Gå till innehåll

Etikett: spunda

Publicerat den Lämna en kommentar på Den ickespundade altanlagern

Med ungefär sex veckor kvar till semestern (inför bryggning) är det dags att säkra sommarens lagerreservoar. Förutom att jag vill ha lager hemma under sommaren så är det också en bra öl att säkerställa vissa ännu icke fastställda parametrar med det nya bryggverket, så som mäskeffektivitet, förlust av vört under bryggdagen samt om jag kan fylla båda min 13-liter Brew Buckets utan att behöva laka med bryggverket. Denna Altanlager kommer troligtvis bli god även om jag inte sätter alla siffror rätt under bryggdagen och det är även en relativt billig öl att brygga i hembryggarsammanhang och inte dubbelt torrhumlad IPA med humle för 400 kronor.

Eftersom jag inte längre har ett större jäskärl för jäsning av denna mängd så blir det att dela upp vörten oavsett, vilket är något jag generellt tycker om att göra eftersom jag då kan prova olika jästsorter. För denna bryggning blir det dock en och samma jäst, men jag kommer göra ett försök på att spunda ena halvan. Att spunda innebär att man strax före avklarad jäsning flyttar ölet till ett slutet serveringsfat för att låta ölet jäsa och bilda sin egen kolsyra. Detta leder oftast till en mjukare och behagligare kolsyra. Ett sådant förfarande kräver en spundventil, vilket inte är en dyr pryl i sammanhanget. Faktum är att jag skaffade en sådan för 3-4 år sedan enbart för att lättare kunna flytta vörten "syrefritt" från jäskärl med tryck till serveringsfat, vilket jag slutade ganska snabbt med eftersom jag mest upplevde det som omständigt, att använda spundventilen i flytten alltså. Tanken är att spunda 5 pinnar från beräknat FG. FG med denna jäst har senaste fyra bryggningarna landat på 1.010 med enkel mäskning vid 65 grader. Att flytta ölet vid ett SG på 1.015 till fat med spundventil känns alltså som en rimlig utgångspunkt. Om detta lyckas ska det också bli roligt att se om smaken på ölet känns annorlunda. Att spunda är en del av LODO-förfarandet, vilket inte är den egentliga anledningen till att jag vill prova på tekniken. Istället handlar det om att de godaste lagerölen jag druckit har varit just spundade. En lager med för mycket och för vass kolsyra kan jag ibland tycka blir svår att dricka, så en något mjukare framtoning är vad jag hoppas på.

Nu blev det dock inte någon spundning av denna öl (detta stycke är alltså efterkonstruerat), därav den något märkliga titeln på inlägget. När ölet hade nått SG 1.015 och jag skulle pejla in trycket på spundventilen så fungerade den inte riktigt som den skulle. Jag kunde helt enkelt inte ställa in trycket utan att ventilen fortsatte att läcka. Så, det får bli spundad lager en annan gång. Det finns både bättre och billigare spundinventiler att köpa än den jag införskaffade för några år sedan, så det kommer nog följa med en i en kommande beställning från humlegården.

När det gäller receptet så är det inga konstigheter. Det är inte första gånger jag ger mig på min "Altanlager" och det har inte skett några jätteförändringar inför denna bryggning. Det blir en blandning av basmalt för att få lite mer maltighet samt att jag går ner till ett paket jäst per jäskärl av ekonomiska skäl, samt att det enligt Fermentis ska räcka gott och väl med ett paket till 11L. Det blir en okomplicerad stegmäskning samt Mittelfruh som humle. En bra öl att som ovan skrivet pejla in några av bryggverkets parametrar med. Inga konstigheter egentligen. Snart är det sommar! Vid sista redigeringen av inlägget var det dock 3 grader utomhus och snö har fallit under dagen, den 1 juni.

Namn: Altanlager
Stil: Helles
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 79%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl: 22L (11L+11L)
Beräknat SRM/EBC: 6/12
Beräknat OG: 1044
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 21
OG: 1.046
FG: 1.011
ABV: 4.6%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
47% Weyermann Barke Pilsnermalt (~2L)
40% Weyermann Barke Wienermalt (~3.4L)
8% Weyermann Carahell (~10L)
5% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
63°C i 30 min
73°C i 30 min
76°C i 10 min

Total mängd vatten: 36.3L
Mäskvatten: 36.3L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
3g Kalciumsulfat
5g Magnesiumsulfat
10g Kalciumklorid
Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 117
Magnecium: 16
Natrium: 8
Klorid: 148
Sulfat: 107

Beräknat mäsk-ph: 5.07
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - Hallertauer Mittelfruh - 15 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - Hallertauer Mittelfruh - 6 IBU
+
@ 5 min - Spindasol B

Jäst
Saflager 34/70. Jäsning i 12 grader. Höjning till 14 vid spundning.
1 paket per 11L.

Brygglogg
2023-05-06
Bryggdagen gick smidigt och kul att äntligen få en smärtfri bryggning med G40. Även om övergången från G30 till G40 ska vara enkel så upptäcker jag sakta men säkert olika utmaningar även med detta bryggverk. Troligtvis upptäcker jag dessa eftersom jag är lite småpetig med hur jag vill ha det, samtidigt som jag tycker man kan höja kraven när prislappen också stigit. Två saker som var mycket positiva med bryggdagen var att jag uppnådde exakt samma mäskeffektivitet som sist, trots att jag vidgade gapet på maltkvarnen med två snäpp, vilket alltså gav samma utbyte men också mindre mjöl. Den andra positiva upplevelsen var att det inte var alls i närheten lika mycket maltmjöl i botten av bryggverket när jag hade tömt ur det. Det fastnar en del "maltgegga" på undersidan av falskbotten (där fördjupningen ner mot pumphålet ska fästas), men det var inte alls lika mycket som förra gången. Inte heller fanns det något på botten av bryggverket eller på falskbotten. Dock följer det med en hel del partiklar från mäsk till kok där en bidragande orsak är maltkorgens sidohål. Långsam aktivitet i vattenlåset samma kväll.

2023-05-11
5 dagar in i jäsning och SG ligger på 1.015. Höjer temperaturen i jäskammaren till 14 grader.

2023-05-20
Kallkrashar. FG 1.011 i båda kärlen.

2023-05-29
Fatar.

En bredare maltkorg ger mindre skum vid inmäskning, vill jag tro. En mindre finkrossad malt är också en bidragende orsak.

Efter kok var detta allt mjöl som fanns kvar på botten. Inte mycket att klaga på för att vara detta bryggverk.

Ett vitare skum vid uppkok blev det även...

Det var alltså här som jag upptäckte att spundventilen inte fungerade som den skulle.

När jag rengjorde faten inför fatningen upptäckte jag, tur nog, att det en fatet läckte. Efter en närmare titt upptäckte jag att ett katthår letat sig in i gasventilens undersida och kilat fast sig vid utgången på andra sidan. Ett litet jäkla katthår alltså. Fick loss det genom att trycka ner ventilen på ovansidan och försiktigt dra ut håret med en pincett. Efter det blev det en ny trycktestning utan läckage. Ännu en anledning att inte skaffa katt.

Slutligen en okomplicerad flytt av klar och fin öl från jäskärl till fat via "öl ut".

3

Publicerat den 3 kommentarer till Övertrycksventil / Spunding valve – Vad ska man ha det till?

Ja det kan man ju fråga sig. I och med att jag skaffade mig en Fermentasaurus med trycksats var det en ganska billig uppgradering att också skaffa mig en övertrycksventil. Är detta en pryl man måste ha? Nej, absolut inte. Kommer ölen bli märkbart bättre? Nej, kanske inte. Det som övertrycksventilen, eller spunding valve, gör är att den öppnar upp en del möjligheter som breddar hembryggarens arsenal. En trevlig lite pryl med andra ord.

Jäsa under tryck
Detta var den huvudsakliga anledningen till att jag skaffade mig övertrycksventilen. Eftersom Fermentasaurus tål ett kolsyretryck upp till 35PSI innebär det att man kan göra en hel del roliga saker med jäskärlet. Skaffar man som jag kolsyrekitet är allt man behöver för att fästa en övertrycksventil till toppen av jäskärlet en vanlig kulkoppling för gas, sedan är man redo att rocka loss. Övertrycksventilen fungerar så enkelt att man kopplar på den på jäskärlet och låter trycket byggas upp, antingen naturligt eller med hjälp av kolsyra. Sedan justerar man mätaren till önskat tryck och därefter släpper ventilen ut kolsyra när trycket i jäskärlet överstiger det man skruvat in den till.

Att jäsa under tryck kan, beroende på vilken öl man vill brygga, ha sina fördelar. Här spelar flera faktorer in som påverkar slutresultatet men val av jäst bör vara avgörande. Med hjälp av ett trycksatt jäskärl och en högre temperatur kan man producera en lager på betydligt mycket kortare tid än vanligt. White Labs har en specialjäst just för detta. Sedan har både Stigbergets och O/O flera gånger skvallrat om att de jäser sista tredjedelen under tryck, troligtvis för att minska oönskad esterproduktion samt utnyttja möjligheten att kolsyra ölet med hjälp av själva jäsningsprocessen. Detta ska enligt utsago ge en mjukare och behagligare kolsyra, vilket är något jag är lite sugen att prova på i både välhumlad öl som IPA och Pale Ale men också i tyska stilar.

Skaffar man sig en övertrycksventil kan man också jäsa sin öl på ett vanligt fat, så något spexigt jäskärl är absolut inget måste.

Syrefri flytt av öl
I jakten på humlepotent öl som inte oxiderar och tappar utseende och smak har det under de senaste åren på många håll i hembryggarvärlden blivit något av en norm att flytta sin öl med så lite påverkan av syre som möjligt, när ölen ska till fat. Det generella förfarandet är att man kopplar på en slang från sitt jäskärl till "öl ut" på sitt fat, som man rengjort och sedan tryckt ut desinfektionsmedel från med hjälp av kolsyra, och sedan låter höjdskillnaden mellan jäskärlet och fatet låta flytta ölen. Jag har använt mig av metoden i något år och ser ingen som helst anledning att sluta. Med hjälp av en övertrycksventil kan man dock göra denna överföring med ännu mindre påverkan av syre. Varning för viss "over doing", men har man dock en övertrycksventil blir följande inget merarbete.

Att flytta ölen med hjälp av tyngdlagen kan skapa ett ganska snabbt flöde på ölet beroende på hur mycket kolsyra du släpper ur det trycksatta fatet. Ni som provat detta har säkert märkt att det rinner på ganska bra till en början, men medan kolsyran i fatet trycks uppåt och ölen fylls på nedifrån via "öl ut"-röret, så stannar det till slut nästan upp helt eftersom trycket i fatet ökar. Ett snabbt flöde beror då på att trycket från jäskärlet är större än det i fatet. Är tryckskillnaden stor kommer ölet åka ner i fatet med högre fart och då bildas ofrånkomligen skum, som i sin tur bidrar med en viss oxidation.

Med hjälp av en övertrycksventil kan man ställa in önskat tryck på fatet för att på så sätt bibehålla ett något lägre tryck på fatet än på det från jäskärlet. Detta kräver då att man kan trycksätta sitt jäskärl. Kan man det så kopplar man på sin kolsyra på jäskärlet, ställer in minsta möjliga tryck som krävs för att ölet ska börja förflytta sig ut genom kärlet ner i fatet och sedan justerar man övertrycksventilen på fatet till snäppet lägre tryck än det man har på jäskärlet. Detta låter krångligare än vad det är. Att koppla på sin kolsyra på jäskärlet och sedan övertrycksventilen på fatet tar inte mer än några sekunder. Dock skulle jag aldrig motivera ett köp av nytt jäskärl med trycksats och övertrycksventil för enbart detta syfte. Men har du redan ett jäskärl med den möjligheten blir detta desto smidigare. För mig blir det en självklarhet eftersom själva utformningen på Fermentasaurus gör att man inte gärna lyfter upp 23 liter vört till en diskbänk eller arbetsbänk. Det är tungt och rätt vingligt med tanken på ställningens enkla utförande och handtag. Även uttaget på botten gör flytt av öl underifrån svårt då det sitter så pass nära marken att man tvingas lyfta upp det till en diskbänknivå för att kunna utnyttja tyngdlagen för flytt av öl till fat. Så, med en övertrycksventil slipper man alltså en del tungt lyftande med allt vad det innebär.

Naturlig kolsyresättning av öl
Att ölen kolsyresätts när man kopplar på en övertrycksventil är ju något som kommer på köpet, vilket gör att man kan slippa att trycka in ny kolsyra i ölen efter färdig jäsning, eller vänta lika länge på att ölen ska bli kolsyresatt. Man tar med andra ord vara på den kolsyra som försöker ta sig ut och tvingar in den i ölen igen. Ovan nämnde jag att kolsyresättning på detta sätt sägs ge en något mjukare kolsyra i ölet.

Nackdelar med att "spunda"?
Finns det några nackdelar med att jäsa under tryck? Eventuellt. Utan att ha utfört några egna tester eller skannat av några vetenskapliga rön vågar jag inte riktigt sticka ut hakan och säga si eller så. På spridda håll i hembryggarvärlden och på mer "seriösa" hembryggarsidor har det rapporterats om avstannade jäsningar, medan andra inte verkar ha stött på några problem alls. Min tanke är att det kan hänga på jästen då det känns troligt att viss jäst är mer känslig för tryck än andra. Detta lösa påstående baserar jag på att jästföretag säljer speciell jäst som ska fungera bra under tryck, och att annan belgisk jäst å andra sidan ska vara särskilt känslig ett i sammanhanget ganska litet tryck. Detta kan man diskutera. Å andra sidan kommer jag att tänka på alla kommersiella bryggerier med större jästankar. Vilket tryck ligger det inte i botten av dessa jäskärl, under alla de 1000-litrarna? Som vanligt är man kluven.

Som skrivet; en trevlig liten manick som gör prylgalna hembryggare glada, för en billig peng.