Gå till innehåll

Bloggen fortsätter sin resa bland otrendiga ölstilar och näst på tur är italiensk pilsner.

Italiensk pilsner är egentligen vad en klassisk stor stark borde vara. Istället för sällsynt duglig öl på stora delar av krogar bundna till restaurangavtal med Åbro, Spendrups eller liknande, borde en stor stark bytas ut mot italiensk pilsner. Nu är jag egentligen inte kräsnare än att anse att en Norrlands Guld (som inte har någonting med norrland att göra förutom då namnet) kan vara lite gott ibland. Men bara lite. Bortsett från Norrlands har jag dock inte så mycket över till annan typ av stor stark. Utforskar man bland utbudet på Systembolaget så finner man ännu fler exempel på öl som egentligen inte bord finnas till, även om det är just den typen av öl som säljer mest, vilket då motsäger mitt argument. Gott finns det väl få med något slags ölintresse som tycker att den billigaste starkölen på bolaget är. Om de stora bryggerierna i Sverige och Danmark skulle sluta med sina varianter av Dortmunder Export, som i Sverige blivit till just stor stark, och istället skulle brygga varianter av italiensk lager och pilsner, skulle alla bli gladare. De flakbärande personerna på bolaget skulle tycka det var sak samma och fulölen skulle (kanske) smaka något bättre. Nog raljerat om detta.

Egentligen är det inte särskilt mycket som skiljer en italiensk lager/pilsner åt de tyska motsvarigheterna. Någon italiensk jäst och humle finns det inte, utan där är det troligtvis tyska ingredienser som dominerar. Italiensk malt finns det däremot och det är just det som jag bygger min italienska pilsner på. Humlegården säljer pilsnermalt av sorten Eraclea som är en basmalt av ljusare sort från nordöstra Italien. För det är väl just det som kännetecknar den italienska lagern/pilsnern, att den är just lätt. Kanske på gränsen till tråkig i vissa kommersiella fall. Generellt är jag mer förtjust i pilsner än helles och jag kommer därför göra ett försökt på en sådan. Eftersom jag förväntar mig en väldigt lätt kropp kommer jag därför vara lite försiktigare med humlegivorna än vad jag hade varit med en pilsner med maltigare inslag. Den italienska pilsnern är generellt lite snällare i beskan än den tyska varianten, men givetvis finns det undantag.

Det blir uteslutande Eracleamalt tillsammans med en gnutta syramalt för att sänka PH. Sedan blir det Spalter Select som humle fast med Perle som bittergiva. Satsen kommer delas upp på två för att ge Saflager S-189 en ny chans (nu med dubbel mängd jäst) medan andra hälften kommer få jäsa med Lallemands Diamond Lager, som jag inte provat tidigare. Eftersom det för mig blir en helt ny basmalt kommer jag troligtvis missa OG med några pinnar, samt att jag enbart kan uppskatta hur mycket respektive jäst kommer jäsa ut vörten, men jag siktar på en öl runt 4.5-5%.

Sedan vill jag passa på att tipsa om den italienska pilsner Tipo Pils som är en av världens bästa pilsner, som man ibland kan hitta på Systembolagets beställningssida. Även om det finns flera lättdruckna småblaskiga italienska lager att välja bland så är Tipo Pils ett praktexemplar på hur pilsner, oavsett ursprung, ska smaka. Ett måste helt enkelt.


Namn: Stresa Pils och Stresa Diamond Pils
Stil: Pilsner - Italiensk
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
78%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl:
22L
Beräknat SRM/EBC: 3/6
Beräknat OG: 1.049
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 35
OG: 1.045
FG: 1.010 på båda
ABV: 4.6% på båda


Maltnota (Färg lovibond)
95% Weyermann Eraclea pilsnermalt (~1.7L)
5% Weyermann syramalt (~2.4L)
Krossad till 1.3mm

Mäskschema
60ºC i 20 min
65ºC i 20 min
72ºC i 30 min
76ºC i 10 min


Total mängd vatten: 36.3L
Mäskvatten:
36.3L


Vattenbehandling
6g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid
2.7g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 92
Magnecium: 8
Natrium: 8
Klorid: 68
Sulfat: 120


Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.3


Humleschema
@60 min - Perle - 20 IBU
@30 min - Spalter select - 10 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@10 min - Spalter select - 5 IBU
@5 min - Spindasol B


Jäst
Saflager S-189 i en halvan (2 paket till 11L vört)
Lallemand Diamond Lager i andra halvan (2 paket till 11L vört)
Jäst i 11 grader med diacetylrast på 16 grader mot slutet


Brygglogg

2024-03-16
Förbereder bryggvattnet kvällen innan med jästätarmetoden. Ca 36 liter vatten = 9.5 gallon, vilket resulterar i 19 gram socker och 19 gram jäst.

2024-03-17
Vaknade strax före larmet på 06:00. Redan från sängen knappar jag in höjning till inmäskningstemperatur på bryggverket så kan jag ägna tiden åt att brygga kaffe innan inmäskning. Bryggdagen flöt på väldigt bra och strax innan lunch var vörten i jäskärlen och bryggverket rengjort.

2024-03-18
Medelhög aktivitet i jäslåset till vörten som jäser med S-189. Lite rörelse i Diamond.

2024-03-21
Aktiviteten i S-189 har saktat ner något. Diamond ser jag knappt någon aktivitet. Detta behöver inte betyda så mycket. Har även läst på forum att just S-189 verkar kunna avge stora mänger kolsyra.

2024-03-24
En vecka i jäskärl och SG är följande:
S-189= 1.016
Diamond Lager = 1.013
Startar en diacetylrast genom att höja temperaturen i jäskylen till 16 grader. Möjligtvis kommer denna något sent, men förhoppningsvis kan den förhindra både diacetyl samt hjälpa med utjäsningen något. Misstänker dock att båda ölen inte kommer komma ner i önskat FG, som jag placerar under 1.010.

2024-03-27
Efter tre dagars diacetylrast ligger SG (som blir FG) på 1.010 för båda ölen. Bra att de gick ner ytterligare, även om jag önskat dem under 1.010. Ölen landar dock på utmärkta 4.6%, precis där jag vill ha dem. Påbörjar kallkrash ner till 4 grader.

2024-03-29
Tillsätter isinglass och Antioxin SB till båda jäskärlen.

2024-04-04
Fatar.

2024-05-28
Publicerar utvärdering av båda ölen.


Grumligt bryggvatten efter att jäst och socker tillsats kvällen före.


Idag ställde jag in valsavståndet på snäppet tätare än sist. Förfuktningen av malten gjorde att det blev relativt mjölfritt trots att vissa av kornen krossats.


Dagens jäst.


Övervakar kylning av vört från telefon.


Ljus och klar vört till jäskärl.


Okulär besiktning av vörten jäst med S-189 efter avslutad kallkrash.


Då min jäskyl är inställd på 22-23 grader och belamrad med flaskjäsande Saison blev det klurigt att komma fram till vad som skulle bryggas. Jag är ganska noggrann med att flaskjäsningen ska få ta sin tid och att den också utförs i samma ingångstemperatur, eller snäppet högre, än vad majoriteten av själva huvudjäsningen inleddes i. Med detta i åtanke fast med möjligheterna till bryggning så ville jag hitta en jäst som fungerade i en temperatur snäppet högre än vad jag vill att t.ex. WLP001 eller annan neutral alejäst ska verka i.

Just nu är jag inne i en period av humlestinn öl med amerikansk humle, och att brygga Session IPA känns helt rätt då jag i dagarna insett att mitt fat med tidigare bryggda Cold Session IPA är slut. Dels är ölen lite svagare, vilket jag tenderar att gilla med öl som ska serveras från fat, samt att jag i och med min senaste Cold IPA ville utforska Simcoe ännu en gång eftersom det är en helt fantastisk humlesort. Efter lite funderande insåg jag att den enda neutrala alejäst som hanterar temperaturen 22-23 grader utan eventuellt tillföra oönskade bismaker är kveikjäst.

Efter att ha varit medlem i olika kveikjäst-grupper på facebook fick jag för något år sedan nog då konsensus bland kveikfantaster verkar vara att det är en jästsort som överträffar alla andra jäststammar oavsett stil. Allra mest trött blev jag på att majoriteten av bryggarna inom dessa grupper hävdade att IPA tryckjäst i över 30 grader blev överlägset bäst. Att anse att de bismaker som följer av att humleoljorna utsätts för dessa höga temperaturer är goda, är för mig obegripligt. Jag har dock aldrig jäst med kveik i mer normala ale-temperaturer och att WLP521s (Hornindal Kveik) rekommenderande minimumtemperatur är just 22 grader kändes lämpligt. Den ska också bidra med tropiska frukter särskilt lämpade för att kombineras med modern humle. Att detta ska stämma med mina smakpreferenser är jag inte helt övertygad om då jag egentligen vill ha en så pass neutralt jästbidrag som möjligt, men jag är villig att ge jästen ett försök. Det ska även vara en högflockulerande jäst vilket är ett plus då jag önskar en Session IPA i klar västkuststil.

När det gäller malten blir det en lite kralligare nota än vad föregående Session IPA i "Cold IPA"-stil bjöd på. Jag kommer använda ca 20% wienermalt tillsammans med 5% lättrostad karamellmalt i kombination med Golden Promise. Session IPA tror jag är en stil som kommer blir vanligare i min bryggrepertoar så jag kommer efter denna bryggd kunna utvärdera om maltbasen kommer ge tillräckligt med stöd åt humlen.

På humlefronten tycker jag Columbus är en utmärkt bitterhumle att använda i början av koket då den är ren och frisk. Vid kokslut kommer jag lasta i en ganska stor portion av Simcoe, Talus och Citra. Talus fick jag nys om när jag lyssnade på en podcast där Russian River-grundare och humleexperten Vinnie Cilurzo berättade om hur det är en humlesort som används i flera av deras humlestinna öl i mindre mängd då den ska tillföra en intressant fruktighet till öl där mer klassisk västkust-humle dominerar. Efter färdig jäsning kommer jag sänka temperaturen till 16 grader och torrhumla med 7gr/L, vilket är den perfekta mängden för just torrhumling, med samma humle som vid kokslut.

Frågan är nu om kveik-jästen kommer falla mig i smaken...


Namn: Kveik Session IPA
Stil: Session IPA
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
68%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L
Mängd till jäskärl:
14L
Beräknat SRM/EBC: 4.5/9
Beräknat OG: 1.048
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 60
OG: 1.041
FG: 1.011
ABV: 3.9%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
72% Thomas Fawcett Golden Promise
20% Weyermann wienermalt
5% Crisp Cara malt
3% Weyermann syramalt

Mäskschema
66°C i 60 min
76°C i 10 min


Total mängd vatten: 25.5L
Mäskvatten:
25.5L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
6g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
5g Kalciumklorid
2g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 130
Magnecium: 17
Natrium: 8
Klorid: 110
Sulfat: 200


Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.5
Mäskjustering: -


Humleschema
@60 min - Columbus (T-90) - 30 IBU
@3 min - 50% Simcoe, 30% Citra och 20% Tauls - 30 IBU
Torrhumling
7g/L - Samma humle och fördelning som vid 3 min


Jäst
WLP 521 - Hornindal kveik. Ingen förkultur.
Jäsning i 22 grader.


Brygglogg
2024-02-18
Bryggdag utan några större bekymmer. Effektiviteten blev lite väl låg, men jag anade en lite för snäll krossning på den förfuktade malten när jag inspekterande den före inmäskning, men jag lät det vara. Kommer pröva att minska gapet mellan valsarna kommande bryggning för att se om det kan bli en fina krossning utan att det "mjölar" för mycket. Mäskschemat kan även ha påverkat effektiviteten något.

Inmäskningen gick fint och var relativt skumfri samt att uppkoket bjöd på både ljusare och mindre skum än vanligt. Misstänker att detta har med krossningsgraden att göra. Lite högt PH, men inom gränsen för att jag inte börjar tillsätta mjölksyra. Jästen tillsattes vid 16-snåret.

2024-02-19
Full aktivitet i jäskärlet morgonen efter med kraftigt bubblande i "ut-slang" och en stigande kreusen. Fördelen med att jäsa i platskärl är att man faktiskt också kan se vörten.

2024-02-26
Då det är lite bökigt att ta SG-prov från jäskärlet Fermnter King Jr. så går jag på magkänslan att det efter en vecka har jäst färdigt. Gör en mjuk kallkrash ner till 16 grader och kommer torrhumla under eftermiddagen.

2024-02-28
Påbörjar kallkrash ner till 4 grader.

2023-02-29
Tillsätter isinglass på morgonen. Tanken är att fata imorgon kväll och förhoppningsvis har temperaturen i kombination med isinglass och ett lätt kolsyretryck hjälp att trycka ner alla humlepartiklar ner till botten av jäskärlet.

2023-03-29
Publicerar utvärdering. Det här blev riktigt bra!


Inleder bryggdagen med påfyllning av gängtejp till bryggverkets nedre kran


Den lite för snälla och ojämna krossningen. Vissa korn är dock mer välkrossade än andra, vilket beror på att de är olika sorter från olika mälterier.


När bottenplattan väl sitter kvar under hela bryggdagen, vilket den inte alltid gör, fångar den upp en hel del humle under tömning.

Under julledigheten som infaller efter nyår brukar jag försöka passa på att brygga ihop en eller två satser öl då senhöst och avslutningen på året brukar vara fullbokat av andra aktiviteter, jobb och sjukdomar. Det gäller dock att vara ute i god tid med beställningarna för att de ska hinna komma fram i tid. Min plan var att denna ledighet brygga två sater som ska resultera i fyra olika öl. Så blev dock inte fallet utan bryggningen hamnade på efterkälken och fick vänta till slutet på januari istället, då jag hann med en av de två planerade bryggningarna.

Är det något man skulle kunna säga om min bryggning det senaste halvåret är att jag börjat pröva att experimentera med basmalter mer och mer. Ibland har det blivit lite väl mycket, som t.ex. min senaste mörka lager som blev bra mycket mörkare än förväntat då jag gick på rätt kraftigt med munchermalten. Även om det inte alltid blir så som man tänkt kan man i alla fall konstatera att man genom dessa experiment lär sig mer om hur maltsorterna faktiskt smakar i det färdiga ölet. Ett annat tips är att också smaka på malten före krossning. Då märker man den tydliga skillnaden mellan t.ex. munchermalt och wienermalt.

I denna bryggd ska basmalterna få ta plats och vad det blir för slags slutgiltig stil är svårt att sia om, men syftet ligger kvar i att utforska basmalt, jäst och humle för belgisk öl. Det kanske inte landar i en regelrätt Saison, men stilen finns i tankarnas bakvatten. Satsen kommer delas på två jäskärl som får två olika sorters jäst. Ena halvan får WLP 545 - Golden Strong Ale som jag bryggt med en gång tidigare, men vars smaker jag torrhumlade bort. Den är en bra utjäsare som tar ölet en bit under 1.010 vid någorlunda normal vörtstyrka. Andra halvan får Lallemands Farmhouse-jäst som jag vill fortsätta att brygga med några gånger till för att se hur den ter sig. Den är ingen utmärkt utjäsare och jag lutar åt att den lämnar lite för mycket kropp efter sig för en Saison men fungerar utmärkt som torrjäst för t.ex. en Biere de garde eller en belgisk pale ale.

Som bas blir det lika delar pilsnermalt, viennamalt och munchermalt. Även en gnutta melanoidinmalt och vetemalt får åka med. Egentligen hade jag velat använda mig av omältat korn istället för vete, men jag glömde helt enkelt att beställa det.

På humlefronten blir det mer av det mesta. Efter att ha lyssnat på en podd med den alltid lika sympatiska Yvan De Baets från Brasserie de la senne där han berättade hur de ofta humlar sin öl ville jag testa på tekniken "first wort hopping" med traditionell humle, som innebär att man tillsätter humle direkt när mäskningen är avslutad. Någon "första vört" är det ju inte tal om för mig eftersom jag inte lakar, men det kommer få åka i lite kryddig Saaz när maltpipan lyfts upp. Vanligtvis rekommenderar man halva IBUn från inledande bittergiva till "FW". Det blir Styring Golding som bittergiva, sedan Saaz och EKG i olika givor. Blir även en Hop Stand med EKG för att följa De Baets råd. Vi får se hur det blir.

Efter att ha trott mig knäckt koden för hur man ska och inte ska mäska med POF+ jäst så har de senaste belgiska bryggningarna fått bestå av en enkel infusionsmäskning vid 65 grader tillsammans med ett utmäskningssteg. Nu tänkte jag utöka mäskschemat med en start vid 63 grader där jag kommer stanna en längre tid i kombination med en rast vid 68 samt ett utjäsningssteg, vilket jag hoppas ger en vört som bäddar för en lite bättre utjäsning än de senaste belgarna. En någorlunda klart vört till kok vore också önskvärt vilket gör att jag kommer trixa lite med vörtflödet från pumpen under det första längre steget för att se om det gör någon skillnad. Här är jag ju verkligen och petar i smådetaljer och det är möjligt att det inte kommer göra någon skillnad alls.


Namn: Phare XIX och Storstolle II
Stil: Saison och Belgisk Pale Ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
77%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl:
11+9
Beräknat SRM/EBC: 7/14
Beräknat OG: 1.062
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 50
OG: 1.061
FG: WLP545 - 1.007 och Lallemand Farmhouse - 1.013
ABV: WLP545 - 7.1% och Lallemand Farmhouse - 6.3%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
29.3% Weyermann Barke munich (~8L)
29.3% Weyermann Vienna (3.7~L)
29.3% Weyermann Barke pilsner (1.8~L)
5.1% Weyermann vetemalt (1.9~L)
4.1% Weyermann syramalt (2.4~L)
3% Weyermann Melanoidinmalt (24~L)

Mäskschema
63°C i 90 min
68°C i 30 min
76°C i 10 min


Total mängd vatten: 37.7L
Mäskvatten:
37.7L
Lakvatten: -
Mäsk-/lakvattenfördelning: -


Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
2.7g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 75
Magnecium: 7
Natrium: 8
Klorid: 53
Sulfat: 107


Beräknat mäsk-ph: 5.21
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering:


Humleschema
@FW - Saaz - (T-90) - 10 IBU
@60 min - Styrian Bobek (T-90) - 15 IBU
@30 min - Saaz (kottar) - 10 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - EKG (kottar) - 10 IBU
@5 min - Spindasol B
@5 min - Protafloc
@20 min Hop Stand i 90°C - EKG (kottar) - 10 IBU


Jäst
WLP545 Belgian Strong Ale i ena halvan. 1L förkultur satt dagen innan bryggdag.
Lallemand Farmhouse i andra halvan - 2 paket.
Inleder jäsning i 20°C, därefter succesiv höjning till 26°C.


Brygglogg
2024-01-25
Sätter en förkultur kvällen innan till WLP545 på 1 liter.

2024-01-26
Bryggdag. Idag hade jag stora problem med pumpen som satte igen ordentligt när vörten skulle kylas. Det visade sig efter över timmes kämpande med blåsa ut pump och bryggverk att humlefiltret i botten av bryggverket hade lossnat vilket resulterade i att humlkekottarna letat sig ner i pumpen, vilket orsakade totalstopp. Jag har varit inne på humlefiltret förut och att det verkar lossna ungefär var tredje bryggning. Troligtvis lossnar det när man lyfter på maltpipan eftersom det då blir en sugkoppseffekt. Det är dock inte så enkelt att lyfta upp en full maltpipa långsamt. Jag har länge varit sugen på någon slags vinschlösning, men jag har inga möjligheter att fästa något sådant i taket eller i närheten av bryggverket. Att bygga en ställning till detta är något jag är sugen på, men det lär dröja. Ett gymkort är således också ett alternativ.

Jäskärlen fyllda runt 20-snåret på kvällen. Aktivitet i det ena (Lallemand Farmhouse) redan efter några timmar.

2024-01-27
Efter lunch har det börja röra sig i vattenlåset även från det kärlet med WLP545.

2024-01-28
Höjer till 22 grader i jäskylen.

2024-01-29
Höjer till 23 grader.

2024-01-30
Höjer till 24 grader. Aktiviteten i vattenlåset till kärlet med torrjästen har slutat röra på sig. Innebär inte att det slutat jäsa, men det säger ändock något om aktiviteten.

2024-01-31
Höjer till 25 grader. Fortfarande hög aktivitet i vattenlåset till wlp545.

2024-02-01
Höjer till 26.

2024-02-06
Efter att ha legat på 26 grader i några dagar har jag låtit temperaturen i jäskylen sjunka successivt ner till 21 grader.

2024-02-07
FG på Lallemand Farmhouse: 1.013
FG på WLP545: 1.007
Kallkrashar.

2024-02-11
Flaskar med sockerlag till 3.5 volymer.


Denna gång satte kvarnen inte igen på grund av att jag hade förfuktat malten, utan när hinken under blev full. Sedan började jag spilla malt på golvet och efter det tog jag ett djupt andetag.


Och efter en timmes tjorv med pumpen blev det glasklar vört till jäskärlet. Här hjälper humlekottarna till, men det var även dem som satte igen pumpen.

4

(Text uppdaterad 2024-01-31).
Precis som med mitt förra bryggverk tänkte jag nu ta och samla mina tankar kring Grainfather G40 som jag nu hunnit brygga med ett tag (8 månader). Dels kan det hjälpa andra hembryggare som eventuellt går i tankarna att införskaffa bryggverket, och dels kan det hjälpa mig själv och andra ägare att kunna lösa eventuella problem, ge tips och modifera bryggverket om man delar med sig av sina erfarenheter. Gustav Lindh gjort en utmärkt genomgång av bryggverket och även gett sina åsikter om det efter några bryggningar och jag tänkte nu göra samma sak. Går man i tankarna på att köpa ett bryggverk kan man gott och väl läsa hans genomgång eftersom mitt inlägg mer riktar in sig på de negativa aspekterna av bryggverket i syfte att hitta lösningar. Kanske inte låter som så rolig läsning men jag tycker det fyller en mycket viktig funktion och trots att jag har 5 års erfarenhet av Grainfather G30 så insåg jag efter några bryggningar på G40 att det fanns en del saker som jag hade önskat att jag visste om. Syftet med denna genomgång är inte att avskräcka någon från att köpa bryggverket, utan att istället informera för att medvetandegöra hur vissa saker faktiskt fungerar. Jag kommer även ge lite tips samt modifikationer man kan göra samt tillbehör som man kan införskaffa. Inlägget uppdateras allteftersom jag skaffar mig mer erfarenhet kring bryggverket samt att andra delat med sig av sina erfarenheter. Hoppas informationen är till nytta!


El och säkring
Jag inleder med det absolut viktigaste först, som jag sannerligen önskade mig ha kunnat hitta mer information om. G40 ska enligt tillverkare och återförsäljare fungera mot en 10-amp säkring, vilket den kanske också gör för några. För mig var 10-amp dock för klent. I huset jag bor har vi i stort sett sprillans ny el då vi drog om denna för mindre än två år sedan. Varenda kabel, uttag och våra två centraler är utbytta 2021, så det handlar inte om "gamla grejer i väggarna". När jag provkörde bryggverket med enbart vatten första gången så fungerade det fint, men när det väl var dags för första bryggningen så tog jag mig inte igenom stegmäskningen utan att säkringen slog ut. Kör man annan elektronik på samma säkring är risken givetvis större att säkringen ska gå. Jag hade ett kylskåp och belysning igång, vilket tydligen var för mycket. Att säkra upp till 16-amp är att rekommendera. I skrivande stund finns det inte någon isoleringsjacka till bryggverket och koket kan jag tycka är i klenaste om man kör på 10amp-inställningen i bryggverket, vilket är ännu en anledning till att ordna ett 16-amp uttag till bryggverket, för då kan du gå in bryggverkets programvara och öka upp till 16-amp och få en bättre kok. Jag har i skrivande stund haft elektriker på plats för att säkra upp till 16-amp som är dedikerat enbart till bryggverket men ännu inte provat att ändra till 16amp-inställningen i bryggverkets programvara. När det är gjort kommer jag uppdatera texten med tankar kring detta. Enligt andra användare ökar effekten avsevärt. Nackdelen är givetvis att det kostar pengar att ha elektrikerna på besök. För mig gick det på strax över 2000 kr efter avdrag, vilket då också höjde priset för bryggverket en del.


Krossning av malten och inmäskning
Näst högt upp på listan kommer min syn på varför det är viktigt med att hitta rätt krossning på malten. Om G30 (generation 1 och 2) kunde bränna fast malten i botten och utlösa bryggverkens egna säkringar om det låg för mycket maltmjöl i botten när man stegmäskade eller kokade så finns ett liknande problem med G40. Det finns dock lättare vägar framåt för G40. Det finns en tro om, som tillverkarna själva bär ansvar för, att Grainfathers bryggverk fungerar bättre om malten krossas lite finare än vid övrig helmaltsbryggning. Jag har upplevt det som raka motsatsen. Låt oss skippa argument om effektivitet och utvinning av socker, för det är ganska ointressant och meningslöst. Vill man brygga med mjöl så be my guest. En av anledningarna till att jag fastnade för G40 var den förbättrade botten som är konformad med utloppet till pumpen i mitten. Har ni hittat detta inlägg och läser det har ni säkert redan koll på det, men det är faktiskt en av de större förbättringarna som Grainfather gjort mot sina tidigare bryggverk, något som även andra tillverkade av enkärlssystem insett. I botten av bryggverks mitten finns också en fördjupning i den koniska formen, där mittendelen av falskbotten ska fästas/klämmas/kilas fast. Även tanken på denna botten var ett köpargument för mig eftersom jag förstod det som att den konformade botten i kombination med mittenutloppet och denna specialdesignade falskbotten skulle minimera fastbränningar eftersom maltmjöl och andra resten nu skulle sugas ner i utloppet och för att sedan landa på toppen av maltbädden där det sedan skulle fastna tillsammans med övrig malt. I terorin så är tanken bra, men det fungerar sådär om man inte finslipar på detaljerna. Maler du din malt för fint och denna sedan letar sig igenom maltkorgen ner till botten så är risken stor att den kommer fastna, antingen på falskbotten eller vid de centimeter vid sidan om. Bryggverkets element har på ett smart sätt placerats under själva falskbotten vilket minskar risken för fastbränningar. Fastnar det för mycket maltmjöl, vilket vilket i praktiken är ganska lite, så kommer mjölet att blockera hålen i falskbotten, kanske inte helt och hållet, men så pass mycket att du inte kan uppnå ett rullande kok. Så blev det för mig, trots att jag skaffat ny maltkross för att kunna krossa med ett jämnare tempo, samt med större mellanrum på valsarna. Det som också kan hända, och hände mig, var att det skapas ett tryck under falskbotten på grund av de igentäppta hålen och en hinna med maltmjöl, vilket gör att det kommer stötar av rullande kok som är ganska kraftiga. Dessa bör dock inte leda till att kokande vört skvätter över bryggverkets kanter, men de ruckar falskbotten och trycker upp den från sin position. Då står man helt plötsligt där med en falskbotten på sniskan i botten av bryggverket och ingen möjlighet till filtrering av humlen. Detta är inte någon risk under själva mäskningen eftersom G40 är programmerad att mäska med mindre värmepåslag från elementen än t.ex. G30, men händer det under koket så förstörs också hela batchen då all humle åker ner i pumpen för att täppa till den eller landa i jäskärlet.

Det finns dock några sätt att undvika detta. Första steget blir att givetvis krossa sin malt så som malt ska krossas, vilket kräver en del övning. Jag tänker inte gå in i detalj på hur detta ska ske, men tänk på att malt med skal ska vara knäckta och inte krossade. Var noggrann om du ska använda skalfria sorter som t.ex. vete då dessa är knepiga. En lagom krossad malt leder till bättre filtrering, klarare vört, minskar risken för bismaker (tanniner) oxidering i flera steg längre fram i bryggprocessen samt ökar hållbarheten. Grumlighet från humle är en annan sak.


Falskbotten/humleplattan lossnar lätt (jan-24)

Precis som jag skrivit ovan om att krossning av malt och inmäskningen kan påverka huruvida bottenplattan på bryggverket sitter kvar eller inte finns det några andra saker man kan behöva ha koll på för att inte bottenplattan ska lossna. Efter åtta månader med bryggverket har det hänt att jag efter avslutad bryggning och tömt bryggverk upptäckt att bottenplattan lossnat. En snabb sökning via google kan man konstatera att det finns ganska många andra hembryggare som upplever samma problem. Vid en bryggning ställde det till det så mycket att humlen täppte till pumpen helt och hållet och det tog mig 45 minuter innan jag kunde fortsätta att kyla vörten, eftersom bottenplattan lossnat någon gång under bryggningen vilket gjorde att humlekottarna letade sig ner i pumpen. Man måste alltså ha koll på bottenplattan. När du sätter dit den, se till att den sitter så tajt som möjligt. Tryck inte fast den längs med de yttre kanterna utan tryck i mitten. Har du följt tipset ovan och minimerat mängden maltmjöl så är nästa tips att lyfta upp den mycket tunga maltkorgen så långsamt som möjligt när du ska övergå till kok eller lakning. Lyfter man den för snabbt, vilket man gärna vill eftersom den kan bli ganska tung, så skapas det ett tryck (vakuum?) som kan suga loss bottenplattan och då hamna på sniskan i bryggverket.


Kylningen tar längre tid, men är fortfarande effektiv
Wortometern man kunde köpa som tillbehör till G30 var en smart och tidsparande pryl som gjorde att man kunde flytta bryggverkets termometer från botten av bryggverket till utgående (från motströmskylaren) och kyld vört. På G40 finns ingen flyttbar termometer vilket innebär att man får leda tillbaka den kylda vörten till bryggverket och helt enkelt vänta till all vört når önskad temperatur. Det tar med andra ord mer tid att kyla vörten, men det finns också bryggtekniska fördelar med detta. Eftersom det tar längre tid kommer humlerester filtreras bättre och vörten kommer vara klarare, samt att det blir lättare att lämna köldgrumlingen kvar i bryggverket och inte låta det följa med till jäskärlet. Att termometern inte går att flytta på G40 har de flesta förmodligen koll på, men det är värt att nämna om man funderar på att uppgradera sig från en G30, generation 1 eller 2. Givetvis går det att använda en Wortometer med hjälp av en extern termometer, vilket är en lösning för många som vill ha en snabbare kylning.


Pejla in mäskeffektiviteten
Oavsett bryggsystem så är mäskeffektiviteten, eller också "brygghuseffektivtet" som det ibland kallas (vilket också innefattar fler parametrar), något att ha en ungefärlig koll på om du vill kunna kontrollera slutgiltig alkoholstyrka och beska. Kan givetvis variera någon procent beroende på maltsorter och annat, men att på ett ungefär vet hur effektivt ens system är, med en variationsacceptans på 3-4%, tycker jag är bra. För en lakfri sats på 18-22 liter brukar jag ligga på 79% i mäskeffektivitet. Procenten klättrar givetvis uppåt om man lakar. För mig är det dock ointressant med hög effektivtet, och lakning, utan det viktiga blir istället att få en pålitlig och upprepningsbar mäskeffektivtet som gör att jag kan planera recept och bryggdagar mer precist.


Längre tid att rengöra
Självklart tar det längre tid att rengöra ett större bryggverk som också är avsevärt mycket tyngre, det får man helt enkelt räkna med. G40 är inget bryggverk du lyfter runt. Det är fördelaktig om man har en vid och djup diskho, samt en flexibel vattenkran, alternativt möjligheten att nyttja en gardenaslang eller liknande vid diskning för att kunna styra vattenstrålen bättre. Absolut inget måste, men det gör bryggdagen mindre besvärlig. På sommaren kan man med fördel rengöra den utomhus med trädgårdsslangen.


Bottenplattan i maltkogen
Även om det är skönt att slippa silikonlisterna från G30 som kunde irritera en del så kan jag inte sluta störa mig på att bottenplattan i maltkorgen. Även om den är i metall och inte tätas med en silikonlist, vilket många upplever som fördelaktigt, så hade man utan problem kunnat addera några millimeter på dess diameter. Den sitter onödigt otätt och släpper därmed igenom onödigt mycket maltresten och mindre partiklar under mäskningen. Här hade jag förväntat mig lite mer finprecision, faktiskt.


Maltkorgens sidohål
Maltkorgen på G30, gen 1 och 2, hade inga hål längs sidorna, och jag har svårt att förstå varför det måste finnas på G40? Risken för att mäskningen ska sätta igen är ganska liten med tanke på ovan nämnda bottenplatta i maltkorgen. Om tanken är att motverka avstannat mäskflöde så förstår jag tanken, då sidohålen är en bättre lösning än G30s mittenrör. Problemet är dock att malten cirkuleras, på grund av cirkulationsslangens böjning, längs med sidan av maltkorgen, likt en whirlpool. De lätta partiklar som man då önskar lämna bryggverkets botten för att fastna ovanpå maltbädden, spolas då runt längs sidorna och smiter sedan ner i dessa hål. Sedan åker dessa runt och runt, utan att någon filtrering av dessa sker. Det blir helt enkelt en sämre filtrering. Lösning på detta är att försöka leda slangen mot mitten av maltbädden, men då behövs någon slags anordning för att hålla den på plats. Då hade jag hellre sett en fungerande topplatta som fördelade vörten jämnare. Efter några bryggningar anser jag att detta är bryggverkets största designfel och jag hade mycket hellre sett sidor helt utan hål. Att mäsken ska sätta igen kan man lätt åtgärda med att bara utvärdera på sina ingrediensval. Detta med maltkorgen sidohål leder mig också in på nästa punkt...


Bryggverket är designat för lakning
... vilket är att bryggverket troligtvis fungerar bättre om du lakar. En tjockare mäsk kommer gör det svårare för maltpartiklar att ta sig igenom sidoålen av maltkorgen eftersom det inte flödar lika mycket tunn vört.


Vörtförlust
Det tog mig tre bryggningar att pejla in hur mycket vört som går förlorad under en bryggdag, vilket visade sig vara ganska mycket mer än vad den förinställda beräkningen för bryggverkat är. Detta tycker jag dock inte är något att vara missnöjd eller irriterad på eftersom det alltid varierar något. Man bör dock räkna med att mängden vört som går till spillo (blir kvar i malt, absorberas in i humlen, samt mängd som blir kvar i pump mm.) kommer variera beroende på hur mycket du brygger samt vad du har för rutiner. Vill du kunna pejla in dina beräkningar någorlunda bör du ha samma rutin vid varje bryggdag, d.v.s. låt malten droppa av efter mäskningen lika mycket varje gång samt lämna kvar lika mycket vört i bryggverket efter kylningen varje gång. Du kan få ut lite mer vört om du öppnar bottenskruven och försiktigt tippar bryggverket, men det ser jag ingen poäng med då det är både tungt och onödigt. När pumpen slutar kunna puma kyld vört, då är det helt enkelt nog. Ställer jag in bryggprogrammet (jag använder Grainfathers egna) på en förlust på 5 L så blir satsstorleken ganska precis det jag angivit. Detta för en sats mellan 18-22. Om detta värde varierar upp till 1 liter tycker jag det är helt okej.


Installera kran vid bottenventilen
Det är inte något att fundera på. Det kommer göra rengöringen betydligt mycket enklare. Behöver jag skriva mer? Vilken slags kran eller koppling du vill ha avgör du själv. På samma sätt som falskbotten blev ett måste till G30 så skulle jag inte vilja vara utan kranen på botten av siktglaset. Öppnar man denna och slår på pumpen går det också relativt snabbt att tömma bryggverket om man har en stor hink till hands.


Lakfri bryggning blir väldigt mycket lättare med specialsydd BIAB-påse (jan-24)

Ett annat tips på tillbehör som förbättrar bryggningen markant är att införskaffa sig en specialsydd BIAB-påse till bryggverket. Kanske inte det mest attraktiva att titta på, men det minimerar mängden maltmjöl och gör "reningen" av vörten under mäskning betydligt mer effektiv eftersom partiklar då inte kan smita ut via maltkorgens sidohål. På brewinabag.com specialsyr de BIAB-påsar till just Grainfather G40, för det handlar inte bara om att påsen ska passa, den ska också vara lagom tät i maskerna så att vörten ska kunna cirkulera genom påsen utan att det blir stopp, vilket det blir om man använder en "vanlig" finmaskig BIAB-påse. Det blir också lite smidigare att rengöra maltkorgen efter mäskningen då malten finns i påsen.


SS-Brewtech recirculation manifold (jan-24)

Ett tillbehör som inte är anpassat till G40 men som passar perfekt utan egen modifikation är SS-Brewtechs recirculation manifold. Ett cirkulationsrör som hjälper att sprida ut vörten i cirkulationsfasen av mäskningen istället för att den medföljande slangen endast pumpar ut vörten längs med ena sidan av vörtbädden. Detta tillbehör är även det av större nöje för oss som inte lakar eftersom man då kan lägga röret under ytan. Vill man sedan använda sig av en mash-cap (lock till Patina-kittel fungerar utmärkt) blir det med hjälp av cirkulationsröret ännu lättare att hålla denna på plats, eftersom det då inte kan flöda upp vört ovanpå mash-capen som gör att denna tillslut sjunker under ytan. Ett LODO-liknande tips för de som har den läggningen.


Detta blir tredje bryggningen av Cold IPA-stilen och det är väl egentligen först nu som det blir ett ordentligt försök till att närma mig den ursprungliga tanken av denna nyare form av IPA. Tidigare bryggningar av stilen har varit en kombination av "känna på", moderna humlestilar samt metoder. Jag har landat i att mer moderna humletekniker som whirlpool/hop stand och torrhumling under aktiv jäsning inte lämpar sig särskilt väl. Med dessa tekniker och ingredienser skulle det bli mer av en vanlig modern IPA, vilket kan vara gott, men jag vill verkligen att mina "kall-ipor" ska vara något annat. Man ska kunna känna en tydlig skillnad på denna typen av öl och annan IPA. Därför drar jag upp följande nya riktlinjer samt upprepar några äldre:
- Svalare jäsning med lagerjäst för en krispigare karaktär.
- Stort fokus på basmalt. Havre- och vetemalt är strikt förbjudet.
- Klar vört, klar öl ner i jäskärlet och klar öl i glaset för ännu mer krispighet.
- Två sorters munchermalt för att stödja ölets kropp för att undvika tunnhet.
- Slutgiltig styrka runt 5.5% då det är en lättare typ av IPA.
- Mer klassisk amerikansk humle. Här finns utrymme för experiment men josigt och tropisk går bort. Kommer köra på enbart Simcoe denna gång (bortsett från Columbus som bittergiva) som egentligen inte är någon superklassiker, men ändå är en bit ifrån t.ex. Citra. Det var även längesedan jag bryggde med Simcoe och det ska därför bli roligt att påminnas om dess smakprofil.
- Torrhumling känns som en självklarhet för en IPA, men har faktiskt gått och funderat på om det verkligen behövs till denna öl. Att inte torrhumla skulle göra att ölen sticker ut ännu lite mer än från en "vanlig" IPA. Samtidigt känns det lite fel att inte torrhumla. Nej, det blir en torrhumling.


Namn: SimCold Session IPA
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
79%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L
Mängd till jäskärl:
13.5L
Beräknat SRM/EBC: 18/9
Beräknat OG: 1.053
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 50
OG: 1.050
FG: 1.014
ABV: 4.7%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
70% Weyermann Barke pilsner (~1,8L)
15% Weyermann munich I (~6L)
10% Weyermann munich II (~9L)
5% Weyermann syramalt (~2,4L)

Malten förfuktad med 2% av total maltnotan = 77g vatten

Mäskschema
60ºC i 30 min
65ºC i 30 min
72ºC i 30 min
76ºC i 10 min
5 min omrörning under inmäskning.


Total mängd vatten: 27.3L
Mäskvatten:
27.3L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
1g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid
?g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 77
Magnecium: 6
Natrium: 8
Klorid: 50
Sulfat: 103


Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -


Humleschema
@60 min - Columbus (T-90) - 30 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@3 min - Simcoe (T-90) - 20 IBU
@5 min - Protafloc
@0 min - Spindasol B

Torrhumling - 7g/L Simcoe i fyra dagar. Två dagar i 14 grader och två dagar i ~4 grader.


Jäst
Saflager 34/70 - 2 paket
Jäst i 14 grader med höjning till 16 mot slutet.


Brygglogg
2023-12-02
Bryggdag.

2023-12-03
Full aktivitet i vattenlåset på kvällen.

2023-12-07
Avtagande aktivitet, om än regelbunden, i "blow-offen" (ber om ursäkt för det uttrycket). Höjer till 16 grader för att hjälpa till med den sista utjäsningen.

2023-12-13
Sänker till 14 och torrhumlar. Tanken var att torrhumla med hjälp av humlefiltrer (korgen) som vanligtvis används för att torrhumla i fat. Korgen var dock för bred för att passa hålet till jäskärlet, så det blev en klassisk torrhumling.

2023-12-15
Har nu torrhumlat i två dagar, kommer fortsätta två dagar till, men sänker temperaturen till kallkrash så att den ska hinna klarana upp till fatningen. När temperaturen gått ner, vilket jag tror en hunnit göra till kvällen, kommer jag tillsätta isinglass.

2023-12-17
Fatar ölen. Eftersom effektivteten blev något lägre än vad jag hade tänkt mig, samt att jag glömde tänka ett extra varv på utjäsningen så blir resultatet mer av en session IPA, än en svagare IPA. Gör kanske inte så mycket, men ett FG på 1.014 är lite högt för en öl som ska upplevas som lite mer krispig än annan IPA. Nåväl.


Ordentlig rengöring av jäskärl. Tror inte detta jäskärl lever särskilt länge till. Använder det enbart till torrhumlad öl då jag kan ta ölet ovanifrån med hjälp av det flytande stigröret. Bäst-före-datum på trycksättningen har dock passerat.


Malten som ska förfuktas.


Försiktigt sänka ner påsen i maltkorgen.


Mindre skum än vanligtvis.


Tycker det är lite fint att se när proteinfällningarna "släpper" från vörten och lämnar en klar och fin vört ovan.