggt ovanpå ytan vid upphällning. Klarnar upp fin efter 2.5 vecka.

Doft
Jordig doft i kombination med en lättare pepprighet. Inte mycket maltighet att tala om. Någorlunda tydliga fruktdofter från jästen, åt persika- och aprikos-hållet.

Smak
Rimmar väl med doften. Initialt jordig med en torr munkänsla. Strax innan humlens bittra smaker dyker en försiktig pepprighet upp. Har en lätt läderkaraktär som stryker längs gommen. Jästig fruktighet.

Bitterheten kommer angenämt sista halvan av smakupplevelsen med en lätt örtighet. Upplever att denna här jästen framhäver bitterheten på ett tydligare sätt än de jag provat vid tidigare saisonbryggningar.

Det jag uppskattar mest med den här ölen, dvs. jästen, och vad den producerat under gällande temperaturförhållanden, är att den gett en torrare och fräschare öl än tidigare prövade jäster. Kan man få ner FG ännu lägre anar jag att den kommer upplevas ännu mer lättdrucken.

Övrigt
Att plocka bort vetemalten helt och hållet tycker jag känns som ett vinnande koncept. Både den här ölen och den andra från samma sats, 3726, saknar den där brödiga gräddigheten som vetemalten bidrar med. Upplever en ökar fräschör i både doft och smak med 100% pilsnermalt, undantaget de få procenten syramalt jag använder för att sänka mäsk-ph.

Ändringar för eventuell ombryggning
Kommer ändra i humlegivan i grundreceptet och addera en vid 15 min, för att se om det tillför en annorlunda och lite mer påtaglig humlekaraktär. Förväntade mig lite mer estrar från denna jäst, men det kanske framträda om man höjer temperaturen på jäsningen ytterligare. Även om de saisoner jag bryggt hittills inte kommit ner i den FG som jag önskar, även om de hamnat runt eller strax under 1.010, så gör ändå jästen sitt jobb, smakmässigt. Nu kommer det i framtiden handla mer om tekniker och val av humle för att pricka in smakerna.

Publicerat den Lämna en kommentar på Utvärdering: Projet 568

Andra utvärderingen från första delade satsen från saison-projektet.

Utseende

Har provat några flaskor av denna öl under några veckors tid men just denna som syns på fotona känns betydligt mörkare än de andra. Som ni ser är det en ganska klar öl med färger som drar åt bärnstenshållet.

Doft

Mineralig och jordig doft. Fenoler och därmed nejlika. Torkade frukt, gräddig vetedoft. Lätt alkoholdoft när temperaturen stiger.

Smak

Har en angenäm blandning av lätt pepprighet och nejlika. Fenolerna tar över desto varmare ölen blir, vilket lyfter fram nejlikan ytterligare. Jag förknippar ofta öl gjord på vetejäst med en viss krämig gräddighet, vilket denna också har. Fruktigheten man förknippar med belgisk jäst, som t.ex. wlp500 är expert på, finns också där.

Har trots ett FG på 1.009 en relativt fyllig munkänsla som jag misstänker kommer från jästens vetekaraktär i kombination med vetemalten, som jag till kommande saison-bryggningar har plockat bort från maltnotan.

För mig landar smakerna någonstans mellan en veteöl och en saison, med större betoning på veteölen (dock utan skumbanansmaken).

Övrigt

Om man vill brygga en öl som ska placera sig någonstans mellan en saison och en veteöl så är wlp568 en utmärkt jästblandning. Den producerar verkligen en välbalanserad öl där alla smaker från jästen existerar i harmoni med varandra. Den döljer även alkoholen (7%) på ett förrädiskt lyckat sätt, trots att den är på tok för snäll i beskan för att vara en saison.

Ändringar för eventuell ombryggning

Hade jag velat ha den torrare? Självklart. Denna jäste ut till hela 85% och ska enligt tillverkaren sluta mellan 70-80%, så det är egentligen bara att erkänna att detta inte är en saisonjäst för mig eftersom jag faktiskt vill ha högt utjäsning. Wlp568 producerar dock en väldigt trevlig öl. Syftet med denna bryggning var att utvärdera jästen, vilket jag tycker jag prickat in humlegivan bra för. Skulle jag brygga med denna jäst igen skulle jag dock höja beskan något för att skapa en balans mellan jäst och beska.

2

Publicerat den 2 kommentarer till Utvärdering: DWIPA

Detta är alltså en dubbel (på gränsen till trippel) IPA som bryggdes den 6:e mars och som fatades den 22:a mars. Det var något av en skåprensning när det gällde maltnotan och den fick därför innehålla en hel del vete (35%) och därav namnet: Double Wheat India Pale Ale. Syftet var dock att granska humlesorten Galaxy närmare, vilket denna utvärdering kommer att handla om.

Utseende
Kanske det absolut fulaste jag skapat? Men så går det om man inte kallkrashar efter en rejäl torrhumling. Begreppet murky kan ha fått en ny innebörd.

Doft
Mogen persika, hallon, jordgubbar och anis. Eventuellt en mindre mängd passionsfrukt. En riktig explosion av frukt.

Smak
De dryga 9.5 procenten döljs ganska väl, dels av en väl genomförd jäsning (1.086->1.013), men också av det faktum att den är något för besk. Att bemästra whirlpool-givor i kombination med givor på koksidan är inte lätt, och jag har lyckats bättre. Men visst, några spår av att nästan 10% märker man inte av.

Även om det är lite för mycket av "mycket" i denna öl så ger den mig en tydlig profil av vad galaxy smakar, och jag förstår verkligen varför den är så populär. Ölen har en otroligt kraftig smakprofil från humlen och det fullkomligt sprudlar av olika frukter. Dock tycker jag inte den drar så mycket åt citrushållet, utan landar mer kring fylliga smaker av persika, hallon och anis. Initialt har ölen den där ganska vanliga grapefruktpunchen som återkommer i ganska många humlevarianter. Sedan växer en ganska fyllig och nästan söt smakbouquet (där fick jag till det) av ovan nämnda frukter och bär, för att sedan åter landa i grapefruktlandet.

Övrigt
Galaxy är utan tvekan en humle som kan stå på egna ben, så pass många olika smaker bär den med sig och dessa behöver man absolut inte "leta" efter när man känner på smakerna. Hur man vill använda den är ju dock frågan? Även om den inte påminner särskilt mycket om Centennial kommer jag ändå att tänka på den humlen, men av den anledningen att jag tycker Galaxy kan bli något "mäktig" om man använder den som jag gjort. Samma sak förknippar jag Centennial med och den superklassiska och även förträffliga Two Hearted Ale från Bells.

Jag kommer troligtvis inte brygga just denna öl igen för jag ser egentligen ingen mening med att brygga en dubbel-ipa med vete i. Dock ser jag flera lämpliga användningsområden för Galaxy, och jag förstår också varför den är så pass populär.

2

Publicerat den 2 kommentarer till Utvärdering: Projet 644

Projet 644 är den första utvärderingen av en öl från mitt grandiosa saison-projekt som jag drog igång i mitten på februari. Att kalla denna öl för en saison känns nu efterhand kanske inte helt korrekt...

Utseende

Ljus med halmliknande inslag. Väl tilltagen skumkrona.

Doft
Inga dofter som sticker ut. Luktar som en ljus och maltfokuserad öl. Snappar upp en väldigt anonym fruktighet tillsammans med en lika anonym syrlighet. Jag kommer att tänka på en berliner weisse, fast utan det sura i det syrliga, om man kan beskriva det så?

Smak
Ger till en början ett friskt och nästan torrt intryck medan ölen håller en lägre temperatur. Torrare än förväntat med tanke på den låga utjäsningen (1.013). Smakar som doften skvallrar om, som en ljus och maltfokuserad öl utan någon nämnbar jäst eller humlekaraktär.

Viss fruktighet som drar åt något slags persika-håll. Låt mig dock vara tydlig med att detta är något som min hjärna mer "fiskar" efter, än tydligt plockar upp. Till 99% smakar ölen "öl" utan någon jästkaraktär. Hade jag inte bryggt den själv hade jag gissat på chico-stammen (US-05, WLP001, 1056 osv.). Snappar verkligen inte upp några spår av brettighet eller frukt som den ska vara förknippad med. Blir utan någon större humlekomponent en ganska alldaglig öl som inte imponerar. Smakmässigt förväntade jag mig en helt annan (och mycket mer) karaktär från jästen. Meh...

Övrigt
Trots ihärdiga försök jäste denna bara ner till 1.013 (78%) men slutresultatet känns dock torrare än wlp568 som är bryggd från samma vört (1.009), även om det är en betydligt bättre och mer karaktärsfull öl. Om man lyckas få ner denna till tillverkarens förutspådda +85% i utjäsning, borde resultatet bli knastertorrt, dock också utan någon slags karaktär i huvud taget.

Egentligen tycker jag mig ha skapat en ganska anonym blonde ale. Lättdrucken, medeltorr och på det stora hela ganska anonym. Borde tilltala en bred massa, dock inte mig. Blir i slutändan inte något annat än att skölja ner maten med.

Ändringar för eventuell ombryggning/övrigt
Svårjobbad jäst, antar jag? Jäste inte ut så som jag förväntade mig. Men jag vet inte... En jäst som tidigare innehållit brett, men som genom någon slag mutation (kanske fel ordval) nu enbart är sacc, vad ska jag förvänta mig? Behöver den kanske jättelång tid på jäskakan för att komma ner under 1.010? Många brygger IPA på denna för dess fruktiga kvalitéer, men det ser jag ingen poäng med. Några fruktiga kvalitéer har då inte visat sig efter drygt 3,5 vecka i primären.

Om ni som jag är medlem i Milk the funks facebooksida så brukar denna jäst dyka upp bland användares inlägg ibland, för olika syften. Någon direkt funk har den inte producerat för mig. Och folk som använder den i tron om att man ska kunna producera någon slags "New England sour IPA", lurar bara sig själv. De som använder denna som en "grundjäst" för att sedan producera något annat med hjälp av bakterier kan lika gärna välja ett annat alternativ. Den här jästen kan verka spexig, men skulle lika gärna kunna vara en neutral torrjäst från vilka tillverkare som helst.

Visst, det är en förvisso en "bra" jäst då den producerar en frisk och relativt torrt öl, trots min låga utjäsning. Ölen är utan jästrelaterade felsmaker. Men den bär inte på några särskilt spännande egenskaper, vilket i alla fall jag lurades till att tro.

Redan innan bryggningen hade jag ganska klart för mig att den inte skulle skulle producera någon sason-liknande öl, men jag förväntade mig ändå något annat utav den. Vad ska man ha denna till jäst till då? Jag kan tänka mig en trivsam blonde ale på runt 5% med lite amerikansk humle i, eller en pale ale med lite simcoe?

Publicerat den Lämna en kommentar på Utvärdering: Vic Secret Pale Ale DDH

Utseende

Ljus, disig utan partiklar. Nästa lätt lysande.

Doft

Vid upptappning från fat så känner jag doften av ananas och tropisk frukt redan innan glaset är fyllt. Flyttar man näsan mot skummet så blir aromerna ännu mer påtagliga. Wow!

Efter en stund i glaset så är den initiala doften en blandning av tall, gräsig humle (ej dank), tropiskt frukt och ananas. Fruktjuice. Kommer och tänka på multivitamindryck.

Smak

De fruktiga inslagen från doften är tillbakadragna i smaken, så som det brukar vara. Plockar ändå upp fruktjuicekänslan av tropiskt och ananas på ett sätt som jag inte upplevt i någon annan single hop-öl tidigare. Det är verkligen inte citrus först, utan tropisk frukt. Tall och humlegräs finns där, vilket stämmer på beskrivningen men har självklart mycket med min process att göra.

Smakupplevelsen avslutas med en bestämt beska som är jordig, gräsig och lätt örtig.

Bör väl tilläggas att jag upplever att ölen något tunn, men det är inte det lättaste att få till en fyllig kropp till 4.8%. Något för besk för att utropa den som välbalanserad, men det gör inte särskilt mycket eftersom det var just humlen jag var intresserad av.

Övrigt

Drar tveklöst mot galaxyhållet när det gäller beskan och de smaker som den medför. Jag har provat min öl tillsammans med några andra new england-ipor. Nu är det ju inte riktigt samma öl och alkoholprocenten skiljer bitvis ganska mycket, vilket gör att smakerna bärs fram på ett annat sätt. Men jag har ändå konstaterat att ganska många new england-ipor (Stigbergets nya GBG, Amazing haze, en från Amundsen, Mikkeller mm.) är väldigt söta och fylliga, något man kanske inte reflekterar över när man dricker dem en-och-en. Kombinationen tropisk "humlejuice" och en hög restsötma lyfter upp just fruktigheten på ett annat sätt än om man håller sig till en öl med neutral jästprofil (t.ex. US-05) och med lägre %. Något som är värt att tänka på när man försöker sig på fruktig pale ale.

Ändringar för eventuell ombryggning

En humlesort som för mig blir något för gräsig som bittergiva, precis som jag upplevt Galaxy. Hade antingen gått på en humlesort med friskare och renare beska i bittergivan, alternativt något mjukare.

Som jag antytt ovan så är ölen i sig något tunn, vilket är en kombination av flera faktorer. Måste dock erkänna att jag förväntade mig lite mer kropp med tanke på mäskningstemperaturen, andelen carapils och munich. Blir att laborera lite med det inför kommande pale ales. En annan jäst som framhäver malten och restsötma lite mer är ett hett alternativ vid dessa svagare humleöl, främst för att möta upp någon slags balans med humlen, som man gärna vill ha ganska mycket av.

Få humlesorter tycker jag klarar sig helt på egen hand i pale ale/ipor. Något tidigt att fälla ett avgörande efter en bryggning, men jag tycker absolut att Vic secret närmar sig den lilla skalan av humle som kan axla en öl på egen hand. Beroende på hur man använder sig av den så är det möjligt att den kvalar in i samma finrum som Citra.

Till min stora glädje tycker jag mig ha hittat en humle som faktiskt framhäver tropiskt frukt framför citrus, oftast upplever jag att citrusen blir primär. Denna humle i sena givor (flameout, hopstand, torrhumling) i kombination med galaxy, citra eller mosaic, samt med en jäst med lite mer karaktär i än US-05, då är man något på spåren. En bra humle som jag verkligen rekommenderar att man experimenterar med i humlerik och fruktig öl.

 

2

Publicerat den 2 kommentarer till Utvärdering: Kandisaison

Den här ölen bryggdes utan större bekymmer. Jäsningen gick som bara den och tuggade på bra mycket längre än vad jag räknade med, vilket ledde till en torr och väl utjäst öl.

Det mesta fungerade alltså som det skulle, vilket gör att utvärderingen blir desto roligare då man kan lägga fokus på de saker i bryggningen man faktiskt har möjlighet att kontrollera, det vill säga ingredienser och diverse småjusteringar i vatten och temperaturer.

 

Utseende

En vacker öl att titta på. Brun till sin grundfärg med tydligt röda inslag. Kristallklar efter några veckor på fat. Tjock, fin och bestående skumkrona.

 

Doft

Har en brödig doft som framträder mest kraftfullt tillsammans med lätt alkoholdoft. Medelmåttig pepprighet tillsammans med en svårbestämd och svag fruktighet som jag härrör till jästen.

 

Smak

Smakmässigt är jag kluven. Det positiva är dess lättdruckenhet vilket kommer från dess höga utjäsning. Detta är en central del i saison, att de oavsett styrka ska vara lätta att dricka p.g.a. avsaknaden av sötma. Jag tillsammans med andra som provat den har inga problem att hälla i sig ett glas på relativt kort tid.

Men, det är främst tre saker gällande smaken som jag inte är helt nöjd med. Dels har vi beskan som inte bidrar med någon fräschör utan istället ligger kvar i gommen på ett något, tja, kletigt sätt. Gjorde ju bort mig och tillsatte den tilltänkta 60-minutersgivan redan vid 90 minuter, så kanske har det något med detta att göra? Kanske var det ett sämre val av humle, men jag tvivlar på det. Jag lutar mer åt använda amerikansk högalfahumle som bittergiva, typ Columbus, för att få en hög fräschör.

Sedan har ölen har en lätt bränd ton över sig, vilket låter värre än det är. Men jag misstänker ändå att kombinationen av jästen, Belle saison, och kandisirapen inte  flyger särskilt väl tillsammans.

Till sist framträder en viss syrlighet tillsammans med något som jag misstänker är acetaldehyd, vilket har en smak som man oftast förknippar med gröna äpplen. Detta kan bero på några saker:

  • Ölen är för ung. Inte särskilt troligt då det är 5 veckor sedan den hamnade på fat. Dock står ju Dupont 50-60 dagar på flaska innan distribution... Kanske behöver den mer tid i varmare förhållanden innan kylning?
  • Oxidering. Ja, kanske det. Har dock inget minne av att jag råkat ut för det tidigare och mina rutiner har inte försämrats.
  • Jästen. Efter en snabb googling verkar det som om det finns en hel del andra som råkat ut för samma sak med Belle Saison. Kanske är den enklaste utvägen att skylla på jästen, men efter en hel del funderande tycker jag faktiskt det lutar åt det hållet.

Med alla siffror framför sig kan jag konstatera att det i detta fall blev ett värdefullt experiment. Kandidsirap ska nog användas till antigen en mer neutral jäst eller de som går mer åt trappisthållet. Jag har redan druckit halva fatet så något misslyckande är det således inte. Bryggningen och jäsningen var ju tämligen lyckad, men det blev nog en mindre krock mellan jästen, humlen och sirapen.

 

Ändringar för eventuell ombryggning

På Maltose Falcons hemsida finns en sammanställning av olika saisonjäster vilket jag nu i efterhand tycker var intressant att läsa, även om de inte är särskilt utförliga. Beskrivningen av Belle Saison kan jag väl till stor del hålla med om då den inte lämnar något superpositivt intryck.

Sedan kan jag tycka det något motsägelsefullt med kandisirap tillsammans med en superagressiv jäst. Jag tror att kandisirap kräver en viss restsötma, eller en annan esterprofil från jästen, för att komma till sin rätta.

Jag går dock fortfarande igång på tanken av en höstsaison. Vid ombryggning skulle jag dock utesluta sirapen och istället addera någon annan sockerform för att komma lågt i utjäsningen. För att få ett mörkare skulle jag istället titta mer på rostade maltsorter, kanske tillsammans med en munchervariant?

 

2

Publicerat den 2 kommentarer till Utvärdering: G-Jos

 Utseende

Kanske inte det vackraste jag skapat. Denna kallkraschades ej då jag ville kunna servera den innan helgen. Jästen bidrar lite extra till disigheten, men jag kommer nog gradvis sluta flytta ölen mellan primärt och sekundärt jäskärl, främst för att jag inte tycker det är särskilt kul. Detta bidrar nog också till att denna är lite extra disig. Dock passar det namnet med lite "josighet".

Doft

Otroligt tydlig doft av tropiska frukter, stenfrukt och citrus. Mer än vad jag tidigare upplevt i någon öl. Lätt doft av gräs dyker upp ibland vid olika prövningar.

Smak

Citrustonerna är något mer framträdande i smaken än vid doften. Detta kan dock vara en av de öl där doften går mest hand i hand med smaken.  Påminner tydligt om en fruktpunsch som drar åt citrushållet. Jag kommer även att tänka på sådana engelska fruktkarameller i plåtburk som badade i florsocker(?). Beskan är rund och kommer smygandes efter att fruktsmakerna lagt sig. Avslutningsvis framträder en svag maltsmak.

Kropp

Upplever denna klart mycket fylligare och mindre krispig än andra pale ales jag bryggt. Detta beror troligtvis på jäststammen och att jag halverade klorid:sulfat-ration. Jag tillsatte även lite carapils denna gång som kan bidra.

Övrigt

Sammanfattningsvis är detta min mest lyckade fruktiga ale. Kombinationen av conanjästen, som enligt tillverkaren ska bidra med stenfrukt, och citra fungerar otroligt bra ihop. Utseendemässigt skulle den tjäna på en kallkraschning. En av aspekterna som jag verkligen uppskattar är att den har en rundare beska, något som jag tror jästen bär ett visst ansvar för i kombination av de senare humlegivorna. Jag inser allt eftersom att jag verkligen föredrar dessa inte fullt så bittra pale ales.

Ändringar för eventuell ombryggning

Jag skulle inte ändra något med denna ale. Kan tänka mig att fler skulle uppskatta den med påtagligare beska, men det är inte det jag är ute efter, det känns som en annan öl att brygga.