Gå till innehåll

Saison D'Etre från Stockholm Brewing Co. har varit en öl som följt med mitt ölintresse ganska länge. När jag för några år sedan började intressera mig för öl och också bodde i Stockholm så var D'Etre något av det första som jag drack från det då nystartade STHLM Brewing. När bryggeriet tidigare låg i samma hus som Brewdog-baren var bryggeriets afterwork-koncept som jag besökte några gånger. Numera ligger bryggeriet ute i Frihamnen. Saison D'Etre var inledningsvis inte en öl som jag tyckte särskilt mycket om. Dock var mitt intresse för saison inte lika stort och det har sannerligen tagit några år för mig att inse att det är ölvärldens elegantaste brygd. Om något har ändrat med receptet eller inte vet jag faktiskt inte, men när det började dyka upp 75cl-flaskor med Saison D'Etre på bolaget förra året köpte jag på mig några exemplar och kunde snabbt konstatera att detta förmodligen är det bästa exemplaret på stilen som tillverkas i Sverige. Bör väl tilläggas att jag absolut inte druckit varenda svensktillverkad Saison, men en del har det slunkit ner. Min generella åsikt är dock att det är ganska få som lyckas, eller typ ingen. D'Etre tycker jag håller hög internationell klass i sin nuvarande form och är en öl som jag alltid har ett exemplar av hemma.


För ett tag sedan drog jag iväg ett mejl till Stockholm Brewing Co. kring D'Etre och fick ett snabbt och trevligt mejl tillbaka med receptet och några riktlinjer som det var okej för mig att dela med mig av. Stockholm Brewing Co. brygger Saison D'Etre på följande sätt:


97.8% Warbo pilsnermalt
2.2% Syramalt


20ibu från en giva i början av kok för beska
1.5g humle/L vid 10 min
1.5g humle/L vid 0min

Humlesort har varierat lite beroende på ekologisk tillgång, men var Hallertauer Tradition i originalreceptet.

Jäsning med WLP550 Belgian Ale. Pitch vid 24°C som sedan får stiga fritt. Brukar ligga vid 30°C när jäsningen är som mest aktiv.


Min tanke kring receptet är att det är lika okomplicerat som en bra saison ska vara. Få ingredienser där man tillsätter jästen lite varmare än vanligt och sedan släpper lös den på egen hand. Ölet landar på 5% så den är något svagare än många andra säsonger. Några små pusselbitar får man lägga själv för att planera en bryggning av receptet:
OG och FG får man pröva sig fram till. Jag har ingen erfarenhet av WLP550 men enligt beskrivningen av jästen så ligger den på en utjäsning runt 78-85%, vilket innebär att den är en effektiv utjäsare. Min erfarenhet av jästtillverkares utjäsningsiffror är att de ofta, när det gäller White Labs, kan klättra något lägre (alltså neråt på SG-skalan) om man skapar de rätta förutsättningarna. Efter att ha letat efter faktiska utjäsingssiffror med denna jäst lägger jag mina förväntningar runt en total utjäsning på 82%, vilket ger mig ett slutgiltig procentsats på 5% med OG 1.046 och FG 1.008. Detta är svårt att sia om och blir ölet något starkare p.g.a. en kraftigare utjäsning så gör det inget.

I tidigare inlägg har jag skrivit om jästemperatur och detta om "free rise", dvs. en någorlunda okontrollerad jästemperatur. Det är så de flesta saisonbryggare arbetar, man tillsätter jästen vid lite högre temperaturer än vanligt och sedan får man se vad som händer. Som hembryggare är detta klurigt att förhålla sig till. Själv har jag inte märkt några större temperatursvängningar på mina kärl under aktiv jäsning. För tillfället är jag inne på ett spår där jag misstänker att jag jäst mina säsonger med en något för hög inledningstemperatur och därmed, beroende på jäst, fått en del oönskade smaker. Att jäsa varmt gynnar utjäsningen och om jag utgår från min egen utrustning så fungerar inte tanken kring "free rise" särskilt effektivt. Vill jag har en stegrande jästemperatur måste jag göra manuella höjningar på min jäskammare då en aktiv vört på 10-23 liter inte höjer temperaturen så pass mycket på egen hand. Några exakta verktyg för att mäta temperatur på vört under aktiv jäsning har jag inte. Dock har jag märkt att de LCD-termometrar jag har på mina kärl är relativt snabba på att markera temperaturskillnad när man flyttar vört till eller från en kärl. Min lösning på detta blir att likt förra bryggningen hålla temperaturgivaren på universaltermostaten mot väggen i jäskammaren och inte isolerad mot kärlets sida och därmed försöka att tajma in jäsningen och temperaturen manuellt. När den jäser som mest försöker jag ställa in temperaturen därefter och hoppas då kunna ligga runt 30 grader. Svårt då man inte kan springa och vakta en jäskammare hela dagarna, men ett försök är det värt.

I övrigt kommer jag med största ödmjukhet försöka utveckla introduktionen av syre till vörten under mäskningen. Denna gång blir det att fukta malten efter kross samt en ännu långsammare och försiktigare nedsänkning av maltkorgen ner i vattnet.


Namn: Saison du Sud - Saison D'Etre-klon
Stil: Saison/Belgisk blonde
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 2.8/6
Beräknat IBU:
26
Beräknat OG: 1.047
OG: 1.042
FG: 1.007
ABV: 4.6%
Koktid:
60min
Effektivitet:
68%
Mängd till jäskärl:
11.4L (beräknat 12L)


Dagens laguppställning

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
97.2% Warbo Balder Pilsnermalt (~2L)
2.8% Weyermann Pilsnermalt (~2L)

Mäskschema
63 grader i 90min
5min omrörning under inmäskning.


Total mängd vatten: 19.2L
Mäskvatten:
19.2L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
7g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
1g Kalciumklorid
1.4g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 122
Magnecium: 23
Natrium: 8
Klorid: 41
Sulfat: 290


Beräknat mäsk-ph: 5.23
Mätt mäsk-ph: 5.4


Humleschema
@60 min - Hallertau Trad. 5.1AA - 20IBU (21g)
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - Protafloc
@10 min - Hallertau Trad. 5.1AA - 6IBU (18g)
@0 min - Hallertau Trad. 5.1AA - Samma som 10-min givan (18g)


Jäst
WLP 550 Belgian Ale - 1L förkultur
24 grader vid start. Stegvis ökning till 30 grader vid mest aktiv jäsning.
Rekommenderad antal jästceller: 105MD
Beräknad mängd jästceller: 157MD


Brygglogg
2020-07-05 Bryggdag. Som vanligt en smidig bryggdag. Noterbart är ett bra (?!) mycket lägre utbyte än vanligt, men jag blev lat och hoppade över min reguljära omrörning av malten 30 min in i mäskningen. Resultatet av detta i jämförelse från föregående bryggning som hade like lång mäsktid blev alltså hela 8% lägre mäskeffektivitet. Det kommer troligtivs bli en något svagre öl än väntat, vilket å ena sidan inte spelar mig någon roll. Tråkigt nog kommer jag dock vara minst en halv procent från originalet när dessa sedan ska blindtestas mot varandra, men så får det vara.

2020-07-06 Våldsam aktivitet i vattenlåset morgonen efter. Höjer omgivande temperatur från 24 till 26 på en gång då jag läst att 550 kan vara ganska snabb av sig. Höjer ytterligare en grad till på kvällen.

2020-07-07 Morgon och höjer ytterligare en grad till 28. På kvällen har aktiviteten i vattenlåset nästan avstannat helt. Höjer sista två graderna till 30.

2020-07-08 Kollar SG som ligger på 1.008 vilket jag misstänker att den uppnådde redan under gårdagen. Fruktansvärt snabb jäst detta.

2020-07-11 FG 1.007. Buterljerar lite mer än hälften till 3.0 CO2. Flaskar även några liter med Brett B för 6 mån lagring.

Klassisk pre-krossningsbild

Det var inte planerat att det skulle bli ännu en ny version av husets saison, men i och med att humlegården skickade fel jäst inför förra bryggningen, alltså Phare V, men var snälla nog att skicka ett nytt rör med från början avsedd jäst så var det bara göra slag i sak.

Blir det exakt samma recept som förra bryggningen? Ja, nästan. Kanske inte så inspirerande läsning dessvärre. Dock hade jag inte någon pilsnermalt från Weyermann hemma eftersom denna bryggning inte var planerad. Dock hade jag planerat en ännu icke presenterad klonbryggning med en annan basmalt, som jag nu kommer att använda istället. Kommer brygga med Balder pilsnermalt från Warbo istället, vilket jag ändå tycker känns som ett rimligt byte för framtiden. Kan vi brygga med så pass lokala råvaror som möjligt ska vi göra det. Dels är det bättre ur ett miljöperspektiv samt att det ger oss möjlighet att skapa ett lite mer unikt öl. Färgmässigt ligger de i samma spann så jag har förhoppningar om att PH i mäsken inte ska påverkas något särskilt.

Något nytt bör jag väl ändå försöka hitta på till denna bryggning? Jo faktiskt. Något jag noterat när jag bryggt med min standardmetod är att det bildas en del skum när jag mäskar in samt att det bildas en hel del proteinfällningar vid kokstart. Jag tänket inte trassla in mig i en diskussion om HSA (hot side aeration) men att försöka hålla skummet nere under den varma sidan av bryggningen är på alla sätt fördelaktigt för slutprodukten. Jag kan med minimala medel försöka påverka skumbildningen genom att tillsätta malten i maltkorgen redan innan nedsäkning i bryggverket, samt fukta malten lätt strax efter krossning. Detta kommer inte ta någon avsevärt längre tid och blir därmed en processändring jag är villig att prova på. Egentligen är detta en procedur som kanske lämpar sig bättre för en mer maltfokuserad öl där just dessa smaker framträder tydligare, men jag måste ju börja någonstans.

I rent undersökningssyfte kommer jag även att mäska 90 minuter denna gång. Dels för att jag för en gångs skull inte kommer ha bråttom i säng då jag brygger på en lördag och inte söndag, men främst för att se om det blir någon större skillnad i effektivitet. Egentligen skulle jag ha använt mig av samma basmalt som tidigare för att få ett mer betydelsefullt resultat, men nu blev det så. Troligtvis kommer jag få en klarare vört från mäsken i och med den hinner filtrera en 30 minuter längre efter min vanliga sista omrörning.

Jag kommer inte torrhumla denna bryggning utan istället göra en jämförelse mellan denna och föregående bryggning, som torrhumlades, då exakt samma humlesorter och mängd använts. Detta för att se vad jag föredrar. Ännu en ruta att bocka av i jakten på husets perfekta Saison.

Om jäsningen går som den borde hoppas jag på ett öl med FG på 1.006 vilket ger mig en optimal sockernivå för att buteljera med brett och således producera årets variant av Phantome. Brett B blir valet även detta år.


Namn: Phare VI
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 3.4/6.7
Beräknat IBU: 36
Beräknat OG: 1.048
OG: 1.050
FG: 1.005
ABV: 5.9%
Koktid: 60min
Effektivitet: 76% mäsk
Mängd till jäskärl: 10.3L (beräknat 11L)


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
93.7% Warbo Balder Pilsnermalt (~2L)
3.1% Weyermann Rågmalt (~3.5L)
3.1% Weyermann Syramalt (2~L)

Mäskschema
63 grader i 90min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 60min återstår av mäskning.

Strax efter att maltkorgen långsamt sänkts ner för inmäskning. Inget skum.
Efter en försiktig omrörning efter inmäskning. Så här blir det alltså om man som jag glömmer att fukta malten. Således ganska onödigt att göra den ena utan den andra.
Klar och fin vört. Eftersom jag får en noterbart bättre effektivitet om jag rör om 30 min in i mäskningen tenderar vörten att bli disig vid en 60-min mäskning. Ytterligare 30 min gör alltså en stor skillnad.

Total mängd vatten: 18.2
Mäskvatten:
18.2
Lakvatten: -


Vattenbehandling
6g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
1g Kalciumklorid
1.5g SBT Antioxin

Vattenprofil
Kalcium: 114
Magnecium: 24
Natrium: 8
Klorid: 43
Sulfat: 276


Beräknat mäsk-ph: 5.20
Mätt mäsk-ph: 5.4
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -105


Humleschema
@60min - Styrian Goldings Celeia (kottar) 2.5AA - 10.4 IBU (23g)
@60min - Tettnanger (kottar) 3.7AA - 15.4 IBU (23g)
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Styrian Goldings Celeia (kottar) 2.5AA - 4.3 IBU (26g)
@10min - Tettnanger (kottar) 3.7AA- 6.3 IBU (26g)
@0min - Styrian Goldings Celeia (kottar) 2.5AA - 26g
@0min - Tettnanger (kottar) 3.7AA - 26g


Jäst The Yeast Bay Wallonian Farmhouse - 1L förkultur.
Stigande jässchema som inleds vid 22 grader.
Rekommenderad antal jästceller: 96MD
Beräknad mängd jästceller: ?


Brygglogg

2020-05-30 Ph landade på 5.4 även denna gång, trots en lite större procentsats syramalt. Kanske har Balder inte samma buffertförmåga som Weyermanns pilsner? Det är ju dock en väldigt marginell skillnad. Resultatet av den längre mäskningen blev 2 poäng +. Inte helt tillförlitlig information eftersom det är första gånger jag brygger med Balder. I övrigt en mycket bra bryggdag.

2020-05-31 Aktivitet i vattenlåset morgonen efter.

2020-06-01 Höjer temp till 24 (morgon).

2020-06-02 Höjer temp till 26 (morgon).

2020-06-03 Höjer temp till 27 (morgon).

2020-06-06 SG 1.006

2020-06-10 FG 1.005. Buteljerar till 3.0 CO2. Flaskar även några liter med Brettanomyces B som ska flaskjäsa utan tillsatt socker i 6 månader.


Även om kylan bitit sig fast i landsändan jag bor i så måste man, för att inte mentalt kollapsa, intala sig att varmare tider är i antågande. Första halvan av 2019 var jag mer inne på att ha Pale Ale på fat till semestern. I år är jag inte det minsta sugen på att brygga en öl åt det hållet. För sommarens kvällar på den myggfria altanen kommer jag istället ha lager och förhoppningsvis en cider på fat samt tre sorters Saison på flaska. Eventuellt en fjärde brettad version mot semesterns senare tid. Men, för att bygga upp ett litet semesterlager måste jag även brygga vilket det nu är dags för.

Min förra, moderna, saison bryggdes med The Yeast bays Wallonian farmhouse, vilket var en positiv bekantskap. Den ölen bestod av amarillohumle rakt igenom och jag är nu nyfiken på vad samma jäst kan leverera med mina nobla humlesorter. När jag öppnade kylen där jag förvarar min jäst upptäckte jag dock att humlegården skickat Wallonian Farmhouse III istället. Jag har inte bryggt med denna jäst tidigare och jag hittar inte mycket information om den heller. När Yeast Bay lanserade jästen presenterades den som en Dupont-liknande jäst fast med kraftigare utjäsningförmåga. Jag var egentligen mer intresserad av att brygga med samma jäst som föregående saisonbryggning då jag tyckte den hade en intressant, balanserad och tillbakadragen profil. Men, det blir intressant att prova denna jäst också. Det blir en ny version av husets saison; Phare. Nummer fem för att vara mer exakt.

Ändringarna från bryggningen av den moderna säsongen blir små, bortsett från humlevalen och även jästen. Dock känner jag mig ganska inkörd på själva proceduren kring denna öl. Jag förenklar maltnotan ytterligare och avvecklar dinkelmalten för att se hur maltsmaken påverkas. Basen blir således runt 95% pilsnermalt, 3% rågmalt och 2% syramalt. Mäskningen kommer jag fortsätta hålla enkel med en enstegshistoria på 63 grader i 60 min. Kommer använda samma humleschema som till den moderna med lika stora mängder Goldings Celeia och Tettnanger. Blir första gången jag provar att torrhumla med nobla sorter, vilket ska bli intressant att se resultatet av. Farmhouse III verkar ha god utjäsningförmåga så jag hoppas på en utjäsning neråt 1.006. Min plan är att buteljera några flaskor i vanlig procedur med sockerlösning och kolsyrenivå på 3.5 och några med brett för att få en ny version av Phantome klar innan jul. Detta var planen för bryggningen med Farmhouse I. Humlegården har skickat ett nytt paket jäst av rätt sort, så vi får se om jag brettbuteljerar denna eller en kommande bryggning. Har inte bestämt mig för brettsort ännu. Kan eventuellt bli en blandning, vi får se.

Phare V alltså, lite annorlunda än vad jag hade tänkt mig.


Namn: Phare V
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 3.4/6.7
Beräknat IBU:
36
Beräknat OG: 1.048
OG: 1.049
FG: 1.006
ABV: 5.6
Koktid:
60min
Effektivitet:
73% mäsk
Mängd till jäskärl:
10L (beräknat 11L)


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
95% Weyermann pilsnermalt (~2L) - 2.65kg
3% Weyermann rågmalt (~3.5L) - 0.085kg
2% Weyermann syramalt (~2L) - 0.05kg

Mäskschema
63°C i 60min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 19.7L


Vattenbehandling
6g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
1g Kalciumklorid
1.5g SBT Antioxin

Vattenprofil
Kalcium: 114
Magnecium: 23
Natrium: 8
Klorid: 43
Sulfat: 275


Beräknat mäsk-ph: 5.33
Mätt mäsk-ph: 5.4
Mäskjustering: -
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -81


Humleschema
@60min - Styrian Goldings Celeia (kottar) 2.5AA - 10.4 IBU (23g)
@60min - Tettnanger (kottar) 3.7AA - 15.4 IBU (23g)
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Styrian Goldings Celeia (kottar) 2.5AA - 4.3 IBU (26g)
@10min - Tettnanger (kottar) 3.7AA- 6.3 IBU (26g)
@0min - Styrian Goldings Celeia (kottar) 2.5AA - 26g
@0min - Tettnanger (kottar) 3.7AA - 26g

Torrhumling vid FG i fyra dagar - lika stora delar Celeia och Tettnanger - totalt 4g/l


Jäst
The Yeast Bay Wallonian Farmhouse III - 1L förkultur
Inledande jäsning i 22 grader. Höjer omgivande temperatur efter 24h av aktiv jäsning successivt. Siktar på en topp runt 27 grader.
Rekommenderad antal jästceller: 98MD
Beräknad mängd jästceller: 189MD


Brygglogg

2020-05-17 Bryggdag. Jästen tillsatt ca 21:30. Låg lite högt i PH vid mäskningen men jag brydde mig inte om att justera. I övrigt en smärtfri bryggkväll.

2020-05-18 Aktivitet i jäskärlet på morgonen 07:30.

2020-05-19 Förväntade mig lite större aktivitet från vattenlåset. Jäser dock aktivt. Provar att höja den omgivande temperaturen med två grader till 24, på morgonen. Uppskattningsvis 30h in i aktiv jäsning. Höjer med ytterligare en grad, till 25, på kvällen. 42h in i jäsningen.

2020-05-20 Höjer till 26 på morgonen och till 27 på kvällen. Nu är maxtemp nådd.

2020-05-21 Aktiviteten i jäslåset har nästan upphört.

2020-05-23 SG 1.006.

2020-05-24 Sänker omgivande temperatur till 24.

2020-05-25 Sänker omgivande temperatur till 23 (morgonen). Sänker till 22 under kvällen. Torrhumlar med lika delar Celeia och Tettnanger (kottar) 4g/L - totalt 40g.

2020-05-29 FG: 1.006. Flaskar med sockerlösning till 3 CO2. Hade velat öka till 3.5 men jag insåg att jag inte hade nog med "plastkorkskapsyler" så jag fegar ur lite och hoppas verkligen att vanliga kapsyler pallar trycket. Blir således ingen buteljering med brett för denna öl.

2020-07-21 Publicerar utvärdering.

Att brygga lager har varit något jag hållit mig borta från av någon anledning. Egentligen är det helt obegripligt då jag haft möjlighet att temperaturstyra min jäsning i några år nu. I höstas bryggde jag en pilsner som blev sådär. Det var samma bryggning som säkringen på undersidan av bryggverket slog från på grund av fastbänningar i botten. För er som missade det inlägget och själva brygger med Grainfather kan jag sammanfatta det hela med att vidta vissa försiktighetsåtgärder vid stegmäskning. Håll koll på bryggelementets effekt och se till att cirkulera vörten en viss tid innan för att motverka fastbräningar. Pilsnern blev nog det tydligaste beviset för HSA (hot side aeration) jag varit med om då vörten och den slutgiltiga ölen fick en betydligt mörkare färg och en lätt pappig smak.

I lagersammanhang känns pilsner som en ganska avancerad stil att lyckas med och jag kände inte för ett nytt försök. Mitt öldrickande och bryggande fortsätter att söka enklare och renare smaker och då kändes helles som rätt val när jag bestämde mig för att brygga lager igen. Det finns också något tilltalande i den relativt enkla ingredienskompositionen som rimmar med min nuvarande bryggfilosofi. Det blir som vanligt ingen lakning och jag kommer även mäska och framförallt koka i respektive 60 min. Att ha en tysk lager lagom till mitten på maj känns helt rätt. När jag tänker närmare på saken så känns det helt rätt att alltid ha en lager på fat.

Receptet är ganska okomplicerat. Maltnotan utgår från pilsnermalt till nästa 100% med en lite giva carahell för lite kropp och rondör. Syramalten finns som vanligt där för att hjälpa att sänka PH. Hade ett paket Mittlefruh hemma som kändes passande som humle. Jästen blev en ny bekantskap i och med WLP838 som jag tror kommer göra jobbet. Har en positiv känsla över detta öl. Vad kan gå fel? Möjligtvis att den lite kortare koktiden kan ställa till det, men det tror jag väl ändå inte?


Namn: Easy Helles
Stil: Bavarian Helles
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 3.5/7
Beräknat IBU:
21 IBU
Beräknat OG: 1.049
OG: 1.050
FG: 1.013
ABV: 4.86%
Koktid:
60min
Effektivitet:
72 - mäsk
Mängd till jäskärl:
11l (beräknat 11L)


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
93% Weyermann Pilsnermalt (~2L)
4% Weyermann Carahell (~10L)
4% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
65 grader i 60min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 18.4
Mäskvatten:
-
Lakvatten:-


Vattenbehandling
1g Kalciumsulfat
1g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium:66
Magnecium:7
Natrium:8
Klorid:69
Sulfat:57


Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.2


Humleschema
@60min - Hallertauer Mittlefruh - 9IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@15min - Hallertauer Mittlefruh - 9IBU
@5min - Hallertauer Mittlefruh - 3IBU


Jäst
White Labs 838 Southern German Lager
1L förkultur
Jäsning i 11 grader
Diacetylrast i 15 grader
Rekommenderad antal jästceller: 200MD
Beräknad mängd jästceller: 360MD


Brygglogg
2020-04-12 Snabb och smidig bryggdag. Motströmskylaren fick ner vörten till 11 grader utan några problem. Dagen till ära plockade jag fram mina gamla saftdukar för att sila av vörten på väg till jäskärlet och det blev en väldigt stor skillnad på vörtens utseende. Syresatte även vörten efter att jästen tillsatts denna gång, vilket är att rekommendera.
2020-04-19 Har varit aktivitet i jäsröret hela veckan fram till nu (7 dagar sedan pitch) då det avstannat. Höjer till 15 grader.
2020-04-21 FG 1.013. Har ingen erfarenhet av denna jäst men rent spontant känns det lite högt. Dock är det ingen jättestark öl så det gör kanske inte så mycket. Kallkrashar.
2020-04-23 Fatar. 4-6 veckors lagring väntar. Om jag kan hålla mig så länge.

När jag för ett år sedan uppgraderade, eller nedgraderade beroende på hur du ser på saken, min bryggutrustning till en Grainfather insåg jag efter ett tag att trots att vissa saker automatiseras under bryggdagen så tenderade timmarna i "bryggeriet" att bli lite för många. För mig så blir bryggandet ibland en hobby som känns lite för betungande för att vara riktigt rolig. Jag har ganska svårt att förhålla mig till detta ibland då jag vill brygga bättre och bättre öl genom att förfina teknik i den mån jag tycker är rimlig. De senaste tre-fyra åren har jag använt mig av lakning för att maximera mängden vört till koket. Innan Grainfather satslakade jag i en patinagryta med en lauter-helix som filter och det kändes därför inte som något större steg att fortsätta laka med bryggverket.

Senaste tiden har jag lakat färre och färre gånger och kommit fram till att det sparar mig ungefär en timme på en bryggdag. Detta med förberedelse av lakvatten inräknat. Detta är en av anledningarna till att börjat flytta mig bort från lakandet. Jag brygger oftast på kvällarna efter att barnen har lagt sig och för mig gör det ganska stor skillnad att komma i säng en timme tidigare eller bara kunna vara tillgänglig för familjen i större utsträckning.

En annan anledning till att jag inte vill laka är oxideringsfaktorn. Detta är absolut inte den huvudsakliga anledningen till ickelakande men det är en bidragande faktor till att det blir lättare att välja bort metoden. Grainfathern är inte något lågsyrebryggverk och jag är inte heller särskilt intresserad av modifikationer för att minska "hot-side aeration" om det förlänger eller ökar arbetsbördan under bryggdagen avsevärt. Jag har dock planer på att testa några enklare metoder för att se om det gör någon skillnad för mitt bryggande. HSA är debaterat bland hembryggare och ifrågasatt, men den vetenskapliga sidan av bryggarsamhället har vad jag förstått det som ganska glasklara belägg för att oxidering av vörten på den varma sidan av bryggningen påverkar ölets smaker och hållbarhet avsevärt. Även jag har mina personliga belägg för att detta påverkar ölet mer än vad man kan tro. Som hembryggare kan man t.ex. se hur mycket skum som bildas under mäskning och kok, samt färgen på denna. Detta är en indikation på lite eller mycket oxdidering av din vört. Lite eller inget skum är bra. När man brygger med Grainfather så vilar maltkorgen 2-4 decimeter (beroende på mängd vört) ovanför vörtytan när den ska tömmas inför kok. Detta är ju i sig en oxideringsrisk som man lätt kan undvika genom att höja korgen lite i taget vilket kräver en vinschannordning eller överkroppsstyrka i paritet med en kroppsbyggare (höll på att skriva kroppsbryggare). Att sedan laka genom att hälla vatten genom korgen som sedan droppar ner i den varma vörten tillför oxidering. Att ha dessa saker i åtanke när man brygger är absolut ett finlir som lägger sig i samma finlirarfamilj som vattenbehandling.

Det finns dock en baksida med att inte laka, för min del. Jag hävdar att den enskilt viktigaste aspekten för att ölen i slutändan ska bli god är jäsningen. Jäsning en ganska komplicerade grejer och det finns många aspekter att ta hänsyn till för att optimera just den. Dock landar jag i dilemmat med önskvärda jäskärl. All öl som jag vill sätta på fat, vilket är ungefär hälften av det jag brygger, vill jag kunna jäsa i ett kärl som klarar av tryck samt med möjligheten att tömma ovanifrån, eller med en roterande tapparm. Jag har i ganska många år haft mina kära plasthinkar med tappkran i bruk och de används fortfarande mer än min Fermentasaurus. Dock är de i plast av ganska billig kvalité och jag har länge spanat på alternativ, dock utan framgång. Hinkarna är på 15-liter och lämpar sig ganska väl till en lakfri sats med Grainfather. 15-liter är också en ganska optimal storlek för att kunna tappa ölet på 9-liters fat, vilket är en fatstorlek jag använder nästan jämt. Jag har hittills aldrig lyckats tömma ett 18-litersfat innan ölen hunnit bli märkbart sämre. Lakar jag har jag möjlighet att komma upp i standardmåttet 23 liter, vilket i sin tur är en ganska bra mängd ifall det t.ex. ska torrhumlas. Lakar jag inte är denna volymen för stor för bryggverket. Att det blir några liter över i botten på jäskärlet tillsammans med diverse "slabb" har jag inga problem med. Dessa 23 liter i min Fermantasaurus gör att jag ganska precis kan tappa kallkraschat och trycksatt öl till mitt 18-literfat utan att det följer med oönskade humle- eller jästrester.

Därav befinner jag mig i något av en återvändsgränd. Jag håller mig faktiskt borta från att brygga IPA, vilket är en stil som jag egentligen tycker är absolut roligast att brygga, på grund av att jag då vill utnyttja det tryckvänliga jäskärlet för att fördelarna vid humlestinn öl är så pass överväldigande. Men då blir det längre bryggdagar och betydligt mer meck, vilket jag inte heller vill. Sedan blir det ju en viss kostandsskillnad, främst för humle, om satserna är dubbelt så stora. Och dricker jag heller inte upp en större sats är det ju till viss del att kasta pengar i sjön.

Vad jag önskar är alltså en mindre variant av tryckvänligt jäskärl som inte kostar skjortan, samt ett rostfritt alternativ med ca. två liter större kapacitet än SS-Brewtechs Brewbucket. Då skulle jag slippa laka helt och hållet och jag skulle vara en lyckligare bryggare.