Förstår att det kanske inte är någon superintressant läsning för er därute. Men jag rapporterar ändå att det skett en ny bryggning och finslipning på husets Saison. Det är till stor del en upprepning av Phare V som varit min bästa Saison hittills, förutom att jag bytt ut basmalten till den böhmiska pilsnermalten från Weyermann samt att jag kör en 15% omältad vete i denna. Således samma maltnota som i Phare VII, men med samma jäst som i version V. Det är fram och tillbaka med jästen som vanligt.
Bland malten skruvar jag på muttrarna samtidigt som jag fortsätter med Hochkurz-schemat i mäskningen. Phare VII testade jag The Yeast Bay Saison Blend II, som blev en av de bättre ölen jag någonsin bryggt. Dock går jag tillbaka till Wallonian Farmhouse III då jag föredrar den jästprofilen, tror jag. Phare V torrhumlade jag vilket jag tror var en anledning till att jag tyckte om den så mycket, men jag har samtidig märkt att den oxiderat fortare än vanligt. Jag fundera länge på om jag skulle torrhumla den här ölen men jag vill känna på den här jästen ordentligt en sista gång innan jag tar kommande version av Phare vidare.
Bra att veta för ni som också tycker om att brygga Saison är att de flesta jäster för denna typ av öl, som är heter något med just Saison, drar mer åt vad jag upplever ett allmänt belgiskt håll, typ belgisk blonde. De är betydligt fruktigare och mer svällande i sin karaktär än de jäster som heter något med "farmhouse". Detta namnresonemang gäller för både Yeast Bay och Wyeast med grova men enligt min erfarenhet korrekta drag. Personligen vill jag ha en mer jordig och sträv profil från jästen som också bär fram humlen lite mer, så jag föredrar just nu farmhouse-jäst. Tro det eller ej, men om detta blir min främsta Saison, vilket jag hyser förhoppningar om, kommer jag nog minska på finslipningen i framtiden och bara försöka känna mig nöjd.
Även om jag skrev det inför den förra saisonbryggningen så kommer jag denna gång förhoppningsvis skrida till verket och brygga en julbetonad saison på jästkakan från denna. Men det blir ett separat inlägg.
Namn: Phare VII Stil: Saison Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Beräknat SRM/EBC: 2,5/4,9 Beräknat IBU: 30,7 Beräknat OG: 1.048 OG: 1.051 FG: 1.005 ABV: 6% Koktid: 90min Effektivitet: 84% mäsk Mängd till jäskärl: 11L - beräknat 12L
Mäskschema 62 grader i 20 min 64 grader i 20 min 67 grader i 20 min 72 grader i 20 min 76grader i 10 min 5min försiktig omrörning under inmäskning. Omrörning när 60min återstår av mäskning.
Jäst The Yeast Bay Wallonian Farmhouse III - 1L förkultur Rekommenderad antal jästceller: 107MD Beräknad mängd jästceller: ? Inledande jäsning i 22 grader. Höjer omgivande temperatur efter 24h av aktiv jäsning successivt. Siktar på en topp runt 27 grader.
Brygglogg 2020-10-16 Bryggdag. 2020-10-17 Väldigt aktiv jäsning tidigt på morgonen. Höjer till 24 grader på kvällen innan läggning då det närmar sig 24h med synligt aktiv jäsning. 2020-10-18 Höjer till 26 (sen kväll). 2020-10-19 Höjer till 27 (sen kväll). 2020-10-21 Redan ett SG på 1.006. Förra jäsningen med den jäst slutade på 1.005, så jag påbörjar redan den långsamma temperatursänkningen. Sänker till 26 grader. 2020-10-26 Temp nu nere på 22. FG på förväntat 1.005. Buteljerar till 3,0 Co2 med sockerlag.
Schema från themodernbrewhouse.com aka. LODO-bibeln
Då var det dags för bryggning och tro det eller ej så har alla mina saisoner tagit slut. Det har gått 3.5 månad sedan senaste bryggningen av husets saison och även om det för återkommande läsare känns tjatigt att läsa om denna ständigt återkommande öl så var det faktiskt dags för en bryggning. Det blir dock en hel del nytt...
Termen hochkurz är föga förvånande ett tyskt uttryck och betyder "hög och kort", vilket syftar på att den inledande mäsktemperaturen sker vid en relativt hög (hoch) temperatur sett till traditionella stegmäskningstemperaturer samt kortare (kurz) raster vid de olika stegen. Traditionella mäskscheman innefattad ofta protein- eller till och med syraraster. Belgiska mäskscheman inleds ofta runt 45 grader samt mäskscheman för tysk veteöl däromkring. Ett vanligt hochkurz-schema innefattar tre raster vid temperaturerna 61-62, 70-71 och 77. Om man vill sätta sig in i vad som faktiskt händer med stärkelsen i vörten under mäskning så kan jag rekommendera svenska hembryggarföreningens wiki.
Varför bry sig om stegmäskning? Det är ju den stora frågan. Om jag fick gissa så använder sig 90 av alla hembryggare idag en enkel infusionmäskning vilket kan vara gott nog. Det kan också vara ganska mycket extra arbete att stegmäska beroende på vilken utrustning du har. Varför krångla till det då? Jag vet inte hur många gånger jag läst att stegmäskning inte behövs om man använder moderna och välmodifierade maltsorter, vilket bitvis är sant. Så åter igen, varför? Det handlar självklart om vissa ganska specifika mål man uppnå med sin öl. För mig finns några anledningar till varför jag väljer att stegmäska och troligtvis kommer att göra det även i fortsättningen för viss typ av öl:
Första anledningen är att jag kan stegmäska relativt enkelt med mitt bryggverk. Även om jag ibland ger mig ut i mer avancerande ämnen tycker jag i grund och botten om att hålla bryggdagen kort och förfarandet smidigt. Att stegmäska med hjälp av knapptryckning samt förlänga bryggdagen något, eftersom det tar några minuter för vörten att klättra mellan rasterna, upplever jag därmed inte som en alltför stor uppoffring. Det krävs dock en del försiktighetsåtgärder och att man har koll på hur elementet i sitt bryggverk fungerar för att undvika fastbränningar, för höga temperaturer och att bryggverkets egna säkringar slår ut.
Andra anledningen är att jag söker efter en annan maltkaraktär i mina säsonger. Samtidigt som jag vill ha en vört som är lättjäst för den aggressiva saisonjästen, vilket enkelt kan åstadkommas med en enkel infusionmäskning vid 62-63 grader, vill jag ha en mer påtaglig maltkaraktär utifrån min maltnota. En något bredare bas för ölen att stå på. Inte bara en utpräglad smak som eventuellt skulle kunna nås med hjälp av t.ex. munich-malt eller annan maltsort. Jag vill att en grundläggande maltsmak bär fram ölet genom hela smakupplevelsen. Även om jag tycker mig kommit långt i finliret med min saison så upplever jag en skillnad mellan min egen öl och favoritproducenter som Dupont och Blaugies. De lyckas producera saison som är torr utan att vara tunn, med en grundläggande maltkaraktär. Kommer jag närmare detta genom stegmäskning? Vi får se.
Tredje anledningen är att skapa en mer jäsbar vört och där spelar stegmäskningen en central roll. För att skapa en jäsbar vört måste stärkelsen i vörten brytas ner effektivt och då måste både beta amylas och alfa amalys få verka effektivt. Man kommer åt både alfa och beta med en väl vald enkel infusionmäskning men med hjälp av stegmäskning kan man utvinna, efter egen erfarenhet, 7-10 % mer sockerarter (mäskeffektivitet). Och förhoppningsvis är dessa extra sockerarter ätbara av jästen och inget som lämnas var och bidrar med kropp.
Den fjärde anledningen kan jag inte riktigt backa upp till fullo, varken med egen erfarenhet eller vetenskap. Och så är det ibland, man ser vad andra gör och misstänker att det är något bra, men man vet egentligen inte säkert. Det handlar om att minimera syresättningen av vörten på den heta sidan och på så sätt bevara de smaker av färsk malt som annars oxiderar under mäskningen. "Å vad det luktade gott när jag mäskade in idag. Hela rummet var fyllt med maltdoft!". Det som faktisk händer här är att malten oxideras och försvinner. Stegmäskning är mer eller mindre praxis bland de mer anala tyska bryggerierna som fokuserar på att minimera syretillförsel under bryggningen. Läser man på LODO-sidor och forum så verkar stegmäskning vara en självklarhet även där. Så, jag provar. Nu ska man kanske undvika att trilla ner i den fällan, att göra som andra utan att kunna motivera varför. Men jag väljer att ta ett steg och se om jag fastnar. Jag känner mig så pass bekant med denna typen av öl så jag kommer troligtvis kunna avgöra om det är mödan värt utifrån hur den smakar.
Om vi lämnar mäskmetoden bakom och fokuserar på ingredienserna till ölet som ska bryggas så är jag övertygad om att det kommer bli en helt annan version av husets saison. Jag har ändrat grundreceptet något och framförallt valt en annan basmalt, nämligen Weyermanns golvmältade böhmiska pilsnermalt. Denna i kombination med stegmäskningen ovan borde ge en annan maltkaraktär är tidigare. Om jag uppskattar den eller ej återstår att se. Detta är en något mindre modifierad malt vilket även gör just stegmäskningen något mer behövlig, men ölet kommer vara maltigare än med den vanlig pilsnermalten. Jag kommer att dubbla mängden rågmalt upp till 7% och även tillföra omältad vete för lite komplexitet samt skumkrona. Humlen är jag fortsatt nöjd med och kommer bibehålla både sorter och givor, förutom en lite mindre giva vid 60 minuter för att dra ner IBU några få pinnar.
The Yeast Bay Saison Blend II Jästen blir en ny bekantskap i form av en "blend". Har köpt på mig ett litet lager av jäst från Yeast Bay då dessa brukar vara slut under längre perioder. Via sociala medier och forum har jag sett många rekommendera denna jästblandning. Vissa fullkomligt avgudar den och kallar den för den överlägset bästa saisonjästen på marknaden. Beskrivningen från Yeast bay: This combination of two STA1+ Saccharomyces cerevisiae represents the fusion of the two foremost saison flavor/aroma characters, fruitiness and earthiness. While one strain will create an ester profile of grapefruit and orange zest, the other is extremely attenuative and will produce a mild earthiness and spiciness. This blend exhibits high diastatic activity. Den rekommenderas jäsa i standardspannet 20-27 grader med en utjäsning mellan 85-100%.
Det finns en liten baksida med att brygga med blandningar och det är att man inte rekommenderas att göra förkulturer till dessa då man riskerar att ändra proportionerna av stammarna i blandningen. Dock ser jag inget alternativ än att göra en sådan. Varje rör från Yeast Bay uppskattas innehålla 80MD celler, om jästen är färsk och har förvarats under rätta omständigheter. Det är dock föga troligt att så är fallet. Så istället för att köpa tre eller fyra rör jäst för en mindre förmögenhet bara för att inte rubba proportionerna samt tillgodose vörten med rätt mängd aktiva jästceller, så blir det en gammal hederlig förkultur. Problem uppstår dock om jag fastnar för jästen och vill använda den igen, då kommer jag eventuellt få lite olika karaktär från jästen vid nästa bryggning. Men det kanske man får leva med.
Namn: Phare VII Stil: Saison Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Beräknat SRM/EBC: 2.5/5 Beräknat IBU: 30.5 Beräknat OG: 1.048 OG: 1.053 FG: 1.005 ABV: 6.4% Koktid: 90min Effektivitet: 79 (mäsk) Mängd till jäskärl: 11.5 - beräknat 12
Mäskschema 62 grader i 20 min 64 grader i 20 min 67 grader i 20 min 72 grader i 20 min 76grader i 10 min 5min försiktig omrörning under inmäskning. Omrörning när 60min återstår av mäskning.
Total mängd vatten: 21L Mäskvatten: 21L Lakvatten: -
Jäst The Yeast Bay Saison Blend II - 1L förkultur Rekommenderad antal jästceller: 107MD Beräknad mängd jästceller: 175MD
Brygglogg 2020-09-04 Sätter förkultur.
2020-09-06 Bryggdag. Katastrof redan efter första rasten i mäskschemat! Eftersom jag varit med om att behöva avbryta en bryggning då jag använde mig av stegmäskning, då maltrester brände fast i botten och utlöst bryggverkets säkring, ville jag nu prova funktionen där jag som bryggare kan kontrollera elementens effekt, istället för att bara trycka in önskad temperatur och sedan se elementen gå på 100% och bränna fast maltrester i botten. Jag har inte använt denna funktion tidigare men genom att hålla in "heat"-knappen i 4-5 sekunder kommer jag åt funktionen då jag manuellt kan styra bryggverkets element med 5% åt gången. Sagt och gjort. Efter att ha ställt in elementet på endast 20% effektivitet och det inte hänt något temperaturmässigt på 10 minuter börjar jag bli misstänksam. Jag hör hur elementet jobbar för fullt. Jag försöker ändra effekten på elementet men upptäcker att displayen "hängt sig". Jag startar om bryggverket och direkt visar temperaturgivaren 85 grader. Elementeffektfunktionen hängde sig alltså vid första försök och låg istället för önskade 20% på hela 100% under ca. 10 minuter. Det vara bara att avsluta bryggdagen, tömma bryggverket, rengöra, krossa ny malt och förbereda nytt vatten för morgondagen.
2020-09-07 Bryggdag igen då. Denna gång utan att nyttja elementeffektfunktionen. Istället blir det klassisk manuell höjning med 1 grad åt gången med uppsyn över effekten. Det visade sig att Hochkurz-schemat gick något snabbare än förväntat. 2h och 10 min. Så en förlängning på bryggdagen med 40 minuter. Helt okej. Misstänker att den golvmältade pilsnermalten som utgör den större majoriteten av maltnotan är märkbart sämre på att sänka ph än den vanliga pilsnermalten från Weyermann. För några gånger sedan bryggde jag med balder pilsnermalt från Warbo kvarn och även där märkte jag en ganska stor skillnad (-0,2) i mäsk-ph än beräknat, vilket brukar stämma.
2020-09-08 Höjer omgivande jästemp till 24 (kväll). Inte riktigt, men nästan 24h in i aktiv jäsning.
2020-09-09 Höjer till 25 (kväll) Aktiviteten i jäsröret har redan saktat ner avsevärt. Är jästen snabb eller bör jag vara orolig?
2020-09-10 Höjer till 26 (kväll).
2020-09-11 Höjer till 27 (kväll)
2020-09-13 SG: 1.006 vilket ger mig en utjäsning på 88%. Sänker till 26 grader. Jästen är alltså ruskigt snabb.
2020-09-14 Sänker till 25 grader. Mycket svag aktivitet i jäslåset.
2020-09-15 Sänker till 24 grader.
2020-09-16 Sänker till 23 grader.
2020-09-17 Sänker till 22 grader.
2020-09-19 FG: 1.005. Buteljerar till 3.0 kolsyrenivå.
Hösten har kommit och då brukar idéer om kommande bryggplaner ta form. Personligen har jag svårt att tänka på bryggning under sommaren, även om det finns både tid och möjlighet att skrida till verket. Jag misstänker att ölbryggare runt om i landet liksom jag kommer in i bryggtänket igen då jag ser ett litet uppsving av besökare på bloggen efter en ganska sedvanlig sommardipp. Eftersom jag i skrivande stund inte har någon öl på primär jäsning i jäskammaren tänkte jag att det vore passande att skriva lite om min tankar inför höstens, samt inledningen av vinterns, bryggning.
Till att börja med finns det som ovan nämnt inte något som jäser i jäskammaren, men däremot en del annat på sekundär jäsning:
11L pseudolambik primärjäst med US-05 och med slattar från flera Cantillon Gueuze. Kommer blandas med ännu ej bestämd frukt kring årsskiftet och sedan buteljeras med champagnejäst.
11L pseudolambik primärjäst med T-58 och med slattar från Cantillon Kriek samt 3 Fonteinen Oude Geuze. Även denna kommer blandas med ännu ej bestämd frukt kring årsskiftet och sedan buteljeras med champagnejäst.
5L pseudolambik primärjäst med T-58 och med slattar från 3 Fonteinen Oude Geuze. Så även denna.
Saison primärjäst med WLP550 och flaskad utan socker med WLs Brett B. Redo i december.
Saison primärjäst med TYB Wallonian Farmhouse och flaskad med WLs Brett B. Redo i februari.
Även om jag inte haft några större bryggplaner under semestern har jag under sommaren och in i augusti haft bevakning på några jästsorter som varit slut ett längre tag. När dessa väl kom tillbaka i lager hos Humlegården, i ett ganska begränsat antal, passade jag på att köpa ett paket av de jag var intresserade av. Alla dessa var saisonjäst från Yeast Bay och jag var något snabb på köpknappen så det kommer således bli en del Saison även i höst. Fast å andra sidan hade det nog blivit det i alla fall. Jag tänker mig följande:
En version av husets Saison jäst med YB Saison Blend II. Ej provat denna jäst förut och jag har på flera ställen läst bryggare som tycker att detta är den bästa saisonjästen på marknaden.
En julöl på jästkakan från ovanstående öl. Har inte spikat något recept men det vore roligt att brygga en mörk Saison uppåt 10% med en julig känsla. Kanske med en mindre giva av en mörkare belgisk maltsort eller kanske mörk kandisirap? Tänker mig att denna öl kommer behöva några månader på flaska så bryggning bör ske ganska snart.
En andra version av min moderna Saison, jäst med Wallonian Farmhouse. Här har jag redan köpt cashmerehumle.
Ännu en version av husets Saison med ett andra försök på Wallonian Farmhouse III. Detta i syfte att finslipa på receptet från Phare V.
Jag har planerat att brygga en belgisk veteöl (Wit) i september och har ingredienser inköpta för denna. Kommer att jäsa med WLP400 Belgian Wit Ale och humlas med Strisselspalt. Blir en ganska stor del omältat vete i denna.
Det finns även planer på att börja bygga en Pale Ale från grunden tillsammans med två vänner som är smått intresserade av ölbryggning. Då tanken är att vi ska dela upp ölen på flaskor blir det troligtvis ett lite annorlunda tänk än vad jag vanligtvis gör kring humle, fatning och trycksatt jäskärl. Men detta i sig kan ju bli lärorikt och mest av allt blir det en anledning att träffas. Roligt att även tillsammans med andra få diskutera utvecklingspotential kring en öl och därför är min tanke att verkligen börja från ruta ett och brygga en SMASH-öl (single malt single hop).
Någonstans här skulle jag även vilja brygga något humligt att tappa upp på fat. Helst en ny version av Moody med ordentlig jäst och lite mer kropp än den nyligen förenklade versionen. Är väl dock tveksamt om det är något som kommer hinnas med.
Det ligger alltså en del bryggande i pipelinen. Låt höstens bryggande börja!
Saison D'Etre från Stockholm Brewing Co. har varit en öl som följt med mitt ölintresse ganska länge. När jag för några år sedan började intressera mig för öl och också bodde i Stockholm så var D'Etre något av det första som jag drack från det då nystartade STHLM Brewing. När bryggeriet tidigare låg i samma hus som Brewdog-baren var bryggeriets afterwork-koncept som jag besökte några gånger. Numera ligger bryggeriet ute i Frihamnen. Saison D'Etre var inledningsvis inte en öl som jag tyckte särskilt mycket om. Dock var mitt intresse för saison inte lika stort och det har sannerligen tagit några år för mig att inse att det är ölvärldens elegantaste brygd. Om något har ändrat med receptet eller inte vet jag faktiskt inte, men när det började dyka upp 75cl-flaskor med Saison D'Etre på bolaget förra året köpte jag på mig några exemplar och kunde snabbt konstatera att detta förmodligen är det bästa exemplaret på stilen som tillverkas i Sverige. Bör väl tilläggas att jag absolut inte druckit varenda svensktillverkad Saison, men en del har det slunkit ner. Min generella åsikt är dock att det är ganska få som lyckas, eller typ ingen. D'Etre tycker jag håller hög internationell klass i sin nuvarande form och är en öl som jag alltid har ett exemplar av hemma.
För ett tag sedan drog jag iväg ett mejl till Stockholm Brewing Co. kring D'Etre och fick ett snabbt och trevligt mejl tillbaka med receptet och några riktlinjer som det var okej för mig att dela med mig av. Stockholm Brewing Co. brygger Saison D'Etre på följande sätt:
97.8% Warbo pilsnermalt 2.2% Syramalt
20ibu från en giva i början av kok för beska 1.5g humle/L vid 10 min 1.5g humle/L vid 0min
Humlesort har varierat lite beroende på ekologisk tillgång, men var Hallertauer Tradition i originalreceptet.
Jäsning med WLP550 Belgian Ale. Pitch vid 24°C som sedan får stiga fritt. Brukar ligga vid 30°C när jäsningen är som mest aktiv.
Min tanke kring receptet är att det är lika okomplicerat som en bra saison ska vara. Få ingredienser där man tillsätter jästen lite varmare än vanligt och sedan släpper lös den på egen hand. Ölet landar på 5% så den är något svagare än många andra säsonger. Några små pusselbitar får man lägga själv för att planera en bryggning av receptet: OG och FG får man pröva sig fram till. Jag har ingen erfarenhet av WLP550 men enligt beskrivningen av jästen så ligger den på en utjäsning runt 78-85%, vilket innebär att den är en effektiv utjäsare. Min erfarenhet av jästtillverkares utjäsningsiffror är att de ofta, när det gäller White Labs, kan klättra något lägre (alltså neråt på SG-skalan) om man skapar de rätta förutsättningarna. Efter att ha letat efter faktiska utjäsingssiffror med denna jäst lägger jag mina förväntningar runt en total utjäsning på 82%, vilket ger mig ett slutgiltig procentsats på 5% med OG 1.046 och FG 1.008. Detta är svårt att sia om och blir ölet något starkare p.g.a. en kraftigare utjäsning så gör det inget.
I tidigare inlägg har jag skrivit om jästemperatur och detta om "free rise", dvs. en någorlunda okontrollerad jästemperatur. Det är så de flesta saisonbryggare arbetar, man tillsätter jästen vid lite högre temperaturer än vanligt och sedan får man se vad som händer. Som hembryggare är detta klurigt att förhålla sig till. Själv har jag inte märkt några större temperatursvängningar på mina kärl under aktiv jäsning. För tillfället är jag inne på ett spår där jag misstänker att jag jäst mina säsonger med en något för hög inledningstemperatur och därmed, beroende på jäst, fått en del oönskade smaker. Att jäsa varmt gynnar utjäsningen och om jag utgår från min egen utrustning så fungerar inte tanken kring "free rise" särskilt effektivt. Vill jag har en stegrande jästemperatur måste jag göra manuella höjningar på min jäskammare då en aktiv vört på 10-23 liter inte höjer temperaturen så pass mycket på egen hand. Några exakta verktyg för att mäta temperatur på vört under aktiv jäsning har jag inte. Dock har jag märkt att de LCD-termometrar jag har på mina kärl är relativt snabba på att markera temperaturskillnad när man flyttar vört till eller från en kärl. Min lösning på detta blir att likt förra bryggningen hålla temperaturgivaren på universaltermostaten mot väggen i jäskammaren och inte isolerad mot kärlets sida och därmed försöka att tajma in jäsningen och temperaturen manuellt. När den jäser som mest försöker jag ställa in temperaturen därefter och hoppas då kunna ligga runt 30 grader. Svårt då man inte kan springa och vakta en jäskammare hela dagarna, men ett försök är det värt.
I övrigt kommer jag med största ödmjukhet försöka utveckla introduktionen av syre till vörten under mäskningen. Denna gång blir det att fukta malten efter kross samt en ännu långsammare och försiktigare nedsänkning av maltkorgen ner i vattnet.
Namn: Saison du Sud - Saison D'Etre-klon Stil: Saison/Belgisk blonde Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Beräknat SRM/EBC: 2.8/6 Beräknat IBU: 26 Beräknat OG: 1.047 OG: 1.042 FG: 1.007 ABV: 4.6% Koktid: 60min Effektivitet: 68% Mängd till jäskärl: 11.4L (beräknat 12L)
Humleschema @60 min - Hallertau Trad. 5.1AA - 20IBU (21g) @15 min - White Labs jästnäring @15 min - Protafloc @10 min - Hallertau Trad. 5.1AA - 6IBU (18g) @0 min - Hallertau Trad. 5.1AA - Samma som 10-min givan (18g)
Jäst WLP 550 Belgian Ale - 1L förkultur 24 grader vid start. Stegvis ökning till 30 grader vid mest aktiv jäsning. Rekommenderad antal jästceller: 105MD Beräknad mängd jästceller: 157MD
Brygglogg 2020-07-05 Bryggdag. Som vanligt en smidig bryggdag. Noterbart är ett bra (?!) mycket lägre utbyte än vanligt, men jag blev lat och hoppade över min reguljära omrörning av malten 30 min in i mäskningen. Resultatet av detta i jämförelse från föregående bryggning som hade like lång mäsktid blev alltså hela 8% lägre mäskeffektivitet. Det kommer troligtivs bli en något svagre öl än väntat, vilket å ena sidan inte spelar mig någon roll. Tråkigt nog kommer jag dock vara minst en halv procent från originalet när dessa sedan ska blindtestas mot varandra, men så får det vara.
2020-07-06 Våldsam aktivitet i vattenlåset morgonen efter. Höjer omgivande temperatur från 24 till 26 på en gång då jag läst att 550 kan vara ganska snabb av sig. Höjer ytterligare en grad till på kvällen.
2020-07-07 Morgon och höjer ytterligare en grad till 28. På kvällen har aktiviteten i vattenlåset nästan avstannat helt. Höjer sista två graderna till 30.
2020-07-08 Kollar SG som ligger på 1.008 vilket jag misstänker att den uppnådde redan under gårdagen. Fruktansvärt snabb jäst detta.
2020-07-11 FG 1.007. Buterljerar lite mer än hälften till 3.0 CO2. Flaskar även några liter med Brett B för 6 mån lagring.
Semester och högsommar från dag ett. Inte enklaste förhållandena att knåpa ihop ett blogginlägg och desto mindre motiverat att brygga öl. Jag har dock tre riktigt intressanta öl att utvärdera och här kommer den första. Ölen bryggdes den 22:a mars och var ett efterlängtat försök på en Saison jäst med jäst från The Yeast Bay. För just denna öl använde jag Wallonian Farmhouse (I) och valde att avvika från det nobla humlevalet och istället köra på Amarillo. Smått inspirerad av Blaugies och Hill Farmsteads La Vermontoise som släpptes på bolaget för någon vecka sedan.
Tjock vit marängskumkrona som alltid är en stilpoäng i saisonsammanhang. Snygg start.
Doften är påtagligt jordig och mineralig tillsammans med en örtig och spetsig humleton. Allt detta fräscht och inbjudande friskt. Även här verkar ölen fruktansvärt lovande.
En superfrisk och fräsch smakupplevelse. Absolut inga tråkiga djupa bismaker från jästen som kletar sig kvar i gommen, vilket en väldigt stor del av saisonjästerna dessvärre lämnar eftter sig. Smakar rent och snyggt rakt igenom. Den dominerande smaken är grapefrukt tillsammans med en ganska generisk och rå humlesmak, vilket jag härleder till amarillon i kottform. Jag gillar den lite råare och ruffigare smaken som kottar ger, till en Saison. Malten framhävs väldigt lite, vilket är ett litet minus även om det inte är något som jag lägger superstor vikt vid just nu. En viss restsötma dyker upp mot slutet, dessvärre. Även om ölet har en tydlig saisonkaraktär har jag svårt att känna några tydliga jord- och kryddsmaker, vilket jag måste ha där för att vara helt nöjd. Dessa känner jag dock lätt i doften så jag antar att de ligger där någonstans under humlen, som tagit lite för mycket plats.
Då jag humlat den här ölen lite för mycket kan inte jästen och den tunna kroppen möta upp den höga humlenivån. Den blir nästan lite för rå i sin humlekaraktär tillsammans med en väldigt clean men lite för enkel jäst, i mitt tycke. Saknar en del karaktär i jästen men det är möjligt att den trätt fram mer om det varit mindre humle i ölet. Tur nog har jag en till saison på samma jäst på flaskjäsning just nu, fast med nobel humle och utan torrhumling.
Jag har bekanta som uppskattat den här ölen mer än vad jag själv har gjort. Trots en lite för stor anonymitet så tycker jag om den här jästen. Den ger en ren och frisk öl samtidigt som den jäser ut den dit jag vill. Ser mycket fram emot kommande avsmakning då samma jäst använts fast med annan humle.
