Gå till innehåll

Den här ölen bryggdes den 2/3 och var första försöket på en Mild. En ölstil som jag inte heller har någon större erfarenhet av. Ett lyckat första försök och en öl som under veckorna på fat försvunnit oväntat snabbt.


Doftmässigt är med sina 3.5% en ganska anonym historia. En viss maltighet i kombination med en fruktig blommighet.

Smakmässig händer det desto mer. Jag har fler gånger tidigare varit inne på förväntningar av öl och att dessa ofta skruvas upp. Detta gäller även mig, speciellt när jag är ganska kinkig med den öl jag dricker och köper. Alla dessa år av ratebeer och untappd har satt sina spår, men man behöver också göra skillnad i att all öl inte ska vara smakexplosioner. Detta är en lättdrucken öl och var designad att också vara just det. Det är dock en väldigt välbalanserad och elegant öl, rakt igenom.

En brödig maltighet tar störst plats i kombination med en klassisk blommig fruktighet, som jag härleder till humlen. Alla smaker kommer samtidigt och fungerar väl i samklang. Det finns också en lätt syrlighet i ölet som jag misstänker kommer från jästen, som var en ny bekantskap för mig. Lätt nötig. Några bidrag från karamellmalten har jag dock svårt att känna. Beskan ligger perfekt och avtar samtidigt som övriga smaker. Lätt strävig chokladsmak, tänk kakaopulver.

Skulle jag sammanfatta ölet med ett ord skulle balanserad lämpa sig bäst. Som sagt, en tillbakadragen öl med subtila smaker. När jag brygger denna öl igen kommer jag dock byta ut jästen mot något som inte jäser ut fullt lika kraftigt. Även om beskrivningen av jästen lät väldigt lovande så saknar den färdiga produkten lite för mycket kropp för att kunna vara en fullpoängare. Det är en maltig öl, men jag önskar en tydligare fyllighet utan sötma. Det blir Fullers-jästen nästa varv. Med en något fylligare kropp så skulle detta kunna vara en av de bättre öl jag bryggt.

Detta är det första och inledande inlägget i en artikelserie där jag steg för steg kommer gå igenom de olika delarna av bryggningen för att lyckas med en Saison. All information bygger på egna erfarenheter, inhämtad information från litteratur samt information från professionella ölbryggare vars åsikter jag finner relevanta att dela med mig av.


I drygt två års tid har jag fokuserat min hembryggning och informationsintagande kring bryggning på ölstilen Saison. Varför? Det är helt enkelt den ölstil som jag föredrar att dricka allra oftast. Det är en ölstil som något motsägelsefullt ska vara enkel och komplex på samma gång. Enkel i sitt utförande med få ingredienser men komplex i sina smaker från den karaktäristiska jästen. Någon beskrev Saison som den mest eleganta ölstilen, vilket jag är benägen att hålla med om. Anledningen till att jag ville skriva en mer utförlig serie inlägg om saison-bryggning är för att dela med mig av mina erfarenheter kring bryggandet då jag tycker det cirkulerar en hel del felaktigheter kring detta ute på internet, i böcker samt i tidskrifter. För egen del behöver jag göra ett omtag i min bryggning för att ta mig vidare. Går jag igenom och granskar de olika momenten och ingredienserna kommer jag tydliggöra eventuella förbättringsområden på ett tydligare sätt. Förhoppningsvis tycker även någon att det är givande läsning.

För att lyckas bättre än okej, dugligt eller kanske till och med bra så är det ganska många saker som bör falla på plats vid bryggandet av en Saison. Självklart handlar det till viss del om egna preferenser och mycket av det jag kommer skriva om i denna artikelserie kommer utgå från just mina preferenser. Dock är jag kanske traditionell i mina åsikter kring hur en Saison ska smaka, så jag kommer nog inte sticka ut hakan särskilt mycket på den punkten. Min egna preferenser är också färgade av alla dessa timmar av läsande. Det som gör att jag känner mig redo för att i och med denna artikelserie sticka ut hakan och säga si eller så, är att den information jag snappat upp genom olika kanaler har jag även vågat ifrågasätta. Ibland rent teoretiskt men till stor del praktiskt genom en hel del saison-bryggande under de senaste åren.


Vad jag menar med Saison
Begreppet Saison hör för många ihop ihop med Farmhouse Ale. Vad som är den korrekta historiska beskrivningen har det diskuterats om främst här. Jag kommer inte göra en historisk djupdykning kring ölstilen. Är man intresserad av det rekommenderar jag bloggen ovan eller Markowskis Farmhouse Ales. En titt på den eminenta bloggen Hors categorie brewing kan jag också rekommendera.

Med Saison så syftar denna artikelserie på den sydbelgiska öl som bryggerier som t.ex. Brasserie Dupont producerar, alltså Saison Dupont. En överjäst ale utan brettanomyces eller laktobaciller.

Begreppet Farmhouse Ale är något vidare och Saison bör finnas under det begrepparaplyet, vilket även t.ex. den norska varianten som bryggs med kveik-jäst borde kunna göra. En Farmhouse ale kan innehålla bakterier, brettanomyces, lagras på fat och mycket mer. Artikelserien kommer också gå igenom kombinationen av Saison och brettanomyces i ett senare skede.


Torr, torr, torr...
Vi inleder med att absolut måste för saison, nämligen att den absolut måste vara torr, vilket gör den lättdrucken. Detta är den stora målbilden för mig och borde vara det för alla andra. Så fort jag hör någon prata, eller ser någon skriva, något om att man KAN göra si eller så för att addera lite kropp eller munkänsla, då zonar jag ut för att personen ifråga till 99% inte har en, enligt mig, korrekt målbild. För att åstadkomma denna åtråvärda torrhet är det några saker som behöver falla på plats. Kommande inlägg kommer att gå igenom dessa saker i tur och ordning tillsammans med andra saker, givetvis. Liksom med all god öl ska det finnas en balans mellan smakerna som träder fram när ölet runnit ner i halsen, det gäller för all öl. För Saison så handlar det om att smakerna behöver balanseras mot det torra ölet. Skrev jag att Saison ska vara torr? Det tål att upprepas. Tycker du inte om öl som uppfattas som torr, då tycker du inte om Saison. För att en öl ska uppfattas som torr behöver man som bryggare har koll på flera steg i processen för att lyckas. Jästens utjäsning är primär. Och för att jästen ska ha förutsättningar att jäsa ut ölet och inte lämna särskilt mycket socker efter sig, behöver man skapa förutsättningar för detta. Val av malt blir viktigt. Val av mäsktemperatur och mäskschema blir viktigt. Jästemperatur blir viktigt. Val av jäst blir helt avgörande. Vattenbehandling kommer påverka hur slutprodukten uppfattas, men bör inte ses som avgörande. Det är alltså inte bara EN aspekt av bryggandet som leder till att ölet uppfattas som torrt, det är flera saker som behöver falla på plats. Med rätt val av jäst kan du komma ganska långt utan att lägga särskilt mycket fokus på de andra sakerna. Nu handlar det dock inte om att nästan nå hela vägen in i mål, eller att nästan ta oss över ribban. I och med den här artikelserien ska förhoppningsvis alla bitar kunna falla på plats och mållinjen korsas.


Maltighet
När det gäller maltens bidrag så kan åsikterna variera något. Själv föredrar jag en något mer anonym maltprofil än många andra. Låg till medel blir mitt svar. En för maltig Saison tycker jag stör dess eleganta lättdruckenhet och närmar sig en Biere de garde.


Kryddigt utan krydda
Måste nummer tre blir att ölet ska ha ett kryddigt och pepprig inslag som härstammar från jästen. Detta inslag ska ligga i balans med resten av smakerna. Personligen föredrar jag pepprigheten när den är medellåg till låg. Och nej, du ska inte krydda din Saison med pepparkorn eller andra kryddor. Här spelar det inget roll vem du pratat med eller var du läst det.

Bonus: Tänkt inte ens tanken på att tillsätta frukt efter avslutad primärjäsning. Jag kan inte komma på en enda frukt som skulle passa till de smaker som jästen producerar.


Nivå av beska och humlekaraktär
Nummer fyra på listan handlar om de bidrag som kommer från humlen. Beskan ska uppfattas som medel till medelhög och humlekaraktären låg till medel. Även om jag föredrar nobla humlesorter så är jag inte lika slaviska när det gäller att prova olika sorters humle. Nobla sorter skiljer sig självklart från varandra men är man inte väldigt rutinerad med användandet av alla olika sorter kan det absolut vara en utmaning att skilja dem från varandra, speciellt i en saison där smaker från jästen tar så pass mycket plats. Även mer moderna sorter kan fungera utmärkt om de tillhör vad jag kallar samma smakfamilj. Mer om detta i ett kommande inlägg.


Detta är i nuläget mina fyra måsten för en Saison och jag är inte främmande för att min åsikt i framtiden kommer att ändras. Om så blir fallet ser jag alla inlägg i denna serie som levande dokument som kommer att uppdateras.

Nästa artikel kommer handla om val av jäst.


Inlägget uppdaterades 2020-03-23

Med två stycken tomma 10-liters glasdamejeanner ståendes samt malt och jäst över så passade jag på att brygga en ny sats av pseudolambik. Inget speciellt att poängtera utan jag höll det väldigt enkelt. Hade kvar lite mer än hälften av den påse Safale T-58 som användes vid den förra bryggningen, så den fick åka i. Denna gång prövade jag dock att tillsätta jästen samtidigt som slattarna, alltså ett ännu enklare förfarande än senast. Hade ingen lambikhumle hemma så det fick bli några få gram av Strisselspalt i koket. Möjligtvis blev det lite mycket headspace, men jag har lite för dålig koll på viken slags kreusen som T-58 bildar så jag vågade inte chansa och riskera att jästen klättrade igenom vattenlåset.

Slattarna som åkte i var tre rikta höjdare. En 2019 års Cantillon Rosé de Gambrinus , en Cantillon Kriek 2019 samt den hittills vassate 3 Fonteinen Guezen jag prövat, en 17/18 A&G blandning 11. Sistnämnda hade en trevlig liten restsötma som mötte upp syran på ett utmärkt sätt. Kommer troligtvis fylla på med fler slattar eftersom då det finns gott om utrymme i jäskärlet. Dessa lägger jag till i receptet nedan samt i bryggloggen. Känns riktigt roligt att nu ha tre stycken surisar på gång.


Namn: Pseudolambik 3
Stil: Pseuodolambik/mixed fermentation sour
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 3.5/6.9
Beräknat IBU:
2
Beräknat OG: 1.050
OG: 1.050
FG:
ABV:
Koktid:
60min
Effektivitet:
72% (mäsk)


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
70% Weyermann Pilsner (~2L)
25% Crisp Torrefied Wheat (~1.8L)
5% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
70C i 60min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 20.7
Mäskvatten:
-
Lakvatten: -


Vattenbehandling
1g Kalciumsulfat
1g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 60
Magnecium: 7
Natrium: 8
Klorid: 62
Sulfat: 51


Beräknat mäsk-ph:5.25
Mätt mäsk-ph: -


Humleschema
@60min - 6g Strisselspalt 2AA - 2IBU
@15min - White Labs jästnäring


Jäst
5/3-20
Safale T-58, ca 6g
Slattar av:
Cantillon Rosé de Gambrinus 2019
Cantillon Kriek 2019
3 Fonteinen Oude Geuze 17/18 Blend 11
Jäst och bakterier tillsatta samtidigt


Brygglogg
2020-03-05 Bryggdag. Pitchar jäst och slattar samtidigt.
2020-03-06 Aktivitet i kärlet morgonen efter.

För ungefär ett år sedan bryggde jag en porter i session-stil som blev en av bättre brygder under hela min hembryggarkarriär. Det där magiska skedde, när man lyckas med en ny öl på första försöket. Sedan dessa har jag varit sugen på att brygga en öl med samma jäst som då, Wyeast 1968. Det var i planeringen av att brygga med denna jäst igen som tanken på denna bryggning föddes. Jag har en vis förkärlek till alkoholsvag brittisk öl, även om mina erfarenheter är minst sagt begränsade. Trots min brist på erfarenhet så ville jag prova att brygga något som ska kunna drickas i en pint, låg i kolsyra, låg i alkoholstyrka men med maltig kropp. För att göra saker och ting lite mer spännande föll valet på ett öl Mild-kategorin, jag benämner den som en Dark Mild, även om den kanske inte är riktigt så mörk som stilen anser att den ska vara.

Eftersom ölen kommer att landa under 4%-sträcket vill jag göra ett försök att bättra på munkänslan så gott det går. Förutom stilenlig brittisk Maris Otter som basmalt avviker jag därför från rekommendationer och adderar en större del Munich II samt havremalt.

Av de lite mörkare cask-ölen och annan pub-vänlig öl som jag tyckt mycket om har det funnits en lätt och angenäm knäckighet som blir alldeles utsökt i rätt mängd. Crystalmalt är vanligt förekommande i Milds och kommer att utgöra totalt 8% av maltnotan till detta öl. Ett vanligt förekommande råd gällande Crystal- och karamellmalt är att dela upp den rekommenderade givan i två lika stora delar och använda två olika sorters crystalmalt istället för en, för ökad komplexitet. Så blir det alltså.

Även om tanken på detta öl föddes i önskan att brygga med Fullers-jästen ännu en gång, så blev nyfikenheten på en för mig obeprövad jäst för stor. I samma familj som 1968, men med en lite annorlunda beskrivning föll valet på 1469 från Wyeast, West Yorkshire Ale:
This strain produces ales with a full chewy malt flavor and character, but finishes dry, producing famously balanced beers. Expect moderate nutty and stone-fruit esters. Best used for the production of cask-conditioned bitters, ESB and mild ales. Reliably flocculent, producing bright beer without filtration.

Humlen får hålla sig i bakgrunden denna gång, vilket gör att jag inte kände för att lägga pengar på en brittisk humlevariant, eftersom jag inte hade några i frysen. Givan blir även så pass liten att det var svårt att motivera inköp av en ny förpackning. Kvar i frysen finns ett öppnat paket Hallertauer Trad. som med all säkerhet kommer göra sig väl i denna öl.


Namn: North Country Mild
Stil: Mild - Dark
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 13/26
Beräknat IBU: 17
Beräknat OG: 1.040
OG: 1.039
FG: 1.012
ABV: 3.5
Koktid: 60 min
Effektivitet: 74% (mäsk)
Mängd till jäskärl: 11.3L (11L beräknat)


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
45% Crisp Maris Otter (~2.8L)
27% Weyermann Munich II (~9L)
15% Crisp Naked Oat Malt (~1.5L)
4% Crisp Crystal 240 (~100L)
4% Crisp Crystal 150 (~64L)
3% Crisp Low Colour Chocolate Malt (~200L)

Mäskschema
68 grader i 60 min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 17.8L
Mäskvatten:
-
Lakvatten: -


Vattenbehandling
1g Kalciumsulfat
1g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid
1.3g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 97
Magnecium: 8
Natrium: 8
Klorid: 124
Sulfat: 59


Beräknat mäsk-ph: 5.33
Mätt mäsk-ph: 5.4
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -26
*Rekommenderad resterande alkalinitet:


Humleschema
@60min - Hallertauer Trad 5.1AA - 17.5IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc


Jäst
Wyeast 1469 West Yorkshire Ale i 19 grader, stegning upp till 22 mot slutet.
Rekommenderad antal jästceller: 82MD
Beräknad mängd jästceller: 48MD


Brygglogg
2020-03-02 Bryggdag. Smidig och smärtfri bryggdag. Enda orosmomentet var att jag aldrig gjorde någon förkultur till jästen, som närmar sig 3 månader. Men 11L med ett OG på 1.040 borde ju inte ställa till några jätteproblem hoppas jag.
2020-03-05 Aktiviteten i jäsröret har avtagit. Skruvar upp till 22 grader.
2020-03-09 FG 1.012. Fatar och trycksätter till 0.8bar. Brukar bli en lägre nivå i min öl än vad riktlinjerna säger, därav den lite högre nivån.
2020-03-30 Publicerar utvärdering.

Att jäsa under tryck har blivit mer och mer populärt bland hembryggare det senaste året. För mig så dök metoden upp när jag för något år sedan läste om möjligheten att producera en lager på kortare tid och att man kunde åstadkomma just detta genom att jäsa under tryck samt i varmare temperatur.

Trots att jag har ett jäskärl som hanterar jäsning under tryck så har jag inte någon erfarenhet av detta, varken i lager- eller alesammanhang. Att prova brygga en lager på det här sättet är dock något som jag varit småsugen på ett tag, men kanske inte tillräckligt för att skrida till verket. Ännu mer nyfiken har jag varit på att testa jäsa en IPA med kveik under tryck.

Beroende på vilken kveik du jäser med så kan ölen vara klar så snabbt som efter någon eller några dagar, vilket då ger en möjligheten att tillsätta all torrhumle redan vid jästpitch för att sedan inte behöva öppna jäskärlet något mer. När ölet sedan jäst klart, vilket borde ta ungefär lika lång tid som en vanlig torrhumling, är det bara att med hjälp av kolsyra flytta ölet till ett fat via öl-ut i vanlig ordning. Eftersom jag tycker om att tillsätta all humle på den varma sidan i ett så kallat hop stand/whirlpool så tänker jag mig att det även här finns fördelar med att inte låta humlens aromer smita ut ur jäskärlet via ett vanligt vattenlås, eftersom det borde finnas kvar en del i jäskärlet från ett hop stand/whirlpool.

Biotransformation är ett något uttjatat begrepp vid det här laget, men även det borde kunna främjas med denna metod då torrhumlen åker i tillsammans med jästen. Huruvida kveik kan eller inte kan skapa biotransformation verkar det finnas flera åsikter om. Ärligt talat är jag inte särskilt intresserad av detta just för denna öl. Istället ser jag fördelen med att inte behöva öppna kärlet för en torrhumling. Är man känslig för DMS så torde även detta motverkas eftersom torrhumlen inte kan starta igång en ny jäsning efter att den primära avslutats, vilket kan bidra till små portioner av DMS, beroende på jäst.

Det som talar emot att jäsa under tryck och därmed tillsätta humlen samtidigt som jästen är att jästen binder humlens alfasyror och framkallar en oönskad beska vid torrhumling under aktiv jäsning. Den forskning som jag tagit del av på ämnet har kommit fram till att jäst och humle bör hållas isär för att maximera humlesmak och arom. Huruvida detta gäller vid jäsning under tryck, vet jag dock inte. I slutändan tänker jag mig att det handlar om vad man själv tycker om. Jag gillar smidigheten i detta förfarande; flytta den kylda vörten till jäskärlet, tillsätt jäst och humle, och sedan på med övertrycksventilen och låta det sköta sig själv. Jag måste helt enkelt prova.

En annan aspekt som ska bli intressant att undersöka, är huruvida humlen reagerar på att jäsa så pass varmt. Jag kommer skruva upp temperaturen på jäskammaren till 35 grader. Den optimala temperaturen sägs ligga runt 17-20 grader för torrhumling i syfte att utvinna arom och smak. Dock kan den förmodade korta jästiden eventuellt motverka negativa bidrag från en så varm torrhumling.

När det gäller maltnotan blir det inget spektakulärt förutom att jag nu tänker börja göra mig av med den chitmalt som ursprungligen skulle användas till mina saisoner. Förhoppningsvis kan den mjuka upp ölet något. Även vattenmässigt blir det en något mer balanserad profil än vad jag annars brukar vara för IPA.


Namn: Oksøy
Stil: IPA - New England
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: /12
Beräknat IBU: 60
Beräknat OG: 1.058
OG: 1.066
FG: 1.012
ABV: 7.1 (84% utjäsning på 63h)
Koktid: 60min
Effektivitet: 72% (mäsk)
Mängd till jäskärl: 14L (beräknat 13)


Total mängd vatten: 22L
Mäskvatten:
-
Lakvatten: -


Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
1.6g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 102
Magnecium: 20
Natrium: 26
Klorid: 110
Sulfat: 178


Beräknat mäsk-ph: 5.22
Mätt mäsk-ph: 5.2
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -151


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
56% Viking Pale Ale (~2.5L)
20% Crisp Maris Otter (~2.8L)
20% Castle Chitmalt (~1.5L)
4% Weyermann Syramalt (~2L)

Mäskning
65°C i 60min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Humleschema
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@Hop stand/whirlpool i 30min - Lika delar av Galaxy, Vic Secret och Nelson Sauvin. Totalt 6gr/L vört.
@Jästpitch - Lika delar av Galaxy, Vic Secret och Nelson Sauvin. Totalt 7gr/L vört.


Jäsning
Omega Yeast Voss Kveik, 1L förkultur
35°C under 10PSI tryck

Rekommenderad antal jästceller: 186MD
Beräknad mängd jästceller: 161MD


Brygglogg
2020-02-14 Sätter förkultur. Jästen tillverkad i oktober, nöjer mig dock med 1L förkultur eftersom Kveik ska vara väldigt okänslig i antalet celler.
2020-02-16 Bryggdag. Mycket smidig bryggdag. Fruktansvärt skönt att slippa laka och jag överväger att sluta med det helt och hållet. Fick ut en liter mer än beräknat samt att OG blev betydligt högre, nåväl. Flyttade den kylda vörten till en nästan helt läckagefri Fermentasaurus och trycksatte till 20 PSI. Skurvade sedan in den nya övertrycksventilen till 10 PSI.

Syresättning av vört under flytt från bryggverk


2020-02-17 Morgonen efter bryggdagen. Tittar till jäskärlet och övertryckventilen visar på närmare 20PSI, vilket innebär att den inte släppt på trycket under natten. Får se om detta kommer påverka utjäsningen. Släpper ut trycket till mätaren visar 10PSI och låter det pysa ut långsamt. Hoppas inte kärlet exploderat när jag kommer hem efter jobbet.

2020-02-19 Tar ett hydrometertest, ca 63h efter pitch. SG 1.012 efter temperaturkorrigering. Otroligt. Misstänker att den var klar redan igår. Kallkrashar under tryck.

2020-02-20 Fatar. Jag börjar bli mer och mer irriterad på min fermentasaurus som läkt ut ca 1dl öl under kallkraschningen, trots extra packning. Är rejält sugen på en snub nose eller liknande, bara för att slippa detta. Tar ett smakprov direkt från jäskärlet. Oväntat mjuk och humleprofilen är inte lika "grön" som jag förväntade mig från ett hop stand kombinerat med torrhumling för bara fyra dagar sedan. Otroligt påtaglig tropisk karaktär.
2020-03-05 Publicerar utvärdering.