Gå till innehåll

5

Förra versionen av husets saison blev en ganska stor besvikelse för min del. Jag trodde verkligen att kombinationen av Wallonian Farmhouse I och III skulle bli en kanonkombination. Ölet torrhumlades med kottar av samma sort som användes under koket; EKG och Tettnanger, och jag tror att just denna torrhumling blockerade en stor del av jästens smaker samt lämnade en märklig syrlighet efter sig samtidigt som jag upplevde ölet som rätt tunt. Nej, nu blir det nya tag då det icke kan nalkas sommar, eller någon annan säsong, utan Saison!

Efter att ha provat Barke pilsnermalt till min senaste lager och provsmakat en näve av malten så blev jag sugen på att prova den till en Saison. Jag upplevde den som saftigt smakrik och med mer karaktär än Weyermanns "vanliga" pilsnermalt samt även den böhmiska golvmältade varianten. Jag har även funderat på om jag skulle försöka göra någon annan mindre korrigering till maltnotan, bara för att ge den en lite unikare touch. Som jag skrivit tidigare kommer jag nog överge det omältade vetet för denna gång och istället skruva upp givan av rågmalt något, samt även smyga i någon enstaka procent av den säregna Special B, bara för att se om det händer något spännande smakmässigt. Special B är har dock en ganska välrostad karaktär på gränsen till kärv, så det blir en väldigt liten giva.

Humlekaraktären var jag inte heller nöjd med sist och där tror jag torrhumlingen var den stora boven. Måste dock erkänna att jag blev ganska förvånad då jag inför förra bryggningen av husets saison var ganska säker på att jag ville att den skulle torrhumlas. Det blir istället en enskild större giva mot slutet denna gång och ingen torrhumlig. Även om jag misstänker att torrhumlingen var den stora boven i den förra bryggningen så upplevde jag inte att humlekaraktären i övrigt, torrhumling borträknat, var något att hänga i granen. Istället har jag sneglat lite åt karaktären som min belgiska pale ale, Stolle, fick och kommer därför att köra på kombinationen Tettnanger och Saaz för Phare X, i kottform.

Den stora förändringen blir dock valet av jäst. Det verkar bli svårare och svårare för Humlegården att få tag på The Yeast Bays produkter och jag tror den varit slut i närmar tre månader nu. Det är inte helt optimalt att ha ett husöl som är beroende av en jäst som bara finns tillgänglig några få gånger per år. Inför förra bryggningen lyckades jag få tag på två rör samma dag som de fyllde på och de var mycket riktigt slut senare samma dag. Jag kommer därför kliva tillbaka till Wyeast 3726 som varit en trotjänare i denna öl flera varv tidigare, oftast dock i kombination med White Labs 566. Jag inser dock att jag aldrig jäst ett öl med enbart 3726 i kombination med mitt stigande jässchema tidigare. Så får det alltså bli denna gång och jag är väldigt nyfiken på resultatet. 3726 har för mig klarat av en inledande jästemperatur på runt 26 grader utan att för den delen lämna en kletig fruktighet efter sig, som jag upplevt att 3724 gjort. Jag föredrar mina säsonger med något mindre fruktighet än vad som kan anses standard, men vill jag samtidigt ha en råare/jordigare ton i smaken och det ska bli intressant att se ifall en inledande lägre jästemperatur för 3726 kan åstadkomma detta då jag tycker att den bär på flera av de egenskaper jag önskar.

Jag hade även storslagna planer för att genomföra en "öppen" jäsning för denna öl, dvs. utan vattenlås. Mer om detta i ett kommande inlägg då jag faktiskt tänker genomföra detta. Anledningen till att detta inte blev av denna gång var att jag inser att jag inte har något minne av jästen och hur pass hög kreusen som den bildar. I och med att jag även kommer jäsa i min nya BrewBucket så kommer jag fega lite med volymen för undvika att jästen klättrar upp i låset. Jäskärlet är något smalare än mina hederliga men nu övergivna plasthinkar och det är därför troligt att kreusen blir något högre. Jag tar alltså det säkra före det osäkra och brygger en lite mindre volym än jag hade önskat för att efter avslutad jäsning kontrollera hur högt kresuen klättrat, detta kan man se på insidan av kärlet. Därefter kan jag till kommande bryggningar laborera med volymen lite mer. Beräknar lämna drygt 3L "headspace" denna gång.

Inför denna bryggning införskaffade jag mig en BrewBucket på 13L från SS Brewtech då jag tyckte att mina plasthinkar hade gjort sitt. Efter drygt 7 år har plasthinkarna börjat lukta lite ofräscht, även efter rengöring. Jag har länge spanat på en Brewbucket eftersom den har alla de egenskaper jag vill ha med ett jäskärl som jag inte vill kunna koppla kolsyra till. För pale ale/ipa har jag min Fermenter King Jr. men det är med denna nya rostfria Brewbucket som jag kommer jäsa majoriteten av min öl. Egentligen är den som en plasthink fast i rostfritt stål. Tappkranen i kombination med den roterbara röret som går på insidan av kärlets botten gör att den är smidig att tappa ölen från samt att man kan ställa in den om man vill komma längre ifrån eller närmare botten. Den koniska botten samlar även upp jästen på ett någon mer samlat sätt en en vanlig hink, vilket innebär att jästen inte sprider ut sig över en platt botten utan verkligen landar på ett och samma ställe i botten av kärlet, väl under tappkranens arm. Något som jag kunde uppleva som lite småstörigt med de klassiska hinkarna var att man ibland fick med lite för mycket jäst till omtappningen. Jag tänker inte gå in på fler detaljer gällande jäskärlet men jag kan konstatera att det känns som en mycket välgjord produkt där de övre delarna är designade för att vara supertäta. Den kostar ju också betydligt mer än ett jäskärl i plast, men nu kommer jag förhoppningsvis aldrig behöva byta till något annat om jag fortsätter att brygga dessa volymer. Jag kommer att få gå ner någon liter i volym, vilket jag inte har några större problem med. En Brewbucket på 13L räcker kanske precis till att jäsa vört som sedan fyller mina mindre 9L-fat, för de öl som jag vill ha på fat. Saison hamnar som vanligt på flaska.


Namn: Phare X
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
84%
Beräknad mängd till jäskärl: 10L
Mängd till jäskärl:
9.5L
Beräknat SRM/EBC: 17/8
Beräknat OG: 1.055
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 55
OG: 1.058
FG: 1.009 (84% utjäsning)
ABV: 6.4%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
80% Weyermann Barke Pilsnermalt (~2L) - 2200g
15% Weyermann Rågmalt (~3,5L) - 420g
3% Dingemans Special B (~115L) - 85g
2% Weyermann Syramalt (~2L) - 46g

Mäskschema
62 grader i 20 min
64 grader i 20 min
67 grader i 20 min
72 grader i 20 min
76grader i 10 min
5min försiktig omrörning under inmäskning.
Omrörning när 60min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 18.7L
Mäskvatten:
18.7L
Lakvatten: -
Mäsk-/lakvattenfördelning: -


Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
1.5g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 107
Magnecium: 23
Natrium: 8
Klorid: 54
Sulfat: 238


Beräknat mäsk-ph: 5,3
Mätt mäsk-ph: 5.4
Mäskjustering: -
Ph lakvatten: -
Lak-PH: -
Kok-PH: -
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -72
Rekommenderad resterande alkalinitet:
-30-30


Humleschema
@60 min - Tettnanger (kottar) - 11.8 IBU - 33g
@60 min - Saaz (kottar) - 22.4 IBU - 33g
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - Protafloc
@5 min - Tettnanger (kottar) - 9.1 IBU - 67g
@5 min - Saaz (kottar) 4.8 IBU - 67g


Jäst
Wyeast 3726 - 1L förkultur
Rekommenderad antal jästceller: 102 MD
Beräknad mängd jästceller: 200MD
Jäsning i inledande 22 grader första 24h.
Sedan höjning med 2 grader med förhoppning om att nå topptemperatur när synlig jäsning börjat avta.


Brygglogg
2021-04-24 Bryggdag. Jästen pitchad 23:00. Högre effektivitet än beräknat och det är bara att konstatera skillnaderna mellan olika sorters basmalt. Jag vill egentligen inte ha ölen så stark som den nu blir, tror jag.
2021-04-25 Bra fart i vattenlåset morgonen efter. Laborerar lite med temperaturhöjningen denna gång och höjer med två grader under kvällen, ca. 21 timmar efter pitch.
2021-04-26 Kväll och höjer med ytterligare två grader, till 26.
2021-04-27 Vattenlåset av avstannat rejält i aktivitet. Uppskattningsvis 3-4 bubblor i minuten. Höjer till 28 (kväll).
2021-04-29 SG 1.012. Misstänker att jäsningen stannat av nu och då är 1.012 på tok för högt. Börjar långsam sänkning av temperaturen så att den får chans att jobba vidare om den känner för det. Ställer om till 27.
2021-04-30 Sänker temp till 26.
2021-05-01 Sänker temp till 25.
2021-05-02 Sänker temp till 24.
2021-05-03 Sänker temp till 23. SG: 1.010. Misstänker att detta blir FG. Lite för högt men ingen katastrof.
2021-05-04 Sänker temp till 22 på morgonen. Buteljerar på kvällen till 3.2 volymer. FG blir 1.009.

2

Dags för ännu en bryggning av husets saison, denna gång med en del förändringar. Förra bryggningen resulterade inte i ett öl som tog den riktning jag hoppades på, även om jag tycker den håller ganska hög klass, så därför blir det en del justeringar.

På inrådan av flera mer eller mindre erfarna saison-bryggare på facebook-gruppen Saison, Bière de Garde, & Farmhouse Ale Appreciation Society kommer jag denna gång till största del använda mig av klassiska humlekottar. Jag har strävat efter en mer örtig och grönare påtaglighet från humlen och jag har då letat och funderat på specifika humlesorter. Ett tips jag fått är att så länge man håller sig till mer nobla sorter i kottvariant med en alfasyra under 3%, så spelar det inte lika stor roll vilka sorter man använder. Jag har varit något tveksam till detta men har med tiden mjuknat något då förra versionen av Phare bryggdes med nobla sorter i pelletsform, och den landade inte alls där jag ville i humleprofil. Denna gång blir det Tettnanger i kottform, tillsammans med en liten liten pelletsgiva Magnum vid 60min för att försöka framkalla en lite friskare beska.

Jag har länge hållt mig till benämda husblandning av Wyeast 3726 och White Labs 566. Phare III hade en något fruktigare citruskaraktär är vad jag brukat få, vilket jag misstänker kan ha att göra med samspelet mellan jäst och humle, samt att 566 kanske var den betydligt piggare jästen i blandningen. En annan jästblandning hoppas jag kunna ta ölet åt ett mer rustikt håll och att detta också ska påverka humlen. Sedan några år tillbaka har jag föredragit 3726 (Blaugies) framför Dupont-varianterna (565 och 3724), men jag tänkte nu prova att blanda dessa två.

Maltnotan blir det också en del förändringar med, även om jag hävdar att det är den ingrediensdelen av en saison som man märker minst av när ölet ska drickas. Detta har givetvis att göra med att jag håller mig borta från alla sorters malt som ska bidra med just maltigare smak. Förra bryggningen provade jag både chitmalt och dinkelmalt i något större volymer (15% respektive 30%) då jag hoppades att få en liten annan karaktär än den annars ganska rena maltkaraktären jag brukar ha. Det var svårt att känna någon större skillnad så jag tänkte denna gång prova en mindre giva rågmalt samt skruva ner givorna av chit- och dinkelmalt något då dessa faktiskt känns lite onödiga i större mängd.

För några månader sedan köpte jag ett enklare kit för syresättning som jag inte använt än, men som nu kommer användas. Ska bli intressant att se om det gör någon skillnad i hur jästen agerar.


Namn: Phare IV
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Lakning enligt GF-metod
Beräknat SRM/EBC: 3.5/6.9
Beräknat IBU: 54
Beräknat OG: 1.053
OG: 1.056
FG: 1.011
ABV: 5.9%
Koktid: 90min
Effektivitet: 90% (mäsk)
Mängd till jäskärl: 22L (beräknat 23L)


Total mängd vatten: 33.5L
Mäskvatten:
17L
Lakvatten: 16.5L


Vattenbehandling
10g Kalciumsulfat
8g Magnesiumsulfat
1g Kalciumklorid
1.7g Antioxin

Vattenprofil
Kalcium: 106
Magnecium: 27
Natrium: 11
Klorid: 37
Sulfat: 276


Beräknat mäsk-ph: 5.23
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -
Ph lakvatten: 5.3


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
66% Weyermann Pilsnermalt (~2L)
20% Weyermann Dinkelmalt (~2.5L)
5% Best Maltz Chitmalt (~1.5L)
5% Weyermann Rågmalt (~3L)
4% Weyermann Syramalt (~2L)

Mäskning
45°C i 15min
Långsam höjning till 63°C under ca. 1h
63°C i 30min
68°C i 30min
74°C i 5 min

5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Humleschema
@90min - Tettnanger kottar 2.9AA - 40IBU
@60min - Magnum pellets 12.4AA - 10IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@5min - Tettnanger kottar 2.9AA - 5IBU
@0min - Tettnanger kottar 2.9AA - Hälften av 5min givan

Kottar är roligare att titta på i koket än pellets
Syresättning av vört

Jäst
Lika delar 3726 och 3724
26°C första 24h av aktiv jäsning, därefter höjning med 1°C per dag upp till 31°C för att utvänta FG. Sedan långsam sänkning till 26°C.

Aktiv jäsning

Rekommenderad antal jästceller: 304MD
Beräknad mängd jästceller: Ca 380MD


Brygglogg

2020-01-10 Sätter förkultur
2020-01-12 Bryggdag. Jäser denna gång hela satsen i Fermentasaurusen.
2020-01-13 Full aktivitet i jäskärlet 7h efter att jästen tillsats. Även om jag förväntar mig att förkulturen var pigg och redo har jag inte varit med om att det varit denna sortens aktivitet så pass snabbt. Kan syresättningen ha något med detta att göra? Ska undersöka.

2020-01-26 SG: 1.012. Trodde att ölet skulle ha jäst klart efter två veckor, men jag hoppas det kan klättra ner till under 1.010 i alla fall. Ingen katastrof om den stannar på 1.012 men jag hade räknat med ett FG runt 1.006 vid den här tiden. Ger den en vecka till.

2020-02-02 FG:1.011. Oväntat högt FG som jag misstänker beror på mäskschemat, men det behöver nödvändigtvis inte vara dåligt. Flyttar ca 5 liter av ölet till glasdamejeanne för sekundär jäsning i sex månader med Omega Yeasts "All the bretts", som ska innehålla hela sju olika sorters brettanomyces. Detta blir årets version av Chris, min brettade saison. 12 liter flyttas till jäshink för att försiktigt blandas med champagnejäst (Red Star Red Star Premier Blanc), socker och vatten. Beräknad kolsyrenivå 3.0. Buteljeras i blandade flaskor.

2020-05-18 Publicerar utvärdering.

I mitt ännu icke redovisade saison-projekt har jag under året hunnit beta av de jästsorter som används för att framställa de mer klassiska versionerna av den vallonska bondölen, och då från tillverkarna white labs och wyeast. Kvar finns fortfarande ett dussin jäster från andra tillverkare, både i flytande och torr form. Nästa bryggning ligger förhoppningsvis bara någon vecka bort och då kommer jag prova något lite annorlunda...

Tanken med denna blindprovning var att återigen utvärdera ölen, men denna gång utan förutfattade meningar. Samtliga har prövats och jag har skrivit utvärderingar på dem, även om en av dem inte är publicerad här på bloggen riktig ännu. Resultatet visade sig bjuda på flera överraskningar då jag tänkte mig ett något annat resultat än vad bryggloggarna visade.

Om man tittar på hur de mer framstående bryggerierna av saison i belgien hanterar sin flaskjäsning så kan man inte annat än ta för givet att det är en öl som ska klara att bevara smakerna en någorlunda lång tid på flaska. Dupont flaskjäser till exempel sin klassiska saison i varma temperaturer i upp till 50-60 dagar för att de anser att smaken utvecklas. De tre öl som jag blindtestat har alla genomgått en liknande flaskjäsningsprocedur, dock inte i lika höga emperaturer som Dupont, men alla har fått tre veckor i rumstemperatur innan de flyttats till svalare omgivning.

De öl jag provade har alla samma grundrecept men är bryggda med tre olika sorters jäst samt en av dem har jäst i en varmare omgivning. Alla tre öl prövades i likadana glas som var markerade med en siffra. Även flaskorna märktes med den siffra som tillhörde respektive glas. Jag visst vid testet inte vilken av siffrorna som tillhörde vilken flaska eller öl, eller jäst.

Utvärderingarna

Öl nummer ett: Wyeast 3724. Stigande jässchema (23-30) under en vecka. 30 grader till FG 1.009.
Denna öl var enklast att urskilja då den hade den överlägset fruktigaste doften, allroundfruktig som förde tankarna till torkad frukt. Lätt pepprighet, men hade utifrån doften inte behövt vara en saison, om jag hade fått gissa.
Smakmässigt var denna minst angenäm. Den har de klassiska karaktärsdragen som en saison bör ha då den likt de andra är torr, pepprig, lätt jordig och med bekanta estrar. Alla dessa smaker är dock mer anonyma och klingar inte lika starkt som i de övriga ölen. Denna öl har även en något framträdande alkoholkaraktär som drar ned på helhetsintrycket.

Öl nummer två: Wlp565. Stigande jästschema från 30 till 33 grader under de tre första dagarna. Sedan 33 grader till FG 1.007.
Klart trevligaste doften av de tre. Tydligt mineralig doft i kombination med en jordighet. Pepprig.
Initialt en tydlig mineralig profil som övergår i en klassisk pepprighet. Inte lika djup pepprighet som 3726. Bär beskan något bättre och fräschare än konkurrenterna. I övrigt ännu en klassisk saison-karaktär. En bekant och trevlig jordighet framkommer.

Öl nummer tre: Wyeast 3726. Stigande jässchema (23-30) under en vecka. 30 grader till FG 1.010.
Verkligen superanonym i doften. Svårt att snappa upp något alls. Har jag inte vetat hade jag antagit att den var jäst med US-05 eller annan anonym alejäst.
Smaken rimmar dock inte alls med doften. Här framträder den djupaste pepprigheten som lägger sig långt fram på tungan. Initialt har jag mycket svårt att skilja denna från wlp565. Tydlig saisonkaraktär. Torr, jordig och pepprig. Det som avgör skillnaden är avslutningen som här inte är lika ren och fräsch som på 565. Denna har en något kletigare, låter mindre trevligt än vad det är, avslutning som gör att man inte återvänder till nästa klunk lite lätt som för wlp565. Hade jag fått gissa hade denna varit antigen 565 eller 3724, då jag anade att dessa skulle påminna mest om varandra. Så var alltså inte fallet denna gång.

Tankar och slutsater

Precis som jag skrivit vid tidigare utvärderingar så är de olika jästerna som dessa tre öl är bryggda med alla utmärkta att använda till saison. Det blir lätt att man fokuserar på det negativa med respektive öl när det gäller doft och smak, men det är också i det negativa som jag har lättast att skilja dem åt.

Wyeast 3724 och wlp565 ska i grund och botten vara samma jäst som ska härstamma från Dupont. Trots detta skilde dessa öl sig mest från varandra, vilket är mycket intressant. Som beskrivet ovan hade jag en stor utmaning i att skilja wyeast 3726 och wlp565 från varandra, trots att de inte har samma ursprung. 3726 kommer från bryggeriet de Blaugies, som i skrivande stund producerar min absoluta favoritsaison, D'Epeautre. Det som för mig faller avgörandet blir att 3726 inte har en lika angenäm avslutning som 565, något man med största sannolikhet inte märker av om man humlar sin saison så som man bör. Alla dessa öl har en betydligt mer tillbakadragen humleprofil än av som egentligen är lämpligt för stilen, men det gör det också lättare för mig att fälla avgörande beslut om jästens olika karaktärsdrag och kvalitéer. 565 känns också lite mer komplex i sina smaker. Den bär fram tydligare mineraler tillsammans med beskan som klingar något fräschare än i 3726. Även om doften är sekundär till smaken så är 565 betydligt bättre på den punkten, där 3726 faktiskt var mest anonym av alla de tre.

En fördom man lätt skaffar sig som bryggare är att en lägre jäsningstemperatur producerar en "renare" öl, vilket i detta fall inte stämmer då 565 jäste betydligt varmare än både 3724 och 3726, men också kändes fräschast. Vill man brygga en klassisk saison faller mitt val inte helt oväntat på dupont-jästen från white labs, och inte från wyeast.