I mitten på augusti bryggde jag en New England IPA där jag för andra gången utvärderade det här med CRYO-humle. Jag körde på min vanliga maltnota med 55% Golden Promise, 20% havremalt, 10% valsat vete, 10% valsat havre samt den ordinarie syramalten. Ölet jäste med Lallemands Verdant IPA då jag tycker den varit bra de gånger jag prövat den förr. Citra är min favorithumle för IPA och därför ville jag se hur den fungerar på CRYO-sidan. Enligt rekommendation skalade jag ner på den total humlemängden, som jag skrev om i inlägget, och körde på enligt de givor som jag tycker fungerat bra.
Bekant citradoft som är något tunnare och gräsigare än vad jag hoppats på. Inte helt utan de helt avgörande toppnoterna men ingen kavalkad av tropiskt frukt i olika lager. Något enformig karaktär helt enkelt. Kan bero på årgången på citran, eller på cryo, svårt att säga säkert. Tycker dock citran brukar vara mer tropisk i sin doft än detta. När kronan lagt sig och temperaturen stigit framträder en lättsam och krämig vaniljdoft, vilket jag lärt mig är ett trevlig bidrag från jästen som jag tycker passar stilen utomordentligt bra. Bidrar till en allmänt mjukare känsla av ölet. Har upplevt samma sak mer Juice från Imperial Yeast.
Till smaken då. Det skedde en klar förbättring i smaken efter två veckor då allt kändes lite mer välbalanserat och smakerna inte lika stickiga. Upplevde inte heller någon tydlig minskning av humlens toppnoter heller. Dessa var dock aldrig särskilt påtagliga, vilket är en stor besvikelse då jag föreställt mig att CRYO ska göra just detta. En smågräsig beska dominerar tyvärr och det är inledningsvis svårt att känna någon tydlig tropisk fruktighet.
Sammantaget är det en helt okej öl som dessvärre är lite för tunn och tråkig i sina smaker för att vara en IPA som faller mig i smaken. En IPA ska blomstra av smaker från början till slut, nästan så att smaklökarna blir lite trötta efter ett helt glas. Det finns bra saker med ölet. En krämig och fin vaniljton som jag får berömma jästen samt en väl sammansatt maltnota för. Men i sin helhet faller ölet något platt på grund av humlen. Faktorerna som påverkar kan vara flera men om jag ska komma till en slutsats kring CRYO-humle så har det i denna öl inte imponerat på mig. De där friska och maffiga toppnoterna från humlen som får en att vilja sticka ner näsan i glaset gång efter gång, fanns aldrig där, inte ens när ölet var purfärskt, vilket ändå måste säga något då jag tycker det är en stil som jag hanterar ganska väl att brygga. Främst med tanke på att ölet inte visar några större tecken på att oxiderat drygt 1-1.5 månad efter bryggning.
Så fort jag skriver om New England IPA ökar tillströmningen av besökare till bloggen markant. Får se om detta inlägg får sedvanlig effekt. Dags för ölbryggning igen och efter min senaste NEIPA, Likko, fick jag blodad tand samt några värdefulla insikter som jag vill dela med mig av.
Jag står fast vid att New England IPA/APA ska jäsas relativt snabbt och att detta ställer lite andra krav på bryggaren än övrigt. Nu är det ju också så att olika ölstilar kräver lite olika tekniker för att bli så bra som möjligt och det är väl kanske få inbitna bryggare som höjer på ögonbrynen när jag skriver att hela proceduren kring NEIPA ska gå relativt fort. Ja, en snabbjäsande kveik-jäst kan således fylla sitt syfte, så länge man håller temperaturen nere. Jag har bara jäst med kveik under väldigt varma förhållanden just för att det också är "lite av grejen" med kveik, varmt och snabbt. Inget utesluter dock en mer normal jästemperatur med kveik om man också gillar smakprofilen. Stora humlemängder och varm temperatur, tryckjäst eller ej, smakar dessvärre inte så bra vilket är vad jag provat göra med kveik. Personligen tycker jag att det finns bättre jästalternativ för NEIPA-stilen och jästen jag använder till denna bryggning är just en sådan.
Nåväl, tillbaka till det här med tidsaspekten. All öl du brygger vinner på att jäsningen kommer igång så fort som möjligt för att undvika den oundvikliga oxideringen som sker av vörten du precis producerat. Det som påverkar oxideringen i en vört medan den ligger och väntar på att jästen ska börja jobba är ganska många olika saker. Själv har jag börjat försöka få till en så pass klar vört som möjligt när den lämnar bryggverket på väg mot jäskärlet. Det finns många olika sätt att försöka åstadkomma detta och beroende på din utrustning kan man göra lite olika saker. Ni som hängt med i bloggen har läst mitt ställningstagande kring detta tidigare men det tål att upprepas, håll det enkelt och försök förbättra inom rimliga gränser för vad det är du faktisk håller på med. Det ska vara roligt. Jag är väldigt nöjd med min bryggutrustning både för tillverkning av vört samt jäsning, så jag jobbar efter de förutsättningar jag har. Försök få till en bra whirlpool så att malt- samt humlerester samlas i mitten av bryggverket/kokkärlet. Kyl sedan vörten så snabbt du kan och filtrera vörten på väg ner i jäskärlet. Det sistnämnda har jag pysslat med till och från under alla mina år som hembryggare och man kan diskutera hur viktigt det är beroende på stil. Jag använder mig av en klassisk saftsil med dubbla sildukar vilket fångar upp en hel del "bös" som inte behöver följa med ner i jäskärlet.
Just det, tidsaspekten... Jo. Det är alltså önskvärt att få igång jäsningen så fort som möjligt med en så pass klar vört som möjligt. En klar vört innehåller färre fettsyror och andra ämnen som kan påverka oxidering och kan jästen komma igång så fort som möjligt minskar även detta oxideringsrisken. Det motsatta och klart sämre scenariot är att man fyller jäskärlet med en vört som består av massa oxideringsfaktorer från såväl malt som humle, samt att man häller över ett paket torrjäst som tar typ ett dygn på sig att börja arbeta. Det sistnämnda är en ganska bra beskrivning på hur jag tänker mig att en NEIPA-vört är, samt den jäst som jag kommer använda ännu en gång. Motsägelsefullt, eller hur? Man får göra vad man kan och vill. Så länge man inte flaskar sin IPA. På den punkten backar jag inte. Någon måtta får det vara.
Jag kommer för andra gången använda Verdant IPA-jästen från Lallemand då jag tycker den gav bra resultat senaste gången. Torrjäst är torrjäst men ibland är det bara skönt att hålla saker lite enklare. Jag upplever jästen som snarlik Imperial Yeats Juice, vilket är en annan favorit för humlejuice. Både har en lätt krämig vaniljtouch vilket jag tycker passar bra för NEIPA. Den vore säkert inte så tokig för en klassisk engelsk lågprocentig ale heller. Har ni inte provat Verdants humliga öl kan jag varmt rekommendera dem.
Jag kommer att behålla samma maltnota som för Likko, då jag för en gångs skull kände mig rätt nöjd med denna. Således inget nytt. Tyckte verkligen om Golden Promise som basmalt och jag har börjat föredra att använda mig av lite olika basmalter vid olika sorters öl, bara för att grundsmakerna ska variera lite mer.
CRYO-humle är nog fortfarande en ganska ny och obeprövad produkt för hembryggare. Hur pass vanlig den är bland professionella bryggare vet jag faktiskt inte. Det är dock inte första gången jag brygger med CRYO-humle utan i december 2018 provade jag produkten för första gången, då i en pale ale. För er som inte vet vad CRYO är så kan man enkelt förklara det som en humle i pelletsform som gått igenom en extra process för att göra sig av med "gröna beståndsdelar". Humlen blir mer koncentrerad i både alfasyra och smak. Man kan byta ut den klassiska T-90 humlen (beteckningen på vanliga pellets) mot enbart CRYO-humle om man vill men rekommendationen är att 40% CRYO och 25% T-90 tillsammans ersätter den vanliga pelletsformen T-90.
För denna bryggning åker all humle på den varma sidan ner i hopstand/whirlpool. Jag kommer därför öka mängden för detta än vad jag tidigare bryggt med, då jag oftast adderat en bittergiva i början av koket. Jag utgår från 8g humle per liter vört ner i jäskärlet. Detta alltså beräknat utifrån att det är T-90 jag brygger med. Jag upplever det enklare att bygga receptet och humlegivan utifrån att det är vanliga pellets man använder, för att sedan räkna om. Jag räknar med ca 12L vört till jäskärlet, vilket då ger mig: 8g/L x 12L vört= 96g humle. Detta ger då, omräknat till rekommenderad kombinerad CRYO- och T-90-mängd: För hopstand/whirlpool: 38g CRYO och 24g T-90 pellets. För torrhumlingen: 12g/l x 12L vört= 144g. Omräknat till rekommenderad kombinerad CRYO- och T-90-mängd: 54g CRYO och 36g T-90.
Torrhumlingen en viktig aspekt av en NEIPA och jag kommer använda mig av samma snabba torrhumling som vid senaste NEIPA-bryggningen, alltså torrhumla vid 15 grader i 12h, för att sedan kallkrasha i 48h. Detta är en teknik som används på just Verdant. Bättre eller sämre än den klassiska fyradagarshumlingen vet jag inte, men jag kanske kommer kunna ta ställning efter denna öl om allt går som det ska.
Namn: Hipster Sue Stil: New England IPA Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Beräknat SRM/EBC: 7.5/15 Beräknat IBU: 32 Beräknat OG: 1.065 OG: 1.066 FG: 1.020 ABV: 6% Koktid: 60 min Mäskeffektivitet: 57% Mängd till jäskärl: 12.3L (beräknat 13L)
Humleschema @15min - White Labs jästnäring @Hopstand vid 80 grader i 30 min - CRYO Citra och T-90 Citra enligt omfördelningen ovan. @Torrhumling i 15 grader i 12h - CRYO Citra och T-90 Citra enligt omfördelningen ovan. Därefter kallkrash i 48h.
Jäst Lallemand Verdant IPA - ett paket direkt i vörten. 19 grader som primär temperatur, höjning till 22 grader mot slutet.
Brygglogg 2021-08-10 Bryggdag. Jäst tillsattes ca 23:00. 2021-08-11 Full aktivitet i jäskärlet på eftermiddagen. Jästen har kommit igång något fortare än förra gången. 2021-08-14 Aktivitet i "blow-off" har avtagit. Höjer till 22 grader. 2021-08-15 SG 1.020. Hoppas den klättrar ner ytterligare. 2021-08-17 SG kvar på 1.020. Högre än förväntat. Torrhumlingen kommer eventuellt sänka några pinnar men jag fastställer FG. Ölet blir då ganska precis 6%. Gällande utjäsningen landar den på 69%. Enligt Lallemand ska förjäsbarheten vara medel till hög, vilket är något otydligt. 69% och ett FG på 1.020 känns ändå okej, kanske till och med bra till en lite krämigare IPA. Sänker temperaturen på jäskylen till 15 grader och när termometern på jäskärlet visar samma slänger jag i humle för torrhumling efter att ha spolat jäskärlet med kolsyre några varv. Inser även att beskrivning av jästen stämmer ganska precis, att den jäser färdigt på fem dagar. 2021-08-18 Sänker tempen till 4 (kylen klarar inte lägre) och låter stå i 48h. 2021-08-20 Fatar. 2021-09-23 Publicerar utvärdering.
Svårt att undvika skum med den skumvänliga maltnotan
Tar en paus i saisonbryggandet och följer upp en bryggning som jag gjorde i början på 2018, en pale ale med Vic Secret-humle. Blev mycket imponerad av denna humlesort då den på kallsidan bidrog med tydliga toner av ananas på ett sätt som jag inte upplevt förut. Helt solo blev den lite endimensionell samt att jag upplevde den något gräsig som bitterhumle. En kombination av Vic Secret och Citra har jag länge klurat på som en lyckad kombination, som jag nu får tillfälle att pröva på.
För någon månad sedan kom jag även över ett paket av CRYO-humle. Enkelt förklarat är CRYO-humle koncentrerade pellets där man plockat bort en del av de gröna beståndsdelarna, vilket innebär att man kan använda humle på ett lite annat sätt. Dels får humlen nästa dubbel mängd alfasyra vilket gör att den på varma sidan får en annan effekt. Dock används den mest i Whirlpool/Hop Stands eller till torrhumling då man kan tillsätta samma mängd, eller större, som med vanliga pellets fast med mindre risk för överhumlad gräsig humlebränna. CRYO-citran hittade jag på bryggbutiken.com och jag kommer använda den i torrhumling under aktiv jäsning, samt en andra dos torrhumling under tryck.
En annan ny komponent jag lyfter in i bryggning är användandet av antioxin. Detta är en produkt som jag tror att vi kommer att ser mer utav i hembryggningen då det är ett enkelt sätt att minska oxidering. Antioxin är ett pulver bestående av kaliumdisulfit, L-askorbinsyra och gallotannin som tillsätts till vattnet innan inmäskning och som sedan ska äta upp det lösa syret. Eftersom jag vill hålla koll på min vattenprofil blev en av de första sakerna jag försökte undersöka antioxins påverkan på vattenprofilen. Utan något djupare intresse i kemi är det inte helt lätt att förstå de få källor på nätet som hunnit skriva om detta, samt att min vattenkalkylator inte har funktion för denna produkt. Gustaf Lindh på lindhcraftbeer.com var dock så vänlig och hjälpte mig med en uträkning på min vattenmängd och det visade sig att 2 gram av SBT bidrog med 40ppm sulfat.
I kylen fanns två otroligt oinspirerande paket US-05 som länge väntat på användning. I bråda tider som dessa var det inte aktuellt med förkultur eller ens rehydrering, men det brukar ju kunna bli öl utav det i falla fall.
Stil: Amerikansk Pale Ale Bryggmetod: Satslakning Beräknat SRM: 6 Beräknat IBU: 35 Beräknat OG: 1.053 OG: 1.056 FG: 1.012 ABV: 5.8 Koktid: 60min Effektivitet: 83% Mängd till jäskärl: 12.5L
Total mängd vatten :20L Mäskvatten: 12 L Lakvatten: 8L
Maltnota (kg-%)
67% Maris Otter Extra Pale (2L) 15% Crisp Light Munich (10L) 10% Havregryn 8% Carapils (2L)
Vattenbehandling
Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.
Torrhumling 2 dagar in i aktiv jäsning: Vic Secret 18AA - 4gr/L Citra CRYO 23 AA - 4gr/L
Vid FG och under 1bars tryck i fat, i humlekorg. Vic Secret 18AA - 4gr/L Citra CRYO 23 AA - 4gr/L
Korgen med den andra laddningen torrhumle som åker ner i fat under tryck.
Jäsning
Jäst US-05 23 gr Jässchema 18°C till FG
Rekommenderad antal jästceller: 173md Beräknad mängd jästceller: 129md (0.75)
Brygglogg
2018-12-08 Bryggdag 2018-12-10 Torrhumlar första dosen. Kreusen har lagt sig. Efter några timmar märker jag dock att ett nytt täcke av jäst har bildats tillsammans med humlen, vilket gör mig lite fundersam på om denna torrhumling kommer vara förgäves då en stor del av dosen hamnar ovanpå vörten. Kanske även en viss infektionsrisk med detta? Förhoppningsvis letar sig humleböset ner till vörten igen. 2018-12-16 FG: 1.012. Flyttar till fat och torrhumlar under tryck (1bar).
2018-12-20 Flytt till serveringsfat med hjälp av kolsyra.
