Gå till innehåll

 

Utseende

Ovanligt att se en så pass klar (blank) veteöl, trots att jag vid upphällningen är mån om att få med bottensatsen. Gyllengul färg. Mot ljuset så kommer jag att tänka på halm.

Arom

En svag doft av skumbana som dock avtar kraftigt efter att skummet lagt sig. Tycker mig kunna identifiera en svag nyans av päron.

Smak

Smakmässigt skulle jag säga att denna ölen ligger någonstans mellan en veteöl och en ljus ale. Lätt smak av skumbanan och kryddnejlika, men inte alls i den behållning jag är både van vid och önskar. Detta leder även till att den tappar lite av den krämighet jag förknippar med veteöl. 

Den avslutad med en lätt beska som ligger kvar i munnen på ett halvtråkig sätt. Inte överhumlad, men det finns inte något annat som balanserar upp.

Övrigt

Egentligen kan man ställa sig frågan varför man skulle vilja brygga en blank veteöl? Ville jag egentligen det? Nej, men maltmagnus hade inte den vetesort jag önskade inne. Jag identifierar främst två faktorer till att jag inte blev särskilt nöjd med detta öl. För det första kan det ha att göra med just vetesorten (Castle wheat blanc) som jag använde och att denna ger en tunnare maltsmak än vad jag önskar. För det andra så jäste denna i lägre temperatur än vad jag tidigare gjort, något som Brewing classic styles förespråkar. Faktum är att denna öl jäste väldigt nära det gradantal som författarna hävdar ger bästa resultat. Detta kan vara en smaksak men jag vill ha betydligt mer skumbanankaraktär än detta, vilket jag torde få från en högre jästemperatur. Wyeast rekommenderar även att man underpitchar för en tydligare skumbanankaraktär, vilket jag inte gjorde denna gång. Dock har jag nått bättre resultat på den fronten tidigare med ungefär samma pitchmängd.

 

Samma öl sex veckor efter buteljering. Betydlig blankare än bilden ovan som är tagen tre veckor efter buteljering.

För ca 14 månader sedan sprang jag på ett paket Wyeast Belgian lambic på en bryggeriaffär här i Stockholm. Strax innan detta hade jag ögnat igenom Jeff Sparrows Wild Brews och känt mig sugen att brygga en ren pseudolambik som jag senare skulle kunna göra något spännande med, antingen spara ena delen till en gueuze eller blanda med frukt. Mina anteckningar från denna bryggning är något diffusa så det blir kanske inte så användbart för så många andra. Lambik ska dock vara baserat på pilsner- och vetemalt. För att få kallas lambik ska den också vara spontanjäst, därför väljer jag att benämna brygden som en pseudolambik. Nu när drygt ett år har gått så har min teoretiska kunskap om hur man brygger suröl blivit något bättre. Det flesta hembryggare verkar rekommendera ett ganska vanlig mäskningmetod, neutral ale-jäst tillsammans med bakteriekultur efter önskan och bottensatser av kommersiella suröl.

Efter att han provsmakat båda satserna tyckte jag nu det var dags att skrida till verket. Båda satserna tyckte jag hade en likvärdig syra, men den ena var något friskare. Denna sats kommer bli en ren "lambik" som jag buteljerar som den är, medan den andra blandas med mango.

Valet av frukt utgick från utbudet på mitt närmaste Ica. Jag ville ha en ljusare frukt av smakmässiga skäl och då fanns det inte mycket att välja på i frysdisken. Frusen frukt har både fördelar och nackdelar. Eftersom dessa var skurna i kuber så var de lätta att få ner i jäskärlet och inte särskilt svåra att hantera efter upptining. Nackdelen med mango är att den kommer suga åt sig ganska mycket av ölen då den innehåller en stor mängd fruktkött. Jag tillsatte 160 gr frukt/L öl. Enligt Milk the funks wiki bör frukten ligga i ölen under 6-8 veckor. Så länge den håller sig på botten ser jag ingen fara med att den kan ligga för länge. Om den dock lägger i uppe vid ytan anar jag en risk för att det kan bildas bakterier. Här förespråkar vissa att man kan spola kärlet med kolsyra för att undvika fruktens kontakt med luft.

 

Väntar med spänning att få smaka av dessa båda. Införskaffade gueuzeflaskor,  champagnekork (plast) och agraff för att flaskorna skulle klara av eventuellt tryck. Mina två orosmoment är dels kolsyresättningen vid buteljeringen, men där kommer jag använda mig av Safbrew F-2 eftersom det fungerade så bra med min Dalacider. När jag tillsatte frukten steg såklart nivån i kärlet, vilket gjorde att ölen fick kontakt med delar av kärlet som den inte haft tidigare. En del torkad jästfällning och eventuella bakterier har då fått kontakt med ölet, något som jag befarar kan ställa till det. Den som lever får se.

 

Stil: Pseudolambik
Bryggmetod: BIAB
OG: 1.062
FG: Ej mätt
Beräknat IBU: 6
ABV: 7-7,5%
Koktid: 90 min

Vattenbehandling
Kalciumklorid och magnesiumsulfat - Ej sparad beräkning

Malt
54% Pilsnermalt - blandade sorter
46% Vetemalt - blandade sorter

Mäskning
69 grader celcius i 70min

Humleschema
@90 min - Saaz 6 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc

Jäst
Wyeast 3278 Belgian lambic

Brygglog
2016-03-01
Bryggdag. Två satser som fick dela på jästen i två skilda kärl.
2017-04-23 Provsmakning. Tillsätter mango till ena kärlet.
2017-05-13 Buteljering av båda versionerna. Av yttre omständigheter blev det alltså "bara" tre veckor mangon fick ligga i.

 

I tre års tid har jag bryggt med bryggpåse, eller BIAB (brew-in-a-bag) som det också kallas. Fördelarna med BIAB är många. Bor du som jag i lägenhet eller inte har så mycket plats över för dina kära bryggprylar, samt lever med småbarn och begränsad fritid, så hävdar jag att det är den bästa (flera faktorer inräknade) bryggmetoden. Du sparar tid och pengar utan att kvaliteten blir lidande, så länge du är medveten om det höga förhållandet mellan malt och vatten i mäsken och vet hur du ska förhålla dig till det. Jag är ingen professionell bryggare och är väl medveten om vissa ganska grundläggande byggstenar i bryggprocessen som jag inte använder mig av på grund av platsbrist i hemmet. Dock besitter jag ett enormt självkritiskt förhållningssätt till allt jag gör, vilket visar sig i hembryggningen. Denna egenskap i kombination med en lätt autistisk ådra för saker jag intresserar mig för gör att jag är medveten om mina egna brister som bryggare, men även andras. Med detta sagt (skrivet) och efter att ha provat en stor mängd öl på senaste SM, i kategorier som jag själv brygger hemma, så anser jag mig kunna gå i god för att BIAB-metoden kan producera öl likvärdig eller säkerligen bättre än de öl som plockar hem de ädlaste valörer i folkets val. Det fullkomligt kryllade av utmärkt öl på SM. I flera kategorier anser jag mig dock kunnna producera godare öl i egen regi.

Som rubriken antyder så kan man då ställa sig frågan varför jag skaffar ny bryggutrustning om jag i dagsläget är så pass nöjd med ölen jag producerar? Jo, dels vill jag prova något nytt för att utvecklas som bryggare. Men också för att jag tror att min uppgradering kommer att:

  • Underlätta vissa moment av min bryggdag som jag är rätt less på.
  • Efter viss tid och träning resultera i godare öl.
  • Ge möjligheten att producera större mängd vört med syftet att dela upp satser och jämföra t.ex. olika sorters jäst och bakterier mot varandra.
  • Ge mig erfarenhet av flerkärlsbryggning, som kommer vara nödvändiga att ha om mina icke helt uttalade framtidsplaner kommer förverkligas.

Min nya utrustning består i all sin enkelhet av en ny patinagryta med kulventil och en lauterhelix, som jag kommer använda till att mäska och recirkulera (vorlauf) vörten i. Planen är att fortsätta att mäska in full vattenmängd på en gång, även om jag nu också har möjligheten att prova på ett mer klassiskt förhållande mellan malt och vatten. Men eftersom jag kommer från ett treårigt användande av BIAB-påse så känns det fortfarande som en viktig faktor att kunna hålla bryggdagen någorlunda kort. Min bryggdag kommer oavsett bli längre. Dock inte så mycket som man kanske kan tro. När jag brygger med BIAB så silar jag alltid den kylda vörten i saftsilpåse på väg ner i jäskärlet, något som tar mer tid än vad man kan tro. Att nu med hjälp av en lauterhelix kunna producera en klar vört redan under mäsknkngen gör att jag kommer kunna undvika detta steg. Humlen då? Jo, jag har även införskaffat ett humlefilter till kokkärlet som ska hålla humleresterna borta. Nedan följer inhandlingslistan med länkar, som skatteåterbäringen finansierat. Diverse muttrar, slangar och gängtejp lämnar jag därhän.

24L patinagryta med kulventil

Lauterhelix 1000mm

Hop spider humlefilter 

 

Utseende

Ljus och lätt disig.

Doft

Doftar väldigt lite. Någon månad sedan jag provad den sist, och vid tidigare prövningar har den har kraftig till medelmåttigt doft från något som efterlämnat från jäsningen.

Smak

Tunn och krispig på tungan. Finns verkligen ingen sötma kvar i denna cider alls. Positivt är också att den trots sina 7.9% har en väldigt diskret smak av alkohol som värmer mot slutet. Efter ett tag i munnen framträder äppelsmaken tillsammans med en lättare beska.

Kropp och kolsyra

Som jag skrev i bryggloggen så var det lite krångligt med kolsyresättningen på flaska, men tack vare safbrew f2 så har den nu uppnått en tillräcklig kolsyrenivå, även om jag hade önskat lite mer. Kroppen är givetvis tunn och den upplevs som väldigt torr.

 

Övrigt

Jag är av den åsikten att cider bör eftersötas, vilket denna inte är. Anledningen till detta är att jag inte ville ockupera mitt enda fat med cider då jag inte visste hur lång tid det skulle ta innan den var drickbar. Det optimala vore alltså att eftersöta cidern, trycksätta på fat och sedan buteljera med en mottrycksfyllare.

För att vara första cidern så är jag nöjd. Den blev kanske något i starkaste laget, men helt utan oönskade smaker. Den påminner mer om ett moserande vin än en cider, vilket den också kommer att drickas som.

I somras var jag och min sambo på besök uppe i dalarna för att plocka svamp och beskåda Poker Runn, en båttävling där man samlar kort som senare på kvällen används för att spela med. I samband med detta pratade vi lite om vad man skulle kunna göra med alla äpplen som fanns i de två stora äppelträd min sambos syster har på sin tomt. Där det växer äpplen finns det oftast även musterier och då även möjligheten att göra egen cider. Sagt och gjort.

Detta är första gången jag provar att göra cider och det krävdes mer efterforskning än vad jag trodde. Precis som med ölbryggning finns det flera olika sätt men man måste börja med att bestämma sig för om man vill vildjäsa eller inte. Vildjäsning innebär att man låter musten självjäsa med hjälp av den vildjäst som redan befinner sig i musten. Som första försök ansåg jag inte att detta var vägen att gå. Då behöver man dock döda den eventuella vildjästen, vilket kan göras på genom pastörisering eller med hjälp av Campden-pulver, vilket är vanligt att använda sig av vid vattenbehandling vid ölbryggning.

Efter detta är processen förvånansvärt okomplicerad fram till tappningsprocessen. Man verkar kunna förvänta sig en otroligt torr cider, då FG vanligtvis landar under 1.000. För att få upp sötman något kan man eftersöta. Innan detta måste dock jästen man tillsatt neutraliseras, annars kommer den troligtvis sätta igång igen, vilket innebär att man tillsätter en "wine-sweetener". Ska du buteljera din cider är dock inte ett alternativ eftersom sockret du tillför för att skapa kolsyra inte kommer ha någon jäst att samspela med. Jag hade tänkt buteljera cidern, så jag förväntar mig något väldigt torrt. Nästan som ett kolsyrat vin...

Stil: Torr engelsk cider
OG: 1.058
FG: 0.998
ABV: 7.9%
Jäst: WLP775

1. Använde 13 liter färskpressad must från Dalarna av två sorters äpplen, som jag dessvärre inte kommer ihåg namnet på. Fyllde jäskärl med must och tillsatte rekommenderad mängd kaliumdislufit (Campden-pulver) för att döda eventuell vildjäst.

2. 12 timmar efter steg 1 tillfördes pektoglas. Detta för att öka utbytet, men främst för att underlätta grumligheten av den färdiga cidern.

3. 12 timmar efter föregående steg (24 timmar efter Campden-pulvret tillsattes) tillsätter jag jästnäring från White labs, samma som jag använder vid ölbryggning samt jästen. Syresätter musten genom att röra om i några minuter. Ingen starter gjordes av jästen.

Brygglogg
2016-10-30
-> 2016-11-01 Steg 1-3

2016-12-10 FG nere på 0.998. Buteljering då det smakmässigt inte hänt så mycket senaste tre veckorna. ABV landar på 7.9%!

2017-01-01 En första provsmakning. Kolsyran har inte tagit sig alls. Tvivlar på att den kommer att komma alls. Smaken är dock väldigt trevlig. Officiell avsmakning kommer senare.

2017-01-27 Tillsätter Safale F-2 i flaskorna för få mer kolsyra.

2017-05-13 Utvärdering