Gå till innehåll

Etikett: styrian golding

Publicerat den Lämna en kommentar på Tre olika basmalter och stora mängder humle

Under julledigheten som infaller efter nyår brukar jag försöka passa på att brygga ihop en eller två satser öl då senhöst och avslutningen på året brukar vara fullbokat av andra aktiviteter, jobb och sjukdomar. Det gäller dock att vara ute i god tid med beställningarna för att de ska hinna komma fram i tid. Min plan var att denna ledighet brygga två sater som ska resultera i fyra olika öl. Så blev dock inte fallet utan bryggningen hamnade på efterkälken och fick vänta till slutet på januari istället, då jag hann med en av de två planerade bryggningarna.

Är det något man skulle kunna säga om min bryggning det senaste halvåret är att jag börjat pröva att experimentera med basmalter mer och mer. Ibland har det blivit lite väl mycket, som t.ex. min senaste mörka lager som blev bra mycket mörkare än förväntat då jag gick på rätt kraftigt med munchermalten. Även om det inte alltid blir så som man tänkt kan man i alla fall konstatera att man genom dessa experiment lär sig mer om hur maltsorterna faktiskt smakar i det färdiga ölet. Ett annat tips är att också smaka på malten före krossning. Då märker man den tydliga skillnaden mellan t.ex. munchermalt och wienermalt.

I denna bryggd ska basmalterna få ta plats och vad det blir för slags slutgiltig stil är svårt att sia om, men syftet ligger kvar i att utforska basmalt, jäst och humle för belgisk öl. Det kanske inte landar i en regelrätt Saison, men stilen finns i tankarnas bakvatten. Satsen kommer delas på två jäskärl som får två olika sorters jäst. Ena halvan får WLP 545 - Golden Strong Ale som jag bryggt med en gång tidigare, men vars smaker jag torrhumlade bort. Den är en bra utjäsare som tar ölet en bit under 1.010 vid någorlunda normal vörtstyrka. Andra halvan får Lallemands Farmhouse-jäst som jag vill fortsätta att brygga med några gånger till för att se hur den ter sig. Den är ingen utmärkt utjäsare och jag lutar åt att den lämnar lite för mycket kropp efter sig för en Saison men fungerar utmärkt som torrjäst för t.ex. en Biere de garde eller en belgisk pale ale.

Som bas blir det lika delar pilsnermalt, viennamalt och munchermalt. Även en gnutta melanoidinmalt och vetemalt får åka med. Egentligen hade jag velat använda mig av omältat korn istället för vete, men jag glömde helt enkelt att beställa det.

På humlefronten blir det mer av det mesta. Efter att ha lyssnat på en podd med den alltid lika sympatiska Yvan De Baets från Brasserie de la senne där han berättade hur de ofta humlar sin öl ville jag testa på tekniken "first wort hopping" med traditionell humle, som innebär att man tillsätter humle direkt när mäskningen är avslutad. Någon "första vört" är det ju inte tal om för mig eftersom jag inte lakar, men det kommer få åka i lite kryddig Saaz när maltpipan lyfts upp. Vanligtvis rekommenderar man halva IBUn från inledande bittergiva till "FW". Det blir Styring Golding som bittergiva, sedan Saaz och EKG i olika givor. Blir även en Hop Stand med EKG för att följa De Baets råd. Vi får se hur det blir.

Efter att ha trott mig knäckt koden för hur man ska och inte ska mäska med POF+ jäst så har de senaste belgiska bryggningarna fått bestå av en enkel infusionsmäskning vid 65 grader tillsammans med ett utmäskningssteg. Nu tänkte jag utöka mäskschemat med en start vid 63 grader där jag kommer stanna en längre tid i kombination med en rast vid 68 samt ett utjäsningssteg, vilket jag hoppas ger en vört som bäddar för en lite bättre utjäsning än de senaste belgarna. En någorlunda klart vört till kok vore också önskvärt vilket gör att jag kommer trixa lite med vörtflödet från pumpen under det första längre steget för att se om det gör någon skillnad. Här är jag ju verkligen och petar i smådetaljer och det är möjligt att det inte kommer göra någon skillnad alls.

Namn: Phare XIX och Storstolle II
Stil: Saison och Belgisk Pale Ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 77%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl: 11+9
Beräknat SRM/EBC: 7/14
Beräknat OG: 1.062
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 50
OG: 1.061
FG: WLP545 - 1.007 och Lallemand Farmhouse - 1.013
ABV: WLP545 - 7.1% och Lallemand Farmhouse - 6.3%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
29.3% Weyermann Barke munich (~8L)
29.3% Weyermann Vienna (3.7~L)
29.3% Weyermann Barke pilsner (1.8~L)
5.1% Weyermann vetemalt (1.9~L)
4.1% Weyermann syramalt (2.4~L)
3% Weyermann Melanoidinmalt (24~L)

Mäskschema
63°C i 90 min
68°C i 30 min
76°C i 10 min

Total mängd vatten: 37.7L
Mäskvatten: 37.7L
Lakvatten: -
Mäsk-/lakvattenfördelning: -

Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
2.7g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 75
Magnecium: 7
Natrium: 8
Klorid: 53
Sulfat: 107

Beräknat mäsk-ph: 5.21
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering:

Humleschema
@FW - Saaz - (T-90) - 10 IBU
@60 min - Styrian Bobek (T-90) - 15 IBU
@30 min - Saaz (kottar) - 10 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - EKG (kottar) - 10 IBU
@5 min - Spindasol B
@5 min - Protafloc
@20 min Hop Stand i 90°C - EKG (kottar) - 10 IBU

Jäst
WLP545 Belgian Strong Ale i ena halvan. 1L förkultur satt dagen innan bryggdag.
Lallemand Farmhouse i andra halvan - 2 paket.
Inleder jäsning i 20°C, därefter succesiv höjning till 26°C.

Brygglogg
2024-01-25
Sätter en förkultur kvällen innan till WLP545 på 1 liter.

2024-01-26
Bryggdag. Idag hade jag stora problem med pumpen som satte igen ordentligt när vörten skulle kylas. Det visade sig efter över timmes kämpande med blåsa ut pump och bryggverk att humlefiltret i botten av bryggverket hade lossnat vilket resulterade i att humlkekottarna letat sig ner i pumpen, vilket orsakade totalstopp. Jag har varit inne på humlefiltret förut och att det verkar lossna ungefär var tredje bryggning. Troligtvis lossnar det när man lyfter på maltpipan eftersom det då blir en sugkoppseffekt. Det är dock inte så enkelt att lyfta upp en full maltpipa långsamt. Jag har länge varit sugen på någon slags vinschlösning, men jag har inga möjligheter att fästa något sådant i taket eller i närheten av bryggverket. Att bygga en ställning till detta är något jag är sugen på, men det lär dröja. Ett gymkort är således också ett alternativ.

Jäskärlen fyllda runt 20-snåret på kvällen. Aktivitet i det ena (Lallemand Farmhouse) redan efter några timmar.

2024-01-27
Efter lunch har det börja röra sig i vattenlåset även från det kärlet med WLP545.

2024-01-28
Höjer till 22 grader i jäskylen.

2024-01-29
Höjer till 23 grader.

2024-01-30
Höjer till 24 grader. Aktiviteten i vattenlåset till kärlet med torrjästen har slutat röra på sig. Innebär inte att det slutat jäsa, men det säger ändock något om aktiviteten.

2024-01-31
Höjer till 25 grader. Fortfarande hög aktivitet i vattenlåset till wlp545.

2024-02-01
Höjer till 26.

2024-02-06
Efter att ha legat på 26 grader i några dagar har jag låtit temperaturen i jäskylen sjunka successivt ner till 21 grader.

2024-02-07
FG på Lallemand Farmhouse: 1.013
FG på WLP545: 1.007
Kallkrashar.

2024-02-11
Flaskar med sockerlag till 3.5 volymer.

Denna gång satte kvarnen inte igen på grund av att jag hade förfuktat malten, utan när hinken under blev full. Sedan började jag spilla malt på golvet och efter det tog jag ett djupt andetag.

Och efter en timmes tjorv med pumpen blev det glasklar vört till jäskärlet. Här hjälper humlekottarna till, men det var även dem som satte igen pumpen.

Publicerat den Lämna en kommentar på Enkel ESB

Här kommer en fördröjd rapportering från semesterns sista vecka...

Med tid på hand, två tomma fat, samt ingredienser hemma fanns det egentligen ingen anledning till att inte inleda en bryggdag. Med ett fortfarande relativt nytt bryggsystem som man från början såg förbättringsmöjligheter med är det lätt att bli sugen på nya bryggningar. Har man väl investerat i ett system som man vet kommer vara en trogen en lång tid framöver är en del av charmen att hitta nya vägar och metoder för att nå de resultat man vill ha. Istället för att fokusera på de fel och brister systemet har får man istället fokusera på lösningar. För att göra det krävs det fler bryggdagar och med spridda ingredienser hemmavid var det bara att gräva i maltlådor, humlefrys och jästkyl för att se vad som kunde knåpas ihop.

Oavsett om jag ska skrapa ihop ingredienser som redan finns hemma och sätta ihop dessa till ett recept, eller om jag beställer ingredienser där jag planerat ett recept i förväg, så börjar jag alltid med att bestämma vilken jäst som ska användas. Det brukar alltid ligga några paket torrjäst i min serveringskyl och denna gång hittade jag ett paket S-04 tillsammans med några paket champagnejäst. Sistnämnda har jag inga planer att brygga öl med utan de vill jag ha tillgängliga ifall jag behöver tillsätta pigg jäst vid buteljering. Safale S-04 är en ganska allsidig jäst men som har sitt ursprung i England. Den är en ganska kass utjäsare vilket kan vara ganska signifikativt för viss typ av brittisk jäst. Den har länge varit och är fortfarande populär bland bryggare som vill ha en torrjäst för sina New England IPAs eftersom den lämnar en del kropp kvar till ölet, vilket också gör den till ett bra alternativ för svagare engelsk öl. Nu var det ett tag sedan jag bryggde något engelsk samt att jag hade både Maris Otter samt karamellmalt hemma. I humlefrysen hittade jag ett fräscht paket med Goldings, dock belgiska, men målbilden kändes klar. Någon slags bitterliknande historia fick det bli.

Även om det inte händer mer än någon gång på år så är det nästan de roligaste bryggningarna man genomför, de som inte är planerade i förväg utan som man liksom förverkligar när lusten är som störst. Jag gillar generellt inte att bunkra upp med massvis med ingredienser hemma, men nu fanns det över från diverse icke genomförda bryggningar som jag tappat lust för. Receptet är enkelt och något som också ger mig möjlighet att verkligen lära känna Crystal 150 lite bättre, en maltsort som jag använt ganska många gånger i olika öl, men vars egenskaper jag inte riktigt fått grepp om eftersom de alltid använts i kombination med annan Crystalmalt.

Utvärdering av ölet finns längst ner i bryggloggen.

Namn: Easy ESB
Stil: Extra Special Bitter
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 78%
Beräknad mängd till jäskärl: 11L
Mängd till jäskärl: 12.5L
Beräknat SRM/EBC: 10/20
Beräknat OG: 1.050
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 30
OG: 1.053
FG: 1.016
ABV: 4.9%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
87% Crisp Maris Otter (~2.8L)
10% Crisp Crystal 150 (~64L)
2% Weyermann syramalt (~1.8L)

Mäskschema
67 grader i 60 min

Total mängd vatten: 22.3L
Mäskvatten: 22.3L
Lakvatten: -

Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - W. Goldings - 20 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@10 min - W. Goldings - 10 IBU
@5 min - Spindasol B

Jäst
S-04 i 18 grader till FG.

Brygglogg
2023-08-07
Bryggdag.

2023-08-08
Ett dygn efter att jästen tillsattes och noll aktivitet i jäsröret. Planen var att jäsa denna i samma temp som Cold IPAn då de delar jäskyl, men jag skruvar upp tempen till 18 för att se om det händer något. S-04 kunde enligt tillverkarna jäsa från 15 grader för några år sedan. Man har sedan dess ändrat rekommendationen på förpackningen till 18?

2023-08-09
Morgon och aktivitet i jäslåset. Skönt!

2023-08-11
SG 1.016 och avstannad aktivitet.

2023-08-13
FG blir 1.016. Längesedan jag bryggde med S-04 och jag har inte letat efter anteckningar om jäsningen i bryggloggarna, men fort gick det. FG provet är också relativt klart. Kallkrashar.

2023-08-16
Flytt av öl till fat. Ölet kommer serveras med stoutmunstycket eftersom jag fått flytta över munstycket från min rostfria kran till den andra svarta "batmankranen", då beläggningen på munstycket till den svarta börjat släppa, vilket medför flagor ner i ölet när man serverar det. Även om den svarta "batmankranen" är cool så hade det i efterhand varit bättre med en rostfri kran, eller i alla fall ett rostfritt munstycke.

2023-09-01
Ölet blir lite för runt med lägre kolsyretryck samt den skumkrona som stoutmunstycket bidrar med, så byter till vanligt munstycke samt ökar kolsyretrycket en aning.

2023-09-05
Efter att ha druckit ölet några gånger kan jag konstatera att bryggningen av ölet gett mig en förståelse för vilken typ av maltbas man kan bygga vidare en bitterliknande öl på. Ölet är det inget fel på, men det landar heller inte riktigt rätt. Helt utan felsmaker och jag tycker nivån på beskan ligger helt rätt, även om man skulle gå ner i procent något, vilket man absolut borde, så skulle jag nog behålla samma IBU-nivå. Det som inte landar riktigt rätt är malten. Crystal 150 (Crisp) är en väldigt uttrycksfull malt och enligt Crisps hemsida bör man inte ha mer än 10% av den till sin maltnota, vilket var exakt den mängden jag använde, i syfte att lära mig om maltens karaktär. Den är väldigt karamellig och bidrar med en väldigt påtaglig rundhet till ölets smak. För min palett blir det lite för mycket av just detta. Ölet är inte så mörk som den ser ut på bilden högst upp i inlägget, så den är lite missvisande för hur ölet ser ut. Men om jag skulle brygga samma öl igen skulle jag nog gå ner till 5-6 % av Crystal 150. Jag skulle nog också komplettera Maris Otter-basen med en annan lite maltigare sort, kanske en munich av något slag, för att skapa något av en smakbrygga mellan basmalten och den karamelliga karamellmalten. När fördelningen i denna öl är på 90/10 blir det lite för skarpa skillnader mellan basmalten och karamellmalten och det är där jag tror en mindre mängd av karamellen och munichmalt som kompletterar basmalten skulle balansera upp maltprofilen något.

Ett vörtkok var allt som fångades från bryggdagen

Publicerat den Lämna en kommentar på Kill your darlings, typ…

Det råder semestertider här på bloggen och även i bryggeriet. I skrivande stund har jag en planerad bryggning denna sommar kvar denna sommar, i övrigt är det annat som står på agendan. Här kommer dock ett blogginlägg som legat och varit påbörjat ett tag, med en (tycker jag) spännande saisonbryggning att rapportera om.

Under den senaste tiden har jag i större utsträckning börjat adaptera en allmän bryggfilosofi som inte bara gör det mindre besvärligt att brygga öl, men som också gör att jag når önskade resultat lite fortare. Detta har jag ju skrivit om tidigare. d.v.s. att brygga så bra öl som möjligt med den utrustning jag finner möjlig att införskaffa och med den glädje jag tycker ansträngningen motsvarar. Även om man har bryggutrustning som möjliggör olika bryggtekniska saker är det inte alltid det ger resultat. Även när det gäller ingredienser så måste man (mest jag) acceptera att det inte alltid blir som man tänkt sig. Det gäller helt enkelt att "kill your darlings" och försöka brygga det bästa öl man kan efter de förutsättningar som finns inom vad som är rimligt. Jag tänkte rada upp några "kill your darlings" som jag inför denna saisonbryggning och även inför framtiden troligtvis kommer att anamma i större och större utsträckning.

  • Avancerad och långdragen stegmäskning - fokusera hellre på att få en lättjäst vört och slipp eventuella besvär med fastbränningar som ställer till det under bryggdagen, detta om du har ett bryggverk som kan orsaka detta problem. Jag kommer således att falla tillbaka till en låg mäsktemperatur kring 62-63 grader.
  • Humle i kottform - verkar som om det blir mindre och mindre vanligt att klassisk nobel humle i kottform finns tillgänglig för oss hembryggare. Vad detta beror på vet jag inte, men jag har märkt, både på humlegården och maltmagnus, att det nästan inte finns kvar några sorter i kottform. Jag har en förkärlek för humlekottar och jag tror att de ger ett annat smakbidrag än humle i pelletsform. Jag vill även ha med så lite "bös" från humlen som möjligt ner i jäskärlet i viss typ av öl och då är kotthumle väldigt mycket bättre. Vill man damma på med stora humlegivor sent i ölen, när man brygger t.ex. Saison, så anser jag att kottar är lättare att använda om man inte har ett filtreringssystem som vörten passerar mellan kylning och jäskärl. Stora givor pelletshumle sent i koket där stora mängder "bös" följer med i jäskäret tenderar att ta över smaken från jästen på ett otrevligt sätt. Jag kommer nog i fortsättningen få vänja mig med att det är humle i pelletsform som gäller för mina säsonger, även om jag denna gång lyckades träffa en lucka och få tag på Bobek i kottform, som dock någon vecka senare var slut igen. Så, till denna bryggning blir det kottar, men i framtiden är det inte ett troligt alternativ.
  • Dinkelmalt (spelt) - Även på denna punkt kommer jag få vika ner mig då det inte är ekonomiskt motiverbart att betala frakt för något kilo dinkelmalt eftersom det inte finns på humlegården där jag beställer alla övriga ingredienser.
  • Stigande jästemperatur - På denna punkt handlar det inte lika mycket om att "kill your darlings" utan jag vill helt enkelt prova att jäsa ölen något svalare än vanligt. När jag satte igång med saisonprojektet hade jag tankar på att försöka efterlikna de jästemperaturer som de komersiella gianterna jäser i. Eftersom Dupont var det enda bryggeriet vars jäsning jag lyckades hitta någon information om så provade jag inledningsvis att trycka upp jäsningen till 30 grader, vilket gav för stora och kletiga fenoler. Därefter har jag dragit ner på temperaturen efter som och har de senaste åren legat på inledande temperaturer runt 21 grader för att sedan höja under pågående jäsning. Även om det inte är någon forskningsprecison kring temperaturhanteringen det handlat om så har jag dock varit konsekvent kring när och hur jag styrt temperaturen. Jag kommer denna gång dra ner temperaturen till 18 grader och sedan låta den ligga kvar där. Detta är dock två grader under rekommenderat spann för 3726, som blir valet av jäst denna gång eftersom ena halvan blir husets Saison nummer 14.

... vilket leder mig in på nästa spännande experiment. Senaste bryggningen provade jag att maximera den lakningsfria volymen på bryggverket för att kunna dela upp vörten mellan två kärl och möjliggöra användningen av olika jäster utan att behöva genomföra två separata bryggningar. Det blir ett nytt försök även denna gång och eftersom temperaturen på jäsningen nu åker ner till 18 grader möjliggör det att prova jäsa en öl som jag funderat på i några år. Jag har velat få till en belgisk öl som har den krispiga karaktären av en lager, vilket kanske inte är en rimlig målbild. Det handlar nog mer om munkänslan från en lager i kombination med smaker från en Saison. Andra halvan av vörten kommer därför jäsa med två torrjäster. Den ena är Safale T-58 som är notorisk dålig utjäsare men som kan producera klassiska belgiska smaker som drar åt saisonhållet. Någon renodlad lagerjäst blir det inte som T-58 får samspela med eftersom jag misstänker att den torra lagerjäst jag vanligtvis använder (34/70) inte trivs i 18 grader. Istället blir det M54 från Mangrove Jacks som är en California Common-jäst för varmjäst lager. Tar för givet att det är en variant av Anchor Steam-jästen det rör sig om. Något av en chansning, men vi får se hur det blir.

Namn: Phare XIV och Saisons Change...
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 69%
Beräknad mängd till jäskärl: 16L
Mängd till jäskärl: 9L+7L
Beräknat SRM/EBC: 4.4/8.8
Beräknat OG: 1.056
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 45
OG: 1.051
FG: 3726 (1.007) och hybriden (1.009)
ABV: 3726 (5.8%) och hybriden (5.5%)

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
68.6 % Weyermann Barke pilsnermalt (~2L)
14.8% Weyermann vetemalt (~4L)
10% Weyermann rågmalt (~2L)
4.6% Weyermann syramalt (~2L)
2% Weyermann melanoidinmalt (~27L)

1.7mm krossning

Mäskschema
63 grader i 90 min
Omrörning när 45 min återstår av mäskning

Total mängd vatten: 26L
Mäskvatten: 26L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
7g Kalciumsulfat
6g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 105
Magnecium: 25
Natrium: 6
Klorid: 48
Sulfat: 250

Beräknat mäsk-ph: 5.12
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - Magnum (pellets) - 25 IBU
@20 min - Styrian Goldning Bobek (kottar) - 20 IBU
@15 min - White Labs jästnäring

Jäst
Wyeast 3726 (1L förkultur) till 9L och en blandning av Safale T-58 och Mangrove Jacks M54 till 7L.
Jäsning i 18 grader med eventuell höjning beroende på hur jäsningen fortgår.

Brygglogg
2022-06-07
Bryggdag utan bekymmer.

2022-06-09
Kollar av SG och ser att 3726:an kommit ner till 1.014, vilket är snabbare än väntat. Vet dock att jästen kan vara väldigt seg mot slutet. M54/T-58 har dock tagit sig ner 1.011 redan och bubblar långsamt på. Otroligt snabb jäsning från båda kärl. Höjer till 19 grader bara för att hjälpa lite extra.

2022-06-12
Kollar SG på 3726:an, 1.010. Lite högt. Luktar väldigt fruktigt.

2022-06-15 SG på 3726 nere på 1.008. Kommer resa bort i en vecka men lämnar jäskylen på 19 grader. Hade planer på en längre kallkrash men vill se om jästen har några få pinnar kvar att ge.

2022-06-24 Tillbaka efter en vecka i Grekland och konstaterar att FG på 3726:an blir 1.007 medan hybridölen landar på 1.009. Kallkrashar. Nöjd med FG på båda ölen.

2022-06-27 Flaskar båda ölen med 0.3g Red Star premier blanc per liter vört samt sockerlag till en kolsyrevolym på 2.8. Testar alltså snäppet lägre kolsyra denna sväng än sedvanliga 3.0.

2022-08-28 Publicerar utvärdering.

Publicerat den Lämna en kommentar på Husets saison med dinkelmalt
Vörtkakan blir till häjs

Utvecklandet av husets saison går vidare. För varje ny bryggning av denna öl känns det som att jag gör storslagna förändringar som jag tänker ska ta ölen till nya höjder. Resonerar man så är det ganska dålig utdelning för det är egentligen få gånger jag tycker ölen varit riktigt bra. Missförstå mig inte. Ölen håller hög kvalité för att vara hembryggd och från gång till gång tycker jag den står sig riktigt bra gentemot svenskbryggd saison man hittar på systembolaget, eller kanske till och med bättre. Men jag är ute efter den där ölen som verkligen sticker ut och som jag helt enkelt ska kunna brygga om utan några förändringar.

Så även om det sällan blir några fullträffar med min saison, vilket delvis består i att jag är fruktansvärt petig med just denna sortens öl, drar jag ganska stor lärdom från varje lyckad som misslyckad bryggning. Föregående bryggning av den svagare säsongen får agera förkultur åt denna öl. Därför blir det en återanvändning av WLP565 (Dupont) då jag nu lämnat Omega Yeasts Saisonstein bakom mig på grund av ojämn smakprofil och ett pulveriserande av maltsmaker. Trots detta kände jag att det var dags att ta ut svängarna lite när det gällde maltnotan och det blir då en rejäl omkastning till denna bryggning med hopp om ökad komplexitet bland maltsmakerna. Jag har ganska länge strävat mot de enkla lösningarna och jag vill försöka hålla mig inom vad som kan anses tillhöra saisontraditionen. Basmalten förblir barke pilsnermalt från Weyermann eftersom jag har en del på lager. Belgisk pilsnermalt finns inte på humlegården och jag vill för nuvarande inte tro att detta är något som absolut behöver bytas ut. Jag skär dock ner på basmaltsgivan ordentligt och kompletterar med lika stor giva dinkelmalt från Castle. Dinkel, eller spelt, är besläktat med vete och en vanligt förekommande kornsort i belgien och något som Blaugies använder friskt i sina saison. Läser man smakbeskrivningarna kan man lite slarvigt säga att dinkelmalten landar någonstans mellan vetemalt och rågmalt då den beskrivs som jordigare och kryddigare än vetemalten. Rågmalten är en trotjänare som följer med, eftersom den gör sig så ruskigt bra i mindre mängd, i en saison.

Humlen har det varit ett evigt omtag kring och jag har börjat förlika mig med tanken att man mer eller mindre får gilla läget. De bryggerier i världen som producerar den bästa ölen, oavsett stil, har helt enkelt tillgång till humle med annan kvalité än den som blir över till oss hembryggare. Nu har jag flängt fram och tillbaka med olika humlesorter och jag har för stunden landat i att jag behöver fokusera på följande två saker; en friskare beska samt bättre smakutbyte. För att få till en friskare och fräschare beska utan att gå upp i IBU-nivå kommer jag använda mig av Magnum som bittergiva. Förhoppningsvis kommer detta göra något åt den svällande beskan som jag upplevt störande. Får jag även upp maltsmakerna och munkänslan kommer beskan oavsett resultat upplevas behagligare. Till en början hade jag planerat en Whirlpool-/Hopstand-giva med Saaz och Styrian Goldings för att se om det hade kunnat bidra med en ny humlekaraktär. Jag väljer dock att lägga denna tanke på is för tillfället eftersom jag inte vill ha för många nya aspekter med till denna öl.

När jag började fundera på en ny ombryggning av huset saison kände jag mig inte jätteinspirerad. Men nu när jag fått ner alla förändringar på skärmen känns det som en helt ny öl, vilket gör att saison-peppen tagit sig tillbaka.

Namn: Phare XIII
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 72%
Beräknad mängd till jäskärl: 11L
Mängd till jäskärl: 10.7L
Beräknat SRM/EBC: 2.5/7
Beräknat OG: 1.061
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 60
OG: 1.054
FG: 1.008
ABV: 6%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
43% Weyermann Barke pilsnermalt (~2L)
43% Castle dinkelmalt (~2L)
10% Weyermann rågmalt (~3L)
3.8% Weyermann syramalt(~2L)

Mäskschema
64 grader i 60 min
76 grader i 10 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 20.1L
Mäskvatten: 20.1L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
6g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 119
Magnecium: 22
Natrium: 6
Klorid: 59
Sulfat: 252

Beräknat mäsk-ph: 5.1
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - Magnum 15.3AA - 30 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@5 min - Saaz - 12IBU (100g)
@5 min - Styrian Celeia - 17IBU (100g)

Jäst
På kakan till Petit IV, WLP565.
21°C första 24h av aktiv jäsning. Sedan höjning till 23°C och håller i 24h. Höjning till 25°C till avstannad aktivitet.

Brygglogg

2022-01-15
Bryggdag utan större bekymmer förutom att övre silplåten strulade, igen. Den satt på plats genom halva mäskschemat men när den skulle tillbaka på plats efter halvvägsomrörningen så gled den ner i vörten. Är det listerna som börjat bli slitna? Kan inte komma på annan anledning till att dessa börjat strula nu efter snart tre år. Förutom detta flöt bryggningen på bra. Dåligt utbyte dock vilket jag till en början trodde berodde på kombinationen av dinkelmalt och en ojämn fördelning av vörten på grund av avsaknad av övre silplåt under halva mäskningen. Kikade igenom bryggloggen för Phare V och VI, senaste gången jag bryggde Saison utan Hochkurz-schema, och såg att jag för dessa bryggningar låg mellan 73-76% mäskeffektivitet enligt Grainfathers bryggprogram. Att jag idag låg på 72 % är således inget konstigt. Tydlig aktivitet i jäslåset tre timmar efter att vörten landat på jästkakan.

2022-01-16
Kikar in i jäskylen på morgonen och ser att kreusen klättrat ut ur vattenlåset. Dock ingen större röra utan det var bara att rengöra jäsröret och torka lite vört på locket till jäskärlet. Så här pigg har jag inget minne av att jästen brukar vara men det kan så klart vara ett resultat av den är inne på andra generationen. Höjer till 23 grader på kvällen.

2022-01-17a
Höjer till 25 på kvällen.

2022-01-18
Aktiviteten har avtagit ganska kraftigt i vattenlåset. Tidsmässigt stämmer det ganska väl med föregående bryggning och man får stirra länge på låset för att se någon rörelse. SG ligger på 1.012. Hoppas att den fortsätter samma utveckling som Petit IV och landar på 1.008 runt den 24/2. Har dock redan nu en högre utjäsningsprocent än Petit IV. Behåller temperaturen på 25 något dygn till.

2022-01-20
Sänker till 24.

2022-01-21
Sänker till 23.

2022-01-22
Sänker till 22.

2022-01-23
Sänker till 21. Kollar SG som är troligt FG, 1.008.

2022-01-24
Kallkrashar till 4 grader.

2022-01-29
Buteljerar med vanligt strösocker i sockerlag tillsammans med 0.3g/L Red Star Premier Blanc till 3.5 co2 vol.

Publicerat den Lämna en kommentar på Phare VIII

Förstår att det kanske inte är någon superintressant läsning för er därute. Men jag rapporterar ändå att det skett en ny bryggning och finslipning på husets Saison. Det är till stor del en upprepning av Phare V som varit min bästa Saison hittills, förutom att jag bytt ut basmalten till den böhmiska pilsnermalten från Weyermann samt att jag kör en 15% omältad vete i denna. Således samma maltnota som i Phare VII, men med samma jäst som i version V. Det är fram och tillbaka med jästen som vanligt.

Bland malten skruvar jag på muttrarna samtidigt som jag fortsätter med Hochkurz-schemat i mäskningen. Phare VII testade jag The Yeast Bay Saison Blend II, som blev en av de bättre ölen jag någonsin bryggt. Dock går jag tillbaka till Wallonian Farmhouse III då jag föredrar den jästprofilen, tror jag. Phare V torrhumlade jag vilket jag tror var en anledning till att jag tyckte om den så mycket, men jag har samtidig märkt att den oxiderat fortare än vanligt. Jag fundera länge på om jag skulle torrhumla den här ölen men jag vill känna på den här jästen ordentligt en sista gång innan jag tar kommande version av Phare vidare.

Bra att veta för ni som också tycker om att brygga Saison är att de flesta jäster för denna typ av öl, som är heter något med just Saison, drar mer åt vad jag upplever ett allmänt belgiskt håll, typ belgisk blonde. De är betydligt fruktigare och mer svällande i sin karaktär än de jäster som heter något med "farmhouse". Detta namnresonemang gäller för både Yeast Bay och Wyeast med grova men enligt min erfarenhet korrekta drag. Personligen vill jag ha en mer jordig och sträv profil från jästen som också bär fram humlen lite mer, så jag föredrar just nu farmhouse-jäst. Tro det eller ej, men om detta blir min främsta Saison, vilket jag hyser förhoppningar om, kommer jag nog minska på finslipningen i framtiden och bara försöka känna mig nöjd.

Även om jag skrev det inför den förra saisonbryggningen så kommer jag denna gång förhoppningsvis skrida till verket och brygga en julbetonad saison på jästkakan från denna. Men det blir ett separat inlägg.

Namn: Phare VII
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 2,5/4,9
Beräknat IBU: 30,7
Beräknat OG: 1.048
OG: 1.051
FG: 1.005
ABV: 6%
Koktid: 90min
Effektivitet: 84% mäsk
Mängd till jäskärl: 11L - beräknat 12L

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
73% Weyermann golvmältad böhmisk pilsnermalt (~2L) - 2,05kg
15% Crisp omältat vete (~2L) - 0,42kg
7% Weyermann rågmalt (~3,5L) - 0,195kg
4% Weyermann syramalt (~2L) - 0,115kg

Mäskschema
62 grader i 20 min
64 grader i 20 min
67 grader i 20 min
72 grader i 20 min
76grader i 10 min
5min försiktig omrörning under inmäskning.
Omrörning när 60min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 20,7L
Mäskvatten: 20,7L

Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
1,5g Kalciumklorid
1,5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 99
Magnecium: 21
Natrium: 8
Klorid: 50
Sulfat: 216

Beräknat mäsk-ph: 5.14
Mätt mäsk-ph: 5.4

Humleschema
@60min - Styrian Goldings Celeia (kottar) 2.5AA - 8IBU (20g)
@60min - Tettnanger (kottar) 3.7AA - 12 IBU (20g)
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Styrian Goldings Celeia (kottar) 2.5AA - 4 IBU (26g)
@10min - Tettnanger (kottar) 3.7AA- 6 IBU (26g)
@0min - Styrian Goldings Celeia (kottar) 2.5AA - 26g
@0min - Tettnanger (kottar) 3.7AA - 26g

Jäst The Yeast Bay Wallonian Farmhouse III - 1L förkultur
Rekommenderad antal jästceller: 107MD
Beräknad mängd jästceller: ?
Inledande jäsning i 22 grader. Höjer omgivande temperatur efter 24h av aktiv jäsning successivt. Siktar på en topp runt 27 grader.

Brygglogg
2020-10-16 Bryggdag.
2020-10-17 Väldigt aktiv jäsning tidigt på morgonen. Höjer till 24 grader på kvällen innan läggning då det närmar sig 24h med synligt aktiv jäsning.
2020-10-18 Höjer till 26 (sen kväll).
2020-10-19 Höjer till 27 (sen kväll).
2020-10-21 Redan ett SG på 1.006. Förra jäsningen med den jäst slutade på 1.005, så jag påbörjar redan den långsamma temperatursänkningen. Sänker till 26 grader.
2020-10-26 Temp nu nere på 22. FG på förväntat 1.005. Buteljerar till 3,0 Co2 med sockerlag.