Gå till innehåll

Den här ölen bryggdes den 29/5 och delades upp i tre. En del buteljerades och det är den som utvärderas här nedan. De andra två fick nya jäskärl och två olika versioner av brett.


Doft
Lätt mineral. Svårt att plocka upp några andra dofter faktiskt.

Smak
Mjuk beska. För 1.5 vecka sedan var pepprigheten djupare och mer dominant, men nu har smakerna landat bättre. Fortfarande en lätt pepprighet som framträder. Torr och väldigt lättdrucken. En tydlig smak av mineral framträder, vilket jag också känner igen från kommersiella saisons, främst Dupont som är mitt eviga riktmärke. Maltprofilen är som vanligt lättsam och utan några överraskningar.

Övrigt
Hittills den mest lättdruckna. Ölen har något vitvinsaktigt över sig nu när den mognat något. När ölen var ung hade jag en teori om att en något svalare jäsning skulle producera en mer lättdrucken öl med färre svårsmältna estrar, men så är det inte. Flaskjäst saison behöver precis som fler andra stilar några veckor på flaska för att smakerna ska sätta sig, trots 3-3.5 vecka på jäskärl.

Fokus för mina saison/farmhouse ales är jästen kvalitéer, men efter några bryggningar kan jag även se andra saker som jag vill fokusera på. Jag önskar generellt en hög kolsyra för att öka fräschören ytterligare. För att en saison ska få rätt känsla och för att den höga utjäsningen ska komma till sin rätt så är detta otroligt viktigt. Jag kommer även börja att laborera med humlen ytterligare för att komma fram till några olika kombinationer, beroende på vilken typ av saison jag vill brygga. För en mer klassisk belgisk saison önskar jag mer örtighet från humlen, samt betydligt mer bett i beskan. Jag börjar även fundera på hur och vilka maltsorter man ska addera för att få en viss komplexitet i maltsmaken, utan att förändra utjäsningen nämvärt.

Denna bryggning gick av stapeln hemma hos Mattias vars hembryggeri går under namnet Notvikens Nanobryggeri. Mattias är en del av vår lilla skara hembryggare här i Luleå och även initiativtagare till den facebookgrupp vi huserar i.

Mattias bryggmetod skiljer sig lite från min egen då han brygger med Brew-in-a-bag-metoden som grund med en nätat stålkorg som "bryggpåse". Å andra sidan inget nytt för mig då jag själv bryggde med bryggpåse i 3 år. För att kunna maximera mängden och fylla två fat, dvs. ett 9- och 18-liters, dubbelmäskade vi. Den största delen av mäsken värmdes i Mattias större brygggryta (36L) medan en mindre del mäskades i min 19L patinagryta med en klassisk bryggpåse i tyg, för att sedan sammanföra allt till koket.

Vad bryggde vi då? För ni som hängt med på bloggen ett tag vet att jag är inne i en nästan uteslutande saison-period där jag prövar olika saisonjäster. Mattias gillar också saison så därför tyckte vi det vore roligt att pröva på en norsk kveik-jäst. Kveik är en traditionell norsk farmhouse ale som bryggs tillsammans med enbärskvistar. Precis som med tidigare saisonbryggningar är vi mer intresserade av vad jästen kommer producera för smaker, så vi kommer inte involvera några enbärskvistar utan låta jästen göra jobbet tillsammans med 100% pilsnermalt och två sena givor av El dorado och Centennial, tillsammans med en liten bittergiva Magnum vid 60 min. Är man intresserad av att läsa mer om Kveik eller annan farmhouse ale från Skandinavien och Baltikum så rekommenderar jag varmt Lars Marius Garshols eminenta blogg. Det är tack vara honom som denna kveikjäst finns tillgänglig på hembryggarmarknaden. Lars omnämns även i min favoritbok för hembryggning, Homebrew all-star som jag skrivit lite om här.

The Yeast Bay Sigmund's Voss Kveik

Traditionally used in the production of Norwegian Farmhouse Ale, this strain is a fast fermenter with good attenuation, a light earthy spiciness, marked tartness and unique ester profile of orange peel. This strain is prone to forming incredibly large flocs unlike any other yeast we've seen before, yet still remains highly attenuative. Sigmund's Voss Kveik also exhibits the ability to ferment wort over a large temperature range, 70 - 100 ºF, without major changes to the flavor profile or production of any harsh phenolics or fusel alchohols.

This yeast will exhibit a slightly more restrained ester profile and ferment a little slower at cooler fermentation temperatures, and quickly produce a drier beer with a slightly more pronounced ester profile at warmer fermentation temperatures. We highly recommend taking this into the high end of temperature range, 90-100 ºF.

Temperature: 21 - 38 ºC
Förjäsning: 78 - 83%

Läser man vad Garshol skrivit om Kveik så skiljer sig några saker kring bryggningen avsevärt i jämförelse med annan bryggning. Något oklart om dessa tips även ska tillämpas för de kveik-jäster som utvecklats i jästlabb:

  • Du kan komma att upptäcka aktivitet i jästkärlet redan efter 30 minuter
  • Jäsning kan normalt avslutas efter bara 36 timmar
  • Du ska tillsätta betydligt mindre jäst än vid vanligt bryggning. Garshol rekommenderar en tesked till 25 liter vört.
  • Tillsätt mer jästnäring än vid annan bryggning.

Stil: Saison / Farmhouse ale
Bryggmetod: BIAB
Beräknat IBU: 20
Beräknat OG:
OG: 1.065
FG: 1.012
ABV: 7%
Koktid: 60min


Maltnota (kg-%)
100% Weyermann Pilsner 2.5-4.5L


Vattenbehandling
8gr Kalciumsulfat
8gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
4gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 96
Magnecium: 21
Natrium: 15
Klorid: 74
Sulfat: 198


Mätt mäsk-ph: 5.8
Mäskjustering: 8ml mjölksyra till 5.5
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -100
*Rekommenderad resterande alkalinitet: -30-30


Mäskning
65°C i 60min


Humleschema
@60min - Magnum 14.3 AA - 20IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@0min - Eldorado 12.9AA - 100gr
@0min - Centennial 8.3AA - 100gr


Jäsning

Jäst The Yeast Bay Sigmund Sigmund's Voss Kveik
Jässchema 33 grader till FG
4 liter dekanterad förkultur, två förpackningar jäst.


Brygglogg

2018-06-14 Sätter förkultur
2018-06-17 Bryggdag
2018-07-03 FG 1.012. Kallkrash.
2018-07-04 Fatning av öl.


Ändå något av en milstolpe att få lägga upp en öl på untappad som "collab".

 

Utvärdering


Utseende

Disigt halmgul trots kallkrash med tjock skumlock som vilar längre i glaset. Klarnar inte särskit mycket med tiden.

Doft

Ljus och djup frukt som inte påminner om det som humle brukar kunna bidra med. Kanske apelsin? Inslag av jord samt jäst.

Smak

Inledningsvis en väldig mjuk munkänsla. Tänk dig att landa på en kudde som är täckt med mjöl. Väldigt allround-fruktig på ett sätt som jag inte alls hade förväntat mig. Den smak jag plockar upp lättast är en förnimmelse av apelsin och apelsinskal.

Ett bra tag tycker jag mig vara övertygad om att det inte finns några likheter med farmhouse ale alls, men sedan inser jag att en klassisk pepprighet ligger kvar i gommen. Denna pepprighet blir mer och mer påtaglig desto längre ölen står på fatet.

Dessvärre lite väl spritig i smak, men den är ju trots allt 7%.

Detta är den överlägset mjukaste ölen jag varit med och bryggt. Betänkt då att den är bryggd med enbart pilsnermalt. Det säger han ska mycket om vad denna jäst producerar. Det är egentligen på helt andra sidan av belgisk och fransk saison denna öl landar, trots att jästen är en farmhouse ale. Detta får en att inse att farmhouse ale, eller bondöl om det är en benämning man föredrar, är ett brett begrepp och som inte enbart kan förknippas med ölen från södra Belgien. Givetvis kommer en stor del av fruktigheten från de sena givora av eldorado och centennial, men jag måste anse mig så pass rutinerad på doft och smak att jag kan skilja på vad som kommer från humlen och vad som kommer från jästen, och denna jäst producerar en apelsinliknande fruktighet jag inte stött på tidigare.

Om man ger denna öl tid kommer den utvecklas mer åt vad man främst förknippar farmhouse ale med, vilket dock är något motsägelsefullt då jästen beskrivs kunna jäsa färdigt på 36 timmar och enligt norsk tradition bör drickas strax därefter. Dock har jag svårt att begripa beskrivningen av jästen och dess förmåga att producera en torr öl? Den här är ju supermjuk. Smooth.

Övrigt

Väldigt spännande att brygga och få smaka en öl bryggd med kveik. Mitt tips blir dock att använda denna jäst till en New England IPA då den är snabb och fruktig, vilket rimmar helt med superhumlad öl och dess korta livslängd. Efter närmare en månad på fat är den fortfarande disig, vilket troligtvis också är till fördel i en NEIPA då den kanske då kan bära med sig proteiner och de fettsyror som torrhumlingen bidrar med? Skrev jag att denna är kallkrashad? Det är den.

*Palmer & Kaminski 2013

Kölsch alltså... En ölstil som jag tror fortfarande är ganska okänd för de allra flesta. För de som inte vet brukar jag beskriva kölsch som en blandning av en lager och en en ale, fast åt lagerhållet. Just den här ölen, vars bryggning man kan läsa om här, jäste i ett lägre temperaturspann med förhoppningen om att ge en extra krispig finish.


Utseende
Som ni ser inte helt glasklar trots orörd närmare en månad på fat i kylskåp. Annars halmgul i klassisk lagerkaraktär.

Doft
Lätt, lätt maltprofil. Knappt märkbar humle som inte går att urskilja någon specifik karaktär från. Jästen producerar en knapp märkbar doft av äppelskal, enligt riktlinjer.

Smak
Krispig, fräsch med en lätt rundad munkänsla på slutet. Låg bitterhet i samklang i låg humleprofil. Belmahumlen kan jag inte påstå att jag känner av, men det är samtidigt svårt då jag inte bryggt med den tidigare. Renare och fräschare än en generisk lager, mindre sulfat i slutet även om jag anar att den finns där. Tycker att den rundade avslutningen sitter bra och bidrar till att de 4.9 procenten känns allt annat än blaskig. Trots att det är både malten och humlen håller låg profil, bildar de tillsammans med jästkaraktären en mycket välbalanserad öl.

Övrigt
När jag läser mina smakanteckningar så förstår jag att det kan vara svårt att skapa sig en bild av hur ölen egentligen smakar. Men det är också ganska svårt att sätta fingret på hur en kölsch smakar. I och med utvärderingen tjuvtittade jag på BJCPs riktlinjer för kölsch och jag tycker även dessa känns något diffusa. Ölen påminner om en lager, fast jag tycker detta är godare. Kan inte annat än att konstatera att detta är en av de bättre ölen jag bryggt, någonsin, då jag hittar inga fel alls. Visst, Belman hade kunnat utnyttjas på ett annat sätt, men då hade det också blivit en helt annan karaktär på ölet. Wyeast 2565 gör sig något bättre vid lägre temperaturer än vid rumstemp.

Dags för utvärdering av bryggningen med Wyeast3726 (Blagues).


Utseende
Halmgul med viss disighet. Senare prövningar än då bilden är tagen har ölen klarnat helt på flaskan. Att ge den 2.5-3 vecka på flaska är att rekommendera. Initialt en ganska märkbar skumkrona.

Doft
Tydlig saisonkaraktär. Klassisk pepprighet och jord med en viss fruktighet. Jämför man den med 3724 (dupont) så är denna betydligt mer återhållsam i sin karaktär. Dofterna är rundare.

Smak
Precis som med 3724 så rimmar smakerna väl med doften. Man bjuds inte på någon direkt överraskning. Initialt är den jordig med en djup pepprighet, tillsammans med en jästdriven fruktighet. Jag har svårt att hitta de fruktiga smakerna som många beskriver saisons med, typ persika och aprikos. Efter någon vecka på flaska så har pepprigheten tagit över och den måste beskrivas som djup och svällande. De huvudsakliga smakerna, som måste beskrivas som framträdande, är dock rundare och inte lika fräscha i sin framtoning. Munkänslan måste anses som ganska fyllig för denna typen av öl, något som hänger ihop med en lätt grynig maltighet.

Övrigt om jästen
En riktigt bra saisonjäst som helt klart kvalificerar sig för saison-jästernas finrum. Har dock svårt att motivera valet av denna före dupont-jästen, som framhäver smakerna mer tillsammans med fräschare och mineraligare karaktär. Mer av allt helt enkelt, samt att den här ölen är disigare, vilket gör den något mindre angenäm att brygga med.

5


Utseende

Gyllengul med viss disighet. Har bra med kolsyra redan eter 1.5 vecka på flaska och en generös skumkrona landar snyggt ovanpå ytan vid upphällning. Klarnar upp fin efter 2.5 vecka.

Doft
Jordig doft i kombination med en lättare pepprighet. Inte mycket maltighet att tala om. Någorlunda tydliga fruktdofter från jästen, åt persika- och aprikos-hållet.

Smak
Rimmar väl med doften. Initialt jordig med en torr munkänsla. Strax innan humlens bittra smaker dyker en försiktig pepprighet upp. Har en lätt läderkaraktär som stryker längs gommen. Jästig fruktighet.

Bitterheten kommer angenämt sista halvan av smakupplevelsen med en lätt örtighet. Upplever att denna här jästen framhäver bitterheten på ett tydligare sätt än de jag provat vid tidigare saisonbryggningar.

Det jag uppskattar mest med den här ölen, dvs. jästen, och vad den producerat under gällande temperaturförhållanden, är att den gett en torrare och fräschare öl än tidigare prövade jäster. Kan man få ner FG ännu lägre anar jag att den kommer upplevas ännu mer lättdrucken.

Övrigt
Att plocka bort vetemalten helt och hållet tycker jag känns som ett vinnande koncept. Både den här ölen och den andra från samma sats, 3726, saknar den där brödiga gräddigheten som vetemalten bidrar med. Upplever en ökar fräschör i både doft och smak med 100% pilsnermalt, undantaget de få procenten syramalt jag använder för att sänka mäsk-ph.

Ändringar för eventuell ombryggning
Kommer ändra i humlegivan i grundreceptet och addera en vid 15 min, för att se om det tillför en annorlunda och lite mer påtaglig humlekaraktär. Förväntade mig lite mer estrar från denna jäst, men det kanske framträda om man höjer temperaturen på jäsningen ytterligare. Även om de saisoner jag bryggt hittills inte kommit ner i den FG som jag önskar, även om de hamnat runt eller strax under 1.010, så gör ändå jästen sitt jobb, smakmässigt. Nu kommer det i framtiden handla mer om tekniker och val av humle för att pricka in smakerna.

Andra utvärderingen från första delade satsen från saison-projektet.


Utseende

Har provat några flaskor av denna öl under några veckors tid men just denna som syns på fotona känns betydligt mörkare än de andra. Som ni ser är det en ganska klar öl med färger som drar åt bärnstenshållet.

Doft

Mineralig och jordig doft. Fenoler och därmed nejlika. Torkade frukt, gräddig vetedoft. Lätt alkoholdoft när temperaturen stiger.

Smak

Har en angenäm blandning av lätt pepprighet och nejlika. Fenolerna tar över desto varmare ölen blir, vilket lyfter fram nejlikan ytterligare. Jag förknippar ofta öl gjord på vetejäst med en viss krämig gräddighet, vilket denna också har. Fruktigheten man förknippar med belgisk jäst, som t.ex. wlp500 är expert på, finns också där.

Har trots ett FG på 1.009 en relativt fyllig munkänsla som jag misstänker kommer från jästens vetekaraktär i kombination med vetemalten, som jag till kommande saison-bryggningar har plockat bort från maltnotan.

För mig landar smakerna någonstans mellan en veteöl och en saison, med större betoning på veteölen (dock utan skumbanansmaken).

Övrigt

Om man vill brygga en öl som ska placera sig någonstans mellan en saison och en veteöl så är wlp568 en utmärkt jästblandning. Den producerar verkligen en välbalanserad öl där alla smaker från jästen existerar i harmoni med varandra. Den döljer även alkoholen (7%) på ett förrädiskt lyckat sätt, trots att den är på tok för snäll i beskan för att vara en saison.

Ändringar för eventuell ombryggning

Hade jag velat ha den torrare? Självklart. Denna jäste ut till hela 85% och ska enligt tillverkaren sluta mellan 70-80%, så det är egentligen bara att erkänna att detta inte är en saisonjäst för mig eftersom jag faktiskt vill ha högt utjäsning. Wlp568 producerar dock en väldigt trevlig öl. Syftet med denna bryggning var att utvärdera jästen, vilket jag tycker jag prickat in humlegivan bra för. Skulle jag brygga med denna jäst igen skulle jag dock höja beskan något för att skapa en balans mellan jäst och beska.

2

Detta är alltså en dubbel (på gränsen till trippel) IPA som bryggdes den 6:e mars och som fatades den 22:a mars. Det var något av en skåprensning när det gällde maltnotan och den fick därför innehålla en hel del vete (35%) och därav namnet: Double Wheat India Pale Ale. Syftet var dock att granska humlesorten Galaxy närmare, vilket denna utvärdering kommer att handla om.


Utseende
Kanske det absolut fulaste jag skapat? Men så går det om man inte kallkrashar efter en rejäl torrhumling. Begreppet murky kan ha fått en ny innebörd.

Doft
Mogen persika, hallon, jordgubbar och anis. Eventuellt en mindre mängd passionsfrukt. En riktig explosion av frukt.

Smak
De dryga 9.5 procenten döljs ganska väl, dels av en väl genomförd jäsning (1.086->1.013), men också av det faktum att den är något för besk. Att bemästra whirlpool-givor i kombination med givor på koksidan är inte lätt, och jag har lyckats bättre. Men visst, några spår av att nästan 10% märker man inte av.

Även om det är lite för mycket av "mycket" i denna öl så ger den mig en tydlig profil av vad galaxy smakar, och jag förstår verkligen varför den är så populär. Ölen har en otroligt kraftig smakprofil från humlen och det fullkomligt sprudlar av olika frukter. Dock tycker jag inte den drar så mycket åt citrushållet, utan landar mer kring fylliga smaker av persika, hallon och anis. Initialt har ölen den där ganska vanliga grapefruktpunchen som återkommer i ganska många humlevarianter. Sedan växer en ganska fyllig och nästan söt smakbouquet (där fick jag till det) av ovan nämnda frukter och bär, för att sedan åter landa i grapefruktlandet.

Övrigt
Galaxy är utan tvekan en humle som kan stå på egna ben, så pass många olika smaker bär den med sig och dessa behöver man absolut inte "leta" efter när man känner på smakerna. Hur man vill använda den är ju dock frågan? Även om den inte påminner särskilt mycket om Centennial kommer jag ändå att tänka på den humlen, men av den anledningen att jag tycker Galaxy kan bli något "mäktig" om man använder den som jag gjort. Samma sak förknippar jag Centennial med och den superklassiska och även förträffliga Two Hearted Ale från Bells.

Jag kommer troligtvis inte brygga just denna öl igen för jag ser egentligen ingen mening med att brygga en dubbel-ipa med vete i. Dock ser jag flera lämpliga användningsområden för Galaxy, och jag förstår också varför den är så pass populär.

2

Projet 644 är den första utvärderingen av en öl från mitt grandiosa saison-projekt som jag drog igång i mitten på februari. Att kalla denna öl för en saison känns nu efterhand kanske inte helt korrekt...


Utseende

Ljus med halmliknande inslag. Väl tilltagen skumkrona.

Doft
Inga dofter som sticker ut. Luktar som en ljus och maltfokuserad öl. Snappar upp en väldigt anonym fruktighet tillsammans med en lika anonym syrlighet. Jag kommer att tänka på en berliner weisse, fast utan det sura i det syrliga, om man kan beskriva det så?

Smak
Ger till en början ett friskt och nästan torrt intryck medan ölen håller en lägre temperatur. Torrare än förväntat med tanke på den låga utjäsningen (1.013). Smakar som doften skvallrar om, som en ljus och maltfokuserad öl utan någon nämnbar jäst eller humlekaraktär.

Viss fruktighet som drar åt något slags persika-håll. Låt mig dock vara tydlig med att detta är något som min hjärna mer "fiskar" efter, än tydligt plockar upp. Till 99% smakar ölen "öl" utan någon jästkaraktär. Hade jag inte bryggt den själv hade jag gissat på chico-stammen (US-05, WLP001, 1056 osv.). Snappar verkligen inte upp några spår av brettighet eller frukt som den ska vara förknippad med. Blir utan någon större humlekomponent en ganska alldaglig öl som inte imponerar. Smakmässigt förväntade jag mig en helt annan (och mycket mer) karaktär från jästen. Meh...

Övrigt
Trots ihärdiga försök jäste denna bara ner till 1.013 (78%) men slutresultatet känns dock torrare än wlp568 som är bryggd från samma vört (1.009), även om det är en betydligt bättre och mer karaktärsfull öl. Om man lyckas få ner denna till tillverkarens förutspådda +85% i utjäsning, borde resultatet bli knastertorrt, dock också utan någon slags karaktär i huvud taget.

Egentligen tycker jag mig ha skapat en ganska anonym blonde ale. Lättdrucken, medeltorr och på det stora hela ganska anonym. Borde tilltala en bred massa, dock inte mig. Blir i slutändan inte något annat än att skölja ner maten med.

Ändringar för eventuell ombryggning/övrigt
Svårjobbad jäst, antar jag? Jäste inte ut så som jag förväntade mig. Men jag vet inte... En jäst som tidigare innehållit brett, men som genom någon slag mutation (kanske fel ordval) nu enbart är sacc, vad ska jag förvänta mig? Behöver den kanske jättelång tid på jäskakan för att komma ner under 1.010? Många brygger IPA på denna för dess fruktiga kvalitéer, men det ser jag ingen poäng med. Några fruktiga kvalitéer har då inte visat sig efter drygt 3,5 vecka i primären.

Om ni som jag är medlem i Milk the funks facebooksida så brukar denna jäst dyka upp bland användares inlägg ibland, för olika syften. Någon direkt funk har den inte producerat för mig. Och folk som använder den i tron om att man ska kunna producera någon slags "New England sour IPA", lurar bara sig själv. De som använder denna som en "grundjäst" för att sedan producera något annat med hjälp av bakterier kan lika gärna välja ett annat alternativ. Den här jästen kan verka spexig, men skulle lika gärna kunna vara en neutral torrjäst från vilka tillverkare som helst.

Visst, det är en förvisso en "bra" jäst då den producerar en frisk och relativt torrt öl, trots min låga utjäsning. Ölen är utan jästrelaterade felsmaker. Men den bär inte på några särskilt spännande egenskaper, vilket i alla fall jag lurades till att tro.

Redan innan bryggningen hade jag ganska klart för mig att den inte skulle skulle producera någon sason-liknande öl, men jag förväntade mig ändå något annat utav den. Vad ska man ha denna till jäst till då? Jag kan tänka mig en trivsam blonde ale på runt 5% med lite amerikansk humle i, eller en pale ale med lite simcoe?


Utseende

Ljus, disig utan partiklar. Nästa lätt lysande.

Doft

Vid upptappning från fat så känner jag doften av ananas och tropisk frukt redan innan glaset är fyllt. Flyttar man näsan mot skummet så blir aromerna ännu mer påtagliga. Wow!

Efter en stund i glaset så är den initiala doften en blandning av tall, gräsig humle (ej dank), tropiskt frukt och ananas. Fruktjuice. Kommer och tänka på multivitamindryck.

Smak

De fruktiga inslagen från doften är tillbakadragna i smaken, så som det brukar vara. Plockar ändå upp fruktjuicekänslan av tropiskt och ananas på ett sätt som jag inte upplevt i någon annan single hop-öl tidigare. Det är verkligen inte citrus först, utan tropisk frukt. Tall och humlegräs finns där, vilket stämmer på beskrivningen men har självklart mycket med min process att göra.

Smakupplevelsen avslutas med en bestämt beska som är jordig, gräsig och lätt örtig.

Bör väl tilläggas att jag upplever att ölen något tunn, men det är inte det lättaste att få till en fyllig kropp till 4.8%. Något för besk för att utropa den som välbalanserad, men det gör inte särskilt mycket eftersom det var just humlen jag var intresserad av.

Övrigt

Drar tveklöst mot galaxyhållet när det gäller beskan och de smaker som den medför. Jag har provat min öl tillsammans med några andra new england-ipor. Nu är det ju inte riktigt samma öl och alkoholprocenten skiljer bitvis ganska mycket, vilket gör att smakerna bärs fram på ett annat sätt. Men jag har ändå konstaterat att ganska många new england-ipor (Stigbergets nya GBG, Amazing haze, en från Amundsen, Mikkeller mm.) är väldigt söta och fylliga, något man kanske inte reflekterar över när man dricker dem en-och-en. Kombinationen tropisk "humlejuice" och en hög restsötma lyfter upp just fruktigheten på ett annat sätt än om man håller sig till en öl med neutral jästprofil (t.ex. US-05) och med lägre %. Något som är värt att tänka på när man försöker sig på fruktig pale ale.

Ändringar för eventuell ombryggning

En humlesort som för mig blir något för gräsig som bittergiva, precis som jag upplevt Galaxy. Hade antingen gått på en humlesort med friskare och renare beska i bittergivan, alternativt något mjukare.

Som jag antytt ovan så är ölen i sig något tunn, vilket är en kombination av flera faktorer. Måste dock erkänna att jag förväntade mig lite mer kropp med tanke på mäskningstemperaturen, andelen carapils och munich. Blir att laborera lite med det inför kommande pale ales. En annan jäst som framhäver malten och restsötma lite mer är ett hett alternativ vid dessa svagare humleöl, främst för att möta upp någon slags balans med humlen, som man gärna vill ha ganska mycket av.

Få humlesorter tycker jag klarar sig helt på egen hand i pale ale/ipor. Något tidigt att fälla ett avgörande efter en bryggning, men jag tycker absolut att Vic secret närmar sig den lilla skalan av humle som kan axla en öl på egen hand. Beroende på hur man använder sig av den så är det möjligt att den kvalar in i samma finrum som Citra.

Till min stora glädje tycker jag mig ha hittat en humle som faktiskt framhäver tropiskt frukt framför citrus, oftast upplever jag att citrusen blir primär. Denna humle i sena givor (flameout, hopstand, torrhumling) i kombination med galaxy, citra eller mosaic, samt med en jäst med lite mer karaktär i än US-05, då är man något på spåren. En bra humle som jag verkligen rekommenderar att man experimenterar med i humlerik och fruktig öl.

 

En öl som absolut har behövt sin tid på flaska. Har smakat av ölen från så tidigt som två veckor efter buteljering och då kändes den ung, tunn och spretade i sina smaker. Nu, 6-8 veckor efter buteljering, är skillnaden som dag och natt.

Doft
Doften är lätt pepprig och domineras av estrar från jästen som kan beskrivas som fruktiga utan att jag kan identifiera en specifik frukt. Med tiden har även en höig karaktär utvecklats.

Smak
Smakprofilen domineras av en klassisk saison-pepprighet. Lätt blommig med viss syrlighet, samma syrlighet som fullständigt dominerar Belle Saison-jästen och gjorde höstens förra saison något endimensionell. Känner också av en smak av örter, torkad frukt och mandelmassa Lätt beska framträder samtidigt som en viss maltkaraktär smyger sig på. Samtliga smaker känns nu efter viss tid på flaska mer i samspel med varandra. De har en rundare och mer gemytlig karaktär än när ölen var ung. Avslutas med en lätt torrhet i munnen.

Övrigt
Sannerligen ett intressant experiment att blanda tre jäststammar. Enligt White Labs beskrivningar så ska den ena, WLP590 French Saison, vara mest anonym i sin karaktär och jag kan ifrågasätta ifall den tillför något i denna blandning. Den kan till och med dra ölet åt ett något oönskat witbier-håll. Vad jag minns så kan troligtvis WLP565 (dupont) fungera lika bra på egen hand, men jag skulle behöva brygga med den igen för att känna mig helt säker.

Ändringar för eventuell ombryggning
Vid ombryggning hade jag nog gått på med lite mer sulfat för att uppleva beskan lite skarpare och friskare, samt för lite extra upplevd torrhet, tillsammans med en större bittergiva. Den här lätt blommiga karaktären från humlen kan jag nog vara utan, oavsett vad riktlinjer säger. Så kanske enbart en bittergiva vid 60 och sedan inget mer.

Mer tid i jäskärlet skulle eventuellt också vara något för att se om den sjunker ytterligare i sin utjäsning, eller kanske avsluta med en champangejäst eller liknande. I överlag vill jag jag ännu torrare munkänsla och lite mindre maltkaraktär. Kanske enbart pilsnermalt?

Vore även intressant att avsluta jäsningen med brett för en ännu mer komplex karaktär, men det är nog en annan öl helt och hållet. Någon ombryggning av denna öl känner jag inte som aktuellt eftersom jag tror den skulle bli minst lika bra med bara två jäststammar.

Sammantaget är detta en mycket bra öl, kanske till och med årets bästa, även om jag identifierar ganska många förbättringsområden. Den känns välbalanserad och med den där säregna saisondragen som jag tycker så mycket om. Min näst bästa saison hittills. Bättre exemplar bryggdes innan bloggens start.