Gå till innehåll

6

I andra änden av de skinande "SS-Brewtech-E-Kettle-hembryggarna" med proffsredigerade youtube-kanaler och utrustning för 100 000 kronor står nu jag med min gamla och lätt missfärgade BIAB-påse och funderar på om jag skulle kunna använda den till mitt bryggverk för att få både renare vört och mindre maltrester till koket, samt undvika fastbränning i botten.

Jodå, jag är lite småless på bryggverket, men varje gång jag suktandes finner mig stirrande på eldrivna trekärlssystem landar jag efter ett tag i att dessa hembryggare, som har all denna utrustning, antingen är mångmiljonärer utan övrig sysselsättning, eller bara har maxat kreditgränsen på sina kreditkort. Alla dessa "brewtubers" har med åren tenderat att gå upp i rök, vilket också får mig att misstänka att hembryggning är en impulshobby som det är lätt att gå all-in på. Sedan står man kanske där och undrar varför det står en halvfärdig attefallere på baksidan av gården, med färdigdraget fläktsystem samt isolering hängandes ut från inneväggarna? Så jag nöjer mig tills vidare med att försöka uppgradera bryggverket med återbruksmetoden av gamla pinaler. Bryggverket får hänga med något år till, sedan får jag se vad som händer.

Oavsett hur detta påhitt med BIAB-påse i bryggverket går vet jag ju att det i slutändan ändå blir öl av det hela. Jag ville dock brygga något ganska enkelt som inte är beroende av att massa bitar faller på exakt rätt plats. Att stoppa ner min gamla BIAB-påse i bryggverkets maltkorg kommer troligtvis påverka vörten och utbytet på något sätt, så därför tänkte jag att en amerikansk pale ale borde fungera bra. Vill det sig riktigt illa med både mäskeffektivitet och eventuell utjäsning tror jag det är en ölstil som trots allt kan bli okej. Blir den mellan 4.5-6% spelar det ingen större roll och en pale ale tycker jag kan variera en del i IBU-nivå och fortfarande fungera. Inte för att jag denna gång lägger någon större vikt vid att brygga stilenligt, men min riskanalys landar i att en amerikansk pale ale borde kunna bli drickbar oavsett.

Då jag inte känt mig särskilt sugen på något åt häjshållet utan hellre vill ha något lite krispigare med viss maltkaraktär så kommer maltnotan bestå på lika stora delar Maris Otter och Munich 1. När det gäller humlen blir det Citra halvvägs in i koket, vid hop stand samt vid torrhumling. För att göra det enkelt med jäsningen kommer jag använda mig av US-05, vilket då inte kräver någon förberedelse. En försiktig vattenbehandling med lätt övervikt år sulfathållet för lite extra krisp. En rätt enkel öl egentligen. Den kommer bli lite mörkare på grund av munchermalten, samt att jag kommer försöka att få den hyfsat klar med hjälp av Spindasol i både kok och i kallkrashning. Kommer även damma av Fermenter King JR för att kunna tappa ölet från toppen av jäskärlet till fat, och förhoppningsvis kommer detta resultera i en helt okej öl samt erfarenheter från BIAB-påse i bryggverk. Det var länge sedan jag bryggde något med amerikansk humle, vilket jag också var lite sugen på.


Namn: Transatlantic Pale Ale - 100 Citra
Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
69%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L i bryggprogram - räknar med 2L förlust
Mängd till jäskärl:
12L
Beräknat SRM/EBC: 7.5/15
Beräknat OG: 1.054
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 36
OG: 1.062
FG: 1.011
ABV: 6.7%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
48% Crisp Maris Otter (~2.8L)
48% Weyermann Munich 1 (~6L)
4% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
65 grader i 60min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 22.7L
Mäskvatten:
22.7L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
3g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 111
Magnecium: 15
Natrium: 6
Klorid: 96
Sulfat: 158


Beräknat mäsk-ph: 5.18
Mätt mäsk-ph: 5.5


Humleschema
@30min - Citra (T-90 pellets) - 18 IBU
@10min - White Labs jästnäring
Hop Stand vid 80 grader i 20 min - 6g/L
Spindasol B sista 5 min av Hop Stand
Torrhumling - Citra (T-90 pellets) - 6g/L


Jäst
US-05 (ett paket). 18 grader till FG.


Brygglogg

2023-02-12
Bryggdag, som inte skedde på morgonkvisten för första gången på ett tag. Experimentet med BIAB-påsen gick ju både bra och dåligt på samma gång. Påsen är så pass finmaskig att den inte släppte igenom ett enda mjölkorn till botten av bryggverket. Detta resulterade dessvärre i, vilket jag befarade, att vörtens flöde gick för långsamt genom påsen ner till botten och genom pumpen. Så någon effektiv recirkulation av vörten blev det inte. Alltså ingen klar vört och troligtvis kanske ingen jämn mäsktemperatur genom maltbädden heller. Det gör dock inte så mycket eftersom det kommer bli öl i slutändan ändå.

2023-02-13
Kommer nu ihåg varför jag inte använt US-05 på ett bra tag... Den är så otroligt långsam att komma igång att jag misstänker att den humlerika vörten oxiderat till en pappig sörja. Nu går jag händelserna i förväg men, åter igen, det räcker inte bara med tillräckligt många jästceller, dessa måste vara startsnabba också. Det tog ganska exakt ett dygn innan synlig aktivitet i vörten, vilket är på tok för länge.

2023-02-19
Efter att ha bubblat på bra i sex dagar har aktiviteten avstannat ordentligt. Väntar någon dag innan jag kikar på SG.

2023-02-20
SG ligger på 1.011. Inte troligt att den kommer klättra lägre än någon poäng till med tanke på att utjäsningen redan är uppe/nere i 81%. Ölen kommer bli mer än 1% starkare än önskat, men det må vara hänt. Väntar en dag till innan torrhumling.

2023-02-21
Sänker temperaturen till 16 grader och torrhumlar 6g/L. Försöker vara lite hipp och spolar kärlet med kolsyra några gånger innan jag tillsätter humlen. Spolar även kolsyra samtidigt som humlen åker i. Trycker sätter sedan, släpper ut, fyller på osv. Upprepar detta några gånger. Dels för att spola in lite extra kolsyra, men för att trycket blötlägger hulmen under ytan istället för att bara lägga sig ovanpå. Så jag låter humlen åka upp och ner några svängar innan jag fyller på med 10 psi och kopplar bort kolsyran.

2023-03-27
Publicerar utvärdering.

Jag lyckade alltså trycka ner den nedre silplåten i själva påsen, som i sin tur låg i maltkorgen.
Gick ner till 1.5mm krossning, vilket ger lite olika resultat när man blandar maltsorter.
Det här var lite intressant. I denna hink mellanlandar malten innan jag långsamt sänker ner korgen i det uppvärma vattnet. Vanligtvis samlas det en del mjöl i botten på denna hink när jag lyfter korgen till bryggverket...
... men denna gång var den helt tom. BIAB-påsen är otroligt tät.
Så här såg det ut när mäskningen var igång. Snabbt fylldes den övre silplåten med vört som sedan inte sjönk undan.
Fermenter King JR är det nästan 1.5 år sedan jag använde sist, så den fick PBW-behandling med skrubb.
Locket till jäskärlet är det en del pill med. Skruvar och muttrar att plocka loss och rengöra. Inte helt perfekt passform på allt när det väl sitter på plats, men det fungerar och är trots allt en väldigt prisvärd och väl fungerande lösning om man inte vill lägga stora summor på syrereducerande lösningar.
Redo att spola lite kolsyra vid torrhumlingen. Har sett en del fiffiga torrhumlingslösningar för att minimera syretillförsel, men de verkar vara utformade för jäskärlen tillverkade av Keg Land (Fermzilla). Fermenter King Jr. är tillverkad av Keg King vars produkter numera är svårare att få tag på. Jag har fått för mig att dessa två producenter från början hade något med varandra att göra, men kan ha fel.

Så fort jag skriver om New England IPA ökar tillströmningen av besökare till bloggen markant. Får se om detta inlägg får sedvanlig effekt. Dags för ölbryggning igen och efter min senaste NEIPA, Likko, fick jag blodad tand samt några värdefulla insikter som jag vill dela med mig av.

Jag står fast vid att New England IPA/APA ska jäsas relativt snabbt och att detta ställer lite andra krav på bryggaren än övrigt. Nu är det ju också så att olika ölstilar kräver lite olika tekniker för att bli så bra som möjligt och det är väl kanske få inbitna bryggare som höjer på ögonbrynen när jag skriver att hela proceduren kring NEIPA ska gå relativt fort. Ja, en snabbjäsande kveik-jäst kan således fylla sitt syfte, så länge man håller temperaturen nere. Jag har bara jäst med kveik under väldigt varma förhållanden just för att det också är "lite av grejen" med kveik, varmt och snabbt. Inget utesluter dock en mer normal jästemperatur med kveik om man också gillar smakprofilen. Stora humlemängder och varm temperatur, tryckjäst eller ej, smakar dessvärre inte så bra vilket är vad jag provat göra med kveik. Personligen tycker jag att det finns bättre jästalternativ för NEIPA-stilen och jästen jag använder till denna bryggning är just en sådan.

Nåväl, tillbaka till det här med tidsaspekten. All öl du brygger vinner på att jäsningen kommer igång så fort som möjligt för att undvika den oundvikliga oxideringen som sker av vörten du precis producerat. Det som påverkar oxideringen i en vört medan den ligger och väntar på att jästen ska börja jobba är ganska många olika saker. Själv har jag börjat försöka få till en så pass klar vört som möjligt när den lämnar bryggverket på väg mot jäskärlet. Det finns många olika sätt att försöka åstadkomma detta och beroende på din utrustning kan man göra lite olika saker. Ni som hängt med i bloggen har läst mitt ställningstagande kring detta tidigare men det tål att upprepas, håll det enkelt och försök förbättra inom rimliga gränser för vad det är du faktisk håller på med. Det ska vara roligt. Jag är väldigt nöjd med min bryggutrustning både för tillverkning av vört samt jäsning, så jag jobbar efter de förutsättningar jag har. Försök få till en bra whirlpool så att malt- samt humlerester samlas i mitten av bryggverket/kokkärlet. Kyl sedan vörten så snabbt du kan och filtrera vörten på väg ner i jäskärlet. Det sistnämnda har jag pysslat med till och från under alla mina år som hembryggare och man kan diskutera hur viktigt det är beroende på stil. Jag använder mig av en klassisk saftsil med dubbla sildukar vilket fångar upp en hel del "bös" som inte behöver följa med ner i jäskärlet.

Just det, tidsaspekten... Jo. Det är alltså önskvärt att få igång jäsningen så fort som möjligt med en så pass klar vört som möjligt. En klar vört innehåller färre fettsyror och andra ämnen som kan påverka oxidering och kan jästen komma igång så fort som möjligt minskar även detta oxideringsrisken. Det motsatta och klart sämre scenariot är att man fyller jäskärlet med en vört som består av massa oxideringsfaktorer från såväl malt som humle, samt att man häller över ett paket torrjäst som tar typ ett dygn på sig att börja arbeta. Det sistnämnda är en ganska bra beskrivning på hur jag tänker mig att en NEIPA-vört är, samt den jäst som jag kommer använda ännu en gång. Motsägelsefullt, eller hur? Man får göra vad man kan och vill. Så länge man inte flaskar sin IPA. På den punkten backar jag inte. Någon måtta får det vara.

Jag kommer för andra gången använda Verdant IPA-jästen från Lallemand då jag tycker den gav bra resultat senaste gången. Torrjäst är torrjäst men ibland är det bara skönt att hålla saker lite enklare. Jag upplever jästen som snarlik Imperial Yeats Juice, vilket är en annan favorit för humlejuice. Både har en lätt krämig vaniljtouch vilket jag tycker passar bra för NEIPA. Den vore säkert inte så tokig för en klassisk engelsk lågprocentig ale heller. Har ni inte provat Verdants humliga öl kan jag varmt rekommendera dem.

Jag kommer att behålla samma maltnota som för Likko, då jag för en gångs skull kände mig rätt nöjd med denna. Således inget nytt. Tyckte verkligen om Golden Promise som basmalt och jag har börjat föredra att använda mig av lite olika basmalter vid olika sorters öl, bara för att grundsmakerna ska variera lite mer.

CRYO-humle är nog fortfarande en ganska ny och obeprövad produkt för hembryggare. Hur pass vanlig den är bland professionella bryggare vet jag faktiskt inte. Det är dock inte första gången jag brygger med CRYO-humle utan i december 2018 provade jag produkten för första gången, då i en pale ale. För er som inte vet vad CRYO är så kan man enkelt förklara det som en humle i pelletsform som gått igenom en extra process för att göra sig av med "gröna beståndsdelar". Humlen blir mer koncentrerad i både alfasyra och smak. Man kan byta ut den klassiska T-90 humlen (beteckningen på vanliga pellets) mot enbart CRYO-humle om man vill men rekommendationen är att 40% CRYO och 25% T-90 tillsammans ersätter den vanliga pelletsformen T-90.

För denna bryggning åker all humle på den varma sidan ner i hopstand/whirlpool. Jag kommer därför öka mängden för detta än vad jag tidigare bryggt med, då jag oftast adderat en bittergiva i början av koket. Jag utgår från 8g humle per liter vört ner i jäskärlet. Detta alltså beräknat utifrån att det är T-90 jag brygger med. Jag upplever det enklare att bygga receptet och humlegivan utifrån att det är vanliga pellets man använder, för att sedan räkna om.
Jag räknar med ca 12L vört till jäskärlet, vilket då ger mig:
8g/L x 12L vört= 96g humle. Detta ger då, omräknat till rekommenderad kombinerad CRYO- och T-90-mängd:
För hopstand/whirlpool: 38g CRYO och 24g T-90 pellets.
För torrhumlingen:
12g/l x 12L vört= 144g. Omräknat till rekommenderad kombinerad CRYO- och T-90-mängd:
54g CRYO och 36g T-90.

Torrhumlingen en viktig aspekt av en NEIPA och jag kommer använda mig av samma snabba torrhumling som vid senaste NEIPA-bryggningen, alltså torrhumla vid 15 grader i 12h, för att sedan kallkrasha i 48h. Detta är en teknik som används på just Verdant. Bättre eller sämre än den klassiska fyradagarshumlingen vet jag inte, men jag kanske kommer kunna ta ställning efter denna öl om allt går som det ska.


Namn: Hipster Sue
Stil: New England IPA
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 7.5/15
Beräknat IBU:
32
Beräknat OG: 1.065
OG: 1.066
FG: 1.020
ABV: 6%
Koktid:
60 min
Mäskeffektivitet:
57%
Mängd till jäskärl: 12.3L (beräknat 13L)


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
55% Golden Promise (~2.5L)
20% Crisp Naked Oat Malt (~1.5L)
10% Crisp Flaked Oat (~1.8L)
10% Crisp Flaked Wheat (~1.8L)
4.5% Weyermann Syramalt (~2L)

Mäskschema
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 22.8L
Mäskvatten:
22.8L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
2g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
1g Bordssalt
6g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil (SBT ej inräknat)
Kalcium: 115
Magnecium: 11
Natrium: 26
Klorid: 170
Sulfat: 90


Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -180
*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-30-30


Humleschema
@15min - White Labs jästnäring
@Hopstand vid 80 grader i 30 min - CRYO Citra och T-90 Citra enligt omfördelningen ovan.
@Torrhumling i 15 grader i 12h - CRYO Citra och T-90 Citra enligt omfördelningen ovan. Därefter kallkrash i 48h.


Jäst
Lallemand Verdant IPA - ett paket direkt i vörten.
19 grader som primär temperatur, höjning till 22 grader mot slutet.


Brygglogg
2021-08-10 Bryggdag. Jäst tillsattes ca 23:00.
2021-08-11 Full aktivitet i jäskärlet på eftermiddagen. Jästen har kommit igång något fortare än förra gången.
2021-08-14 Aktivitet i "blow-off" har avtagit. Höjer till 22 grader.
2021-08-15 SG 1.020. Hoppas den klättrar ner ytterligare.
2021-08-17 SG kvar på 1.020. Högre än förväntat. Torrhumlingen kommer eventuellt sänka några pinnar men jag fastställer FG. Ölet blir då ganska precis 6%. Gällande utjäsningen landar den på 69%. Enligt Lallemand ska förjäsbarheten vara medel till hög, vilket är något otydligt. 69% och ett FG på 1.020 känns ändå okej, kanske till och med bra till en lite krämigare IPA. Sänker temperaturen på jäskylen till 15 grader och när termometern på jäskärlet visar samma slänger jag i humle för torrhumling efter att ha spolat jäskärlet med kolsyre några varv. Inser även att beskrivning av jästen stämmer ganska precis, att den jäser färdigt på fem dagar.
2021-08-18 Sänker tempen till 4 (kylen klarar inte lägre) och låter stå i 48h.
2021-08-20 Fatar.
2021-09-23 Publicerar utvärdering.

Svårt att undvika skum med den skumvänliga maltnotan

6

Med det nya jäskärlet på plats blev jag så klart sugen på att testa det för dess huvudsakliga syfte; att jäsa humlerik och torrhumlad öl på. Jag plockade fram ett favoritrecept från förra året och modifierade lite efter vad som fanns hemma. Ölen med denna humlemix, som är den överlägset bästa jag plockat fram till Pale Ale och IPA, består av 50% Citra, 30% Vic Secret och 20% Mosaic, där mosaichumlen fungerar som en förhöjningshumle gentemot de andra sorterna. Det blev även ett lite enklare jästval då jag hade två paket S-04 hemma. Annars inget spektakulärt på ingredienssidan. När det ska bryggas Pale Ale eller svagare IPA tycker jag om att bygga lite kropp och munkänlsa med både Carapils och Munich, samt lite av den numera obligatoriska havren (denna gång havremalt). När det gäller humligt åt PA eller IPA-hållet känner jag mig ganska inkörd på vilka metoder jag vill använda, men dessa ser ni i receptet nedan.

Jäskärlet gav jag nyligen en presentation i ett tidigare blogginlägg, så inte heller där har jag något specifikt att presentera, annat än att man som hyffsat petig hembryggare blir glad av ny och förhoppningsvis prisvärd utrustning som underlättar ens bryggande.


Namn: Shortcut Moody
Stil: Amerikansk Pale Ale/ New England Pale Ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 5/13
Beräknat IBU: 74
Beräknat OG: 1.054
OG: 1.050
FG: 1.013
ABV: 4.9
Koktid: 60min
Mäskeffektivitet: 67%
Mängd till jäskärl: 13L (beräknat 13L)


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
46% Crisp Maris Otter Extra Pale (~2L) - 1780g
20% Weyermann Munich 1 (~9L) - 0.765g
20% Crisp Naked Oat Malt (~1,5L) - 0.765g
10% Weyermann Carapils (~2L) - 0.375g
3,9% Weyermann syramalt (~2L) - 0.15g

Mäskschema
67° i 60min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 21L
Mäskvatten
: 21L

Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
3g Magnesiumsulfat
1,5g Kalciumklorid
1,5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 93
Magnecium: 16
Natrium: 8
Klorid: 61
Sulfat: 168


Beräknat mäsk-ph: 5.20
Mätt mäsk-ph: 5.2
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -115


Humleschema
@15min - White Labs jästnäring
@30 min whirlpool/hop stand (direkt efter kok)
Totalt 6gr humle/L vört till jäskärl.
50% Citra (39g), 30% Vic Secret (23g) och 20% Mosaic (16g).
@Torrhumling i 4 dagar
Totalt 7gr/L
50% Citra (45g), 30% Vic Secret (27g) och 20% Mosaic (18g).


Jäst
Safale S-04 - 2pkt (23g)
Rekommenderad antal jästceller: 130MD - 0.75 pitch rate
Beräknad mängd jästceller: 184MD


Brygglogg
2020-08-11 En välfungerande men fullspäckad bryggdag. Mäskade in innan jag la yngsta sonen och gick tillbaka ner till bryggrummet efter 30min vilket innebar att jag precis hann med att röra om i mäsken som vanligt. Dock hade det övre filtret sugits ner i vörten, något som hänt förr. Spelar dock ingen som helst roll i slutändan. Fram till att humlen skulle åka i efter avslutat kok var det fullt upp då jag i vanlig ordning försökte städa upp så gott det gick. Passade även på att tömma och rengöra fatet som detta öl ska ner i. Spolade även slangarna och kran med PBW och desinfektionsmedel. Rent och trycksatt fat redo, samt rena slangar. Att förbereda det nya jäskärlet var inga problem och det var minst sagt skönt att slippa tjorva med en bottenventil. Missade OG med fyra pinnar, vilket inte är hela världen men mer än vad jag brukar. I efterhand skulle jag även ha försökt filtrera bort en del humlerester ner till jäskärlet. Är lite rädd för grässmak och humlebränna. Är jag dock extra noga med kallkrashen och överföringen till fat så kommer jag kanske undan. Ser man på siffrorna för OG och IBU så kan man lätt misstänka att 1.050 respektive 74 inte kommer bli till en välbalanserad öl. Här får man dock ta bryggprograms beräkningar av whirlpool/hip stand-humle med en rejäl nypa salt. Jag har fått prova mig fram till vad som är rimliga nivåer av humle för dessa tekniker.

2020-08-16 SG 1.015. Torrhumlar enligt ovan.

2020-08-21 Kallkrashar.

2020-08-23 Flytt till fat. FG landade på 1.013 och ett något för svagt öl på 4.9%. Hittills nöjd med jäskärlet. Tänkte skriva ihop ett mer omfattade inlägg när jag hunnit jäsa några öl i det.

8

Ni som lusläst bloggen minns kanske att jag resonerat kring ett trycktåligt jäskärl mindre än Fermentasaurs (35L) och Fermzilla (27L). Nu har det dykt upp ett på den svenska marknaden och jag hämtade ut mitt förbokade exemplar i fredags (skrivande stund måndag) som jag nu också skruvat ihop och provat att trycksätta.

Anledningen att jag väntat på ett nytt jäskärl med de funktioner som nya Fermenter King Junior har är flera. För det första har jag slutat att satslaka eftersom jag inte kan finna några smakmässiga fördelar med att göra det, enbart nackdelar med min bryggutrustning, och det blir aldrig att jag dricker eller ens har möjlighet att bjuda bort större mängder. 10-15 liter räcker alldeles utmärkt för mig.

För det andra så är ett "headspace" på 20-25 liter inte önskvärt av utrymmesskäl men jag intalar mig även (kanske i onödan) att det blir ett större täcke av syre, även om det pågått en jäsning. Kanske inte det starkaste argumentet men ett jäskärl på 35L är lite väl onödigt att arbeta med om man inte behöver.

För det tredje så vill jag ha möjligheten att kunna jäsa under tryck. Även om jag hittills bara gjort det en gång med kveikjäst i min Fermentasaurus så vill jag i framtiden eventuellt göra det igen eller även kunna snabbjäsa en lager.

För det fjärde så vill jag inte brygga öl där toppnoterna från modern humle ska skina så effektfullt som möjligt i ett jäskärl utan icke trycktåligt jäskärl. Jag kan flytta ölen relativt syrefritt samt även trycka in kolsyra efter torrhumling, vilket skapar en mer syrefri miljö men framför allt kan jag trycka ner humlen i vörten för att maximera samtliga pellets kontakt med det blivande ölet. Det blir således inte samma matta ovanpå vörten där en stor mängd av humlen inte får tillräcklig kontakt. Just detta moment har gjort stor skillnad för mig och jag har som sagt svårt att ta mig för att brygga humle utan denna möjlighet.

För det femte så är jag lite less på det jobb Fermentasaurusen kräver. Den har fungerat helt okej och det är absolut ingen dålig produkt, men det har blivit en del jobb som jag gärna undviker. Den är omöjlig att få tag på reservdelar till om man som jag lyckats skruva sönder en del av spjällventilen. Vid var tredje bryggning så har samma ventil, ej trasig, läckt lite mer än brukligt och jag har behövt säkra med en bunke under jäskärlet vid jäsning. Det har i sig inte varit något problem med jag har blivit rätt trött så att rengöra den med PBW och sedan desinfektionsmedel, torka utsidan torr och sedan lägga hushållspapper under spjällventilen för att se om det droppar. Sedan måste man även komma fram till om kärlet läcker eller om det är vattedroppar som runnit ner längs sidan så man fyllt det under rengöringen. Nej tack. Fermenter King Jr. är utan bottenventil likt Fermentasaurus snub nose-version.

Att den är utan bottenventil leder också till en kompromiss som jag helt enkelt får svälja. Jag kommer använda detta jäskärl till att primärt brygga humlebetonad öl. Förra året skrev jag ett blogginlägg om att maximera humlesmaken som knyter ann till metoderna ovan. I det inlägget tipsar jag om att göra sig av med så pass mycket jäst som möjligt innan torrhumling, något som går emot vad många hazy ipa-fanatiker förespråkar. Dock håller inte forskningen kring detta med humlesmak och arom med om detta, utan istället bör man avlägsna så mycket av jästen som möjligt innan torrhumling. Jag tänker inte gå in på det i detalj utan kan istället rekommendera Hop & Brew School podden där detta på ett mycket detaljerat sätt tas upp, av bland annat Yakima Valley. Sedan är jag personligen inte så förtjust i de smaker som utvecklas när man torrhumlar i början eller under aktiv jäsning. Fruktsmakerna tenderar att bli lite för jolmiga istället för vassa och fräscha. Men, med mitt nya jäskärl kommer jag alltså INTE kunna göra mig av med jästen innan torrhumling, vilket är lite trist.

För det sjätte så möjliggör ett trycktåligt jäskärl kallkrasch under tryck. Jag vill inte ha med massa humlebös och jäst ner i fatet och en effektiv kallkrasch under tryck med möjligheten att tappa ölet från ytan, som med Fermentasaurus, tar hand om detta på ett effektivt sätt.


Efter att ha skruvat ihop den och trycktestat produkten så har jag några reflektioner att dela med mig av. Egentligen så nämner jag alla de positiva egenskaperna i mina resonemang ovan och kvar blir då de saker som jag tycker hade kunnat göras bättre.

På bilden nedan ser ni en del av locket som ska monteras och skruvas på. Säkerhetsventilen är självklar och med lite fundering så förstår man även hur fjäderpackningen ska sitta i fatventilen. Jag blev dock lite förvånad över att man behövde göra detta själv och för en oerfaren bryggare kan det nog uppstå en del frågetecken. Det var i ärligheten namn inte glasklart för mig heller, men efter att ha sökt upp reservdelar till fat på humlegårdens hemsida så visade det sig att jag tänkt rätt. Jäskärlet kom helt utan manual, vilket jag tycker är okej om det då finns tydliga instruktioner om var detta finns att tillgå. Dessvärre är att de manualer för att sätta ihop produkten som finns på Keg Kings (tillverkaren) hemsidan inte korrekta. Locket består av helt andra delar vilket får en undra om allt står rätt till. Nu fick jag det att fungera utan större problem, så ingen fara på taket. Keg King har en video på youtube om produkten, men även den är något missvisande. Eftersom produkten är så pass ny antar jag att det gjorts en del förändringar i och med lanseringen i Europa.


Nedan ser ni fatventilerna och den vänstra är ganska inte i hundraprocentigt skikt och borde väl inte passerat någon slags kvalitetskontroll. Även om denna fungerar tycker jag det är lite tråkigt att få en helt ny produkt som ser ut så här. Eftersom Keg Kings film om jäskärlet förvirrade mig något till en början så funderade jag ett tag på om jacken i den vänstra ventilen var där för att markera att den ena är för gas och den andra för dryck, vilket det brukar kunna vara på conreliusfat. Dock så är allt i övrigt identiskt och likaså fjäderpackningen samt röret som dessa sätt på.


En sak som gjorde mig lite mer irriterad och som BORDE vara bättre är fjäderpackningens passform när man väl skruvat på allt på locket. Det är inte helt enkelt att se på bilden nedan men ovandelen av fjäderventilen, alltså den del som trycks ner när man sätter på kulkopplingen och som släpper ut tryck från själva fatet (gas eller öl beroende på vilken), sitter allt annat än horisontellt. Jag vågar till och med påstå att de sitter väldigt snett. Jag skruvade av båda dessa ett tiotal gånger, justerade fjädringen, skruvade igen på olika sätt för att försöka låsa fast packningen så rakt som möjligt, men icke. Lite för dåligt kan jag tycka. Tittar du på hur en fatventil på ett Corneliusfat ser ut så är skillnaden stor. Dock så fungerade både ventilerna i alla fall när jag trycksatte och tömde vätska från den "flytande bollen".

Det var mina först intryck av Fermenter King Junior utan att faktiskt ha jäst eller serverat någon öl från den. Men eftersom jag är så pass bekant med den snarlika Fermentasaurus så känner jag mig säker på att det kommer göra jobbet, nu när den är ihopsatt och bevisligen fungerar.