Sommarens varma och soliga väder har resulterat i att det inte bryggts något nytt under semestern. Det känns fel att klaga på det fina vädret, men det hade varit fint om jag hade fått in en eller två bryggningar eftersom jag redan innan semestern köpte på mig ingredienser för detta. Nu ligger dessa ingredienser och pockar på min uppmärksamhet samtidigt som jag är mer sugen på att brygga annat. Kommande vecka är min förhoppning att brygga en New England IPA på Vedant-jästen med enbart citrahumle "vanlig" pelletsform samt med CRYO. Har även ingredienser till en lager samt en belgisk pale ale.
Även om sommaren inte handlat om bryggning så har jag dock hunnit dricka och utvärdera min öl. Jag tänkte därför skriva lite om saisonföljetången och var jag befinner mig. Jag skriver som bekant inte så många utvärderingar längre av den anledningen att jag inte tror de är så intressanta att läsa. Nu tänkte jag dock ge mig på en för att landa i var evighetsprojektet med husets Saison befinner sig.
Phare XI buteljerades den 17/6 och har därmed lite mer än en månad på flaska. Under denna tid har den under en månads tid stått i samma temperatur som jäsningens lägsta, det vill säga 22 grader. Därefter har den lagrats i matkällartemperatur. Smakmässigt proklamerade jag redan efter 10 dagar på flaska att detta var min bästa saison hittills. Nu när smakerna lagt sig lite är jag inte lika övertygad men jag vill dock tro att jag hittat en jäst som jag vill prova brygga med några varv till. Denna öl jästes av Omega Yeast Saisonstein som är en hybridjäst med två stammar. Smakerna och karaktären jag härleder till jästen är intressanta och den jäste ut till 1.003 vilket hjälper till att skapa den torra och viktiga saisonkänslan. Med ett sådant lågt FG behöver man bygga ölet på ett lite annat sätt och här finns det rum för utveckling. Karaktären på beskan blir något annorlunda än för ett öl som får ett FG på 1.010, t.ex. Den är ganska besk, men jag tycker om när säsongerna är lite aggressivare på denna punkt. Eventuellt ligger det en viss bränd kärvhet i bakgrunden och det är helt klart special b-malten som står för den, så den får åka bort till nästa bryggning. Kan tyckas vara en märkligt tillägg av malt för den invande, men som jag skrev i brygginlägget så var jag sugen att testa något helt nytt. Att jag känner av malten trots sin ynka 1.5% av maltnotan säger en del om hur karaktärsfull special b är. Tillbaka till beskan... Även om jag gillar nivån på denna så är den allmänna humlekaraktären för anonym, så är det bara. Det var bra att jag gjorde ett tillfälligt byte till pellets för denna bryggning för nu är jag mer övertygad om att klassiska kottar gör ett bättre jobb för denna typen av öl. Även det kommer jag gå tillbaka till. Kan dessvärre inte säga så mycket mer om humlevalen utan jag får fundera vidare på vilka sorter som kan lämpa sig. Denna innehöll Spalter select, tettnanger och hersbrucker. Och ja, det var väl varken bu eller bä. Jag har även provat denna öl tillsammans med Duponts biologiska öl och det är flera saker som påminner om varandra i bägge ölen. Givetvis är Duponten bättre och det är humlekaraktären som sticker ut där det helt enkel är mer av allt i Duponten. Bortser jag från humlesmakerna är det ta mig tusan inte mycket som skiljer ölen åt. Phare XI har en viss limekaraktär som stör något och den är något jag får leta efter vid utvärdering av nästa Saison. Min känsla är att det kommer från jästen men jag måste ge Saisonstein några bryggningar för att se. Det är även möjligt att det är humlen som bidrar till denna. Det ligger en annan typ av beska i Phare som hänger kvar lite längre, samtidigt som den inte är lika pigg och skarp. Men de smaker som jag härleder till jästen finns både i min och Duponten. Att dess smaker skulle vara så pass lika skulle jag aldrig tro. Dupont har inte varit en förebild för mig när jag utvecklat min Saison, men det känns som att jag kanske hittat hem i jästvalet. Nu är det bara att prova på att brygga med samma jäst igen men med humlekottar så får vi ser var vi landar. Det kommer bli en hel del ändring i humleschemat också eftersom Saisonsteins låga FG kombinerat med munkänslan kräver ett något mildare humleschema.
Nu när jag reflekterar över vad jag skrivit låter det kanske inte som någon kanonöl. Med det sagt slår den det mesta kommersiella förutom självklara klassiker som Dupont och Blaugies på fingrarna. Det självförtroende har jag ändå efter så pass många säsonger bakom mig. Känns även väldigt kul att landa i en ny jäst som jag gillar och förhoppningsvis kan fortsätta att utveckla ölen kring.
Nu går jag mentalt in i en ny bryggsäsong och med det förhoppningen om frekventare uppdateringar på bloggen än vad som skett under sommarmånaderna. På återseende!