Gå till innehåll

Saisonlagret har stått tomt ganska länge så det var helt enkelt dags att brygga nytt. Texten till det här inlägget skriver jag i efterhand då jag har fullt upp med annat. Framförallt blev det en kreativ och spännande ändring mot slutet av den primära jäsningen. Men vi tar det från början...

Det finns mycket att skriva och läsa om olika Saisonjäster och undertecknad är vansinnigt förtjust i att testa nya saker. Ibland känner man dock bara för att ge en gammal trotjänare en ny chans, vilket det var dags för nu. När det gäller jäster för Saisonbryggning så rekommenderas det i stort sett två jäster i allt man kan läsa sig till. Brasserie Dupont är Saisonbryggeriernas hela gral och lika känd är deras jäst. Jag har skrivit om det ganska många gånger, men de kommersiella versionerna av Duponts jäst är främst Wyeast 3724 och WLP565. Att dessa ska motsvara jästen som bryggeriet använder är dock något av en halvsanning, men vad vi vet så är både 3724 och 565 uppodlad på jäst som ursprungligen kommer från bryggeriet. Båda dessa jäster har ett rykte om sig att vara lite svårjobbade och läser man om olika hembryggares erfarenhet av jästen verkar 3724 vara den som varit svårast för de flesta att bli färdig med. Att den ska stanna upp helt och hållet i sin jäsning är dock inte riktigt sant, vilket många verkar tro. Istället handlar det om att den kan, med betoning på kan, dra ner på tempot i sin jäsning så pass mycket att man lätt kan tro att den gett upp helt och hållet. Det är ganska många faktorer som påverkar hur jästen beter sig, men om jag ska nämna några så är vörtens sammansättning tillsammans med jästemperatur de viktigaste faktorerna. Egentligen ganska självklart, men man vill alltså skapa en väldigt jäsbar vört samtidigt som man behöver vara lite mer aktiv med jästemperaturer, alternativ starta varmt redan från början. Under mina senaste Saisonbryggningarna har jag varit inne på motsatsen av vad majoriteten av hembryggare på forum runt om på nätet verkar anse viktigt för Saisonbryggning. Jag har själv delat åsikten och tron om att Saison ska jäsa varmt redan från början. Jag har dock uppskattat hur mina öl jästa med 3726 (ursprungligen också Dupont men tillskrivs numera Blaugies) blivit, och dessa har jäst i 18-19 grader hela vägen till FG. Jag ville därför prova hur 3724 fungerade i samma temperatur.

Detta visade sig då bli en väldigt långsam, men ej avstannad, jäsningsprocess. Jag läste en kommentar på ett amerikanskt hembryggarforum som jag tycker verkar stämma ganska bra, och det är att man bör ha samma tidsplan som när man jäser och lagrar en lager när man använder Wyeast 3724. Jag lät ölen jäsa i sammanhanget svala men ändå rekommenderade 22 grader (vågade inte pressa ner temperaturen riktigt lika lågt som med 3726) i en vecka innan jag kände mig tvingad att skruva upp temperaturen till 25. I den temperaturen fick den stå i ytterligare två veckor och då hade den tagit sig ner till 1.016. Det var här jag kände ett behov av att agera då jag behövde jäskammaren till en annan jäsning. Gissningsvis hade ölet behövt stå två veckor till för att nå ett FG, men istället för att flytta ölet till rumstemperatur och riskera att den skulle stanna av, så flyttade jag den till en glasdamejeanne och pytsade i slattarna från en Orval. Om ungefär tre månader borde jag alltså ha en brettad Saison, vilket det var längesedan jag hade. Jag har inte provat att använda slattarna från Orval tidigare, men tanken har slagit mig. Och eftersom det, enligt mig, är en av världens bäst brettade öl så kanske det inte är en så dålig idé. Nu är det bara att vänta.

Basen till ölen är annars i stort sett densamma som jag använt under de senaste bryggningarna. Humlen har dock byts ut till belgiska Goldings vid 60 min och Saaz vid 20. Tanken med ölet från början var att skruva till husets saison på humlefronten, men eftersom detta kommer sluta med en brettad historia får svaret på hur lyckad humlekombinationen blev vänta. I efterhand känner jag mig dock mer peppad på att ha en brettad säsong färdig till mitten av sommaren. Ny version av husets saison är i skrivande stund redan flaskad så även där kommer det snart ett inlägg.


Namn: Chris 2023
Stil: Saison - brettad
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
68%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L
Mängd till jäskärl:
11L
Beräknat SRM/EBC: 5.5/11
Beräknat OG: 1.062
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 35
OG: 1.062
SG: Innan Orvalslatt: 1.016
FG: 1.005 efter tre månader
ABV: 7.5%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
55% Weyermann wienermalt (3.4~L)
20% Weyermann vetemalt (~2L)
15% Weyermann rågmalt (~3L)
5% Omältat korn från Crisp (~2L)
4% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
63ºC i 90 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 24.4L
Mäskvatten:
24.4
Lakvatten:
Mäsk-/lakvattenfördelning:


Vattenbehandlingssidan gick förlorad efter bryggningen, men det var ett sedvanligt 1:3 ratio mellan klorid och sulfat.


Beräknat mäsk-ph: 5.10
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering: -


Humleschema
@60 min - Whitbread Goldings (Belgien) - 20 IBU
@20 min - Saaz - 15 IBU
@10 min - White Labs jästnäring
@5 min - Spindasol B


Jäst
Wyeast 3724. 2 liter förkultur.
22 grader i 6 dagar
25 grader i 15 dagar


Brygglogg

2023-03-03
Sätter förkultur
2023-03-05
Förlänger mäskningen med drygt 30 min då vörten var ganska disig efter 90 min. Rörde som vanlig om 30-40 min in. Ingen glasklar vört men betydligt bättre än efter "bara" 90 min.

Idag strulade pumpen rejält vid kylningen eftersom en stor del, av den i sammanhanget lilla mängden humle, satte igen filtret. Att kyla hela vörten i bryggverket för att kunna lämna köldgrumlingen utanför jäskärlet resulterade troligtvis i att humlen fick gott om tid att suga fast sig mot filtret, detta trots att falskbotten fångade upp en hel del. Jag saknar att kunna brygga med kottar. Det är dessa saker som gör att jag lessnar mer och mer på bryggverket eftersom jag med tiden inser att jag blir mer och mer begränsad. Jag kan ju strunta i dessa saker jag försöker förbättra och bara kyla vörten som vanligt när wortometern visar på rätt temp, men jag vill helt enkelt inte. Jag tror att dessa småsaker kommer resultera i ett bättre öl och det är en ganska viktigt del i att jag vill fortsätta brygga, fundera och läsa på om bryggteknik. Det är ju också lite komiskt att jag för några år sedan, när jag satslakade och kylde med spiralkylare, fick både glasklar vört och köldgrumlingen stannade i grytan, men nu när jag verkligen räknar med dessa faktorer och faktiskt vill, så sätter bryggverket stopp för det hela.

Efter mycket väntan och strul med pumpen (slagit av, blåst ur rören med munkraft) så blev det tillslut en ganska klart vört ner till jäskärlet med hjälp av dubbla sildukar i saftställningen.

2023-03-11
Sex dagar in i jäsningen och den har endast kommit ner till 1.046. Höjer till 25 grader. SG-provet luktade dock väldigt gott.

2023-03-14
Tre dagar senare och SG har nått 1.041. Det går inte fort det här. Lär väl vara klar lagom till sommaren.

2023-03-19
Två veckor in i jäsningen och SG ligger på 1.033.

2023-03-26
SG: 1.016. Orvaldags!

2023-07-01
FG blir 1.005. Buteljerar med Safale F2.

Idag blev det väldigt mycket maltmjöl som fick städas bort före kok.
Både humle och kalldruv lämnas kvar i bryggverket efter kylning.

Ändå någorlunda klar vört till jäsning.

Abbaye d'Orval grundat 1132

I funderingarna på vad jag ska brygga härnäst så återkommer jag naturligt till frågan om vad jag är sugen på att dricka? Jag önskar att jag vore mer sugen på att dricka öl som vore roligt att brygga, men jag återkommer till att det i slutändan trots allt är viktigare att också vilja dricka ölen. Jag tycker det är rätt kul att dyka ner i en specifik ölstil och läsa om den. Läsa om hur välkända bryggerier brygger just sin version för att sedan inspireras och försöka brygga en egen tolkning. Jag har tidigare skrivit om att det vore kul att hoppa på lager-tåget och se var det stannar, men samtidigt stannar jag sällan vid lagerhyllorna på bolaget eller på lagersektionerna på ölsajter. Vad blir det istället då?

Ett öl som jag återkommer till på ölsajter och som jag försöker lägga till i den digitla varukorgen när tillfälle ges är De La Sennes Taras Boulba. En extremt välhumlad belgisk ljus öl. Den så härligt lättsam och torr, samtidigt som den bjuder på en någorlunda komplex karaktär från jästen och en massiv karaktär av klassisk humle (Tettnanger och Saaz). En annan öl som jag inte får möjligheten att dricka lika ofta men som jag också känner har ett visst släktskap med Taras Boulba är De Rankes XX-Bitter. Nu är det ett tag sedan jag drack just den så jag känner mig inte särskilt självsäker på dess smakprofil. Jag ser dock ett släktskap mellan dessa två öl då de båda är två utmärkta exempel på att europeisk humle också kommer till sin rätta när de används i nästan samma nivåer som i en amerikansk IPA.

XX-Bitter har något av en legendstatus idag och anses av många vara den första riktigt välhumlade belgiska ölen. En föregångare till den belgiska IPAn. De Ranke själva beskriver det som en pale ale. När ölen bryggdes i mitten och mot slutet av 90-talet så använde De Ranke jäst från Rodenbach som då gav ölen en karaktäristisk karaktär åt det sura hållet, efter ett tag. När Rodenbach senare blev uppköpt av Palm Breweries så tilläts inte jästen att användas av andra bryggerier och då övergick De Ranke till en torrjäst från Fermentis. De använder 100% belgisk pilsnermalt och humlesorterna Brewers gold samt Mittlefruh.

När det gäller Taras Boulba som inte funnit på ölscenen riktigt lika länge är det inte heller lika enkelt att hitta vettig information. Yvan De Baets som är grundare på De La Senne arbetade faktiskt under en tid på De Ranke och det känns inte helt ologiskt att han tagit med sig inspiration från XX-Bitter när han skapade Taras Boulba. Det jag hittat är att man använder sig av Tettnanger och Saaz i humleväg. Taras Boulba är även betydligt svagare än XX-Bitter (6.2%) och ligger på drickvänliga 4.5 %. Utmaningen som amatörbryggare ställs inför när man ska brygga svagare öl tycker jag är lite enklare att kompensera för när man använder sig av belgisk (i alla fall viss) jäst då de bitvis tunga estrarna bidrar till att ge ölet extra munkänsla. Vad man använder sig av för malt hittar jag ingen information om. Även om det är öl på endast 4.5% tror jag inte att maltnotan är särskilt komplicerad, då det inte brukar ligga i belgarnas natur att dutta med både det ena och andra. Dock kvarstår utmaningen med att inte framställa en öl som upplevs för tunn.

Så, ett mellanting av dessa två öl är något som jag tänker koka ihop. Dilemmat är dock återkommande och intressant. Jäst? De Ranke har alltså använt sig av en torrjäst från Fermentis i många år och De La Senne hittar jag ingen info om, än att den är mer karaktärsfull än De Rankes, vilket mina smaklökar också påminner mig om. Fermentis har en del torrjäster i sitt utbud och efter att ha dykt ner i en del forum så verkar många ha ställt in siktet på T-58. Problemet med detta är att T-58 är en ganska dålig utjäsare (låg enligt beskrivningen) och jag har för närvarande en pseudolambikgrund på jäsning som primärjästes med T-58, och den landade på ett SG på 1.020. Så den ekvationen får jag inte riktigt ihop. Nu är jag inte riktigt lika noga med utjäsningen som med mina säsonger, men runt 1.010-1.014 vill jag trots allt vara. Kan det vara så enkelt att De Ranke använder sig av US-05 eller S-04? Om man funderar på det utbud som Fermentis haft under åren så har flera av de lite mer specialiserade jästerna kommit under senare tid, vilket utesluter de belgiska jästerna BE-134 och BE-256. BE-256 har förvissa bytt namn och båda dessa kan ju ha funnits tillgängliga för kommersiella bryggare före den nådde oss hembryggare. Det är väl dock föga troligt. Jag vill dock inte ha en så pass slätstruken jästkaraktär som US-05 och S-04 skulle ge mig, och BE-134 drar för mycket åt saison-hållet, och jag vill inte att min bryggd ska bli ännu en saison som jag dessutom tycker är sämre än de jag brukar brygga.

Målbilden är alltså en belgisk pale ale humlad uppåt 40-50 IBU. Kottar för den där genuina karaktären samt en lättare torrhumling för extra örtighet. Jag misstänker att Mittlefruh-humlen kan ger en lite mer fruktig karaktär och jag går därför rakt på Taras Boulba-spåret och använder Tettnanger (som är standard i min saison) och Saaz. Efter att ha klickat runt lite stod jag i valet och kvalet mellan en specialjäst från Wyeast som heter Belgian Stout, som jag tyckte hade en intressant profil. Dock är jag lite tveksam till dessa tillfälliga jäster och jag gick istället på Orval-jästen WLP510 som finns i standardsortimentet. Beskrivningen av den passar mig nog ganska väl då den ska vara renare i sin profil än många andra belgiska jäster. "Producerar ett torrt öl med lätt träig och syrlig karaktär. Ger ett öl med renare jäsningsprofil än WLP500 och WLP530. Ger heller inte lika kryddigt fenolisk karraktär som WLP530 och WLP550."

När det gäller malten så går jag på känn samtidigt som jag har en del öppnade 1-kilospåsar som jag tänkte försöka göra mig av med. Basen blir några olika blandningar pilsnermalt tillsammans med den obligatoriska syramalten för att sänka ph. Alkoholmässigt kan jag inte förutspå någon styrka när det är första gången jag använder den här jästen, men jag hoppas landa någonstans mellan 5-6%. Jag vågar inte krypa lägre då jag inte vill att ölen ska uppfattas för tunn.

Kommer min egen öl likna Taras Boulba eller XX-Bitter? Det är inte särskilt troligt men jag lägger inte heller något fokus på att så ska bli fallet. Dessa favoriter får istället vara en en inspiration till denna belgiska pale ale, vilket är en stil jag inser att jag inte bryggt förut. Som en homage till Taras Boulba så får ölet heta Stolle. Varför? Det kan ni fundera på.


Namn: Stolle
Stil: Belgisk pale ale
Bryggmetod: Grainfather
Beräknat SRM/EBC: 8.7/7
Beräknat IBU:
52
Beräknat OG: 1.056
OG: 1.055
FG: 1.014
ABV: 5.4% - 74% utjäsning
Koktid:
70min
Effektivitet:
72% mäsk
Mängd till jäskärl:
10.5L (beräknat 12L)


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
48.3% Weyermann pilsnermalt (~2L)
12.1% Weyermann böhmsk pilsnermalt (~2L)
9.5% Weyermann dinkelmalt (~2L)
8.6% Warbo Balder pilsnermalt (~2L)
8.6% Weyermann munich 1 (~9L)
8.6% Weyermann carapils (~2L)
4.3% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
66 grader i 80min
76 grader i 10min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 20,2L
Mäskvatten:
20,2L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
7g Kalciumsulfat
5g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 130
Magnecium: 26
Natrium: 8
Klorid: 64
Sulfat: 295


Beräknat mäsk-ph: 5.07
Mätt mäsk-ph: 5.1
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -152


Humleschema
@60 min - Saaz 3.8 AA - 15 IBU
@60 min - Tettnanger 3.7 AA - 15 IBU
@20 min - Saaz 3.8AA - 7 IBU
@20 min - Tettnanger 3.7AA - 7 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - Protafloc
@5 min - Saaz 3.8AA - 3 IBU
@5 min - Tettnanger 3.7AA - 3 IBU
@Torrhumling - Tettnanger 3.7 AA - 4g/L i 4 dagar i humlekorg


Jäst
WLP510 - Bastogne Ale Yeast - 1L förkultur
Rekommenderad antal jästceller: 124 MD
Beräknad mängd jästceller: 159 MD
Inledande jäsning i 19 grader. Höjning till 22 mot slutet.


Brygglogg
2020-12-19 Sätter förkultur.
2020-12-21 Bryggdag.
2020-12-25 SG: 1.018 och utjäsning på 67%. Höjer till 22 grader.
2020-12-29 FG: 1.014. Torrhumlar i "humlekorgen" enligt ovan.
2021-01-03 Buteljerar till 3.0 CO2.