Gå till innehåll

Etikett: hembryggning

2

Publicerat den 2 kommentarer till Utvärdering: Kandisaison

Den här ölen bryggdes utan större bekymmer. Jäsningen gick som bara den och tuggade på bra mycket längre än vad jag räknade med, vilket ledde till en torr och väl utjäst öl.

Det mesta fungerade alltså som det skulle, vilket gör att utvärderingen blir desto roligare då man kan lägga fokus på de saker i bryggningen man faktiskt har möjlighet att kontrollera, det vill säga ingredienser och diverse småjusteringar i vatten och temperaturer.

 

Utseende

En vacker öl att titta på. Brun till sin grundfärg med tydligt röda inslag. Kristallklar efter några veckor på fat. Tjock, fin och bestående skumkrona.

 

Doft

Har en brödig doft som framträder mest kraftfullt tillsammans med lätt alkoholdoft. Medelmåttig pepprighet tillsammans med en svårbestämd och svag fruktighet som jag härrör till jästen.

 

Smak

Smakmässigt är jag kluven. Det positiva är dess lättdruckenhet vilket kommer från dess höga utjäsning. Detta är en central del i saison, att de oavsett styrka ska vara lätta att dricka p.g.a. avsaknaden av sötma. Jag tillsammans med andra som provat den har inga problem att hälla i sig ett glas på relativt kort tid.

Men, det är främst tre saker gällande smaken som jag inte är helt nöjd med. Dels har vi beskan som inte bidrar med någon fräschör utan istället ligger kvar i gommen på ett något, tja, kletigt sätt. Gjorde ju bort mig och tillsatte den tilltänkta 60-minutersgivan redan vid 90 minuter, så kanske har det något med detta att göra? Kanske var det ett sämre val av humle, men jag tvivlar på det. Jag lutar mer åt använda amerikansk högalfahumle som bittergiva, typ Columbus, för att få en hög fräschör.

Sedan har ölen har en lätt bränd ton över sig, vilket låter värre än det är. Men jag misstänker ändå att kombinationen av jästen, Belle saison, och kandisirapen inte  flyger särskilt väl tillsammans.

Till sist framträder en viss syrlighet tillsammans med något som jag misstänker är acetaldehyd, vilket har en smak som man oftast förknippar med gröna äpplen. Detta kan bero på några saker:

  • Ölen är för ung. Inte särskilt troligt då det är 5 veckor sedan den hamnade på fat. Dock står ju Dupont 50-60 dagar på flaska innan distribution... Kanske behöver den mer tid i varmare förhållanden innan kylning?
  • Oxidering. Ja, kanske det. Har dock inget minne av att jag råkat ut för det tidigare och mina rutiner har inte försämrats.
  • Jästen. Efter en snabb googling verkar det som om det finns en hel del andra som råkat ut för samma sak med Belle Saison. Kanske är den enklaste utvägen att skylla på jästen, men efter en hel del funderande tycker jag faktiskt det lutar åt det hållet.

Med alla siffror framför sig kan jag konstatera att det i detta fall blev ett värdefullt experiment. Kandidsirap ska nog användas till antigen en mer neutral jäst eller de som går mer åt trappisthållet. Jag har redan druckit halva fatet så något misslyckande är det således inte. Bryggningen och jäsningen var ju tämligen lyckad, men det blev nog en mindre krock mellan jästen, humlen och sirapen.

 

Ändringar för eventuell ombryggning

På Maltose Falcons hemsida finns en sammanställning av olika saisonjäster vilket jag nu i efterhand tycker var intressant att läsa, även om de inte är särskilt utförliga. Beskrivningen av Belle Saison kan jag väl till stor del hålla med om då den inte lämnar något superpositivt intryck.

Sedan kan jag tycka det något motsägelsefullt med kandisirap tillsammans med en superagressiv jäst. Jag tror att kandisirap kräver en viss restsötma, eller en annan esterprofil från jästen, för att komma till sin rätta.

Jag går dock fortfarande igång på tanken av en höstsaison. Vid ombryggning skulle jag dock utesluta sirapen och istället addera någon annan sockerform för att komma lågt i utjäsningen. För att få ett mörkare skulle jag istället titta mer på rostade maltsorter, kanske tillsammans med en munchervariant?

 

Publicerat den Lämna en kommentar på Saison med kandisirap

Vädret här uppe i Luleå har sedan flytten varit rent ut sagt bedrövligt. Utan att överdriva har det varit totalt 4-5 fina dagar sedan den 15 augusti. Den så kallade sensommaren uteblev alltså detta år, vilket gjorde att hösten fullkomligt dundrade in. När temperaturen ute sjunker tenderar ölen att bli lite starkare och mörkare, vilket ledde till en experimentell bryggning av min favoritstil saison.

Tanken var en torr och drickvänlig öl med lite mer uppbackning än den vanligtvis pilsnerdominerande maltnotan. Lämpligt nog upptäckte jag lite ny kandisirap hos min leverantör som jag bestämde mig för att implementera i receptet. Huruvida en väldigt aggressiv saisonjäst kommer äta upp allt det socker som sirapen bidrar med, och med det mycket smak, återstår att se.

Då jag fortfarande är inne på prova utbudet av torrjäst så blev det denna gång Belle saison från Lellemand Danstar, en jäst jag senaste bryggde med för kanske tre år sedan då jag provade på saison för första gången. När det gäller saison så blir jästen och jäsningen den viktigaste komponenten då man med fördel ska låta temperaturen stiga under jäsningens gång, för att på så sätt nå FG under 1.010 samt få de estrar som stilen kräver.

Detta blir också första gången jag provar på satslakning, eller batch sparge som det kallas på andra sidan pölen. Satslakning måste väl anses som de allra vanligaste metoden för mäskning bland hembryggare och jag känner därför ingen större oro inför mäskningen, utan mest som en nyttig lärdom. De få saker jag kommer fokusera på är:

  • Försöka få ut lika mängd vört från mäskning som lakning. Främst för att jag bryggurun John Palmer rekommenderar det.
  • Nå någorlunda samma mäsk-PH för mäskvört som lakvört.

Avslutningsvis tycker jag det fortfarande handlar om att lära känna mitt "nya" system och bestämma mig för vilken lakningsmetod jag fastnar för, samt få ännu bättre koll på vilka siffror jag prickar in beroende på lakning och koktid.§

Stil: Saison - egen tolking
Bryggmetod: Satslakning
Beräknat SRM: 23
Beräknat IBU:20
Beräknat OG: 1.060
OG: 1.066
FG: 1.005
ABV: 8%


Total mängd vatten :20L
Mäskvatten: 11 L
Lakvatten: 9L
Koktid: 90min
Effektivitet: 85%

Mängd till jäskärl: 11L

Maltnota (kg-%)

Crisp Europils 2.1 kg - 74.7%
Briess Aromatic munich 20L - 130 gr - 4.6%
Crisp vetemalt - 130 gr - 4.6%
Balgisk kandidsirap D-45 450gr - 16% (Tillsätts vid flameout)

Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

1gr Kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
0.5gr Bordssalt
2.5gr Kalciumklorid
2ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 69
Magnecium: 17
Natrium: 15
Klorid: 86
Sulfat: 98

Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.55
Mätt mäsk-ph: 5.7
Mäskjustering: 2ml mjölksyra -> pH 5.5

Mätt laknings-PH:
Lakningsjustering: 2ml mjölksyra -> pH 5.5
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -120

*Rekommenderad resterande alkalinitet: -30-30 Saison

Mäskning
65°C i 90min

Humleschema
@60min - Perle 7.8AA - 20IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@0min - Perle 7.8AA - Hälften av 60min-giva

Jäsning

Jäst Belle Saison 22gr
Jässchema 20 grader inledningsvis. Höjer stegvis upp till 27 grader under en veckas tid, dvs. 1 grad/dag.

Rekommenderad antal jästceller: 147 miljarder
Beräknad mängd jästceller: Lallemand har en egen kalkylator för jästceller i vört. Den rekommenderar dock drygt ett halv paket till 10 L, vilket jag inte tror kan stämma.

Brygglogg

2017-09-28 Bryggdag.

2017-10-04 Aktivitet i jäsröret avstannat. SG är 1.008. Låter vila i några dagar till för att se om SG sjunker mer samt för att låta jästen ”rensa upp”.

2017-10-09 FG 1.005. Kallkrashar.

2017-10-12 Överför till fat och trycksätter.

2017-11-16 Utvärdering

 

 

*Palmer & Kaminski 2013

Publicerat den Lämna en kommentar på Utvärdering: Honey Blonde

Då var det dags att utvärdera den första ölen som bryggts i mitt nya tvåkärlssystem med lauterhelix. Bryggningen gick bra för att vara första gången jag inte använt bryggpåse (BIAB) på 3 år. Självklart blev bryggdagen bra mycket längre än vad jag är van vid, främst för att jag vill lära känna och ta en del värden i de olika momenten. Det viktigaste för mig denna gång var att få ut volym innan kok samt volym ner i jäskärlet. OG stack iväg bra mycket mer än vad jag hade förväntat mig (1.070) och trots två paket WLP090 San Diego super yeast så fick jag inte ner FG mer än till 1.020, vilket är första gången någonsin en brygd avstannat i jäsningen så pass tidigt. Efter en utvärdering är jag dock väldigt nyfiken på denna öls utvecklingspotential, både när det gäller bryggprocess, malt och jäst.

 

Utseende
Något mörkare än vad jag hade väntat mig, även om jag skulle kunna kalla den ljus. Medeltjock skumkrona som ligger kvar ovan ölen ett bra tag efter upptappning. Kommer med all sannolikhet klarna i fatet med tidens gång vilket gör att den kommer uppfattas som ännu lite ljusare då. Ser ut som vilken lagerliknande öl som helst.

 

Doft
Brödmaltig doft med viss jäskaraktär. Även om WLP090 enligt beskrivningar och omdömen ska ha en "superren" smakupplevelse tycker jag det finns en småfruktig esterdoft. Svårbedömt med tanke på den dåliga utjäsningen. Ingen humle närvarande.

 

Smak
Påminner väldigt mycket om en lagerliknande öl med fyllig kropp. Har en del restsötma som står för största delen av smakupplevelsen, utan att för den delen vara störande. Visst, jag hade önskat mig en renare utjäsning och "cleanare" öl, men denna går hem hos alla som önskar sig en ljus öl utan påtaglig humlenärvaro. Har likt doften en brödmaltig smak som dominerar. Till en början tänkte jag att den drog åt några av systembolagets svenska storsäljare, som jag upplever som just brödiga på ett negativt sätt med tydlig alkoholnärvaro i smaken. Trots ett FG på 1.020 är denna betydligt renare och någon smak av alkohol är inte att tala om. Honungsmalten tror jag gör sitt när det kommer till just restsötma och kropp, som återigen är svårbedömd p.g.a. utjäsningen. Men, så borde det dock vara.

 

Övrigt
När jag konstaterade att det inte skulle gå att få ner FG mer på denna öl så ställde jag in mig på att eventuellt få hälla hela fatet i diskhon, men jag är glatt överraskad. Det går utmärkt att dricka en öl med ett FG på 1.020 och den kommer säkerligen ändra viss karaktär med tiden. Även när det inte går riktigt som man vill så lär man sig desto mer. Bland mina öldrickande vänner som inte uppskattar IPA eller pale ale, kommer denna nog gå hem.

 

Ändringar för eventuell ombryggning
Även om denna öl hade jäst ut till 1.010 eller där i kring, så önskar jag mig trots detta lite mer karaktär från jästen. WLP090 kanske lämpar sig som ett substitut för WLP001, US-05 eller 1056, men jag kan nog inte riktigt motivera det fullt ut. Samtliga av dessa jäster borde kunna göra ett likvärdigt jobb, samt att jag faktiskt aldrig varit med om att någon av ovan nämnda inte jäst ut hela vägen. Eftersom jag önskar mig en blond och törstsläckande öl utan humlekaraktär i arsenalen, som inte blir en variant av något europeiskt, så funderar jag på hur denna skulle ha smakat med en jäst som lämnat en annan karaktär. Kanske en cream ale-jäst, california common-jäst eller någon variant av whitbread? Jag skulle nog också skippa all annan malt än basmalten (pale ale eller pilsner) och just honungsmalten. Detta för att få ännu bättre grepp om denna "nya" maltsort.

 

 

 

Publicerat den Lämna en kommentar på Blankvete – Klarweizen

Min andra eller möjligtvis tredje hembryggning var en veteöl. Det var nog också den första satsen öl som jag blev någorlunda nöjd med. Om jag inte minns fel blandade jag en halvan av den satsen med hallon, vilket blev mindre lyckat, även om Greg Hughes faktiskt har det som det av sina recept i Home Brew Beer. Enligt min gamla brygglogg så är det 1,5 år sedan jag bryggde en veteöl sist, så nu var det helt enkelt dags.

Precis som med mitt saisonrecept så har jag även ett grundrecept på veteöl som jag nästan aldrig avviker från. 50/50 pilsner och vete. 90-minuters koktid för att reducera DMS från pilsnermalten. En giva humle vid 60 minuter som bör ligga runt 11-15 IBU. Rätt så enkelt. Vanligtvis brukar jag använda Saaz, vilket är mer stilenligt, denna gång blir det dock en återhållsam giva Columbus då jag inte har någon Saaz hemma. Jag kommer även för första gången prova en blankvete från Castle, inte för att jag egentligen vill, men för att det inte fanns något lämpligare hos min leverantör.

Det som gör att veteölen smakar veteöl är, hör och häpna, inte vetemalten. Visst är den obligatorisk för en veteöl, konstigt vore ju annars, men det är jästen som spelar huvudrollen. Jästen ska lämna tydliga smaker av banan och kryddnejlika. Det finns flera olika vägar att gå med torrjäst, amerikansk vetejäst, jäst som producerar äpple- päron och plommonestrar mm. Men för en klassisk veteöl använder jag denna gång en klassisk jäststam från Weihenstephan. Wyeasts hemsida föreslår att man "underpitchar" jästen för att framkalla mer banansmak, medan en "överpitchning" kan leda till att banansmaken kan försvinna. Jästen är tålig för olika temperaturer (17-24 grader), men i Brewing classic styles hävdar författarna att man når bäst resultat genom jäsa i 17 grader. Riktigt så lågt kommer jag inte att kunna gå utan temperaturen i mitt "jäsrum" ligger ganska konstant på 19 grader.

Något som är viktigt att veta om när man jobbar med denna här jäststammen är att man har redigt med tomrum mellan vörten och locket på sitt jäskärl. Annars kan man, som jag har fått erfara, få vört som kryper upp genom jäslåset och ut på golvet. Det är en otroligt aggressiv jäst och Wyeast rekommenderar att man har en tredjedel av jäskärlet till godo. Min erfarenhet är att samma jäststam från andra tillverkare beter sig på samma sätt.

När det gäller vatten så bryggs vete traditionellt med flera olika vattenprofiler. Jag försöker dock förhålla mig till de riktlinjer som presenteras för stilen i Palmer och Kaminskis  Water och håller därför sulfatnivån nästan tre gånger så låg som kloridnivån, detta för att försöka framhäva malt och kropp i en relativt alkoholsvag öl. Mäskar även lite högre av samma ändamål.

 

Klarweizen

Stil: Weissbier
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM: 6
OG: 1.048
FG: 1.012
Beräknat IBU: 12
ABV: 4.7
Startmängd vatten: 17L
Koktid: 90 min
Effektivitet: 77%

Vattenbehandling
3 gr kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 73
Magnecium: 3.6
Natrium: 10
Klorid: 98
Sulfat: 37

Malt
50 % Pilsnermalt (Castle)
50% Wheat blanc (Castle)

Mäskning
 67 grader celcius i 70min

Mäsk-PH
5.4 efter 4ml mjölksyra.

Humleschema
90min koktid
@60 - Columbus - 12 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc

Jäst
Wyeast Weihenstephan weizen 3068 i 19 grader.

Brygglogg
2017-02-19 Bryggdag.
2017-03-06 Buteljering

 

Publicerat den Lämna en kommentar på Torrhumla i fat del.1

I min jakt att upptäcka nya metoder för att utvinna arom och smak från humlen har jag nu införskaffat ett filter till mitt 9-liters corneliusfat. Filtret har jag köpt på humlegården för 199 kr och det är tillverkat helt i rostfritt material. Förutom för torrhumling i fat går den att använda i jäskärl och kokärl om så önskas.

Gällande bryggningen så blir det denna gång ännu en pale ale då jag vill fortsätta brygga och dricka sessionabelt samt utöka mina intryck av olika humlesorter. Min senaste pale ale, C&C, blev jag väldigt nöjd med, även om det denna gång blev ännu tydligare hur pass stor del av arom och smak som kommer från torrhumling. Denna gång vill jag ha en större smakupplevelse. Maltnotan har en minimal justering. Jag kommer lägga till en liten dos av carapils för att få lite mer kropp och fyllighet (förhoppningsvis). Rudie session ipa är en svagare öl som jag uppskattar, främst på grund av sin fruktiga humlesmak. Enligt beeradvocate, och vad som också står på burken, innehåller den galaxyhumle. I flera moderna ipa-recept som betonar fruktighet så verkar galaxy vanligt förekommande, så därför är det dags att se vad den går för. Enligt beskrivningen så ska sena givor av galaxy bidra med smaker som liknar passionsfrukt och citrus.

Jag ändrar inte särskilt mycket på vattenbehandlingen sedan C&C, utan sänker endast kalcium och främst kloridnivån något, mest för att kloridnivån i jämförelse med flera andra rekommenderade vattenprofiler var något hög.

 

Utpost Pale Ale

Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM: 14
OG: 1.050
FG: 1.012
Beräknat IBU: 42
ABV: 4.99 %
Startmängd vatten: 17L
Koktid: 60 min
Effektivitet: 72%

Vattenbehandling
6gr kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
2gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 140
Magnecium: 21
Natrium: 10
Klorid: 70
Sulfat: 303

Malt
80% Pale Ale (Briess)
8% Caramel 40L (Briess)
8% Munich (Viking)
4% Carapils

Mäskning
67 grader celcius i 60min

Mäsk-PH
5.4

Humleschema
@60min - Columbus - 22 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Galaxy - 18 IBU
@76 grader Whirpool i 30 minuter - Galaxy - (4x mängd av 10 min-givan)

@Torrhumling - Galaxy 3,6g/L i primären
@Torrhumling - Galaxy  2.6g/L i corneliusfatet under tryck

 

Jäst
WLP001 - Ingen starter - Jäs i 19 grader

Brygglogg

2017-01-27 Bryggdag.

2017-02-02 FG nere på 1.012. Torrhumlar i primären enligt receptet ovan.

2017-02-06 Flyttar till fat och torrhumlar i filtret. Trycksätter till 20 PSI.

2017-02-08 Inte nog med kolsyra ännu. Extremt grumlig. Kan det vara humlen i fatet som gjort den grumligare än vid trycksättningen? Ser ut som juice.

2017-02-23 Fatversionen torrhumlats under tryck med pellets är alldeles för gräsig för att vara värd att göra en officiell utvärdering på. Utvärderar dock den buteljerade versionen och kommer fram till några givande lärdomar.