Gå till innehåll

Etikett: weyermann

Publicerat den Lämna en kommentar på Sommarens moderna västkust-IPA

Som hembryggare är man inte styrd av trender och riktlinjer på samma sätt som kommersiella bryggare är. Om "modern" västkust-IPA kommer bli en grej eller inte återstår att se, men i USA har beteckningen "modern west-coast IPA" börjat dyka på såväl burkar som fat. Som hembryggare kan man lugnt konstatera att modern västkust-IPA är något man bryggt i ganska många år då det är en stil där man helt enkelt kombinerar klassisk västkusthumle som Cascade, Centennial eller Chinook med modernare humle. Som hembryggare blandar man humle ganska friskt då nyfikenheten kring olika kombinationer ofta är stor. Den smakmässiga utmaningen för modern västkust-IPA bli således att kombinera de klassiska smakerna med det nya, vilket jag tror är lättare sagt än gjort. Att blanda tall, grapefrukt med guava och mango tror jag inte nödvändigtvis behöver blir bra. Eller så blir det det, lite svårt att veta. Allt handlar om vilka sorter man kombinerar och i vilka mängder.

Bör även tilläggas att den moderna maltnotan för en västkust-IPA har en något renare karaktär än tidigare. Detta är något som bryggerier successivt ändrat under de senaste åren även för välkänd västkust IPA som funnit med länge, så något helt nytt är det heller inte med vilka maltersorter man väljer bort. När IPAn började nå kommersiell framgång var den oftast betydligt mörkare och innehöll 5-15% mellanmörk karamellmalt, vilket var standard i ganska många år. Allt eftersom började dessa 50-60 lovibondsmalter fasas ut och ersättas av antingen ljusare karamellmalter, Wienermalt eller plockas bort helt och hållet. Dels förändrades smakpreferenserna för denna typ av IPA, främst med dubbel IPAns framtåg där man med högre % också ville sänka de tuffare karamelltonerna för att främja drickbarhet. Russian River är ett exempel på ett bryggeri där man frångått den mellanmörka karamellmalten för bland annat sin Pliny The Elder. I och med att oxidering och metoderna för att undvika detta utvecklats har även studier på olika maltsorters oxideringsgrad gjorts och det har där visat sig att just karamellmalt runt 50-60 lovibond bidrar med mer oxidering än annan malt. Både ljusare och mörkare malt än karamellmalt runt detta spann bidrar med mindre oxidering, vilket var ännu en anledning för kommersiella bryggerier att välja bort denna maltsort.

Målbilden för en modern västkust-IPA är alltså en väl utjäst öl med en maltnota fri från havre, vete och mellanmörk karamellmalt. Munkänslan ska vara "clean" med viss malt i kropp som backar upp humlens beska. Klassiska humlesmaker ska kombineras med mer moderna och det färdiga ölet ska vara klart utan häjs. Vilka humletekniker man använder är upp till var och en och här finns det också rejält med svängrum. Troligt är att denna "nya" stil av IPA också anammar moderniteter som hop stand och liknande då dessa blivit mer eller mindre standard för all form av IPA-bryggning. Personligen upplever jag sällan någon större skillnad om sista givan på varma sidan tillsätts mot slutet av kok eller som hop stand för IPA som inte ska vara häjsbetonad. Detta tror jag dock är ytterst beroende på varje bryggares utrustning, val av humle och kvalitét på humle. Jag tror dock att hop stands är vanligare än senare givor under koket. Jag kommer dock tillsätta min sista humle med tre minuter kvar av koket, främst för att det blir lättare för mitt bryggprogram att beräkna beskan. En bittergiva i början av koket är också att rekommendera för att få upp IBU-nivåerna i rätt nivå. Här kan man lägga sig mellan 40-70 för att hamna rätt. Jag upplever bra resultat med en bittergiva på 30 IBU, men även det kan variera något beroende på hur dit kok ser ut.

Jag kommer bygga maltnotan med Golden Promise i kombination med Wienermalt och en gnutta ljus karamellmalt. När det gäller humlen kommer jag fortsätta bygga vidare på Simcoe som jag använt till Cold-IPA i kombination med Amarillo och Mosaic. Eftersom jag har lite svårt att planera mina bryggdagar på grund av tillkomst av familjemedlem ligger det två paket torrjäst i form av BRY-97 West Coast redo i kylen som kommer användas när det väl blir bryggdags.

Namn: Iskusten IPA
Stil: Amerikansk IPA - "Modern" västkust
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 76%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L
Mängd till jäskärl: 14L
Beräknat SRM/EBC: 5/10
Beräknat OG: 1.053
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 60
OG: 1.059
FG: 1.014
ABV: 5.9%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
80% Thomas Fawcett Golden Promise (~2.6L)
10% Weyermann Wienermalt (~3.4L)
5% Crisp Caramalt (~12L)
5% Weyermann syramalt (~2L)

Krossad i 1.3mm

Mäskschema
66°C i 60 min
76°C i 10 min

Total mängd vatten: 26.3 L
Mäskvatten: 26.3 L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
2g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 100
Magnecium: 10
Natrium: 8
Klorid: 70
Sulfat: 140

Beräknat mäsk-ph: 5.18
Mätt mäsk-ph: 5.0
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - Columbus (T-90) - 30 IBU
@3 min - 40% Simcoe, 30% Amarillo och 30% Mosaic (T-90) - 30 IBU
Torrhumling - 7g/L samma fördelning som ovan.

Jäst
Lallemand BRY-97 American West Coast
Primärjäsning i 18-19 grader.
2 paket till 14 L

Brygglogg
2024-07-11
Bryggdag som gick rätt bra, förutom att jag glömde både jästnäring och klarningsmedel mot slutet av koket. Jag får skylla på viss ringsrostighet och mycket annat som pågick i hemmet samtidigt. Detta resulterade dessvärre i ett uteblivet "protein break" och en väldigt grumlig vört till jäskärlet. Fick även ett för lågt PH på 5.0 i mäsken. Lite irriterad över att jag bommade dessa småsaker när det finns så mycket annat som kan strula. Nåväl. Någon slags öl lär det bli och förhoppningsvis kan lite klarningsmedel under kallkrashen kanske kan kompensera något för grumlig vört till jäskärlet.

2024-07-12
Full aktivitet i vattenlåset morgonen efter bryggning.

2024-07-14
Har varit mycket hög aktivitet i vattenlåset under tre dagar. Reser bort i några nätter och få se hur jäsningen fortskridit om några dagar.

2024-07-17
Varit bortrest några dagar men den okulära besiktning visar på vad jag skulle tro är ett ganska färdigjäst öl med jäst i botten av kärlet samt helt nedsjunken kreusen. Höjer till 20 grader för en sista knuff i utjäsningen. Eftersom jag jäser med min Fermenter King Jr. är det lite bökigt att ta SG-prov då det kräver rengörning av slangar samt påkoppling av gas, så jag nöjer mig med två dagar till i lite högre temperatur. Enligt vad jag läst mig till kan jäsningen vara avklarad på fem dagar. Jag hade en snabb start på jäsningen med denna bryggning så jag tror säkert den bör vara nära FG.

2024-07-19
Mjukkrashar till 16 grader på förmiddagen. När temperaturen lagt sig torrhumlar jag med sedvanliga 7g/L.

2024-07-21
Kallkrashar och åker bort i några dagar.

2024-07-24
Tillsätter antioxin SB.

2024-07-25
Dags för fatning. Blev lite längre tid för humlen i jäskärlet, men några extra dagar i bara fyra grader skadar nog ej.

Bryggsalter.

Dagens malt före fuktning. Använder samma låda för att "konditionera" malten som jag jäser pizzadeg i.

Blev ganska ojämn krossning denna gång. Tror jag hade kunnat fukta malten ännu mer.

Lugn och fin inmäskning utan särskilt mycket skum.

Avslutningsvis den klassiska humlekakan i bryggverket efter kylning och tömning.

Publicerat den Lämna en kommentar på Italiensk pilsner

Bloggen fortsätter sin resa bland otrendiga ölstilar och näst på tur är italiensk pilsner.

Italiensk pilsner är egentligen vad en klassisk stor stark borde vara. Istället för sällsynt duglig öl på stora delar av krogar bundna till restaurangavtal med Åbro, Spendrups eller liknande, borde en stor stark bytas ut mot italiensk pilsner. Nu är jag egentligen inte kräsnare än att anse att en Norrlands Guld (som inte har någonting med norrland att göra förutom då namnet) kan vara lite gott ibland. Men bara lite. Bortsett från Norrlands har jag dock inte så mycket över till annan typ av stor stark. Utforskar man bland utbudet på Systembolaget så finner man ännu fler exempel på öl som egentligen inte bord finnas till, även om det är just den typen av öl som säljer mest, vilket då motsäger mitt argument. Gott finns det väl få med något slags ölintresse som tycker att den billigaste starkölen på bolaget är. Om de stora bryggerierna i Sverige och Danmark skulle sluta med sina varianter av Dortmunder Export, som i Sverige blivit till just stor stark, och istället skulle brygga varianter av italiensk lager och pilsner, skulle alla bli gladare. De flakbärande personerna på bolaget skulle tycka det var sak samma och fulölen skulle (kanske) smaka något bättre. Nog raljerat om detta.

Egentligen är det inte särskilt mycket som skiljer en italiensk lager/pilsner åt de tyska motsvarigheterna. Någon italiensk jäst och humle finns det inte, utan där är det troligtvis tyska ingredienser som dominerar. Italiensk malt finns det däremot och det är just det som jag bygger min italienska pilsner på. Humlegården säljer pilsnermalt av sorten Eraclea som är en basmalt av ljusare sort från nordöstra Italien. För det är väl just det som kännetecknar den italienska lagern/pilsnern, att den är just lätt. Kanske på gränsen till tråkig i vissa kommersiella fall. Generellt är jag mer förtjust i pilsner än helles och jag kommer därför göra ett försökt på en sådan. Eftersom jag förväntar mig en väldigt lätt kropp kommer jag därför vara lite försiktigare med humlegivorna än vad jag hade varit med en pilsner med maltigare inslag. Den italienska pilsnern är generellt lite snällare i beskan än den tyska varianten, men givetvis finns det undantag.

Det blir uteslutande Eracleamalt tillsammans med en gnutta syramalt för att sänka PH. Sedan blir det Spalter Select som humle fast med Perle som bittergiva. Satsen kommer delas upp på två för att ge Saflager S-189 en ny chans (nu med dubbel mängd jäst) medan andra hälften kommer få jäsa med Lallemands Diamond Lager, som jag inte provat tidigare. Eftersom det för mig blir en helt ny basmalt kommer jag troligtvis missa OG med några pinnar, samt att jag enbart kan uppskatta hur mycket respektive jäst kommer jäsa ut vörten, men jag siktar på en öl runt 4.5-5%.

Sedan vill jag passa på att tipsa om den italienska pilsner Tipo Pils som är en av världens bästa pilsner, som man ibland kan hitta på Systembolagets beställningssida. Även om det finns flera lättdruckna småblaskiga italienska lager att välja bland så är Tipo Pils ett praktexemplar på hur pilsner, oavsett ursprung, ska smaka. Ett måste helt enkelt.

Namn: Stresa Pils och Stresa Diamond Pils
Stil: Pilsner - Italiensk
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 78%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl: 22L
Beräknat SRM/EBC: 3/6
Beräknat OG: 1.049
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 35
OG: 1.045
FG: 1.010 på båda
ABV: 4.6% på båda

Maltnota (Färg lovibond)
95% Weyermann Eraclea pilsnermalt (~1.7L)
5% Weyermann syramalt (~2.4L)
Krossad till 1.3mm

Mäskschema
60ºC i 20 min
65ºC i 20 min
72ºC i 30 min
76ºC i 10 min

Total mängd vatten: 36.3L
Mäskvatten: 36.3L

Vattenbehandling
6g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid
2.7g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 92
Magnecium: 8
Natrium: 8
Klorid: 68
Sulfat: 120

Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.3

Humleschema
@60 min - Perle - 20 IBU
@30 min - Spalter select - 10 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@10 min - Spalter select - 5 IBU
@5 min - Spindasol B

Jäst
Saflager S-189 i en halvan (2 paket till 11L vört)
Lallemand Diamond Lager i andra halvan (2 paket till 11L vört)
Jäst i 11 grader med diacetylrast på 16 grader mot slutet

Brygglogg

2024-03-16
Förbereder bryggvattnet kvällen innan med jästätarmetoden. Ca 36 liter vatten = 9.5 gallon, vilket resulterar i 19 gram socker och 19 gram jäst.

2024-03-17
Vaknade strax före larmet på 06:00. Redan från sängen knappar jag in höjning till inmäskningstemperatur på bryggverket så kan jag ägna tiden åt att brygga kaffe innan inmäskning. Bryggdagen flöt på väldigt bra och strax innan lunch var vörten i jäskärlen och bryggverket rengjort.

2024-03-18
Medelhög aktivitet i jäslåset till vörten som jäser med S-189. Lite rörelse i Diamond.

2024-03-21
Aktiviteten i S-189 har saktat ner något. Diamond ser jag knappt någon aktivitet. Detta behöver inte betyda så mycket. Har även läst på forum att just S-189 verkar kunna avge stora mänger kolsyra.

2024-03-24
En vecka i jäskärl och SG är följande:
S-189= 1.016
Diamond Lager = 1.013
Startar en diacetylrast genom att höja temperaturen i jäskylen till 16 grader. Möjligtvis kommer denna något sent, men förhoppningsvis kan den förhindra både diacetyl samt hjälpa med utjäsningen något. Misstänker dock att båda ölen inte kommer komma ner i önskat FG, som jag placerar under 1.010.

2024-03-27
Efter tre dagars diacetylrast ligger SG (som blir FG) på 1.010 för båda ölen. Bra att de gick ner ytterligare, även om jag önskat dem under 1.010. Ölen landar dock på utmärkta 4.6%, precis där jag vill ha dem. Påbörjar kallkrash ner till 4 grader.

2024-03-29
Tillsätter isinglass och Antioxin SB till båda jäskärlen.

2024-04-04
Fatar.

2024-05-28
Publicerar utvärdering av båda ölen.

Grumligt bryggvatten efter att jäst och socker tillsats kvällen före.

Idag ställde jag in valsavståndet på snäppet tätare än sist. Förfuktningen av malten gjorde att det blev relativt mjölfritt trots att vissa av kornen krossats.

Dagens jäst.

Övervakar kylning av vört från telefon.

Ljus och klar vört till jäskärl.

Okulär besiktning av vörten jäst med S-189 efter avslutad kallkrash.

Publicerat den Lämna en kommentar på Enkel ESB

Här kommer en fördröjd rapportering från semesterns sista vecka...

Med tid på hand, två tomma fat, samt ingredienser hemma fanns det egentligen ingen anledning till att inte inleda en bryggdag. Med ett fortfarande relativt nytt bryggsystem som man från början såg förbättringsmöjligheter med är det lätt att bli sugen på nya bryggningar. Har man väl investerat i ett system som man vet kommer vara en trogen en lång tid framöver är en del av charmen att hitta nya vägar och metoder för att nå de resultat man vill ha. Istället för att fokusera på de fel och brister systemet har får man istället fokusera på lösningar. För att göra det krävs det fler bryggdagar och med spridda ingredienser hemmavid var det bara att gräva i maltlådor, humlefrys och jästkyl för att se vad som kunde knåpas ihop.

Oavsett om jag ska skrapa ihop ingredienser som redan finns hemma och sätta ihop dessa till ett recept, eller om jag beställer ingredienser där jag planerat ett recept i förväg, så börjar jag alltid med att bestämma vilken jäst som ska användas. Det brukar alltid ligga några paket torrjäst i min serveringskyl och denna gång hittade jag ett paket S-04 tillsammans med några paket champagnejäst. Sistnämnda har jag inga planer att brygga öl med utan de vill jag ha tillgängliga ifall jag behöver tillsätta pigg jäst vid buteljering. Safale S-04 är en ganska allsidig jäst men som har sitt ursprung i England. Den är en ganska kass utjäsare vilket kan vara ganska signifikativt för viss typ av brittisk jäst. Den har länge varit och är fortfarande populär bland bryggare som vill ha en torrjäst för sina New England IPAs eftersom den lämnar en del kropp kvar till ölet, vilket också gör den till ett bra alternativ för svagare engelsk öl. Nu var det ett tag sedan jag bryggde något engelsk samt att jag hade både Maris Otter samt karamellmalt hemma. I humlefrysen hittade jag ett fräscht paket med Goldings, dock belgiska, men målbilden kändes klar. Någon slags bitterliknande historia fick det bli.

Även om det inte händer mer än någon gång på år så är det nästan de roligaste bryggningarna man genomför, de som inte är planerade i förväg utan som man liksom förverkligar när lusten är som störst. Jag gillar generellt inte att bunkra upp med massvis med ingredienser hemma, men nu fanns det över från diverse icke genomförda bryggningar som jag tappat lust för. Receptet är enkelt och något som också ger mig möjlighet att verkligen lära känna Crystal 150 lite bättre, en maltsort som jag använt ganska många gånger i olika öl, men vars egenskaper jag inte riktigt fått grepp om eftersom de alltid använts i kombination med annan Crystalmalt.

Utvärdering av ölet finns längst ner i bryggloggen.

Namn: Easy ESB
Stil: Extra Special Bitter
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 78%
Beräknad mängd till jäskärl: 11L
Mängd till jäskärl: 12.5L
Beräknat SRM/EBC: 10/20
Beräknat OG: 1.050
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 30
OG: 1.053
FG: 1.016
ABV: 4.9%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
87% Crisp Maris Otter (~2.8L)
10% Crisp Crystal 150 (~64L)
2% Weyermann syramalt (~1.8L)

Mäskschema
67 grader i 60 min

Total mängd vatten: 22.3L
Mäskvatten: 22.3L
Lakvatten: -

Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - W. Goldings - 20 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@10 min - W. Goldings - 10 IBU
@5 min - Spindasol B

Jäst
S-04 i 18 grader till FG.

Brygglogg
2023-08-07
Bryggdag.

2023-08-08
Ett dygn efter att jästen tillsattes och noll aktivitet i jäsröret. Planen var att jäsa denna i samma temp som Cold IPAn då de delar jäskyl, men jag skruvar upp tempen till 18 för att se om det händer något. S-04 kunde enligt tillverkarna jäsa från 15 grader för några år sedan. Man har sedan dess ändrat rekommendationen på förpackningen till 18?

2023-08-09
Morgon och aktivitet i jäslåset. Skönt!

2023-08-11
SG 1.016 och avstannad aktivitet.

2023-08-13
FG blir 1.016. Längesedan jag bryggde med S-04 och jag har inte letat efter anteckningar om jäsningen i bryggloggarna, men fort gick det. FG provet är också relativt klart. Kallkrashar.

2023-08-16
Flytt av öl till fat. Ölet kommer serveras med stoutmunstycket eftersom jag fått flytta över munstycket från min rostfria kran till den andra svarta "batmankranen", då beläggningen på munstycket till den svarta börjat släppa, vilket medför flagor ner i ölet när man serverar det. Även om den svarta "batmankranen" är cool så hade det i efterhand varit bättre med en rostfri kran, eller i alla fall ett rostfritt munstycke.

2023-09-01
Ölet blir lite för runt med lägre kolsyretryck samt den skumkrona som stoutmunstycket bidrar med, så byter till vanligt munstycke samt ökar kolsyretrycket en aning.

2023-09-05
Efter att ha druckit ölet några gånger kan jag konstatera att bryggningen av ölet gett mig en förståelse för vilken typ av maltbas man kan bygga vidare en bitterliknande öl på. Ölet är det inget fel på, men det landar heller inte riktigt rätt. Helt utan felsmaker och jag tycker nivån på beskan ligger helt rätt, även om man skulle gå ner i procent något, vilket man absolut borde, så skulle jag nog behålla samma IBU-nivå. Det som inte landar riktigt rätt är malten. Crystal 150 (Crisp) är en väldigt uttrycksfull malt och enligt Crisps hemsida bör man inte ha mer än 10% av den till sin maltnota, vilket var exakt den mängden jag använde, i syfte att lära mig om maltens karaktär. Den är väldigt karamellig och bidrar med en väldigt påtaglig rundhet till ölets smak. För min palett blir det lite för mycket av just detta. Ölet är inte så mörk som den ser ut på bilden högst upp i inlägget, så den är lite missvisande för hur ölet ser ut. Men om jag skulle brygga samma öl igen skulle jag nog gå ner till 5-6 % av Crystal 150. Jag skulle nog också komplettera Maris Otter-basen med en annan lite maltigare sort, kanske en munich av något slag, för att skapa något av en smakbrygga mellan basmalten och den karamelliga karamellmalten. När fördelningen i denna öl är på 90/10 blir det lite för skarpa skillnader mellan basmalten och karamellmalten och det är där jag tror en mindre mängd av karamellen och munichmalt som kompletterar basmalten skulle balansera upp maltprofilen något.

Ett vörtkok var allt som fångades från bryggdagen

Publicerat den Lämna en kommentar på Tysk Pils

Det går lite för länge mellan lagerbryggningarna än vad jag egentligen önskar eftersom det är en ölstil jag under det senaste året insett att jag alltid vill ha på tapp här hemma. Som lagerbryggare krävs det dock lite mer framförhållning än för en del annan öl, vilket gjort att jag nu stått utan lager ett bra tag. Detta kommer jag också få fortsätta att göra eftersom lager behöver just lagras. 6-8 veckor är en lagringstid som jag tycker gynnat min hittills ganska få bryggningar av stilen. Egentligen borde jag köpa mig ett extra fat för att kunna ha kontinuerlig snurr på lagerölen, något som jag stark överväger att göra. Även om lagerbryggningarna ännu går att räkna på en hand så måste jag säga att de senaste tre försöken gett mycket gott resultat samt blodad tand, detta trots att jag försökt hålla både recept och övriga bryggdagsrutiner enkla. Men det är väl lite så man vill att hembryggning oftast ska vara, smärtfri och med gott resultat.

Förra lagerbryggningen resulterade i en helles vars fat tömdes snabbt och det är nu dags att ta nya tag. För en helles tycker jag att 34/70-jästen blir lite för fruktig för min smak men innan jag provar en ny lagerjäst (håller mig till torrjäst några bryggningar till) vill jag se hur 34/70 fungerar i en pilsner där jag kan möta upp fruktigheten med mer beska och humlekaraktär. För att det inte ska bli för snarlikt Altanlager ville jag även pröva Perle som humle denna gång, en humlesort som jag inte varit särskilt intresserad av efter att ha läst om den tidigare på Brulosophys humletestarserie där den beskrivits bära på smak av päron, vilket låter rätt vidrigt i en lager, eller all öl för den delen. Nu är ju inte Brulosophy en hembryggarsida jag lägger någon större tillit till eftersom de i sina experiment i 99 fall av 100 kommer fram till att "det inte har någon betydelse", vilket också i flera fall visat sig tala emot viss beprövad forskning inom ämnet. Dumt, slarvigt och missvisande. Nog om det. Jag väljer att hellre gå på det faktum att det är en beprövad humle för lageröl.

För denna pilsner skruvar jag alltså upp humlen några snäpp samt att jag helt stilenligt drar ner på mängden malt något för att komma ner i alkoholstyrkan. För att ölet inte ska upplevas för tunt gentemot beskan kommer jag ge melanoidinmalt ett försök för att se om det ger mig lite mer stabilitet i bassmakerna utan att tillföra oönskad sötma. Mängden Carahell skruvas också upp något. I övrigt blir det en enkel entimmesmäskning på 65 grader samt en kort utmäskning vid 76. Lite mer sulfat i vattnet för att bära fram beskan och en önskan om krispighet i den färdiga ölen. Annars inga större utsvävningar.

Namn: Pils I
Stil: Tysk Pilsner
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 76%
Beräknad mängd till jäskärl: 12L
Mängd till jäskärl: 12L
Beräknat SRM/EBC: 6/12
Beräknat OG: 1.045
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 45
OG: 1.045
FG: 1.009
ABV: 4.7%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
79% Weyermann Barke Pilsnermalt (~2L)
10% Weyermann Melanoidin (~27L)
8% Weyermann Carahell (~10L)
2% Weyermann syramalt (~2L)
1.6mm krossning

Mäskschema
65 grader i 60 min
76 grader i 10 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 20.6L
Mäskvatten: 20.6L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid
ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 94
Magnecium: 21
Natrium: 6
Klorid: 58
Sulfat: 192

Beräknat mäsk-ph: 5.22
Mätt mäsk-ph: 5.4
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - Perle 8AA - 25 IBU
@20 min - Perle 8AA - 15 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@10 min - Perle 8AA - 5 IBU

Jäst
Saflager 34/70 - två paket direkt i vörten.
Inledande jäsning i 12°C. Höjning till 14 när aktiviteten lugnar ner sig. Detta gör jag lite tidigare än vad jag hade gjort med annan jäst.

Brygglogg
2022-03-10
Bryggdag utan bekymmer. Jästen åkte i vid 20:30-snåret på kvällen.

2022-03-11
Långsam aktivitet i vattenlåset morgonen efter.

2022-03-12
Hög aktivitet.

2022-03-14
Den tidigare höga aktiviteten har avstannat kraftigt. Höjer till 14 grader.

2022-03-20
Nu helt avstannad aktivitet i vattenlåset sedan någon dag. SG ligger på 1.009. Har redan avvaktat någon dag med att titta till SG samt att FG förra gången landade på 1.010, så jag kallkrashar till 4 grader några dagar innan flytt till fat.

2022-03-27 Fatar.

2022-05-04 Utvärdering.