Gå till innehåll

Äntligen har det gått ganska precis sex månader och dags för butljering av årets Saison som sekundärjäst med brett. Grundölen var Phare IV, en Saison som fick ett på tok för högt FG på 1.011 men å andra sidan lämnade en del önskvärt för de sju sorters brettanomyces som åkte ner i sekundärt glaskärl den 2/2 att tugga på. Brettblandningen kom från Omega Yeast och går under namnet "All the bretts", vilket känns som ett lämpligt namn eftersom den innehållet typ all brett som tillverkaren har. Just vad brettblandningen kommer att bidra med vet jag inte utan detta är ett rent experiment.

Ölen buteljerades med sockerlag och champagnejäst och kolsyrades till 3.5 volymer CO2. I skrivande stund är det den 16/8 och jag förväntar mig ett första smakprov om drygt två veckor.

Någon enstaka blunder lyckades jag dock med under denna korta kväll i bryggerirummet. Jag missade att mäta FG vilket hade varit ganska intressant att få reda på. Ölet luktade dock väldigt gott och min initiala känsla är att den här versionen kommer bjuda på fler smaker än Chris 2019 som jag tyckte var lite väl tung i sina brettsmaker (blött hö, läder mm.). Jag har under en viss tid förespråkat buteljering med brettanomyces, dels för att det är smidigt att pytsa i brett direkt i flaskorna vid buteljering men också för att jag tycker det gett mig en mer balanserad brettkaraktär. Detta är dock en ämne som tål att utforskas vidare så någon direkt pekpinne vill jag inte komma med. Faller mig inte 2020 års version i smaken kommer jag nog överge jäsning på sekundärt kärl, vilket å ensa sidan vore skönt men även begränsar mig något eftersom man då bli beroende av att den primära jäsningen tagit sig ner till ett visst spann. Detta för att undvika flaskbomber.

Klassisk syn vid brettad öl

Klassisk pre-krossningsbild

Det var inte planerat att det skulle bli ännu en ny version av husets saison, men i och med att humlegården skickade fel jäst inför förra bryggningen, alltså Phare V, men var snälla nog att skicka ett nytt rör med från början avsedd jäst så var det bara göra slag i sak.

Blir det exakt samma recept som förra bryggningen? Ja, nästan. Kanske inte så inspirerande läsning dessvärre. Dock hade jag inte någon pilsnermalt från Weyermann hemma eftersom denna bryggning inte var planerad. Dock hade jag planerat en ännu icke presenterad klonbryggning med en annan basmalt, som jag nu kommer att använda istället. Kommer brygga med Balder pilsnermalt från Warbo istället, vilket jag ändå tycker känns som ett rimligt byte för framtiden. Kan vi brygga med så pass lokala råvaror som möjligt ska vi göra det. Dels är det bättre ur ett miljöperspektiv samt att det ger oss möjlighet att skapa ett lite mer unikt öl. Färgmässigt ligger de i samma spann så jag har förhoppningar om att PH i mäsken inte ska påverkas något särskilt.

Något nytt bör jag väl ändå försöka hitta på till denna bryggning? Jo faktiskt. Något jag noterat när jag bryggt med min standardmetod är att det bildas en del skum när jag mäskar in samt att det bildas en hel del proteinfällningar vid kokstart. Jag tänket inte trassla in mig i en diskussion om HSA (hot side aeration) men att försöka hålla skummet nere under den varma sidan av bryggningen är på alla sätt fördelaktigt för slutprodukten. Jag kan med minimala medel försöka påverka skumbildningen genom att tillsätta malten i maltkorgen redan innan nedsäkning i bryggverket, samt fukta malten lätt strax efter krossning. Detta kommer inte ta någon avsevärt längre tid och blir därmed en processändring jag är villig att prova på. Egentligen är detta en procedur som kanske lämpar sig bättre för en mer maltfokuserad öl där just dessa smaker framträder tydligare, men jag måste ju börja någonstans.

I rent undersökningssyfte kommer jag även att mäska 90 minuter denna gång. Dels för att jag för en gångs skull inte kommer ha bråttom i säng då jag brygger på en lördag och inte söndag, men främst för att se om det blir någon större skillnad i effektivitet. Egentligen skulle jag ha använt mig av samma basmalt som tidigare för att få ett mer betydelsefullt resultat, men nu blev det så. Troligtvis kommer jag få en klarare vört från mäsken i och med den hinner filtrera en 30 minuter längre efter min vanliga sista omrörning.

Jag kommer inte torrhumla denna bryggning utan istället göra en jämförelse mellan denna och föregående bryggning, som torrhumlades, då exakt samma humlesorter och mängd använts. Detta för att se vad jag föredrar. Ännu en ruta att bocka av i jakten på husets perfekta Saison.

Om jäsningen går som den borde hoppas jag på ett öl med FG på 1.006 vilket ger mig en optimal sockernivå för att buteljera med brett och således producera årets variant av Phantome. Brett B blir valet även detta år.


Namn: Phare VI
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 3.4/6.7
Beräknat IBU: 36
Beräknat OG: 1.048
OG: 1.050
FG: 1.005
ABV: 5.9%
Koktid: 60min
Effektivitet: 76% mäsk
Mängd till jäskärl: 10.3L (beräknat 11L)


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
93.7% Warbo Balder Pilsnermalt (~2L)
3.1% Weyermann Rågmalt (~3.5L)
3.1% Weyermann Syramalt (2~L)

Mäskschema
63 grader i 90min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 60min återstår av mäskning.

Strax efter att maltkorgen långsamt sänkts ner för inmäskning. Inget skum.
Efter en försiktig omrörning efter inmäskning. Så här blir det alltså om man som jag glömmer att fukta malten. Således ganska onödigt att göra den ena utan den andra.
Klar och fin vört. Eftersom jag får en noterbart bättre effektivitet om jag rör om 30 min in i mäskningen tenderar vörten att bli disig vid en 60-min mäskning. Ytterligare 30 min gör alltså en stor skillnad.

Total mängd vatten: 18.2
Mäskvatten:
18.2
Lakvatten: -


Vattenbehandling
6g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
1g Kalciumklorid
1.5g SBT Antioxin

Vattenprofil
Kalcium: 114
Magnecium: 24
Natrium: 8
Klorid: 43
Sulfat: 276


Beräknat mäsk-ph: 5.20
Mätt mäsk-ph: 5.4
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -105


Humleschema
@60min - Styrian Goldings Celeia (kottar) 2.5AA - 10.4 IBU (23g)
@60min - Tettnanger (kottar) 3.7AA - 15.4 IBU (23g)
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Styrian Goldings Celeia (kottar) 2.5AA - 4.3 IBU (26g)
@10min - Tettnanger (kottar) 3.7AA- 6.3 IBU (26g)
@0min - Styrian Goldings Celeia (kottar) 2.5AA - 26g
@0min - Tettnanger (kottar) 3.7AA - 26g


Jäst The Yeast Bay Wallonian Farmhouse - 1L förkultur.
Stigande jässchema som inleds vid 22 grader.
Rekommenderad antal jästceller: 96MD
Beräknad mängd jästceller: ?


Brygglogg

2020-05-30 Ph landade på 5.4 även denna gång, trots en lite större procentsats syramalt. Kanske har Balder inte samma buffertförmåga som Weyermanns pilsner? Det är ju dock en väldigt marginell skillnad. Resultatet av den längre mäskningen blev 2 poäng +. Inte helt tillförlitlig information eftersom det är första gånger jag brygger med Balder. I övrigt en mycket bra bryggdag.

2020-05-31 Aktivitet i vattenlåset morgonen efter.

2020-06-01 Höjer temp till 24 (morgon).

2020-06-02 Höjer temp till 26 (morgon).

2020-06-03 Höjer temp till 27 (morgon).

2020-06-06 SG 1.006

2020-06-10 FG 1.005. Buteljerar till 3.0 CO2. Flaskar även några liter med Brettanomyces B som ska flaskjäsa utan tillsatt socker i 6 månader.


Istället för att bara skriva en klassisk utvärdering vill jag inleda detta inlägg med att förklara just varför jag sett fram emot denna öl väldigt länge. Jag har gått igenom några försök på brettade Saison och inte riktigt nått fram. Det är en ganska komplex procedur som man som bryggare inte alltid har så mycket kontroll över. Brettanomyces gör lite vad den vill med ölen så för mig som hembryggare handlar det mest om att välja rätt sorts brett, brygga en grundöl som lämpar sig väl med vald brettsort och sedan lyckas få till en sekundärjäsning som framhäver bretten på rätt sätt. Det vi vet om brettanomyces är att den finns i olika sorter och att beroende på vilken sort du väljer så kommer dess smaker framhävas som mest om du använder den som en sekundär jäst. Att primärjäsa med brettanomyces går också utmärkt men då kommer ölen få en annan karaktär. Michael Michael Tonsmeire skriver bland annat om detta i American Sour beers och han rekommenderar att man använder brettanomyces som en sekundär jäst.

För mig är den stora utmaningen att lyckas med ovan nämnda sekundärjäsning. Jag la tidigare upp ett inlägg där jag utvärderade Chris 2019, en öl som just sekundärjäst med brettanomyces b på separat jäskärl. Det är ett tillvägagångssätt som jag inte riktigt fått till. Ölet som detta inlägg handlar om har istället för jäsa med brett direkt på flaska. En procedur som kräver en del försiktighet men som i längden också är betydligt enklare än sekundärjäsning på separat kärl.

Grundölen för denna öl bryggdes den 17/8-2019 och var en ganska klassisk men också småtrist Saison. Något av en spontanbryggning med hjälp av torrjäst (M29) och det jag hade hemma. Målet med bryggning var dock inte grundölen utan denna som inlägget handlar om. Efter att ölet hade primärjäst färdigt (1.002) buteljerade jag ölet och tillsatte brett b med hjälp av en pipett. Här slipper man alltså jobbet med att rengöra en nytt jäskärl och slangar. Bara att sätta på kapsyl och vänta. Jag har tänkt att skriva ett mer ingående inlägg om buteljering med brett senare. Det är viktigt att tänka på är att en nivå av SG tillför ungefär 0.5 kolsyrevolym. Min öl med ett SG på 1.002 och en jäsning ner till 0.998 ger alltså ungefär 2 kolsyrevolymer, vilket är lite lågt. Det är svårt att veta exakt när en specifik typ av brettanomyces slutar jäsa på flaska. Med facit i hand för denna öl och denna typ av brett så hade det varit önskvärt med ett SG på 1.005-1.006 för att då nå en kolsyrenivå på 3. Det är viktigt att man förstår just detta så att man inte brett-buteljerar en öl vid 1.010 då det kan bli farligt. Håll också koll på hur högt tryck flaskan klarar. Nu till utvärderingen av ölet:


Bra "hiss" när korken åker av men märker vid upphällning att kolsyran är på tok för låg.

Riktigt härlig brett-doft som är relativt lågmäld. Stall och bondgård rakt igenom. Lätt rökig. Inte lika påtaglig som de gånger jag använt brettanomyces i ett separat sekundärt jäskärl.

Väldigt lätt i sin kropp. Slinker ner. Härligt torr och sträv. På tok för låg i kolsyran, vilket drar ner. Men med fullduligt kolsyrenivå är detta en törstsläckare av guds nåde. Brett-nivån ligger ta mig tusan helt perfekt, varken för mycket eller för lite. Betydligt mer tillbakahållen än i t.ex. Chris vilket för mig blir en fingervisning om att brett b passar bäst i buteljering. Om Chris inledningsvis hade en mer påtaglig brettkaraktär som jag uppskattar för att sedan bli lite kletig och efterhängsen, så är brettkaraktären i den här ölen mer tillbakadragen men fräsch rakt igenom. Det viktiga för mig blir att avslutningen känns just fräsch och det funkiga och höiga från bretten avtar elegant och krispigt.

Ölen har dock en hel del utvecklingspotential. Förutom den låga kolsyran så skiner inte brettkaraktären helt själv. En mer uttrycksfull grundjäst hade gjort susen tillsammans med större doser nobel örtig humle. Ja. En mer karaktärsfull Saison skulle göra sig bra tillsammans med denna brett. Kommer kanske främst att tänka på en ren klassisk belgisk jäst. Men, men, men… Eftersom hela konceptet med den här ölen är att tillsätta bretten i flaskan, vilket smakmässigt bevisligen fungerar utmärkt, måste man först jäsa ölen med en jäst som tar ner ölet till önskad nivå, vilket inte alltid är förenligt med den smakprofil man önskar. Den här metoden har torkat ut ölet mer än där brett använts i sekundärt kärl, vilket är mycket välkomnande. Bra nivå på beskan också.

Blir direkt taggad på att brygga en ny grundöl och buteljera med ny brett.

Några designmästerverk till etiketter blir det inte när det gäller experimentbatcher.

Den här ölen bryggdes den 12:e maj 2018 och delades efter primär jäsning med wlp565 (Dupont) upp på två mindre jäskärl för sekundärjäsning med brettanomyces. Den ena jäste med brettanomyces bruxellensis och har jag utvärderat här. Dena andra jäste med brettanomyces lambicus och det är den utvärderingen detta inlägg ska handla om.


Precis som med den andra halvan så har jag någorlunda kontinuerligt smakat av denna öl från september 2018 till nu. Till en början (september till november) föredrog jag denna öl då den dominanta fruktigheten från bretten kändes fräsch och i samspel med den primära saisonjästens smakbidrag. Dock var den aldrig fullt kolsyresatt under denna period och hade fortfarande en något ung smak över sig. Smakprofilen ändrades ganska snabbt efter denna unga period.

Ölen har ett tjockt och vackert skumtäcke och doftar ganska kraftigt av brettjästen som är både fruktig och rökig. Plockar även upp en söt vinägerdoft som drar åt körsbärshållet. Körsbärsvinäger? Skumtäcket doftar tydligt av mineraler och jord.

Smakmässigt har ölet en förvånadsvis söt och rund munkänsla för att vara närpå 1.000. Smaken känns ganska klassiskt brettad tillammans med en påtaglig rökig karaktär och en lätt stickig örtighet. Även relativt fruktig med en ljus druvkaraktär, en kombination som jag inte tycker gifter sig särskilt väl. Avslutningen på ölen är den stora behållningen då den är både lättsam och härligt torr. Saisonjästen dyker även upp på slutet med en distinkt pepprighet.

I överlag föredrar jag den andra versionen med brettanomyces bruxellensis över denna då den den trötta fruktsmaken och rökigheten inte fungerar särskilt väl ihop. Jag ser heller ingen anledning att i dagsläget kombinera bruxellensis med lambicus i någon framtida brett-experiment.

2

Exakt hur man ska göra för att jäsa ut sina saisons bryggda med dupont-stammen riktigt lågt verkar vara lika oklart som ett glas New England IPA. Lite beroende på OG så verkar de allra flesta hembryggare inte få ner FG under 1.010-sträcket, vilket egentligen är ganska logiskt om man tittar på de olika tillverkarnas utjäsningsgrad. Men då och då dyker det upp folk som utan större bekymmer jäser ner sina dupont-baserade vörter till 1.006 (vilket också är FG på just Saison Dupont), vilket också är högst önskvärt.

Drew Beechum har presenterat en teori om att dupont-stammen ska vara känslig för baktryck, vilket är en intressant tanke då det spekuleras om att den eventuellt är besläktad med vinjäst. För denna sats kommer jag inte bepröva denna teori utan jag kommer istället fokusera den primära jäsningen på temperaturen och klättra ännu högre än vid bryggningen med 3724.

Senast jag bryggde med WLP565 var för två år sedan till en större fest och då slutade FG på 1.008 utan temperaturkontroll. Eftersom jag nyligen bryggt med Wyeasts motsvarighet (3724) ska det bli intressant att jämföra dessa två med varandra.

WLP565

Classic Saison yeast from Wallonia. It produces earthy, peppery, and spicy notes. Slightly sweet. With high gravity saisons, brewers may wish to dry the beer with an alternate yeast added after 75% fermentation.

**This strain has been genetically typed in our lab using polymerase chain reaction (PCR). Through this genetic testing, we have determined WLP565 Belgian Saison I Yeast to contain the STA1 gene (glucoamylase), a potential indicator of Saccharomyces cerevisiae var. diastaticus. Brewers yeast are natural hybrids, which make it possible for certain strains to display elements of the STA1 gene. These strains have the ability to utilize some dextrins (unfermentable sugars), resulting in higher levels of attenuation than what is considered typical.

At White Labs, we do everything possible to detect for undesired organisms within our process and cultures. The strains we carry with known Saccharomyces cerevisiae var. diastaticus genetics have been researched and validated to perform without excessive over-attenuating, which is possible through our nearly 25 years of experience paired with internal and external fermentation data.** 

Note to brewers: This strain tends to stall out in fermentation and then restart as long as two weeks later. Make sure the wort is well-oxygenated and allow the temperature to free rise in order to ensure complete fermentation. Some brewers add WLP001 to finish.

Förjäsning: 65-75%
Temp: 20-24

Jag hade primärt tänkt fördela vörten på lite olika sätt. Till en början hade jag en tanke om att buteljera denna öl tillsammans med brettanomyces. För att göra det måste man kommer ner riktigt lågt i FG innan buteljering, gärna runt 1.002, vilket jag inte räknar med att 565 klarar av. För att nå detta hade jag tänkt tillsätta en andra bryggarjäst (sacc) efter att den primära jäsningen är klar. Dock inser jag efter lite funderande, samt input från medlemmar i Milk The Funks facebooksida att en andra sacc-jäst inte kommer ha särskilt goda förutsättningar för att komma igång efter att WLP565 käkat upp majoriteten av sockret. Sedan kommer det inte finnas särskilt mycket syre kvar i vörten, så jag kan inte anse att förutsättningarna för en andra sacc-jäst är särskilt goda. Så istället för att buteljera med brett, ett projekt som jag redan har planerat och som ligger i pipelinen, så kommer jag fördela vörten på följande sätt:

  • En del buteljeras som vanlig för att utvärdera WLP565.
  • En del flyttas till nytt jäskärl för att sekundärjäsa med brettanomyces lambicus
  • En del flyttas till nytt jäskärl för att sekundärjäsa med brettanomyces bruxellensis.

Detta kommer ge mig totalt tre olika öl att utvärdera.


Stil: Saison
Bryggmetod:
Satslakning
Beräknat SRM: 3.2
Beräknat IBU:
40
Beräknat OG: 1.056
OG: 1.056
FG: 1.007 (Innan brett. Separat inlägg om detta kommer senare.)
ABV: 6.4%
Koktid:
90min
Effektivitet:
82%
Mängd till jäskärl:
12L


Total mängd vatten :20L
Mäskvatten:
12 L
Vört efter mäsk:
Lakvatten: 8L
"Lakvört": Ej mätt
Total mängd vört innan kok:
Ej mätt


Maltnota (kg-%)

96.5% Weyermann pilsner 2.5-4.5L
3.5% Castle Acid 2.8-5.4L


Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

5.5gr Kalciumsulfat
4gr Magnesiumsulfat
0.5r Bordssalt
1gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 100
Magnecium: 21
Natrium: 16
Klorid: 50
Sulfat: 238


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och ev.syra: 5.26
Mätt mäsk-ph: 5.4
Mäskjustering: -
Mätt laknings-PH:
5.6
Lakningsjustering: -
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -81
*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-30 - 30


Mäskning
65°C i 90 min


Humleschema
@60min - Hallertau Mittelfruh 4.4AA - 32IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@15min Hallertau Mittlefruh 4.4AA - 8 IBU


Jäst: WLP565 2L förkultur.
Jässchema: 30 grader vid start, gradvis stegring till 33 under de första 3 dagarna.
Rekommenderad antal jästceller för pitch rate 1.0: 152 md
Beräknad mängd jästceller: 126 md


Brygglogg

2018-05-08 Sätter förkultur.
2018-05-12 Bryggdag.
2018-05-20 SG 1.010
2018-05-26 SG 1.007
2018-05-29 FG 1.007. Buteljerar del as sats. Delar resterande mängd på två och tillsätter brett b och brett l.
2018-08-11 Utvärdering av ölen som INTE blandades med någon brett.
2018-08-19 Buteljerar båda brett-versionerna. Brett B FG:1.002. Brett L FG:1.003.
2019-05-06 Publicerar utvärdering på Brett B.
2019-06-30 Publicerar utvärdering på Brett L.