Fermentis har släppt en intressant produkt för oss som gillar brettanomyces. Jag har faktiskt aldrig provat att primärjäsa med en ren brettanomycesjäst, men för sekundärjäsning på flaska så har jag provat på det flera gånger. Mitt tillvägagångssätt har varit att med hjälp av pipett droppa några droppar av "färsk", alltså flytande form, brett i flaskan vid buteljering, med förutsättning att ölet nått ett tillräckligt lågt SG. Jag gör som alla andra och varnar för flaskbomber om man buteljerar en brettad öl vid för högt SG. Själv har jag fått bra resultat när jag brettat saison vid buteljering vid ett SG på 1.006. Men jag vill vara noga med att påpeka att allt handlar om vilka jäsbara sockerarter som finns kvar i ölet samt hur aggressiv brettstam man använder.
När nu Fermentis släpper Brettanomyces bruxellensis som torrjäst finns möjligheten att nå mer pålitliga resultat. Brettanomyces är en jäst och precis som med all annan jäst beror det slutgiltiga resultatet på hur jästen mår. Torrjästen har dock ett stabilare tillstånd, om man kan skriva så, vilket gör att man slipper fundera över jästens vitalitet eller mecka med förkulturer. Ett varm välkomnande med andra ord. Det jag dock uppskattat med att droppa färskjäst i flaska med pipett är att bretten inte behöver komma i kontakt med bryggutrustningen. Dock har jag en separat buteljeringshink för brettad öl, så det borde inte vara några problem. Utmaningen som jag upplever med all torrjäst vid buteljering, t.ex. när man ska tillsätta champagnejäst vid buteljering, är att få en jämn spridning av jästen då den tenderar att klumpa ihop sig eller inte lösa upp sig i ölet om den är kall efter en kallkrash. Samma problematik torde uppstå för denna torrjäst. 5 gr av den brettade torrjästen ska räcka till 100 liter, så det blir lite småpilligt att pytsa ner sådana små mängder torrjäst direkt i flaskorna, även om det är fullt möjligt.
Br-8, som jästen heter, rekommenderas inte till primärjäsning om man inte tillsätter en annan jäst samtidigt. Den ska hantera alkohol upp till ungefär 8.5% och sekundärjäsningen ska ske i 15-25 grader. Efter en månad ska ölet fått karaktär från bretten med en flasklagring mellan 3-6 månader rekommenderas. För att säkerställa att bretten har tillräckligt med socker att tugga i sig under jäsningen på flaska så ska 5-10 g socker per liter tillsättas beroende på vilken kolsyrenivå man vill uppnå. Med andra ord så kan man inte förvänta sig utvecklad brettkaraktär genom att endast tillsätta jästen i till ölet. Varför man rekommenderar detta förstår jag inte eftersom det kvarvarande sockret i en utjäst öl tillsammans med nytt socker borde kunna förse bretten med så pass mycket socker att en flaskbom kan uppstå. Jag får dock anta att Fermentis genomgått en hel del kontroller innan man släppte produkten på marknaden. Vad jag vet är det den första brettjästen i torrt format och det som återstår att se är vilka smaker den bidrar med. Är detta något som faller bryggare som jobbar med brett i smaken tror jag det kan bli en populär produkt bland kommersiella bryggerier. Bland oss hembryggare kommer vi nog fortsätta vara en liten skara som använder brett, men jag uppskattar verkligen att jästen nu finns i ett mer lätthanterligt format. Min tanke är att prova på den vid nästa buteljering av en Saison eller eller en belgisk pale ale.
Efter att ha blivit lite småless på de ordinarie ölsorterna jag brygger och dricker kändes det kul att prova på en kraftigare stout. Dels köpte jag för ett tag sedan några olika ekade öl från Founders och då uppstod ett litet sug på att prova brygga en kraftig stout i "breakfast"-stil.
Min enda bryggerfarenhet av denna stouttyp är tre år gammal och då blev det på tok för mycket hårdrostade maltsorter, vilket resulterade i en kärv och näst intill odrickbar öl. Den gången låg andel rostade malt (50 lovibond och högre) på 18% av den totala maltnotan. Detta var något jag hade i bakhuvudet till denna gång så jag minskade till 13%. Att jag gör en avvägning vid just 50 lovibond är egentligen bara en tillfällighet då de maltsorter som jag valt ut, som är av lite mer rostad sort, börjar vid 64 lovibond. Jag känner dock att jag är tvungen att hitta någon slags riktlinje för en potentiell rostad kärvhet som jag kommer vilja ha mer eller mindre av, och att dra upp denna riktlinje är ett metod som jag sedan kan utvärdera.
Dagen innan det var dags för bryggning passade jag på att smaka lite på alla maltsorter före krossning vilket fick mig att fundera på maltnotan ännu en gång. Nu blev det inga justeringar, men jag kan konstatera att det är väldigt givande att smaka på malten då jag blev lite orolig att jag även denna gång gått på för mycket med den rostade malten. Samt att jag nog skulle kunna skippa några av de lättrostade soterna då dessa till stor del smakar likadant (brända brödkanter, torkad frukt mm.) Men vi får se hur denna blir. Klart intressantast smak av den rostade havren, crystal 150, crystal 240 och biscuit har den sistnämnda. Inför en potentiell ombryggning hade jag funderat på att plocka bort de övriga sorterna helt och hållet, men nu ska vi inte gå händelserna i förväg utan en gedigen provsmakning och utvärdering ska genomföras. Biscuit har en otroligt trevlig knäckighet som de övriga inte kommer i närheten av.
Ett sätt att försöka få lite mer rondör till smakerna och munkänslan är att välja en jäst som inte jäser ut alltför mycket. Vid förra försöket körde jag på den klassiska WLP001 California Ale (Sierra Nevada), men för att uppnå ovan nämna resultat kommer jag denna gång jäsa med lika klassiska WLP002 English Ale (Fullers).
Humlens enda funktion för denna öl är att bidra med beska och jag har flera paket av Perle hemma, vilket har ersatt Columbus och Magnum som min favorithumle för tidiga "bittergivor". Alltid ren och frisk rakt igenom.
Namn: Carcosa (2022) Stil: Dubbel havrestout? Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Mäskeffektivitet: 54% Beräknad mängd till jäskärl: 10L Mängd till jäskärl: 7.5L Beräknat SRM/EBC: 45/90 Beräknat OG: 1.090 Koktid: 60 min Beräknat IBU: 45 OG: 1.089 FG: 1.024 ABV: 8.5%
Humleschema @60 min - Perle - 45 IBU @10 min - White Labs jästnäring @5 min - Spindasol B - 20g/100L = 2g
Jäst WLP002 - 2L förkultur Jäsning i 19 grader till FG.
Brygglogg 2022-11-05 Sätter förkultur.
2022-11-06 Bryggdag. Egentligen inte så mycket att rapportera om annat än att jag börjat lära mig att exakt hur mycket mer vört som försvinner när jag "silar av" den i patinagryta efter kok. Allt detta beror på vilken typ av öl jag brygger samt hur mycket jag beräknar att jag får ut. Dagens bryggning var beräknad att ge 10 liter till jäskärlet med gav 7.5. Nu i efterhand hade jag kunnat brygga betydligt mer, men jag vill ha marginaler när jag brygger med en för mig ny jäst för att undvika att vörten under aktiv jäsning klättar upp ur röret och kletar när jäskylen, vilket jag fick erfara vid den senaste stoutbryggningen för tre år sedan, då med WLP001. Dagens enda missöde var att jag glömde att stoppa tillbaka falskbotten när vörten skulle tillbaka till byrggverket för kok, men det spelade egentligen ingen roll. Aktivitet i jäskärlet några timmar efter att jästen åkt i.
2022-11-08 Aktiviteten i vattenlåset har helt upphört redan efter två dagar. Låter stå i några dagar innan jag kollar SG då den säkert har mer att ge. Har läst att den här jästen kan vara ruskigt snabb om den är pigg, vilket den uppenbarligen varit nu.
2022-11-10 SG: 1.027
2022-11-12 Tillsätter ekflis från bourbonfat (3g/L) samt två vaniljstänger som legat med bourbon i tre dagar. SG: 1.024.
Efter den senaste bryggningen befann jag mig lite i valet och kvalet kring vad nästa bryggning skulle bli. Efter en del överläggning föll valet på att brygga om min pilsner efter samma recept som sist. Kanske inte den mest inspirerande bryggningen eller läsningen, men resultatet sist tycker jag talar för sig själv om man beslutar sig för att brygga om exakt samma öl igen. Eftersom det är en ganska lång lagringsperiod (4-6 veckor tycker jag funkat bäst) så blir det också ganska länge mellan bryggdag och servering, så det är bara att sätta igång.
En annan sak värd att nämna är att jag tror mig fått rätt bra koll på hur jästen fungerar. Saflager W-34/70 har ett temperaturspann på 9-15 grader, men jag har fått betydligt bättre och pålitligare resultat när jag jäst i 12 grader med en höjning till 14 mot slutet. Nu har jag dock inte provat att jäsa i det högre spannet under hela jästiden och även om jag inte betraktar mig som någon lagerexpert så finns det trots allt en anledning att man inte jäser dessa lagerjäster i aletemperatur.
Det blir samma procedur kring mäskningen som under förra bryggningen där jag kommer flytta vörten efter avklarad mäsk till en patinagryta för att kunna rengöra botten av bryggverket och tömma bort mjöl samt maltrester. Med pump och slang går det både snabbt och smidigt och torde inte vara en oxideringsfaktor. Jag kommer dock inte utföra flytten förrän vörten är klar, vilket kan förlänga mäskningstiden något. Men det gör jag mest för att jag vill få koll på hur lång tid det faktiskt tar innan den bli klart, och för att jag tror det påverkar slutresultat på ett positivt sätt.
När malten ska krossas kommer jag lägga 5 minuter extra på att få till en jämn och fin krossning där skalet till alla kornsorter ska knäckas utan att malas sönder allt för mycket. Det är verkligen ett finlir, men detta påverkar i sin tur fastbränningar och vörtens klarhet.
Namn: Pils II Stil: Tysk pilsner Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Mäskeffektivitet: 77% Beräknad mängd till jäskärl: 14L (räknar med 2 L förlust) Mängd till jäskärl: 10.8 Beräknat SRM/EBC: 6/12 Beräknat OG: 1.045 Koktid: 90 min Beräknat IBU: 45 OG: 1.046 FG: 1.010 ABV: 4.7%
Humleschema @60 min - Perle 8AA - 25 IBU @20 min - Perle 8AA - 15 IBU @15 min - White Labs jästnäring @10 min - Perle 8AA - 5 IBU @0 min - SpindasolB - 20g/100L = 2.4g till 12L vört
Jäst Fermentis Saflager W-34/70 - 2 pakter Jäsning i 12 grader. Höjning till 14 grader sista biten.
Brygglogg 2022-10-22 Ställde klockan på 06:00 på lördagmorgon och när jag kom ner i bryggrummet var vattnet 67 grader och redo för inmäskning. Att ställa vattnet på två grader över mäsktemperatur har visat sig ganska lagom då temperaturen sjunker ca. två grader när inmäskningen är klar. Bryggdagen flöt på bra utan några problem. En sak jag behöver påminna mig själv om är att man inte drar på pumpen på max efter att man mäskat in, samt efter min omrörning halvägs genom mäskprogrammet. När man rör om i malten så flyttas den runt och tar lite tid på sig att landa mot botten av maltkorgen igen. Om man då dra igång pumpen för tidigt och för kraftigt upplever jag att maltbädden blir mer kompakt. Extra märkbart blev det denna gång då jag drog igång pumpen för att efter avslutad mäskning flytta den till patinagrytan, innan jag lyfte upp maltkorgen. Det skapas då ett annat sug och maltkorgen var betydligt tyngre att lyfta upp, samt att det tog bra mycket längre tid att vörten att rinna igenom maltbädden. Detta ledde troligtvis till att vörten sjönk ganska rejält i temperatur när den mellanlandade i patingrytan. Förhoppningsvis kommer detta inte ställa till den i slutändan. Jag skulle dock kunna vinna en del tid om jag hade en värmekälla till patinagrytan som då hade kunnat börja värma vörten medan jag rengör bryggverket.
Fick även idag kvitto på hur stor skillnad det gjorde att lägga lite extra tid på krossningen. Även om bryggningen krävde fyra olika maltsorter så kom alla dessa från Weyermann och efter noggrann inspektion av de olika malterna kunde jag konstatera att alla hade samma storlek. Misstänker att alla är olika mältningar på pilsnermalt. Efter att ha testa mindre mängder på olika valsavstånd i min kvarn så landade jag i att 1.6mm för denna typ av malt är den bästa. 1.5 blev för finkrossat medan 1.7 lämnade en del orörda korn. Detta i kombination med den två grader förhöjda temperaturen på mäskvattnet ledde till att bryggverkets element fick mindre att göra än vanligt, vilket inte resulterande i någon fastbränning på botten. En lätt hinna av stelnat maltmjöl fanns, men det behövdes inte skrubbas något alls mellan mäskning och kok. En liten och för vissa obetydlig detalj, men jag tror att detta gör skillnad i smaken då inte rester av malten bränns under 60-90 minuter kok. Bryggdagen tog drygt fem timmar från väckning till avslutat städ.
2022-10-23 Kväll och bra drag i vattenlåset 1,5 dag efter den tillsattes.
2022-10-28 Aktiviteten i vattenlåset har minskat. Höjer tempen till 14.
2022-11-01 SG ligger på 1.010 vilket jag misstänker blir FG. Gott så. Drar igång en kallkrash under kvällen. Mätte SG under tidig morgon.
I stort sett ingen fastbränning efter mäsking att tala om. Snabb avtorkning och sedan tillbaka med vörten för kok. Noggrann krossning och jämn temperatur under inmäskningen gjorde skillnad.
Då var det dags för ännu en split-batch i hembryggeriet. Ena halvan blir ännu en version av husets Saison där jag kommer återanvända mycket från den förra bryggningen i form av semi-öppen jäsning utan vattenlås i en svalare temperatur samt 3726 från Wyeast. Jag vill prova samma enkla humlekombo som i min pilsner eftersom jag tycker den fick en humlekaraktär som jag tror skulle passa bra i säsongen, så det blir 100% Perle denna gång. I föregående blogginlägg skrev jag om klarning med hjälp av Spindasol B, som jag beställde från Maltmagnus, som jag nu kommer prova för första gången på den varma sidan av bryggningen. Jag väntar någon bryggning med att använda det i jästtanken eftersom jag vill se vilket resultat det ger på endast den varma sidan först. Eftersom Spindasol endast gick att få tag på från just MM så passade jag även på att beställa lite av den specialmalt som passas Saison bäst, nämligen dinkelmalt (spelt). Denna får ersätta vetemalten denna gång, samt att jag skruva om lite i maltnotan i övrigt. Men det kommer inte bjuda på några större överraskningar i slutresultatet.
Den andra halvan kommer jag jäsa med Orval-jästen, vilket kommer resultera i en starkare version av min belgiska pale ale Stolle, som egentligen är en öl jag vill ha i ett betydligt svagare utförande. Dock var det nu lite för länge sedan jag bryggde med WLP510 och jag ville se om även denna öl i ett starkare utförande kan röra sig i Saisonland eller om det blir något annat.
En annan sak som jag funderat på är fastbränningarna i botten på mitt bryggverk. Oftast ställer de inte till det under koket. Men när jag väl diskar och skrubbar bort bottenytan närmast elementen så funderar jag på hur det egentligen påverkar smaken när maltrester bränner fast på botten. För att försöka undvika detta kommer jag, med hjälp av pumpen, att flytta den färdigmäskade vörten till en patinagryta med lauterhelix, rengöra botten på bryggverket så fort som möjligt, försiktigt återföra vörten till bryggverket med hjälp av slang, för att sedan dra igång koket. Lite extra arbete med något jag funderat på att test ett tag, och nu är det dags. Jag siktar på att få en så pass klar vört som möjligt under mäskningen med bryggverket, men eventuella rester kommer förhoppningsvis också silas bort av lauterhelixen i patinagrytan. Eftersom jag också använder mig av slang och tyngdlagen kommer jag troligtvis inte hinna introducerar särskilt mycket syre till vörten innan kok.
Namn: Phare XV och Storstolle Stil: Saison och belgisk pale ale Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Mäskeffektivitet: 63% Beräknad mängd till jäskärl: 16L Mängd till jäskärl: 9+5 = 14 liter (note to self. bryggverket klarar en liter till under mäsk) Beräknat SRM/EBC: 4/8 Beräknat OG: 1.056 Koktid: 60 min Beräknat IBU: 45 OG: 1.051 FG: 1.007 på båda ABV: 5.8 % på båda
Humleschema @60 min - Perle 8AA - 25 IBU @20 min - Perle 8AA - 20 IBU @15min - White Labs jästnäring @5min - Spindasol B - 20g/100L = 3.2g till 16L vört
Jäst Wyeast 3726 och WLP510 Rekommenderad antal jästceller: 166MD Beräknad mängd jästceller: 325MD per öl
Brygglogg 2022-09-01 Sätter förkulturer.
2022-09-03 Ställde klockan 05:00, alltså en lördag, för att sätta igång. Vatten och malt förberedde jag igår så det var var bara att kliva ner i källaren och mäska in. Bryggdagen (morgonen) löpte på utan problem och det kändes ganska skönt att i och med att bryggningen fortskred bli piggare och piggare, istället för att bli tröttare och tröttare samt mindre motiverad, vilket brukar vara melodin när jag brygger på kvällarna. Att pumpa vörten efter mäskning till patinagrytan gick lätt som en plätt. Eftersom jag inte stegmäskat så höll värmeelementen i botten på bryggverket sig lugna under mäskningen och det var inget som bränt fast när jag rengjorde. En viss yta fanns dock på botten, men denna var mycket enkel att skrubba bort. Glasklart är att det blir en hel del maltmjöl kvar i botten trots att pumpen jobbar nedifrån och upp. Att få bort detta gör gott både för att undvika fastbränning under koket samt att borttagandet ger en renare vört. Efter rengörningen av botten på bryggverket var det bara att koppla på en slang till patinagrytan och leda ner denna till botten av bryggverket, öppna ventilen och låta lauterhelixen filtera bort ytterligare maltrester som följt med pumpen. Jag rör om i vörten med ca. 45 minuter kvar av mäskning och trots ytterligare 45 minuter filtrering så fick jag inte en särskilt klar vört. Så fick det bli denna gång. Jag skulle kunna lägga mer fokus på min krossning av malten. T.ex. så är ett tydligt förbättringsområde individuell krossning av olika maltsorter. Vete-/dinkelmalt är t.ex. mindre än pilsnermalten, vilket gör att inte alla korn krossas. Sedan blir vissa kornsorter för välkrossade, vilket leder till dessa maltrester som jag nu försöker bli av med. Återföringen av vörten till bryggverket gick fint och så fort botten börjat fyllas så kunde jag höja elementen till kokeffekt. I och med att det blev en del maltrester kvar från mäskningen i bryggverket, samt efter filtreringen i patingrytan, så fick en del vört gå till spillo. Om detta leder till minskad fastbränning, renare vört, förhoppningsvis stabilare smakutveckling och hållbarhet på ölet så är jag beredd att gå med på en lite större förlust av vört. Det är bara att öka på den beräknade volymen i bryggprogrammet. Allt detta blir i slutändan en avvägning av vad man tycker känns rimligt att göra. Det är inte troligt att jag kommer ägna mig åt denna extra filtreringsprocedur till all öl jag brygger. Men när det gäller Saison som jag hela tiden försöker förfina, så känns detta i dagsläget rimligt, medan stegmäskningens tidsaddering å andra sidan, inte känns rimligt just nu. När man fokuserar på dessa bryggtekniska detaljer blir det dock ganska uppenbart hur bristfälliga dessa enkärlssystem blir. Jag förstod ganska länge inte poängen med trekärlssystem som sköttes antingen med hjälp av tyngdlagen och avancerade svettsställningar eller pumpar. Dessa är dock överlägsna när det gäller att producera vört fri från fetter, proteiner och andra syrereducerande beståndsdelar.
2022-09-08 Efter 5 dagars jäsning: SG på WLP510 = 1.014 SG på 3726 = 1.011 Höjer från 18 grader till 20 för att hjälpa med de sista pinnarna. Eftersom det bara blev ynka 5 liter till orvaljästen (510) så är det ganska troligt att denna redan nått FG. Senaste gången jag bryggde med denna jäst blev FG just 1.014. Kommer troligtvis flytta detta jäskärl till kylen under helgen för kallkrashning medan 3726:an får tugga vidare eftersom denna brukar behöva några dagar på sig för att tugga i sig de sista pinnar ner till ett FG runt 1.007.
2022-09-11 SG på WLP510 = 1.009 SG på 3726 = 1.009 510:an verkar jobbar vidare trots allt. Den blir således kvar i jäskammaren tillsammans med 3726:an.
2022-09-14 FG landar märkligt nog på 1.007 på båda ölen. Kallkrashar.
2022-09-17 Buteljerar båda ölen. Denna gång utan någon champagnejäs utan bara sockerlag. Endast på 75:or.
Överföring till kittel med lauterhelix efter avklarad mäskning.Syns kanske inte så väl, men i botten av bryggverket låg det maltmjöl till ett halvt brödbak.En hel del kvarlämningar i kitteln efter återföring till rengjort bryggverk. Syns speciellt närmast utloppet av helixen.
Under senaste halvåret har mitt intresse för vin vuxit ganska avsevärt och i och med detta följer ju en del, precis som med öl, förutfattade meningar om hur vin ska drickas. En sak som jag blivit övertygad om, och är ganska vedertaget oavsett hur intresserad eller kunnig man är, är att vin smakar bättre av att luftas en viss tid innan avsmakning. Vi har en dekanteringskaraff hemma som ofta används när det är en viss typ av röda viner som ska drickas. Detta är ju ett exempel på en av många ritualer vindrickare har för sig, också är det nog en av flera bidragande faktorer till varför vin anses som "finare" än öl, att det finns mer invanda och accepterade ritualer kring hur drycken ska förtäras. En öl är en öl, medan vin är något lite finare.
Tanken har dock slagit mig om man kan använda någon av vinvärldens ritualer kring öl när denna dryck ska inmundigas och ifall det kan förhöja ölets smaker? Visste ni förresten att öl faktiskt är en betydligt mer komplex dryck än vin? Går man ner på kemisk(?) nivå så innehåller öl ungefär dubbel så många smakbärande komponenter än vin, vilket per definition borde göra den dubbelt så komplex som vin. Sedan kan man även nämna att kaffe i sin tur är ungefär tio gånger så komplext som öl.
I mitt förra inlägg skrev jag några rader om att jag tycker att vissa öltyper, som t.ex. Saison, smakar bättre av att få lufta sig i glaset 5-10 minuter innan jag dricker ölet. Att ta ut en flaska från kylen, hälla upp ölet i ett glas och sedan vänta tills temperaturen kommit ner borde kunna vara praxis för ganska många typer av öl. Detta går kanske lite emot de senaste, snart tio år, av IPA- och häjshype då vi blivit itutade att ölet ska drickas snabbt och färsk. Det där med att det ska drickas färsk är en annan ren bryggteknisk aspekt som jag tror förvirrat många hembryggare. Det är nog fler ölstilar som inte ska drickas purfärska eftersom de behöver tid i flaska, på klarningstank eller på fat. Färsk och ung öl, direkt och snabbt är mer ett undantag än än regel.
För att spinna vidare på ämnet ovan och för att hålla sig till inläggets ämne så kan man även för öl prata om vintermen "drickfönster". Vin är en produkt som generellt har en längre hållbarhetstid än öl samt att den i flera fall har en positiv utvecklingskurva desto längre tid det går, till skillnad från öl som med längre lagring (år) ofta blir sämre. Lagringsdugligt vin kommer ofta till ett så kallat drickfönster då vinet smakar som bäst. Detta är ännu en sak som är svårt med vin. Hur ska man veta när fönstret är öppet? Termen drickfönster går också att applicera på öl. Tidsaspekten är givetvis helt annorlunda då få ölsorter klarar av en längre lagringstid. Men visst kan man prata om drickfönster för ganska många stilar. IPA och Pale ale smakar generellt som bäst desto färskare ölet är, medan jag tycker att t.ex. en Saison behöver 1-2 månader på sig. Skillnaden mellan bryggerier och vinproducenter tänker jag också är rätt stor när det handlar om att släppa produkten ut på marknaden. Vinproducenter släpper generellt sin produkter för försäljning när vinet genomgått en längre procedur av jäsning och lagring på diverse fat. Det innebär dock inte att vinet är som godast när det släpps för försäljning. Årgångsviner smakar olika och utvecklas olika och man kan säga att det är upp till konsumenten att avgöra när vinet ska drickas. När det gäller öl så är det generellt redo att drickas när bryggeriet släpper det. Eventuell lagring har redan skett och som ölkonsument slipper du också i de allra flesta fall fundera på när det ska drickas. Inom hembryggarvärlden tycker jag dock det skapats en del felaktigheter på grund av vissa saker. Det tog några år innan jag förstod att all den öl som jag själv brygger inte nödvändigtvis är som godast när kolsyran infunnit sig. Pilsner, lager, Saison, barley wine, stouts mm. behöver generellt lite tid på sig. Allt beror på stil och om det ska serveras på flaska eller fat.
Att dekantera öl i en karaff är det nog få som sysslar med. Dels kanske det känns onödigt och i vissa vall dumt då det inte gynnar smakerna av ölet, dels känns det kanske också snobbigt och på gränsen till larvigt. Jag vill dock lyfta tanken på att dekantera öl som i grunden inte har så mycket kolsyra, t.ex. en engelsk ale med låg %. Kan kanske locka fram fler smaker i en sådan typ av öl? Kanske även vissa varianter av spontanjäst öl som har väldigt låg eller helt och hållet saknar kolsyra? Vanligt luftning i glaset torde man dock kunna komma rätt långt med.
Att vinet har rätt temperatur när det ska drickas är det väldigt noga med i vinvärlden. Här tycker jag generellt att det kan slarvas när det gäller öl, vilket jag till viss del kan förstå. Det fina med en öl är ibland att det inte behöver vara så komplicerat. Ibland ska den bara vara riktigt kall och det är inte helt omöjligt att en majoritet av landets öldrickare resonerar just så. Det är väl sällan en öl är godare en varm sommardag när den är riktigt kall? När det gäller min egen hembryggda öl och öl jag köper hem, som inte ska drickas på den där varma sommardagen, är jag dock ganska noga med serveringstemperaturen. Jag litar inte på mina egna smaklökar, eller någon annans, om ölet är för kallt. En låg temperatur är en en mycket effektiv motarbetare till att upptäcka felsmaker. T.ex. är det väldigt mycket svårare att upptäcka den vanligaste av felsmaker, DMS, om ölet dricks för kallt. Jag tycker även beskan framträder på ett helt annat sätt samt att ölet upplevs renare rent generellt. En för varm öl är å andra sidan sällan gott, men jag dock vara ett sätt att finna felsmaker lite enklare. Dricker man en öl som är ljummen utan att hitta felsmaker så säger det något om någon kvalitetsaspekt. Vill man alltid dricka sin hembryggda öl jättekall och tycker det är gott är det fullt rimligt. Du själv bestämmer över din egen öl. Vill du bli en bättre ölbryggare kan det dock vara en bra idé att fundera på i vilken temperatur du ska dricka ditt öl.
Det är inte omöjligt att det dyker upp fler idéer kring detta ämne längre fram.
