BIAB-in-Grainfather

I andra änden av de skinande ”SS-Brewtech-E-Kettle-hembryggarna” med proffsredigerade youtube-kanaler och utrustning för 100 000 kronor står nu jag med min gamla och lätt missfärgade BIAB-påse och funderar på om jag skulle kunna använda den till mitt bryggverk för att få både renare vört och mindre maltrester till koket, samt undvika fastbränning i botten.

Jodå, jag är lite småless på bryggverket, men varje gång jag suktandes finner mig stirrande på eldrivna trekärlssystem landar jag efter ett tag i att dessa hembryggare, som har all denna utrustning, antingen är mångmiljonärer utan övrig sysselsättning, eller bara har maxat kreditgränsen på sina kreditkort. Alla dessa ”brewtubers” har med åren tenderat att gå upp i rök, vilket också får mig att misstänka att hembryggning är en impulshobby som det är lätt att gå all-in på. Sedan står man kanske där och undrar varför det står en halvfärdig attefallere på baksidan av gården, med färdigdraget fläktsystem samt isolering hängandes ut från inneväggarna? Så jag nöjer mig tills vidare med att försöka uppgradera bryggverket med återbruksmetoden av gamla pinaler. Bryggverket får hänga med något år till, sedan får jag se vad som händer.

Oavsett hur detta påhitt med BIAB-påse i bryggverket går vet jag ju att det i slutändan ändå blir öl av det hela. Jag ville dock brygga något ganska enkelt som inte är beroende av att massa bitar faller på exakt rätt plats. Att stoppa ner min gamla BIAB-påse i bryggverkets maltkorg kommer troligtvis påverka vörten och utbytet på något sätt, så därför tänkte jag att en amerikansk pale ale borde fungera bra. Vill det sig riktigt illa med både mäskeffektivitet och eventuell utjäsning tror jag det är en ölstil som trots allt kan bli okej. Blir den mellan 4.5-6% spelar det ingen större roll och en pale ale tycker jag kan variera en del i IBU-nivå och fortfarande fungera. Inte för att jag denna gång lägger någon större vikt vid att brygga stilenligt, men min riskanalys landar i att en amerikansk pale ale borde kunna bli drickbar oavsett.

Då jag inte känt mig särskilt sugen på något åt häjshållet utan hellre vill ha något lite krispigare med viss maltkaraktär så kommer maltnotan bestå på lika stora delar Maris Otter och Munich 1. När det gäller humlen blir det Citra halvvägs in i koket, vid hop stand samt vid torrhumling. För att göra det enkelt med jäsningen kommer jag använda mig av US-05, vilket då inte kräver någon förberedelse. En försiktig vattenbehandling med lätt övervikt år sulfathållet för lite extra krisp. En rätt enkel öl egentligen. Den kommer bli lite mörkare på grund av munchermalten, samt att jag kommer försöka att få den hyfsat klar med hjälp av Spindasol i både kok och i kallkrashning. Kommer även damma av Fermenter King JR för att kunna tappa ölet från toppen av jäskärlet till fat, och förhoppningsvis kommer detta resultera i en helt okej öl samt erfarenheter från BIAB-påse i bryggverk. Det var länge sedan jag bryggde något med amerikansk humle, vilket jag också var lite sugen på.


Namn: Transatlantic Pale Ale – 100 Citra
Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod: Grainfather – Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
69%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L i bryggprogram – räknar med 2L förlust
Mängd till jäskärl:
12L
Beräknat SRM/EBC: 7.5/15
Beräknat OG: 1.054
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 36
OG: 1.062
FG: 1.011
ABV: 6.7%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
48% Crisp Maris Otter (~2.8L)
48% Weyermann Munich 1 (~6L)
4% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
65 grader i 60min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 22.7L
Mäskvatten:
22.7L
Lakvatten:


Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
3g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 111
Magnecium: 15
Natrium: 6
Klorid: 96
Sulfat: 158


Beräknat mäsk-ph: 5.18
Mätt mäsk-ph: 5.5


Humleschema
@30min – Citra (T-90 pellets) – 18 IBU
@10min – White Labs jästnäring
Hop Stand vid 80 grader i 20 min – 6g/L
Spindasol B sista 5 min av Hop Stand
Torrhumling – Citra (T-90 pellets) – 6g/L


Jäst
US-05 (ett paket). 18 grader till FG.


Brygglogg

2023-02-12
Bryggdag, som inte skedde på morgonkvisten för första gången på ett tag. Experimentet med BIAB-påsen gick ju både bra och dåligt på samma gång. Påsen är så pass finmaskig att den inte släppte igenom ett enda mjölkorn till botten av bryggverket. Detta resulterade dessvärre i, vilket jag befarade, att vörtens flöde gick för långsamt genom påsen ner till botten och genom pumpen. Så någon effektiv recirkulation av vörten blev det inte. Alltså ingen klar vört och troligtvis kanske ingen jämn mäsktemperatur genom maltbädden heller. Det gör dock inte så mycket eftersom det kommer bli öl i slutändan ändå.

2023-02-13
Kommer nu ihåg varför jag inte använt US-05 på ett bra tag… Den är så otroligt långsam att komma igång att jag misstänker att den humlerika vörten oxiderat till en pappig sörja. Nu går jag händelserna i förväg men, åter igen, det räcker inte bara med tillräckligt många jästceller, dessa måste vara startsnabba också. Det tog ganska exakt ett dygn innan synlig aktivitet i vörten, vilket är på tok för länge.

2023-02-19
Efter att ha bubblat på bra i sex dagar har aktiviteten avstannat ordentligt. Väntar någon dag innan jag kikar på SG.

2023-02-20
SG ligger på 1.011. Inte troligt att den kommer klättra lägre än någon poäng till med tanke på att utjäsningen redan är uppe/nere i 81%. Ölen kommer bli mer än 1% starkare än önskat, men det må vara hänt. Väntar en dag till innan torrhumling.

2023-02-21
Sänker temperaturen till 16 grader och torrhumlar 6g/L. Försöker vara lite hipp och spolar kärlet med kolsyra några gånger innan jag tillsätter humlen. Spolar även kolsyra samtidigt som humlen åker i. Trycker sätter sedan, släpper ut, fyller på osv. Upprepar detta några gånger. Dels för att spola in lite extra kolsyra, men för att trycket blötlägger hulmen under ytan istället för att bara lägga sig ovanpå. Så jag låter humlen åka upp och ner några svängar innan jag fyller på med 10 psi och kopplar bort kolsyran.

2023-03-27
Publicerar utvärdering.

Jag lyckade alltså trycka ner den nedre silplåten i själva påsen, som i sin tur låg i maltkorgen.
Gick ner till 1.5mm krossning, vilket ger lite olika resultat när man blandar maltsorter.
Det här var lite intressant. I denna hink mellanlandar malten innan jag långsamt sänker ner korgen i det uppvärma vattnet. Vanligtvis samlas det en del mjöl i botten på denna hink när jag lyfter korgen till bryggverket…
… men denna gång var den helt tom. BIAB-påsen är otroligt tät.
Så här såg det ut när mäskningen var igång. Snabbt fylldes den övre silplåten med vört som sedan inte sjönk undan.
Fermenter King JR är det nästan 1.5 år sedan jag använde sist, så den fick PBW-behandling med skrubb.
Locket till jäskärlet är det en del pill med. Skruvar och muttrar att plocka loss och rengöra. Inte helt perfekt passform på allt när det väl sitter på plats, men det fungerar och är trots allt en väldigt prisvärd och väl fungerande lösning om man inte vill lägga stora summor på syrereducerande lösningar.
Redo att spola lite kolsyra vid torrhumlingen. Har sett en del fiffiga torrhumlingslösningar för att minimera syretillförsel, men de verkar vara utformade för jäskärlen tillverkade av Keg Land (Fermzilla). Fermenter King Jr. är tillverkad av Keg King vars produkter numera är svårare att få tag på. Jag har fått för mig att dessa två producenter från början hade något med varandra att göra, men kan ha fel.

6 thoughts on “BIAB-in-Grainfather

  1. Förstår inte idéen med BIAB-påse i bryggverket och vad det ska tillföra.
    Jag använder min gamla missfärgade BIAB-påse som humlepåse under torrhumlingen. Jäser i Grainfathers conical fermentor och hänger påsen på jästkärlet på samma sätt som du hängt den på maltpipan. Använder en mortel pistill som tyngd i BIAB-påsen. Det har fungerat bra för mig utan strul med igengeggad tapkran.

    1. Tanken med att prova BIAB-påsen i bryggverket var att få mindre maltmjöl till koket, med andra ord en renare vört, som i sin tur har en massa fördelar. Nu blev det ju inget maltmjöl men inte heller någon recirkulation. Man har på sätt och vis adresserat den utmaningen med de nya grainfathermodellerna, samt Brewzilla, som har konformade bottnar, som då suger med sig maltmjöl och andra rester och lägger dessa ovanpå vörten. Jag som har GF 30 med platt botten får ofta en hel del maltmjöl.

  2. Det där med att den övre plåten vrider sig, eller faller ned beror på att maltbehållaren med tiden blir konisk, så att plåtens silikontätning endast vilar på två ”pivotpunkter”, istället för att ha kontakt med maltbehållarens hela yta.
    Detta ökar med värme.

    Jag höll också på med diverse experiment med metalltråd, för att hålla plåten på plats. Bökigt, och inte helt smidigt.

    Jag gjorde en bättre modifiering, genom att fästa två rör i plåtens handtag, och använda en tvärslå ovanpå maltbehållaren, samt slangklämmor för att fixera plåten.

    Det fungerar utmärkt. Då man på det sättet ej längre kan använda glaslocket, så gjorde jag ett lock av stål, som ligger platt på bryggverket, med de två rören stickande upp genom det.
    All metall är såklart av rostfritt stål.

    Med tiden blev det lite pyssligt med att få silikonslangen från från armen att inte vecka sig, då man inte längre såg genom ett glaslock. Dessutom så vill jag gärna kunna se exakt vad som händer. Det skulle ha behövts ett extra hål får slangen, så att den kunde löpa friare utmed kärlets kant.
    Numera har jag börjat att ej använda locket.

    1. Smart lösning! När designen inte är perfekt från början får man mecka och förbättra själv. Anledningen till att jag kör denna trådlösning är att jag har de uppdaterade silplåtarna. Den övre är egentligen bara till för lakningen, vilket jag inte gör, så den passar inte alls på samma sätt som den gamla ”nästan” gjorde med silikonpackningen. De nya grainfathermodellerna har ju skippat denna övre silplåt helt och hållet.

  3. Nej, KegKing har inte längre någon återförsäljare i Sverige. Norge och Danmark är det som gäller då BrewGoat lagt ner. Jag har behövt reservlock till både SnubNose och King Jr och har fått beställa dyrt från Danmark.. Och sist så läckte det jäkla kärlet ändå, så nu dumpar jag KegKing för evigt och börjar jäsa i Corneliusfat istället. Plast mot metall känns väldigt känsligt, tänker på gängorna.

    1. Håller med. När jag hade Fermentasaurus så läckte bottenventilen konstant och jag vet inte hur många gånger jag försökte åtgärda det. Tror också min King Jr. lever på övertid, men så länge det fungerar är jag glad för jag tycker produktidén är väldigt bra och prisvänlig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *