Gå till innehåll

Istället för att bara skriva en klassisk utvärdering vill jag inleda detta inlägg med att förklara just varför jag sett fram emot denna öl väldigt länge. Jag har gått igenom några försök på brettade Saison och inte riktigt nått fram. Det är en ganska komplex procedur som man som bryggare inte alltid har så mycket kontroll över. Brettanomyces gör lite vad den vill med ölen så för mig som hembryggare handlar det mest om att välja rätt sorts brett, brygga en grundöl som lämpar sig väl med vald brettsort och sedan lyckas få till en sekundärjäsning som framhäver bretten på rätt sätt. Det vi vet om brettanomyces är att den finns i olika sorter och att beroende på vilken sort du väljer så kommer dess smaker framhävas som mest om du använder den som en sekundär jäst. Att primärjäsa med brettanomyces går också utmärkt men då kommer ölen få en annan karaktär. Michael Michael Tonsmeire skriver bland annat om detta i American Sour beers och han rekommenderar att man använder brettanomyces som en sekundär jäst.

För mig är den stora utmaningen att lyckas med ovan nämnda sekundärjäsning. Jag la tidigare upp ett inlägg där jag utvärderade Chris 2019, en öl som just sekundärjäst med brettanomyces b på separat jäskärl. Det är ett tillvägagångssätt som jag inte riktigt fått till. Ölet som detta inlägg handlar om har istället för jäsa med brett direkt på flaska. En procedur som kräver en del försiktighet men som i längden också är betydligt enklare än sekundärjäsning på separat kärl.

Grundölen för denna öl bryggdes den 17/8-2019 och var en ganska klassisk men också småtrist Saison. Något av en spontanbryggning med hjälp av torrjäst (M29) och det jag hade hemma. Målet med bryggning var dock inte grundölen utan denna som inlägget handlar om. Efter att ölet hade primärjäst färdigt (1.002) buteljerade jag ölet och tillsatte brett b med hjälp av en pipett. Här slipper man alltså jobbet med att rengöra en nytt jäskärl och slangar. Bara att sätta på kapsyl och vänta. Jag har tänkt att skriva ett mer ingående inlägg om buteljering med brett senare. Det är viktigt att tänka på är att en nivå av SG tillför ungefär 0.5 kolsyrevolym. Min öl med ett SG på 1.002 och en jäsning ner till 0.998 ger alltså ungefär 2 kolsyrevolymer, vilket är lite lågt. Det är svårt att veta exakt när en specifik typ av brettanomyces slutar jäsa på flaska. Med facit i hand för denna öl och denna typ av brett så hade det varit önskvärt med ett SG på 1.005-1.006 för att då nå en kolsyrenivå på 3. Det är viktigt att man förstår just detta så att man inte brett-buteljerar en öl vid 1.010 då det kan bli farligt. Håll också koll på hur högt tryck flaskan klarar. Nu till utvärderingen av ölet:


Bra "hiss" när korken åker av men märker vid upphällning att kolsyran är på tok för låg.

Riktigt härlig brett-doft som är relativt lågmäld. Stall och bondgård rakt igenom. Lätt rökig. Inte lika påtaglig som de gånger jag använt brettanomyces i ett separat sekundärt jäskärl.

Väldigt lätt i sin kropp. Slinker ner. Härligt torr och sträv. På tok för låg i kolsyran, vilket drar ner. Men med fullduligt kolsyrenivå är detta en törstsläckare av guds nåde. Brett-nivån ligger ta mig tusan helt perfekt, varken för mycket eller för lite. Betydligt mer tillbakahållen än i t.ex. Chris vilket för mig blir en fingervisning om att brett b passar bäst i buteljering. Om Chris inledningsvis hade en mer påtaglig brettkaraktär som jag uppskattar för att sedan bli lite kletig och efterhängsen, så är brettkaraktären i den här ölen mer tillbakadragen men fräsch rakt igenom. Det viktiga för mig blir att avslutningen känns just fräsch och det funkiga och höiga från bretten avtar elegant och krispigt.

Ölen har dock en hel del utvecklingspotential. Förutom den låga kolsyran så skiner inte brettkaraktären helt själv. En mer uttrycksfull grundjäst hade gjort susen tillsammans med större doser nobel örtig humle. Ja. En mer karaktärsfull Saison skulle göra sig bra tillsammans med denna brett. Kommer kanske främst att tänka på en ren klassisk belgisk jäst. Men, men, men… Eftersom hela konceptet med den här ölen är att tillsätta bretten i flaskan, vilket smakmässigt bevisligen fungerar utmärkt, måste man först jäsa ölen med en jäst som tar ner ölet till önskad nivå, vilket inte alltid är förenligt med den smakprofil man önskar. Den här metoden har torkat ut ölet mer än där brett använts i sekundärt kärl, vilket är mycket välkomnande. Bra nivå på beskan också.

Blir direkt taggad på att brygga en ny grundöl och buteljera med ny brett.

Chris är namnet på min Saison som fått sekundärjäsa med Brettanomyces i eget kärl. Basen till 2019-års version bryggdes den 25/6-2019 och var i sitt grundutförande Saison, Biére de garde & Farmhouse ale Appreciation Societys version av L'Internationale från föregående år (2018). Grundölen var i sig inte en Saison i min smak då den moderna humlen krockade med jästen. Att tillsätta Brettanomyces bruxellensis (WLP650) var således en chansning för att se var ölen skulle ta vägen.


Underbar klassisk brettdoft i orvalstil. Höig och örtig. Mineraler.

Något låg i kolsyra, men nästan där. En inledande ren och fräsch smakupplevelse där bretten tar medelstor plats. "Hästig" och "bondgårdig". Påtagligt fruktig och höig tillsammans med den klassiska pepprigheten. Den inledande friska och rena brett b-karaktären övergår relativt snabbt till att blir något trött och efterhängsen. De efterhängande brettsmakerna sväller något i gommen.

En annan humlekaraktär hade varit önskvärd. Grundölen är dock en väldigt fruktig Saison med Motueka och Blanc. Mer nobelt hade gjort stor skillnad och ökat fräschören då jag tycker en sådan typ av humle passar bättre till denna sortens brett. Efter några munnar blir smaklökarna ganska trötta av en svällande fruktsmak.

I överlag en godkänd brettad saison. Bretten blir något enformig och dominant i längden. Nästa lätt svällande mot slutet, istället för torr och knastrig rakt igenom. Kanske skulle det passa med ännu en brettstam i denna, något lite syrligare? Beskan ligger dock väldigt fint i denna. Påtaglig från början tillsammans med bretten. En lite renare finish hade gjort susen.

Med både version tre och fyra av Phare bakom mig kände jag att det var dags för något nytt på saisonfronten. De två föregångarna blev inte alls vad jag hade hoppats på. Fullt duglig saison, javisst, men långt ifrån vad jag siktar på. Men jag har skrivit det förr. Även om en, eller i detta fallet två, bryggningar inte resulterar i en lyckad öl finns det alltid lärdomar att dra.

Wallonian Farmhouse och Amarillo
Har fått flera tips om att The Yeast Bays Walloian Farmhouse är en jäst värd att prova på. Enligt deras hemsida ligger utjäsningen så högt som 100%? Den borde alltså inte ha några problem med att jäsa ut ölet en bit under 1.010 och därmed åstadkomma en viktig del av den eftersträvansvärda torrheten. Såg att denna fanns in på humlegården så jag passade på att beställa den. Faller inte denna jäst mig i smaken så kommer jag troligtvis återgå till 3726 i kombination med en monsterutjäsare.

Amarillo-humle i kottform blir humlevalet till denna saison. Dels var det slut på Tettnanger men jag ville också pröva något nytt. Blaugies och Hill Farmsteads La Vermontoise är bryggd med just denna humle, vilket får duga som referens för mig och jag har aldrig upplevt den ölen som överdrivet humlefruktig, vilket jag är lite för rädd för när det gäller saison. Jag kommer för första gången även torrhumla min saison.

Utjäsning och temperatur
Jag föredrar när Saison är i stort sett knastertorr. Inget annat är intressant för mig och det är en av de avgörande faktorerna för att Saison är så pass drickbar. Maltnota och mäskschema spelar en stor roll för att detta ska uppnås, en punkt där jag upplever att jag har den kontroll som behövs. Något svårare blir det när det kommer till jästemperatur. En hög jästemperatur främjar i vissa fall en god utjäsning. En hög jästemperatur bidrar också produktionen av estrar och fenoler, vilket är något jag kommit fram till att jag vill dra ner på. Phare IV hade en på tok för djup kryddig smak samt att den smak som jag beskriver som torkad och mogen frukt var något för påtaglig. Att initialt jäsa svalare torde minska produktionen av dessa smaker och blir något jag nu kommer prova på. Dock kvarstår utmaningen med att få ölet att jäsa ut så pass mycket jag vill, när temperaturen sjunker. Jag kommer troligtvis fortsätta att stegra jäsningen upp mot 30 grader men inte att fästa termostatens sond vid jäskärlet. Jag har något sent insett att en kraftfull jäsning kan få vörtens temperatur att stiga högre än vad termostaten är inställd på, vilket gör att kylfunktionen aktiverats, vilket i sin tur kan ha hämmat utjäsningen. Men jag vet inte exakt och detta kan mycket väl vara ren spekulation. Dock värt att tänka på. En lägre inledningstemperatur och något mindre kontroll på vörtens temperatur blir melodin för denna bryggning, medan omgivningstemperaturen kommer fortsätta att stegras. Jag stöter på fler och fler saison-bryggare, professionella som amatörer, som pratar om "free rise", dvs. att man låter vörten jäsa utan någon kontroll på temperatur.


Förändringar för denna bryggning:
- Bort med chitmalten. Vill inte ha mer proteiner och munkänsla just nu.
- Minskar givorna av dinkel- och rågmalten något.
- Ingen stegmäskning. En vila på 63 grader.
- Bittergivan med en högalfa-humle gav inte riktigt den effekten jag önskade. Tar bort denna just nu. Kommer även att dra ner på IBU något.
- Jäser med Wallonian Farmhouse.
- Inledningsvis svalare jäsning än tidigare.
- Temperatursonden flyttas från kärlet till väggen av kylen.
- Amarillohumle rakt igenom, även i torrhumling.


Namn: Saison Moderne
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 3/6
Beräknat IBU:
35
Beräknat OG: 1.044
OG: 1.044
FG: 1.005
ABV: 5.1%
Koktid:
60min
Effektivitet:
72% - mäsk
Mängd till jäskärl:
11L - beräknat 11L


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
85% Weyermann Pilsnermalt (~2L)
10% Weyermann Dinkelmalt (~L)
3% Weyermann Rågmalt (~3.5L)
2% Weyermann Syramalt (~2L)

Mäskschema
63 grader i 60 min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Total mängd vatten : 18L
Mäskvatten:
18L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
6g Kalciumsulfat
3g Magnesiumsulfat
1g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 115
Magnecium: 18
Natrium: 8
Klorid: 43
Sulfat: 256


Beräknat mäsk-ph: 5.35
Mätt mäsk-ph: 5.4
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -73


Humleschema
@60min - Amarillo 8.4AA (kottar) - 25 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Amarillo 8.4AA (kottar) - 10 IBU
@0min - Amarillo 8.4AA (kottar) - Samma mängd som föregående giva
@Torrhumling - Amarillo 8.4AA (kottar) 4g/L i fyra dagar.


Jäst
The Yeast Bay Wallonian Farmhouse, 1L förkultur
22 grader till stigning. Höjer omgivande temperatur efter 24h av aktiv jäsning.
Rekommenderad antal jästceller: 90MD (0.75 pitch rate)
Beräknad mängd jästceller: 175MD


Brygglogg
2020-03-22 En smidig bryggdag som flöt på utan bekymmer. Med tanke på att klockan började närma sig kväll och jag skulle upp tidigt morgonen efter så blev det en del ändringar i bryggschemat från den ursprungliga planen. Drog ner både mäsk- och koktid till 60 min istället för ordinarie 90. Prickade dock in siffrorna på pricken så uppenbarligen gjorde detta inte någon skillnad på denna front. Skippade även hop stand som jag gärna hade velat prova på, men nu blev det inte så. Sparade in 1.5h på dessa åtgärder och lyckades komma i säng vid 22.
2020-03-23 Medelhög aktivitet i jäskärlet 10h efter jästen tillsatts. Min kära universaltermostat har en temperaturdifferens på 1 grad och ligger dessvärre närmare 21 än 22. Höjer till 23.
Kommer hem från jobbet. Höjer till 24 grader då termostaten visar låga 22.
2020-03-24 Morgon, höjer till 25.
2020-03-25 Aktiviteten har avstannat betydligt i jäslåset. Höjer till 27.
2020-03-26 SG 1.006. Det var snabbt. Doftar citrus och mandarin.
2020-03-28 SG 1.005. Torrhumlar enligt ovan och sänker temperaturen i kammaren till 22 grader. Kanske borde ha gjort detta långsammare men eftersom givaren inte sitter isolerad mot kärlek tänker jag mig att sänkningen kommer ta tid. Men jo, skulle ha varit mer tålmodig. Nåväl.
2020-04-01 Buteljerar i 75cl flaskor. Co2 blir 3.0. FG 1.005.
2020-06-24 Publicerar utvärdering.

Detta är det första och inledande inlägget i en artikelserie där jag steg för steg kommer gå igenom de olika delarna av bryggningen för att lyckas med en Saison. All information bygger på egna erfarenheter, inhämtad information från litteratur samt information från professionella ölbryggare vars åsikter jag finner relevanta att dela med mig av.


I drygt två års tid har jag fokuserat min hembryggning och informationsintagande kring bryggning på ölstilen Saison. Varför? Det är helt enkelt den ölstil som jag föredrar att dricka allra oftast. Det är en ölstil som något motsägelsefullt ska vara enkel och komplex på samma gång. Enkel i sitt utförande med få ingredienser men komplex i sina smaker från den karaktäristiska jästen. Någon beskrev Saison som den mest eleganta ölstilen, vilket jag är benägen att hålla med om. Anledningen till att jag ville skriva en mer utförlig serie inlägg om saison-bryggning är för att dela med mig av mina erfarenheter kring bryggandet då jag tycker det cirkulerar en hel del felaktigheter kring detta ute på internet, i böcker samt i tidskrifter. För egen del behöver jag göra ett omtag i min bryggning för att ta mig vidare. Går jag igenom och granskar de olika momenten och ingredienserna kommer jag tydliggöra eventuella förbättringsområden på ett tydligare sätt. Förhoppningsvis tycker även någon att det är givande läsning.

För att lyckas bättre än okej, dugligt eller kanske till och med bra så är det ganska många saker som bör falla på plats vid bryggandet av en Saison. Självklart handlar det till viss del om egna preferenser och mycket av det jag kommer skriva om i denna artikelserie kommer utgå från just mina preferenser. Dock är jag kanske traditionell i mina åsikter kring hur en Saison ska smaka, så jag kommer nog inte sticka ut hakan särskilt mycket på den punkten. Min egna preferenser är också färgade av alla dessa timmar av läsande. Det som gör att jag känner mig redo för att i och med denna artikelserie sticka ut hakan och säga si eller så, är att den information jag snappat upp genom olika kanaler har jag även vågat ifrågasätta. Ibland rent teoretiskt men till stor del praktiskt genom en hel del saison-bryggande under de senaste åren.


Vad jag menar med Saison
Begreppet Saison hör för många ihop ihop med Farmhouse Ale. Vad som är den korrekta historiska beskrivningen har det diskuterats om främst här. Jag kommer inte göra en historisk djupdykning kring ölstilen. Är man intresserad av det rekommenderar jag bloggen ovan eller Markowskis Farmhouse Ales. En titt på den eminenta bloggen Hors categorie brewing kan jag också rekommendera.

Med Saison så syftar denna artikelserie på den sydbelgiska öl som bryggerier som t.ex. Brasserie Dupont producerar, alltså Saison Dupont. En överjäst ale utan brettanomyces eller laktobaciller.

Begreppet Farmhouse Ale är något vidare och Saison bör finnas under det begrepparaplyet, vilket även t.ex. den norska varianten som bryggs med kveik-jäst borde kunna göra. En Farmhouse ale kan innehålla bakterier, brettanomyces, lagras på fat och mycket mer. Artikelserien kommer också gå igenom kombinationen av Saison och brettanomyces i ett senare skede.


Torr, torr, torr...
Vi inleder med att absolut måste för saison, nämligen att den absolut måste vara torr, vilket gör den lättdrucken. Detta är den stora målbilden för mig och borde vara det för alla andra. Så fort jag hör någon prata, eller ser någon skriva, något om att man KAN göra si eller så för att addera lite kropp eller munkänsla, då zonar jag ut för att personen ifråga till 99% inte har en, enligt mig, korrekt målbild. För att åstadkomma denna åtråvärda torrhet är det några saker som behöver falla på plats. Kommande inlägg kommer att gå igenom dessa saker i tur och ordning tillsammans med andra saker, givetvis. Liksom med all god öl ska det finnas en balans mellan smakerna som träder fram när ölet runnit ner i halsen, det gäller för all öl. För Saison så handlar det om att smakerna behöver balanseras mot det torra ölet. Skrev jag att Saison ska vara torr? Det tål att upprepas. Tycker du inte om öl som uppfattas som torr, då tycker du inte om Saison. För att en öl ska uppfattas som torr behöver man som bryggare har koll på flera steg i processen för att lyckas. Jästens utjäsning är primär. Och för att jästen ska ha förutsättningar att jäsa ut ölet och inte lämna särskilt mycket socker efter sig, behöver man skapa förutsättningar för detta. Val av malt blir viktigt. Val av mäsktemperatur och mäskschema blir viktigt. Jästemperatur blir viktigt. Val av jäst blir helt avgörande. Vattenbehandling kommer påverka hur slutprodukten uppfattas, men bör inte ses som avgörande. Det är alltså inte bara EN aspekt av bryggandet som leder till att ölet uppfattas som torrt, det är flera saker som behöver falla på plats. Med rätt val av jäst kan du komma ganska långt utan att lägga särskilt mycket fokus på de andra sakerna. Nu handlar det dock inte om att nästan nå hela vägen in i mål, eller att nästan ta oss över ribban. I och med den här artikelserien ska förhoppningsvis alla bitar kunna falla på plats och mållinjen korsas.


Maltighet
När det gäller maltens bidrag så kan åsikterna variera något. Själv föredrar jag en något mer anonym maltprofil än många andra. Låg till medel blir mitt svar. En för maltig Saison tycker jag stör dess eleganta lättdruckenhet och närmar sig en Biere de garde.


Kryddigt utan krydda
Måste nummer tre blir att ölet ska ha ett kryddigt och pepprig inslag som härstammar från jästen. Detta inslag ska ligga i balans med resten av smakerna. Personligen föredrar jag pepprigheten när den är medellåg till låg. Och nej, du ska inte krydda din Saison med pepparkorn eller andra kryddor. Här spelar det inget roll vem du pratat med eller var du läst det.

Bonus: Tänkt inte ens tanken på att tillsätta frukt efter avslutad primärjäsning. Jag kan inte komma på en enda frukt som skulle passa till de smaker som jästen producerar.


Nivå av beska och humlekaraktär
Nummer fyra på listan handlar om de bidrag som kommer från humlen. Beskan ska uppfattas som medel till medelhög och humlekaraktären låg till medel. Även om jag föredrar nobla humlesorter så är jag inte lika slaviska när det gäller att prova olika sorters humle. Nobla sorter skiljer sig självklart från varandra men är man inte väldigt rutinerad med användandet av alla olika sorter kan det absolut vara en utmaning att skilja dem från varandra, speciellt i en saison där smaker från jästen tar så pass mycket plats. Även mer moderna sorter kan fungera utmärkt om de tillhör vad jag kallar samma smakfamilj. Mer om detta i ett kommande inlägg.


Detta är i nuläget mina fyra måsten för en Saison och jag är inte främmande för att min åsikt i framtiden kommer att ändras. Om så blir fallet ser jag alla inlägg i denna serie som levande dokument som kommer att uppdateras.

Nästa artikel kommer handla om val av jäst.


Inlägget uppdaterades 2020-03-23

Den här ölen jäste med samma vört som Phare III och bryggdes alltså på samma dag, den 22:a oktober förra året. Imperial Yeast har flera imponerande jäster i sin katalog och till saison finns också tidigare beprövade Napoleon samt den jäst som denna öl är bryggd med, Rustic.


Angenäm klassisk fruktig saison-doft. Mindre kryddig än många vad många andra jäster brukar producera. Humlen känner jag inte av. Lätt gräddig maltighet i och med temperaturen stiger.

Kolsyran är något låg för en saison, alltså ganska lagom för annan ale. Lätt rund munkänsla för en ganska torr öl. Citrus och lite torkad ljus frukt. En lätt kryddighet dyker upp mot slutet. Något spretig i sina smaker rent allmänt. Finns en viss syrlighet i den som jag inte riktigt uppskattar. Beskan är något baktung och ligger kvar i gommen istället för att möta smakerna i början. Humlekaraktären är påtaglig, jämn och nobel, men lite för klen.

Fullt duglig saison men något tunn i sina grundsmaker, och då tänker jag på de som kommer från jästen. Humlen håller sig i bakgrunden lite för mycket och jag behöver fortsätta fundera på hur jag ska lyfta fram mer humle i mina saisons, vilket har varit betydligt svårare än väntat. Känns som att alla smaker behöver behöver kliva fram ett steg för att ölen ska flyga högre. I ett tidigare skede smakade ölen mer belgiskt och hade en ganska tydlig smak av banan och bubbelgum. Denna har dock försvunnit nu.

Ryktet säger att detta är samma jäst som favoriten 3726 (Blaugies) som jag bryggt med i olika konstellationer fler än 10 gånger. Tycker Imperial Yeasts version är betydligt anonymare än Wyeasts 3726. Smakerna från jästen är inte lika komplexa och i färre lager.

En okej öl, men inte top 5 av min säsonger. Jästen är jag inte jätteimponerad av. Den gör det den ska, men särskilt spännande öl producerar den inte. Jag tyckte faktiskt bättre om detta öl när den var ung och drog mer åt det allmänna belgiska hållet med sin banansmak. Wyeast 3726 är ett bättre val. Imperials Napoleon tycker jag känns som ett mer spännande alternativ för att brygga saison med. Dock producerar den jästen en öl som drar mer åt det franska hållet, vilket jag inte är vad jag vill med min hus-saison, som är anledningen till att jag fortsätter att prova nya jästsorter.