Bloggen fortsätter sin resa bland otrendiga ölstilar och näst på tur är italiensk pilsner.
Italiensk pilsner är egentligen vad en klassisk stor stark borde vara. Istället för sällsynt duglig öl på stora delar av krogar bundna till restaurangavtal med Åbro, Spendrups eller liknande, borde en stor stark bytas ut mot italiensk pilsner. Nu är jag egentligen inte kräsnare än att anse att en Norrlands Guld (som inte har någonting med norrland att göra förutom då namnet) kan vara lite gott ibland. Men bara lite. Bortsett från Norrlands har jag dock inte så mycket över till annan typ av stor stark. Utforskar man bland utbudet på Systembolaget så finner man ännu fler exempel på öl som egentligen inte bord finnas till, även om det är just den typen av öl som säljer mest, vilket då motsäger mitt argument. Gott finns det väl få med något slags ölintresse som tycker att den billigaste starkölen på bolaget är. Om de stora bryggerierna i Sverige och Danmark skulle sluta med sina varianter av Dortmunder Export, som i Sverige blivit till just stor stark, och istället skulle brygga varianter av italiensk lager och pilsner, skulle alla bli gladare. De flakbärande personerna på bolaget skulle tycka det var sak samma och fulölen skulle (kanske) smaka något bättre. Nog raljerat om detta.
Egentligen är det inte särskilt mycket som skiljer en italiensk lager/pilsner åt de tyska motsvarigheterna. Någon italiensk jäst och humle finns det inte, utan där är det troligtvis tyska ingredienser som dominerar. Italiensk malt finns det däremot och det är just det som jag bygger min italienska pilsner på. Humlegården säljer pilsnermalt av sorten Eraclea som är en basmalt av ljusare sort från nordöstra Italien. För det är väl just det som kännetecknar den italienska lagern/pilsnern, att den är just lätt. Kanske på gränsen till tråkig i vissa kommersiella fall. Generellt är jag mer förtjust i pilsner än helles och jag kommer därför göra ett försökt på en sådan. Eftersom jag förväntar mig en väldigt lätt kropp kommer jag därför vara lite försiktigare med humlegivorna än vad jag hade varit med en pilsner med maltigare inslag. Den italienska pilsnern är generellt lite snällare i beskan än den tyska varianten, men givetvis finns det undantag.
Det blir uteslutande Eracleamalt tillsammans med en gnutta syramalt för att sänka PH. Sedan blir det Spalter Select som humle fast med Perle som bittergiva. Satsen kommer delas upp på två för att ge Saflager S-189 en ny chans (nu med dubbel mängd jäst) medan andra hälften kommer få jäsa med Lallemands Diamond Lager, som jag inte provat tidigare. Eftersom det för mig blir en helt ny basmalt kommer jag troligtvis missa OG med några pinnar, samt att jag enbart kan uppskatta hur mycket respektive jäst kommer jäsa ut vörten, men jag siktar på en öl runt 4.5-5%.
Sedan vill jag passa på att tipsa om den italienska pilsner Tipo Pils som är en av världens bästa pilsner, som man ibland kan hitta på Systembolagets beställningssida. Även om det finns flera lättdruckna småblaskiga italienska lager att välja bland så är Tipo Pils ett praktexemplar på hur pilsner, oavsett ursprung, ska smaka. Ett måste helt enkelt.
Namn: Stresa Pils och Stresa Diamond Pils
Stil: Pilsner - Italiensk
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 78%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl: 22L
Beräknat SRM/EBC: 3/6
Beräknat OG: 1.049
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 35
OG: 1.045
FG: 1.010 på båda
ABV: 4.6% på båda
Maltnota (Färg lovibond)
95% Weyermann Eraclea pilsnermalt (~1.7L)
5% Weyermann syramalt (~2.4L)
Krossad till 1.3mm
Mäskschema
60ºC i 20 min
65ºC i 20 min
72ºC i 30 min
76ºC i 10 min
Total mängd vatten: 36.3L
Mäskvatten: 36.3L
Vattenbehandling
6g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid
2.7g Antioxin SBT
Vattenprofil
Kalcium: 92
Magnecium: 8
Natrium: 8
Klorid: 68
Sulfat: 120
Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.3
Humleschema
@60 min - Perle - 20 IBU
@30 min - Spalter select - 10 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@10 min - Spalter select - 5 IBU
@5 min - Spindasol B
Jäst
Saflager S-189 i en halvan (2 paket till 11L vört)
Lallemand Diamond Lager i andra halvan (2 paket till 11L vört)
Jäst i 11 grader med diacetylrast på 16 grader mot slutet
Brygglogg
2024-03-16
Förbereder bryggvattnet kvällen innan med jästätarmetoden. Ca 36 liter vatten = 9.5 gallon, vilket resulterar i 19 gram socker och 19 gram jäst.
2024-03-17
Vaknade strax före larmet på 06:00. Redan från sängen knappar jag in höjning till inmäskningstemperatur på bryggverket så kan jag ägna tiden åt att brygga kaffe innan inmäskning. Bryggdagen flöt på väldigt bra och strax innan lunch var vörten i jäskärlen och bryggverket rengjort.
2024-03-18
Medelhög aktivitet i jäslåset till vörten som jäser med S-189. Lite rörelse i Diamond.
2024-03-21
Aktiviteten i S-189 har saktat ner något. Diamond ser jag knappt någon aktivitet. Detta behöver inte betyda så mycket. Har även läst på forum att just S-189 verkar kunna avge stora mänger kolsyra.
2024-03-24
En vecka i jäskärl och SG är följande:
S-189= 1.016
Diamond Lager = 1.013
Startar en diacetylrast genom att höja temperaturen i jäskylen till 16 grader. Möjligtvis kommer denna något sent, men förhoppningsvis kan den förhindra både diacetyl samt hjälpa med utjäsningen något. Misstänker dock att båda ölen inte kommer komma ner i önskat FG, som jag placerar under 1.010.
2024-03-27
Efter tre dagars diacetylrast ligger SG (som blir FG) på 1.010 för båda ölen. Bra att de gick ner ytterligare, även om jag önskat dem under 1.010. Ölen landar dock på utmärkta 4.6%, precis där jag vill ha dem. Påbörjar kallkrash ner till 4 grader.
2024-03-29
Tillsätter isinglass och Antioxin SB till båda jäskärlen.
2024-04-04
Fatar.
Grumligt bryggvatten efter att jäst och socker tillsats kvällen före.
Idag ställde jag in valsavståndet på snäppet tätare än sist. Förfuktningen av malten gjorde att det blev relativt mjölfritt trots att vissa av kornen krossats.
Dagens jäst.
Övervakar kylning av vört från telefon.
Ljus och klar vört till jäskärl.
Okulär besiktning av vörten jäst med S-189 efter avslutad kallkrash.