Gå till innehåll

Etikett: grainfather

Publicerat den Lämna en kommentar på Orvalslattar i en halvfärdig Saison

Saisonlagret har stått tomt ganska länge så det var helt enkelt dags att brygga nytt. Texten till det här inlägget skriver jag i efterhand då jag har fullt upp med annat. Framförallt blev det en kreativ och spännande ändring mot slutet av den primära jäsningen. Men vi tar det från början...

Det finns mycket att skriva och läsa om olika Saisonjäster och undertecknad är vansinnigt förtjust i att testa nya saker. Ibland känner man dock bara för att ge en gammal trotjänare en ny chans, vilket det var dags för nu. När det gäller jäster för Saisonbryggning så rekommenderas det i stort sett två jäster i allt man kan läsa sig till. Brasserie Dupont är Saisonbryggeriernas hela gral och lika känd är deras jäst. Jag har skrivit om det ganska många gånger, men de kommersiella versionerna av Duponts jäst är främst Wyeast 3724 och WLP565. Att dessa ska motsvara jästen som bryggeriet använder är dock något av en halvsanning, men vad vi vet så är både 3724 och 565 uppodlad på jäst som ursprungligen kommer från bryggeriet. Båda dessa jäster har ett rykte om sig att vara lite svårjobbade och läser man om olika hembryggares erfarenhet av jästen verkar 3724 vara den som varit svårast för de flesta att bli färdig med. Att den ska stanna upp helt och hållet i sin jäsning är dock inte riktigt sant, vilket många verkar tro. Istället handlar det om att den kan, med betoning på kan, dra ner på tempot i sin jäsning så pass mycket att man lätt kan tro att den gett upp helt och hållet. Det är ganska många faktorer som påverkar hur jästen beter sig, men om jag ska nämna några så är vörtens sammansättning tillsammans med jästemperatur de viktigaste faktorerna. Egentligen ganska självklart, men man vill alltså skapa en väldigt jäsbar vört samtidigt som man behöver vara lite mer aktiv med jästemperaturer, alternativ starta varmt redan från början. Under mina senaste Saisonbryggningarna har jag varit inne på motsatsen av vad majoriteten av hembryggare på forum runt om på nätet verkar anse viktigt för Saisonbryggning. Jag har själv delat åsikten och tron om att Saison ska jäsa varmt redan från början. Jag har dock uppskattat hur mina öl jästa med 3726 (ursprungligen också Dupont men tillskrivs numera Blaugies) blivit, och dessa har jäst i 18-19 grader hela vägen till FG. Jag ville därför prova hur 3724 fungerade i samma temperatur.

Detta visade sig då bli en väldigt långsam, men ej avstannad, jäsningsprocess. Jag läste en kommentar på ett amerikanskt hembryggarforum som jag tycker verkar stämma ganska bra, och det är att man bör ha samma tidsplan som när man jäser och lagrar en lager när man använder Wyeast 3724. Jag lät ölen jäsa i sammanhanget svala men ändå rekommenderade 22 grader (vågade inte pressa ner temperaturen riktigt lika lågt som med 3726) i en vecka innan jag kände mig tvingad att skruva upp temperaturen till 25. I den temperaturen fick den stå i ytterligare två veckor och då hade den tagit sig ner till 1.016. Det var här jag kände ett behov av att agera då jag behövde jäskammaren till en annan jäsning. Gissningsvis hade ölet behövt stå två veckor till för att nå ett FG, men istället för att flytta ölet till rumstemperatur och riskera att den skulle stanna av, så flyttade jag den till en glasdamejeanne och pytsade i slattarna från en Orval. Om ungefär tre månader borde jag alltså ha en brettad Saison, vilket det var längesedan jag hade. Jag har inte provat att använda slattarna från Orval tidigare, men tanken har slagit mig. Och eftersom det, enligt mig, är en av världens bäst brettade öl så kanske det inte är en så dålig idé. Nu är det bara att vänta.

Basen till ölen är annars i stort sett densamma som jag använt under de senaste bryggningarna. Humlen har dock byts ut till belgiska Goldings vid 60 min och Saaz vid 20. Tanken med ölet från början var att skruva till husets saison på humlefronten, men eftersom detta kommer sluta med en brettad historia får svaret på hur lyckad humlekombinationen blev vänta. I efterhand känner jag mig dock mer peppad på att ha en brettad säsong färdig till mitten av sommaren. Ny version av husets saison är i skrivande stund redan flaskad så även där kommer det snart ett inlägg.

Namn: Chris 2023
Stil: Saison - brettad
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 68%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L
Mängd till jäskärl: 11L
Beräknat SRM/EBC: 5.5/11
Beräknat OG: 1.062
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 35
OG: 1.062
SG: Innan Orvalslatt: 1.016
FG: 1.005 efter tre månader
ABV: 7.5%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
55% Weyermann wienermalt (3.4~L)
20% Weyermann vetemalt (~2L)
15% Weyermann rågmalt (~3L)
5% Omältat korn från Crisp (~2L)
4% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
63ºC i 90 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 24.4L
Mäskvatten: 24.4
Lakvatten:
Mäsk-/lakvattenfördelning:

Vattenbehandlingssidan gick förlorad efter bryggningen, men det var ett sedvanligt 1:3 ratio mellan klorid och sulfat.

Beräknat mäsk-ph: 5.10
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - Whitbread Goldings (Belgien) - 20 IBU
@20 min - Saaz - 15 IBU
@10 min - White Labs jästnäring
@5 min - Spindasol B

Jäst
Wyeast 3724. 2 liter förkultur.
22 grader i 6 dagar
25 grader i 15 dagar

Brygglogg

2023-03-03
Sätter förkultur
2023-03-05
Förlänger mäskningen med drygt 30 min då vörten var ganska disig efter 90 min. Rörde som vanlig om 30-40 min in. Ingen glasklar vört men betydligt bättre än efter "bara" 90 min.

Idag strulade pumpen rejält vid kylningen eftersom en stor del, av den i sammanhanget lilla mängden humle, satte igen filtret. Att kyla hela vörten i bryggverket för att kunna lämna köldgrumlingen utanför jäskärlet resulterade troligtvis i att humlen fick gott om tid att suga fast sig mot filtret, detta trots att falskbotten fångade upp en hel del. Jag saknar att kunna brygga med kottar. Det är dessa saker som gör att jag lessnar mer och mer på bryggverket eftersom jag med tiden inser att jag blir mer och mer begränsad. Jag kan ju strunta i dessa saker jag försöker förbättra och bara kyla vörten som vanligt när wortometern visar på rätt temp, men jag vill helt enkelt inte. Jag tror att dessa småsaker kommer resultera i ett bättre öl och det är en ganska viktigt del i att jag vill fortsätta brygga, fundera och läsa på om bryggteknik. Det är ju också lite komiskt att jag för några år sedan, när jag satslakade och kylde med spiralkylare, fick både glasklar vört och köldgrumlingen stannade i grytan, men nu när jag verkligen räknar med dessa faktorer och faktiskt vill, så sätter bryggverket stopp för det hela.

Efter mycket väntan och strul med pumpen (slagit av, blåst ur rören med munkraft) så blev det tillslut en ganska klart vört ner till jäskärlet med hjälp av dubbla sildukar i saftställningen.

2023-03-11
Sex dagar in i jäsningen och den har endast kommit ner till 1.046. Höjer till 25 grader. SG-provet luktade dock väldigt gott.

2023-03-14
Tre dagar senare och SG har nått 1.041. Det går inte fort det här. Lär väl vara klar lagom till sommaren.

2023-03-19
Två veckor in i jäsningen och SG ligger på 1.033.

2023-03-26
SG: 1.016. Orvaldags!

2023-07-01
FG blir 1.005. Buteljerar med Safale F2.

Idag blev det väldigt mycket maltmjöl som fick städas bort före kok.
Både humle och kalldruv lämnas kvar i bryggverket efter kylning.

Ändå någorlunda klar vört till jäsning.

6

Publicerat den 6 kommentarer till BIAB-in-Grainfather

I andra änden av de skinande "SS-Brewtech-E-Kettle-hembryggarna" med proffsredigerade youtube-kanaler och utrustning för 100 000 kronor står nu jag med min gamla och lätt missfärgade BIAB-påse och funderar på om jag skulle kunna använda den till mitt bryggverk för att få både renare vört och mindre maltrester till koket, samt undvika fastbränning i botten.

Jodå, jag är lite småless på bryggverket, men varje gång jag suktandes finner mig stirrande på eldrivna trekärlssystem landar jag efter ett tag i att dessa hembryggare, som har all denna utrustning, antingen är mångmiljonärer utan övrig sysselsättning, eller bara har maxat kreditgränsen på sina kreditkort. Alla dessa "brewtubers" har med åren tenderat att gå upp i rök, vilket också får mig att misstänka att hembryggning är en impulshobby som det är lätt att gå all-in på. Sedan står man kanske där och undrar varför det står en halvfärdig attefallere på baksidan av gården, med färdigdraget fläktsystem samt isolering hängandes ut från inneväggarna? Så jag nöjer mig tills vidare med att försöka uppgradera bryggverket med återbruksmetoden av gamla pinaler. Bryggverket får hänga med något år till, sedan får jag se vad som händer.

Oavsett hur detta påhitt med BIAB-påse i bryggverket går vet jag ju att det i slutändan ändå blir öl av det hela. Jag ville dock brygga något ganska enkelt som inte är beroende av att massa bitar faller på exakt rätt plats. Att stoppa ner min gamla BIAB-påse i bryggverkets maltkorg kommer troligtvis påverka vörten och utbytet på något sätt, så därför tänkte jag att en amerikansk pale ale borde fungera bra. Vill det sig riktigt illa med både mäskeffektivitet och eventuell utjäsning tror jag det är en ölstil som trots allt kan bli okej. Blir den mellan 4.5-6% spelar det ingen större roll och en pale ale tycker jag kan variera en del i IBU-nivå och fortfarande fungera. Inte för att jag denna gång lägger någon större vikt vid att brygga stilenligt, men min riskanalys landar i att en amerikansk pale ale borde kunna bli drickbar oavsett.

Då jag inte känt mig särskilt sugen på något åt häjshållet utan hellre vill ha något lite krispigare med viss maltkaraktär så kommer maltnotan bestå på lika stora delar Maris Otter och Munich 1. När det gäller humlen blir det Citra halvvägs in i koket, vid hop stand samt vid torrhumling. För att göra det enkelt med jäsningen kommer jag använda mig av US-05, vilket då inte kräver någon förberedelse. En försiktig vattenbehandling med lätt övervikt år sulfathållet för lite extra krisp. En rätt enkel öl egentligen. Den kommer bli lite mörkare på grund av munchermalten, samt att jag kommer försöka att få den hyfsat klar med hjälp av Spindasol i både kok och i kallkrashning. Kommer även damma av Fermenter King JR för att kunna tappa ölet från toppen av jäskärlet till fat, och förhoppningsvis kommer detta resultera i en helt okej öl samt erfarenheter från BIAB-påse i bryggverk. Det var länge sedan jag bryggde något med amerikansk humle, vilket jag också var lite sugen på.

Namn: Transatlantic Pale Ale - 100 Citra
Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 69%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L i bryggprogram - räknar med 2L förlust
Mängd till jäskärl: 12L
Beräknat SRM/EBC: 7.5/15
Beräknat OG: 1.054
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 36
OG: 1.062
FG: 1.011
ABV: 6.7%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
48% Crisp Maris Otter (~2.8L)
48% Weyermann Munich 1 (~6L)
4% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
65 grader i 60min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 22.7L
Mäskvatten: 22.7L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
3g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 111
Magnecium: 15
Natrium: 6
Klorid: 96
Sulfat: 158

Beräknat mäsk-ph: 5.18
Mätt mäsk-ph: 5.5

Humleschema
@30min - Citra (T-90 pellets) - 18 IBU
@10min - White Labs jästnäring
Hop Stand vid 80 grader i 20 min - 6g/L
Spindasol B sista 5 min av Hop Stand
Torrhumling - Citra (T-90 pellets) - 6g/L

Jäst
US-05 (ett paket). 18 grader till FG.

Brygglogg

2023-02-12
Bryggdag, som inte skedde på morgonkvisten för första gången på ett tag. Experimentet med BIAB-påsen gick ju både bra och dåligt på samma gång. Påsen är så pass finmaskig att den inte släppte igenom ett enda mjölkorn till botten av bryggverket. Detta resulterade dessvärre i, vilket jag befarade, att vörtens flöde gick för långsamt genom påsen ner till botten och genom pumpen. Så någon effektiv recirkulation av vörten blev det inte. Alltså ingen klar vört och troligtvis kanske ingen jämn mäsktemperatur genom maltbädden heller. Det gör dock inte så mycket eftersom det kommer bli öl i slutändan ändå.

2023-02-13
Kommer nu ihåg varför jag inte använt US-05 på ett bra tag... Den är så otroligt långsam att komma igång att jag misstänker att den humlerika vörten oxiderat till en pappig sörja. Nu går jag händelserna i förväg men, åter igen, det räcker inte bara med tillräckligt många jästceller, dessa måste vara startsnabba också. Det tog ganska exakt ett dygn innan synlig aktivitet i vörten, vilket är på tok för länge.

2023-02-19
Efter att ha bubblat på bra i sex dagar har aktiviteten avstannat ordentligt. Väntar någon dag innan jag kikar på SG.

2023-02-20
SG ligger på 1.011. Inte troligt att den kommer klättra lägre än någon poäng till med tanke på att utjäsningen redan är uppe/nere i 81%. Ölen kommer bli mer än 1% starkare än önskat, men det må vara hänt. Väntar en dag till innan torrhumling.

2023-02-21
Sänker temperaturen till 16 grader och torrhumlar 6g/L. Försöker vara lite hipp och spolar kärlet med kolsyra några gånger innan jag tillsätter humlen. Spolar även kolsyra samtidigt som humlen åker i. Trycker sätter sedan, släpper ut, fyller på osv. Upprepar detta några gånger. Dels för att spola in lite extra kolsyra, men för att trycket blötlägger hulmen under ytan istället för att bara lägga sig ovanpå. Så jag låter humlen åka upp och ner några svängar innan jag fyller på med 10 psi och kopplar bort kolsyran.

2023-03-27
Publicerar utvärdering.

Jag lyckade alltså trycka ner den nedre silplåten i själva påsen, som i sin tur låg i maltkorgen.
Gick ner till 1.5mm krossning, vilket ger lite olika resultat när man blandar maltsorter.
Det här var lite intressant. I denna hink mellanlandar malten innan jag långsamt sänker ner korgen i det uppvärma vattnet. Vanligtvis samlas det en del mjöl i botten på denna hink när jag lyfter korgen till bryggverket...
... men denna gång var den helt tom. BIAB-påsen är otroligt tät.
Så här såg det ut när mäskningen var igång. Snabbt fylldes den övre silplåten med vört som sedan inte sjönk undan.
Fermenter King JR är det nästan 1.5 år sedan jag använde sist, så den fick PBW-behandling med skrubb.
Locket till jäskärlet är det en del pill med. Skruvar och muttrar att plocka loss och rengöra. Inte helt perfekt passform på allt när det väl sitter på plats, men det fungerar och är trots allt en väldigt prisvärd och väl fungerande lösning om man inte vill lägga stora summor på syrereducerande lösningar.
Redo att spola lite kolsyra vid torrhumlingen. Har sett en del fiffiga torrhumlingslösningar för att minimera syretillförsel, men de verkar vara utformade för jäskärlen tillverkade av Keg Land (Fermzilla). Fermenter King Jr. är tillverkad av Keg King vars produkter numera är svårare att få tag på. Jag har fått för mig att dessa två producenter från början hade något med varandra att göra, men kan ha fel.

Publicerat den Lämna en kommentar på Oklar belgisk öl

Som titeln på inlägget antyder så vet jag inte riktigt vad det här blev för någon slags öl. Att den kan klassas som belgisk, det vet jag, men det är ungefär där det tar stopp i klassificeringsfrågan. Detta spelar egentligen ingen roll, utan jag får vänta och se vad den smakar.

Från början var tanken att brygga en Trippel som skulle få stå på flaska fram till solen börjar titta fram mer frekvent här uppe i den norrbottniska vårvintern. Det brukar nämligen komma en tid på året då jag alltid vill dricka trippel. Snön ligger fortfarande vit, himlen är för det mesta blå och man kan värma sig mot husväggen utan jacka medan snön sakta smälter och vatten droppar från taken. Vårvinter kallas det i folkmun och kan ett bra år vara en ganska lång period. Om man likt två tävlande i På Spåret för några veckor sedan placerade Gävle inne i Dalarna under programmets "placera ut platsen på kartan"-segment så känner man kanske inte till att våren här uppe i norr ter sig ganska annorlunda i mer tätbefolkade delar av Sverige. Där fick jag det sagt. Vårvinter alltså.

Varför jag inte bryggt en trippel på 6-7 år kan jag inte riktigt svara på. Stark öl undviker jag oftast, vilket är en förklaring, men förutom Saison så är nog trippel den belgiska ölsort som jag föredrar allra mest. Innan vi flyttade norrut satte jag ihop en belgisk trippel på pilsnermalt och kandisocker, och kanske någon maltsort till som jag glömt, och jäste med wlp500 (Chimay). Jag minns den som mycket, mycket god, fast något för mörk. Troligtvis använde jag en mörkare kandisocker än brukligt, samt att den blev lite låg i kolsyra. Troligtvis orkade jästen inte jäsa ut sockret som tillsattes vid flaskning då den redan var över 10%.

Denna gång ville jag dock inte ha en så fruktig trippel som Chimayjästen producerar utan istället blir det svårforskade WLP545 - Belgian Strong Ale. Jag motiverar även mitt val av jäst med att den är STA1-positiv, vilket bidrar till att den jäser ner ölen väldigt lågt. När jag klickar mig runt på White Labs hemsida kommer jag fram till att WLP545 tillsammans med WLP570 (Duvel) är de enda STA1-positiva belgiska jäststammarna, Saisonjäster borträknat. Detta gör mig ännu mer nyfiken på ursprunget på just WLP545. Och det är nu jag kommer in i resonemanget om att ölet i sitt förstadie gått från en Trippel (det jag tänkte brygga), till en Belgisk Golden Strong (dels det den smakade under pågående jäsning, dels är det vad jästen heter), för att slutligen landa i att den kanske närmar sig en Saison? Att den närmar sig en Saison beror på att närmare efterforskning visar att jästen är nära besläktad med flera andra Saisonjäster. När WLP545 - Belgian Strong Ale och vad jag antar man kan kalla för jästens genetik analyserats har man kommit fram till att den är mycket nära släkt med torrjästen Belle Saison. Det är alltså inte samma jäst, men det är dess närmaste släkting. Andra nära släktingar till WLP545 är WLP565 (också kallad för Dupontjästen), dess motsvarighet från Wyeast 3724 (dock inte identisk med 565), WLP566 (ev. också med kopplingar till Dupont), WLP585 (vet inget om den) och WLP590 (White Labs felaktigt benämnda "franska" Saisonjäst). Intressant nog finns något längre bort i släktrträdet, men betydligt närmare än alla andra belgiska jäststammar som man annars skulle förknippa med tripplar, golden strongs mm., WLP038 som är en engelsk jäst med namnet "Manchester Ale. Studerar man släktskapen närmre finns det många intressanta saker att fundera över. T.ex. så är WLP540 som man länge tror härstammar från Rochefort, närmast besläktad med en rad engelska jäster vilket kan antyda något om ryktet att en rad klassiska belgiska bryggerier hämtade sin jäst från England stämmer. Vill man läsa mer om detta rekommenderar jag varmt https://beer.suregork.com/.

Ingrediensmässigt är trippel inte särskilt avancerat. Läser man i Stan Hieronymus utmärkta "Brew like a monk", vilket jag varmt rekommenderar både ur ett historiskt och bryggtekniskt perspektiv, så är det några maltsorter som rekommenderas mer frekvent. Basen ska bestå av pilsnermalt upp till en väldigt hög procent av den totala maltnotan. Sedan kan man addera mindre givor av andra sorter om man vill. Det är ganska fritt fram. Jag kommer tillsätta lite aromatic från Dingemans för att få lite färg och extra djup. Socker kommer jag också hoppa över denna gång, även om det också är väldigt vanligt förekommande.

När det gäller humle så är det även där ganska fritt fram så länge man håller sig till nobla europeiska sorter. Jag har sneglat på belgiska goldings ett tag och tänkte att detta blir ett utmärkt tillfälle att testa dessa. Dessa ligger ganska mycket högre i sin alfasyra än de slovenska som man vanligtvis kan få tag på från humlegården, så det ska bli intressant att se vilken beska dessa tillför.

Kommer mäska vid låga 63 grader för att hjälpa till med utjäsningen samt att vattenbehandlingen blir åt det krispigare hållet.

Namn: Horga
Stil: Belgisk "golden strong"
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 51%
Beräknad mängd till jäskärl: 14 L
Mängd till jäskärl: 11 L
Beräknat SRM/EBC: 7/14
Beräknat OG: 1.077
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 30
OG: 1.066
FG: 1.007
ABV: 7.8%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
91% Warbo Balder Pilsnermalt (~2L)
5% Weyermann syramalt (~2L)
4% Dingemans Aromatic (~20L)

1.6mm krossning

Mäskschema
63 grader i 60 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 25.8 L
Mäskvatten: 25.8 L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 89
Magnecium: 17
Natrium: 6
Klorid: 49
Sulfat: 177

Beräknat mäsk-ph: 5.18
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering: -

Humleschema
@60min - Belgiska Goldings (pellets) 8.9AA - 15 IBU
@20min - Belgiska Goldings (pellets) 8.9AA - 10 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@5min - Belgiska Goldings (pellets) 8.9AA - 5 IBU
Torrhumling - Spalter Select 4g/L

Jäst
WLP545 - Belgian Strong Ale - 1L förkultur
20 grader till FG
Rekommenderad antal jästceller: 133 MD
Beräknad mängd jästceller: Mer än nog

Brygglogg
2022-12-26
Sätter 1 L förkultur

2022-12-29
Bryggdag utan problem. Induktionsplattan fungerade över förväntan och lyckades värma vörten från 63 grader till en bit över 80 minuter medan jag tömde bryggverket och rengjorde botten. Det var dock på håret att inmäskningen gick vägen då nästan 26 liter vatten tillsammans med drygt 6 kg malt är precis vad bryggverket rymmer. 1.5 cm till godo när hela maltkorgen kommit på plats. Hade jag inte varit försiktig hade det svämmat över. Fick ut ett väldigt mycket lägre utbyte än förväntat. Med facit i hand är detta troligtvis en kombination av två saker; dels kan det vara så att pilsnermalten från Warbo som jag provade till denna bryggning har betydligt lägre konverteringsgrad än den från Weyermann som jag är inkörd på, dels är det rimligt att mäskningseffektiviteten avtar något desto mer malt per liter vatten man använder. Till nästa gång blir det nog att tillsätta någon sockerform för att hjälpa till med att komma upp i stilenlig procenthalt. Har jag flyt med utjäsningen kan jag närma mig en öl på 8%, vilket känns okej. Landar den runt 7-7.5% känns det lite tunt för att vara en trippel. Läste dock att Fabrikör Ekstedt bryggt en trippel med samma jäst och den landade på 1.005. Dock så tillsatte han socker 4 dagar in i jäsningen samt jäste några grader varmare. Vi får se.

Regelbunden aktivitet i vattenlåset efter någon timme i jäskylen.

2023-01-02
Fyra dagar med aktiv jäsning och det puttrar på med regelbunden hastighet i vattenlåset. Har tittat till den några gånger per dag och det har aldrig bubblat med någon frenetisk hastighet, utan med samma medelhöga aktivitet. Har bara två liter tomrum i jäskärlet, vilket oroade mig lite, men krausen har inte letat sig upp i vattenlåset.

2023-01-03
Idag har aktiviteten avtagit något, även om det fortfarande är regelbunden rörelse.

2023-01-05
På pricken en vecka av aktiv jäsning. Vattenlåset går långsamt, men 4-5 "bubblingar" per minut. SG ligger på 1.013. Jag trodde det skulle vara lägre än så. Får jag gissa kommer den stanna runt 1.010, men jag kommer ta det med ro. I skrivande stund håller jag på att återhämta mig från covid så varken lukt eller smaksinne är på topp. Smuttade dock lite på SG-provet och det smakade väldigt lite trippel. Kände absolut noll frukt, men jag vågar inte lite på mig själv just nu. Återkommer.

2023-01-11
Vattenlåset har stått stilla i två dagar. SG och troligt FG ligger på 1.007. Torrhumlar med Spalter Select 4g/L. Sänker även till 17 grader i jäskammaren.

2023-01-16
Påbörjar kallkrash i 4 grader.

2023-01-19
Buteljerar med sockerlag till 3.0 volymer samt med 0.3g Lalvin EC-118 per liter.

2023-01-04
Har provat några flaskor nu och kan konstatera att jag glömde tillsätta Spindasol B vid kallkrashen, vilket hade hjälp till. Jag har nu ett disigt och rent utseendemässigt ofräsch öl. Smakerna är spännande och intressanta vilket gör att jag gärna skulle vilja göra en ombryggning med samma jäst. T.ex. hade det varit intressant att snickra ihop en Saison. Torrhumlingen döljer jästsmakerna en hel del och disigheten samt den lite jolmiga känslan gör att det känns som en crossover mellan en häjs-IPA och något belgiskt. Lite för otydligt för min smak. Spalter är god att torrhumla med, men ölens smaker är spretiga och "all over the place", så att säga. Effekten från torrhumlingen är betydligt mer fruktig än vad jag hade hoppats på. Den är utan felsmaker men både renare smaker och munkänsla hade öka ölens kvalitét avsevärt. Även första gången jag använder Lalvin EC-118 vid buteljering och jag tror den i kombination med torrhumlingen är med och stökar till ölens utseende och smak. Helt okej, men är inte nöjd. Hade jag skippat torrhumlingen hade ölen varit betydligt bättre. Gillar beskan från de belgiska Goldings. Hade den inte hunnit ta slut på humlegården hade jag använt den igen vid andra belgare.

Provar att flaskjäsa liggande för en snabbare syreupptagning.

Publicerat den Lämna en kommentar på Ekad havrestout med bourbondränkta vaniljstänger

Efter att ha blivit lite småless på de ordinarie ölsorterna jag brygger och dricker kändes det kul att prova på en kraftigare stout. Dels köpte jag för ett tag sedan några olika ekade öl från Founders och då uppstod ett litet sug på att prova brygga en kraftig stout i "breakfast"-stil.

Min enda bryggerfarenhet av denna stouttyp är tre år gammal och då blev det på tok för mycket hårdrostade maltsorter, vilket resulterade i en kärv och näst intill odrickbar öl. Den gången låg andel rostade malt (50 lovibond och högre) på 18% av den totala maltnotan. Detta var något jag hade i bakhuvudet till denna gång så jag minskade till 13%. Att jag gör en avvägning vid just 50 lovibond är egentligen bara en tillfällighet då de maltsorter som jag valt ut, som är av lite mer rostad sort, börjar vid 64 lovibond. Jag känner dock att jag är tvungen att hitta någon slags riktlinje för en potentiell rostad kärvhet som jag kommer vilja ha mer eller mindre av, och att dra upp denna riktlinje är ett metod som jag sedan kan utvärdera.

Dagen innan det var dags för bryggning passade jag på att smaka lite på alla maltsorter före krossning vilket fick mig att fundera på maltnotan ännu en gång. Nu blev det inga justeringar, men jag kan konstatera att det är väldigt givande att smaka på malten då jag blev lite orolig att jag även denna gång gått på för mycket med den rostade malten. Samt att jag nog skulle kunna skippa några av de lättrostade soterna då dessa till stor del smakar likadant (brända brödkanter, torkad frukt mm.) Men vi får se hur denna blir. Klart intressantast smak av den rostade havren, crystal 150, crystal 240 och biscuit har den sistnämnda. Inför en potentiell ombryggning hade jag funderat på att plocka bort de övriga sorterna helt och hållet, men nu ska vi inte gå händelserna i förväg utan en gedigen provsmakning och utvärdering ska genomföras. Biscuit har en otroligt trevlig knäckighet som de övriga inte kommer i närheten av.

Ett sätt att försöka få lite mer rondör till smakerna och munkänslan är att välja en jäst som inte jäser ut alltför mycket. Vid förra försöket körde jag på den klassiska WLP001 California Ale (Sierra Nevada), men för att uppnå ovan nämna resultat kommer jag denna gång jäsa med lika klassiska WLP002 English Ale (Fullers).

Humlens enda funktion för denna öl är att bidra med beska och jag har flera paket av Perle hemma, vilket har ersatt Columbus och Magnum som min favorithumle för tidiga "bittergivor". Alltid ren och frisk rakt igenom.

Namn: Carcosa (2022)
Stil: Dubbel havrestout?
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 54%
Beräknad mängd till jäskärl: 10L
Mängd till jäskärl: 7.5L
Beräknat SRM/EBC: 45/90
Beräknat OG: 1.090
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 45
OG: 1.089
FG: 1.024
ABV: 8.5%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
60% Crisp Maris Otter (~2.8L) 1.4mm kross
15% Crisp Flaked Oats (~1.8L)
7.5% Crisp Toasted Oat Malt (~4.5L) 1.4mm kross
4% Dingemans Biscuit (~22L) 1.6mm kross
4% Weyermann Carafa I (~900L)
3% Crisp Chocolate (~375L)
3% Crisp Crystal 240 (~100L)
3% Crisp Crystal 150 (~64L)

Mäskschema
67 °C i 60 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 20.8L
Mäskvatten: 20.8L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
1g Kalciumsulfat
1g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 84
Magnecium: 7
Natrium: 6
Klorid: 102
Sulfat: 53

Beräknat mäsk-ph: 5.51
Mätt mäsk-ph: 5.5
Mäskjustering: -
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: 9.5

Humleschema
@60 min - Perle - 45 IBU
@10 min - White Labs jästnäring
@5 min - Spindasol B - 20g/100L = 2g

Jäst
WLP002 - 2L förkultur
Jäsning i 19 grader till FG.

Brygglogg
2022-11-05
Sätter förkultur.

2022-11-06
Bryggdag. Egentligen inte så mycket att rapportera om annat än att jag börjat lära mig att exakt hur mycket mer vört som försvinner när jag "silar av" den i patinagryta efter kok. Allt detta beror på vilken typ av öl jag brygger samt hur mycket jag beräknar att jag får ut. Dagens bryggning var beräknad att ge 10 liter till jäskärlet med gav 7.5. Nu i efterhand hade jag kunnat brygga betydligt mer, men jag vill ha marginaler när jag brygger med en för mig ny jäst för att undvika att vörten under aktiv jäsning klättar upp ur röret och kletar när jäskylen, vilket jag fick erfara vid den senaste stoutbryggningen för tre år sedan, då med WLP001. Dagens enda missöde var att jag glömde att stoppa tillbaka falskbotten när vörten skulle tillbaka till byrggverket för kok, men det spelade egentligen ingen roll.
Aktivitet i jäskärlet några timmar efter att jästen åkt i.

2022-11-08
Aktiviteten i vattenlåset har helt upphört redan efter två dagar. Låter stå i några dagar innan jag kollar SG då den säkert har mer att ge. Har läst att den här jästen kan vara ruskigt snabb om den är pigg, vilket den uppenbarligen varit nu.

2022-11-10
SG: 1.027

2022-11-12
Tillsätter ekflis från bourbonfat (3g/L) samt två vaniljstänger som legat med bourbon i tre dagar. SG: 1.024.

2022-11-23
Fatar och trycksätter till 10psi.

2023-02-23
Publicerar utvärdering.

Redan i paketet ser man hur högflockulerande jästen är
Tungrodd inmäskning, ändå blev den kanske lite svag.

2

Publicerat den 2 kommentarer till Mera tysk Pilsner

Efter den senaste bryggningen befann jag mig lite i valet och kvalet kring vad nästa bryggning skulle bli. Efter en del överläggning föll valet på att brygga om min pilsner efter samma recept som sist. Kanske inte den mest inspirerande bryggningen eller läsningen, men resultatet sist tycker jag talar för sig själv om man beslutar sig för att brygga om exakt samma öl igen. Eftersom det är en ganska lång lagringsperiod (4-6 veckor tycker jag funkat bäst) så blir det också ganska länge mellan bryggdag och servering, så det är bara att sätta igång.

En annan sak värd att nämna är att jag tror mig fått rätt bra koll på hur jästen fungerar. Saflager W-34/70 har ett temperaturspann på 9-15 grader, men jag har fått betydligt bättre och pålitligare resultat när jag jäst i 12 grader med en höjning till 14 mot slutet. Nu har jag dock inte provat att jäsa i det högre spannet under hela jästiden och även om jag inte betraktar mig som någon lagerexpert så finns det trots allt en anledning att man inte jäser dessa lagerjäster i aletemperatur.

Det blir samma procedur kring mäskningen som under förra bryggningen där jag kommer flytta vörten efter avklarad mäsk till en patinagryta för att kunna rengöra botten av bryggverket och tömma bort mjöl samt maltrester. Med pump och slang går det både snabbt och smidigt och torde inte vara en oxideringsfaktor. Jag kommer dock inte utföra flytten förrän vörten är klar, vilket kan förlänga mäskningstiden något. Men det gör jag mest för att jag vill få koll på hur lång tid det faktiskt tar innan den bli klart, och för att jag tror det påverkar slutresultat på ett positivt sätt.

När malten ska krossas kommer jag lägga 5 minuter extra på att få till en jämn och fin krossning där skalet till alla kornsorter ska knäckas utan att malas sönder allt för mycket. Det är verkligen ett finlir, men detta påverkar i sin tur fastbränningar och vörtens klarhet.

Namn: Pils II
Stil: Tysk pilsner
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 77%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L (räknar med 2 L förlust)
Mängd till jäskärl: 10.8
Beräknat SRM/EBC: 6/12
Beräknat OG: 1.045
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 45
OG: 1.046
FG: 1.010
ABV: 4.7%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
79% Weyermann Barke Pilsnermalt (~2L)
10% Weyermann Melanoidin (~27L)
8% Weyermann Carahell (~10L)
2% Weyermann syramalt (~2L)
1.6mm krossning

Mäskschema
65 grader i 60 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 22.9L
Mäskvatten: 22.9L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 97
Magnecium: 19
Natrium: 6
Klorid: 53
Sulfat: 198

Beräknat mäsk-ph: 5.17
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering:-

Humleschema
@60 min - Perle 8AA - 25 IBU
@20 min - Perle 8AA - 15 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@10 min - Perle 8AA - 5 IBU
@0 min - SpindasolB - 20g/100L = 2.4g till 12L vört

Jäst Fermentis Saflager W-34/70 - 2 pakter
Jäsning i 12 grader. Höjning till 14 grader sista biten.

Brygglogg
2022-10-22
Ställde klockan på 06:00 på lördagmorgon och när jag kom ner i bryggrummet var vattnet 67 grader och redo för inmäskning. Att ställa vattnet på två grader över mäsktemperatur har visat sig ganska lagom då temperaturen sjunker ca. två grader när inmäskningen är klar. Bryggdagen flöt på bra utan några problem. En sak jag behöver påminna mig själv om är att man inte drar på pumpen på max efter att man mäskat in, samt efter min omrörning halvägs genom mäskprogrammet. När man rör om i malten så flyttas den runt och tar lite tid på sig att landa mot botten av maltkorgen igen. Om man då dra igång pumpen för tidigt och för kraftigt upplever jag att maltbädden blir mer kompakt. Extra märkbart blev det denna gång då jag drog igång pumpen för att efter avslutad mäskning flytta den till patinagrytan, innan jag lyfte upp maltkorgen. Det skapas då ett annat sug och maltkorgen var betydligt tyngre att lyfta upp, samt att det tog bra mycket längre tid att vörten att rinna igenom maltbädden. Detta ledde troligtvis till att vörten sjönk ganska rejält i temperatur när den mellanlandade i patingrytan. Förhoppningsvis kommer detta inte ställa till den i slutändan. Jag skulle dock kunna vinna en del tid om jag hade en värmekälla till patinagrytan som då hade kunnat börja värma vörten medan jag rengör bryggverket.

Fick även idag kvitto på hur stor skillnad det gjorde att lägga lite extra tid på krossningen. Även om bryggningen krävde fyra olika maltsorter så kom alla dessa från Weyermann och efter noggrann inspektion av de olika malterna kunde jag konstatera att alla hade samma storlek. Misstänker att alla är olika mältningar på pilsnermalt. Efter att ha testa mindre mängder på olika valsavstånd i min kvarn så landade jag i att 1.6mm för denna typ av malt är den bästa. 1.5 blev för finkrossat medan 1.7 lämnade en del orörda korn. Detta i kombination med den två grader förhöjda temperaturen på mäskvattnet ledde till att bryggverkets element fick mindre att göra än vanligt, vilket inte resulterande i någon fastbränning på botten. En lätt hinna av stelnat maltmjöl fanns, men det behövdes inte skrubbas något alls mellan mäskning och kok. En liten och för vissa obetydlig detalj, men jag tror att detta gör skillnad i smaken då inte rester av malten bränns under 60-90 minuter kok. Bryggdagen tog drygt fem timmar från väckning till avslutat städ.

2022-10-23
Kväll och bra drag i vattenlåset 1,5 dag efter den tillsattes.

2022-10-28
Aktiviteten i vattenlåset har minskat. Höjer tempen till 14.

2022-11-01
SG ligger på 1.010 vilket jag misstänker blir FG. Gott så. Drar igång en kallkrash under kvällen. Mätte SG under tidig morgon.

I stort sett ingen fastbränning efter mäsking att tala om. Snabb avtorkning och sedan tillbaka med vörten för kok. Noggrann krossning och jämn temperatur under inmäskningen gjorde skillnad.