Gå till innehåll

En bra mäsktemperatur för saison är 63 grader.

Måhända att det i mitt "bryggeri" inte sker någon produktion som kan liknas vid fabrikstillverkning, men jag har fått ny luft under vingarna till mitt saison-projekt. När det gäller bryggningen av saison har min målbild klarnat något och jag tänkte dela med mig hur jag resonerar kring denna och vilka slutgiltiga öl jag hoppas kunna brygga:

Standard-saison - "Phare"
Min perfekta saison med rätta kombinationer jäst, malt och humle. Jag tycker mig ha börjat hitta rätt i hur jag vill använda jästen, vilket är grundläggande för stilen. Har kommit fram till att användandet av två sorters jäst kan ge mig dels den karaktär jag önskar i kombination med en effektiv utjäsning. Ett lågt FG (1.004 och lägre) är en faktor som kanske inte är helt avgörande, men som jag kommit fram till ger mig det jag vill, vilket är en torr och bitvis lättdrucken öl. Jag skulle kunna använda en jäst som Belle Saison som utan problem klättrar neråt 1.000. Dock tycker jag den smakmässigt är värdelös så därför kommer det för mig handla om en kombination av karaktärsfull saison-jäst i kombination med en effektiv utjäsarjäst. Bevisligen går det att komma långt ner med flera av de mer karaktärsfulla saison-jästerna om man skruvar upp temperaturen, men då får man även offra smaken eftersom jästen då kommer producera andra, för mig, oönskade bismaker.

Tycker även att jag närmar mig en lösning på humlekombinationer och mängd. De flesta recept och guider (som BJCP) anser att IBU-nivån ska ligga mellan 20-35. Har legat runt 40 de senaste bryggningarna för denna standard-saison, men kommer i denna bryggning skruva upp det till ca 45, vilket kan tyckas fel då man närmare sig IPA-nivåer. Jag anser dock att saison är en stil som utvecklas och är bra mycket bättre efter flaskjäsning. Att ge den 2-3 månader på flaska är inte fel. Jag föredrar att ge den tid i samma temperatur som jäsningen avslutades i till den uppnått kolsyrenivå, beror lite på men kan ta ca. 2 veckor, och sedan förvara den svalt ( 10-12 grader). Under denna tid så hinner humlekaraktären ändras en hel del, så att jag därför skruvar upp till 45 IBU, känns rimligt. Här är det ganska många faktorer som påverkar den slutgiltiga upplevelsen så det kommer säkerligen skruvas en hel del me humlen också i framtiden då val av jäst och en förutsägbar FG är klar. Det som jag tycker har varit svårast är maltkombinationen. Har utgått från 100% pilsnermalt och jobbat mig vidare därifrån. Strävar efter en viss gryning känsla i kombination med basmalten och jag tänker därför i denna bryggning prova mältat korn. Rågmalt samt omältade rågflingor kommer jag nog hålla mig borta från helt och hållet då den ökade kryddigheten känns onödig eftersom jag kommer använda mig en jästsort som bidrar med liknande smaker.

"Table-saion"
Har inte prövat brygga denna ännu, men känner spontant att jag vill åstadkomma något annorlunda med denna istället för att bara ta min standard-saison och skruva ner siffrorna på alla parametrar. Tänker mig en saison på 4%. Kanske med en lite maltigare nota än standard-saisonen samt med ett högre FG. Kanske en modernare humlesort?

Brettad saison - "Chris"
Denna öl har jag redan satt ramarna för och jag tänker använda mig av standard-saisonen som bas för att sedan sekundärjäsas med en kombination av Brett B och Brett L, eller eventuellt bara Brett B. Vill pröva flaskjäsa med hjälp av brettanomyces eftersom det skulle förenkla bryggningen avsevärt, samt att man minskar risken för oxidering avsevärt genom att inte flytta ölen mellan olika jäskärl (vill inte utsätta mina ordinarie jäshinkar för brett). För att undvika flaskbomber behöver dock primärjäsningen kommer ner i spannet 1.004-1.002.

Saison inspirerad av vitt vin - "Saison de blanc"
Har en tanke om en saison som på något svårförklarat sätt ska närma sig ett vitt vin i smakerna. Har genomfört en bryggning av denna öl och den blev inte större hit då jag torrhumlade den för kraftigt vilket resulterade i en väldigt gräsig öl som inte hade varken kropp eller % att möta upp humlen. Jag använde mig av Hallertauer Blanc och Nelson Sauvin som jag ändå tror är rätt väg att gå då de båda ska ha druvliknande smakegenskaper. Har en tanke om att brygga om denna öl och då tillsätta druvmust för att komma närmare en vitvinskaraktär. Druvmust finns att få tag på i större mängder och det känns något småmotiverat att dumpa 20 liter druvmust då jag inte är det minsta intresserad av att ta tillvara på det som blir över och jäsa eget vin. Ett billigare alternativ är äppelmust eller must från annan frukt.

Denna bryggning då...

Denna bryggning kommer spinna vidare på standard-saisonen samt att jag vill pröva på Mangrove Jacks M29 ännu en gång på egen hand. Nytt för denna är användandet av omältat korn, nytt humleschema samt andra jästkombinationer. Det omältade kornet i kombination med dinkelflingorna hoppas jag ska ge en kornigare munkänsla som gör att ölen upplevs som lite råare och inte lika ren. Efter att ha velat fram och tillbaka kommer jag jäsa ena halvan med en kombination av Wyeast 3726 och White Labs 566, och den andra med M29. Det blir även premiärbryggning med nya bryggverket.

Jäst #1 - Wyeast 3726 Farmhouse Ale
"This strain produces complex esters balanced with earthy/spicy notes. Slightly tart and dry with a peppery finish. A perfect strain for farmhouse ales and saisons."

Förjäsbarhet: 74 - 79%
jästemperatur: 21 - 35°C

Har bryggt saison med denna jäst tidigare och varit nöjd med resultatet i ett stigande jässchema. Dock jäser denna inte ut lika lågt som jag önskar (landade på 1.010 sist), så det ska bli intressant vad en åstadkommer i kombination med ordentlig "utjäsarjäst".

Jäst #2 -WLP 566 Saison II Ale
"This strain is a moderate phenol producer with clove-like flavor and aromatic notes present in finished beer. Some fruit-forward ester production provides a balance between fruit and spice aroma and flavors. This strain ferments and flocculates well, making it an easy-to-use option for saison and farmhouse ales."

Förjäsbarhet: 78-85 %
jästemperatur: 20-26 °C

Är enligt Kristen England likt 565 från Dupont, men ska enligt vissa beskrivningar vara fruktigare och inte vara lite svårhanterlig, alltså ska den inte stanna upp runt 1.030 och vara besvärlig.

Jäst #3 - MJs M29 French Saison
Jag ska prova torrjästen M29 från Mangroove Jacks ännu ett varv. Använde den senast vid den överrumplade Saison de Blanc och kunde utifrån den ölen inte riktigt avgöra vad jag tyckte om jästen. Nådde ett FG på 1.001 med denna vid bryggningen av Saison de Blanc. Bör beaktas att det var en öl med ett betydligt lägre OG. Dock verkar den tillhöra samma "franska" utjäsarfamilj som Belle och 3711.

Humle
Fortsätter att hålla mig till de traditionella sorterna East Kent Golding och Styrian Golding. Har redan passerat gränsen för vad stilen ska förhålla sig till när det gäller IBU-nivå, men man ska också ha klart för sig att IBU för oss hembryggare utan dyr mätutrustning är rent teoretisk. Jag kommer därför trycka upp nivån till 45 IBU samt ändra om lite i humleschemat för att se om jag kan nå en annan karaktär. Jag önskar en klarare och vassare karaktär i beskan, så jag kommer i kombination med vattenbehandlingen prova att bara använda EKG som bitterhumle för att se om det gör gott.


Projet M29 & Phare II
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Flödeslakning
Beräknat SRM: 3.6
Beräknat IBU: 43
Beräknat OG: 1.049
OG: 1.054
FG: 1.006 (566+3726) och 1.002 (M29)
ABV: 6.3% (566+3726) och 6.8% (M29)
Koktid:90 min
Effektivitet:83%
Mängd till jäskärl:22L


Total mängd vatten : 33.74L
Mäskvatten:
17.81L
Lakvatten: 15.93L
Mäsk-/lakvattenfördelning: 53/47

Total vattenmängd på drygt 34 liter.

Vattenbehandling
Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

10gr Kalciumsulfat
8gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
2gr Kalciumklorid
13ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 110
Magnecium: 25
Natrium: 18
Klorid: 57
Sulfat: 268

Fördelning av vatten mellan mäsk och lak.

Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.26
Mätt mäsk-ph: 5.5
Mäskjustering: 2ml mjölksyra
Kok-PH: 5.5
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -201
*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-30-30


Maltnota (kg-%)
Valsmått: 1.3mm
70% Wyermann pilsnermalt (~1.5-2L)
20% Omältat korn (Flaked terrified barley) (~1.6-2L)
10% Dinkelflingor (~2L)

Batteriet till skruvdragaren dog, så det blev manuell krossning.

Mäskning
63°C i 80min
75°C i 10min


Humleschema
@60min - East Kent Golding 5.4AA - 40 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@5min - Styrian Golding Celia - 2.9AA - 5IBU


Jäsning

Rekommenderad antal jästceller: 105MD för 11.5L (total beräknad mängd vört: 23L)

Jäst
Halva vörten med MJs M29 torrjäst. 22gr ~ 110MD
Andra halvan jäser med WLP566 Saison II och. Wyeast 3726 ~ 105MD

Jässchema
26°C första dagen av aktiv jäsning. Sedan ökning med 1°C per dag upp till 31°C. Sedan 31°C till FG.

Brygglogg
2019-04-06 Bryggdag. För att ha varit första gången med Grainfather så gick bryggdagen bra. Den tog förvisso ganska lång tid men det är egentligen inte så konstigt med tanke på att hela ens bryggprocess ändras. Inga missöden. Är taggad inför nästa bryggning då allt med säkerhet kommer att gå både fortare och lättare.
2019-04-11 566+3726: 1.008 och M29: 1.004
2019-09-15 Konstaterar FG på båda och buteljerar.

*Palmer & Kaminski 2013

Den här ölen bryggde jag 17/11-18 och var efter drygt tio månaders experimenterande med saisonjäst, första saisonen som jag bryggde i syfte att färdigställa min slutgiltiga saison. Rätt kombination av jäster (2 st.), malt och humle som jag under året letat mig fram till. Detta blev också min bästa saison hittills och en av mina bättre öl i överlag. Jag har provat denna öl ganska konstant från och med att den varit 1 vecka på flaska, tills nyligen drygt tre månader senare och tiden har gjort den gott.

Nedan följer en sammanställning av de noteringar jag tagit från diverse smakprov. Något jag även provade denna gång var att jämföra den med en flaska Saison Dupont. Även om min saison inte bryggs för att efterlikna detta mästerverk finner jag det alltid mycket givande att ha en referens när man synar sina brygder.

Doft-Phare
Påminner till stor del om mina andra saison-bryggningar. Denna har en mer påtagligt fruktig doft från jästen. Övermogen frukt och en lätt kryddighet. I överlag något mer tillbakadragna dofter från jäst och humle än många andra brygder, vilket jag tror ha med lägre jästemperatur att göra.

Doft-Dupont
Konstigt nog är denna väldigt maltig i sin doft, något som aldrig trodde att jag skulle påstå för en Dupont. Påminner dessvärre om en industrilager. Kanske har denna flaska sett sina bästa dagar?

Smak-Phare
Påtaglig humlekaraktär som snabbt fyller munnen. Fruktig karaktär från jästen tillsammans med karakteristiska kryddsmaker. Har lyckats träffa in en örtighet som jag tycker går bra i kombination med kryddigheten från jästen, som också är påtaglig. Medelhög beska som jag faktiskt önskat mer av. Något syrlig. Till skillnad från tidigare saisoner är denna både renare i sina smaker och fräschör, samt komplexare och mer balanserad. Flera av mina andra saisoner som bryggts med mer karaktärsfulla jästsorter (565, 3724, 3726) har haft en viss karaktär av mandelmassa som blivit jag ofta beskrivit som något kletig. Hittar inte igen ovan nämnda smak i denna öl som känns mer komplett i sin smakprofil. Detta märker man tydligt i en längre och mer bestående eftersmak, som jag tycker har varit något frånvarande i tidigare versioner. Smak från både malt, jäst och humle samspelar i harmoni i eftersmaken. Som sagt, önskar nog lite mer tryck i humlen, både när det gäller beska samt smakkaraktär. De första 2-3 veckorna hade ölen en väldigt tydlig fruktighet som jag tyckte var ganska trevlig, men som jag också förstod hade att göra med dess unga ålder. Denna fruktighet har tonats mer betydligt och blivit mer balanserad med andra smaker.

Smak-Dupont
Blir faktiskt ganska söt i jämförelse med min Phare, vilket man annars inte skulle tänka på om man inte hade en ännu tunnare öl i glaset bredvid. Duponten har en komplexare maltighet som är saftig. Detta är ju beundransvärt med tanke på att den är bryggd med 100% pilsnermalt. Humlekaraktären är mer påtaglig genom en tydlig örtighet (är det ens ett ord?) och en högre och friskare beska, något jag vill uppnå med min egna saison.

Phare till höger är betydligt ljusare. Dock är Dupont-flaskan inte purfärskt direkt.



2

I min senaste saison, som jag ännu inte har hunnit publicera någon utvärdering för, experimenterade jag med användningen av två olika jästsorter. När det gäller saison och dess jäst har jag kommit fram till att de kan delas upp i flera olika kategorier. Utan att utveckla det alltför mycket är det enligt min uppfattning några få jäster från några få av de tillverkare vi hembryggare i i Sverige har tillgång till som levererar de smaker jag eftersträvar (wlp565, 3724, 3726, B64). Sedan finns det och en kategori med saison-jäst som inte lämnar särskilt intressanta smaker efter sig, men som jäser ut öl extremt väl (Belle Saison, MJs M29).

Jämför man saison-jäster med andra ale-jäster och gör en något klumpig generalisering så skulle man kunna säga att dessa alla är väldigt effektiva utjäsare. Alla de saison-jäster jag provat att brygga med hittills har innehållit STA1-genen, vilket klassificerar jästen som Saccharomyces Cerevisiae Var. Diastaticus. Alla jäster som klassas som just Var. Diastaticus är dock inte några monsterutjäsare, men det förklarar dock varför vissa av dessa jäster ut så extremt väl. Anledningen till att börjat klassificera denna version av sacc-jäst som Var. diastaticus tror jag har att göra med en eller flera stämningsansökningar mot White Labs där bryggerier haft problem med för effektiv utjäsning i öl de inte önskat detta med.

För att komma tillbaka till mitt lilla experiment i den senaste saison-bryggningen så var min tanke att utnyttja egenskaperna av jästen från dessa två kategorier. Jag ville alltså nyttja smaken från en jäst, och utjäsningsegenskapen från en annan. Min målbild är en saison som, i kombination med mycket annat, jäser ut neråt 1.004-1.000, just därför att jag upplever att saisoner som jäser ut så pass hårt, återigen i kombination av mycket annat, har en lättdruckenhet över sig som jag tycker är avgörande för hur jag vill att min öl ska uppfattas. Att komma ner så långt är inte helt lätt, speciellt med en ganska svårjobbat familj av jäst som saison är. Nyckeln till att lyckas med utjäsningen är temperaturkontroll. Jag trodde länge att en högre temperatur skulle hjälpa till med utjäsningen, vilket det bitvis gör och är ett antagande jag gjorde eftersom Brasserie Dupont jäser i dryga 30 grader. Detta har dock för mig, beroende på jästsort, visat sig medföra vissa mindre angenäma bismaker som jag brukar sammanfatta som "kletiga". För att komma runt detta och även undvika eventuell fastkörd jäsning, vilket just dupont-jästen är ökänd för att göra ibland i lägre temperaturer, ville jag tillsätta en andra jäst efter att den primära jästen, alltså den som skulle bära med sig de dominerande smakerna, kommit igång med jäsningen. Detta för att de smaker som jästen bidrar med till ölen produceras så pass tidigt som 12-36 timmar in i aktiv jäsning. Det som oroade mig var att den alkohol som hunnit bildas under dessa timmar skulle ha en negativ påverkan på den jäst som tillsattes efter 12-36 timmar, då jäst är känslig för alkohol. Jag ville inte heller blanda båda jästsorterna samtidigt eftersom jag då var rädd att den mer utjäsande jästen skulle "störa" den primära jästens smakprofil. Jag nådde ett FG på 1.005 med denna metod, vilket är 3 "poäng" lägre än vad jag tidigare lyckas nå i bryggningar där jag använt enbart den primära jästen, i detta fall Dupont. Någon slags positiv effekt tänker jag mig alltså att denna blandning har haft, mer om detta när jag publicerar min utvärdering.

Att använda jäst på detta sätt tänkte jag mig vara en metod jag skulle normalisera vid mina saisonbryggningar med tanke på att jag resultatet i form av en lägre FG samt en mycket välsmakande öl var en positiv vändning. Jag ville dock veta mer om denna metod och skickade därför iväg ett mejl till White Labs där jag förklarade mina tankar kring blandningen av jäst och saison-bryggning. Något förvånad blev jag när självaste Chris White, grundare av White Labs, svarade på mitt mejl och förklarade hur man skulle gå tillväga.

Eftersom någon slags sekretess gäller för dessa mejl så publicerar jag inte hela svaret utan förklarar enkelt och kortfattat vad Chris skrev. Han menar att man INTE bör blanda jäst på det sätt jag så framgångsrikt tycker mig gjort, eftersom man riskerar användbarheten hos både den primära jästen (den man tillsätter först) samt den sekundära (den man tillsätter när den första kommit igång). Enkelt förklarat så kan den andra jästen "chocka" den första och eventuellt avstanna all jäsning helt och hållet. Något om att den andra jästen skulle skadas av den lilla mängd alkohol som hunnit bildas nämner han inte. Han rekommenderar istället att blanda de olika jästsorterna direkt från start istället.

Detta är rent bryggningstekniskt en smidigare metod eftersom man slipper det extra arbetet med att öppna upp jäskärlet under pågående jäsning och därmed riskera att oönskade bakterier söker sig ner i kärlet. Anledningen till att jag inte ville pröva detta var att jag var rädd för att den andra mer aggressiva jästen skulle neutralisera den första jästen, som ju var den vars smaker jag var ute efter. På denna fråga menade Chris att så länge man se har någorlunda samma mängd jästceller från båda jästsorterna eller, enligt egen tolkning från min sida, mindre av den andra mer aggressiva sorten så kommer smaken från den första inte att neutraliseras. Han poängterar även att eftersom en jäst som 565 (Dupont) samt 590 (french saison) ändå har någorlunda liknande smakprofiler så bör man inte oroa sig för en neutralisering av 565:an.

Det positiva är alltså att jag inte behöver öppna upp jäskärlet under pågående jäsning för att tillsätta en andra jäst, med de risker som detta eventuellt kan innebära. Det negativa är att jag upplever rekommenderad metod som svårare utifrån mitt önskemål att kunna kontrollera smakerna från jästsorterna. Om de bägge jästsorterna ska tillsättas samtidigt kommer jag vilja att de börjar arbeta i vörten samtidigt, vilket innebär att de bägge jästsorterna bör vara i samma tillstånd innan de kommer i kontakt med vörten. Lämpligaste sättet att säkerställa detta blir då att starta upp två separata förkulturer, alternativt en gemensam. Fördelar och nackdelar med en gemensam förkultur har jag inte forskat vidare i. Risken med att inte ha jästen i samma tillstånd när de får kontakt med vörten blir då, som Chris beskrev, att den ena jästen sätter igång och arbetar med vörten medan den andra kommer igång något senare och då chockar de aktiva cellerna och eventuellt fryser jäsningen helt och hållet.

Frågan är vad som hörde med de två jäst-sorterna i min senaste bryggning? Var det den primära jästen som jobbade sig ner till 1.005 på egen hand, med hjälp av stigande temperaturkontroll, eller aktiverades den andra jästen utan att störa den första på ett magiskt sätt. Jäst har ju något magiskt över sig så jag kanske föredrar den förklaringen...

Det finns något mäktigt i att kunna hälla upp sin öl från en 75:a.


Ölen bryggdes den 21/9-18 och sattes på fat den 21/10. Dock valde jag även att buteljera några 75cl-flaskor för att se om jag upplevde någon skillnad mellan den fatade versionen och den som fått stå en längre tid på flaska. Jag upplevde den flaskade versionen som bättre.


Doft
Så som mina säsonger brukar lukta. Fruktiga estrar från jästen som numera känns väldigt stilenliga. Torkad frukt som får mig att tänka på en mörkare belgisk öl. Lätt rökig och mineraler.

Smak
Djup och fyllig krydda som dessvärre blir något övermäktig. Krydda från både jäst och malt som också fyller ut munkänslan på ett icke-önskvärt sätt. Snäll och rundad beska som jag önskar mer bett från. Rågmalten tar upp på tok för mycket plats, vilket jag kanske borde ha anat. Några av de saisoner som jag jäst under varmare temperaturer upplever jag ha haft en lätt kletig mandelmassakaraktär över.  Även denna jäste relativt varmt (30-34 grader) och jag upplever ovan nämnda kletighet väldigt tydlig.  

Kropp och munkänsla
Som jag skrev ovan på tok för fyllig för en saison.

50% rågmalt?
Nej säger jag direkt. Rågmalt påminner till sin munkänsla till stor del om vete och havre; den fyller ut gommen med en viss lenhet och fyllighet. Sedan är det verkligen som alla beskrivningar säger; att råg tillför en påtaglig kryddkaraktär. Denna öl bryggdes med en jäst som framhäver saison-pepprigheten på ett redan kraftfullt sätt. När smaker som drar åt samma håll även kommer från malten blir det lite för mycket. Jag upplever kryddan från malten vara djupare och mer grundad än den som kommer från jästen, vilket jag tror passar utmärkt i en viss typ av mörkare öl, men i en saison gör det att fräschören försvinner. Det blir krydda på peppar. Kanske vore det en bra maltsort i en belgisk dubbel eller quad?

Detta var alltså en öl bryggd på 50% rågmalt. Jag är fortfarande intresserad av vad omältad råg bidrar med. Ska man brygga med råg i en saison anser jag det viktigt att veta vad jästen kommer bidra med för egenskaper. Vill man tillföra lite munkänsla och djup till en fransk saison kan råg vara ett alternativ, kanske även till en mer klassisk saison, fast då i betydligt mindre mängder.

På en bädd av pilsner- och vetemalt. Dinkelflingor (vänster) och rågflingor (höger). Bryggsalt i mitten.


Att brygga saison med nästan 100% pilsnermalt fungerar bra om man använder en jäst som tillför mycket karaktär. Som jag varit inne på tidigare så är detta en maltnota som bland annat Dupont använder sig av. Att detta fungerat någorlunda bra för mig också är dock inget som jag nöjer mig med. Jag har provat att kombinera pilsnermalten med stora mängder (50%) rågmalt och en annan gång vetemalt, vilket inte gett mig riktigt vad jag letar efter. Min målbild just nu är en saison som är torr, friskt, lättdrucken och med en viss struktur i munkänslan tillsammans med klassiska humlesmaker. Just detta med struktur i munkänslan är det som jag denna bryggning riktat in fokus på. Därför tänkte jag denna gång undersöka om omältade sädeslag bidrar med det jag eftersträvar. Vid senaste besöket på matvaruaffären införskaffade jag mig ett paket dinkelgryn och ett paket råggryn. Det som skiljer dessa från dinkelmalt respektive rågmalt är att de inte mältats, utan istället fuktats och valsats (pressats). Omältade gryn (oftast havre) bidrar till betydligt större andel beta-glukos i vörten, vilket enkelt förklarat bidrar till munkänsla.

Om det endast var munkänsla jag var ute efter hade jag använt mig av just havre. Nu var jag dock nyfiken på dinkel och råg. För att komma fram till hur dessa smakar och hur mycket jag ska tillsätta till maltnotan så prövade jag att göra en gröt på de respektive sädesslagen dagen innan bryggningen. Jag blandade helt enkelt gryn med vatten och körde dessa i mikrovågsugnen och smakade av. Råggröten hade som väntat betydligt mer karaktär än dinkelgröten, vilket jag anade från den senaste bryggningen. Djupa, fylliga smaker med kryddig karaktär. Dinkelgröten var anonymare i sin smak, var lenare, mjukare, gräddigare med en viss strävhet. Till maltnotan blev andelen dinkelgryn större då jag har förhoppningar om att dessa ska bidra med den struktur jag söker, samt att jag blev något avskräckt av rågmalten från den förra bryggningen.

För drygt ett år sedan bryggde jag en saison med tre olika jäststammar som efter en längre tid på flaska utvecklades till en intressant öl. Har kvar några flaskor som jag inom kort hoppas på att kunna återbesöka. Nu, ett år senare, har jag skaffat mig en större kunskap om olika saisonjäster och känner mig mer nyfiken på att kombinera två olika stammar. En för tydlig karaktär och en annan för garanterad låg utjäsning, lägre än vad jag tidigare lyckats få ner de mer karaktärsfulla jäststammarna. Det har blivit några bryggningar med wlp565 och WY3724, som något klumpigt ofta anses vara en och samma. Jag tycker mig föredra White Labs version över Wyeasts. Även om båda jästerna producerar smakrik öl, är det något jag inte är riktigt tillags med. Därför tänkte jag denna gång pröva att skruva ner temperaturen något på jäskammaren då det var ett bra tag sedan jag prövade att jäsa saison något svalare.

Huruvida denna teknik med två olika jäster kommer vara framgångsrik eller inte återstår att se, och man kan diskutera när man ska tillsätta de olika jästerna. Eftersom jag är ute efter smak och karaktär från 565 känns det rimligast att tillsätta den först. När jästen kommit igång och arbetat så bildas de tydligast framträdande smakerna redan efter 12h, enligt White Labs. Min initiala tanke var att låta 565 jäsa några dagar, för att sedan tillsätta 3711 för att avsluta jobbet då denna likt Belle saison, BE-134, Napoleon och M29 ska jäsa ut riktigt lågt. Dock har jag spekulerat i att jästen eventuellt kan vara känslig för alkohol, vilket har bildats efter några dagar av aktiv jäsning, vilket kan leda till att man inte får ut önskad effekt av den andra jästen. Jag kommer därför att tillsätta 3711 12h in i den aktiva jäsningen. Risken finns dock att smakkomponenterna från en av jästerna kommer att dominera den andra. Vi får se.

När det gäller humlen är jag någorlunda nöjd med användningen av de  klassiska humlesorterna så jag kommer fortsätta i gamla spår med två varianter av Goldings.


Stil: Saison
Bryggmetod: Satslakning
Beräknat SRM: 3.5
Beräknat IBU: 40
Beräknat OG: 1.052
OG: 1.052
FG: 1.005
ABV: 6.2%
Koktid: 90min
Effektivitet: 73%
Mängd till jäskärl: 10.9L


Total mängd vatten :20L
Mäskvatten: 12 L
Lakvatten: 8L


Maltnota (kg-%)
65% Weyermann Pilsner 1.7L
15% Weyermann Vete 2L
15% Dinkelflingor
5% Rågflingor


Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

4gr Kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
0.5gr Bordssalt
3gr Kalciumklorid
4ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 112
Magnecium: 17
Natrium: 16
Klorid: 98
Sulfat: 178


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.34
Mätt mäsk-ph: 5.4
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -102
*Rekommenderad resterande alkalinitet: -30-30


Mäskning
64°C i 120 min


Humleschema
@60 min - East Kent Golding 5.4AA - 15 IBU
@60 min - Styrian Golding 2.5AA - 15 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@5 min - East Kent Golding 5.4AA - 5IBU
@5min - Styrian Golding 2.5AA - 5 IBU


Jäsning

Jäst
WLP565 och Wyeast 3711 (3711 tillsätts 12h efter 565)
Jässchema
22c första dagen av aktiv jäsning. Sedan ökning med 1 grad per dag till 27c. Sedan 27c till FG.
Rekommenderad antal jästceller: 141md (+1)
Beräknad mängd jästceller: 170md

FG 1.005


Brygglogg

2018-11-17 Höftade en uppskattad sänkning av effektiviteten med tanke på total mängd gryn i mäsken och träffade rätt OG. Gjorde även en justering i sista sekund på total IBU som jag sänkte något eftersom jag förväntar mig en mer utjäst öl än vanliga 1.008 eller däromkring. Fick ut lite mindre vört än jag tänkt mig, men det var dock mycket låg-alfahumle och gryn som sög åt sig lite extra vätska.

2018-11-28 SG:1.006.

2018-12-05 FG:1.005. Buteljerar i 33cl flaskor med 2 st. carb. drops per flaska. Flaskjäser i 25°C.

2019-03-18 Publicerar utvärdering och jämförelse med Saison Dupont.

*Palmer & Kaminski 2013