Gå till innehåll

Bloggen fortsätter sin resa bland otrendiga ölstilar och näst på tur är italiensk pilsner.

Italiensk pilsner är egentligen vad en klassisk stor stark borde vara. Istället för sällsynt duglig öl på stora delar av krogar bundna till restaurangavtal med Åbro, Spendrups eller liknande, borde en stor stark bytas ut mot italiensk pilsner. Nu är jag egentligen inte kräsnare än att anse att en Norrlands Guld (som inte har någonting med norrland att göra förutom då namnet) kan vara lite gott ibland. Men bara lite. Bortsett från Norrlands har jag dock inte så mycket över till annan typ av stor stark. Utforskar man bland utbudet på Systembolaget så finner man ännu fler exempel på öl som egentligen inte bord finnas till, även om det är just den typen av öl som säljer mest, vilket då motsäger mitt argument. Gott finns det väl få med något slags ölintresse som tycker att den billigaste starkölen på bolaget är. Om de stora bryggerierna i Sverige och Danmark skulle sluta med sina varianter av Dortmunder Export, som i Sverige blivit till just stor stark, och istället skulle brygga varianter av italiensk lager och pilsner, skulle alla bli gladare. De flakbärande personerna på bolaget skulle tycka det var sak samma och fulölen skulle (kanske) smaka något bättre. Nog raljerat om detta.

Egentligen är det inte särskilt mycket som skiljer en italiensk lager/pilsner åt de tyska motsvarigheterna. Någon italiensk jäst och humle finns det inte, utan där är det troligtvis tyska ingredienser som dominerar. Italiensk malt finns det däremot och det är just det som jag bygger min italienska pilsner på. Humlegården säljer pilsnermalt av sorten Eraclea som är en basmalt av ljusare sort från nordöstra Italien. För det är väl just det som kännetecknar den italienska lagern/pilsnern, att den är just lätt. Kanske på gränsen till tråkig i vissa kommersiella fall. Generellt är jag mer förtjust i pilsner än helles och jag kommer därför göra ett försökt på en sådan. Eftersom jag förväntar mig en väldigt lätt kropp kommer jag därför vara lite försiktigare med humlegivorna än vad jag hade varit med en pilsner med maltigare inslag. Den italienska pilsnern är generellt lite snällare i beskan än den tyska varianten, men givetvis finns det undantag.

Det blir uteslutande Eracleamalt tillsammans med en gnutta syramalt för att sänka PH. Sedan blir det Spalter Select som humle fast med Perle som bittergiva. Satsen kommer delas upp på två för att ge Saflager S-189 en ny chans (nu med dubbel mängd jäst) medan andra hälften kommer få jäsa med Lallemands Diamond Lager, som jag inte provat tidigare. Eftersom det för mig blir en helt ny basmalt kommer jag troligtvis missa OG med några pinnar, samt att jag enbart kan uppskatta hur mycket respektive jäst kommer jäsa ut vörten, men jag siktar på en öl runt 4.5-5%.

Sedan vill jag passa på att tipsa om den italienska pilsner Tipo Pils som är en av världens bästa pilsner, som man ibland kan hitta på Systembolagets beställningssida. Även om det finns flera lättdruckna småblaskiga italienska lager att välja bland så är Tipo Pils ett praktexemplar på hur pilsner, oavsett ursprung, ska smaka. Ett måste helt enkelt.


Namn: Stresa Pils och Stresa Diamond Pils
Stil: Pilsner - Italiensk
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
78%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl:
22L
Beräknat SRM/EBC: 3/6
Beräknat OG: 1.049
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 35
OG: 1.045
FG: 1.010 på båda
ABV: 4.6% på båda


Maltnota (Färg lovibond)
95% Weyermann Eraclea pilsnermalt (~1.7L)
5% Weyermann syramalt (~2.4L)
Krossad till 1.3mm

Mäskschema
60ºC i 20 min
65ºC i 20 min
72ºC i 30 min
76ºC i 10 min


Total mängd vatten: 36.3L
Mäskvatten:
36.3L


Vattenbehandling
6g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid
2.7g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 92
Magnecium: 8
Natrium: 8
Klorid: 68
Sulfat: 120


Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.3


Humleschema
@60 min - Perle - 20 IBU
@30 min - Spalter select - 10 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@10 min - Spalter select - 5 IBU
@5 min - Spindasol B


Jäst
Saflager S-189 i en halvan (2 paket till 11L vört)
Lallemand Diamond Lager i andra halvan (2 paket till 11L vört)
Jäst i 11 grader med diacetylrast på 16 grader mot slutet


Brygglogg

2024-03-16
Förbereder bryggvattnet kvällen innan med jästätarmetoden. Ca 36 liter vatten = 9.5 gallon, vilket resulterar i 19 gram socker och 19 gram jäst.

2024-03-17
Vaknade strax före larmet på 06:00. Redan från sängen knappar jag in höjning till inmäskningstemperatur på bryggverket så kan jag ägna tiden åt att brygga kaffe innan inmäskning. Bryggdagen flöt på väldigt bra och strax innan lunch var vörten i jäskärlen och bryggverket rengjort.

2024-03-18
Medelhög aktivitet i jäslåset till vörten som jäser med S-189. Lite rörelse i Diamond.

2024-03-21
Aktiviteten i S-189 har saktat ner något. Diamond ser jag knappt någon aktivitet. Detta behöver inte betyda så mycket. Har även läst på forum att just S-189 verkar kunna avge stora mänger kolsyra.

2024-03-24
En vecka i jäskärl och SG är följande:
S-189= 1.016
Diamond Lager = 1.013
Startar en diacetylrast genom att höja temperaturen i jäskylen till 16 grader. Möjligtvis kommer denna något sent, men förhoppningsvis kan den förhindra både diacetyl samt hjälpa med utjäsningen något. Misstänker dock att båda ölen inte kommer komma ner i önskat FG, som jag placerar under 1.010.

2024-03-27
Efter tre dagars diacetylrast ligger SG (som blir FG) på 1.010 för båda ölen. Bra att de gick ner ytterligare, även om jag önskat dem under 1.010. Ölen landar dock på utmärkta 4.6%, precis där jag vill ha dem. Påbörjar kallkrash ner till 4 grader.

2024-03-29
Tillsätter isinglass och Antioxin SB till båda jäskärlen.

2024-04-04
Fatar.


Grumligt bryggvatten efter att jäst och socker tillsats kvällen före.


Idag ställde jag in valsavståndet på snäppet tätare än sist. Förfuktningen av malten gjorde att det blev relativt mjölfritt trots att vissa av kornen krossats.


Dagens jäst.


Övervakar kylning av vört från telefon.


Ljus och klar vört till jäskärl.


Okulär besiktning av vörten jäst med S-189 efter avslutad kallkrash.


6

Förra året inledde jag ett blogginlägg med orden: "detta kommer kanske bli det minst lästa blogginlägget som hembryggarbloggvärlden skådat". Detta på grund av en misstanke om att intresset för engelsk pale ale troligtvis är ganska lågt där ute i hembryggaretern, vilket var vad det inlägget skulle handla om. Nu är det möjligt att jag överträffat detta genom att skriva om en, om möjligt, ännu svalare ölstil, nämligen en mörk pilsner, som inte heller blev riktigt som jag tänkte. Mer om detta i bryggloggen.

Tanken med att brygga en mörk pilsner grundar sig att jag varit sugen på att ha en humlig lager på fat ett bra tag och att jag också velat prova något nytt. Därför slog jag två flugor i en smäll och valde att satsa på mörkare och maltigare pilsner än vad jag brukar brygga. Munichmalt är en maltsort jag inte tycker mig ha tillräckligt bra koll på även om jag använder sorten relativt ofta i mindre delar för att förbättra maltigheten. Det har dessvärre blivit en sådan där sak som jag tillsätter utan att riktigt veta vad den rent smakmässigt bidrar med, eftersom dess eventuella smakbidrag troligtvis försvinner i virrvarret av allt det andra. Ingen minns dock en fegis så därför valde jag att gå på den mörkare typ-II-varianten i kombination med 15% melanoidinmalt, så något rejält maltigt borde jag kunna få till av den maltnotan. Generellt tycker jag att de flesta av mina ljusa öl (lager, IPA och Saison) saknar en stadig smakmässig maltbas, och därför kan det också vara intressant vad denna kraftigare maltnota kan framkalla.

Senaste åren har det blivit en hel del jäsning med Saflager-34/70, vilket är en otroligt pålitlig torr lagerjäst om man lärt sig hur den reagerar i olika temperaturer. Den fungerar för övrigt alldeles utmärkt att brygga IPA med om man lägger jäsningen runt 14-16 grader. Att brygga lageröl är något som jag tror det kommer bli mer av i framtiden, vilket gör mig lite nyfiken på andra lagerjäster i torkat format. Denna gång föll valet på Saflager-189 som ursprungligen är en jäst från Hürlimannbryggeriet i Schweiz som jag inte vet så mycket om förutom att det var de som en gång i tiden bryggde den legendariska Samichlaus-ölet, som var en dubbelbock på 14% som brukade bryggas den sjätte december varje år för sedan lagras till jul följande år.

I övrigt är det inget speciellt med själva ölet. Jag kommer köra på ett längre lagermäskschema för att se om vörten kan hinna bli klar efter mäskning. Har även en tanke på att dra ner tempot på pumpen en bit in i mäskningen för att se om det kan påverka klarheten.


Namn: Vinterdricka
Stil: Mörk pilsner
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
84%
Beräknad mängd till jäskärl: 11L
Mängd till jäskärl:
11L
Beräknat SRM/EBC: 9.7/19
Beräknat OG: 1.044
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 35
OG: 1.045
FG: 1.015
ABV: 3.9%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
84% Weyermann munich II (~9L)
15% Weyermann melanoidimalt (~27L)
1% Weyermann syramalt (~2,4L)

Mäskschema
60ºC i 20 min
65ºC i 20 min
72ºC i 30 min
76ºC i 10 min


Total mängd vatten: 23.45L
Mäskvatten:
23.45L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
2g Kalciumsulfat
1g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
1.7g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 78
Magnecium: 6
Natrium: 8
Klorid: 77
Sulfat: 71


Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.4


Humleschema
@60 min - Perle - 20 IBU
@20 min - Perle - 15 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@5 min - Protafloc
@5 min - Spindasol B


Jäst
Fermentis Saflager S-189 - 1 paket till 11L vört.
Jäst i 12-13 grader.
16 grader mot slutet av jäsningen.


Brygglogg
2023-11-02
Smärtfri bryggdag där jag prickade alla siffror nästan felfritt, något som vissa kanske inte lägger någon större vikt vid. Det är ändock tillfredsställande att veta vad ens system levererar och att kunna förutspå resultatet. Tillsatte jästen vid 19:30-tiden på kvällen.

2023-11-03
Morgonen dagen efter finns det inga spår efter startad jäsning. Givetvis störigt med jäst som tar lång tid på sig, men med lagerjäst i svalare temperaturer kan det vara så. Efter lite letande på forum så verkar det vanligt för jästen att ta lång tid på sig att komma igång. Rekommenderad jästemperatur för jästen är 9-15 grader och min jäskyl är inställd på 13 så det borde inte alls vara några problem för det att komma igång i den temperaturen. Ska hålla lite koll under dagen.

2023-11-05
Världsrekord för "lag time" för denna jäst. Även om det alltid pågår mer aktivitet i jäskärlet än vad man kan se på ett vattenlås så går det ruskigt långsamt denna gång. Uppskattar uppstarten för S-189 att ligga på ca. 60 timmar. Vi får se hur detta påverkar ölet i slutändan och min fingerkänsla säger att detta även kommer påverka utjäsningen negativt. Dock ska detta vara en jäst som jäser ut ölet mer än t.ex. 34/70, men den tröga starten känns det tveksamt. Nivåan i vattenlåset rör sig låååångsamt.

2023-11-07
Nu helt stilla i vattenlåset?

2023-11-08
Tar ett SG-prov och ser att ölet jäst ner till 1.020. Oroväckande att aktiviteten i vattenlåset tog så pass många dagar att komma igång samt att det var ovanligt dålig fart på det. Jag höjer till 15 grader i jäskylen för att se om det hjälper till med utjäsningen, men något säger mig att det inte kommer jäsa ut som det ska. Ölet är nu 3.3%, men utjäsningen är bara 55%. Hade räknat med ett FG runt 1.010 och därmed en utjäsning på 77%, ungefär. Vi får se vad som händer. Var det något fel på jästen?

2023-11-12
SG: 1.017

2023-11-15
SG: 1.015

2023-11-19
FG blir 1.015. Sätter igång med kallkrash. Får se hur den här ölen blir och smakar. Utjäsningen landar på ynka 66% vilket är betydligt mindre än vad jag hade räknat med. Efter att jag misstänkte att jäsningen inte riktigt gick som den borde så började jag läsa om andras erfarenheter av jästen och det verkar som att jästen (eventuellt) gynnas av att rehydreras. Det råder olika råd och rön om just detta så jag låter det vara osagt. En påse jäst ska dock räcka till 20-30 liter och jag hade bara 11 liter till jäskärlet, så någon underpitch är det inte tal om. I slutändan blev det dock öl, även om jag hade räknat med att den skulle bli ca. 0.5% starkare, vilket känns som en större motgång när det nu rör sig om rätt alkoholsvag öl. Hade det varit en öl på 6% eller starkare hade det spelat mindre roll. Nu landar den precis under 4%, så det blir en riktigt sessionabel historia. Jag väljer därför att byta namn på ölet till "Vinterdricka", vilket anspelar på den svagare pilsnerversionen från tiden före starkölsförbudet i Sverige (1922-1955). Ölet ser även ut att bli betydligt mörkare ön vad jag hade räknat med. Lite orolig är jag även för att den kommer vara lite för söt med tanke på den dåliga utjäsningen i kombination med den krafitga munich II malten.

2023-11-26
Fatar.


Ställer alltid in vattentemperaturen på två grader över inmäskningstemperatur då temperaturen alltid sjunker när malten åkt i.


När maltmängden inte är så stor blir det enkelt att med hjälp av den specialsydda bryggpåsen mäska in lite försiktigare. Långsamt sänka ner malten i mäsken.


Grenröret från SS Brewtech fungerar perfekt tillsammans med Grainfather G40. En del skum blir det dock trots den försiktiga nedsänkningen.


Vörten blir klarare och klarare för varje bryggning.


Inte mycket rester kvar efter att vörten kylts och flyttats till jäskärl. Majoriteten av det på bilden är humlerester samt proteinfällningar.