Gå till innehåll

Detta är det första och inledande inlägget i en artikelserie där jag steg för steg kommer gå igenom de olika delarna av bryggningen för att lyckas med en Saison. All information bygger på egna erfarenheter, inhämtad information från litteratur samt information från professionella ölbryggare vars åsikter jag finner relevanta att dela med mig av.


I drygt två års tid har jag fokuserat min hembryggning och informationsintagande kring bryggning på ölstilen Saison. Varför? Det är helt enkelt den ölstil som jag föredrar att dricka allra oftast. Det är en ölstil som något motsägelsefullt ska vara enkel och komplex på samma gång. Enkel i sitt utförande med få ingredienser men komplex i sina smaker från den karaktäristiska jästen. Någon beskrev Saison som den mest eleganta ölstilen, vilket jag är benägen att hålla med om. Anledningen till att jag ville skriva en mer utförlig serie inlägg om saison-bryggning är för att dela med mig av mina erfarenheter kring bryggandet då jag tycker det cirkulerar en hel del felaktigheter kring detta ute på internet, i böcker samt i tidskrifter. För egen del behöver jag göra ett omtag i min bryggning för att ta mig vidare. Går jag igenom och granskar de olika momenten och ingredienserna kommer jag tydliggöra eventuella förbättringsområden på ett tydligare sätt. Förhoppningsvis tycker även någon att det är givande läsning.

För att lyckas bättre än okej, dugligt eller kanske till och med bra så är det ganska många saker som bör falla på plats vid bryggandet av en Saison. Självklart handlar det till viss del om egna preferenser och mycket av det jag kommer skriva om i denna artikelserie kommer utgå från just mina preferenser. Dock är jag kanske traditionell i mina åsikter kring hur en Saison ska smaka, så jag kommer nog inte sticka ut hakan särskilt mycket på den punkten. Min egna preferenser är också färgade av alla dessa timmar av läsande. Det som gör att jag känner mig redo för att i och med denna artikelserie sticka ut hakan och säga si eller så, är att den information jag snappat upp genom olika kanaler har jag även vågat ifrågasätta. Ibland rent teoretiskt men till stor del praktiskt genom en hel del saison-bryggande under de senaste åren.


Vad jag menar med Saison
Begreppet Saison hör för många ihop ihop med Farmhouse Ale. Vad som är den korrekta historiska beskrivningen har det diskuterats om främst här. Jag kommer inte göra en historisk djupdykning kring ölstilen. Är man intresserad av det rekommenderar jag bloggen ovan eller Markowskis Farmhouse Ales. En titt på den eminenta bloggen Hors categorie brewing kan jag också rekommendera.

Med Saison så syftar denna artikelserie på den sydbelgiska öl som bryggerier som t.ex. Brasserie Dupont producerar, alltså Saison Dupont. En överjäst ale utan brettanomyces eller laktobaciller.

Begreppet Farmhouse Ale är något vidare och Saison bör finnas under det begrepparaplyet, vilket även t.ex. den norska varianten som bryggs med kveik-jäst borde kunna göra. En Farmhouse ale kan innehålla bakterier, brettanomyces, lagras på fat och mycket mer. Artikelserien kommer också gå igenom kombinationen av Saison och brettanomyces i ett senare skede.


Torr, torr, torr...
Vi inleder med att absolut måste för saison, nämligen att den absolut måste vara torr, vilket gör den lättdrucken. Detta är den stora målbilden för mig och borde vara det för alla andra. Så fort jag hör någon prata, eller ser någon skriva, något om att man KAN göra si eller så för att addera lite kropp eller munkänsla, då zonar jag ut för att personen ifråga till 99% inte har en, enligt mig, korrekt målbild. För att åstadkomma denna åtråvärda torrhet är det några saker som behöver falla på plats. Kommande inlägg kommer att gå igenom dessa saker i tur och ordning tillsammans med andra saker, givetvis. Liksom med all god öl ska det finnas en balans mellan smakerna som träder fram när ölet runnit ner i halsen, det gäller för all öl. För Saison så handlar det om att smakerna behöver balanseras mot det torra ölet. Skrev jag att Saison ska vara torr? Det tål att upprepas. Tycker du inte om öl som uppfattas som torr, då tycker du inte om Saison. För att en öl ska uppfattas som torr behöver man som bryggare har koll på flera steg i processen för att lyckas. Jästens utjäsning är primär. Och för att jästen ska ha förutsättningar att jäsa ut ölet och inte lämna särskilt mycket socker efter sig, behöver man skapa förutsättningar för detta. Val av malt blir viktigt. Val av mäsktemperatur och mäskschema blir viktigt. Jästemperatur blir viktigt. Val av jäst blir helt avgörande. Vattenbehandling kommer påverka hur slutprodukten uppfattas, men bör inte ses som avgörande. Det är alltså inte bara EN aspekt av bryggandet som leder till att ölet uppfattas som torrt, det är flera saker som behöver falla på plats. Med rätt val av jäst kan du komma ganska långt utan att lägga särskilt mycket fokus på de andra sakerna. Nu handlar det dock inte om att nästan nå hela vägen in i mål, eller att nästan ta oss över ribban. I och med den här artikelserien ska förhoppningsvis alla bitar kunna falla på plats och mållinjen korsas.


Maltighet
När det gäller maltens bidrag så kan åsikterna variera något. Själv föredrar jag en något mer anonym maltprofil än många andra. Låg till medel blir mitt svar. En för maltig Saison tycker jag stör dess eleganta lättdruckenhet och närmar sig en Biere de garde.


Kryddigt utan krydda
Måste nummer tre blir att ölet ska ha ett kryddigt och pepprig inslag som härstammar från jästen. Detta inslag ska ligga i balans med resten av smakerna. Personligen föredrar jag pepprigheten när den är medellåg till låg. Och nej, du ska inte krydda din Saison med pepparkorn eller andra kryddor. Här spelar det inget roll vem du pratat med eller var du läst det.

Bonus: Tänkt inte ens tanken på att tillsätta frukt efter avslutad primärjäsning. Jag kan inte komma på en enda frukt som skulle passa till de smaker som jästen producerar.


Nivå av beska och humlekaraktär
Nummer fyra på listan handlar om de bidrag som kommer från humlen. Beskan ska uppfattas som medel till medelhög och humlekaraktären låg till medel. Även om jag föredrar nobla humlesorter så är jag inte lika slaviska när det gäller att prova olika sorters humle. Nobla sorter skiljer sig självklart från varandra men är man inte väldigt rutinerad med användandet av alla olika sorter kan det absolut vara en utmaning att skilja dem från varandra, speciellt i en saison där smaker från jästen tar så pass mycket plats. Även mer moderna sorter kan fungera utmärkt om de tillhör vad jag kallar samma smakfamilj. Mer om detta i ett kommande inlägg.


Detta är i nuläget mina fyra måsten för en Saison och jag är inte främmande för att min åsikt i framtiden kommer att ändras. Om så blir fallet ser jag alla inlägg i denna serie som levande dokument som kommer att uppdateras.

Nästa artikel kommer handla om val av jäst.


Inlägget uppdaterades 2020-03-23

Den här ölen jäste med samma vört som Phare III och bryggdes alltså på samma dag, den 22:a oktober förra året. Imperial Yeast har flera imponerande jäster i sin katalog och till saison finns också tidigare beprövade Napoleon samt den jäst som denna öl är bryggd med, Rustic.


Angenäm klassisk fruktig saison-doft. Mindre kryddig än många vad många andra jäster brukar producera. Humlen känner jag inte av. Lätt gräddig maltighet i och med temperaturen stiger.

Kolsyran är något låg för en saison, alltså ganska lagom för annan ale. Lätt rund munkänsla för en ganska torr öl. Citrus och lite torkad ljus frukt. En lätt kryddighet dyker upp mot slutet. Något spretig i sina smaker rent allmänt. Finns en viss syrlighet i den som jag inte riktigt uppskattar. Beskan är något baktung och ligger kvar i gommen istället för att möta smakerna i början. Humlekaraktären är påtaglig, jämn och nobel, men lite för klen.

Fullt duglig saison men något tunn i sina grundsmaker, och då tänker jag på de som kommer från jästen. Humlen håller sig i bakgrunden lite för mycket och jag behöver fortsätta fundera på hur jag ska lyfta fram mer humle i mina saisons, vilket har varit betydligt svårare än väntat. Känns som att alla smaker behöver behöver kliva fram ett steg för att ölen ska flyga högre. I ett tidigare skede smakade ölen mer belgiskt och hade en ganska tydlig smak av banan och bubbelgum. Denna har dock försvunnit nu.

Ryktet säger att detta är samma jäst som favoriten 3726 (Blaugies) som jag bryggt med i olika konstellationer fler än 10 gånger. Tycker Imperial Yeasts version är betydligt anonymare än Wyeasts 3726. Smakerna från jästen är inte lika komplexa och i färre lager.

En okej öl, men inte top 5 av min säsonger. Jästen är jag inte jätteimponerad av. Den gör det den ska, men särskilt spännande öl producerar den inte. Jag tyckte faktiskt bättre om detta öl när den var ung och drog mer åt det allmänna belgiska hållet med sin banansmak. Wyeast 3726 är ett bättre val. Imperials Napoleon tycker jag känns som ett mer spännande alternativ för att brygga saison med. Dock producerar den jästen en öl som drar mer åt det franska hållet, vilket jag inte är vad jag vill med min hus-saison, som är anledningen till att jag fortsätter att prova nya jästsorter.

Phare III bryggdes den 22:a oktober förra året med en hel förändringar från tidigare versioner. Den innehöll bland annat chitmalt och dinkelmalt, samt något svårfångad humle i form av Groene Bell och Strisselspalt, tillsammans med Celia. Har druckit av denna öl regelbundet sedan två veckor efter buteljering och här kommer nu mina slutgiltiga tankar kring ölet. I skrivande stund har Phare IV stått två veckor på flaska och även den ska snart granskas, men först tar vi tag i version 3.


Det ligger en trevlig och lätt örtighet i skumkronan, som är något för flyktig och med för stora bubblor för att jag ska känna mig nöjd. Mer om detta i ett annat inlägg. Kolsyran är även denna lite låg. Överväga att släppa taget om carb drops, trots att de är så fruktansvärt smidiga att arbeta med. Övrigt är dofterna ganska tillbakadragna. Visst känner man att det är en saison som lurar i glaset, men jag känner inte av särskilt mycket krydda. En lätt blandning av örtig humle och jord. Lovande.

Smakerna träffar verkligen samtidigt i denna öl, dock kort och effektivt. Humlen gör entré samtidigt som alla grundsmaker från jästen. Dock avtar även alla dessa på tok för fort vilket gör att jag upplever att smakerna krockar något. Den örtighet från humlen som jag hoppats på i doften är inte lika påtaglig i smaken, utan där blir humlen mer nobel. Detta får mig att fundera på hur mycket energi man ska lägga på humlesorter i denna typen av öl. Det handlar nog mer om total mängd nobel låg alfa-syre-humle, än just rätt variant. Den klassiska kryddigheten ligger lättsamt där, men den grundsmak som tar mest plats är en lätt spetsig citrussmak som nästan drar åt yuzu. En något mer rundad manlighet än vad jag är van vid, men det har nog med chitmalten att göra. Vill jag verkligen ta min saison åt det här hållet? Tror nog inte det. Större mängd basmalt nästa gång.

Munkänslan ligger som vanligt rätt med denna kombination av jäst (3726 och 566). Torr och lättdrucken. Men... Jag är klart störd av citruskaraktären som jag inte stött på tidigare med denna kombination. Den kommer helt klart från jästen, så mycket kan jag om den hör typen av öl vid det här laget. Detta är anledningen till att redan bryggda Phare IV får en annan kombination av jäst. Att just denna fått citruskaraktär beror troligtvis på att 566:an tagit mer plats än vanligt.

Samtaget en helt okej öl. Bättre än Rustic, som är jäst på samma vört. Dock inte åt den riktning som jag hade hoppats. Förväntade mig mer av de enorma givorna humle, även om jag upplever en liten förbättring. Önskar fortfarande en renare och friskare beska och betydligt mer humlekaraktär genom hela ölen. Jästkombinationen presterade sämre än tidigare, vilket drar ner helheltupplevelse ganska mycket. Phare II var bättre. Väntar med spänning på Phare IV.

2

Dags för ännu en bryggning av husets saison, denna gång med en del förändringar. Förra bryggningen resulterade inte i ett öl som tog den riktning jag hoppades på, även om jag tycker den håller ganska hög klass, så därför blir det en del justeringar.

På inrådan av flera mer eller mindre erfarna saison-bryggare på facebook-gruppen Saison, Bière de Garde, & Farmhouse Ale Appreciation Society kommer jag denna gång till största del använda mig av klassiska humlekottar. Jag har strävat efter en mer örtig och grönare påtaglighet från humlen och jag har då letat och funderat på specifika humlesorter. Ett tips jag fått är att så länge man håller sig till mer nobla sorter i kottvariant med en alfasyra under 3%, så spelar det inte lika stor roll vilka sorter man använder. Jag har varit något tveksam till detta men har med tiden mjuknat något då förra versionen av Phare bryggdes med nobla sorter i pelletsform, och den landade inte alls där jag ville i humleprofil. Denna gång blir det Tettnanger i kottform, tillsammans med en liten liten pelletsgiva Magnum vid 60min för att försöka framkalla en lite friskare beska.

Jag har länge hållt mig till benämda husblandning av Wyeast 3726 och White Labs 566. Phare III hade en något fruktigare citruskaraktär är vad jag brukat få, vilket jag misstänker kan ha att göra med samspelet mellan jäst och humle, samt att 566 kanske var den betydligt piggare jästen i blandningen. En annan jästblandning hoppas jag kunna ta ölet åt ett mer rustikt håll och att detta också ska påverka humlen. Sedan några år tillbaka har jag föredragit 3726 (Blaugies) framför Dupont-varianterna (565 och 3724), men jag tänkte nu prova att blanda dessa två.

Maltnotan blir det också en del förändringar med, även om jag hävdar att det är den ingrediensdelen av en saison som man märker minst av när ölet ska drickas. Detta har givetvis att göra med att jag håller mig borta från alla sorters malt som ska bidra med just maltigare smak. Förra bryggningen provade jag både chitmalt och dinkelmalt i något större volymer (15% respektive 30%) då jag hoppades att få en liten annan karaktär än den annars ganska rena maltkaraktären jag brukar ha. Det var svårt att känna någon större skillnad så jag tänkte denna gång prova en mindre giva rågmalt samt skruva ner givorna av chit- och dinkelmalt något då dessa faktiskt känns lite onödiga i större mängd.

För några månader sedan köpte jag ett enklare kit för syresättning som jag inte använt än, men som nu kommer användas. Ska bli intressant att se om det gör någon skillnad i hur jästen agerar.


Namn: Phare IV
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Lakning enligt GF-metod
Beräknat SRM/EBC: 3.5/6.9
Beräknat IBU: 54
Beräknat OG: 1.053
OG: 1.056
FG: 1.011
ABV: 5.9%
Koktid: 90min
Effektivitet: 90% (mäsk)
Mängd till jäskärl: 22L (beräknat 23L)


Total mängd vatten: 33.5L
Mäskvatten:
17L
Lakvatten: 16.5L


Vattenbehandling
10g Kalciumsulfat
8g Magnesiumsulfat
1g Kalciumklorid
1.7g Antioxin

Vattenprofil
Kalcium: 106
Magnecium: 27
Natrium: 11
Klorid: 37
Sulfat: 276


Beräknat mäsk-ph: 5.23
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -
Ph lakvatten: 5.3


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
66% Weyermann Pilsnermalt (~2L)
20% Weyermann Dinkelmalt (~2.5L)
5% Best Maltz Chitmalt (~1.5L)
5% Weyermann Rågmalt (~3L)
4% Weyermann Syramalt (~2L)

Mäskning
45°C i 15min
Långsam höjning till 63°C under ca. 1h
63°C i 30min
68°C i 30min
74°C i 5 min

5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Humleschema
@90min - Tettnanger kottar 2.9AA - 40IBU
@60min - Magnum pellets 12.4AA - 10IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@5min - Tettnanger kottar 2.9AA - 5IBU
@0min - Tettnanger kottar 2.9AA - Hälften av 5min givan

Kottar är roligare att titta på i koket än pellets
Syresättning av vört

Jäst
Lika delar 3726 och 3724
26°C första 24h av aktiv jäsning, därefter höjning med 1°C per dag upp till 31°C för att utvänta FG. Sedan långsam sänkning till 26°C.

Aktiv jäsning

Rekommenderad antal jästceller: 304MD
Beräknad mängd jästceller: Ca 380MD


Brygglogg

2020-01-10 Sätter förkultur
2020-01-12 Bryggdag. Jäser denna gång hela satsen i Fermentasaurusen.
2020-01-13 Full aktivitet i jäskärlet 7h efter att jästen tillsats. Även om jag förväntar mig att förkulturen var pigg och redo har jag inte varit med om att det varit denna sortens aktivitet så pass snabbt. Kan syresättningen ha något med detta att göra? Ska undersöka.

2020-01-26 SG: 1.012. Trodde att ölet skulle ha jäst klart efter två veckor, men jag hoppas det kan klättra ner till under 1.010 i alla fall. Ingen katastrof om den stannar på 1.012 men jag hade räknat med ett FG runt 1.006 vid den här tiden. Ger den en vecka till.

2020-02-02 FG:1.011. Oväntat högt FG som jag misstänker beror på mäskschemat, men det behöver nödvändigtvis inte vara dåligt. Flyttar ca 5 liter av ölet till glasdamejeanne för sekundär jäsning i sex månader med Omega Yeasts "All the bretts", som ska innehålla hela sju olika sorters brettanomyces. Detta blir årets version av Chris, min brettade saison. 12 liter flyttas till jäshink för att försiktigt blandas med champagnejäst (Red Star Red Star Premier Blanc), socker och vatten. Beräknad kolsyrenivå 3.0. Buteljeras i blandade flaskor.

2

Det är nu över ett halvår sedan jag bryggde en uppdaterad version av min hus-saison Phare, som sannerligen är ett långtidsprojekt. Första versionen av denna öl bryggdes i november förra året, efter nästan ett år av att ha testat olika saisonjäster. Detta blir tredje bryggningen då halva satsen får den numera benämnda husblandningen av 3726 och 566. Andra halvan kommer jag använda för att pröva en av de sista "rena" saisonjästerna jag ännu inte bryggt med, Imperial Yeast Rustic. Har läst någonstans att detta ska vara samma jästkultur som för just Wyeast 3726 (Blaugies), men beskrivning av jästen får mig att tveka: "This unique yeast can be used in your saison, farmhouse ale, or other Belgian styles where high ester levels are important. Rustic typically produces a lot of bubblegum and juicy aromas that compliment complex maltiness". Låter inte som en renodlad saisonjäst enligt mig men självklart värt att prova. 72-76% förjäsbarhet är också på låga sidan, även om detta bara är ett riktmärke och sällan verkar stämma med just dessa belgiska jäster.

Det blir också en hel del nya moment och ingredienser för denna bryggning. Om vi börjar med receptet så blir basmalten fortsatt Weyermanns pilsnermalt som jag sedvanligt inhandlar på Humlegårdens ekolager. Jag vill inte på något sätt klaga på utbudet på Humlegården, men för denna bryggning behövde jag lyfta blicken mot andra näthandlare för att få tag på de ingredienser jag ville ha. Tidigare har det experimenterats med valsade versioner av dinkel, råg samt omältat korn. Upptäckte i sensomras att Ölkompaniet i Göteborg, som förövrigt har en förträfflig kundservice och varit enda (av 6-7 svenska och europeiska näthandlare) som viljat hjälpa mig med tillbehör till min Fermentasaurus, hade chitmalt på lagret. Chitmalt är enkelt förklarat en lågmodifierad maltsort som har ett högt innehåll av beta-glukaner och protein. Syftet med att använda chitmalt kan variera, men oftast används maltsorten för att balansera upp öltyper som innehåller stor andel högmodifierad malt, alltså för att bidra med skumstabilitet och munkänsla utan att göra ölen sötare. Jag har inte stött på särskilt många saisoner som bryggs med chitmalt utan istället verkar det vara en maltsort som växer i populäritet bland New England-fokuserade Pale Ales och IPA. Som nämt ovan försöker jag tvinga fram en något annorlunda maltbas och munkänsla än vad jag får från bara 100% pilsnermalt och det ska bli intressant om jag upplever någon känsla från en maltnota med 15% chitmalt.

Desto större påverkan borde dinkelmalten från Weyermann ha på maltnotan. 30% kommer bestå av dinkelmalt (spelt), som är en äldre variant av vetemalt med högt proteininnehåll. Smakmässigt ska dinkelmalten bidra med en lätt nötig och kryddig ton. Dinkelmalten från Weyermann hittade jag Brouwland.com, som är en belgisk hembryggarsida. Att beställa från dem fungerade mycket bra, även jag hellre ser att vi gynnar våra svenska näthandlare.

Från samma sida hittade jag även två humlesorter som jag ville pröva. Primärt var jag på jakt efter Strisselspalt som är en humlesort som ingår i var och varannan saisonbryggares humlelager, men som är svår att få tag på i Sverige. Den odlas främst i alsaceregionen i Frankrike och är en riktig låg-alfahumle (2AA) och beskrivs bidra med smak av krydda, citrus, blommor, frukt och örter. Strisselspalt odlas inte i allt för stora mängder så att jag fick tag på humlen var nog bara en tillfällighet då jag någon vecka efter beställning såg att den nu var slut på samma näthandel. Från aalstområdet i Belgien kommer humlesorten Groene Bell som odlas i ännu mindre mängder än Strisselspalt. Även detta är en humlesort med väldigt låg alfasyra (2,1AA) men jag har däremot inte stött på någon saison med denna sorten i. Den beskrivs som örtig och jordig, vilket jag tycker låter förträffligt. Det blir även Styrian Goldings från Slovenien i denna öl.

Samtlig tre humlesorter ovan är låga i alfasyra och det finns en tanke med att jag vill använda just sådan humle. Att hitta rätt i humlekaraktären har visat sig vara min stora utmaning i utvecklandet av mina "säsonger". Efter att ha bett om en hjälpande hand med detta och önskat tips på hur man kan få fram en mer jordig och örtig karaktär i sin saison så fick jag på Saison, Bière de Garde, & Farmhouse Ale Appreciation Society samma tips av flera bryggare, att endast använda lågalfahumle av nobel sort. På så sätt behöver man tillsätta riktigt stora mängder för att komma upp i rätta IBU-nivåer, vilket också betyder mer karaktär från humlen. Jag har varit inne i dessa tankar tidigare men inte fått tag på de där humlesorterna med riktigt låga alfanivåer. Ett annat tips från samma grupp som jag kommer ta tillvara på är att pröva så kallad "first wort hopping", viket innebär att man tillsätter en humlegiva redan innan lakning (första vörten) och då låter humlen dra i den varma vörten innan kok. Detta ska då ge en annan karaktär. Det ursprungliga tipset var att använda 1/3 av humlen i FWH och 2/3 vid kokslut. Samma person rekommenderade också att använda humlekottar, vilket jag inte har hemma. Det skulle bli en helt enorm mängd humlepellets om jag följde rådet helt och hållet, och tanken på att pumpen skulle sätta igen slog mig, så det blir en något mindre mängd humle vid kokslut. Total mängd för beräknad 23 liter vört blir dock hela 450gr.


Namn: Phare III & Projet Rustic
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Lakning enligt GF-metod
Beräknat SRM/EBC: 3,3/6,5
Beräknat IBU: 41
Beräknat OG: 1.052
OG: 1.051
FG: 1.007 (på båda)
ABV: 5,8%
Koktid: 90min
Effektivitet: 86% (mash)
Mängd till jäskärl: 20,5L (beräknad 23L)


Total mängd vatten : 33.3
Mäskvatten:
16.4
Lakvatten: 16.9


Vattenbehandling
10gr Kalciumsulfat
8gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
1gr Kalciumklorid
1,7gr Antioxin

Vattenprofil
Kalcium: 107
Magnecium: 27
Natrium: 23
Klorid: 56
Sulfat: 274


Beräknat mäsk-ph: 5.22
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering:-
Ph lakvatten: 5.3
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -99
*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-30-30


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
53% Weyermann Pilsnermalt (~2L)
30% Weyermann Dinkelmalt (~2.5L)
15% Best Maltz Chitmalt (~1.5L)
3% Weyermann Syramalt (~2L)

Mäskning
45°C i 15min
55°C i 15min
63°C i 30min
68°C i 30min
74°C i 5 min

5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Humleschema
@FWH - Strisselspalt 2AA - 11.7IBU (50gr)
@FWH - Groene Bell 2.1AA - 12.3IBU (50gr)
@FWH - Styrian Goldings Celeia 2.9AA - 17IBU (50gr)
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@0min - Strisselspalt 2AA - 2x av FWO (100gr)
@0min - Groene Bell 2.1AA - 2x av FWO (100gr)
@0min - Styrian Goldings Celeia 2.9AA - 2x av FWO (100gr)


Jäst
Halva satsen - Blandning av WLP566 och Wyeast 3726
Halva satsen - Imperial Yeast Rustic
Ingen förkultur till någon av jästerna.

Jässchema
26°C första dygnet. Sedan höjning med en grad per dag till 31°C. Sedan 31°C till FG. Sänk långsamt ner till 26°C.


Brygglogg
2019-10-22 Bryggdag. Efter den föregående mardrömsbryggningen då en säkerhetsinställning på bryggverket slog på och kapade kraften på elementen (alltså pga fastbränning i botten) var jag smått orolig inför ännu en stegmäskning. Hemligheten visade sig dock vara att inte gå mellan de olika stegen med för kraftiga höjningar. Grainfather fungerar så att om man vill höja temperaturen mer än 2-3 grader, så går elementen på till 100%, vilket gör att eventuellt mjöl på botten bränner fast. Går man istället med viss försiktighet mellan mäskningens olika steg och håller elementens effektivitet under ca 30% så klarar man sig från att maltmjöl bränner fast på botten. Detta gick alldeles utmärkt och bryggdagen flöt på fint då jag hade förberett det mesta dagen innan. Provade för första gången att brygga på dagtid efter att ha lämnat äldsta sonen på förskolan. Jag hann laka in innan den yngre avkomman vaknade från sin förmiddagsvila. En lång bryggdag på grund av stegmäskningen, men pitchat och klart innan middagen skulle börja tillagas. Man blir dock något avslagen efter dessa längre bryggdagar men den manuella lakningen. Skönt att nästa planerade brygg är en Effortless IPA.

2019-10-29 SG på husblandningen: 1.009. SG på Rustic: 1.009.
2019-11-03 FG på husblandningen: 1.007. FG på Rustic: 1.007. Buteljerar.
2020-02-15 Publicerar utvärdering på Phare III.
2020-02-17 Publicerar utvärdering av ölen bryggd på rustic.

*Palmer & Kaminski 2013