Gå till innehåll

Det är nu över ett halvår sedan jag bryggde en uppdaterad version av min hus-saison Phare, som sannerligen är ett långtidsprojekt. Första versionen av denna öl bryggdes i november förra året, efter nästan ett år av att ha testat olika saisonjäster. Detta blir tredje bryggningen då halva satsen får den numera benämnda husblandningen av 3726 och 566. Andra halvan kommer jag använda för att pröva en av de sista "rena" saisonjästerna jag ännu inte bryggt med, Imperial Yeast Rustic. Har läst någonstans att detta ska vara samma jästkultur som för just Wyeast 3726 (Blaugies), men beskrivning av jästen får mig att tveka: "This unique yeast can be used in your saison, farmhouse ale, or other Belgian styles where high ester levels are important. Rustic typically produces a lot of bubblegum and juicy aromas that compliment complex maltiness". Låter inte som en renodlad saisonjäst enligt mig men självklart värt att prova. 72-76% förjäsbarhet är också på låga sidan, även om detta bara är ett riktmärke och sällan verkar stämma med just dessa belgiska jäster.

Det blir också en hel del nya moment och ingredienser för denna bryggning. Om vi börjar med receptet så blir basmalten fortsatt Weyermanns pilsnermalt som jag sedvanligt inhandlar på Humlegårdens ekolager. Jag vill inte på något sätt klaga på utbudet på Humlegården, men för denna bryggning behövde jag lyfta blicken mot andra näthandlare för att få tag på de ingredienser jag ville ha. Tidigare har det experimenterats med valsade versioner av dinkel, råg samt omältat korn. Upptäckte i sensomras att Ölkompaniet i Göteborg, som förövrigt har en förträfflig kundservice och varit enda (av 6-7 svenska och europeiska näthandlare) som viljat hjälpa mig med tillbehör till min Fermentasaurus, hade chitmalt på lagret. Chitmalt är enkelt förklarat en lågmodifierad maltsort som har ett högt innehåll av beta-glukaner och protein. Syftet med att använda chitmalt kan variera, men oftast används maltsorten för att balansera upp öltyper som innehåller stor andel högmodifierad malt, alltså för att bidra med skumstabilitet och munkänsla utan att göra ölen sötare. Jag har inte stött på särskilt många saisoner som bryggs med chitmalt utan istället verkar det vara en maltsort som växer i populäritet bland New England-fokuserade Pale Ales och IPA. Som nämt ovan försöker jag tvinga fram en något annorlunda maltbas och munkänsla än vad jag får från bara 100% pilsnermalt och det ska bli intressant om jag upplever någon känsla från en maltnota med 15% chitmalt.

Desto större påverkan borde dinkelmalten från Weyermann ha på maltnotan. 30% kommer bestå av dinkelmalt (spelt), som är en äldre variant av vetemalt med högt proteininnehåll. Smakmässigt ska dinkelmalten bidra med en lätt nötig och kryddig ton. Dinkelmalten från Weyermann hittade jag Brouwland.com, som är en belgisk hembryggarsida. Att beställa från dem fungerade mycket bra, även jag hellre ser att vi gynnar våra svenska näthandlare.

Från samma sida hittade jag även två humlesorter som jag ville pröva. Primärt var jag på jakt efter Strisselspalt som är en humlesort som ingår i var och varannan saisonbryggares humlelager, men som är svår att få tag på i Sverige. Den odlas främst i alsaceregionen i Frankrike och är en riktig låg-alfahumle (2AA) och beskrivs bidra med smak av krydda, citrus, blommor, frukt och örter. Strisselspalt odlas inte i allt för stora mängder så att jag fick tag på humlen var nog bara en tillfällighet då jag någon vecka efter beställning såg att den nu var slut på samma näthandel. Från aalstområdet i Belgien kommer humlesorten Groene Bell som odlas i ännu mindre mängder än Strisselspalt. Även detta är en humlesort med väldigt låg alfasyra (2,1AA) men jag har däremot inte stött på någon saison med denna sorten i. Den beskrivs som örtig och jordig, vilket jag tycker låter förträffligt. Det blir även Styrian Goldings från Slovenien i denna öl.

Samtlig tre humlesorter ovan är låga i alfasyra och det finns en tanke med att jag vill använda just sådan humle. Att hitta rätt i humlekaraktären har visat sig vara min stora utmaning i utvecklandet av mina "säsonger". Efter att ha bett om en hjälpande hand med detta och önskat tips på hur man kan få fram en mer jordig och örtig karaktär i sin saison så fick jag på Saison, Bière de Garde, & Farmhouse Ale Appreciation Society samma tips av flera bryggare, att endast använda lågalfahumle av nobel sort. På så sätt behöver man tillsätta riktigt stora mängder för att komma upp i rätta IBU-nivåer, vilket också betyder mer karaktär från humlen. Jag har varit inne i dessa tankar tidigare men inte fått tag på de där humlesorterna med riktigt låga alfanivåer. Ett annat tips från samma grupp som jag kommer ta tillvara på är att pröva så kallad "first wort hopping", viket innebär att man tillsätter en humlegiva redan innan lakning (första vörten) och då låter humlen dra i den varma vörten innan kok. Detta ska då ge en annan karaktär. Det ursprungliga tipset var att använda 1/3 av humlen i FWH och 2/3 vid kokslut. Samma person rekommenderade också att använda humlekottar, vilket jag inte har hemma. Det skulle bli en helt enorm mängd humlepellets om jag följde rådet helt och hållet, och tanken på att pumpen skulle sätta igen slog mig, så det blir en något mindre mängd humle vid kokslut. Total mängd för beräknad 23 liter vört blir dock hela 450gr.


Namn: Phare III & Projet Rustic
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Lakning enligt GF-metod
Beräknat SRM/EBC: 3,3/6,5
Beräknat IBU: 41
Beräknat OG: 1.052
OG: 1.051
FG: 1.007 (på båda)
ABV: 5,8%
Koktid: 90min
Effektivitet: 86% (mash)
Mängd till jäskärl: 20,5L (beräknad 23L)


Total mängd vatten : 33.3
Mäskvatten:
16.4
Lakvatten: 16.9


Vattenbehandling
10gr Kalciumsulfat
8gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
1gr Kalciumklorid
1,7gr Antioxin

Vattenprofil
Kalcium: 107
Magnecium: 27
Natrium: 23
Klorid: 56
Sulfat: 274


Beräknat mäsk-ph: 5.22
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering:-
Ph lakvatten: 5.3
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -99
*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-30-30


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
53% Weyermann Pilsnermalt (~2L)
30% Weyermann Dinkelmalt (~2.5L)
15% Best Maltz Chitmalt (~1.5L)
3% Weyermann Syramalt (~2L)

Mäskning
45°C i 15min
55°C i 15min
63°C i 30min
68°C i 30min
74°C i 5 min

5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Humleschema
@FWH - Strisselspalt 2AA - 11.7IBU (50gr)
@FWH - Groene Bell 2.1AA - 12.3IBU (50gr)
@FWH - Styrian Goldings Celeia 2.9AA - 17IBU (50gr)
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@0min - Strisselspalt 2AA - 2x av FWO (100gr)
@0min - Groene Bell 2.1AA - 2x av FWO (100gr)
@0min - Styrian Goldings Celeia 2.9AA - 2x av FWO (100gr)


Jäst
Halva satsen - Blandning av WLP566 och Wyeast 3726
Halva satsen - Imperial Yeast Rustic
Ingen förkultur till någon av jästerna.

Jässchema
26°C första dygnet. Sedan höjning med en grad per dag till 31°C. Sedan 31°C till FG. Sänk långsamt ner till 26°C.


Brygglogg
2019-10-22 Bryggdag. Efter den föregående mardrömsbryggningen då en säkerhetsinställning på bryggverket slog på och kapade kraften på elementen (alltså pga fastbränning i botten) var jag smått orolig inför ännu en stegmäskning. Hemligheten visade sig dock vara att inte gå mellan de olika stegen med för kraftiga höjningar. Grainfather fungerar så att om man vill höja temperaturen mer än 2-3 grader, så går elementen på till 100%, vilket gör att eventuellt mjöl på botten bränner fast. Går man istället med viss försiktighet mellan mäskningens olika steg och håller elementens effektivitet under ca 30% så klarar man sig från att maltmjöl bränner fast på botten. Detta gick alldeles utmärkt och bryggdagen flöt på fint då jag hade förberett det mesta dagen innan. Provade för första gången att brygga på dagtid efter att ha lämnat äldsta sonen på förskolan. Jag hann laka in innan den yngre avkomman vaknade från sin förmiddagsvila. En lång bryggdag på grund av stegmäskningen, men pitchat och klart innan middagen skulle börja tillagas. Man blir dock något avslagen efter dessa längre bryggdagar men den manuella lakningen. Skönt att nästa planerade brygg är en Effortless IPA.

2019-10-29 SG på husblandningen: 1.009. SG på Rustic: 1.009.
2019-11-03 FG på husblandningen: 1.007. FG på Rustic: 1.007. Buteljerar.

*Palmer & Kaminski 2013

Den 8/9 bryggde jag en Grisette, en historisk ölstil som jag skrev om samma inlägg.

Doften är maltig, lätt örtig och parfymig.

Smakmässigt är det först och främst en ganska ren och neutral öl med en oväntat maltig profil. Malt först. Ölet jäste ut till hela 1.003 men Wyeast 3711 lämnar, inte helt olikt sin beskrivning, en len och maltig känlsla. Veten bidrar med sin karaktäristiska smak till maltnotan. Lätta lätta toner av citrus och kanske lite banan kommer från jästen. Humlen är knappt märkbar trots sina teoretiska 26IBU.

Att inspireras av en historisk ölstil och att brygga den var fantastiskt roligt. Det blir sannerligen en extra upplevelse om man också tar sig tid och läser på om ölstilen, istället för att bara brygga ölet. Med det sagt tycker jag det är en ganska tråkig öl. Utan felsmaker med hela ölets karaktär faller ganska platt på marken och jag härleder det till mitt val av jäst. Wyeast3711 är något för neutral i sin karaktär för att bära upp en öl på 4.5%. Ölet i sig påminner ganska mycket om min Paterbier som jag bryggde för snart två år sedan. Är ganska tveksam till att brygga en Grisette igen. Jag vill ha mer karaktär från jästen samt mer humlenärvaro och då kommer det påminna mer om en Saison. Självklart skulle jag likt Dave Janssen kunna gå på en mer klassisk belgisk jäst och jäsa lite svalare, det är helt klart ett alternativ för att få en annan karaktär från jästen i ölet. Men samtidigt ifrågasätter jag pass spännande det kan bli?

Trots att jag haft möjligheten att temperaturstyra min jäsning i över två år har jag inte tagit mig tid att brygga en lager eller pilsner. Förra sommaren blev det ijosförsig en Kölsch som jäste i 13 grader, men det känns ändå inte som ett helhjärtat försök på vad jag misstänker är den mest komplicerade ölstilen att brygga. En bra pilsner ska ju egentligen ha det mesta. Den ska ha en maltig kropp och en balanserad beska samtidigt som den inte, tycker jag, ska vara särskilt stark. Inför denna bryggning har jag gjort en del efterforskningar, bland annat blev det en podlyssning av Beersmith-podden där Chris Lohring ger en gedigen genomgång om hur han brygger en alkoholsvag pilsner. Lohring driver bryggeriet Notch Brewing i Salem, MA, som enbart fokuserar på session-öl. Blev även lite bläddrande i vattenboken samt lite annan litteratur. Därav följande val och resonemang:

Vattenprofil
Kalcium 50
Sulfat 0-50
Klorid 50-100

Stegmäskning och maltval
Det är inte ofta jag brygger en öl där jag vill framhäva malten, därav blir denna bryggning lite av ett test för mig. En pilsner ska vara maltig och enligt tradition ska man använda sig av dekoktionsmäskning, en metod där man under mäskningens gång plockar ur ca en tredjedel av malten som man sedan kokar upp för att sedan återföra till mäsken. Detta upprepas vanligtvis i flera omgångar och tar som ni förstår en hel del tid. Det man uppnår med dekoktionsmäskning är en maillardreaktion som skapar komplexa maltsmaker samt att det bildas melanoider.

Att dekoktionsmäska är inte aktuellt för mig utan jag kommer istället tillsätta melanoidmalt för att försöka efterlikna smaken av dekoktionsmäskningen. Som basmalt har jag också gjort det lite extra svårt för mig genom att välja en golvmältad böhmisk pilsnermalt. Dock har jag bryggt så pass mycket med Wyermanns pilsnermalt att jag tyckte det vore roligt att pröva en annan basmalt, och sedan så går det ju inte att komma ifrån det faktum att en tjeckisk pilsner kanske också bör innehålla malt från Böhmen, eller som tillverkats enligt tradition. Böhmisk pilsnermalt kan dock vara något mindre modifierad än modernare pilsnermalt och då kan också ett annat mäskschema vara behövligt, något som också kan diskuteras. Jag kommer göra fyra olika raster i mäskningen:
proteinrast, beta-amylas-rast, alfa-amylas-rast samt en utmäskning.

Humle
För tjeckisk pilsner finns det egentligen ingen anledning att välja någon annan humle än tjeckisk Saaz. Så får det bli.

Jäst
Att jäsa en pilsner eller lager är nog den största anledningen till att många hembryggare håller sig borta från att brygga stilen. Det självklara valet torde ju vara urquell-jästen men efter att ha läst på lite fastnade jag för en tillfällig jäst på humlegården; WLP860 Munich Helles som enligt utsago ska ge ett fylligt och mastigt öl, även om man väljer att brygga en pilsner neråt 4%. Pilsner och lager ska som bekant jäsa svalt samt att det är en ölstil som kräver fler aktiva celler än ale. Det blir därför två paket jäst i en förkultur på hela tre liter. Och ja, förkulturen ska sättas i rumstemperatur.


Namn: 13° Pils (efterkonstruktion då effektiviteten blev högre än beräknat)
Stil: Tjeckisk pilsner
Bryggmetod: Grainfather - Lakning enligt GF-metod
Beräknat SRM/EBC: 4.5/8.9
Beräknat IBU: 34
Beräknat OG: 1.048
OG: 1.053
FG: 1.015
ABV: 5%
Koktid: 90min
Effektivitet: 94 (mash)
Mängd till jäskärl: 21L (beräknad 23L)


Total mängd vatten: 33.1L
Mäskvatten:
15.7L
Lakvatten: 17.4L


Behandling av mäskvatten
4gr Kalciumklorid
1.7gr antioxin

Vattenprofil - mg/l
Kalcium: 54
Magnecium: 1
Natrium: 4
Klorid: 65
Sulfat: 7


Beräknat mäsk-ph: 5.22
Mätt mäsk-ph: 5
Mäskjustering:
Ph lakvatten: 5.5
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -80
*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-60-0


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
87% Weyermann golvmältad böhmisk pilsnermalt (~1.6-2.3L)
5%Weyermann melanoidmalt (~27L)
4% Weyermann syramalt (~2L)
3 %Weyermann Carahell (~10L)

Mäskning
48°C i 20min
62°C i 30min
72°C i 30min
76°C i 10min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Humleschema
@60min - Saaz 23IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc och jästnäring
@15min - Saaz 11IBU


Jäst
WLP860 Munich Helles, 3L förkultur.

Jässchema och lagring
10°C till ca 80% av jäsningen är avklarad.
Diacetylrast 15°C i tre dagar.
Lagring så kallt som möjligt i xx-veckor.


Brygglogg
2019-09-24 Bryggdag. Inte den bästa bryggdagen, möjligtvis den sämsta på mycket länge. Under stegmäskningen så slutade bryggverket att värma. Efter viss panik-googling insåg jag att det var en säkerhetsfunktion som utlösts, som man kan återställa genom en knapp som är placerad under bryggverket. Jag lyckades dock komma åt knappen trots att den var fylld med varm vört, men elementen slog inte igång. Fick då lägga en timme på att flytta vörten till en jäshink för att sedan skrubba botten av bryggverket. Det hade mycket riktigt bränt fast på botten vilket utlöst säkerhetsfunktionen som slår av värmeelementen. Egentligen en bra grej, men ruskigt frusterande i stunden. Tog som sagt en timme och hur detta påverkar vörten, som sjönk i temperatur, vet jag inte förens om några månader då ölen är klar.

Vörten blev väldigt mycket mörkare än beräknat. Har det med den struliga mäskningen att göra?

2019-10-14 Höjer från 10 grader till 15 för diacetylrast i två dagar. Tror dock att jäsningen passerat längre än de planerade 80%.
2019-10-16 Fatar och påbörjar lagring i 6-8 veckor. FG 1.015. Kan tyckas lite högt, men den här jästen ska enligt utsago landa där i krokarna så jag är nöjd.

*Palmer & Kaminski 2013

Ännu ett år har passerat och jag tänkte likt förra årets födelsedagsinlägg skriva något som kan ta vägen lite var som helst.

Bryggåret som passerat har fortsatt att fokusera mest på saison och det verkar inte bli någon större ändring i det. Enligt mig så är det en favoritstil utan motsvarighet. Torr, humlig, komplex och elegant. Men i och med att jag fokuserat mycket på denna stil så tror jag mig komma närmare och närmare mitt mål, vilket är att med repeterbarhet kunna brygga en så bra saison som möjligt. Jag kan tänka mig att det är ganska många hembryggare som skulle tycka det vore tråkigt att fokusera så pass mycket på en och samma ölsort. Det borde jag också tycka, men av någon anledning har det inte blivit så. Jag tror att en av anledningarna till detta är att jag faktiskt inte dricker särskilt mycket öl. Och när jag väl dricker öl är jag nästan alltid sugen på samma sorts öl, saison eller en ganska generisk IPA. Då är det kanske inte heller så konstigt att jag gärna brygger dessa stilar också.

Trots detta har det hunnit bli en del nytt också. Just nu jäser den första pilsner nere i jäskylen på 10 grader, t.ex. Tidigare i år blev det även premiärbryggning på en porter. Jag har börjat använda mig av brettanomyces i större utsträckning, både i sekundär samt vid buteljering, ska bli riktigt spännande att se hur den ölen blir. Min humliga öl har tagit ett steg framåt i och mer införskaffandet av ett trycktåligt jäskärl där jag tycker mig funnit en framgångsrik metod för att med hjälp av tryck separera humlen från ölet vid fatning samt fatning från toppen. Dock är jag inte särskilt sugen på att jäsa under tryck, vilket verkar vara en metod som växer sig större och större. Jag har också skaffat mig några lite större glasdamejeanner som jag tänkte sätta några surisar i, vilket jag inte gjort på några år nu. Har planerat att odla upp jästen från några Cantillon-flaskor jag har ståendes i källaren. Det gäller bara att dricka upp dessa först. Har även funderat på att brygga en RIS nu när vintern kryper sig närmare.

Årets stora händelse är dock uppgraderingen av bryggutrustning. Jag har skrivit om detta men känslan av att kunna hålla på med bryggningen i ett separat rum där det finns både rinnande vatten och möjlighet att leda ut ånga är otroligt tillfredsställande och tål att upprepas. Man slipper både vara i vägen och bära sin utrustning mellan olika rum. Anledningen till att jag skaffade bryggverk var att jag ville ha smidigare bryggdagar, med allt vad det innebär. Så blir det inte riktigt till en början när man byter från en ganska inkörd metod utan det tar tid innan man hittar bra rutiner. Jag har senaste tiden börjat laborera med två olika tillvägagångssätt som jag kan byta mellan och fortfarande kunna förutspå effektiviteten på. Det lurar ett inlägg om lakandets vara eller icke vara runt hörnet, så mer om detta en annan gång, men jag kommer troligtvis byta mellan att använda bryggverkets fulla volym med lakning, och en annan metod där jag inte lakar alls. Det jag märkt, vilket jag känner igen från BIAB-tiden och till viss del satslakningstiden, är att mitt vattenprogram blir något mindre träffsäkert desto större del vatten som används vid mäskningen.

Jag har inte ångrat köpet av bryggverk ännu, och även om jag var ganska skeptiskt till just Grainfather väldigt länge så känns det som att jag köpte rätt bryggverk. Det är lite billigare än några andra ute på marknaden och det man får kompromissa med i kvalité, inte helt plana diskar eller lister som är något besvärliga att trä runt dessa, är jag beredd att göra. Jag vill faktiskt hävda att man gott och väl kan skaffa sig ett ännu billigare bryggverk om man vill. Det som är viktigt för mig är att temperaturangivelserna på bryggverket stämmer. Sedan vidhåller jag min filosofi att det är jäsningen som är den mest kritiska delen av öltillverkningen.

I år blev det ingen ölresa, men vi har redan planerat destination för kommande år. Som det ser ut nu kommer vi åka till Berlin, något som jag känner mig halvsugen på men helt enkelt får tugga i mig. Roligt lär det bli oavsett, även om det troligtvis inte kommer bli något bryggeribesök. Bra ölhak finns det med all säkerhet även i Berlin.

När jag kikar på vad jag skrev i födelsedagsinlägget förra året så ser jag att jag nämnde att det totalt bryggts mellan 70-80 satser öl, vilket under detta år borde ha närmat sig 100. Synd att jag inte räknat exakt, hade ju varit kul att göra något lite extra spexigt bryggning nummer 100.

Jag listade även några favoritöl i några olika kategorier. Där har kanske inte så mycket förändrat. Min trend att köpa alkoholsvagre öl håller i sig. Fullers London Porter borde kunna smyga sig in på listan över nya favoriter. En ganska viktig aspekt av öl man benämner som favoriter är för mig att man skulle kunna tänka sig att dricka en likadan efter att den första tagit slut. Givetvis är inte alltid så fallet. Har man lapat i sig en 12%-ig stout tar man kanske inte gärna en till. Men jag tror det är en aspekt många öldrickare som jagar incheckningar, eller "samplar" öl glömmer bort, att ölen man dricker oftast inte bryggdes för att man bara ska dricka en mun av. Hur många kan på fullaste allvar recensera en öl efter ett snabbt smakprov?

Några goda öl som druckit under året som jag tycker förtjänar att nämnas, som inte behöver ha släppts under det föregående bryggåret:
Brewers Bridge av Brasserie Dupont och Allagash
Bzart Kriekenlambiek Milliésime 2012 av Oud Beersel
Celeste av Alefarm
IPA No.7 av Collective Arts
Inte helt oväntat 2018 års La Vermontoise av Blaugies och Hill Farmstead
Spontandoublelingonberry av Mikkeller
Årets CBS av Founders
Polly 2 av Mikkeller
Oude Geuze White Vermouth Foeders av Boon och Mikkeller

Mitt mål med hembryggningen kommer fortsätta vara att med den utrustning jag har kunna producera så pass bra öl som möjligt, samtidigt som jag har rolig och fortsätter att lära mig saker på vägen.

Tack för att ni läser!

Den här ölen bryggdes den 17/8 och var något av en skåprensare, något som jag tycker är väldigt roligt att brygga men som sällan ger mig några fantastiska resultat. Tanken med ölet var att det skulle bli en lättare saison, siktade på ännu lägre styrka än befintliga 5%, där jag skulle prova humlesorten Saaz genomgående i köket samt torrhumla med East Kent Goldings. Skåprensare innebär alltid torrjäst och jag hade ett sista paket M29 French Saison från Mangrove Jacks som lämpade sig för en mindre sats utan lakning.

Jästig och brödig doft. Lätt jordighet. Om jag inte hade vetat att den var torrhumlad hade jag nog inte kunnat gissa det, men jag tror mig känna en viss humlesort åt det nobla hållet. Lätt kryddig.

Kolsyran ligger väldigt högt precis som sig bör. Torrjästens okomplexitet gör sig påmind när de första smakerna från ölet träffar gommen. Ölet har inget direkt djup i de klassiska saison-smakerna. Till stor del är det en "ren" öl med en smygande kryddighet som växer något mot slutet. Humlen tar ganska liten plats men jag tänker att den ändå gör sig mer påmind i en öl med denna lätta jästprofil. Känner tydligast av kryddan från Saaz-humlen och möjligtvis en lätt, lätt örtighet. Med en mer komplex jästkaraktär tror jag dock en stor del av humlens smak hade försvunnit.

Genomgående en lättsam och okomplex öl utan felsmaker. Förväntade mig mer bidrag från torrhumlingen men det är också svårt att veta exakt vad jag förväntade mig eftersom jag inte torrhumlat en saison men EKG och in sådan måttlighet förut.

Några avslutande tankar kring ölet är att det sällan blir någon succé med skåprensningar. Framförallt känner jag så för saisons eftersom det är en ölsort där jästen blir helt avgörande för hur humlen samspelar med smakerna. M29 från Mangrove Jacks är en stabil torrjäst för stilen, men det betyder faktiskt inte särskilt mycket. Kanske är det den allra bästa torrjästen på marknaden av den stora anledningen att jag faktiskt tycker att smakerna den producerar är desamma oavsett temperatur. Den är alltså väldigt pålitlig. Har provat denna jäst så pass många gånger nu att jag känner mig trygg i det påståendet. Jag vet då i dagsläget ingen flytande jäst för stilen som är sämre. Men åter igen, torrjäst för saison är tämligen okomplex och egentligen inget jag skulle rekommendera för någon som vill brygga. Möjligtvis kan den fylla ett syfta om du ska sekundärjäsa på flaska med brettanomyces och behöver flaska vid ett lågt FG. M29 landar alltid på ett FG på 1.002-1.003 för mig med en någorlunda vanlig maltnota i en jästemperatur mellan 21-31.

Det blir inga fler skåprensningar för min del, i alla fall inte om det ska byggas saison. Jag har helt enkelt blivit för kräsen och när jag väl dricker öl ska det vara roligare än detta.