Gå till innehåll

Det är inte bara Braumeistern som kan producera kristallklar vört.

New England Pale Ale och Saison är de två ölstilar som börjat utkristallisera sig som mina favoriter att brygga, och med andra ord dricka. Saisonen är mer ett livsprojekt som jag tar på lite för stort allvar, medan Pale Ale-bryggningen är något mer avslappnad. Kanske för att det är kortare bryggdag och färre moment att förbättra fram till ölen hamnar i glas, men kanske mest för att jag spikat maltnotan och nu kan fokusera på olika humlekombinationer, vilket kanske är det roligaste med hembryggning.

Istället för att brygga en ny sats av Moody, som var en dundersuccé om jag får vara lite självgod, ville jag använda samma maltnota och jäst för att prova en ny humlekombination. Jag kommer behålla Mosaic som en liten lifter, men annars har jag alltid tyckt att Ekunaot verkat spännande. Jag har bryggt med den humlesorten förr, dock innan bloggens levnadstid och då hette den fortfarande Equinox, men jag har inget minne av vad jag tyckte om den. I samma avsnitt av Hop & Brew School där de lyfter fram hela konceptet med förhöjningshumle nämns Ekuanot som en humle med mycket goda "tropisk frukt"-egenskaper, vilket är en humlebeskrivning jag uppskattar i mina Pale Ales.

En humlesort som varit svår att få tag på på grund av dess mycket goda rykte och därmed snabba åtgång bland bryggare av fruktig Pale Ale och IPA är den sydafrikanska humlesorten Southern Passion. I samma sväng som jag letade efter en ny bitterhumle till mina saisons hittade jag även denna, så jag passade på att klicka med två paket. Den beskrivs ha karaktär av passionsfrukt, guava, råda bär, melon, ringblommor och grapefrukt. Kan det bli annat än ännu en succé?


Stil: Amerikansk Pale Ale - New England
Bryggmetod: Grainfather flödeslakning
Beräknat EBC/SRM: 10/5
Beräknat IBU:
65 (enligt Grainfathers bryggprogram)
Beräknat OG: 1.057
OG: 1.058
FG: 1.017
ABV: 5.4%
Koktid:
60min
Effektivitet:
76% (mash)
Mängd till jäskärl:
23L (Beräknat 23)


Total mängd vatten: 32,7L
Mäskvatten:
19,4L
Lakvatten: 13,3L


Dagens maltkrosskompanjon, som tyckte det var spännande i dryga 45 sekunder.

Maltnota (%) (Färg i lovibond)
46% Maris Otter Extra Pale (Crisp) 2L
20% Munich 1 (Weyermann) 8-10L
15% Flaked Torrified Oats (Crisp) 2L
10% Carapils (Weyermann) 2L
5% Laktospulver (Ej inräknat i program för vare sig vattenmängd eller PH)
2% Syramalt (Weyermann) 1.7-3L
Valsmått 1.4mm - dubbelkrossat


Vattenbehandling av mäskvatten
5gr Kalciumsulfat
5gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
6gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 123
Magnecium: 17
Natrium: 16
Klorid: 143
Sulfat: 152


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.25
Mätt mäsk-ph: 5.3
Ph lakvatten:
4.9
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -106


Mäskning
68°C i 60min
75°C i 10min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Humleschema
@30 min whirlpool/hop stand (direkt efter kok)
Totalt 6gr humle/L vört till jäskärl (totalt 138gr).
50% Ekuanot 13.5AA (69gr), 40% Southern Passion 11.2AA (55gr) och 10% Mosaic 12.3AA (14gr).
@Torrhumling i 4 dagar
Totalt 7gr/L
50% Ekuanot (81gr), 40% Southern Passion (64gr) och 10% Mosaic (16gr)


Jäsning

Jäst Imperial Yeast A38 Juice. 2L starter.
Jässchema 20 grader - höjning någon grad mot slutet av jäsning.

Rekommenderad antal jästceller: 323md (1.0 pitch rate)
Beräknad mängd jästceller: Mer än nog.


Brygglogg
2019-07-20 Sätter förkultur
2019-07-23 Bryggdag. Min klart smidigaste bryggdag med Grainfathern hittills, även den snabbaste även om det går att trimma ner tiden ytterligare. Smart nog krossade jag malten utomhus denna gång, vilket innebar att jag slapp massa mjöl inne i bryggrummet. Har även förfinat min metod för att mäta upp vatten. Detta kan ju låta lite analt, men jag har faktiskt inga helt plana ytor inne i bryggrummet plus att volymmarkeringarna i såväl bryggverket som vattenvärmaren inte alls stämmer, men nu har jag lyckats säkerställa en närapå vattentät mätningsmetod. Detta spelar en viss roll i och med att Grainfathers vattenkalkylator rekommenderar nivåer ner på hundradel, även om jag själv nöjer mig med tiondel.

I och med att jag fastnat för metoden med hopstand/whirlpool innebär det också lite extra jobb under bryggdagen. Även om jag fullkomligt avgudar motströmskylaren och nu även lärt mig hantera den via flöde och värmereglering från min vattenkran, så är det bryggdagens jobbigaste stund när den ska desinficeras och den kokande vörten ska pumpas runt. I och med att kylarens vattenutgång inte är nog lång rullar jag försiktigt min bryggbänk närmare diskhon för att kunna leda ut vattnet direkt till avloppet. För ni som varit uppmärksamma på bilder så ser ni att jag har mitt bryggverk och bryggbänk placerade under en fläkt vid ett fönster för att kunna leda ut ånga. Från det fönstret är det dock lite för långt för att kylarens vattenutgång ska nå till avloppet. Första två bryggningarna samlade jag upp allt utgående vatten i mina tomma jäskärl, men det blev tillslut för jobbigt och ledde till flera översvämningar. Därför rullar jag nu bryggbäken närmare diskhon. Detta innebär dock att jag måste stänga av bryggverket för att sedan starta upp det i ett annat eluttag, vilket gör att jag tappar några minuter. Min procedur är dock att pausa koktiden, flytta bryggverket, koppla på kylaren och wortometern, flytta bryggverkets termometer och sedan pumpa igenom den varma vörten. Lite bökigt.

Detta var första bryggningen då jag använde falskbotten till bryggverket och jag kommer aldrig brygga utan den igen. Det vanliga filtret var också påkopplat som vanligt. Detta resulterade i mindre fastbrända rester i botten av bryggverket, vilket gjorde städningen smidigare. Största pluset var dock att all humle samlades ovanför filtret, men mot botten på falskbotten, som vilar strax ovanför, vilket innebär att flytten av vört till jäskärl gick betydligt snabbare än vanligt samt att man får ut mer vört eftersom vörten rinner igenom falskbotten och humleresterna filtreras bort ovanför utgången, istället för på samma nivå som tidigare. Rekommenderar varmt ni som brygger med Grainfather att skaffa detta tillbehör. Var dock försiktig om ni använder whirlpool-paddeln eftersom den lätt kan rubba falskbotten om man trycker på med för mycket fart i skruvdragaren och sänker ner paddeln för nära botten.

Även nöjd med att äntligen lyckas pricka in beräknad OG någorlunda vilket gör att jag från och med nu kan brygga i iallafall denna maltnota och humlemängd med beräknat resultat.

2019-08-01 Skruvar på trycksatsen och fyller med lätt tryck samtidigt som jag dumpar jästen. Torrhumlar enligt ovan och trycksätter för att låta humlen vandra genom kärlet, för att sedan släppa på trycket. SG-mätning var rätt grumlig då jag tog från bottensatsen och jag var något stressad vid mätningen, men den låg något högt, 1.018-1.020. Tror dock humlen kommer sänka SG något.

2019-08-05 Skruvar upp trycket till 0.8 bar och kallkrashar. Har under de dagar som torrhumlingen pågått gått och lättat på trycket, ca. två gånger per dag och noterat att kärlet ganska snabbt fylls upp med kolsyra. Har legat runt 0.2-0.4 bar. Troligtvis kom jäsningens sluttamp igång igen efter all humle.

2019-08-06 FG: 1.017. Flytt till fat och trycksätter öl till 0.6 bar.

Den enda anledningen till att jag har en facebookprofil är alla de fantastiska öl- och bryggargrupper som finns. Vi hembryggare här i Luleå har en egen sida där man kan ventilera allt mellan himmel och jord, det finns det specifika grupper för olika bryggverksanvändare, avancerad hembryggning och de som använder sig av speciella jäskärl. Jag har i tidigare inlägg nämnt den numera legendariska Milk The Funk-gruppen där tusentals bryggare med förkärlek till öl med brettanomyces och bakterier huserar. 2015 grundades Saison, Biére de garde & Farmhouse ale Appreciation Society på Facebook. En sida där hembryggare och professionella bryggare från hela världen delar med sig av kunskaper och inspiration kring just saison, biére de garde och farmhouse-öl. Detta är den grupp som jag själv spenderar mest tid och vars medlemmar jag tycker håller en bra nivå på sina inlägg.

I denna grupp plockar några av de professionella bryggarna tillsammans med entusiasterna varje år ihop ett recept som sedan bryggs på olika ställen runt om i världen. 2018 satte man ihop ett saison-recept som jag länge funderat på att brygga och som jag nu äntligen tagit mig tid för att göra. Grundtanken med ölet är att det ska vara en lättare saison med en modern twist. Grundreceptet finns här på The Farmhouse Obsessions hemsida, även om jag översatt allt till svenska och "korrekta" volymenheter här nedan. Kommer vid utvärderingen även presentera en riktigt fin etikett vars "baslogotyp" också tas fram i gruppen, och som tolkas och används av bryggare och bryggerier över hela världen.

Några mindre justeringar har jag varit tvungen att göra med receptet. Dels föredrar jag för tillfället syramalt för att sänka ph-värdet i mäsken, så det adderade jag till maltnotan. Sedan har jag inte fått tag på Strisselspalt, en humle som jag märkt är väldigt populär bland saisonbryggare i gruppen. Strisselspalt är något av grundhumlen i detta öl så jag anar att min version kommer bli något annorlunda än vad som är tänkt. Rekommendationen har på klassiskt saison-manér varit att man ska använda en lågalfahumle för bittergivorna om man inte har tillgång till Strisselspalt, så jag använde Styrian Celia, vilket är en humle jag använt i samma syfte tidigare.

Det som sticker ut i receptet och som jag misstänker är det som diskuterats mest vid receptknåpandet är valet av Motueka och Hallertauer Blanc sent i koket samt för torrhumling. Jag har inte bryggt saison med dessa moderna humlevarianter ännu, så det ska bli extra spännande att se hur de fungerar med mitt val av jäst. Just valet av jäst är det enda i receptet som bryggaren väljer efter egen smak, troligtvis eftersom de professionella bryggarna ville använda sig av sina huskulturer. Jag går på min husblandning av 566 och 3726.

Ölen kommer att buteljeras med en champagnejäst eftersom det är vad receptet förespråkar. Även detta är något som jag inte provat på tidigare, vilket jag ser fram emot. Funderar på att dela upp den färdigjästa ölen på några olika sätt. Kanske dags för en brettad version?


Namn: L'International 18
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Lakning enligt GF-metod
Beräknat EBC: 6.6
Beräknat IBU: 35
Beräknat OG: 1.043
OG: 1.056
FG: 1.006
ABV: 6.6%
Koktid: 90 min
Effektivitet: 88%
Mängd till jäskärl: 21L (beräknat 23L)

Total mängd vatten : 33.2L
Mäskvatten: 16.15L
Lakvatten: 17.1L


Vattenbehandling
11gr Kalciumsulfat
6gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
2gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 115
Magnecium: 19
Natrium: 16
Klorid: 54
Sulfat: 262


Beräknat mäsk-ph: 5.17
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -
Ph lakvatten: 4.9
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -108
*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-30-30


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
Valsmått på kross 1.3mm
68% Weyermann pilsnermalt (~2L)
17% Weyermann vetemalt (~2L)
12% Weyermann rågmalt (~3L)
3% Weyermann syramalt (~2L)

Krossning av malt

Mäskning
63°C i 90min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.

Dags för lakning. Har man en Grainfather så rekommenderar jag att laka långsamt, försiktigt och med jämn spridning av vattnet.

Humleschema
@60min - Styrian Golding Celia 2.9AA - 18 IBU
@15min - Wyeast jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Styrian Golding Celia 2.9AA - 6 IBU
@5min - Motueka 4.5AA - 6 IBU
@5min - Hallertauer Blanc 9.1AA - 5 IBU

@Torrhumling i 4 dagar
Motueka 2,5gr/L vört i jäskärlet
Hallertauer Blanc 2,5gr/L vört i jäskärlet


Kylning av vört med motströmskylaren. Grainfatherns termometer kopplas in i wortometern som jag dagen till ära uppgraderat med slangklämmor.

Jäsning
26°C första dygnet. Sedan höjning med en grad per dag till 31°C. Sedan 31°C till FG. Sänk långsamt ner till 26°C innan torrhumling.

Jäst
Lika delar WLP566 Belgian Saison II och Wyeast 3726 Farmhouse Ale.
2L gemensam förkultur.
Buteljering med Red Star Premiere Blanc.

Rekommenderad antal jästceller: 246MD (1.0 pitch rate)
Beräknad mängd jästceller: 250-290 MD

Buteljering med champagnejäst

Buteljering enligt Bob Sylvesters metod, per liter vört
6.6gr socker
0.3gr jäst
15gr vatten

Enligt receptet spelar mängden socker större roll än mängden jäst, så använder man lite mer jäst spelar det igen större roll. Viktigt att man använder tjockare flaskor, gärna med champagnekork för att undvika flaskbomber. Blanda socker och jäst i 42-gradigt vatten och låt stå i ca 20 min. Blanda sedan med öl och buteljera. Kolsyresättningen ska enligt Sylvester starta ganska omgående och flaskorna bör vara redo ca. 10 dagar efter buteljering.


Brygglogg
2019-06-22 Sätter förkultur.
2019-06-25 Bryggdag. Flöt inledningsvis på bra. Lyckades mäska in innan barnen skulle i säng. Bytte dagen till ära elektrod till PH-mätaren och kalibrerade den. En litet snedsteg var att jag för andra gången sänkte ph-värdet på lakvattnet lite för mycket, men det spelar förhoppningsvis ingen större roll. Cirkulationen liknade denna gång den första bryggningen, det flöt alltså konstant ner vatten i "overflow pipe" och jag fick aldrig någon särskilt klart vört. Förra bryggningen var det precis tvärt om och jag misstänkte då kanaler i maltbädden. Likt förra bryggningen träffade jag mäsk-PH enligt beräkning. Märkligt nog så har syramalt varit mer beräknelig än mjölksyra för mäskningen, för mig. Tappade två liter mer än beräknat till jäskärlet, men det åkte i en hel del humle på slutet. Förhoppningsvis kommer den inkommande falskbotten hjälpa med bland annat detta så att humlebädden lägga sig ovanför utsläppet, vilket borde göra att vätskan rinner igenom bättre. En något chockerande hög effektivitet på hela 88%, vilket jag inte räknade med, så det kommer bli en bra mycket starkare öl än önskat, vilket jag inte känner mig nöjd med. Det ska vara en lättare saison, nu blir det en standardstark, som jag tycker är lite för stark från början.

2019-07-04 FG 1.006. "Husblandningen" landar åter igen på samma FG. Torrhumlar enligt ovan.

2019-07-07 Buteljeringsdags. Flaskar 10L på 75:or med champagnejästen. 2L flaskar jag på 33:or med mina vanliga carb drops, detta för att kunna testa vad champagnejästen bidrar med. 5L åker till nytt jäskärl för att sekundärjäsa med brettanomyces b. Resten vaskar jag.

*Palmer & Kaminski 2013

6

Med både bryggbänk och "fläktfönster" installerade kunde jag nu börja fundera på värmekälla. Tanken på att effektivisera bryggdagen var en stor faktor och det tog inte länge innan jag började snegla på bryggverk. Bara tanken på att kunna förbereda malt och vatten dagen innan, tidsinställa bryggverket för att sedan kliva upp dagen efter och mäska in utan att stå och mäta och vänta med en termometer gjorde mig varm inombords. Jag har under drygt ett år varit medlem i facebookgrupper för användare av både Braumeister och Grainfather för att kunna ta del av information om de båda bryggverken. Mycket talade väldigt länge för en Braumester Plus på 20L, med tanken på automatiseringen, kvalitén på bryggverket och kylkappan. Just att den har en kylkappa gör den ju extremt smidig och det möjliggör ju även bryggning utomhus under sommartid så länge man har en trädgårdsslang i närheten. Som jag ser det blir dock fördelarna med Grainfathern fler och jag går igenom dessa nedan.


Maltkapaciteten
På Braumeister 20L är malkapaciteten förhållandevis låg i förhållande till andra bryggverk, vilket var en kompromiss som jag inte var villig att göra. Braumeister har en maxkapacitet på 6kg malt medan Grainfather rymmer cirka 9kg, vilket är en ganska stor skillnad. Detta innebär att Grainfather möjliggör bryggandet av fler kraftiga stilar.

Pris
Även om det till en början inte kändes som en avgörande faktor så går det inte att blunda för prisskillnaden på bryggverken. I slutändan handlar det om att jag vill brygga så bra öl som möjligt och då spelar valet av bryggvek ingen som helst roll. Fördelar och nackdelar finns med respektive bryggverk och beroende på HUR din process ser ut så kan man säkerligen i slutändan se att man föredrar ett visst bryggverk över ett annat. Själv tänker jag mig att jag med tiden kommer lära mig olika knep och tillvägagångssätt som gör att jag kommer kunna brygga så bra öl som möjligt med Grainfather. Jag är således inte en bryggare som låser mig fast vid ett speciellt sätt och jag kommer säkerligen avvika från vissa rekommendationer eftersom jag tror att det blir bättre. Kvalitén på din öl har således ganska lite med din utrustning att göra om du lär dig hantera den. För att återkomma till priser så skiljer det ganska precis 10 000 mellan Braumeister Plus 20L och Grainfather Connect, något som inte går att blunda för. Jag är dock övertygad om att kvalitén på Braumeistern i överlag är högre. Men för 10 000 är jag villig att kompromissa.

Pris på tillbehör
Även här skiljer sig de två bryggverken åt, givetvis med kvalitén i åtanke. Tittar man på så enkla saker som humlesilar och värmejackor inser man att det i slutändan kommer kosta betydligt mer att uppgradera, skaffa tillbehör och reparera en Braumeister. Visst, kanske jämnar det ut sig om Braumeister har en längre hållbarhet. Dock vittnar flera hembryggare om att man inte behövt byta en enda del sin Grainfathern om man bara tar hand om det, efter så mycket som 100 bryggningar. En siffra som jag inte kommer att uppnå under de kommande 5-10 åren.

Pumpfunktionen
Här skiljer sig Grainfather från Braumeister i och med att de pumpar runt vörten på olika sätt. Braumeister pumpar upp vörten underifrån och igenom maltkorgen, medan Grainfather har en mer traditionell funktion och pumpar upp vörten genom botten, utanpå bryggverket, för att sedan lägga vörten ovanpå maltkorgen, så att vörten får sjunka igenom malten uppifrån och ner. Som jag förstått det blir nackdelen med Grainfathers mer traditionella pumpfunktion att effektiviteten, alltså bryggeriets förmåga att utvinna sockerarter från malten, kan skilja sig ganska mycket från bryggare till bryggare. Det bildads lättare så kallade kanaler i maltbädden vilket gör att den nedstigande vörten tar en och samma väg ner genom maltbädden, vilket resulterar i sämre utbyte då en viss del av malten förblir orörd. Därav har jag märkt att flera bryggare på forum beskrivit att deras effektivitet kan variera från 50-80%. Detta tänker jag mig kan undvikas om man rör om i maltkorgen några gånger under mäskningen. Visst kommer effektivitet också variera beroende på maltnota. Men, även om jag sett flertalet bilder på glasklar vört från braumeister-bryggare (betydligt fler än från GF-bryggare) kan jag inte komma runt tanken att funktionen att pumpa vört genom maltkoren underifrån borde innebära att maltmjöl kommer samlas på botten i större mängd än att den får silas av ovanifrån, vilket kanske inte är hela världen, även om jag personligen önskar att undvika det i största möjliga utsträckning.

Bryggprogram och kalkylatorer
De flesta bryggprogram kan på olika sätt kommunicera med varandra, så att Grainfathers bryggprogram skulle vara bättre blir således inget argument i jämförelse med Braumeister. Dock upptäckte jag att det fanns bra mycket fler hjälpmedel än vad jag trodde på grainfather.com, vilket gjorde övergången från min gamla bryggprocess relativt smidig. Om man surfar in på grainfather.com upptäcker man att det finns flera trevliga hjälpmedel, vilket bidrar med en helhetskänsla kring produkten som jag gillar. På hemsidan finns färdiga kalkylatorer för mäsk och lakningsvatten, bland annat. Loggar man sedan in på brew.grainfather.com kan man börja bygga upp sin egen receptdatabas eller ta del av andra användares recept, som givetvis går att synka med Connect-appen som i sin tur går att synka med telefonen. Jag har länge ondgjort mig över att de flesta brygg och receptböcker alla utgått från författarens bryggsystem och storlekar, vilket bidragit till att jag aldrig känt något behov av att gå igenom andra hembryggares recept i det receptprogrammet jag använt (brewersfriend) eftersom jag då behöver göra en hel del omräkningar för att anpassa till mitt system och bryggmetod. Grainfathers bryggprogram och kalkylatorer gör det enkelt att brygga andras recept, dels utifrån andra bryggares delade recept och dels från t.ex. böcker där bryggare har andra metoder. Man knappar bara in satsstorlek och maltmängd så räknar programmet ut hur du ska fördela vattenmängderna. Självklart behöver du få en viss koll på din effektivitet för att kunna pricka in siffrorna, vilket tar några bryggningar. Men jag har i mitt receptskapande med grainfathern behövt lägga ner betydligt mindre tid än vad jag trott, vilket är skönt.

Orosmoln
Några saker har jag dock gått och funderat på när det gäller Grainfathern, och andra bryggverk med liknande maltkorgslösning:

Lakningsmetod och PH
Självklart kan man göra lite som man vill med lakningen. Själv tänker jag mig att prova på både den rekommenderade manuella kontinuerliga lakningsmetoden och även en lakningsfri metod. Den kontinuerliga lakningsmetoden utgår från de vattenmängder bryggprogrammet räknar ut. När jag satslakat har min vattenfördelning legat på 60/40, dvs. 60% av den total vattenvolymen i mäsken och 40% till lakning. Genom denna fördelning har jag alltid landat inom rätt PH-värde för lakningen. Grainfathers kalkylator föreslår lite olika fördelningsprocent beroende på maltnota. För svagare öl föreslår programmet ibland även mer lakvatten än mäskvatten. Oavsett funderar jag på om PH-värdet för lakningen kommer att bli för högt. När man satslakar så ger man lakningsvattnet mer tid tillsammans med malten, vilket gör att malten kan buffra ner ph-värdet inom rimliga gränser. Vid en kontinuerlig lakning och med större vattenmängder ges både kortare kotakttid med malten samt att en större vattenmängd ökar risken för högre ph. Jag har dock gjort en del eftersökningar kring detta och problemet verkar inte vara särskilt vanligt förekommande, alternativt så mäter de flesta bryggare inte dessa värden. Olika ph-värden spelar dock en ganska stor roll på slutprodukten, allt från smak till färg. Här känns det lite jobbigt att eventuellt behöva ta ett steg tillbaka från min gamla inarbetade och fungerande process.

Maltrester i koket
När jag satslakat har jag kunnat ha full koll på själva filtreringen och själv bestämt när jag ansett vörten klar nog att flyttas till kokkärl. Vilket resulterat i väldigt små mängder av maltrester i koket. För många spelar detta kanske inte någon större roll. Dock verkar det relativt vanligt att GF-bryggare skrapar med mäskpaddeln i botten av bryggverket för att undvika att maltrester bränner fast, vilket känns sådär. Jag har dock haft för vana att sila av vörten efter kylning på väg ner i jäskärlet och det är väl där som jag tror att eventuellt rester från kok, såväl malt som humle, kan bidra med ickeönskade smaker, så fortsätter jag med det kanske det spelar mindre roll. Jag får helt enkelt se.

Problem med pumpen
Ett orosmoment som jag tror de flesta bryggare har, oavsett bryggverk, är att en pump ska lägga av eller att något ska fastna i den under bryggningen. Inte mycket att tillägga på den punkten.

Sammantaget
Valet föll alltså på en Grainfather, vilket ni förmodligen listade ut redan på bilden högst upp i inlägget. Ska jag vara ärlig så känns det en smula jobbigt att gå från en bryggprocess som jag kan både bakifrån och framifrån, men jag inser även att jag efter några bryggningar på Grainfather sakta men säkert kommer kunna minska på den totala arbetsbördan och även på den totala bryggtiden, vilket är något jag ser fram emot.