Gå till innehåll

På en bädd av pilsner- och vetemalt. Dinkelflingor (vänster) och rågflingor (höger). Bryggsalt i mitten.


Att brygga saison med nästan 100% pilsnermalt fungerar bra om man använder en jäst som tillför mycket karaktär. Som jag varit inne på tidigare så är detta en maltnota som bland annat Dupont använder sig av. Att detta fungerat någorlunda bra för mig också är dock inget som jag nöjer mig med. Jag har provat att kombinera pilsnermalten med stora mängder (50%) rågmalt och en annan gång vetemalt, vilket inte gett mig riktigt vad jag letar efter. Min målbild just nu är en saison som är torr, friskt, lättdrucken och med en viss struktur i munkänslan tillsammans med klassiska humlesmaker. Just detta med struktur i munkänslan är det som jag denna bryggning riktat in fokus på. Därför tänkte jag denna gång undersöka om omältade sädeslag bidrar med det jag eftersträvar. Vid senaste besöket på matvaruaffären införskaffade jag mig ett paket dinkelgryn och ett paket råggryn. Det som skiljer dessa från dinkelmalt respektive rågmalt är att de inte mältats, utan istället fuktats och valsats (pressats). Omältade gryn (oftast havre) bidrar till betydligt större andel beta-glukos i vörten, vilket enkelt förklarat bidrar till munkänsla.

Om det endast var munkänsla jag var ute efter hade jag använt mig av just havre. Nu var jag dock nyfiken på dinkel och råg. För att komma fram till hur dessa smakar och hur mycket jag ska tillsätta till maltnotan så prövade jag att göra en gröt på de respektive sädesslagen dagen innan bryggningen. Jag blandade helt enkelt gryn med vatten och körde dessa i mikrovågsugnen och smakade av. Råggröten hade som väntat betydligt mer karaktär än dinkelgröten, vilket jag anade från den senaste bryggningen. Djupa, fylliga smaker med kryddig karaktär. Dinkelgröten var anonymare i sin smak, var lenare, mjukare, gräddigare med en viss strävhet. Till maltnotan blev andelen dinkelgryn större då jag har förhoppningar om att dessa ska bidra med den struktur jag söker, samt att jag blev något avskräckt av rågmalten från den förra bryggningen.

För drygt ett år sedan bryggde jag en saison med tre olika jäststammar som efter en längre tid på flaska utvecklades till en intressant öl. Har kvar några flaskor som jag inom kort hoppas på att kunna återbesöka. Nu, ett år senare, har jag skaffat mig en större kunskap om olika saisonjäster och känner mig mer nyfiken på att kombinera två olika stammar. En för tydlig karaktär och en annan för garanterad låg utjäsning, lägre än vad jag tidigare lyckats få ner de mer karaktärsfulla jäststammarna. Det har blivit några bryggningar med wlp565 och WY3724, som något klumpigt ofta anses vara en och samma. Jag tycker mig föredra White Labs version över Wyeasts. Även om båda jästerna producerar smakrik öl, är det något jag inte är riktigt tillags med. Därför tänkte jag denna gång pröva att skruva ner temperaturen något på jäskammaren då det var ett bra tag sedan jag prövade att jäsa saison något svalare.

Huruvida denna teknik med två olika jäster kommer vara framgångsrik eller inte återstår att se, och man kan diskutera när man ska tillsätta de olika jästerna. Eftersom jag är ute efter smak och karaktär från 565 känns det rimligast att tillsätta den först. När jästen kommit igång och arbetat så bildas de tydligast framträdande smakerna redan efter 12h, enligt White Labs. Min initiala tanke var att låta 565 jäsa några dagar, för att sedan tillsätta 3711 för att avsluta jobbet då denna likt Belle saison, BE-134, Napoleon och M29 ska jäsa ut riktigt lågt. Dock har jag spekulerat i att jästen eventuellt kan vara känslig för alkohol, vilket har bildats efter några dagar av aktiv jäsning, vilket kan leda till att man inte får ut önskad effekt av den andra jästen. Jag kommer därför att tillsätta 3711 12h in i den aktiva jäsningen. Risken finns dock att smakkomponenterna från en av jästerna kommer att dominera den andra. Vi får se.

När det gäller humlen är jag någorlunda nöjd med användningen av de  klassiska humlesorterna så jag kommer fortsätta i gamla spår med två varianter av Goldings.


Stil: Saison
Bryggmetod: Satslakning
Beräknat SRM: 3.5
Beräknat IBU: 40
Beräknat OG: 1.052
OG: 1.052
FG: 1.005
ABV: 6.2%
Koktid: 90min
Effektivitet: 73%
Mängd till jäskärl: 10.9L


Total mängd vatten :20L
Mäskvatten: 12 L
Lakvatten: 8L


Maltnota (kg-%)
65% Weyermann Pilsner 1.7L
15% Weyermann Vete 2L
15% Dinkelflingor
5% Rågflingor


Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

4gr Kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
0.5gr Bordssalt
3gr Kalciumklorid
4ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 112
Magnecium: 17
Natrium: 16
Klorid: 98
Sulfat: 178


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.34
Mätt mäsk-ph: 5.4
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -102
*Rekommenderad resterande alkalinitet: -30-30


Mäskning
64°C i 120 min


Humleschema
@60 min - East Kent Golding 5.4AA - 15 IBU
@60 min - Styrian Golding 2.5AA - 15 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@5 min - East Kent Golding 5.4AA - 5IBU
@5min - Styrian Golding 2.5AA - 5 IBU


Jäsning

Jäst
WLP565 och Wyeast 3711 (3711 tillsätts 12h efter 565)
Jässchema
22c första dagen av aktiv jäsning. Sedan ökning med 1 grad per dag till 27c. Sedan 27c till FG.
Rekommenderad antal jästceller: 141md (+1)
Beräknad mängd jästceller: 170md

FG 1.005


Brygglogg

2018-11-17 Höftade en uppskattad sänkning av effektiviteten med tanke på total mängd gryn i mäsken och träffade rätt OG. Gjorde även en justering i sista sekund på total IBU som jag sänkte något eftersom jag förväntar mig en mer utjäst öl än vanliga 1.008 eller däromkring. Fick ut lite mindre vört än jag tänkt mig, men det var dock mycket låg-alfahumle och gryn som sög åt sig lite extra vätska.

2018-11-28 SG:1.006.

2018-12-05 FG:1.005. Buteljerar i 33cl flaskor med 2 st. carb. drops per flaska. Flaskjäser i 25°C.

 

*Palmer & Kaminski 2013

Den här ölen ser god ut, då kommer jag söka bekräftelse på detta även fast den kanske inte var det. Nu var ölen ganska god trots allt.


I mitt yrkesliv har jag under hösten pratat om och funderat en del på konfirmeringsbias. Ett tillsynes svårt begrepp som också är svårt att brottas med på ett personligt plan. Konfirmeringsbias handlar om att man är omedvetet selektiv i information som bekräftar eller dementerar ens fördomar eller förutfattade meningar. Vi vill gärna fortsätta tro på det som vi redan tror på även om fakta hävdar motsatsen. Konfirmeringsbias blir som mest aktuellt när det handlar om vår identitet och tillhörighet, vi blir mer faktaresistenta när saker om vår tillhörighet och identitet ifrågasätts. Vår konfirmeringsbias sätts på prov när saker polariseras i vårt samhälle, t.ex. kring val, vilket gör det lättare för felaktig information att spridas. Att kring valtider ta politisk ställning innebär för många att befästa sin identitet eftersom man faktiskt tvingas fundera kring sitt ansvar i vissa frågor som annars inte ägnas mycket tid åt. Under hösten har konfimeringsbias fullkomligt slagit i taket här i Sverige eftersom det har varit val vilket har lett till att det sprids tonvis med felaktig information, fake news och så kallad alternativa fakta på sociala medier. Jag har dock kommit fram till att konfimeringsbias, att alltså söka bekräftelse på sådant man vill tro även om det kanske inte stämmer, gäller inom ölbryggning.

Man behöver inte besöka många bryggningsrelaterade forum, svensk- som engelskspråkiga, för att få en förståelse för hur väldigt många hembryggare resonerar. Många har en ganska bestämd uppfattning om vad som är rätt eller fel samt hur man reagerar när påståenden ifrågasätts. Jag hävdar dock att man inom hembryggning, och i många andra saker i livet, bör våga ifrågasätta saker och faktiskt undersöka själv. Detta blir dock jobbigt för de allra flesta, vilket i vissa fall leder till att man gärna fortsätter i gamla spår och söker bekräftelse för detta. Allt som oftast blir jag trött mitt eget undersökande och utvärderande, ibland till den graden att jag inte tycker det är roligt med hembryggning längre. Jag tillfredsställs dock av fakta och erfarenhet. Hur ska jag verkligen veta vilken saisonjäst som jag tycker är bäst? Jo jag får väl helt enkelt pröva alla. Sådan är jag, även om jag ibland suckar åt mig själv.

Under de åren jag sysslat med hembryggning har jag plockat upp en del ämnen där människors konfirmeringsbias polariserar hembryggarvärlden i olika läger. Att konfirmeringsbias är vanligt inom ölbryggning tror jag beror på en kombination av bekvämlighet och det faktum att ölbryggning är en ganska krävande hobby. Man vill ofta inte göra de där små eller stora ändringarna i sina bryggrutiner eftersom man tidigare varit rätt nöjd med resultatet. Gott nog. Det handlar ju trots allt om att man ska trivas med det man gör. Sedan finns det också andra sidan, som hävdar att absolut alla ändringar man gör, alla prylar och minuter man tillför till sin bryggdag, resulterar i något positivt som är helt otänkbart att ifrågasätta.

Här kommer en lista på några ämnen som på grund av ölbryggares konfirmeringsbias polariserar:

  • Vattenbehandling
    Ena sidan hävdar att eftersom ca 95% av öl består av vatten så bör man också sätta sig in i vattenbehandling. Man hävdar också att det gör skillnad på slutresultatet.
    Andra sidan hävdar att det är överkurs och faktiskt inte påverkar resultatet märkbart eller någonting alls. Ett relativt populärt bryggeri i Stockholm, vars bryggeripub jag besökte flera gånger när jag bodde där, hävdade i sin begynnelse att vattnet i Stockholm är så pass bra att det inte behövde behandlas. Smakar det gott går det bra att brygga öl på, är bekanta ord.
  • Förkulturer
    Ena sidan hävdar att förkulturer är ett absolut måste för att tillhandahålla din kära vört med pigga celler.
    Andra sidan hävdar att så länge du har tillräckligt med celler så behöver du ingen förkultur. Köp ett extra paket jäst om du behöver. Här hävdar t.ex. jästtillverkaren Imperial Yeast att man absolut inte ska behöva någon förultur och att de garanterar 200 miljarder jästceller om jästen förvarats på rätt sätt.
  • Rehydrera torrjäst
    Ena sidan hävdar att blötläggning inte tillför något och att det bara är extra pyssel under bryggdagen. Fermentis hävdar på sin hemsida att man uppnår bättre resultat utan att blötlägga i förväg, gällande vissa jästsorter.
    Andra sidan hävdar motsatsen.
  • LODO-bryggning
    Bland svenska hembryggare ett hett ämne just nu. Främst för att Spiedel nu satsat hårt på ett tillbehörskit till sina helautomatiserade bryggverk som har fått bryggare att börja fundera kring sina oxidera öl. Vi ser även att den syremotverkande tillsatsen antioxin gick som smör i solsken på humlegårdens webbshop.
    Ena sidan hävdar att ölen får bättre hållbarhet, mjukare och lenare maltprofil genom att man aktivt jobbar med att tillföra minimalt med syre under bryggdagen.
    Andra sidan hävdar kanske inte direkt motsatsen, men grundar sin åsikt i att syretillförsel på bryggningens varma sida, "hot-side-aeration", är en myt. Andra sidan brukar då svara med att det finns flertalet studier som visar på att så inte är fallet. Studier som den andra sidan, å andra sidan, inte orkar läsa eller sätta sig in i utan hänvisar då istället till ett triangeltest utfört av 15 berusade amerikaner i ett garage på västkusten. Personligen tror jag på LODO-bryggnings positiva effekter, framförallt i öl där malten ska framhävas, men med tanke på tidsåtgången och den utrustning jag behöver införskaffa, är det inget som är aktuellt för mig att tillämpa. Något som jag tror många kan känna igen sig i.
  • Ny information i allmänhet
    Har man fastnat för hembryggning lite mer än de som brygger en öl någon gång i kvartalet för att fylla på förrådet, så dammsuger man efter ett tag rent bland böcker och information om hur en bryggprocess och dess ingredienser ska hanteras, generellt. Här känner jag igen mig. Jag har läst de flesta kioskvältare om hembryggning plus lite till och jag kan ärligt säga att jag inte lärt mig något nytt de senaste tre åren. När senaste reviderade utgåvan av How to brew släpptes läste jag den, igen, för att se om något nytt dykt upp som kunde vara intressant att känna till. Det hade det inte. Min törst på ny kunskap har mättats av på grund av att de senaste tre böckerna om bryggning som jag läst inte tillfört mig någon ny kunskap. Därför känner jag mig mindre benägen att läsa fler böcker om ölbryggning eftersom jag misstänker att det kanske är bortkastad tid och pengar. Ett ganska dumt resonemang om man vill utvecklas som bryggare. Dock en ganska talande bild för hur erfarna bryggare många gånger känner inför ny information i jämförelse med en nybörjare. Allra tydligast blir det när nyfikna nybörjare faktiskt ställer relevanta frågor som kanske ifrågasätter hur många hanterar vissa saker inom bryggningen. Frågor som kanske rubbar den stabila grund som man tror sig stå på som mer erfaren bryggare. Då vill man gärna med sin erfarenhet visa sig kunnig och viftar bort ifrågasättandet med hänvisning till egen bryggning och accepterad litteratur. Konfirmeringsbias, typ.

En bidragande faktor till att vi har en viss polarisering inom hembryggningen tror jag är att många under de senaste åren brygger en viss typ av öl. Mig inräknat. Boven är IPAn. Jag hävdar bestämt att desto mer du stoppar i en öl, humle, malt eller andra smaksättare, desto mindre kommer du märka av övriga ändringar som du gör eller inte gör på vägen. Hur mycket maltsmak känner du t.ex. i en dunderhumlad NEIPA? Självklart känner du ingen skillnad på 50 ppm sulfat eller klorid om du dunkat i massvis med Galaxy-humle i Whirlpool samt torrhumling. Självklart känner du inte heller någon skillnad om du använder torrjästen US-05 eller WLP001 i samma öl. Inte heller kommer du känna någon skillnad om du rehydrerar ovan nämnda torrjäst eller gör en förkultur på färskjästen några dagar innan. Du kommer inte heller känna någon skillnad om du tillsätter antioxin i bryggvattnet, eller om du förkokat mäskvattnet för att minska på syret innan inmäskning. Jag är helt övertygad om att vår tillsynes evigt ökande konsumtion och bryggning av IPA bidragit till konfirmeringsbias och en viss polarisering inom ölbryggarvärlden. För den moderna öldrickaren är det också tacksamt att trilla in på hembryggarbanan och börja brygga IPA eftersom det är den ölstil där det är överlägset enklast att dölja felsmaker. Drick den färsk så blir det även ännu enklare. Detta resonemang kan ju framstå som något elitistiskt, som att mina smaklökar är mer tränade än många andras? Dock är ju smaken något subjektivt och för egen del är balans nyckelord i all välsmakande öl, IPA eller ej.

Vill man verkligen bli bättre på att brygga öl anser jag det mycket viktigt att man beaktar sin konfirmeringsbias. Våga ifrågasätta din egen din bryggprocess och pröva själv och var ödmjuk inför information som går emot vad du sedan innan trott. Men det är klart det kostar på att göra små förändringar varje gång. Ibland handlar det helt enkelt om tid och pengar. Något som var och en får ta ställning till. Är det verkligen värt det? För mig just nu? Nej. Konfirmeringsbias styr mig just nu till ett resonemang där jag anser det motiverat att undvika förkulturer på alla sätt och vis. "Det blir nog bra ändå", tänker jag för mig själv.

Den 30:e september 2016 publicerade jag det första inlägget här på bloggen och sedan dess har det hänt en hel del. Mitt huvudsakliga syfte när jag startade bloggen var att dela med mig av mina bryggäventyr samt hitta en mer inspirerande plattform för att föra loggbok över mina bryggningar. Jag började med hembryggning 2014 och i 2.5 år förde jag loggbok i enkla google-dokument vilket fyllde sitt syfte men samtidigt inte gav mig den inspiration som jag kände att jag behövde för att vilja fortsätta utvecklas som bryggare. Nu har det gått två år sedan bloggen lanserades och jag tycker fortfarande det är lika roligt att pyssla med den som när jag började.

En trevlig del av att vara intresserad av ölbryggning är att läsa andra bloggar om hembryggning och kunna inspireras av dessa. Ni som följer bloggen vet att mitt fokus ligger på just bryggningsrapporter och utvärderingar. Jag skriver sällan, eller nästan aldrig, om annat, något som det evetuellt kan bli ändring på kommande tiden eftersom vi snart väntar vårt andra barn, vilket med all sannolikhet kommer resultera i betydligt färre bryggningar framöver. Jag kommer dock göra mitt bästa för att hålla bloggen uppdaterad med andra funderingar kring bryggning som jag hoppas ska kunna inspirera andra.

Nedan delar jag med mig av lite kort och informativ fakta om min bryggning, bloggen och öl. Det kanske vore trevligt att läsa om något annat än saison och jästemperaturer för en gångs skull? Vi får se hur kort den blir för jag har ofta svårt att hålla mig kortfattad och saklig när det kommer till öl och bryggning:

Varför har det under 2018 nästan bara bryggts saison?
I början av året kände jag att jag ville ha ett större projekt som skulle ge mig möjligheten att utveckla en specifik ölstil. Därför satte jag igång projektet att brygga på olika sorters saisonjäst. Jag är just nu inne på min 10:e jäst och skriver i hemlighet på ett längre inlägg om varje enskild jästsort, som jag även tänkte släppa på engelska och bli vida berömd för. Tanken är att det också ska komma längre inlägg om val av malt och humle. Sedan tycker jag, just nu, att saison är den godaste ölstilen att förtära.

Favoritöl i några olika kategorier?
Pilsner - Pilsner Urquell ofiltrerad, serverad "len"
Saison - Saison Dupont eller De Baluiges d'Epeautre
IPA - Nynäshamn Dragets Kanal DIPA
NEIP (ja jag vet...) - Amundsen Apocalyptic Thunder Juice
Engelsk bitter - Så färsk ESB som möjligt på real ale-kran
Veteöl - Schneider Festweisse Tap 4
Tripel - Straffe Hendrik Brugs 9
Dubbel - Emelisse Dubbel
Quad - Westvleteren 12
Stout - Left Hand Milk Stout
Surt - Cantillon Gueuze
Surt med frukt - Cantillion Fou Foune

Bästa ölställen?
Akkurat i Stockholm
Himmeriget Köpenhamn

Svenska favoritbryggerier?
Nynäshamn Ångbryggeri. De kanske inte experimenterar och tar ut svängarna lika mycket som andra mer hippa bryggerier, men ölen är alltid bättre än alla andras.

Favoritbloggar?
Lars Marius Garshol

Hur många satser öl har det bryggts?
Mellan 70-80.

Bästa hembryggarutrustningsköpet?
Fatutrustning. Sedan kan jag även slå ett slag för saftsil och sildukar om man inte har spexigare utrustning för att sila av humlen. Jag silar alltid av vörten på väg ner i jäskärlet.

Sämsta?
Jag har en humlekorg från Mangrove Jacks som är ganska meningslös om man inte brygger med kottar, vilket jag aldrig gör.

Favorithumle?
När det gäller modernare humle tycker jag citra är helt överlägsen.
När det gäller klassisk humle har jag inte lika bra koll. Men jag håller på att lära mig i och med alla saison-bryggningar. HIttills har jag gillat EKG och jag tror den fungerar väldigt bra i nästan alla ölstilar.

Favoritjäst?
Wyeast 2565 Kölsch är det svårt att misslyckas med. Jäs runt 13-14 grader så blir det ännu bättre.

Bryggardröm?
Att kunna ha ett dedikerat bryggrum/lokal där man kan brygga större satser och sälja till lokala pubar och restauranger i länet.

Planer för hembryggeriet?
Just nu står det ganska still. Hoppas att någon gång kunna få till ett ventilationssystem med fläkt nere i källaren så att all bryggning kan ske där. I dagsläget finns bryggutrustning, ölkyl samt jäskyl i just det rummet, men eftersom jag är lite rädd för fukt har jag undvikit att brygga där nere. Hoppas även kunna investera i en Braumeister med LODO-kit någon gång. Kikar även på rostfria jäskärl men jag tror att alla investeringar får vänta.

Mest lästa blogginlägget?
Mitt inlägg om vattenbehandling.

Bästa tips till nybörjare?
Köp inte ett bryggverk på en gång, utan lär dig grunderna genom andra metoder. Då kommer det komma mer kunskap på köpet.

Bästa tips till mer erfarna hembryggare?
När du samlat på dig en del erfarenhet så våga ifrågasätta det du läst och hört av andra. Prova själv och se hur det fungerar för dig. Jag har själv en del saker för mig som jag inte vågat ändra på. T.ex. siktar jag alltid på att utvinna lika mycket vört från mäskningen som från lakningen, för att jag hörde John Palmer prata om det på en föreläsning. Något jag kanske borde ändra på eller iallfall undersöka alternativ till?

Annat tips?
Skippa all torrjäst om du ska brygga öl som ska ha påtaglig karaktär från annat än humle. Jag har givetvis inte bryggt med all torrjäst som finns att tillgå och jag viker mig också för enkelheten och priset ibland, men all öl som jag någonsin bryggt har alltid blivit bättre med flytande jäst.

Hur populär är egentligen bloggen?
Sett till antalet besökare varje dag och i jämförelse med t.ex. livsstilsbloggar så kan vissa säkert hävda att min blogg egentligen inte existerar. Sett till hur få hembryggare det finns i Sverige och hur många få av oss som också bloggar, så är jag omåttligt populär.

 

Typ så. Jag firar bloggen med att inte dricka öl, just idag.

Den 24:e september 2016 bryggde jag en kölsch som, trots en något krånglig process från jäsning fram till servering då fatet faktiskt gick sönder, blev en av mina bättre bryggningar hittills. Det lyckade resultatet berodde gissningsvis inte på en utmärkt process utan snarare på jästen som användes, och även används för denna bryggning, är fantastiskt bra! Kölsch kan beskrivas som en blandning mellan en ale och en lager, fast om man frågar tyskarna själva kan man få ett annat svar. Min erfarenhet är att det är en öl som likt en lager tjänar på en viss lagringstid efter avslutad jäsning, så denna öl ska därför få en ordentlig kallkraschning och efter det några veckors lagring på fat.

Denna gång ville jag inte brygga exakt samma malt- och jästfokuserade kölsch som 2016, utan jag kom att tänka på ett recept som Nathan Smith presenterar i boken Homebrew All-Stars. Smith är en framstående hembryggarprofil i USA som dyker upp i poddar och på föreläsningar. Han kom på idén till en belmakölsch när han undersökte belma-humlens olika oljor. Det visade sig att belma har en väldigt hög andel av myrcene vilket något förenklat är en kraftig armonbärare och som i sin tur ska främja en blommig karaktär. Enligt humle.se så ska belma ge karaktär av apelsin, lätt grapefrukt, tropisk frukt, ananas, jordgubbar och melon. Huruvida dessa aromer kommer framhävas i kombination med jästen och en betydligt längre lagringsperiod än vid en t.ex. pale ale eller ipa, kvarstår att se. Mitt mål är att kunna ha en somrig lagerliknande öl, med en nätt humlekaraktär. Ölen kommer jäsas i 14 grader, vilket eventuellt gör att den behöver lite mer tid.


Stil: Kölsch
Bryggmetod: Satslakning
Beräknat SRM: 3
Beräknat IBU: 25
Beräknat OG: 1.051
OG: 1.048
FG: 1.011
ABV: 4.9%
Koktid: 90min
Effektivitet: 78%
Mängd till jäskärl: 11L


Total mängd vatten :20L
Mäskvatten: 12 L
Lakvatten: 8L


Maltnota (kg-%)

91.5% Weyermann pilsner 2.5-4.5L
4.6% Viking Vieanna 3.4L
3.8% Castle Acid 3.5L


Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

2.5gr Kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
0.5gr Bordssalt
3.2gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 94
Magnecium: 16
Natrium: 15
Klorid: 103
Sulfat: 136


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.25
Mätt mäsk-ph: 5.4
Mäskjustering: -
Mätt laknings-PH: 5.6
Lakningsjustering: -
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -74
*Rekommenderad resterande alkalinitet: -30-30


Mäskning
65°C i 90min


Humleschema
@60min - Columbus - 25IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@0min - Belma 11AA - 36gram = 3gr/L vört till jäskärl


Jäsning

Jäst: Wyeast 2565 Kölsch - 2L förkultur
Jässchema 14°C

Rekommenderad antal jästceller: 151md
Beräknad mängd jästceller: 214md


Brygglogg
2018-06-05 Sätter förkultur
2018-06-09 Bryggdag
2018-06-16 SG 1.019. Höjer temperaturen till 16°C.
2018-06-23 FG 1.011. Kallkrash i 5°C.
2018-07-03 Flyttar till fat och ställer i kylskåp för en kortare lagring.
2018-07-22 Utvärdering

*Palmer & Kaminski 2013

I helgen som passerat besökte jag och två vänner Köpenhamn för att utforska vad en av Europas, enligt mig, trevligaste huvudstäder har att erbjuda i mat- och ölväg. Jag har varit i Köpenhamn några gånger och efter varje besök ökar min uppskattning för staden som för den ölfrälste har ett bättre utbud än t.ex. Stockholm. Nedan kommer en liten sammanfattning av de olika ställena vi besökte och vilket intryck jag hade utav dem.

Torvehallerne
Hemsida

TorvehallerneTorvehallerna är en klassisk saluhall i en liten modernare tappning. Här ligger så klart fokus på mat och delikatesser och är kanske inte ett ställe du ska besöka enbart för att dricka öl, men ska du inmundiga lunch eller middag här, så finns det öl att dricka. Beroende vilket hak du besöker i de två saluhallarna kan du här och var hitta pop-up-liknande restauranger eller delikatessförsäljare som erbjuder öl, ibland också egenproducerad. Själv hamnade jag på ett bord utanför ett litet familjeägt krypin som serverade smårätter och chark, men som också serverade tre olika egenbryggda öl under namnet Wire Brewing. Jag provade en klassisk amerikansk pale ale och en mycket trevlig lågalkohol-saison med amerikansk humle. Här har även Mikkeller en mindre bottleshop där man kan köpa med sig kall öl direkt från kyl, eller också en del annat.

Saluhallen - Torvehallerne
(Bilder från kopenhamn-guide.se)

 

Himmeriget
Hemsida
Facebook
Instagram

(Bild från Beernews.se)

Ett ställe som på förhand inte skvallrar särskilt mycket om utbud om man inte ger sig in på facebook eller instagram, vilket jag tror de förlorar något på, men som hade resans bredaste och klart intressantaste ölutbud. Stället är placerat på vältrafikerade Åboulevard och kanske inte ett ställe man slår slår sig ned på om man vill sitta på en uteservering. Några få sittplatser finns strax utanför, men då har du även biltrafiken som närmaste sällskap. Väl inne i lokalen är belysningen dov med ett ganska begränsat antal sittplatser. Utbudet av fat öl är ett 20-tal och vid mitt besök så fanns allt från pilsner till new-england ipa och stout, alla från mer eller mindre kända "craft beer"-bryggerier. Bland annat hade de en IPA från Kern River, ett bryggeri från Kalifornien som blivit omtalat i hembryggarkretsar för sin Citra Double IPA. På en tavla finns också ett bra utbud med flasköl från diverse intressanta bryggerier. Det som gör att Himmeriget klättrar högt på ratebeers lista över bästa ölställen i Köpenhamn är dock deras utbud av lambic, gueuze och annan flasklagrad öl. I baren ligger en pärm/bok där alla exklusivare öl är prydligt uppradade efter producent. Bland annat fanns en gediget utbud av Cantillon från olika år och vi provade en Nath, en lambic med rabarber som placerade sig bland de bättre av Cantillons produkter, och då har jag provat en hel del, främst på Akkurat, bryggeriet och andra barer i Bryssel. Helt klart resans bästa öl. Att man likt Akkurat i Stockholm har en "kompis-pipeline" till Cantillon blir tydligt då man tidigare under året släppt en blåbärslambic som enligt Himmeriget själva skulle vara exklusiv för just dem, men att man också har flera olika Cantillonsorter säger en hel del. Sammanfattningsvis är Himmeriget ett litet ställen, ganska illa beläget, men som har ett brett utbud med fokus på kvalité. Ett måste.

 

Tapperiet Brus
Hemsida

Tapperiet BRUS, Kopenhagen, Bier in Dänemark, Bier vor Ort, Bierreisen, Craft Beer, Brauerei, Bierbar, Bottle Shop(Bild från blog.brunnenbraeu.eu)

Inte så långt från Himmeriget och även Mikkellers största bar ligger To Öl och Mikropolis bryggeripub och restaurang Tapperiet Brus. Mysigt beläget i vad som verkar vara ett gammalt industrikvarter, högt i tak och med gott om uteplatser. Vi käkade inte på Brus utan på ett fantastiskt ställe mittemot som serverade napolitansk pizza gjord på helt egna råvaror. Efter maten gick vi dock in på Brus och kikade runt. Bakom baren sneglar jästankarna fram i lokalen och det fanns även en butik där man kunde köpa med sig öl och lite andra saker. Ett 20-talet öl på fat där det mesta är egentillverkat av To Öl, men dessvärre så var väldigt mycket slut när vi var där. Kvar fanns mest olika sorters stout som vi i 27-gradig värme inte var så sugna att prova på. Med tanke på att uteserveringen var fullproppad och att även en stor del av fatölen var slut så verkar Tapperiet Brus vara ett poplärt ställe för ölfantaster, värt ett besök, om de bara har kvar någon öl. Det verkar också vara ett ställe som satsar mycket på sin modern matlagning.

(Bild från toolbeer.dk)

 

Koelship
Hemsida och fatlista

Bildresultat för koelschip(Bild från koelships hemsida)

Några minuters promenad västerut från Brus ligger Koelship vilket är Mikkellers minsta bar med fokus på surt och belgiskt. 5-7 öl på fat och dagen till ära en Cantillon Grand Cru Bruocsella, vilket är en oblandad lambik som lagrats tre år på fat. Flaskutbudet är bra för att vara surt, men inte i närheten av vad Himmeriget erbjuder. Killen i baren dock en expert på allt med bakterier och vi pratade om brettanomyces en halvtimme. En öl vi hade ställt in siktet på var en Bokkereyder Wijngaard - Muscat & Riesing, som man fick hosta upp en ordentlig slant för, men som efter Cantillon Nath var resans bästa öl. Bokkereyder är nästan eller kanske ännu svårare att få tag på än vad Cantillon är, så passerar man Koelship är det en öl att prova om man är ett sällskap och är villig att betala.

 

Mikkeller & Friends - Stefansgade
Hemsida och fatlista

mikkellerfriendscopenhagen
(Bild från petitepassport.com)

Vägg i vägg med Koelship ligger Mikkellers största bar, sett till utbudet. Här flödar det öl från 40 fat där det mesta kommer från Mikkeller själv, men även en del annat. Vad ska man säga? Jag har besökt några Mikkellerbarer (de två som legat och ligger i Stockholm, några i Köpenhamn och San Francisco) och utbudet kan man aldrig klaga på, även om det mig personligen inte alltid faller i smaken. Tar dock för givet att byte av fat sker dagligen så om utbudet ska falla en i smaken handlar det nog mer om tillfälligheter. Uppdaterad fatlista hittar man här. Absolut värt ett besök och då kan man passa på att titta in på Koelship också. Ett plus med båda dessa barer är att det finns sittplatser utomhus samt att man kan ta med sig ölen tvärs över gatan till en trevligt belägen uteservering. Både ställena ligger i ett lugnt och trevligt kvarter. Att slå ihjäl några timmar här är ingen svårighet.

 

Warpigs
Hemsida och fatlista

Bildresultat för warpigs(Bild från visitcopenhagen.com)

Nere i köttbyn, alltså de gamla slaktarkvarteren, ligger Mikkellers och Three Floyds BBQ och bryggeripub Warpigs. Ett stort ställe med gott om sittplatser både inne och ute. 20-30 öl på fat med fokus på, vad jag förstått, ljusare öl som pale och ipa. Här serveras också ruggit vällagad BBQ på bricka och slaktarpapper som du betalar efter vikt. Vi passade på att dela på en bricka med brisket, pork shoulder och ribs. Gillar du att dricka pale ale och ipa är det hit du ska. Blir ganska fullt och högljutt på kvällarna, men gillar du hårdrock och hippt sällskap är detta stället för dig. Längst bak i lokalen kan du även spana in bryggeriet. Ölen som bryggs här går alltså inte under namnet Mikkeller, utan Warpigs, eftersom stället är ett samarbete.

 

Taphouse
Hemsida och fatlista

Bildresultat för taphouse copenhagen(Bild från eatincopenhagen.com)

Inte långt från Ströget ligger Taphouse som har hela 61 öl på fat. Vi spenderade inte så mycket tid där men utbudet kändes lite ljummet och personalen var inte särskilt kunnig eller intresserad. Min känsla av stället är att man vill locka till sig törstiga turister samtidigt som man vill flörta med de lite mer ölintresserade genom att ha en av europas största utbud av fatöl. Spanar man in fatlistan, känner in lokalen och försöker prata med personalen genomskådar man konceptet ganska enkelt, vilket gör att Taphouse tappar några stilpoäng. Kvantitet slår inte kvalitét. Men, befinner du dig i närheten av Ströget och vill dricka öl är detta givetvis ett bra alternativ och man serverade inte någon massproducerad "fulöl" när vi var där. Vad fulöl är kan diskuteras. Pilsner Urquell är inte fulöl, medan Harboe grön är det. Så mycket vågar jag uttala mig i frågan.

 

Mikkeller Baghaven
Hemsida och fatlista

Bildresultat för mikkeller baghaven(Bild från skyfish.com)

Vår sista kväll begav vi oss i samband med ett restaurangbesök på Amass ut till Mikkeller Baghaven som ligger en bra bit från stan ut mot havet. Själva området är ett gammal industri/skepsvarvs-område som på ett köpenhamnsurbant sätt förädlats för att invånarna ska kunna nyttja det. Att promenera ut till Baghaven från stan tar drygt en timme, men du passerar flera trevliga kvareter, bostadsområden och kanaler på vägen. Själva baren är belägen i vad som måste ha varit en gammal skeppsvarvslokal. Från den lilla baren kan man snegla upp på de stora träfaten och förkulturerna som står och snurrar på magnetomrörare. Drygt 15 öl på fat och flera av dem var deras egna fatlagrade "wild-ales". Tar man sig väl hit tycker jag det är just Baghavens egna man ska fokusera på, då de håller mycket hög kvalité om du gillar fatlagrad och förädlad öl. Min favorit blev Granadilla som är en suröl som legat drygt två öl på fat och sedan blandats med passionsfrukt. Få platser inomhus men väl ute kan du slå dig ner nära vattnet och blicka ut över staden och båtarna som passerar. Baghaven är en unikt ställe på fler sätt. Dels för att de erbjuder spännande öl som du också kan köpa med dig, men också en unik miljö som slår det mesta. Ja, ett måste.

Bildresultat för mikkeller baghaven
(Bild från Mikkeller Baghavens hemsida)

 

Sammanfattning
Bästa utbud: Himmeriget
Bästa helhetsupplevelse: Mikkeller Baghaven
Hippast: Warpigs