Gå till innehåll

Saisonlagret har stått tomt ganska länge så det var helt enkelt dags att brygga nytt. Texten till det här inlägget skriver jag i efterhand då jag har fullt upp med annat. Framförallt blev det en kreativ och spännande ändring mot slutet av den primära jäsningen. Men vi tar det från början...

Det finns mycket att skriva och läsa om olika Saisonjäster och undertecknad är vansinnigt förtjust i att testa nya saker. Ibland känner man dock bara för att ge en gammal trotjänare en ny chans, vilket det var dags för nu. När det gäller jäster för Saisonbryggning så rekommenderas det i stort sett två jäster i allt man kan läsa sig till. Brasserie Dupont är Saisonbryggeriernas hela gral och lika känd är deras jäst. Jag har skrivit om det ganska många gånger, men de kommersiella versionerna av Duponts jäst är främst Wyeast 3724 och WLP565. Att dessa ska motsvara jästen som bryggeriet använder är dock något av en halvsanning, men vad vi vet så är både 3724 och 565 uppodlad på jäst som ursprungligen kommer från bryggeriet. Båda dessa jäster har ett rykte om sig att vara lite svårjobbade och läser man om olika hembryggares erfarenhet av jästen verkar 3724 vara den som varit svårast för de flesta att bli färdig med. Att den ska stanna upp helt och hållet i sin jäsning är dock inte riktigt sant, vilket många verkar tro. Istället handlar det om att den kan, med betoning på kan, dra ner på tempot i sin jäsning så pass mycket att man lätt kan tro att den gett upp helt och hållet. Det är ganska många faktorer som påverkar hur jästen beter sig, men om jag ska nämna några så är vörtens sammansättning tillsammans med jästemperatur de viktigaste faktorerna. Egentligen ganska självklart, men man vill alltså skapa en väldigt jäsbar vört samtidigt som man behöver vara lite mer aktiv med jästemperaturer, alternativ starta varmt redan från början. Under mina senaste Saisonbryggningarna har jag varit inne på motsatsen av vad majoriteten av hembryggare på forum runt om på nätet verkar anse viktigt för Saisonbryggning. Jag har själv delat åsikten och tron om att Saison ska jäsa varmt redan från början. Jag har dock uppskattat hur mina öl jästa med 3726 (ursprungligen också Dupont men tillskrivs numera Blaugies) blivit, och dessa har jäst i 18-19 grader hela vägen till FG. Jag ville därför prova hur 3724 fungerade i samma temperatur.

Detta visade sig då bli en väldigt långsam, men ej avstannad, jäsningsprocess. Jag läste en kommentar på ett amerikanskt hembryggarforum som jag tycker verkar stämma ganska bra, och det är att man bör ha samma tidsplan som när man jäser och lagrar en lager när man använder Wyeast 3724. Jag lät ölen jäsa i sammanhanget svala men ändå rekommenderade 22 grader (vågade inte pressa ner temperaturen riktigt lika lågt som med 3726) i en vecka innan jag kände mig tvingad att skruva upp temperaturen till 25. I den temperaturen fick den stå i ytterligare två veckor och då hade den tagit sig ner till 1.016. Det var här jag kände ett behov av att agera då jag behövde jäskammaren till en annan jäsning. Gissningsvis hade ölet behövt stå två veckor till för att nå ett FG, men istället för att flytta ölet till rumstemperatur och riskera att den skulle stanna av, så flyttade jag den till en glasdamejeanne och pytsade i slattarna från en Orval. Om ungefär tre månader borde jag alltså ha en brettad Saison, vilket det var längesedan jag hade. Jag har inte provat att använda slattarna från Orval tidigare, men tanken har slagit mig. Och eftersom det, enligt mig, är en av världens bäst brettade öl så kanske det inte är en så dålig idé. Nu är det bara att vänta.

Basen till ölen är annars i stort sett densamma som jag använt under de senaste bryggningarna. Humlen har dock byts ut till belgiska Goldings vid 60 min och Saaz vid 20. Tanken med ölet från början var att skruva till husets saison på humlefronten, men eftersom detta kommer sluta med en brettad historia får svaret på hur lyckad humlekombinationen blev vänta. I efterhand känner jag mig dock mer peppad på att ha en brettad säsong färdig till mitten av sommaren. Ny version av husets saison är i skrivande stund redan flaskad så även där kommer det snart ett inlägg.


Namn: Chris 2023
Stil: Saison - brettad
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
68%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L
Mängd till jäskärl:
11L
Beräknat SRM/EBC: 5.5/11
Beräknat OG: 1.062
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 35
OG: 1.062
SG: Innan Orvalslatt: 1.016
FG: 1.005 efter tre månader
ABV: 7.5%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
55% Weyermann wienermalt (3.4~L)
20% Weyermann vetemalt (~2L)
15% Weyermann rågmalt (~3L)
5% Omältat korn från Crisp (~2L)
4% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
63ºC i 90 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 24.4L
Mäskvatten:
24.4
Lakvatten:
Mäsk-/lakvattenfördelning:


Vattenbehandlingssidan gick förlorad efter bryggningen, men det var ett sedvanligt 1:3 ratio mellan klorid och sulfat.


Beräknat mäsk-ph: 5.10
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering: -


Humleschema
@60 min - Whitbread Goldings (Belgien) - 20 IBU
@20 min - Saaz - 15 IBU
@10 min - White Labs jästnäring
@5 min - Spindasol B


Jäst
Wyeast 3724. 2 liter förkultur.
22 grader i 6 dagar
25 grader i 15 dagar


Brygglogg

2023-03-03
Sätter förkultur
2023-03-05
Förlänger mäskningen med drygt 30 min då vörten var ganska disig efter 90 min. Rörde som vanlig om 30-40 min in. Ingen glasklar vört men betydligt bättre än efter "bara" 90 min.

Idag strulade pumpen rejält vid kylningen eftersom en stor del, av den i sammanhanget lilla mängden humle, satte igen filtret. Att kyla hela vörten i bryggverket för att kunna lämna köldgrumlingen utanför jäskärlet resulterade troligtvis i att humlen fick gott om tid att suga fast sig mot filtret, detta trots att falskbotten fångade upp en hel del. Jag saknar att kunna brygga med kottar. Det är dessa saker som gör att jag lessnar mer och mer på bryggverket eftersom jag med tiden inser att jag blir mer och mer begränsad. Jag kan ju strunta i dessa saker jag försöker förbättra och bara kyla vörten som vanligt när wortometern visar på rätt temp, men jag vill helt enkelt inte. Jag tror att dessa småsaker kommer resultera i ett bättre öl och det är en ganska viktigt del i att jag vill fortsätta brygga, fundera och läsa på om bryggteknik. Det är ju också lite komiskt att jag för några år sedan, när jag satslakade och kylde med spiralkylare, fick både glasklar vört och köldgrumlingen stannade i grytan, men nu när jag verkligen räknar med dessa faktorer och faktiskt vill, så sätter bryggverket stopp för det hela.

Efter mycket väntan och strul med pumpen (slagit av, blåst ur rören med munkraft) så blev det tillslut en ganska klart vört ner till jäskärlet med hjälp av dubbla sildukar i saftställningen.

2023-03-11
Sex dagar in i jäsningen och den har endast kommit ner till 1.046. Höjer till 25 grader. SG-provet luktade dock väldigt gott.

2023-03-14
Tre dagar senare och SG har nått 1.041. Det går inte fort det här. Lär väl vara klar lagom till sommaren.

2023-03-19
Två veckor in i jäsningen och SG ligger på 1.033.

2023-03-26
SG: 1.016. Orvaldags!

2023-07-01
FG blir 1.005. Buteljerar med Safale F2.

Idag blev det väldigt mycket maltmjöl som fick städas bort före kok.
Både humle och kalldruv lämnas kvar i bryggverket efter kylning.

Ändå någorlunda klar vört till jäsning.