Gå till innehåll

Etikett: g40

4

Publicerat den 4 kommentarer till Bra att veta om Grainfather G40

(Text uppdaterad 2024-01-31).
Precis som med mitt förra bryggverk tänkte jag nu ta och samla mina tankar kring Grainfather G40 som jag nu hunnit brygga med ett tag (8 månader). Dels kan det hjälpa andra hembryggare som eventuellt går i tankarna att införskaffa bryggverket, och dels kan det hjälpa mig själv och andra ägare att kunna lösa eventuella problem, ge tips och modifera bryggverket om man delar med sig av sina erfarenheter. Gustav Lindh gjort en utmärkt genomgång av bryggverket och även gett sina åsikter om det efter några bryggningar och jag tänkte nu göra samma sak. Går man i tankarna på att köpa ett bryggverk kan man gott och väl läsa hans genomgång eftersom mitt inlägg mer riktar in sig på de negativa aspekterna av bryggverket i syfte att hitta lösningar. Kanske inte låter som så rolig läsning men jag tycker det fyller en mycket viktig funktion och trots att jag har 5 års erfarenhet av Grainfather G30 så insåg jag efter några bryggningar på G40 att det fanns en del saker som jag hade önskat att jag visste om. Syftet med denna genomgång är inte att avskräcka någon från att köpa bryggverket, utan att istället informera för att medvetandegöra hur vissa saker faktiskt fungerar. Jag kommer även ge lite tips samt modifikationer man kan göra samt tillbehör som man kan införskaffa. Inlägget uppdateras allteftersom jag skaffar mig mer erfarenhet kring bryggverket samt att andra delat med sig av sina erfarenheter. Hoppas informationen är till nytta!

El och säkring
Jag inleder med det absolut viktigaste först, som jag sannerligen önskade mig ha kunnat hitta mer information om. G40 ska enligt tillverkare och återförsäljare fungera mot en 10-amp säkring, vilket den kanske också gör för några. För mig var 10-amp dock för klent. I huset jag bor har vi i stort sett sprillans ny el då vi drog om denna för mindre än två år sedan. Varenda kabel, uttag och våra två centraler är utbytta 2021, så det handlar inte om "gamla grejer i väggarna". När jag provkörde bryggverket med enbart vatten första gången så fungerade det fint, men när det väl var dags för första bryggningen så tog jag mig inte igenom stegmäskningen utan att säkringen slog ut. Kör man annan elektronik på samma säkring är risken givetvis större att säkringen ska gå. Jag hade ett kylskåp och belysning igång, vilket tydligen var för mycket. Att säkra upp till 16-amp är att rekommendera. I skrivande stund finns det inte någon isoleringsjacka till bryggverket och koket kan jag tycka är i klenaste om man kör på 10amp-inställningen i bryggverket, vilket är ännu en anledning till att ordna ett 16-amp uttag till bryggverket, för då kan du gå in bryggverkets programvara och öka upp till 16-amp och få en bättre kok. Jag har i skrivande stund haft elektriker på plats för att säkra upp till 16-amp som är dedikerat enbart till bryggverket men ännu inte provat att ändra till 16amp-inställningen i bryggverkets programvara. När det är gjort kommer jag uppdatera texten med tankar kring detta. Enligt andra användare ökar effekten avsevärt. Nackdelen är givetvis att det kostar pengar att ha elektrikerna på besök. För mig gick det på strax över 2000 kr efter avdrag, vilket då också höjde priset för bryggverket en del.

Krossning av malten och inmäskning
Näst högt upp på listan kommer min syn på varför det är viktigt med att hitta rätt krossning på malten. Om G30 (generation 1 och 2) kunde bränna fast malten i botten och utlösa bryggverkens egna säkringar om det låg för mycket maltmjöl i botten när man stegmäskade eller kokade så finns ett liknande problem med G40. Det finns dock lättare vägar framåt för G40. Det finns en tro om, som tillverkarna själva bär ansvar för, att Grainfathers bryggverk fungerar bättre om malten krossas lite finare än vid övrig helmaltsbryggning. Jag har upplevt det som raka motsatsen. Låt oss skippa argument om effektivitet och utvinning av socker, för det är ganska ointressant och meningslöst. Vill man brygga med mjöl så be my guest. En av anledningarna till att jag fastnade för G40 var den förbättrade botten som är konformad med utloppet till pumpen i mitten. Har ni hittat detta inlägg och läser det har ni säkert redan koll på det, men det är faktiskt en av de större förbättringarna som Grainfather gjort mot sina tidigare bryggverk, något som även andra tillverkade av enkärlssystem insett. I botten av bryggverks mitten finns också en fördjupning i den koniska formen, där mittendelen av falskbotten ska fästas/klämmas/kilas fast. Även tanken på denna botten var ett köpargument för mig eftersom jag förstod det som att den konformade botten i kombination med mittenutloppet och denna specialdesignade falskbotten skulle minimera fastbränningar eftersom maltmjöl och andra resten nu skulle sugas ner i utloppet och för att sedan landa på toppen av maltbädden där det sedan skulle fastna tillsammans med övrig malt. I terorin så är tanken bra, men det fungerar sådär om man inte finslipar på detaljerna. Maler du din malt för fint och denna sedan letar sig igenom maltkorgen ner till botten så är risken stor att den kommer fastna, antingen på falskbotten eller vid de centimeter vid sidan om. Bryggverkets element har på ett smart sätt placerats under själva falskbotten vilket minskar risken för fastbränningar. Fastnar det för mycket maltmjöl, vilket vilket i praktiken är ganska lite, så kommer mjölet att blockera hålen i falskbotten, kanske inte helt och hållet, men så pass mycket att du inte kan uppnå ett rullande kok. Så blev det för mig, trots att jag skaffat ny maltkross för att kunna krossa med ett jämnare tempo, samt med större mellanrum på valsarna. Det som också kan hända, och hände mig, var att det skapas ett tryck under falskbotten på grund av de igentäppta hålen och en hinna med maltmjöl, vilket gör att det kommer stötar av rullande kok som är ganska kraftiga. Dessa bör dock inte leda till att kokande vört skvätter över bryggverkets kanter, men de ruckar falskbotten och trycker upp den från sin position. Då står man helt plötsligt där med en falskbotten på sniskan i botten av bryggverket och ingen möjlighet till filtrering av humlen. Detta är inte någon risk under själva mäskningen eftersom G40 är programmerad att mäska med mindre värmepåslag från elementen än t.ex. G30, men händer det under koket så förstörs också hela batchen då all humle åker ner i pumpen för att täppa till den eller landa i jäskärlet.

Det finns dock några sätt att undvika detta. Första steget blir att givetvis krossa sin malt så som malt ska krossas, vilket kräver en del övning. Jag tänker inte gå in i detalj på hur detta ska ske, men tänk på att malt med skal ska vara knäckta och inte krossade. Var noggrann om du ska använda skalfria sorter som t.ex. vete då dessa är knepiga. En lagom krossad malt leder till bättre filtrering, klarare vört, minskar risken för bismaker (tanniner) oxidering i flera steg längre fram i bryggprocessen samt ökar hållbarheten. Grumlighet från humle är en annan sak.

Falskbotten/humleplattan lossnar lätt (jan-24)

Precis som jag skrivit ovan om att krossning av malt och inmäskningen kan påverka huruvida bottenplattan på bryggverket sitter kvar eller inte finns det några andra saker man kan behöva ha koll på för att inte bottenplattan ska lossna. Efter åtta månader med bryggverket har det hänt att jag efter avslutad bryggning och tömt bryggverk upptäckt att bottenplattan lossnat. En snabb sökning via google kan man konstatera att det finns ganska många andra hembryggare som upplever samma problem. Vid en bryggning ställde det till det så mycket att humlen täppte till pumpen helt och hållet och det tog mig 45 minuter innan jag kunde fortsätta att kyla vörten, eftersom bottenplattan lossnat någon gång under bryggningen vilket gjorde att humlekottarna letade sig ner i pumpen. Man måste alltså ha koll på bottenplattan. När du sätter dit den, se till att den sitter så tajt som möjligt. Tryck inte fast den längs med de yttre kanterna utan tryck i mitten. Har du följt tipset ovan och minimerat mängden maltmjöl så är nästa tips att lyfta upp den mycket tunga maltkorgen så långsamt som möjligt när du ska övergå till kok eller lakning. Lyfter man den för snabbt, vilket man gärna vill eftersom den kan bli ganska tung, så skapas det ett tryck (vakuum?) som kan suga loss bottenplattan och då hamna på sniskan i bryggverket.

Kylningen tar längre tid, men är fortfarande effektiv
Wortometern man kunde köpa som tillbehör till G30 var en smart och tidsparande pryl som gjorde att man kunde flytta bryggverkets termometer från botten av bryggverket till utgående (från motströmskylaren) och kyld vört. På G40 finns ingen flyttbar termometer vilket innebär att man får leda tillbaka den kylda vörten till bryggverket och helt enkelt vänta till all vört når önskad temperatur. Det tar med andra ord mer tid att kyla vörten, men det finns också bryggtekniska fördelar med detta. Eftersom det tar längre tid kommer humlerester filtreras bättre och vörten kommer vara klarare, samt att det blir lättare att lämna köldgrumlingen kvar i bryggverket och inte låta det följa med till jäskärlet. Att termometern inte går att flytta på G40 har de flesta förmodligen koll på, men det är värt att nämna om man funderar på att uppgradera sig från en G30, generation 1 eller 2. Givetvis går det att använda en Wortometer med hjälp av en extern termometer, vilket är en lösning för många som vill ha en snabbare kylning.

Pejla in mäskeffektiviteten
Oavsett bryggsystem så är mäskeffektiviteten, eller också "brygghuseffektivtet" som det ibland kallas (vilket också innefattar fler parametrar), något att ha en ungefärlig koll på om du vill kunna kontrollera slutgiltig alkoholstyrka och beska. Kan givetvis variera någon procent beroende på maltsorter och annat, men att på ett ungefär vet hur effektivt ens system är, med en variationsacceptans på 3-4%, tycker jag är bra. För en lakfri sats på 18-22 liter brukar jag ligga på 79% i mäskeffektivitet. Procenten klättrar givetvis uppåt om man lakar. För mig är det dock ointressant med hög effektivtet, och lakning, utan det viktiga blir istället att få en pålitlig och upprepningsbar mäskeffektivtet som gör att jag kan planera recept och bryggdagar mer precist.

Längre tid att rengöra
Självklart tar det längre tid att rengöra ett större bryggverk som också är avsevärt mycket tyngre, det får man helt enkelt räkna med. G40 är inget bryggverk du lyfter runt. Det är fördelaktig om man har en vid och djup diskho, samt en flexibel vattenkran, alternativt möjligheten att nyttja en gardenaslang eller liknande vid diskning för att kunna styra vattenstrålen bättre. Absolut inget måste, men det gör bryggdagen mindre besvärlig. På sommaren kan man med fördel rengöra den utomhus med trädgårdsslangen.

Bottenplattan i maltkogen
Även om det är skönt att slippa silikonlisterna från G30 som kunde irritera en del så kan jag inte sluta störa mig på att bottenplattan i maltkorgen. Även om den är i metall och inte tätas med en silikonlist, vilket många upplever som fördelaktigt, så hade man utan problem kunnat addera några millimeter på dess diameter. Den sitter onödigt otätt och släpper därmed igenom onödigt mycket maltresten och mindre partiklar under mäskningen. Här hade jag förväntat mig lite mer finprecision, faktiskt.

Maltkorgens sidohål
Maltkorgen på G30, gen 1 och 2, hade inga hål längs sidorna, och jag har svårt att förstå varför det måste finnas på G40? Risken för att mäskningen ska sätta igen är ganska liten med tanke på ovan nämnda bottenplatta i maltkorgen. Om tanken är att motverka avstannat mäskflöde så förstår jag tanken, då sidohålen är en bättre lösning än G30s mittenrör. Problemet är dock att malten cirkuleras, på grund av cirkulationsslangens böjning, längs med sidan av maltkorgen, likt en whirlpool. De lätta partiklar som man då önskar lämna bryggverkets botten för att fastna ovanpå maltbädden, spolas då runt längs sidorna och smiter sedan ner i dessa hål. Sedan åker dessa runt och runt, utan att någon filtrering av dessa sker. Det blir helt enkelt en sämre filtrering. Lösning på detta är att försöka leda slangen mot mitten av maltbädden, men då behövs någon slags anordning för att hålla den på plats. Då hade jag hellre sett en fungerande topplatta som fördelade vörten jämnare. Efter några bryggningar anser jag att detta är bryggverkets största designfel och jag hade mycket hellre sett sidor helt utan hål. Att mäsken ska sätta igen kan man lätt åtgärda med att bara utvärdera på sina ingrediensval. Detta med maltkorgen sidohål leder mig också in på nästa punkt...

Bryggverket är designat för lakning
... vilket är att bryggverket troligtvis fungerar bättre om du lakar. En tjockare mäsk kommer gör det svårare för maltpartiklar att ta sig igenom sidoålen av maltkorgen eftersom det inte flödar lika mycket tunn vört.

Vörtförlust
Det tog mig tre bryggningar att pejla in hur mycket vört som går förlorad under en bryggdag, vilket visade sig vara ganska mycket mer än vad den förinställda beräkningen för bryggverkat är. Detta tycker jag dock inte är något att vara missnöjd eller irriterad på eftersom det alltid varierar något. Man bör dock räkna med att mängden vört som går till spillo (blir kvar i malt, absorberas in i humlen, samt mängd som blir kvar i pump mm.) kommer variera beroende på hur mycket du brygger samt vad du har för rutiner. Vill du kunna pejla in dina beräkningar någorlunda bör du ha samma rutin vid varje bryggdag, d.v.s. låt malten droppa av efter mäskningen lika mycket varje gång samt lämna kvar lika mycket vört i bryggverket efter kylningen varje gång. Du kan få ut lite mer vört om du öppnar bottenskruven och försiktigt tippar bryggverket, men det ser jag ingen poäng med då det är både tungt och onödigt. När pumpen slutar kunna puma kyld vört, då är det helt enkelt nog. Ställer jag in bryggprogrammet (jag använder Grainfathers egna) på en förlust på 5 L så blir satsstorleken ganska precis det jag angivit. Detta för en sats mellan 18-22. Om detta värde varierar upp till 1 liter tycker jag det är helt okej.

Installera kran vid bottenventilen
Det är inte något att fundera på. Det kommer göra rengöringen betydligt mycket enklare. Behöver jag skriva mer? Vilken slags kran eller koppling du vill ha avgör du själv. På samma sätt som falskbotten blev ett måste till G30 så skulle jag inte vilja vara utan kranen på botten av siktglaset. Öppnar man denna och slår på pumpen går det också relativt snabbt att tömma bryggverket om man har en stor hink till hands.

Lakfri bryggning blir väldigt mycket lättare med specialsydd BIAB-påse (jan-24)

Ett annat tips på tillbehör som förbättrar bryggningen markant är att införskaffa sig en specialsydd BIAB-påse till bryggverket. Kanske inte det mest attraktiva att titta på, men det minimerar mängden maltmjöl och gör "reningen" av vörten under mäskning betydligt mer effektiv eftersom partiklar då inte kan smita ut via maltkorgens sidohål. På brewinabag.com specialsyr de BIAB-påsar till just Grainfather G40, för det handlar inte bara om att påsen ska passa, den ska också vara lagom tät i maskerna så att vörten ska kunna cirkulera genom påsen utan att det blir stopp, vilket det blir om man använder en "vanlig" finmaskig BIAB-påse. Det blir också lite smidigare att rengöra maltkorgen efter mäskningen då malten finns i påsen.

SS-Brewtech recirculation manifold (jan-24)

Ett tillbehör som inte är anpassat till G40 men som passar perfekt utan egen modifikation är SS-Brewtechs recirculation manifold. Ett cirkulationsrör som hjälper att sprida ut vörten i cirkulationsfasen av mäskningen istället för att den medföljande slangen endast pumpar ut vörten längs med ena sidan av vörtbädden. Detta tillbehör är även det av större nöje för oss som inte lakar eftersom man då kan lägga röret under ytan. Vill man sedan använda sig av en mash-cap (lock till Patina-kittel fungerar utmärkt) blir det med hjälp av cirkulationsröret ännu lättare att hålla denna på plats, eftersom det då inte kan flöda upp vört ovanpå mash-capen som gör att denna tillslut sjunker under ytan. Ett LODO-liknande tips för de som har den läggningen.

2

Publicerat den 2 kommentarer till 4VG, fenoler och dess antidot

Mycket har man kvar att lära och mycket kan man tycka att man borde ha koll på. Ändå så blev förra bryggnigen av husets Saison ett riktigt bottennapp. Dels var det en strulig bryggdag eftersom det då nya bryggverket inte var riktigt kompatibelt med husets el, vilket nu åtgärdats, och dels blev ölet inte alls bra. Efter att ha bryggt säsonger fram och tillbaka med hyfsad regelbundenhet i över fem år så kan man tycka att man borde ha koll på saker och ting. Så är det alltså inte riktigt. Å andra sidan så lär man sig alltid något.

Förra satsen av husets Saison delade jag upp på två jäskärl för att tillsätta två jäster (3726 och 3711) som är ganska olika i sin karaktär, vilket jag då tänkte skulle ge mig två lite olika säsonger att avnjuta under sommaren. Resultatet blev dock två öl som var väldigt lika i sin smakkaraktär, där den dominerande smaken var exakt samma i båda ölen. Jag skulle beskriva smaken som mustigt jordig/kryddig och svällande i munnen, med lätta toner av skumbanan. En rustik jordighet har jag egentligen inget emot utan det är tvärtom en karaktär som jag vill ha i en Saison då jag tycker den samspelar väl men en viss mineralig ton, dock inte på ett svällande sätt som nu är fallet. Den mustiga jordigheten/kryddigheten fullkomligt dominerade smaklökarna i båda ölen och bidrog till motatsen av vad Saison i grunden ska vara; torr och lättsam att dricka. Nu blev den istället fyllig, dock utan att vara söt. Det gjorde mig givetvis väldigt frustrerad och tankar som "vet jag ens vad jag håller på med?" dök upp titt som tätt när jag provade ölen med jämna mellanrum.

Felsökningen inleddes. Eftersom jag delade upp ölen mellan två jäster som ska producera två ganska olika öl, fastän de befinner sig inom samma stil, och dessa hade samma dominerande smakkaraktär blev den logiska slutsatsen att det troligtvis har skett något under bryggdagen som triggat igång en och samma bismak under jäsningen. Ölen bryggdes med ett stegmäskningsschema som jag plockat från Phil Markowskis Farmhouse Ales med följande steg:
45°C i 30 min
55°C i 15 min
62°C i 30 min
68°C i 15 min
74°C utmäskning
Stegmäskning finns det mycket att läsa om, men desto mindre finns det skrivet om det jag tror är boven i dramat för min öl; 4-vinylguaiacol (4VG). 4VG är mest förekommande i tysk veteöl och främjas av ferulsyrarast i mäskningen som sker mellan 43-45 grader. Smakerna utvinns från ferulsyraran som sitter i maltskalet samt att "precursors" till 4VG finns i mindre mängd i vetemalt. Smakmässigt beskrivs 4VG som kryddig, skarp, nejlikaliknande eller "medcin". Det är allt annat än lätt att sätta dessa exakta smaker vid provning men jag tror verkligen att min beskrivning av mustig/kryddig jordighet kan vara samma sak. Det känns även logiskt att den gemensamma felsmaken i båda mina öl härleder från något nytt i bryggprocessen som inte funnit med tidigare, och då är stegmäskningen med den låga starten den uppenbara avvikelsen. Ännu en sak som talar starkt för denna teori är att båda jästerna som användes (3711 och 3726) är POF+ (positiva), vilket står för "phenolic off-flavor", som då tillsammans med 4VG kan bidra med tydligt framträdande smaker till ölen. Faktum är att POF+(positiva)-jäster anses vara den största bidragande faktorn till fenoliska smaker i ölet, vilket är rimligt.

Om ovanstående teori stämmer så finns det några slutsater jag kan dra till vidare saisonbryggnig:
- Inte stegmäska på lägre temperaturer för att undvika 4VG när POF+(positiva) jäster används, vilket nästan alla saisonjäster är.
- Minimera eller uteslut vetemalt på bekostnad av munkänsla.

Vetemalt (eller dess släkting dinkel) är en vanlig maltsort i saison och att utesluta den helt och hållet ser jag kanske inte som en nödvändighet, men i kombination med låg inmäskning kan det vara något att beakta i framtiden. Det är även möjligt att det är den dominerande basmalten (pilsner) som står för majoriteten av 4VG under inmäskningen i de lägre temperaturerna, det är svårt att veta och som jag skrev ovan finns det inte mycket skrivet om just detta.

Eftersom jag i skrivande stund vill testa min teori samt att smaklökarna suktar efter saison som inte skriker mustig, svällande krydda och jordighet blir det nu något av en antidotbryggning, ett ord som kanske aldrig använts tidigare. Jag har kört med i stort sett samma maltnota i ganska många bryggningar nu och jag tror även det kan vara värt att ta ett steg tillbaka, "go back to basics", för att se om min annars så inkörda maltnota kan förändras i framtiden. Det blir alltså enbart pilsnermalt för denna bryggning samt en enkel infusionmäskning inom enbart beta- och alfaamlystemperaturer samt två för mig nya jäster i en "split batch".

Namn: Antidot och Simplicité
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 75%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl: 22L
Beräknat SRM/EBC: 3.5/7
Beräknat OG: 1.055
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 30
OG: 1.052
FG: (566=1.009) + (Farmhouse=1.010)
ABV: (566=6%) + (Farmhouse=5.9%)

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
94% Weyermann Barke Pilsnermalt (~2L)
6% Weyermann syramalt (~1.7L)

Mäskschema
65 grader i 80 min
76 grader i 10 min

Total mängd vatten: 37.1 L
Mäskvatten: 37.1 L
Lakvatten: -
Förbereder vattnet genom jästätarmetoden. Till en sats på 22 L (~6 gallon) tillsätter jag 12 gram torr bakjäst och 12 gram socker. Vattnet har en temperatur på 30 grader.

Vattenbehandling
7g Kalciumsulfat
10g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid
2.7g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 93
Magnecium: 29
Natrium: 8
Klorid: 67
Sulfat: 217

Beräknat mäsk-ph: 5.06
Mätt mäsk-ph: 5.2

Humleschema
@60 min - Styrian Goldings Bobek - 20 IBU (pellets)
@20 min - Saaz - 10 IBU (pellets)
@15 min - White Labs jästnäring
@5 min - Spindasol B

Jäst
En halvan: WLP566 (Next Gen) - Ingen förkultur
Andra halvan: Lallemand Farmhouse
Jäst i 21 grader till FG

Brygglogg
2023-06-14
Bryggdag utan problem.

2023-07-01
Har inte dokumenterat SG-avläsningarna denna gång. Men båda har landat på 1.009 och 1.010. Buteljering.

För första gången provade jag att behandla mitt vatten med socker och jäst för att minimera syret. Varken svårt eller besvärligt, men kanske något meningslöst om man inte kan hålla resten av processen särskild syrefri. Jag upplevde dock mindre skum vid inmäskning.

Den nya maltkvarnen. Långt ifrån en självklar investering för de flesta hembryggare, men otroligt skönt att slippa handjaga. En jämnare krossning får man också.

Testade loket till min gamla patinagryta som mash-cap. Något för liten var den.

Nästan mitt i prick!

Publicerat den Lämna en kommentar på Den ickespundade altanlagern

Med ungefär sex veckor kvar till semestern (inför bryggning) är det dags att säkra sommarens lagerreservoar. Förutom att jag vill ha lager hemma under sommaren så är det också en bra öl att säkerställa vissa ännu icke fastställda parametrar med det nya bryggverket, så som mäskeffektivitet, förlust av vört under bryggdagen samt om jag kan fylla båda min 13-liter Brew Buckets utan att behöva laka med bryggverket. Denna Altanlager kommer troligtvis bli god även om jag inte sätter alla siffror rätt under bryggdagen och det är även en relativt billig öl att brygga i hembryggarsammanhang och inte dubbelt torrhumlad IPA med humle för 400 kronor.

Eftersom jag inte längre har ett större jäskärl för jäsning av denna mängd så blir det att dela upp vörten oavsett, vilket är något jag generellt tycker om att göra eftersom jag då kan prova olika jästsorter. För denna bryggning blir det dock en och samma jäst, men jag kommer göra ett försök på att spunda ena halvan. Att spunda innebär att man strax före avklarad jäsning flyttar ölet till ett slutet serveringsfat för att låta ölet jäsa och bilda sin egen kolsyra. Detta leder oftast till en mjukare och behagligare kolsyra. Ett sådant förfarande kräver en spundventil, vilket inte är en dyr pryl i sammanhanget. Faktum är att jag skaffade en sådan för 3-4 år sedan enbart för att lättare kunna flytta vörten "syrefritt" från jäskärl med tryck till serveringsfat, vilket jag slutade ganska snabbt med eftersom jag mest upplevde det som omständigt, att använda spundventilen i flytten alltså. Tanken är att spunda 5 pinnar från beräknat FG. FG med denna jäst har senaste fyra bryggningarna landat på 1.010 med enkel mäskning vid 65 grader. Att flytta ölet vid ett SG på 1.015 till fat med spundventil känns alltså som en rimlig utgångspunkt. Om detta lyckas ska det också bli roligt att se om smaken på ölet känns annorlunda. Att spunda är en del av LODO-förfarandet, vilket inte är den egentliga anledningen till att jag vill prova på tekniken. Istället handlar det om att de godaste lagerölen jag druckit har varit just spundade. En lager med för mycket och för vass kolsyra kan jag ibland tycka blir svår att dricka, så en något mjukare framtoning är vad jag hoppas på.

Nu blev det dock inte någon spundning av denna öl (detta stycke är alltså efterkonstruerat), därav den något märkliga titeln på inlägget. När ölet hade nått SG 1.015 och jag skulle pejla in trycket på spundventilen så fungerade den inte riktigt som den skulle. Jag kunde helt enkelt inte ställa in trycket utan att ventilen fortsatte att läcka. Så, det får bli spundad lager en annan gång. Det finns både bättre och billigare spundinventiler att köpa än den jag införskaffade för några år sedan, så det kommer nog följa med en i en kommande beställning från humlegården.

När det gäller receptet så är det inga konstigheter. Det är inte första gånger jag ger mig på min "Altanlager" och det har inte skett några jätteförändringar inför denna bryggning. Det blir en blandning av basmalt för att få lite mer maltighet samt att jag går ner till ett paket jäst per jäskärl av ekonomiska skäl, samt att det enligt Fermentis ska räcka gott och väl med ett paket till 11L. Det blir en okomplicerad stegmäskning samt Mittelfruh som humle. En bra öl att som ovan skrivet pejla in några av bryggverkets parametrar med. Inga konstigheter egentligen. Snart är det sommar! Vid sista redigeringen av inlägget var det dock 3 grader utomhus och snö har fallit under dagen, den 1 juni.

Namn: Altanlager
Stil: Helles
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 79%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl: 22L (11L+11L)
Beräknat SRM/EBC: 6/12
Beräknat OG: 1044
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 21
OG: 1.046
FG: 1.011
ABV: 4.6%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
47% Weyermann Barke Pilsnermalt (~2L)
40% Weyermann Barke Wienermalt (~3.4L)
8% Weyermann Carahell (~10L)
5% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
63°C i 30 min
73°C i 30 min
76°C i 10 min

Total mängd vatten: 36.3L
Mäskvatten: 36.3L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
3g Kalciumsulfat
5g Magnesiumsulfat
10g Kalciumklorid
Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 117
Magnecium: 16
Natrium: 8
Klorid: 148
Sulfat: 107

Beräknat mäsk-ph: 5.07
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - Hallertauer Mittelfruh - 15 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - Hallertauer Mittelfruh - 6 IBU
+
@ 5 min - Spindasol B

Jäst
Saflager 34/70. Jäsning i 12 grader. Höjning till 14 vid spundning.
1 paket per 11L.

Brygglogg
2023-05-06
Bryggdagen gick smidigt och kul att äntligen få en smärtfri bryggning med G40. Även om övergången från G30 till G40 ska vara enkel så upptäcker jag sakta men säkert olika utmaningar även med detta bryggverk. Troligtvis upptäcker jag dessa eftersom jag är lite småpetig med hur jag vill ha det, samtidigt som jag tycker man kan höja kraven när prislappen också stigit. Två saker som var mycket positiva med bryggdagen var att jag uppnådde exakt samma mäskeffektivitet som sist, trots att jag vidgade gapet på maltkvarnen med två snäpp, vilket alltså gav samma utbyte men också mindre mjöl. Den andra positiva upplevelsen var att det inte var alls i närheten lika mycket maltmjöl i botten av bryggverket när jag hade tömt ur det. Det fastnar en del "maltgegga" på undersidan av falskbotten (där fördjupningen ner mot pumphålet ska fästas), men det var inte alls lika mycket som förra gången. Inte heller fanns det något på botten av bryggverket eller på falskbotten. Dock följer det med en hel del partiklar från mäsk till kok där en bidragande orsak är maltkorgens sidohål. Långsam aktivitet i vattenlåset samma kväll.

2023-05-11
5 dagar in i jäsning och SG ligger på 1.015. Höjer temperaturen i jäskammaren till 14 grader.

2023-05-20
Kallkrashar. FG 1.011 i båda kärlen.

2023-05-29
Fatar.

En bredare maltkorg ger mindre skum vid inmäskning, vill jag tro. En mindre finkrossad malt är också en bidragende orsak.

Efter kok var detta allt mjöl som fanns kvar på botten. Inte mycket att klaga på för att vara detta bryggverk.

Ett vitare skum vid uppkok blev det även...

Det var alltså här som jag upptäckte att spundventilen inte fungerade som den skulle.

När jag rengjorde faten inför fatningen upptäckte jag, tur nog, att det en fatet läckte. Efter en närmare titt upptäckte jag att ett katthår letat sig in i gasventilens undersida och kilat fast sig vid utgången på andra sidan. Ett litet jäkla katthår alltså. Fick loss det genom att trycka ner ventilen på ovansidan och försiktigt dra ut håret med en pincett. Efter det blev det en ny trycktestning utan läckage. Ännu en anledning att inte skaffa katt.

Slutligen en okomplicerad flytt av klar och fin öl från jäskärl till fat via "öl ut".

2

Publicerat den 2 kommentarer till Katastrofbryggningen

Det som skulle bli första bryggningen med mitt nyinköpta bryggverk (Grainfather G40) och en garanterad framgångssaga, blev en mardrömsbryggning. Redan här bör väl påpekas att det inte har med bryggverket att göra, utan en massa andra faktorer som gjorde bryggdagen till rekordlång. I slutändan blev det dock en bra vört som jag var ganska nöjd med. Mina erfarenheter av G40 kommer i ett senare inlägg då jag behöver fler och framför allt fullständiga bryggningar med bryggverket. Nu om denna bryggning.

Eftersom jag fick vara lite kreativ med min förra saisonbryggning då jästen (Wyeast 3724) tog precis så lång tid på sig som den enligt ryktet kan göra och jag valde att plocka bort den från jäskylen, flytta den ännu inte färdigjästa vörten till en glasdamejeanne, tillsätta slattar från Orval och sedan ställa damejeannen på en plats där jag inte kommer se den i tre månader, så ville jag sätta igång en ny sats med saison så fort som möjligt för att inte stå helt utan Saison nu när våren är i antågande. Egentligen var det nog bara två veckor kvar innan ölet hade nått FG, men jag orkade helt enkelt inte vänta.

Receptet blir det inga förändringar i utan jag känner mig för tillfället nöjd med det jag bryggde senast, även om jag så klart inte smakat på resultatet ännu. Det som ännu en gång sticker ut är att jag fortsätter med wienermalt som basmalt för att se om det är något jag uppskattar. En vanligt missuppfattning kring Saison som ölstil är att den ska vara tunn och torr. Det är inte samma sak utan bakom en ganska dominerande jästkaraktär och medelhög beska ska det också finns en gedigen maltkaraktär. Något som upplevt kan förbättras i de flesta av mina säsonger. Jag fortsätter att använda belgiska goldings som bitterhumle och Saaz som 20-minutergiva. Annars är det i stort sett samma inkörda recept som jag skruvat lite med senaste bryggningarna.

Eftersom det nya bryggverket öppnar upp nya möjligheter ville jag testa det riktigt ordentligt på en gång. Även om Grainfather G30 kunde stegmäska så var risken för fastbränningar för stor för att jag skulle vilja göra det i någon större utsträckning. Den nya designen på G40 gör att jag nu går all in med vad som benämns som ett klassiskt mäskschema i Phil Markowskis Farmhouse Ales (s.155), med en inmäskning på låga 45 °C för att sedan stega uppåt i ytterligare fyra steg. Någon gång kanske jag känner mig tillräckligt tokig för att programmera in Duponts mäskschema i bryggverket (som startar vid 45°C för att sedan stegra med 0.25 °C i minuten ändå upp till 72°C), men inte denna gång.

Jag har svårt att uppskatta vilken mäskeffektivitet jag kommer att uppnå vid denna premiärbryggning, men den lär inte skilja särskilt mycket från den gamla bryggverket, så det är jag inte bekymrad över. Detta med mäskeffektivitet och hur mycket vört som går förlorat i processen är något som man konstant försöker pejla in vid varje recept och faktum är att det skiljer sig alltid något från ett recept till ett annat. Mäsktid och koktid spelar in och även om de olika bryggprogrammen har allt detta med i sina beräkningar så blir det sällan 100% rätt. Med nytt bryggverk blir det således nya resultat att förhålla sig till och vid premiärbryggningen går jag för att maxa bryggverket utan lakning. Jag är dock lite försiktig och siktar på 20 liter vört till jäskärl, vilket ger en total vattenvolym på strax över 33 liter till strax över 6 kg malt. Jag vet att bryggverket klarar mer, men jag är helt enkelt inte intresserad av att leva farligt denna gång. Detta ska bli en sats jag delar upp på mina två Brew Buckets för jäsning och dessa hanterar 11L vört tillsammans med en jäst vars kreusen inte tar så mycket plats. 22 liter färdig vört vore alltså det optimala, vilket jag tänker mig att bryggverket har kapacitet för, men jag tar det säkra före det osäkra denna första bryggning och fegar lite med siktet inställt på 20 liter.

Split batch innebär också två olika sorters jäster, vilket jag tycker är en stor fördel med storleken på mina jäskärl och den maxvolym som G40 hanterar utan lakning. Den förra saisonbryggningen fick mig att lämna Wyeast 3724 därhän på en obestämd framtid. Just nu är jag inne i en fas då jag inte vill jäsa mina säsonger särskilt varmt och då verkar det som att 3724 är ett dåligt val om du inte är villig att ge ölet 5-6 veckor i jäskärlet. 1-2 månader i flaska på det gör att det går fortare att brygga och lagra en lager, och riktigt så lång tid vill jag inte ockupera min jäskyl för en saison. Därför går jag tillbaka till trotjänaren 3726 som jag tycker levererat ett frisk och välsmakande öl vid en svalare jäsning på 18°C. Andra halva tänkte jag jäsa med den väldigt populära Wyeast 3711 som jag egentligen inte gett en ärlig chans på några år. Jag har använt 3711 till en Grisette och var väl inte superimponerad, men där var det nog ganska många andra faktorer i receptet som spelade in. Detta har jag väl skrivit säkert fyra, fem gånger tidigare men det är lite roligt att just Wyeast 3711 benämns som "French Saison", vilket är lite vilseledande. Jästen kommer ursprungligen från Dupont, men har innan Wyeast kultivering legat på ett universitet, där en fransk bryggare (Thiriez) hämtat den för att sedan brygga saison med. Därefter har Wyeast kultiverat sin version av samma jäst. Tyvärr finns varken 3726 eller 3711 med i Suregorks "DNA-analys", så rent genetiskt vet vi inte riktigt hur dessa två ser ut. Men med tanke på den historik kring jästerna som Yvan De Baets presenterat så ligger de troligtvis väldigt nära WLP565 och de andra Dupontvarianterna.

Vad var det som gick snett då? Egentligen var det bara en sak som ställde till det, och det var att säkringen gick med jämna mellanrum, vilket så klart påverkade hur hela bryggningen framskred. Då inte bryggverkets egna säkring, utan den till uttaget som bryggverket var inkopplad på. Jag hade i förväg provat att fylla upp bryggverket med vatten och värma upp det till mäsktemperatur, detta utan att säkringen slagit från. Så blev det alltså inte när det var dags för bryggdag. Själva mäskningen gick relativt bra, även om jag fick springa till elcentralen två gånger för att "flippa switchen". Redan där förstod jag dock att jag skulle bli tvungen att ringa elektrikern för en konsultation. Men när det sedan var dags för kok så slog säkringen ifrån var 10:e minut, vilket ledde till att jag fick plocka fram G30, flytta över vörten dit och genomföra koket med det gamla bryggverket. Det gick ju givetvis bra, men också fruktansvärt tråkigt när man köpt ett nytt och förhållandevis dyrt bryggverk, så besvikelsen var egentligen större än det egentliga nederlaget. Att göra rent två bryggverk adderade också 1-1,5 timme på bryggdagen. I slutändan blev det dock en vört som såg rätt bra ut med siffror som jag var nöjd med. Efter genomförd bryggdag blev det ett dock att boka in elektrikern som fick dra lite kabel och öka upp säkringen till 16A då 10A helt enkelt inte räckte till, trots att det enligt återförsäljare och tillverkade ska göra just det. Mer om detta i ett kommande inlägg om bryggverket.

Namn: Sommar & Phare XVI
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - ingen lakning
Mäskeffektivitet: 69%
Beräknad mängd till jäskärl: 20L
Mängd till jäskärl: 18L (10.5 + 7.5)
Beräknat SRM/EBC: 5/10
Beräknat OG: 1.058
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 35
OG: 1.059
FG: Sommar (3711) 1.005 och Phare XVI (3726) 1.009
ABV: Sommar 7% och Phare XVI 6.5%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
55% Weyerman viennamalt (~3.4L)
20% Weyermann vetemalt (~2L)
15% Weyermann rågmalt (~2L)
5% Crisp torrefied barley (~1.8L)
5% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
45°C i 30 min
55°C i 15 min
62°C i 30 min
68°C i 15 min
74°C utmäskning

5 min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 33.3 L
Mäskvatten: 33.3 L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
2.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 83
Magnecium: 14
Natrium: 8
Klorid: 59
Sulfat: 138

Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.0
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - Belgiska Goldings - 20 IBU
@20 min - Saaz - 15 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@5 min - Spindasol B

Jäst
3711 i ena halvan och 3726 i den andra. 1.5 L förkultur till varje jäst.
Jäsning i 19 grader till FG.

Brygglogg
2023-03-24
Sätter 1.5L förkultur till båda jästerna.

2023-03-26
Bryggdag. Finns inte så mycket mer att skriva om kring denna dag. PH blev för lågt också, men det har att göra med Antioxinet som jag börjat med igen. Ingen fara på taket dock.

2023-04-06
11 dagar sedan bryggdag och jästen arbetar fortfarande. Långsamt med visuellt synbar aktivitet i vattenlåset.

2023-04-15
Buteljeringsdag. FG på 3726 blir 1.009, två poäng högre än förväntat. 3711 landar på 1.005, vilket också är lite högre än väntat. Har haft regelbunden koll på jäskärlen under hela jäsningen och jag kan konstatera att när man jäser vid 18-19 grader så behöver dessa saisonjäster betydligt mer tid på sig än om man jäser vid mer vedertagna temperaturer. Tre veckor för båda dessa är lagom. Då har de också hunnit klarna till sig någorlunda. Buteljerade en ovanligt klar och fin öl, för att vara en jästa med jäst som inte flockar märkbart bra. Denna gång enbart med sockerlag.