Gå till innehåll

2

Schema från themodernbrewhouse.com aka. LODO-bibeln

Då var det dags för bryggning och tro det eller ej så har alla mina saisoner tagit slut. Det har gått 3.5 månad sedan senaste bryggningen av husets saison och även om det för återkommande läsare känns tjatigt att läsa om denna ständigt återkommande öl så var det faktiskt dags för en bryggning. Det blir dock en hel del nytt...

Termen hochkurz är föga förvånande ett tyskt uttryck och betyder "hög och kort", vilket syftar på att den inledande mäsktemperaturen sker vid en relativt hög (hoch) temperatur sett till traditionella stegmäskningstemperaturer samt kortare (kurz) raster vid de olika stegen. Traditionella mäskscheman innefattad ofta protein- eller till och med syraraster. Belgiska mäskscheman inleds ofta runt 45 grader samt mäskscheman för tysk veteöl däromkring. Ett vanligt hochkurz-schema innefattar tre raster vid temperaturerna 61-62, 70-71 och 77. Om man vill sätta sig in i vad som faktiskt händer med stärkelsen i vörten under mäskning så kan jag rekommendera svenska hembryggarföreningens wiki.

Varför bry sig om stegmäskning?
Det är ju den stora frågan. Om jag fick gissa så använder sig 90 av alla hembryggare idag en enkel infusionmäskning vilket kan vara gott nog. Det kan också vara ganska mycket extra arbete att stegmäska beroende på vilken utrustning du har. Varför krångla till det då? Jag vet inte hur många gånger jag läst att stegmäskning inte behövs om man använder moderna och välmodifierade maltsorter, vilket bitvis är sant. Så åter igen, varför? Det handlar självklart om vissa ganska specifika mål man uppnå med sin öl. För mig finns några anledningar till varför jag väljer att stegmäska och troligtvis kommer att göra det även i fortsättningen för viss typ av öl:

Första anledningen är att jag kan stegmäska relativt enkelt med mitt bryggverk. Även om jag ibland ger mig ut i mer avancerande ämnen tycker jag i grund och botten om att hålla bryggdagen kort och förfarandet smidigt. Att stegmäska med hjälp av knapptryckning samt förlänga bryggdagen något, eftersom det tar några minuter för vörten att klättra mellan rasterna, upplever jag därmed inte som en alltför stor uppoffring. Det krävs dock en del försiktighetsåtgärder och att man har koll på hur elementet i sitt bryggverk fungerar för att undvika fastbränningar, för höga temperaturer och att bryggverkets egna säkringar slår ut.

Andra anledningen är att jag söker efter en annan maltkaraktär i mina säsonger. Samtidigt som jag vill ha en vört som är lättjäst för den aggressiva saisonjästen, vilket enkelt kan åstadkommas med en enkel infusionmäskning vid 62-63 grader, vill jag ha en mer påtaglig maltkaraktär utifrån min maltnota. En något bredare bas för ölen att stå på. Inte bara en utpräglad smak som eventuellt skulle kunna nås med hjälp av t.ex. munich-malt eller annan maltsort. Jag vill att en grundläggande maltsmak bär fram ölet genom hela smakupplevelsen. Även om jag tycker mig kommit långt i finliret med min saison så upplever jag en skillnad mellan min egen öl och favoritproducenter som Dupont och Blaugies. De lyckas producera saison som är torr utan att vara tunn, med en grundläggande maltkaraktär. Kommer jag närmare detta genom stegmäskning? Vi får se.

Tredje anledningen är att skapa en mer jäsbar vört och där spelar stegmäskningen en central roll. För att skapa en jäsbar vört måste stärkelsen i vörten brytas ner effektivt och då måste både beta amylas och alfa amalys få verka effektivt. Man kommer åt både alfa och beta med en väl vald enkel infusionmäskning men med hjälp av stegmäskning kan man utvinna, efter egen erfarenhet, 7-10 % mer sockerarter (mäskeffektivitet). Och förhoppningsvis är dessa extra sockerarter ätbara av jästen och inget som lämnas var och bidrar med kropp.

Den fjärde anledningen kan jag inte riktigt backa upp till fullo, varken med egen erfarenhet eller vetenskap. Och så är det ibland, man ser vad andra gör och misstänker att det är något bra, men man vet egentligen inte säkert. Det handlar om att minimera syresättningen av vörten på den heta sidan och på så sätt bevara de smaker av färsk malt som annars oxiderar under mäskningen. "Å vad det luktade gott när jag mäskade in idag. Hela rummet var fyllt med maltdoft!". Det som faktisk händer här är att malten oxideras och försvinner. Stegmäskning är mer eller mindre praxis bland de mer anala tyska bryggerierna som fokuserar på att minimera syretillförsel under bryggningen. Läser man på LODO-sidor och forum så verkar stegmäskning vara en självklarhet även där. Så, jag provar. Nu ska man kanske undvika att trilla ner i den fällan, att göra som andra utan att kunna motivera varför. Men jag väljer att ta ett steg och se om jag fastnar. Jag känner mig så pass bekant med denna typen av öl så jag kommer troligtvis kunna avgöra om det är mödan värt utifrån hur den smakar.


Om vi lämnar mäskmetoden bakom och fokuserar på ingredienserna till ölet som ska bryggas så är jag övertygad om att det kommer bli en helt annan version av husets saison. Jag har ändrat grundreceptet något och framförallt valt en annan basmalt, nämligen Weyermanns golvmältade böhmiska pilsnermalt. Denna i kombination med stegmäskningen ovan borde ge en annan maltkaraktär är tidigare. Om jag uppskattar den eller ej återstår att se. Detta är en något mindre modifierad malt vilket även gör just stegmäskningen något mer behövlig, men ölet kommer vara maltigare än med den vanlig pilsnermalten. Jag kommer att dubbla mängden rågmalt upp till 7% och även tillföra omältad vete för lite komplexitet samt skumkrona. Humlen är jag fortsatt nöjd med och kommer bibehålla både sorter och givor, förutom en lite mindre giva vid 60 minuter för att dra ner IBU några få pinnar.

The Yeast Bay Saison Blend II
Jästen blir en ny bekantskap i form av en "blend". Har köpt på mig ett litet lager av jäst från Yeast Bay då dessa brukar vara slut under längre perioder. Via sociala medier och forum har jag sett många rekommendera denna jästblandning. Vissa fullkomligt avgudar den och kallar den för den överlägset bästa saisonjästen på marknaden. Beskrivningen från Yeast bay:
This combination of two STA1+ Saccharomyces cerevisiae represents the fusion of the two foremost saison flavor/aroma characters, fruitiness and earthiness. While one strain will create an ester profile of grapefruit and orange zest, the other is extremely attenuative and will produce a mild earthiness and spiciness. This blend exhibits high diastatic activity.
Den rekommenderas jäsa i standardspannet 20-27 grader med en utjäsning mellan 85-100%.

Det finns en liten baksida med att brygga med blandningar och det är att man inte rekommenderas att göra förkulturer till dessa då man riskerar att ändra proportionerna av stammarna i blandningen. Dock ser jag inget alternativ än att göra en sådan. Varje rör från Yeast Bay uppskattas innehålla 80MD celler, om jästen är färsk och har förvarats under rätta omständigheter. Det är dock föga troligt att så är fallet. Så istället för att köpa tre eller fyra rör jäst för en mindre förmögenhet bara för att inte rubba proportionerna samt tillgodose vörten med rätt mängd aktiva jästceller, så blir det en gammal hederlig förkultur. Problem uppstår dock om jag fastnar för jästen och vill använda den igen, då kommer jag eventuellt få lite olika karaktär från jästen vid nästa bryggning. Men det kanske man får leva med.


Namn: Phare VII
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 2.5/5
Beräknat IBU:
30.5
Beräknat OG: 1.048
OG: 1.053
FG: 1.005
ABV: 6.4%
Koktid:
90min
Effektivitet:
79 (mäsk)
Mängd till jäskärl:
11.5 - beräknat 12


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
75% Weyermann golvmältad böhmisk pilsnermalt (~2L) - 2.3kg
15% Crisp omältat vete (~2L) - 0.46kg
7% Weyermann rågmalt (~3.5L) - 0.215kg
3% Weyermann syramalt (~2L) - 0.1kg

Mäskschema
62 grader i 20 min
64 grader i 20 min
67 grader i 20 min
72 grader i 20 min
76grader i 10 min
5min försiktig omrörning under inmäskning.
Omrörning när 60min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 21L
Mäskvatten:
21L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
8g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 137
Magnecium: 21
Natrium: 8
Klorid: 62
Sulfat: 293


Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.4
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -109


Humleschema
@60min - Styrian Goldings Celeia (kottar) 2.5AA - 8IBU (20g)
@60min - Tettnanger (kottar) 3.7AA - 12 IBU (20g)
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Styrian Goldings Celeia (kottar) 2.5AA - 4 IBU (26g)
@10min - Tettnanger (kottar) 3.7AA- 6 IBU (26g)
@0min - Styrian Goldings Celeia (kottar) 2.5AA - 26g
@0min - Tettnanger (kottar) 3.7AA - 26g


Jäst
The Yeast Bay Saison Blend II - 1L förkultur
Rekommenderad antal jästceller: 107MD
Beräknad mängd jästceller: 175MD


Brygglogg
2020-09-04 Sätter förkultur.

2020-09-06 Bryggdag. Katastrof redan efter första rasten i mäskschemat! Eftersom jag varit med om att behöva avbryta en bryggning då jag använde mig av stegmäskning, då maltrester brände fast i botten och utlöst bryggverkets säkring, ville jag nu prova funktionen där jag som bryggare kan kontrollera elementens effekt, istället för att bara trycka in önskad temperatur och sedan se elementen gå på 100% och bränna fast maltrester i botten. Jag har inte använt denna funktion tidigare men genom att hålla in "heat"-knappen i 4-5 sekunder kommer jag åt funktionen då jag manuellt kan styra bryggverkets element med 5% åt gången. Sagt och gjort. Efter att ha ställt in elementet på endast 20% effektivitet och det inte hänt något temperaturmässigt på 10 minuter börjar jag bli misstänksam. Jag hör hur elementet jobbar för fullt. Jag försöker ändra effekten på elementet men upptäcker att displayen "hängt sig". Jag startar om bryggverket och direkt visar temperaturgivaren 85 grader. Elementeffektfunktionen hängde sig alltså vid första försök och låg istället för önskade 20% på hela 100% under ca. 10 minuter. Det vara bara att avsluta bryggdagen, tömma bryggverket, rengöra, krossa ny malt och förbereda nytt vatten för morgondagen.

2020-09-07 Bryggdag igen då. Denna gång utan att nyttja elementeffektfunktionen. Istället blir det klassisk manuell höjning med 1 grad åt gången med uppsyn över effekten. Det visade sig att Hochkurz-schemat gick något snabbare än förväntat. 2h och 10 min. Så en förlängning på bryggdagen med 40 minuter. Helt okej. Misstänker att den golvmältade pilsnermalten som utgör den större majoriteten av maltnotan är märkbart sämre på att sänka ph än den vanliga pilsnermalten från Weyermann. För några gånger sedan bryggde jag med balder pilsnermalt från Warbo kvarn och även där märkte jag en ganska stor skillnad (-0,2) i mäsk-ph än beräknat, vilket brukar stämma.

2020-09-08 Höjer omgivande jästemp till 24 (kväll). Inte riktigt, men nästan 24h in i aktiv jäsning.

2020-09-09 Höjer till 25 (kväll) Aktiviteten i jäsröret har redan saktat ner avsevärt. Är jästen snabb eller bör jag vara orolig?

2020-09-10 Höjer till 26 (kväll).

2020-09-11 Höjer till 27 (kväll)

2020-09-13 SG: 1.006 vilket ger mig en utjäsning på 88%. Sänker till 26 grader. Jästen är alltså ruskigt snabb.

2020-09-14 Sänker till 25 grader. Mycket svag aktivitet i jäslåset.

2020-09-15 Sänker till 24 grader.

2020-09-16 Sänker till 23 grader.

2020-09-17 Sänker till 22 grader.

2020-09-19 FG: 1.005. Buteljerar till 3.0 kolsyrenivå.

Hösten har kommit och då brukar idéer om kommande bryggplaner ta form. Personligen har jag svårt att tänka på bryggning under sommaren, även om det finns både tid och möjlighet att skrida till verket. Jag misstänker att ölbryggare runt om i landet liksom jag kommer in i bryggtänket igen då jag ser ett litet uppsving av besökare på bloggen efter en ganska sedvanlig sommardipp. Eftersom jag i skrivande stund inte har någon öl på primär jäsning i jäskammaren tänkte jag att det vore passande att skriva lite om min tankar inför höstens, samt inledningen av vinterns, bryggning.

Till att börja med finns det som ovan nämnt inte något som jäser i jäskammaren, men däremot en del annat på sekundär jäsning:

  • 11L pseudolambik primärjäst med US-05 och med slattar från flera Cantillon Gueuze. Kommer blandas med ännu ej bestämd frukt kring årsskiftet och sedan buteljeras med champagnejäst.
  • 11L pseudolambik primärjäst med T-58 och med slattar från Cantillon Kriek samt 3 Fonteinen Oude Geuze. Även denna kommer blandas med ännu ej bestämd frukt kring årsskiftet och sedan buteljeras med champagnejäst.
  • 5L pseudolambik primärjäst med T-58 och med slattar från 3 Fonteinen Oude Geuze. Så även denna.
  • Saison primärjäst med WLP550 och flaskad utan socker med WLs Brett B. Redo i december.
  • Saison primärjäst med TYB Wallonian Farmhouse och flaskad med WLs Brett B. Redo i februari.

Även om jag inte haft några större bryggplaner under semestern har jag under sommaren och in i augusti haft bevakning på några jästsorter som varit slut ett längre tag. När dessa väl kom tillbaka i lager hos Humlegården, i ett ganska begränsat antal, passade jag på att köpa ett paket av de jag var intresserade av. Alla dessa var saisonjäst från Yeast Bay och jag var något snabb på köpknappen så det kommer således bli en del Saison även i höst. Fast å andra sidan hade det nog blivit det i alla fall. Jag tänker mig följande:

  • En version av husets Saison jäst med YB Saison Blend II. Ej provat denna jäst förut och jag har på flera ställen läst bryggare som tycker att detta är den bästa saisonjästen på marknaden.
  • En julöl på jästkakan från ovanstående öl. Har inte spikat något recept men det vore roligt att brygga en mörk Saison uppåt 10% med en julig känsla. Kanske med en mindre giva av en mörkare belgisk maltsort eller kanske mörk kandisirap? Tänker mig att denna öl kommer behöva några månader på flaska så bryggning bör ske ganska snart.
  • En andra version av min moderna Saison, jäst med Wallonian Farmhouse. Här har jag redan köpt cashmerehumle.
  • Ännu en version av husets Saison med ett andra försök på Wallonian Farmhouse III. Detta i syfte att finslipa på receptet från Phare V.

Jag har planerat att brygga en belgisk veteöl (Wit) i september och har ingredienser inköpta för denna. Kommer att jäsa med WLP400 Belgian Wit Ale och humlas med Strisselspalt. Blir en ganska stor del omältat vete i denna.

Det finns även planer på att börja bygga en Pale Ale från grunden tillsammans med två vänner som är smått intresserade av ölbryggning. Då tanken är att vi ska dela upp ölen på flaskor blir det troligtvis ett lite annorlunda tänk än vad jag vanligtvis gör kring humle, fatning och trycksatt jäskärl. Men detta i sig kan ju bli lärorikt och mest av allt blir det en anledning att träffas. Roligt att även tillsammans med andra få diskutera utvecklingspotential kring en öl och därför är min tanke att verkligen börja från ruta ett och brygga en SMASH-öl (single malt single hop).

Någonstans här skulle jag även vilja brygga något humligt att tappa upp på fat. Helst en ny version av Moody med ordentlig jäst och lite mer kropp än den nyligen förenklade versionen. Är väl dock tveksamt om det är något som kommer hinnas med.

Det ligger alltså en del bryggande i pipelinen. Låt höstens bryggande börja!

6

Med det nya jäskärlet på plats blev jag så klart sugen på att testa det för dess huvudsakliga syfte; att jäsa humlerik och torrhumlad öl på. Jag plockade fram ett favoritrecept från förra året och modifierade lite efter vad som fanns hemma. Ölen med denna humlemix, som är den överlägset bästa jag plockat fram till Pale Ale och IPA, består av 50% Citra, 30% Vic Secret och 20% Mosaic, där mosaichumlen fungerar som en förhöjningshumle gentemot de andra sorterna. Det blev även ett lite enklare jästval då jag hade två paket S-04 hemma. Annars inget spektakulärt på ingredienssidan. När det ska bryggas Pale Ale eller svagare IPA tycker jag om att bygga lite kropp och munkänlsa med både Carapils och Munich, samt lite av den numera obligatoriska havren (denna gång havremalt). När det gäller humligt åt PA eller IPA-hållet känner jag mig ganska inkörd på vilka metoder jag vill använda, men dessa ser ni i receptet nedan.

Jäskärlet gav jag nyligen en presentation i ett tidigare blogginlägg, så inte heller där har jag något specifikt att presentera, annat än att man som hyffsat petig hembryggare blir glad av ny och förhoppningsvis prisvärd utrustning som underlättar ens bryggande.


Namn: Shortcut Moody
Stil: Amerikansk Pale Ale/ New England Pale Ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 5/13
Beräknat IBU: 74
Beräknat OG: 1.054
OG: 1.050
FG: 1.013
ABV: 4.9
Koktid: 60min
Mäskeffektivitet: 67%
Mängd till jäskärl: 13L (beräknat 13L)


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
46% Crisp Maris Otter Extra Pale (~2L) - 1780g
20% Weyermann Munich 1 (~9L) - 0.765g
20% Crisp Naked Oat Malt (~1,5L) - 0.765g
10% Weyermann Carapils (~2L) - 0.375g
3,9% Weyermann syramalt (~2L) - 0.15g

Mäskschema
67° i 60min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 21L
Mäskvatten
: 21L

Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
3g Magnesiumsulfat
1,5g Kalciumklorid
1,5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 93
Magnecium: 16
Natrium: 8
Klorid: 61
Sulfat: 168


Beräknat mäsk-ph: 5.20
Mätt mäsk-ph: 5.2
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -115


Humleschema
@15min - White Labs jästnäring
@30 min whirlpool/hop stand (direkt efter kok)
Totalt 6gr humle/L vört till jäskärl.
50% Citra (39g), 30% Vic Secret (23g) och 20% Mosaic (16g).
@Torrhumling i 4 dagar
Totalt 7gr/L
50% Citra (45g), 30% Vic Secret (27g) och 20% Mosaic (18g).


Jäst
Safale S-04 - 2pkt (23g)
Rekommenderad antal jästceller: 130MD - 0.75 pitch rate
Beräknad mängd jästceller: 184MD


Brygglogg
2020-08-11 En välfungerande men fullspäckad bryggdag. Mäskade in innan jag la yngsta sonen och gick tillbaka ner till bryggrummet efter 30min vilket innebar att jag precis hann med att röra om i mäsken som vanligt. Dock hade det övre filtret sugits ner i vörten, något som hänt förr. Spelar dock ingen som helst roll i slutändan. Fram till att humlen skulle åka i efter avslutat kok var det fullt upp då jag i vanlig ordning försökte städa upp så gott det gick. Passade även på att tömma och rengöra fatet som detta öl ska ner i. Spolade även slangarna och kran med PBW och desinfektionsmedel. Rent och trycksatt fat redo, samt rena slangar. Att förbereda det nya jäskärlet var inga problem och det var minst sagt skönt att slippa tjorva med en bottenventil. Missade OG med fyra pinnar, vilket inte är hela världen men mer än vad jag brukar. I efterhand skulle jag även ha försökt filtrera bort en del humlerester ner till jäskärlet. Är lite rädd för grässmak och humlebränna. Är jag dock extra noga med kallkrashen och överföringen till fat så kommer jag kanske undan. Ser man på siffrorna för OG och IBU så kan man lätt misstänka att 1.050 respektive 74 inte kommer bli till en välbalanserad öl. Här får man dock ta bryggprograms beräkningar av whirlpool/hip stand-humle med en rejäl nypa salt. Jag har fått prova mig fram till vad som är rimliga nivåer av humle för dessa tekniker.

2020-08-16 SG 1.015. Torrhumlar enligt ovan.

2020-08-21 Kallkrashar.

2020-08-23 Flytt till fat. FG landade på 1.013 och ett något för svagt öl på 4.9%. Hittills nöjd med jäskärlet. Tänkte skriva ihop ett mer omfattade inlägg när jag hunnit jäsa några öl i det.

Äntligen har det gått ganska precis sex månader och dags för butljering av årets Saison som sekundärjäst med brett. Grundölen var Phare IV, en Saison som fick ett på tok för högt FG på 1.011 men å andra sidan lämnade en del önskvärt för de sju sorters brettanomyces som åkte ner i sekundärt glaskärl den 2/2 att tugga på. Brettblandningen kom från Omega Yeast och går under namnet "All the bretts", vilket känns som ett lämpligt namn eftersom den innehållet typ all brett som tillverkaren har. Just vad brettblandningen kommer att bidra med vet jag inte utan detta är ett rent experiment.

Ölen buteljerades med sockerlag och champagnejäst och kolsyrades till 3.5 volymer CO2. I skrivande stund är det den 16/8 och jag förväntar mig ett första smakprov om drygt två veckor.

Någon enstaka blunder lyckades jag dock med under denna korta kväll i bryggerirummet. Jag missade att mäta FG vilket hade varit ganska intressant att få reda på. Ölet luktade dock väldigt gott och min initiala känsla är att den här versionen kommer bjuda på fler smaker än Chris 2019 som jag tyckte var lite väl tung i sina brettsmaker (blött hö, läder mm.). Jag har under en viss tid förespråkat buteljering med brettanomyces, dels för att det är smidigt att pytsa i brett direkt i flaskorna vid buteljering men också för att jag tycker det gett mig en mer balanserad brettkaraktär. Detta är dock en ämne som tål att utforskas vidare så någon direkt pekpinne vill jag inte komma med. Faller mig inte 2020 års version i smaken kommer jag nog överge jäsning på sekundärt kärl, vilket å ensa sidan vore skönt men även begränsar mig något eftersom man då bli beroende av att den primära jäsningen tagit sig ner till ett visst spann. Detta för att undvika flaskbomber.

Klassisk syn vid brettad öl

8

Ni som lusläst bloggen minns kanske att jag resonerat kring ett trycktåligt jäskärl mindre än Fermentasaurs (35L) och Fermzilla (27L). Nu har det dykt upp ett på den svenska marknaden och jag hämtade ut mitt förbokade exemplar i fredags (skrivande stund måndag) som jag nu också skruvat ihop och provat att trycksätta.

Anledningen att jag väntat på ett nytt jäskärl med de funktioner som nya Fermenter King Junior har är flera. För det första har jag slutat att satslaka eftersom jag inte kan finna några smakmässiga fördelar med att göra det, enbart nackdelar med min bryggutrustning, och det blir aldrig att jag dricker eller ens har möjlighet att bjuda bort större mängder. 10-15 liter räcker alldeles utmärkt för mig.

För det andra så är ett "headspace" på 20-25 liter inte önskvärt av utrymmesskäl men jag intalar mig även (kanske i onödan) att det blir ett större täcke av syre, även om det pågått en jäsning. Kanske inte det starkaste argumentet men ett jäskärl på 35L är lite väl onödigt att arbeta med om man inte behöver.

För det tredje så vill jag ha möjligheten att kunna jäsa under tryck. Även om jag hittills bara gjort det en gång med kveikjäst i min Fermentasaurus så vill jag i framtiden eventuellt göra det igen eller även kunna snabbjäsa en lager.

För det fjärde så vill jag inte brygga öl där toppnoterna från modern humle ska skina så effektfullt som möjligt i ett jäskärl utan icke trycktåligt jäskärl. Jag kan flytta ölen relativt syrefritt samt även trycka in kolsyra efter torrhumling, vilket skapar en mer syrefri miljö men framför allt kan jag trycka ner humlen i vörten för att maximera samtliga pellets kontakt med det blivande ölet. Det blir således inte samma matta ovanpå vörten där en stor mängd av humlen inte får tillräcklig kontakt. Just detta moment har gjort stor skillnad för mig och jag har som sagt svårt att ta mig för att brygga humle utan denna möjlighet.

För det femte så är jag lite less på det jobb Fermentasaurusen kräver. Den har fungerat helt okej och det är absolut ingen dålig produkt, men det har blivit en del jobb som jag gärna undviker. Den är omöjlig att få tag på reservdelar till om man som jag lyckats skruva sönder en del av spjällventilen. Vid var tredje bryggning så har samma ventil, ej trasig, läckt lite mer än brukligt och jag har behövt säkra med en bunke under jäskärlet vid jäsning. Det har i sig inte varit något problem med jag har blivit rätt trött så att rengöra den med PBW och sedan desinfektionsmedel, torka utsidan torr och sedan lägga hushållspapper under spjällventilen för att se om det droppar. Sedan måste man även komma fram till om kärlet läcker eller om det är vattedroppar som runnit ner längs sidan så man fyllt det under rengöringen. Nej tack. Fermenter King Jr. är utan bottenventil likt Fermentasaurus snub nose-version.

Att den är utan bottenventil leder också till en kompromiss som jag helt enkelt får svälja. Jag kommer använda detta jäskärl till att primärt brygga humlebetonad öl. Förra året skrev jag ett blogginlägg om att maximera humlesmaken som knyter ann till metoderna ovan. I det inlägget tipsar jag om att göra sig av med så pass mycket jäst som möjligt innan torrhumling, något som går emot vad många hazy ipa-fanatiker förespråkar. Dock håller inte forskningen kring detta med humlesmak och arom med om detta, utan istället bör man avlägsna så mycket av jästen som möjligt innan torrhumling. Jag tänker inte gå in på det i detalj utan kan istället rekommendera Hop & Brew School podden där detta på ett mycket detaljerat sätt tas upp, av bland annat Yakima Valley. Sedan är jag personligen inte så förtjust i de smaker som utvecklas när man torrhumlar i början eller under aktiv jäsning. Fruktsmakerna tenderar att bli lite för jolmiga istället för vassa och fräscha. Men, med mitt nya jäskärl kommer jag alltså INTE kunna göra mig av med jästen innan torrhumling, vilket är lite trist.

För det sjätte så möjliggör ett trycktåligt jäskärl kallkrasch under tryck. Jag vill inte ha med massa humlebös och jäst ner i fatet och en effektiv kallkrasch under tryck med möjligheten att tappa ölet från ytan, som med Fermentasaurus, tar hand om detta på ett effektivt sätt.


Efter att ha skruvat ihop den och trycktestat produkten så har jag några reflektioner att dela med mig av. Egentligen så nämner jag alla de positiva egenskaperna i mina resonemang ovan och kvar blir då de saker som jag tycker hade kunnat göras bättre.

På bilden nedan ser ni en del av locket som ska monteras och skruvas på. Säkerhetsventilen är självklar och med lite fundering så förstår man även hur fjäderpackningen ska sitta i fatventilen. Jag blev dock lite förvånad över att man behövde göra detta själv och för en oerfaren bryggare kan det nog uppstå en del frågetecken. Det var i ärligheten namn inte glasklart för mig heller, men efter att ha sökt upp reservdelar till fat på humlegårdens hemsida så visade det sig att jag tänkt rätt. Jäskärlet kom helt utan manual, vilket jag tycker är okej om det då finns tydliga instruktioner om var detta finns att tillgå. Dessvärre är att de manualer för att sätta ihop produkten som finns på Keg Kings (tillverkaren) hemsidan inte korrekta. Locket består av helt andra delar vilket får en undra om allt står rätt till. Nu fick jag det att fungera utan större problem, så ingen fara på taket. Keg King har en video på youtube om produkten, men även den är något missvisande. Eftersom produkten är så pass ny antar jag att det gjorts en del förändringar i och med lanseringen i Europa.


Nedan ser ni fatventilerna och den vänstra är ganska inte i hundraprocentigt skikt och borde väl inte passerat någon slags kvalitetskontroll. Även om denna fungerar tycker jag det är lite tråkigt att få en helt ny produkt som ser ut så här. Eftersom Keg Kings film om jäskärlet förvirrade mig något till en början så funderade jag ett tag på om jacken i den vänstra ventilen var där för att markera att den ena är för gas och den andra för dryck, vilket det brukar kunna vara på conreliusfat. Dock så är allt i övrigt identiskt och likaså fjäderpackningen samt röret som dessa sätt på.


En sak som gjorde mig lite mer irriterad och som BORDE vara bättre är fjäderpackningens passform när man väl skruvat på allt på locket. Det är inte helt enkelt att se på bilden nedan men ovandelen av fjäderventilen, alltså den del som trycks ner när man sätter på kulkopplingen och som släpper ut tryck från själva fatet (gas eller öl beroende på vilken), sitter allt annat än horisontellt. Jag vågar till och med påstå att de sitter väldigt snett. Jag skruvade av båda dessa ett tiotal gånger, justerade fjädringen, skruvade igen på olika sätt för att försöka låsa fast packningen så rakt som möjligt, men icke. Lite för dåligt kan jag tycka. Tittar du på hur en fatventil på ett Corneliusfat ser ut så är skillnaden stor. Dock så fungerade både ventilerna i alla fall när jag trycksatte och tömde vätska från den "flytande bollen".

Det var mina först intryck av Fermenter King Junior utan att faktiskt ha jäst eller serverat någon öl från den. Men eftersom jag är så pass bekant med den snarlika Fermentasaurus så känner jag mig säker på att det kommer göra jobbet, nu när den är ihopsatt och bevisligen fungerar.