weyermannn | Humlegatan

Den ickespundade altanlagern

Lars1 juni, 20231 juni, 2023Lämna en kommentar

Med ungefär sex veckor kvar till semestern (inför bryggning) är det dags att säkra sommarens lagerreservoar. Förutom att jag vill ha lager hemma under sommaren så är det också en bra öl att säkerställa vissa ännu icke fastställda parametrar med det nya bryggverket, så som mäskeffektivitet, förlust av vört under bryggdagen samt om jag kan fylla båda min 13-liter Brew Buckets utan att behöva laka med bryggverket. Denna Altanlager kommer troligtvis bli god även om jag inte sätter alla siffror rätt under bryggdagen och det är även en relativt billig öl att brygga i hembryggarsammanhang och inte dubbelt torrhumlad IPA med humle för 400 kronor.

Eftersom jag inte längre har ett större jäskärl för jäsning av denna mängd så blir det att dela upp vörten oavsett, vilket är något jag generellt tycker om att göra eftersom jag då kan prova olika jästsorter. För denna bryggning blir det dock en och samma jäst, men jag kommer göra ett försök på att spunda ena halvan. Att spunda innebär att man strax före avklarad jäsning flyttar ölet till ett slutet serveringsfat för att låta ölet jäsa och bilda sin egen kolsyra. Detta leder oftast till en mjukare och behagligare kolsyra. Ett sådant förfarande kräver en spundventil, vilket inte är en dyr pryl i sammanhanget. Faktum är att jag skaffade en sådan för 3-4 år sedan enbart för att lättare kunna flytta vörten "syrefritt" från jäskärl med tryck till serveringsfat, vilket jag slutade ganska snabbt med eftersom jag mest upplevde det som omständigt, att använda spundventilen i flytten alltså. Tanken är att spunda 5 pinnar från beräknat FG. FG med denna jäst har senaste fyra bryggningarna landat på 1.010 med enkel mäskning vid 65 grader. Att flytta ölet vid ett SG på 1.015 till fat med spundventil känns alltså som en rimlig utgångspunkt. Om detta lyckas ska det också bli roligt att se om smaken på ölet känns annorlunda. Att spunda är en del av LODO-förfarandet, vilket inte är den egentliga anledningen till att jag vill prova på tekniken. Istället handlar det om att de godaste lagerölen jag druckit har varit just spundade. En lager med för mycket och för vass kolsyra kan jag ibland tycka blir svår att dricka, så en något mjukare framtoning är vad jag hoppas på.

Nu blev det dock inte någon spundning av denna öl (detta stycke är alltså efterkonstruerat), därav den något märkliga titeln på inlägget. När ölet hade nått SG 1.015 och jag skulle pejla in trycket på spundventilen så fungerade den inte riktigt som den skulle. Jag kunde helt enkelt inte ställa in trycket utan att ventilen fortsatte att läcka. Så, det får bli spundad lager en annan gång. Det finns både bättre och billigare spundinventiler att köpa än den jag införskaffade för några år sedan, så det kommer nog följa med en i en kommande beställning från humlegården.

När det gäller receptet så är det inga konstigheter. Det är inte första gånger jag ger mig på min "Altanlager" och det har inte skett några jätteförändringar inför denna bryggning. Det blir en blandning av basmalt för att få lite mer maltighet samt att jag går ner till ett paket jäst per jäskärl av ekonomiska skäl, samt att det enligt Fermentis ska räcka gott och väl med ett paket till 11L. Det blir en okomplicerad stegmäskning samt Mittelfruh som humle. En bra öl att som ovan skrivet pejla in några av bryggverkets parametrar med. Inga konstigheter egentligen. Snart är det sommar! Vid sista redigeringen av inlägget var det dock 3 grader utomhus och snö har fallit under dagen, den 1 juni.

Namn: Altanlager
Stil: Helles
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 79%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl: 22L (11L+11L)
Beräknat SRM/EBC: 6/12
Beräknat OG: 1044
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 21
OG: 1.046
FG: 1.011
ABV: 4.6%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
47% Weyermann Barke Pilsnermalt (~2L)
40% Weyermann Barke Wienermalt (~3.4L)
8% Weyermann Carahell (~10L)
5% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
63°C i 30 min
73°C i 30 min
76°C i 10 min

Total mängd vatten: 36.3L
Mäskvatten: 36.3L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
3g Kalciumsulfat
5g Magnesiumsulfat
10g Kalciumklorid
Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 117
Magnecium: 16
Natrium: 8
Klorid: 148
Sulfat: 107

Beräknat mäsk-ph: 5.07
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - Hallertauer Mittelfruh - 15 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - Hallertauer Mittelfruh - 6 IBU
+
@ 5 min - Spindasol B

Jäst
Saflager 34/70. Jäsning i 12 grader. Höjning till 14 vid spundning.
1 paket per 11L.

Brygglogg
2023-05-06
Bryggdagen gick smidigt och kul att äntligen få en smärtfri bryggning med G40. Även om övergången från G30 till G40 ska vara enkel så upptäcker jag sakta men säkert olika utmaningar även med detta bryggverk. Troligtvis upptäcker jag dessa eftersom jag är lite småpetig med hur jag vill ha det, samtidigt som jag tycker man kan höja kraven när prislappen också stigit. Två saker som var mycket positiva med bryggdagen var att jag uppnådde exakt samma mäskeffektivitet som sist, trots att jag vidgade gapet på maltkvarnen med två snäpp, vilket alltså gav samma utbyte men också mindre mjöl. Den andra positiva upplevelsen var att det inte var alls i närheten lika mycket maltmjöl i botten av bryggverket när jag hade tömt ur det. Det fastnar en del "maltgegga" på undersidan av falskbotten (där fördjupningen ner mot pumphålet ska fästas), men det var inte alls lika mycket som förra gången. Inte heller fanns det något på botten av bryggverket eller på falskbotten. Dock följer det med en hel del partiklar från mäsk till kok där en bidragande orsak är maltkorgens sidohål. Långsam aktivitet i vattenlåset samma kväll.

2023-05-11
5 dagar in i jäsning och SG ligger på 1.015. Höjer temperaturen i jäskammaren till 14 grader.

2023-05-20
Kallkrashar. FG 1.011 i båda kärlen.

2023-05-29
Fatar.

En bredare maltkorg ger mindre skum vid inmäskning, vill jag tro. En mindre finkrossad malt är också en bidragende orsak.

Efter kok var detta allt mjöl som fanns kvar på botten. Inte mycket att klaga på för att vara detta bryggverk.

Ett vitare skum vid uppkok blev det även...

Det var alltså här som jag upptäckte att spundventilen inte fungerade som den skulle.

När jag rengjorde faten inför fatningen upptäckte jag, tur nog, att det en fatet läckte. Efter en närmare titt upptäckte jag att ett katthår letat sig in i gasventilens undersida och kilat fast sig vid utgången på andra sidan. Ett litet jäkla katthår alltså. Fick loss det genom att trycka ner ventilen på ovansidan och försiktigt dra ut håret med en pincett. Efter det blev det en ny trycktestning utan läckage. Ännu en anledning att inte skaffa katt.

Slutligen en okomplicerad flytt av klar och fin öl från jäskärl till fat via "öl ut".

Husets saison med dinkelmalt

Lars31 januari, 202231 januari, 2022Lämna en kommentar

Utvecklandet av husets saison går vidare. För varje ny bryggning av denna öl känns det som att jag gör storslagna förändringar som jag tänker ska ta ölen till nya höjder. Resonerar man så är det ganska dålig utdelning för det är egentligen få gånger jag tycker ölen varit riktigt bra. Missförstå mig inte. Ölen håller hög kvalité för att vara hembryggd och från gång till gång tycker jag den står sig riktigt bra gentemot svenskbryggd saison man hittar på systembolaget, eller kanske till och med bättre. Men jag är ute efter den där ölen som verkligen sticker ut och som jag helt enkelt ska kunna brygga om utan några förändringar.

Så även om det sällan blir några fullträffar med min saison, vilket delvis består i att jag är fruktansvärt petig med just denna sortens öl, drar jag ganska stor lärdom från varje lyckad som misslyckad bryggning. Föregående bryggning av den svagare säsongen får agera förkultur åt denna öl. Därför blir det en återanvändning av WLP565 (Dupont) då jag nu lämnat Omega Yeasts Saisonstein bakom mig på grund av ojämn smakprofil och ett pulveriserande av maltsmaker. Trots detta kände jag att det var dags att ta ut svängarna lite när det gällde maltnotan och det blir då en rejäl omkastning till denna bryggning med hopp om ökad komplexitet bland maltsmakerna. Jag har ganska länge strävat mot de enkla lösningarna och jag vill försöka hålla mig inom vad som kan anses tillhöra saisontraditionen. Basmalten förblir barke pilsnermalt från Weyermann eftersom jag har en del på lager. Belgisk pilsnermalt finns inte på humlegården och jag vill för nuvarande inte tro att detta är något som absolut behöver bytas ut. Jag skär dock ner på basmaltsgivan ordentligt och kompletterar med lika stor giva dinkelmalt från Castle. Dinkel, eller spelt, är besläktat med vete och en vanligt förekommande kornsort i belgien och något som Blaugies använder friskt i sina saison. Läser man smakbeskrivningarna kan man lite slarvigt säga att dinkelmalten landar någonstans mellan vetemalt och rågmalt då den beskrivs som jordigare och kryddigare än vetemalten. Rågmalten är en trotjänare som följer med, eftersom den gör sig så ruskigt bra i mindre mängd, i en saison.

Humlen har det varit ett evigt omtag kring och jag har börjat förlika mig med tanken att man mer eller mindre får gilla läget. De bryggerier i världen som producerar den bästa ölen, oavsett stil, har helt enkelt tillgång till humle med annan kvalité än den som blir över till oss hembryggare. Nu har jag flängt fram och tillbaka med olika humlesorter och jag har för stunden landat i att jag behöver fokusera på följande två saker; en friskare beska samt bättre smakutbyte. För att få till en friskare och fräschare beska utan att gå upp i IBU-nivå kommer jag använda mig av Magnum som bittergiva. Förhoppningsvis kommer detta göra något åt den svällande beskan som jag upplevt störande. Får jag även upp maltsmakerna och munkänslan kommer beskan oavsett resultat upplevas behagligare. Till en början hade jag planerat en Whirlpool-/Hopstand-giva med Saaz och Styrian Goldings för att se om det hade kunnat bidra med en ny humlekaraktär. Jag väljer dock att lägga denna tanke på is för tillfället eftersom jag inte vill ha för många nya aspekter med till denna öl.

När jag började fundera på en ny ombryggning av huset saison kände jag mig inte jätteinspirerad. Men nu när jag fått ner alla förändringar på skärmen känns det som en helt ny öl, vilket gör att saison-peppen tagit sig tillbaka.

Namn: Phare XIII
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 72%
Beräknad mängd till jäskärl: 11L
Mängd till jäskärl: 10.7L
Beräknat SRM/EBC: 2.5/7
Beräknat OG: 1.061
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 60
OG: 1.054
FG: 1.008
ABV: 6%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
43% Weyermann Barke pilsnermalt (~2L)
43% Castle dinkelmalt (~2L)
10% Weyermann rågmalt (~3L)
3.8% Weyermann syramalt(~2L)

Mäskschema
64 grader i 60 min
76 grader i 10 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 20.1L
Mäskvatten: 20.1L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
6g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 119
Magnecium: 22
Natrium: 6
Klorid: 59
Sulfat: 252

Beräknat mäsk-ph: 5.1
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - Magnum 15.3AA - 30 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@5 min - Saaz - 12IBU (100g)
@5 min - Styrian Celeia - 17IBU (100g)

Jäst
På kakan till Petit IV, WLP565.
21°C första 24h av aktiv jäsning. Sedan höjning till 23°C och håller i 24h. Höjning till 25°C till avstannad aktivitet.

Brygglogg

2022-01-15
Bryggdag utan större bekymmer förutom att övre silplåten strulade, igen. Den satt på plats genom halva mäskschemat men när den skulle tillbaka på plats efter halvvägsomrörningen så gled den ner i vörten. Är det listerna som börjat bli slitna? Kan inte komma på annan anledning till att dessa börjat strula nu efter snart tre år. Förutom detta flöt bryggningen på bra. Dåligt utbyte dock vilket jag till en början trodde berodde på kombinationen av dinkelmalt och en ojämn fördelning av vörten på grund av avsaknad av övre silplåt under halva mäskningen. Kikade igenom bryggloggen för Phare V och VI, senaste gången jag bryggde Saison utan Hochkurz-schema, och såg att jag för dessa bryggningar låg mellan 73-76% mäskeffektivitet enligt Grainfathers bryggprogram. Att jag idag låg på 72 % är således inget konstigt. Tydlig aktivitet i jäslåset tre timmar efter att vörten landat på jästkakan.

2022-01-16
Kikar in i jäskylen på morgonen och ser att kreusen klättrat ut ur vattenlåset. Dock ingen större röra utan det var bara att rengöra jäsröret och torka lite vört på locket till jäskärlet. Så här pigg har jag inget minne av att jästen brukar vara men det kan så klart vara ett resultat av den är inne på andra generationen. Höjer till 23 grader på kvällen.

2022-01-17a
Höjer till 25 på kvällen.

2022-01-18
Aktiviteten har avtagit ganska kraftigt i vattenlåset. Tidsmässigt stämmer det ganska väl med föregående bryggning och man får stirra länge på låset för att se någon rörelse. SG ligger på 1.012. Hoppas att den fortsätter samma utveckling som Petit IV och landar på 1.008 runt den 24/2. Har dock redan nu en högre utjäsningsprocent än Petit IV. Behåller temperaturen på 25 något dygn till.

2022-01-20
Sänker till 24.

2022-01-21
Sänker till 23.

2022-01-22
Sänker till 22.

2022-01-23
Sänker till 21. Kollar SG som är troligt FG, 1.008.

2022-01-24
Kallkrashar till 4 grader.

2022-01-29
Buteljerar med vanligt strösocker i sockerlag tillsammans med 0.3g/L Red Star Premier Blanc till 3.5 co2 vol.

Stolle II eller Petit Saison IV – jag vet inte…

Lars16 januari, 202216 januari, 2022Lämna en kommentar

Årets första bryggning bygger vidare på omstarten av bordsölet Petit Saison III samt ölet Stolle som jag bryggde för ganska exakt ett år sedan. Petit Saison III var en SMASH (single malt and single hop) med pilsnermalt och Fuggles. Den blev rätt tunn, vilket var väntat samt att Fuggle inte gjorde mig särskilt glad i sammanhanget. Ingen höjdaröl men desto klarare blev bilden av hur jag vill gå vidare. Jag kommer använda samma metod där denna öl får agera förkultur åt husets saison, som jag efter flertalet provsmakningar och jämförelser med annan saison kommit fram till behöver få sig ett jästbyte. Extra tydligt blev det med just den lilla bordsölen i glaset som var både tunn och lätt syrlig. Även husets saison, som skruvades upp till strax över 6%, blev även den syrlig i smaken och utan önskat smakbidrag av jord och kryddor. Vad har den här ölen med min Taras Boulba-inspirerade belgiska pale ale att göra? Jo, jag kommer dra på ordentligt med humlen denna gång samt bättra på kroppen. Eftersom både IBU-nivån och mängden humle sticker iväg över saison-nivå så antar jag att det på pappret kommer likna någon slags belgisk pale ale eller svagare IPA. Kanske inte så viktigt egentligen. Det var det här jag ville brygga helt enkelt.

Det finns utmaningar med att brygga med blandade jästkulturer och det kan bli olika resultat från gång till gång. Även om jag upplevt Omega Yeasts Saisonsten som torr och tunn i sin karaktär så har jag nu kommit fram till att den inte bär fram malten tillräckligt bra. Dels är den mer anonym i sin smakkaraktär vilket en del av mig har tyckt varit positivt då jag under ganska lång tid var lite trött på saison som blev för peppriga och ibland även kletiga i sin grundprofil. Troligtvis fastnade jag lite för mycket i tanken om att det var åt det hållet som jag ville att mina säsonger skulle bli. Sedan har jag upplevt Saisonstein som en jäst som nästintill pulveriserar maltsmaken. Den har även levererat lite olika resultat från gång till gång och det som jag i och med förra bryggningen av husets saison trodde skulle bli en höjdaröl, blev istället till den tråkigaste saisonen under 2021, vilket jag härleder till jästen eftersom samtliga tre öl som bryggdes med saisonstein fick samma karaktärsbidrag från jästen. För tunnt, för lite saisonkaraktär och för mycket citrus/lime (usch!) samt för syrlig.

Jag hade redan inhandlat ett nytt paket av Saisonsten inför denna bryggning av bordsölet men fick i mellandagarna lägga en enkel beställning på ny jäst från humlegården. Helst hade jag velat gå tillbaka till trotjänaren 3726 (Blaugies) men denna var då slut. Det fick istället bli urmodersjästen WLP 565 (Dupont). Detta har ju beskrivits som en besvärlig jäst under ganska lång tid. Dels är den känd för att sluta jäsa vid 1.030 vilket är något jag själv aldrig fått erfara och sägs vara ett resultat av tryckkänslighet, vilket jag inte är särskilt övertygad om. Som ensam jäst i en saison har jag inte använt denna jäst på 3.5 år och den gången jäste den ut till respektabla 1.007, vilket dock var ett resultat av en ganska hög temperatur. På den tiden var jag inne på att försöka efterlikna de temperaturer som Dupont kom upp i under aktiv jäsning och inledde därför i 30°C. Enligt anteckningar blev det väl en okej öl men jag känner inget behov av att upprepa samma jäsningsprocedur då jag tror en svalare jäsning med stegning ger mer angenäma och balanserade smaker från jästen. Att fullt ut försöka härma ett så pass klassiskt bryggeris procedurer är också tämligen lönlöst då de har andra sätt att koka vörten, jäsningen sker i grundare kärl samt att de odlar all sin jäst på egen hand. Jag tror dock att 565 kommer att passa ganska bra till denna lite svagare öl eftersom den lämnar mer restsötma efter sig än Saisonstein samt att jag hoppas och tror att den kommer lyfta fram den ganska spexiga maltnotan på ett bättre sätt.

Att jag inte återvänt till jästen på så många år tror jag är p.g.a. att jag vill försöka skapa mig en "egen" saison i den mån som är möjlig. Jag ville inte försöka efterlikna Dupont eftersom det är en så pass ikonsik öl. Detta inser jag nu egentligen är en ganska löjlig inställning eftersom Dupont sköter all sin jästordling själv och den odling som White Labs sysslat med av just den stammen troligtvis har resulterat i olika beteendemönster hos jästen. Sedan är det också omöjligt för mig att försöka efterlikna den jäsning som sker hos bryggeriet av flera anledningar jag varit inne på förut. Den största anledningen till att jag inte återvänt till 565 är dock den mejlkonversation jag hade med Chris White på White Labs om att det är en jäst som fungerar bäst i samspel med andra för att garantera en ordentlig utjäsning. Bob Sylvester på Saint Somewhere har dock i Milk the dunk-podden hävdat att han själv använder 565 till all sin öl och att den efter några generation "can ferment water". Nu kommer jag inte återanvända jästen så många gånger för att kunna bilda mig en egen uppfattning om hur den utvecklas från generation till generation, men jag märker nu när jag skriver att det finns ett uppdämt behov av att få lite bättre koll på denna jäst som både jag själv och andra många gånger väljer bort eftersom man lätt kan tro att det finns bättre och roligare alternativ.

Oavsett jäst är det ytterst troligt att en saison på strax över 3% upplevs som något tunn. Även om nu jästbytet kan underlätta detta till viss del blir det även en rejäl ändring på maltnotan. Dinkelmalt är någon jag bryggt med i mindre mängder tidigare men Humlegården har dessvärre inte denna maltsort till förfogande, förutom i en välrostad form. Dinkel är besläktat med vete men kan i sin profil vara något ruffigare samt ej lika len och gräddig. Dinkel har rent historiskt använt i saison då det varit en vanligt förekommande kornsort i de regioner man traditionellt bryggt stilen. Yvan de Baets har också förespråkat maltsorten samt att Blaugies, vad jag vet, alltid har en ganska stor del dinkelmalt i sina öl. Dinkelmalt från Castle kommer således bilda basen till denna öl tillsammans med lika stor del vetemalt från Weyermann. Jag fortsätter som vanligt med en liten giva rågmalt samt en lika liten del pilsnermalt bara för att dryga ut notan. Eftersom jag just nu inte är supersugen på en bordssaison, även om nu jästen talar för att det blir lite så, skruvar jag upp OG något. Räknar med ett FG på 1.010, vilket kan bli lägre, men tar då lite höjd och beräknar OG till 1.042, vilket i så fall skulle ge ett öl på 4.2%. Med en helt ny maltnota kan jag dock inte förutspå OG lika säkert som med enbart Weyermanns pilsnermalt, så det kan också bli ett tunnare öl om både OG och FG blir lägre.

Humle då? Det blir 100% Saaz förutom att jag några bryggningar framöver kommer att prova Magnum som bitterhumle för att försöka få fram en friskare beska.

Namn: Petit Saison IV
Stil: Saison av svagare art
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 71%
Beräknad mängd till jäskärl: 11L
Mängd till jäskärl: 11L
Beräknat SRM/EBC: 2.95/5.8
Beräknat OG: 1.042
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 45
OG: 1.035
FG: 1.008
ABV: 3.5%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
37% Weyermann vetemalt (~2L)
37% Castle dinkelmalt (~2L)
10% Weyermann Barke pilsnermalt (~2L)
10% Weyermann rågmalt (~3L)
5.9% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
68°C i 60min
76°C i 10 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 19.2L
Mäskvatten: 19.2L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
1g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 100
Magnecium: 7
Natrium: 6
Klorid: 62
Sulfat: 147

Beräknat mäsk-ph: 5.02
Mätt mäsk-ph: 5.2

Humleschema
@60 min - Magnum (T-90) 15.3AA - 30 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@5 min - Saaz (T-90) 3.6AA - 15 IBU

Jäst
White Labs 565 - Belgian Saison I
21°C första 24h av aktiv jäsning. Sedan höjning till 23°C och håller i 24h. Höjning till 25°C till avstannad aktivitet.
Rekommenderad antal jästceller: 72MD
Beräknad mängd jästceller: Ingen förkultur

Brygglogg
2022-01-04
Bryggdag. Idag var en sådan dag då övre silplåten strulade. Denna gång så pass mycket att jag inte fick den på plats direkt efter inmäskning. Jag gav det tre-fyra försök innan jag gick vidare med livet. Fördelen med att inte ha någon övre silplåt är att man kan röra om i vörten utan att pausa pumpen. Alltid något. Någon klar vört blev det dock inte, vilket också påverkas av den ganska grumliga maltnotan. Förra gången jag bryggde lågprocentig öl var jag tvungen att justera mäsk-ph för första gången på jag vet inte hur många år. Jag tog höjd för detta denna gång och rattade in ett beräknat mäsk-ph på 5.02 på brewersfriend, vilket resulterade i 5.2 i vörten 20-25 minuter in i mäskningen. Rumstempererat prov, givetvis. I övrigt gick bryggdagen mycket bra. OG blev lite väl lågt i förhållande till min beräkning vilket kan kännas lite ironiskt eftersom jag i texten ovanför receptet beskrev att jag inte var särskilt sugen på en bordssaison, vilket nu blir fallet. Kan i efterhand också undra varför jag inte syresatte vörten på väg ner i jäskärlet. Om det är någon jäst som kan behöva lite extra hjälp nu när jag utgår från i sammanhanget låga 21 grader, så är det 565.

2022-01-05
Medelintensiv aktivitet i vattenlåset 12h efter jästen tillsatts. Skönt att den kommit igång och troligtvis var den relativt snabb att börja arbeta med tanke på att den inte fick någon förkultur och inte heller var särskilt färsk. Tittar till vattenlåset några gånger under dagen och den fortsätter att hålla god aktivitet. Höjer till 23 grader innan läggning.

2022-01-06
På förmiddagen har aktiviteten avtagit. Bubblar till en gång var tredje sekund. Under eftermiddagen, ca 43 timmar efter att jästen tillsatts, höjer jag till 25 grader för att hjälpa till med utjäsningen. Tar ett hydrometerprov som visar ett SG på 1.017. Gissningsvis kommer den stanna strax över 1.010 med tanke på den avtagande aktiviteten, men det är en ren gissning. Den har alltså jäst ut 18 pinnar på ca 40-36 timmar.

2022-01-08
Långsam men noterbar aktivitet i vattenlåset. SG 1.011 under eftermiddagen vilket motvarar 68 % utjäsning.

2022-01-09
Stirrar man nog länge på jäslåset ser man att det rör sig. Håller kvar temperaturen på 25 ett tag till.

2022-01-10
Sänker till 24 grader.

2022-01-11
Sänker till 23 grader.

2022-01-12
Sänker till 22 grader.

2022-01-13
Sänker till 21 grader. FG: 1.008. Den jobbade ner sig mer än jag trodde tillslut.

2022-01-14
Kallkrashar.

2022-01-15
Bryggdag för Phare XIII som ska landa på jästkakan till denna öl. Mäktade inte med att rengöra flaskor samtidigt som jag skulle förbereda en ny bryggning, så ölen åkte på fat. Om det inte blir någon höjdaröl känns det inte lika kämpigt om den ligger på fat då man inte lagt massa tid på rengöring och buteljering.

... men jag misstänker att det påverkar utbytet då spridningen av vörten genom maltbädden inte blir lika effektiv. Notera "kratern" i mitten.

Idag blev det ovanligt lite skumbildning under uppkok, samt att skummet var kritvitt. Lite mindre oxidering än vanligt? Kanske har silplåten något med detta att göra?

Altanlager version två 2

Lars22 november, 202122 november, 20212 kommentarer

Jag har en något komplicerad relation till lager. Egentligen är det inte relationen det är något fel på, utan det är problematiken för oss ölintresserade bryggare som vill kunna, i viss mån, ersätta öl vi köper med den vi brygger hemma. God lager är svår att få tag på om man inte bor i en stad med barer/restauranger/pubar som kan erbjuda detta, likt Zum Franziskaner i Stockholm. Jag hoppas lite på att IPA-trenden ska försvinna och självrunnen lager blir nästa grej. Det är väl dock inte ett trolig scenario. Har man inte ställen likt Zum att besöka blir det inte att man dricker så många goda lager varje år, om ens det. Senaste jag blev riktigt imponerad av en lager var på Akkurat, och det är två år sedan jag var där, och drack en numera bortplockad märzen från Oppigård. Att det sedan inte finns en enda välsmakande lager på systembolagets fasta sortiment gör det heller inte bättre. Kanske en lätt överdrift, men systembolagets behandlande av lager, och all annan öl också för den delen, har gjort att vi vant oss vid att lager ska smaka på ett visst sätt, som inte är särskilt bra. Lager är troligtvis den godaste och mest komplexa ölsorten som finns. Vi är bara inte vana vid det. Jag får helt enkelt ta saken i egna händer och förse mig själv med välsmakande lager. Jag fortsätter från grunden med enkel metodik, så jag är ödmjuk inför att ölen kommer ha en hel del förbättringsområden. För själva progressionen och lärandets skull blir det dock en relativt enkel lager denna gång.

Likt husets saison vill jag också ha en huslager. Tidigare i år bryggde jag en "altanlager" som visade sig bli en bra öl att bygga vidare på. Effektiviteten var lite för hög så det blev en lite för stark öl samt att beskan var lite för snäll. Nu är det dags för en återbryggning av denna öl och jag hoppas kunna närma mig önskat OG samt skruva upp beskan något. Dock inte för mycket eftersom det ska vara en helles och inte en pilsner. Egentligen borde jag kalla ölet för källarlager eftersom altansäsongen för länge sedan är över, men en källarlager för tankarna till en kellerbier, vilket detta inte är.

Precis som med all bryggning av olika stilar kan man göra det på olika sätt. Lager är som med andra stilar en historia för sig och det finns väldigt många tekniker man kan använda sig av för att uppnå önskat resultat. Jag har skrivit lite om LODO-tekniker förr och vilka tekniker som jag upplever som rent omrimliga att försöka eftersträva, samt vilka som är lite mer lättillgängliga. Utan att gå in på detalj så verkar det som om LODO-förespråkarna menar att LODO-bryggning är något man antingen gör till 100%, eller inte alls. Ganska tvärt emot hur jag resonerat tidigare. Någon lite förbättring är väl bättre än ingenting? Mina små förbättringar är dock ganska universella för all öl jag brygger då det helt enkelt handlar om att hålla syrenivån nere med den utrustning jag förfogar över. Har jag förstått det rätt gäller det dock att hålla syran under en extremt låg nivå för att det ska ge önskad effekt, vilket är i stort sett omöjligt om inte hela processen är felfri. Man kan dock se dessa lågsyremetoder som ett sätt att bli en bättre bryggare, hur motsägelsefullt det än kan verka. Med min utrustning innebär dock de små saker jag gör absolut inget extra arbete.

Jag hade tänkt att prova förkoka vattnet för att bli av med syre, men nu ska jag försöka pejla in ölet utan att ändra massa saker i min process och se hur det blir. Sedan kan det bli aktuellt med ändringar i form av förkok, annan jäst och humle. Först ska dock grundlagern sättas på enklast möjliga vis. Det blir således torrjäst, enkelt infusionsmäskning med undantag för ett utmäskningshöjning, ingen spundning, samt en reguljär förbehandling av vattnet med en tillbakadragen vattenprofil. Enkelt, helt enkelt.

Namn: Altanlager #2
Stil: Helles
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 76%
Beräknad mängd till jäskärl: 11L
Mängd till jäskärl: 11L
Beräknat SRM/EBC: 3.5/7
Beräknat OG: 1.050
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 25
OG: 1.050
FG: 1.010
ABV: 5.25%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
89.4% Weyermann Barke pilsnermalt (~2L)
4.7% Weyermann syramalt (~2L)
4% Weyermann Carahell (~10L)

Mäskschema
65 grader i 60 min
76 grader i 10 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 19.7L
Mäskvatten: 19.7L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
2g Kalciumsulfat
2g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 74
Magnecium: 2
Natrium: 8
Klorid: 65
Sulfat: 63

Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.3

Humleschema
@60 min - Hallertauer Mittlefruh - 11 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - Hallertauer Mittlefruh - 11 IBU
@5 min - Hallertauer Mittlefruh - 4 IBU

Jäst
2pkt Saflager34/70
Jäsning i 12 grader under första 48h av aktivitet, sedan 14 grader till FG.
Lagring i kylskåp under 4-6 veckor.
Rekommenderad antal jästceller: 204MD (1.5 pitch rate)
Beräknad mängd jästceller: 138 MD

Brygglogg

2021-11-02 Bryggdag. En ganska vanlig bryggdag med ett väldigt irriterande undantag. Idag var det helt omöjligt att få tillbaka den övre silplåten efter min sedvanliga omrörning med 30 minuter kvar av mäskningen. Att silikonpackningen ibland glider av är jag ganska van vid. Det brukar gå att lösa genom att man torkar den torr både på utsidan och insidan. Problemet som denna gång inte gick att åtgärda var att den övre silplåten sjönk ner i vörten. Efter 30 minuters ondgörande över detta struntade jag helt enkelt i silplåten sista 30 minuterna av mäskningen. Det gjorde ingen större skillnad på effektiviteten. Tydligt var att återcirkuleringen av vörten inte kunde spridas bland malten på samma sätt. När maltkorgen lyftes upp var malten rätt ojämn. Nåväl, detta spelar troligtvis inte någon större roll. Detta med packningen är ett välkänt problem men jag har fram tills nu lyckats undvika det rätt bra. Troligtvis är det en av de två packningarna (den andra sitter i botten på maltkorgen) något större och det är denna som hamnat på den övre silplåten denna gång. I den nya G40 är den övre silplåten bortplockad helt och hållet, vilket får mig att fundera lite över hur effektiv spridningen av vörten egentligen blir på den maskinen. I övrigt gick bryggdagen bra och jag lyckades vara städad och klar runt 22:00.
2021-11-03 Långsam aktivitet i jäsröret. Kommer jäsa vörten två grader varmare än förra gången eftersom Fermentis rekommenderar det. Hade problem att få igång jäsningen förra gången vilket verkar att fungerat bättre denna gång.
2021-11-04 Stadig men långsamt aktivitet. Går på rekommendationerna och höjer till 14 grader.
2021-11-05 Mer fart i vattenlåset nu. Nästan "ale-fart" på bubblorna.
2021-11-08 Aktiviteten är regelbunden men har avtagit.
2021-11-10 Fortfarande hyfsat regelbunden aktivitet. SG är nere på 1.011 så jag misstänker att denna kommer lyckas klättra en bit under 1.010.
2021-11-11 Tidigt på morgonen och nu har aktiviteten i jäslåset avstannat helt. Väntar några dagar innan kallkrash.
2021-11-14 Kallkrashar till 4 grader.
2021-11-21 Fatar och trycksätter till 1 bar. FG landar på 1.010. Provsmakar och ölen är helt utan bismaker. Kommer bli bra.

*Har blivit väldigt förtjust i min brewbucket. En mycket prisvärd produkt, trots att den är ganska mycket dyrare än en plasthink.*

New England IPA med CRYO-humle och Verdant-jäst

Lars18 augusti, 202123 september, 2021Lämna en kommentar

Så fort jag skriver om New England IPA ökar tillströmningen av besökare till bloggen markant. Får se om detta inlägg får sedvanlig effekt. Dags för ölbryggning igen och efter min senaste NEIPA, Likko, fick jag blodad tand samt några värdefulla insikter som jag vill dela med mig av.

Jag står fast vid att New England IPA/APA ska jäsas relativt snabbt och att detta ställer lite andra krav på bryggaren än övrigt. Nu är det ju också så att olika ölstilar kräver lite olika tekniker för att bli så bra som möjligt och det är väl kanske få inbitna bryggare som höjer på ögonbrynen när jag skriver att hela proceduren kring NEIPA ska gå relativt fort. Ja, en snabbjäsande kveik-jäst kan således fylla sitt syfte, så länge man håller temperaturen nere. Jag har bara jäst med kveik under väldigt varma förhållanden just för att det också är "lite av grejen" med kveik, varmt och snabbt. Inget utesluter dock en mer normal jästemperatur med kveik om man också gillar smakprofilen. Stora humlemängder och varm temperatur, tryckjäst eller ej, smakar dessvärre inte så bra vilket är vad jag provat göra med kveik. Personligen tycker jag att det finns bättre jästalternativ för NEIPA-stilen och jästen jag använder till denna bryggning är just en sådan.

Nåväl, tillbaka till det här med tidsaspekten. All öl du brygger vinner på att jäsningen kommer igång så fort som möjligt för att undvika den oundvikliga oxideringen som sker av vörten du precis producerat. Det som påverkar oxideringen i en vört medan den ligger och väntar på att jästen ska börja jobba är ganska många olika saker. Själv har jag börjat försöka få till en så pass klar vört som möjligt när den lämnar bryggverket på väg mot jäskärlet. Det finns många olika sätt att försöka åstadkomma detta och beroende på din utrustning kan man göra lite olika saker. Ni som hängt med i bloggen har läst mitt ställningstagande kring detta tidigare men det tål att upprepas, håll det enkelt och försök förbättra inom rimliga gränser för vad det är du faktisk håller på med. Det ska vara roligt. Jag är väldigt nöjd med min bryggutrustning både för tillverkning av vört samt jäsning, så jag jobbar efter de förutsättningar jag har. Försök få till en bra whirlpool så att malt- samt humlerester samlas i mitten av bryggverket/kokkärlet. Kyl sedan vörten så snabbt du kan och filtrera vörten på väg ner i jäskärlet. Det sistnämnda har jag pysslat med till och från under alla mina år som hembryggare och man kan diskutera hur viktigt det är beroende på stil. Jag använder mig av en klassisk saftsil med dubbla sildukar vilket fångar upp en hel del "bös" som inte behöver följa med ner i jäskärlet.

Just det, tidsaspekten... Jo. Det är alltså önskvärt att få igång jäsningen så fort som möjligt med en så pass klar vört som möjligt. En klar vört innehåller färre fettsyror och andra ämnen som kan påverka oxidering och kan jästen komma igång så fort som möjligt minskar även detta oxideringsrisken. Det motsatta och klart sämre scenariot är att man fyller jäskärlet med en vört som består av massa oxideringsfaktorer från såväl malt som humle, samt att man häller över ett paket torrjäst som tar typ ett dygn på sig att börja arbeta. Det sistnämnda är en ganska bra beskrivning på hur jag tänker mig att en NEIPA-vört är, samt den jäst som jag kommer använda ännu en gång. Motsägelsefullt, eller hur? Man får göra vad man kan och vill. Så länge man inte flaskar sin IPA. På den punkten backar jag inte. Någon måtta får det vara.

Jag kommer för andra gången använda Verdant IPA-jästen från Lallemand då jag tycker den gav bra resultat senaste gången. Torrjäst är torrjäst men ibland är det bara skönt att hålla saker lite enklare. Jag upplever jästen som snarlik Imperial Yeats Juice, vilket är en annan favorit för humlejuice. Både har en lätt krämig vaniljtouch vilket jag tycker passar bra för NEIPA. Den vore säkert inte så tokig för en klassisk engelsk lågprocentig ale heller. Har ni inte provat Verdants humliga öl kan jag varmt rekommendera dem.

Jag kommer att behålla samma maltnota som för Likko, då jag för en gångs skull kände mig rätt nöjd med denna. Således inget nytt. Tyckte verkligen om Golden Promise som basmalt och jag har börjat föredra att använda mig av lite olika basmalter vid olika sorters öl, bara för att grundsmakerna ska variera lite mer.

CRYO-humle är nog fortfarande en ganska ny och obeprövad produkt för hembryggare. Hur pass vanlig den är bland professionella bryggare vet jag faktiskt inte. Det är dock inte första gången jag brygger med CRYO-humle utan i december 2018 provade jag produkten för första gången, då i en pale ale. För er som inte vet vad CRYO är så kan man enkelt förklara det som en humle i pelletsform som gått igenom en extra process för att göra sig av med "gröna beståndsdelar". Humlen blir mer koncentrerad i både alfasyra och smak. Man kan byta ut den klassiska T-90 humlen (beteckningen på vanliga pellets) mot enbart CRYO-humle om man vill men rekommendationen är att 40% CRYO och 25% T-90 tillsammans ersätter den vanliga pelletsformen T-90.

För denna bryggning åker all humle på den varma sidan ner i hopstand/whirlpool. Jag kommer därför öka mängden för detta än vad jag tidigare bryggt med, då jag oftast adderat en bittergiva i början av koket. Jag utgår från 8g humle per liter vört ner i jäskärlet. Detta alltså beräknat utifrån att det är T-90 jag brygger med. Jag upplever det enklare att bygga receptet och humlegivan utifrån att det är vanliga pellets man använder, för att sedan räkna om.
Jag räknar med ca 12L vört till jäskärlet, vilket då ger mig:
8g/L x 12L vört= 96g humle. Detta ger då, omräknat till rekommenderad kombinerad CRYO- och T-90-mängd:
För hopstand/whirlpool: 38g CRYO och 24g T-90 pellets.
För torrhumlingen:
12g/l x 12L vört= 144g. Omräknat till rekommenderad kombinerad CRYO- och T-90-mängd:
54g CRYO och 36g T-90.

Torrhumlingen en viktig aspekt av en NEIPA och jag kommer använda mig av samma snabba torrhumling som vid senaste NEIPA-bryggningen, alltså torrhumla vid 15 grader i 12h, för att sedan kallkrasha i 48h. Detta är en teknik som används på just Verdant. Bättre eller sämre än den klassiska fyradagarshumlingen vet jag inte, men jag kanske kommer kunna ta ställning efter denna öl om allt går som det ska.

Namn: Hipster Sue
Stil: New England IPA
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 7.5/15
Beräknat IBU: 32
Beräknat OG: 1.065
OG: 1.066
FG: 1.020
ABV: 6%
Koktid: 60 min
Mäskeffektivitet: 57%
Mängd till jäskärl: 12.3L (beräknat 13L)

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
55% Golden Promise (~2.5L)
20% Crisp Naked Oat Malt (~1.5L)
10% Crisp Flaked Oat (~1.8L)
10% Crisp Flaked Wheat (~1.8L)
4.5% Weyermann Syramalt (~2L)

Mäskschema
Omrörning när 30min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 22.8L
Mäskvatten: 22.8L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
2g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
1g Bordssalt
6g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil (SBT ej inräknat)
Kalcium: 115
Magnecium: 11
Natrium: 26
Klorid: 170
Sulfat: 90

Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -180
*Rekommenderad resterande alkalinitet: -30-30

Humleschema
@15min - White Labs jästnäring
@Hopstand vid 80 grader i 30 min - CRYO Citra och T-90 Citra enligt omfördelningen ovan.
@Torrhumling i 15 grader i 12h - CRYO Citra och T-90 Citra enligt omfördelningen ovan. Därefter kallkrash i 48h.

Jäst
Lallemand Verdant IPA - ett paket direkt i vörten.
19 grader som primär temperatur, höjning till 22 grader mot slutet.

Brygglogg
2021-08-10 Bryggdag. Jäst tillsattes ca 23:00.
2021-08-11 Full aktivitet i jäskärlet på eftermiddagen. Jästen har kommit igång något fortare än förra gången.
2021-08-14 Aktivitet i "blow-off" har avtagit. Höjer till 22 grader.
2021-08-15 SG 1.020. Hoppas den klättrar ner ytterligare.
2021-08-17 SG kvar på 1.020. Högre än förväntat. Torrhumlingen kommer eventuellt sänka några pinnar men jag fastställer FG. Ölet blir då ganska precis 6%. Gällande utjäsningen landar den på 69%. Enligt Lallemand ska förjäsbarheten vara medel till hög, vilket är något otydligt. 69% och ett FG på 1.020 känns ändå okej, kanske till och med bra till en lite krämigare IPA. Sänker temperaturen på jäskylen till 15 grader och när termometern på jäskärlet visar samma slänger jag i humle för torrhumling efter att ha spolat jäskärlet med kolsyre några varv. Inser även att beskrivning av jästen stämmer ganska precis, att den jäser färdigt på fem dagar.
2021-08-18 Sänker tempen till 4 (kylen klarar inte lägre) och låter stå i 48h.
2021-08-20 Fatar.
2021-09-23 Publicerar utvärdering.