Gå till innehåll

2

Publicerat den 2 kommentarer till Brygg- och ölåret 2023

Så här i dagarna efter nyår kan det passa bra att försöka summera brygg- och ölåret 2023 med några rader. Det är i skrivande stund -36 grader ute vilket gör att den bryggning jag hade planerat att genomföra dessa dagar får ställas in då kallraset blir för påtagligt när jag ska leda ut ångan från koket. Då är det lika bra att på ett lika ostrukturerat sätt som tidigare år fundera på året som passerat samt blicka framåt.

När det gäller min egen hembryggning så har det under 2023 kommit ett nytt bryggverk på plats som jag hunnit göra mig bekant med. Grainfather G40 är en fröjd att brygga med trots att jag anser det finnas tankevurpor bakom många "förbättringar" från tidigare versioner från Grainfather, som jag skrivit om här. Efter lite egna modifikationer är jag dock helnöjd och trots en rejäl prishöjning från mitt förra bryggverk så kan jag inte anse annat än att man får mycket för pengarna.

Under 2023 har det blivit till 14 olika öl i bryggeriet, vilket är ungefär samma som under 2022. Produktiviteten håller alltså i sig med ungefär 1 bryggning per månad. Kan låta oproduktivt för många, men med familj och alla aktiviteter det innebär känns det ganska lagom. Jag tycker fortfarande det är lika kul att klura på recept och brygga dem som förut. Förutom de närmaste två bryggningarna som är inplanerade kan jag inte sia om vad bryggåret 2024 kommer bjuda på. Troligtvis kommer det fortsätta handla mycket om Saison och Pilsner. Har börjat intressera mig mer för IPA senaste året efter ganska många år av ointresse, så troligtvis blir det kanske lite mer av den varan också. En bryggteknisk detalj jag tänker prova på inom kort är dekoktionsmäskning för att se om jag kan få bättre maltkaraktär i ljusare öl. Mer om det senare. Jag har sneglat på ett nytt jäskärl för att kunna jäsa större utan att behöva dela upp satserna på två. Är dock inte supersåld på några alternativ och det jag är mest sugen på kostar för mycket. Vi får se.

Min egen konsumtion av öl har minskat under 2023. Det handlar inte om någon markant skillnad, men jag reflekterade över detta vid en session på untappd. Mycket kan sägas och tyckas om denna app, men för egen del har den hängt med i drygt 10 år och varit ett bra hjälpmedel för mig att hålla lite koll på vad jag provat. Den minskade konsumtionen beror nog på flera saker men då intresset av öl minskat bland de jag umgås med samt att man i takt med att barnen blir äldre har svårare att hitta tid att umgås blir det sociala drickandet mindre än tidigare. Det är också värt att fundera över hur både hantverksöl och storbryggeriöl fortsätter att vara dyrt ute på lokal. Mellan 100-120 kronor får man betala för en öl på min lokala Bishops Arms, medan en klassisk fulöl på samma ställe eller annan lokal inte ligger långt efter. Prisökningen har nog gjort att jag prövar lite mindre nytt än tidigare, eftersom jag sällan hittar några nya guldkorn värda priset.

En positiv sak för ölscenen i norrbotten är att Piteåbryggeriet This is how fortsatt sin expansion under 2023. Det har snart gått ett år sedan man öppnade sitt taproom i Luleå (där jag bor) vilket gjort att man som ölfantast nu har ett ställe till att gå till och inte bara behöver trängas på Bishops, som fortfarande håller hög kvalité. Men att This is how etablerat sig har berikat Luleå med, typ, 20 kranar där utbudet varieras mellan bryggeriets egna kreationer och lite annat. Hoppas bara de kan fortsätta hålla öppet.

Avslutningsvis tänkte jag nämna några minnesvärda öl jag prövat från 2023:

Saison Dupont torrhumlad med Styrian Wolf.
Cuvée de Jonquilles från Brasserie au Baron - Saison/Biere de garde
Lingonlambik från Tilquin.
Best Coast IPA från Drakes på Bishops - Klassisk västkust IPA.
Murale rurale från Hyllie Bryggeri - Saison från Malmö.
En ny favorit i beställningssortimentet är New IPA från O/O.
Årets bästa öl var dock dagsfärsk How to pick one pils på Taps & BBQ (This is hows taproom i Luleå).

Tack till alla som besöker bloggen och hoppas ni kliver in i 2024 med fortsatt bryggintresse!

Publicerat den Lämna en kommentar på Cold IPA del.3 – Session Cold IPA

Detta blir tredje bryggningen av Cold IPA-stilen och det är väl egentligen först nu som det blir ett ordentligt försök till att närma mig den ursprungliga tanken av denna nyare form av IPA. Tidigare bryggningar av stilen har varit en kombination av "känna på", moderna humlestilar samt metoder. Jag har landat i att mer moderna humletekniker som whirlpool/hop stand och torrhumling under aktiv jäsning inte lämpar sig särskilt väl. Med dessa tekniker och ingredienser skulle det bli mer av en vanlig modern IPA, vilket kan vara gott, men jag vill verkligen att mina "kall-ipor" ska vara något annat. Man ska kunna känna en tydlig skillnad på denna typen av öl och annan IPA. Därför drar jag upp följande nya riktlinjer samt upprepar några äldre:
- Svalare jäsning med lagerjäst för en krispigare karaktär.
- Stort fokus på basmalt. Havre- och vetemalt är strikt förbjudet.
- Klar vört, klar öl ner i jäskärlet och klar öl i glaset för ännu mer krispighet.
- Två sorters munchermalt för att stödja ölets kropp för att undvika tunnhet.
- Slutgiltig styrka runt 5.5% då det är en lättare typ av IPA.
- Mer klassisk amerikansk humle. Här finns utrymme för experiment men josigt och tropisk går bort. Kommer köra på enbart Simcoe denna gång (bortsett från Columbus som bittergiva) som egentligen inte är någon superklassiker, men ändå är en bit ifrån t.ex. Citra. Det var även längesedan jag bryggde med Simcoe och det ska därför bli roligt att påminnas om dess smakprofil.
- Torrhumling känns som en självklarhet för en IPA, men har faktiskt gått och funderat på om det verkligen behövs till denna öl. Att inte torrhumla skulle göra att ölen sticker ut ännu lite mer än från en "vanlig" IPA. Samtidigt känns det lite fel att inte torrhumla. Nej, det blir en torrhumling.

Namn: SimCold Session IPA
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 79%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L
Mängd till jäskärl: 13.5L
Beräknat SRM/EBC: 18/9
Beräknat OG: 1.053
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 50
OG: 1.050
FG: 1.014
ABV: 4.7%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
70% Weyermann Barke pilsner (~1,8L)
15% Weyermann munich I (~6L)
10% Weyermann munich II (~9L)
5% Weyermann syramalt (~2,4L)

Malten förfuktad med 2% av total maltnotan = 77g vatten

Mäskschema
60ºC i 30 min
65ºC i 30 min
72ºC i 30 min
76ºC i 10 min
5 min omrörning under inmäskning.

Total mängd vatten: 27.3L
Mäskvatten: 27.3L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
1g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid
?g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 77
Magnecium: 6
Natrium: 8
Klorid: 50
Sulfat: 103

Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - Columbus (T-90) - 30 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@3 min - Simcoe (T-90) - 20 IBU
@5 min - Protafloc
@0 min - Spindasol B

Torrhumling - 7g/L Simcoe i fyra dagar. Två dagar i 14 grader och två dagar i ~4 grader.

Jäst
Saflager 34/70 - 2 paket
Jäst i 14 grader med höjning till 16 mot slutet.

Brygglogg
2023-12-02
Bryggdag.

2023-12-03
Full aktivitet i vattenlåset på kvällen.

2023-12-07
Avtagande aktivitet, om än regelbunden, i "blow-offen" (ber om ursäkt för det uttrycket). Höjer till 16 grader för att hjälpa till med den sista utjäsningen.

2023-12-13
Sänker till 14 och torrhumlar. Tanken var att torrhumla med hjälp av humlefiltrer (korgen) som vanligtvis används för att torrhumla i fat. Korgen var dock för bred för att passa hålet till jäskärlet, så det blev en klassisk torrhumling.

2023-12-15
Har nu torrhumlat i två dagar, kommer fortsätta två dagar till, men sänker temperaturen till kallkrash så att den ska hinna klarana upp till fatningen. När temperaturen gått ner, vilket jag tror en hunnit göra till kvällen, kommer jag tillsätta isinglass.

2023-12-17
Fatar ölen. Eftersom effektivteten blev något lägre än vad jag hade tänkt mig, samt att jag glömde tänka ett extra varv på utjäsningen så blir resultatet mer av en session IPA, än en svagare IPA. Gör kanske inte så mycket, men ett FG på 1.014 är lite högt för en öl som ska upplevas som lite mer krispig än annan IPA. Nåväl.

Ordentlig rengöring av jäskärl. Tror inte detta jäskärl lever särskilt länge till. Använder det enbart till torrhumlad öl då jag kan ta ölet ovanifrån med hjälp av det flytande stigröret. Bäst-före-datum på trycksättningen har dock passerat.

Malten som ska förfuktas.

Försiktigt sänka ner påsen i maltkorgen.

Mindre skum än vanligtvis.

Tycker det är lite fint att se när proteinfällningarna "släpper" från vörten och lämnar en klar och fin vört ovan.

4

Publicerat den 4 kommentarer till Förfukta malt – malt conditioning

Jag har ganska länge gått och funderat på det här med "malt conditioning", som jag fritt översatt till förfuktning av malt (möjligt att det finns en svensk bryggterm för detta), och vad poängen med det egentligen skulle vara. Informationen har passerat mig förr men när jag nu angriper den igen inser jag att det något jag är beredd att addera till min bryggprocess.

Att förfukta malt är något som man sysslat med i bryggerier länge. Ett exempel på ett välrenommerat bryggeri som gjort detta sedan början av 80-talet är Sierra Nevada, där man förövrigt är extremt noggrann med hela sin bryggprocess. Bland annat filtrerar man allt sitt bryggvatten med hjälp av en avancerad och kostsam process för att kunna ha 100% kontroll på joner (salter). De har även genomgått en väldigt lång och avancerad studie kring sin förpackningsprocess för att minimera syre. Bland annat så flaskjäser de nästan all sin öl med hjälp av en extremt noga uträknad mängd jästceller i varje flaska. De förfuktar även sin malt med hjälp av ånga. Givetvis finns det massvis av bryggtekniska detaljer som vi hembryggare inte ägnar sig åt, men likväl blir det bra öl ändå. Men som jag resonerar med mycket annat pillande - många bäckar små...

Att förfukta sin malt är lite som vattenbehandling, inte något man måste lägga något större fokus på om man absolut inte vill. Det är dock inte någon krävande process om du krossar din malt själv. Själva utförandet är tämligen simpelt:

  • Räkna ut vad 2% av din totala maltmängd blir i gram. Denna summa i gram blir då hur mycket vatten du ska fukta din okrossade malt med, ungefär.
  • Förbered ditt bryggvatten som vanligt och värm det redo för inmäskning.
  • Fyll sedan en sprejflaska med vatten, alltså 2% av den totala maltmängden, och spreja malten.
  • Krossa malten som vanligt - eller lite finare.

Min erfarenhet är att 2% vatten är lite för lite. Det kan bli något svårt för slangen i sprejflaskan att fånga upp en så pass liten mängd vatten. Om ni tänker er hur en vanlig sprejflaska fungerar så inser ni säkert att det alltid finns kvar lite vatten i botten av flaskan även om det inte kommer ut något ut munstycket, eftersom slangen inte kan suga uppå det allra sista. 2% kan dock vara en bra siffra att utgå från och för att inte ställa till det för din maltkross är det klart bättre att vara lite försiktig i början. Att få den okrossade malten lagom fuktig är givetvis utmaningen med det hela. En bra rekommendation är att använda en större plastlåda med stor bottenyta så att bädden blir så tunn som möjligt. Då blir det lättare att spreja en större mängd malt på en och samma gång. Rör sedan om med handen i malten och upprepa sprejandet. Malten ska bli fuktig men inte blöt. Krossa sedan malten och mäska in. Pröva dig sakta men säkert fram.

Vad finns det då för fördelar med att förfukta sin malt? Det som händer med maltkornen är att de får en bättre krossning med ett mer intakt skal. Den optimala krossningen ska vara fri från trasiga skal där kornet brutits av på mitten, och maltmjöl. Skalet på kornet ska vara öppnat så att innehållet blir tillgängligt för bryggvattnet, men inte krossat. Ett lagom fuktat maltkorn gör skalet segt istället för hårt, vilket håller ihop skal och innehåll bättre. Vad kan detta ge för fördelar för resten av bryggprocessen och slutprodukten?

  • Effektivitet, som jag själv är helt ointresserad av och som genrellt tycker hembryggare ska fokusera mindre på då det egentligen inte säger något om slutresultatet. Men, är malten fuktigare kan du också krossa den ännu finare utan att pulverisera, vilket gör att du kan uppnå än högre effektivitet.
  • Minska tanniner. En bättre krossning leder till en minskad utvinning av tanniner.
  • Renare vört. Mindre mjöl gör det lättare att framställa en klarare och "renare" vört.
  • Renare vört minskar risken för överoxidering då det finns färre syrebärande "partiklar" i vörten.
  • Renare vört ger bättre förutsättning till klar vört till kok, vilket i sin tur ger förutsättningar för, men inte nödvändigtvis är lika med:
    • Renare maltsmaker
    • Stabilare smaker som inte ändras över tiden
    • Längre livslängd på ölet
  • Minskad risk för igentäppta mäskningar och långdragna lakningar, om man lakar.

... och åter igen; detta kommer nödvändigtvis inte göra att din öl smakar bättre om du inte följer vissa andra principer i din bryggprocess. T.ex, finns det ingen anledning att förfukta malten om du inte är intresserad av att få till en klarare vört. Se hellre detta som en del i en allmänt förfinad bryggprocess. När jag använt mig av förfuktad malt har detta tillsammans med andra faktorer lämnat en klarare vört till jäsning samt minimerat oönskade maltrester under koket.

Förvånad över den tydliga förbättringen. Betydligt mindre maltmjöl samt att andelen trasiga skal minskat betydligt. Någon perfekt krossning är det kanske inte tal om, men med den kvarnen jag har så är detta en klar förbättring.

6

Publicerat den 6 kommentarer till Vinterpilsnern som blev till vinterdricka

Förra året inledde jag ett blogginlägg med orden: "detta kommer kanske bli det minst lästa blogginlägget som hembryggarbloggvärlden skådat". Detta på grund av en misstanke om att intresset för engelsk pale ale troligtvis är ganska lågt där ute i hembryggaretern, vilket var vad det inlägget skulle handla om. Nu är det möjligt att jag överträffat detta genom att skriva om en, om möjligt, ännu svalare ölstil, nämligen en mörk pilsner, som inte heller blev riktigt som jag tänkte. Mer om detta i bryggloggen.

Tanken med att brygga en mörk pilsner grundar sig att jag varit sugen på att ha en humlig lager på fat ett bra tag och att jag också velat prova något nytt. Därför slog jag två flugor i en smäll och valde att satsa på mörkare och maltigare pilsner än vad jag brukar brygga. Munichmalt är en maltsort jag inte tycker mig ha tillräckligt bra koll på även om jag använder sorten relativt ofta i mindre delar för att förbättra maltigheten. Det har dessvärre blivit en sådan där sak som jag tillsätter utan att riktigt veta vad den rent smakmässigt bidrar med, eftersom dess eventuella smakbidrag troligtvis försvinner i virrvarret av allt det andra. Ingen minns dock en fegis så därför valde jag att gå på den mörkare typ-II-varianten i kombination med 15% melanoidinmalt, så något rejält maltigt borde jag kunna få till av den maltnotan. Generellt tycker jag att de flesta av mina ljusa öl (lager, IPA och Saison) saknar en stadig smakmässig maltbas, och därför kan det också vara intressant vad denna kraftigare maltnota kan framkalla.

Senaste åren har det blivit en hel del jäsning med Saflager-34/70, vilket är en otroligt pålitlig torr lagerjäst om man lärt sig hur den reagerar i olika temperaturer. Den fungerar för övrigt alldeles utmärkt att brygga IPA med om man lägger jäsningen runt 14-16 grader. Att brygga lageröl är något som jag tror det kommer bli mer av i framtiden, vilket gör mig lite nyfiken på andra lagerjäster i torkat format. Denna gång föll valet på Saflager-189 som ursprungligen är en jäst från Hürlimannbryggeriet i Schweiz som jag inte vet så mycket om förutom att det var de som en gång i tiden bryggde den legendariska Samichlaus-ölet, som var en dubbelbock på 14% som brukade bryggas den sjätte december varje år för sedan lagras till jul följande år.

I övrigt är det inget speciellt med själva ölet. Jag kommer köra på ett längre lagermäskschema för att se om vörten kan hinna bli klar efter mäskning. Har även en tanke på att dra ner tempot på pumpen en bit in i mäskningen för att se om det kan påverka klarheten.

Namn: Vinterdricka
Stil: Mörk pilsner
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 84%
Beräknad mängd till jäskärl: 11L
Mängd till jäskärl: 11L
Beräknat SRM/EBC: 9.7/19
Beräknat OG: 1.044
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 35
OG: 1.045
FG: 1.015
ABV: 3.9%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
84% Weyermann munich II (~9L)
15% Weyermann melanoidimalt (~27L)
1% Weyermann syramalt (~2,4L)

Mäskschema
60ºC i 20 min
65ºC i 20 min
72ºC i 30 min
76ºC i 10 min

Total mängd vatten: 23.45L
Mäskvatten: 23.45L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
2g Kalciumsulfat
1g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
1.7g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 78
Magnecium: 6
Natrium: 8
Klorid: 77
Sulfat: 71

Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.4

Humleschema
@60 min - Perle - 20 IBU
@20 min - Perle - 15 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@5 min - Protafloc
@5 min - Spindasol B

Jäst
Fermentis Saflager S-189 - 1 paket till 11L vört.
Jäst i 12-13 grader.
16 grader mot slutet av jäsningen.

Brygglogg
2023-11-02
Smärtfri bryggdag där jag prickade alla siffror nästan felfritt, något som vissa kanske inte lägger någon större vikt vid. Det är ändock tillfredsställande att veta vad ens system levererar och att kunna förutspå resultatet. Tillsatte jästen vid 19:30-tiden på kvällen.

2023-11-03
Morgonen dagen efter finns det inga spår efter startad jäsning. Givetvis störigt med jäst som tar lång tid på sig, men med lagerjäst i svalare temperaturer kan det vara så. Efter lite letande på forum så verkar det vanligt för jästen att ta lång tid på sig att komma igång. Rekommenderad jästemperatur för jästen är 9-15 grader och min jäskyl är inställd på 13 så det borde inte alls vara några problem för det att komma igång i den temperaturen. Ska hålla lite koll under dagen.

2023-11-05
Världsrekord för "lag time" för denna jäst. Även om det alltid pågår mer aktivitet i jäskärlet än vad man kan se på ett vattenlås så går det ruskigt långsamt denna gång. Uppskattar uppstarten för S-189 att ligga på ca. 60 timmar. Vi får se hur detta påverkar ölet i slutändan och min fingerkänsla säger att detta även kommer påverka utjäsningen negativt. Dock ska detta vara en jäst som jäser ut ölet mer än t.ex. 34/70, men den tröga starten känns det tveksamt. Nivåan i vattenlåset rör sig låååångsamt.

2023-11-07
Nu helt stilla i vattenlåset?

2023-11-08
Tar ett SG-prov och ser att ölet jäst ner till 1.020. Oroväckande att aktiviteten i vattenlåset tog så pass många dagar att komma igång samt att det var ovanligt dålig fart på det. Jag höjer till 15 grader i jäskylen för att se om det hjälper till med utjäsningen, men något säger mig att det inte kommer jäsa ut som det ska. Ölet är nu 3.3%, men utjäsningen är bara 55%. Hade räknat med ett FG runt 1.010 och därmed en utjäsning på 77%, ungefär. Vi får se vad som händer. Var det något fel på jästen?

2023-11-12
SG: 1.017

2023-11-15
SG: 1.015

2023-11-19
FG blir 1.015. Sätter igång med kallkrash. Får se hur den här ölen blir och smakar. Utjäsningen landar på ynka 66% vilket är betydligt mindre än vad jag hade räknat med. Efter att jag misstänkte att jäsningen inte riktigt gick som den borde så började jag läsa om andras erfarenheter av jästen och det verkar som att jästen (eventuellt) gynnas av att rehydreras. Det råder olika råd och rön om just detta så jag låter det vara osagt. En påse jäst ska dock räcka till 20-30 liter och jag hade bara 11 liter till jäskärlet, så någon underpitch är det inte tal om. I slutändan blev det dock öl, även om jag hade räknat med att den skulle bli ca. 0.5% starkare, vilket känns som en större motgång när det nu rör sig om rätt alkoholsvag öl. Hade det varit en öl på 6% eller starkare hade det spelat mindre roll. Nu landar den precis under 4%, så det blir en riktigt sessionabel historia. Jag väljer därför att byta namn på ölet till "Vinterdricka", vilket anspelar på den svagare pilsnerversionen från tiden före starkölsförbudet i Sverige (1922-1955). Ölet ser även ut att bli betydligt mörkare ön vad jag hade räknat med. Lite orolig är jag även för att den kommer vara lite för söt med tanke på den dåliga utjäsningen i kombination med den krafitga munich II malten.

2023-11-26
Fatar.

Ställer alltid in vattentemperaturen på två grader över inmäskningstemperatur då temperaturen alltid sjunker när malten åkt i.

När maltmängden inte är så stor blir det enkelt att med hjälp av den specialsydda bryggpåsen mäska in lite försiktigare. Långsamt sänka ner malten i mäsken.

Grenröret från SS Brewtech fungerar perfekt tillsammans med Grainfather G40. En del skum blir det dock trots den försiktiga nedsänkningen.

Vörten blir klarare och klarare för varje bryggning.

Inte mycket rester kvar efter att vörten kylts och flyttats till jäskärl. Majoriteten av det på bilden är humlerester samt proteinfällningar.

Publicerat den Lämna en kommentar på Jäst och beska

Ett av de större nöjen jag finner med att syssla med hembryggning är själva planerandet. Jag har varit inne på det tidigare men att i lugn och ro sätta sig ner, kanske framför ett bryggprogram eller en ingrediensåterförsäljares hemsida, för att fundera på en kommande bryggning och dess resultat är bryggarens stora kreativa stund. Kanske kan man dricka en öl under tiden? Jag kan försvinna in i denna kreativa bubbla i flera timmar om det vill sig väl. Under planeringsarbetet delas ingredienser upp och oavsett i vilken ordning man tar det i kommer man så småningom till humlen. Man funderar på sorter, dess smaker och när humlen ska tillsättas i kok och i vilka mängder. Uppfattningen av beska från humlen är något som jag tenderar att lägga en del tid på. Betydligt mer än vilka sorter som ska i vid slutet av kok eller i en whirlpool. 

Uppfattningen av beska påverkas av flera aspekter, vilket jag vill vara tydlig med. En viss humlesort bidrar med en viss typ av beska beroende på när den tillsätts till den varma vörten. Sedan finns det flera andra aspekter som också påverkar. Olika ölsorter kräver olika sorters beska. Till viss öl, t.ex. IPA, önskar man troligtvis en ren och frisk beska eftersom det passar till stilen, medan andra stilar efterfrågar en rundare och mjukare beska. Sedan är nivå av beska även en personlig preferens. Vissa vill ha mycket och vissa vill ha mindre. Vissa är heller inte så brydda i att följa ramar och riktlinjer utan vill brygga fritt efter eget tyckte.

När man bygger ett recept så utgår man i de allra flesta fall efter IBU-nivån för att få en uppfattning om vilken nivån beskan kommer befinna sig på. Själv använder jag bryggprogram för att få en riktlinje. Efter att ha bryggt en och samma stil några gånger så lär man sig också var på skalan man vill befinna sig för just den stilen.

I detta inlägg vill jag dock lyfta en annan aspekt som påverkar beskan, som man kanske inte alltid har med i beräkningen, nämligen val av jäst. Detta är något man inser betydelsen av om man ofta brygger en sats för att dela upp på två olika jäskärl för jäsnings med olika jäster. Extra påtagligt blev detta i och med min senaste bryggning av husets Saison där jag sedvanligt delade upp vörten mellan två jäskärl. Att man uppfattar beska olika beroende på hur utjäsningen gått må vara en självklarhet. Om en jäst har en utjäsningsnivå på 65% och en annan 85% påverkas givetvis uppfattningen av beskan eftersom det finns mer socker kvar i den ena. Sockerhalt är en av faktorerna som påverkar ölets kropp och munkänsla, även om dessa två inte nödvändigtvis är samma sak. Kropp och munkänsla påverkar i sin tur uppfattningen av beska.

Lite extra intressant blir det dock när det visade sig att de båda jästerna hade en nästintill identisk utjäsningsgrad, vilket blev fallet med min senaste skapelse. Båda vörterna hade ett OG på 1.054 och ett FG på respektive 1.010 och 1.009. En obetydlig skillnad alltså. När man dricker ölet så är dock min uppfattning av beskan helt olika för de respektive ölen. Hade jag inte vetat att IBU-nivå är identisk för ölen så hade jag gissat på 15-20 IBUs skillnad. Skillnaden i beskan var inte det enda som skilde ölen åt, utan det fanns också en skillnad i min upplevelse av malt, kropp och munkänsla, vilket som ovan nämnt också påverkar upplevelsen av beska. Sedan fanns också stora skillnader i vilka humlesmaker som framträder, men det tycker jag också känns mer eller mindre givet. 

Det är alltså värt att veta att beskan från humlegivor till stor del alltså ligger i jästens ”händer” att hantera. Utjäsningsgrad spelar roll i vår uppfattning av beska, men jästens egenskaper spelar en minst lika stor roll. I mitt fall använde jag mig av Lallemands Farmhouse-jäst och Wyeast 3726, där sistnämnda producerade en betydligt högre, renare och friskare beska trots ett nästan identiskt FG och utjäsningsgrad. Om den var ”bättre” låter jag vara osagt, utan det är mer en subjektiv fråga om vad man själv uppskattar. Ett annat bra exempel på jäst som har hög utjäsningsförmåga men som lämnar munkänsla och en mer tillbakadragen beska efter sig är den aggressiva Wyeast 3711 ”French Saison” som kan jäsa ner de flesta vörter neråt 1.000-strecket. Fullersjästen är ett annat exempel på jäst som jag upplever kan dölja beskan, även om denna inte har en lika hög utjäsningsförmåga. 

Nu kan det också vara bra att fundera på när vetskapen om detta kan vara användbart. När det gäller belgiska jäster kanske bryggarens fokus oftare ligger i de smaker som dessa uttrycksfulla jäster producerar än hur beskan framstår. En ölstil där jag tänker att vetskapens om jästens effekt på beska kan vara användbart är IPA, där man primärt inte är ute efter smakbidrag från jästen utan en ganska hög och frisk nivå av beska. Där kan det alltså vara värt att fundera på val av jäst om man har utmaningar med beskan trots att man valt en humlesort som man tror sig ska bidra med rätt sort fräschör. I andra fall kanske man vill ha en mjukare beska, som i en New England-IPA, och då kan en annan jäst göra skillnad. För mer klassisk västkust IPA finns det ganska många välfungerande alternativ att utforska om man är intresserad, där även en lagerjäst torde vara ett intressant alternativ.