Gå till innehåll

Den här ölen bryggdes den 14/8 med fokus att brygga snabbt och smidigt, utan att kompromissa med den färdiga produkten. Blev mycket förvånad över resultatet.

Man kan verkligen lära sig mycket när man väljer att kliva ur sina inkörda spår och beprövade vanor. Mitt mål med den här ölen var att kunna brygga en öl vars humlekombination jag kan variera, minimalt med förberedelse samt en relativt snabb bryggdag. Med städning inräknat lyckades jag bli klar strax under tre timmar och slutresultatet blev bra mycket bättre än förväntat.

Smakmässigt så var det verkligen gott att få dricka något åt det mer generiska hållet. Klassiska humlesmaker åt västkusthållet. Tall, grapefrukt, apelsinskal och en växande beska, som är relativt mjuk, i samklang med viss tropisk touch och en ren och torr avslutning. Allt annat än humlejucie och det känns helt rätt för mig just nu. Trots en ganska enkel maltnota finns det en ganska tydlig klassisk maltighet som tar en del plats. Inte fyllig eller söt, utan helt enkelt maltig.

Jag kommer ratta om lite och sänka OG något till nästa bryggning av denna öl och försöka landa runt 6-6.5% i alkoholhalt, har inte riktigt bestämt mig ännu. Jag funderar även på att addera en giva i början på det korta koket, för att få ett lite tydligare sting i beskan, men det kan också ha med humlesorterna att göra. Det var ett tag sedan jag jäste med US-05 men det är tveklöst ett ett säkert kort när man vill brygga lite krispigare IPA. Känns som ett ganska enkelt jästval även till nästa gång, eftersom det som sagt ska vara snabb och smidigt.

I och med denna öl blev det ännu tydligare hur viktigt det blivit för mig med hur ölen hanteras efter avslutad torrhumling. Kallkrash under tryck samt upptappning av ölet ovanifrån gör verkligen att humlegräset minimeras. Lyckades bra med denna process denna gång och jag måste åter igen berömma Fermentasaurus-kärlet för denna egenskap.

Blev riktigt nöjd med denna öl och jag kommer snart pröva samma koncept med andra humleval. Det är trots allt en öl som jag vill brygga för att pröva olika humlekombinationer. Ser fram emot ännu en snabb och smidig bryggdag.

2h och 20min innan jäskärlet var fyllt.

Jag är ganska dålig (eller bra) på att kompromissa när det gäller min bryggning. Visst har jag gränser för vad jag mäktar lägga tid och tanke på, men jag är nog ganska noggrann med det mesta. Dock får även jag nog ibland och vill bara ha saker och ting lite enklare och smidigare, utan att behöva förlora FÖR mycket i kvalité, eller de saker som jag tror bidrar till kvalité. Därför tänkte jag nu påbörja ett recept, eftersom den här ölen förmodligen kommer att behöva några bryggningar för att bli så som jag vill, där jag för en gångs skull gör saker lite enklare för mig själv. Helst av allt vill jag korta ner på bryggdagen, det är fokus nummer ett. Ölen behöver nödvändigtvis inte bli klar snabbt, för då hade nog det smartaste varit att använda en kveik-jäst, men jag vill kunna brygga en öl utan allt för mycket förberedelse och utan att jag släcker lampan 01:30 på bryggdagen (jag brygger alltid på kvällen efter barnen har lagt sig).

Efter att ha gjort lite research, som kanske inte alla gånger är helt vetenskaplig, har jag kommit fram att jag kan brygga en IPA eller Pale Ale, beroende på var effektiviteten landar, och ta följande genvägar:

40min mäsk istället för 60min
På denna punkt var det svårt att hitta några riktlinjer förutom diverse amerikanska foruminlägg. Det är möjligt att man skulle kunna korta tiden ytterligare, men jag ville trots allt inte chansa för mycket denna första gång. Jag kommer för första gången pröva att använda enzymatisk malt som ska hjälpa med konverteringen. Hittar inte särskilt mycket information om denna maltsort heller vilket gör mig lite misstänksam, men jag prövar.

Ingen lakning
Den delen av bryggningen som vanligtvis känns överlägset tråkigast. Eftersom jag inte bryggt utan att laka med Grainfather tidigare blir det något klurigt att gissa sig till vilken effektivitet jag kommer att landa på. Efter att ha kikat på grainfatherbloggen samt några andra GF-relaterade forum så uppskattar jag att en förlust på ca. 16% känns rimligt, vilket gör att jag kan därefter kan planera mängder av malt och humle någorlunda.

30min kok istället för 60min
Koket är den delen jag oroar mig minst för, eftersom jag inte kommer använda mig av pilsnermalt eller något hop stand. Dock tror jag det är viktigt med att man får till ett kraftigt kok, vilket grainfather faktiskt är riktigt bra på.

Inget hop stand
Just den här delen har jag haft svårast att kompromissa med eftersom jag starkt förespråkar hop stands/whirlpool för humledriven amerikansk öl. Jag föredrar helt enkelt välhumlad öl där tekniken används då jag tycker det bidrar med en bredare humlesmak. Dock skulle ett hop stand förlänga bryggdagen, vilket känns kontraproduktivt, samt att ett kortare kok inte rimmar väl med ett hopstand i syfte att förhindra DMS.

Torrjäst
Ibland orkar man inte pilla med någon förkultur, men det har också sitt pris. Man begränsar sina möjligheter till att brygga olika stilar avsevärt. Dock tycker jag att US-05 är en torrjäst som fungerar utmärkt till icke-grumlig IPA, och det är ju det som ska bryggas.


En av utmaningarna med att korta ner bryggdagen med kortare kok och utan att laka på ett bryggverk vars kalkylatorer är inställda på att laka, är att beräkna vilken mängd vatten man ska börja med. Grainfathers vattenkalkylator beräknar vattenmängd efter allt eventuell spill, som jag inte brytt mig om att ändra från "fabriksinställningar" än, och koktid. Eftersom jag inte tänkt laka slog jag ihop den beräknad mängden mäskvatten och lakvatten. Sedan var det bara att knappa in den vattenmängden i vattenprogrammet för att beräkna ph och vattenprofil i vanlig ordning.


Stil: Amerikansk India Pale Ale
Bryggmetod: Grainfather - utan lakning
Beräknat EBC/SRM: 12/6
Beräknat IBU: 40
Beräknat OG: 1.062
OG: 1.065
FG: 1.010
ABV: 7.2%
Koktid: 30min
Effektivitet: 63% (mash)
Mängd till jäskärl: 13L


Total mängd vatten: 20.4L
Mäskvatten:
-
Lakvatten: -


Maltnota (%) (Färg i lovibond)
67% Crisp Maris Otter Extra Pale (2L)
20% Weyermann Enzymatisk Malt (2L)
10% Weyermann Munich I (8-10L)
3% Weyermann Syramalt (1.7-3L)


Vattenbehandling av mäskvatten
4gr Kalciumsulfat
5gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
2gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 102
Magnecium: 26
Natrium: 23
Klorid: 99
Sulfat: 212


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.27
Mätt mäsk-ph: 5.3
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -133


Mäskning
65°C i 40min

Ljusare vört än vanligt denna gång, vilket så klart berodde på den ökade vattenmängden.

Humleschema
@15 min Jästnäring och Protafloc
@5min Idaho 7 - 12.8AA - 21IBU (55gr)
@5min Simcoe - 11.7AA - 20IBU (55gr)
@Torrhumling i 3 dagar
Totalt 7gr/L av samma humle som ovan.


Jäst US-05, 3 paket.
Jässchema 19°C
Rekommenderad antal jästceller: 207
Beräknad mängd jästceller: 207


Brygglogg
2019-08-14 Bryggdag. Med städning inräknat strax under tre timmar. Påminde mig om dagarna då jag bryggde med BIAB, förutom att det här innefattade mer städning. Av de tre timmarna var fyrtio minuter städning. Sammanfattat var det en bryggdag som gav blodad tand. Oväntad liten felmarginal på dagens bryggsiffror, som trots allt var en höftning med några foruminlägg som källa:
Gissade effektivitet (mash): 60%
Effektivitet (mash): 63%
Beräknad mäsk-PH: 5.24
Mätt mäsk-PH: 5.3
Beräknad OG: 1.062
Mätt OG: 1.065
Beräknad mängd till jäskärl: 13L
Mätt mängd till jäskärl: ~12.7
Åter igen gör uppgraderingen med falskbotten bryggdagen lite bättre med en snabbare tömning av vört till jäskärl, samt en lite bättre filtrering av humle.

2019-08-22 Torrhumlar enligt ovan.
2019-08-25 Kallkrashar under 1 bars tryck.
2019-08-26 Flytt till fat med övertrycksventil. FG 1.010. Trycksätter till 0.8 bar.
2019-09-10 Publicerar utvärdering.

En smidig och skumfri flytt av öl från trycksatt jäskärl till inte lika trycksatt fat.

Mäsk-Ph: 5.4
Serverings-Ph: 4.6

Utseende

Spot on. Det är precis denna ljusa och inbjudande grumlighet som jag önskar. Det flyter inte omkring en massa partiklar i ölet, utan den är helt enkelt bara disig. Påminner om en ljusare juice. Bilden längst ner är mest överensstämmande.

Doft

Citrustoner med ett svagt bidrag av stenfrukt, även en viss antydan till tropiska frukter.

Smak

Beskan är betydligt mildare än vad jag förväntade mig av 75 IBU. Den finns där initialt men den är inte så framträdande som den brukar i IPA. Man kan beskriva den som mjukare.

Citrus dominerar likt doften även smaken vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att den är bryggd med tre citrus-liknande humlesorter. Väldigt lättdrucken. Är utmärkt till lite saltare mat då den slinker ner förädiskt snabbt. Mosaic-humlen håller jag på att lära mig om, men smakerna av Amarillo och Simcoe tycker jag mig känna igen. Simcoe-humlen tycker jag bidrar med en vass citruston medan amarillon blir mer blommig/stenfruktig. Att Amarillo-humle ska vara tropisk tycker jag inte riktigt stämmer. Vissa gånger tycker jag den bidragit med lakris.

Kropp

Lätt till mediumlätt kropp. Absolut inget maltigt med denna öl även om den känns mjuk och oväntat fyllig i munnen. Havren gör sitt.

Ändringar för eventuell ombryggning

Förväntade mig en betydligt beskare öl än detta, vilket absolut inte behöver vara något dåligt. Tvärt om så vill jag att dessa NE-ipor ska ha en mjukare beska som inte är lika bitande. Jag vill dock fortfarande förstå att jag dricker en IPA, så eventuellt kan jag tänka mig att öka bittergivan något. Hade jag velat dricka denna en varm dag i solen så hade jag varit väldigt nöjd.

En utmaning med denna typen av öl, då det är tredje gången jag brygger den i olika format, är att kombinera jäst och humle. Jag hade önskat en större smakportion av tropiska frukter, vilket får mig att snegla åt conan-jästen som är expert på att lämna sådanna estrar bakom sig. Dock anser jag den svårjobbad. Eftersom denna jäste ut fint kan det bli en eventuell modifiering av humlen. Mosaic tycker jag är spännande, så den kan jag tänka mig att behålla i kombination med Citra. Saken är den att jag i slutet av sommaren bryggde en NE-IPA med just Citra och Mosaic tillsammans med conan-jästen, och den visade sig bete sig något märkligt. Den stannade upp i fyra dager, för att sedan sätta igång igen i sekundärt kärl. Har även läst att denna fungerar bäst efter en andra och tredje generation, samt att den är rätt dyr (119:-), så jag kommer hålla mig till Wyeast London Ale III. Kommer eventuellt ändra i torrhumlingsschemat och lägga till en extra sats i det primära kärlet, något jag gjort flera gånger tidigare. Anledningen till att jag inte gjorde det denna gång var att det provades på vid nyss nämnda tillfälle och då upplevde jag slutresultatet som något jolmig och söt, vilket jag dock tror till största del berodde på malten då ölen blev väldigt mörk.

Sammanfattningsvis önskar jag mer tropiskt frukt, lite ökad beska, samt kanske lite mer maltsötma. Önskar man sig en cross-over mellan New England och västkust, tror jag denna kan vara omtyckt.

2

IPA tycker jag är bland det roligaste att brygga av den enkla anledningen att den kan göras på så många olika sätt. Det finns en hel del jästsorter att prova på, malten kan man också göra lite som man vill med, men framför allt kan man använda stilen för att utforska alla de humlesorter som finns tillgängliga.

img_1950

Jag har en någorlunda klar uppfattning hur jag vill att mina krispiga och fräscha ipor ska bryggas. Man kan låta sig inspireras av mängder av liknande sorter på pubar och från Systembolaget. Jag har dock varit mer eller mindre besatt av att utforska sätt att få fram fruktigare ipor, utan att tillsätta frukt som eventuellt jäser ut ölen ännu lite, vilket bidrar till ytterligare torr- och krispighet. Sedan började termen "New England IPA" dyka upp på amerikanska forum. Det visade sig att det var ungefär det här jag försökt brygga. En IPA som är snällare och rundare i sin beska, rejält fruktig från humlen och en lite fylligare kropp. Sedan kan jag inte sluta fascineras av diverse bilder på dessa grumliga, radioaktiva och ljusa öl.

I slutet av sommaren provade jag på Vermont Ale-jästen från Yeast Bay, vilket innehåller samma jäststam som många av New England-iporna bryggs med. Jästen lämnar mycket fruktiga estrar efter sig med inslag av bland annat persika. Dock var den ganska svår att jobba med. Dels rekommenderar tillverkaren att man höjer temperaturen mot slutet av jäsningen, vilket jag inte kan, samt att den fungerar allra bäst efter att ha återanvänts några gånger. Sedan kostar ett paket 119:- också, men jag ville ändå prova på den. Det receptet liknar det här nedan, fast jag använde endast Citra och Mosaic, samt utan bittergiva. Jag torrhumlade även samtidigt som jästen tillsattes, under pågående jäsning, samt efter flytt till nytt kärl. Det luktade ju fantastiskt, men jästen betedde sig märkligt, stannade av någon dag och fortsatte sedan. Mest aktivitet hade jag i sekundärkärlet. Resultatet blev rätt en riktig fruktbomb, men den kändes inte särskilt fräsch att dricka. För mycket frukt.

Eftersom det inte finns några fastställda riktlinjer råder det fortfarande en del oklarheter kring vad som är A och O för att lyckad med stilen. Jag har dock bestämt mig för följande:

  • Maltnotan ska vara ljus och innehålla en stor portion havre.
  • Ingen karamell- eller crystalmalt.
  • Jästen ska lämna fruktiga estrar och mer kropp än klassiska IPA-jästrar som US-05, WLP001 och Wyeast 1056.
  • Undvika humlesorter som bidrar med tall-, blomm- och örtsmak. Mer fokus på frukt.
  • Massiv torrhumling.

De flesta recept på New England-IPA, eller Vermont-IPA om man hellre vill kalla dem för det, har en annorlunda vattenprofil än klassisk västkust-IPA. Jag har därför balanserat ut kalcium-, klorid- och sulfatjonerna till en någorlund 1:1 skala, istället för att låta sulfatnivån dominera som man annars än van med vid IPA-bryggning. Denna brygd ska inte uppfattas lika torr och krispig, utan ska ha mer kropp och fyllighet.

Humlesorter verkar kunna variera, man ska dock hålla sig borta från "dankiga" sorter. Jag har tidigare provat på kombinationen Citra/Azacca. Jag brygger väldigt ofta med Citra och ville nu prova något annat, samtidigt som det är fruktigt. Valt föll därför på Mosaic, Simcoe och Amarillo.

img_1953

Fyrvaktarens IPA v.3

Stil: IPA (New England)
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM: 11
OG: 1.058
FG: 1.014
Beräknat IBU: 75
ABV: 5.8
Startmängd vatten: 17L
Koktid: 60min
Effektivitet: 65%

Vattenbehandling
1gr Magnesiumsulfat
4gr Kalciumklorid
2gr Kalciumsulfat

Vattenprofil
Kalcium: 117
Magnecium: 10
Natrium: 10
Klorid: 126
Sulfat: 125

Malt
49.2% Maris Otter Extra Pale (Crisp)
24.6% Vetemalt (Crisp)
21.5% Flaked torrefied oats (Briess)
4.6% Carapils (Briess)

Mäskning
67 grader celcius i 60min
75 grader celcius i 10min

Mäsk-PH
5.4

Humleschema
@60min - Columbus 13 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@1min - Mosaic 1.2 IBU
@1min - Simcoe 1.1 IBU
@1min - Amarillo 0.9 IBU
Hop Stand 30 min @76 grader - Mosaic - 21 IBU
Hop Stand 30 min @76 grader - Simcoe - 20 IBU
Hop Stand 30 min @76 grader -  Amarillo - 16IBU

Torrhumling i sekundär- Mosaic 2gr/L 11.7 1.2 IBU
Torrhumling i sekundär - Simcoe 2gr/L 1.1 IBU
Torrhumling i sekundär - Amarillo 2gr/L  0.9 IBU

Jäst
Wyeast London Ale III @ 19°C

img_1948

Brygglogg
2016-11-20 
Bryggdag. 10.8L till jäskärl. Ganska mycket lägre effektivitet än vanligt. Kan bero på havren? Aktivitet i jäslåset redan efter 4 timmar.

2016-11-20 FG nere på 1.014. Aktiviteten i jäskärlet har stått still i fyra dagar. Flyttar till sekundärt kärl och torrhumlar. Underbar fruktig doft. Inte lika sötsliskig doft som med det senaste försöket.

img_1960

2016-12-01 Flytt från sekundärt kärl till fat. Trycksätter med 13 PSI.

2016-12-08 Önskad kolsyrenivå uppnådd. Väntar med officiellt utvärdering.

2016-12-18 Avsmakning och utvärdering.