Gå till innehåll

Att jäsa under tryck har blivit mer och mer populärt bland hembryggare det senaste året. För mig så dök metoden upp när jag för något år sedan läste om möjligheten att producera en lager på kortare tid och att man kunde åstadkomma just detta genom att jäsa under tryck samt i varmare temperatur.

Trots att jag har ett jäskärl som hanterar jäsning under tryck så har jag inte någon erfarenhet av detta, varken i lager- eller alesammanhang. Att prova brygga en lager på det här sättet är dock något som jag varit småsugen på ett tag, men kanske inte tillräckligt för att skrida till verket. Ännu mer nyfiken har jag varit på att testa jäsa en IPA med kveik under tryck.

Beroende på vilken kveik du jäser med så kan ölen vara klar så snabbt som efter någon eller några dagar, vilket då ger en möjligheten att tillsätta all torrhumle redan vid jästpitch för att sedan inte behöva öppna jäskärlet något mer. När ölet sedan jäst klart, vilket borde ta ungefär lika lång tid som en vanlig torrhumling, är det bara att med hjälp av kolsyra flytta ölet till ett fat via öl-ut i vanlig ordning. Eftersom jag tycker om att tillsätta all humle på den varma sidan i ett så kallat hop stand/whirlpool så tänker jag mig att det även här finns fördelar med att inte låta humlens aromer smita ut ur jäskärlet via ett vanligt vattenlås, eftersom det borde finnas kvar en del i jäskärlet från ett hop stand/whirlpool.

Biotransformation är ett något uttjatat begrepp vid det här laget, men även det borde kunna främjas med denna metod då torrhumlen åker i tillsammans med jästen. Huruvida kveik kan eller inte kan skapa biotransformation verkar det finnas flera åsikter om. Ärligt talat är jag inte särskilt intresserad av detta just för denna öl. Istället ser jag fördelen med att inte behöva öppna kärlet för en torrhumling. Är man känslig för DMS så torde även detta motverkas eftersom torrhumlen inte kan starta igång en ny jäsning efter att den primära avslutats, vilket kan bidra till små portioner av DMS, beroende på jäst.

Det som talar emot att jäsa under tryck och därmed tillsätta humlen samtidigt som jästen är att jästen binder humlens alfasyror och framkallar en oönskad beska vid torrhumling under aktiv jäsning. Den forskning som jag tagit del av på ämnet har kommit fram till att jäst och humle bör hållas isär för att maximera humlesmak och arom. Huruvida detta gäller vid jäsning under tryck, vet jag dock inte. I slutändan tänker jag mig att det handlar om vad man själv tycker om. Jag gillar smidigheten i detta förfarande; flytta den kylda vörten till jäskärlet, tillsätt jäst och humle, och sedan på med övertrycksventilen och låta det sköta sig själv. Jag måste helt enkelt prova.

En annan aspekt som ska bli intressant att undersöka, är huruvida humlen reagerar på att jäsa så pass varmt. Jag kommer skruva upp temperaturen på jäskammaren till 35 grader. Den optimala temperaturen sägs ligga runt 17-20 grader för torrhumling i syfte att utvinna arom och smak. Dock kan den förmodade korta jästiden eventuellt motverka negativa bidrag från en så varm torrhumling.

När det gäller maltnotan blir det inget spektakulärt förutom att jag nu tänker börja göra mig av med den chitmalt som ursprungligen skulle användas till mina saisoner. Förhoppningsvis kan den mjuka upp ölet något. Även vattenmässigt blir det en något mer balanserad profil än vad jag annars brukar vara för IPA.


Namn: Oksøy
Stil: IPA - New England
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: /12
Beräknat IBU: 60
Beräknat OG: 1.058
OG: 1.066
FG: 1.012
ABV: 7.1 (84% utjäsning på 63h)
Koktid: 60min
Effektivitet: 72% (mäsk)
Mängd till jäskärl: 14L (beräknat 13)


Total mängd vatten: 22L
Mäskvatten:
-
Lakvatten: -


Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
1.6g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 102
Magnecium: 20
Natrium: 26
Klorid: 110
Sulfat: 178


Beräknat mäsk-ph: 5.22
Mätt mäsk-ph: 5.2
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -151


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
56% Viking Pale Ale (~2.5L)
20% Crisp Maris Otter (~2.8L)
20% Castle Chitmalt (~1.5L)
4% Weyermann Syramalt (~2L)

Mäskning
65°C i 60min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Humleschema
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@Hop stand/whirlpool i 30min - Lika delar av Galaxy, Vic Secret och Nelson Sauvin. Totalt 6gr/L vört.
@Jästpitch - Lika delar av Galaxy, Vic Secret och Nelson Sauvin. Totalt 7gr/L vört.


Jäsning
Omega Yeast Voss Kveik, 1L förkultur
35°C under 10PSI tryck

Rekommenderad antal jästceller: 186MD
Beräknad mängd jästceller: 161MD


Brygglogg
2020-02-14 Sätter förkultur. Jästen tillverkad i oktober, nöjer mig dock med 1L förkultur eftersom Kveik ska vara väldigt okänslig i antalet celler.
2020-02-16 Bryggdag. Mycket smidig bryggdag. Fruktansvärt skönt att slippa laka och jag överväger att sluta med det helt och hållet. Fick ut en liter mer än beräknat samt att OG blev betydligt högre, nåväl. Flyttade den kylda vörten till en nästan helt läckagefri Fermentasaurus och trycksatte till 20 PSI. Skurvade sedan in den nya övertrycksventilen till 10 PSI.

Syresättning av vört under flytt från bryggverk


2020-02-17 Morgonen efter bryggdagen. Tittar till jäskärlet och övertryckventilen visar på närmare 20PSI, vilket innebär att den inte släppt på trycket under natten. Får se om detta kommer påverka utjäsningen. Släpper ut trycket till mätaren visar 10PSI och låter det pysa ut långsamt. Hoppas inte kärlet exploderat när jag kommer hem efter jobbet.

2020-02-19 Tar ett hydrometertest, ca 63h efter pitch. SG 1.012 efter temperaturkorrigering. Otroligt. Misstänker att den var klar redan igår. Kallkrashar under tryck.

2020-02-20 Fatar. Jag börjar bli mer och mer irriterad på min fermentasaurus som läkt ut ca 1dl öl under kallkraschningen, trots extra packning. Är rejält sugen på en snub nose eller liknande, bara för att slippa detta. Tar ett smakprov direkt från jäskärlet. Oväntat mjuk och humleprofilen är inte lika "grön" som jag förväntade mig från ett hop stand kombinerat med torrhumling för bara fyra dagar sedan. Otroligt påtaglig tropisk karaktär.
2020-03-05 Publicerar utvärdering.

Den här ölen jäste med samma vört som Phare III och bryggdes alltså på samma dag, den 22:a oktober förra året. Imperial Yeast har flera imponerande jäster i sin katalog och till saison finns också tidigare beprövade Napoleon samt den jäst som denna öl är bryggd med, Rustic.


Angenäm klassisk fruktig saison-doft. Mindre kryddig än många vad många andra jäster brukar producera. Humlen känner jag inte av. Lätt gräddig maltighet i och med temperaturen stiger.

Kolsyran är något låg för en saison, alltså ganska lagom för annan ale. Lätt rund munkänsla för en ganska torr öl. Citrus och lite torkad ljus frukt. En lätt kryddighet dyker upp mot slutet. Något spretig i sina smaker rent allmänt. Finns en viss syrlighet i den som jag inte riktigt uppskattar. Beskan är något baktung och ligger kvar i gommen istället för att möta smakerna i början. Humlekaraktären är påtaglig, jämn och nobel, men lite för klen.

Fullt duglig saison men något tunn i sina grundsmaker, och då tänker jag på de som kommer från jästen. Humlen håller sig i bakgrunden lite för mycket och jag behöver fortsätta fundera på hur jag ska lyfta fram mer humle i mina saisons, vilket har varit betydligt svårare än väntat. Känns som att alla smaker behöver behöver kliva fram ett steg för att ölen ska flyga högre. I ett tidigare skede smakade ölen mer belgiskt och hade en ganska tydlig smak av banan och bubbelgum. Denna har dock försvunnit nu.

Ryktet säger att detta är samma jäst som favoriten 3726 (Blaugies) som jag bryggt med i olika konstellationer fler än 10 gånger. Tycker Imperial Yeasts version är betydligt anonymare än Wyeasts 3726. Smakerna från jästen är inte lika komplexa och i färre lager.

En okej öl, men inte top 5 av min säsonger. Jästen är jag inte jätteimponerad av. Den gör det den ska, men särskilt spännande öl producerar den inte. Jag tyckte faktiskt bättre om detta öl när den var ung och drog mer åt det allmänna belgiska hållet med sin banansmak. Wyeast 3726 är ett bättre val. Imperials Napoleon tycker jag känns som ett mer spännande alternativ för att brygga saison med. Dock producerar den jästen en öl som drar mer åt det franska hållet, vilket jag inte är vad jag vill med min hus-saison, som är anledningen till att jag fortsätter att prova nya jästsorter.

Phare III bryggdes den 22:a oktober förra året med en hel förändringar från tidigare versioner. Den innehöll bland annat chitmalt och dinkelmalt, samt något svårfångad humle i form av Groene Bell och Strisselspalt, tillsammans med Celia. Har druckit av denna öl regelbundet sedan två veckor efter buteljering och här kommer nu mina slutgiltiga tankar kring ölet. I skrivande stund har Phare IV stått två veckor på flaska och även den ska snart granskas, men först tar vi tag i version 3.


Det ligger en trevlig och lätt örtighet i skumkronan, som är något för flyktig och med för stora bubblor för att jag ska känna mig nöjd. Mer om detta i ett annat inlägg. Kolsyran är även denna lite låg. Överväga att släppa taget om carb drops, trots att de är så fruktansvärt smidiga att arbeta med. Övrigt är dofterna ganska tillbakadragna. Visst känner man att det är en saison som lurar i glaset, men jag känner inte av särskilt mycket krydda. En lätt blandning av örtig humle och jord. Lovande.

Smakerna träffar verkligen samtidigt i denna öl, dock kort och effektivt. Humlen gör entré samtidigt som alla grundsmaker från jästen. Dock avtar även alla dessa på tok för fort vilket gör att jag upplever att smakerna krockar något. Den örtighet från humlen som jag hoppats på i doften är inte lika påtaglig i smaken, utan där blir humlen mer nobel. Detta får mig att fundera på hur mycket energi man ska lägga på humlesorter i denna typen av öl. Det handlar nog mer om total mängd nobel låg alfa-syre-humle, än just rätt variant. Den klassiska kryddigheten ligger lättsamt där, men den grundsmak som tar mest plats är en lätt spetsig citrussmak som nästan drar åt yuzu. En något mer rundad manlighet än vad jag är van vid, men det har nog med chitmalten att göra. Vill jag verkligen ta min saison åt det här hållet? Tror nog inte det. Större mängd basmalt nästa gång.

Munkänslan ligger som vanligt rätt med denna kombination av jäst (3726 och 566). Torr och lättdrucken. Men... Jag är klart störd av citruskaraktären som jag inte stött på tidigare med denna kombination. Den kommer helt klart från jästen, så mycket kan jag om den hör typen av öl vid det här laget. Detta är anledningen till att redan bryggda Phare IV får en annan kombination av jäst. Att just denna fått citruskaraktär beror troligtvis på att 566:an tagit mer plats än vanligt.

Samtaget en helt okej öl. Bättre än Rustic, som är jäst på samma vört. Dock inte åt den riktning som jag hade hoppats. Förväntade mig mer av de enorma givorna humle, även om jag upplever en liten förbättring. Önskar fortfarande en renare och friskare beska och betydligt mer humlekaraktär genom hela ölen. Jästkombinationen presterade sämre än tidigare, vilket drar ner helheltupplevelse ganska mycket. Phare II var bättre. Väntar med spänning på Phare IV.

2

Dags för ännu en bryggning av husets saison, denna gång med en del förändringar. Förra bryggningen resulterade inte i ett öl som tog den riktning jag hoppades på, även om jag tycker den håller ganska hög klass, så därför blir det en del justeringar.

På inrådan av flera mer eller mindre erfarna saison-bryggare på facebook-gruppen Saison, Bière de Garde, & Farmhouse Ale Appreciation Society kommer jag denna gång till största del använda mig av klassiska humlekottar. Jag har strävat efter en mer örtig och grönare påtaglighet från humlen och jag har då letat och funderat på specifika humlesorter. Ett tips jag fått är att så länge man håller sig till mer nobla sorter i kottvariant med en alfasyra under 3%, så spelar det inte lika stor roll vilka sorter man använder. Jag har varit något tveksam till detta men har med tiden mjuknat något då förra versionen av Phare bryggdes med nobla sorter i pelletsform, och den landade inte alls där jag ville i humleprofil. Denna gång blir det Tettnanger i kottform, tillsammans med en liten liten pelletsgiva Magnum vid 60min för att försöka framkalla en lite friskare beska.

Jag har länge hållt mig till benämda husblandning av Wyeast 3726 och White Labs 566. Phare III hade en något fruktigare citruskaraktär är vad jag brukat få, vilket jag misstänker kan ha att göra med samspelet mellan jäst och humle, samt att 566 kanske var den betydligt piggare jästen i blandningen. En annan jästblandning hoppas jag kunna ta ölet åt ett mer rustikt håll och att detta också ska påverka humlen. Sedan några år tillbaka har jag föredragit 3726 (Blaugies) framför Dupont-varianterna (565 och 3724), men jag tänkte nu prova att blanda dessa två.

Maltnotan blir det också en del förändringar med, även om jag hävdar att det är den ingrediensdelen av en saison som man märker minst av när ölet ska drickas. Detta har givetvis att göra med att jag håller mig borta från alla sorters malt som ska bidra med just maltigare smak. Förra bryggningen provade jag både chitmalt och dinkelmalt i något större volymer (15% respektive 30%) då jag hoppades att få en liten annan karaktär än den annars ganska rena maltkaraktären jag brukar ha. Det var svårt att känna någon större skillnad så jag tänkte denna gång prova en mindre giva rågmalt samt skruva ner givorna av chit- och dinkelmalt något då dessa faktiskt känns lite onödiga i större mängd.

För några månader sedan köpte jag ett enklare kit för syresättning som jag inte använt än, men som nu kommer användas. Ska bli intressant att se om det gör någon skillnad i hur jästen agerar.


Namn: Phare IV
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Lakning enligt GF-metod
Beräknat SRM/EBC: 3.5/6.9
Beräknat IBU: 54
Beräknat OG: 1.053
OG: 1.056
FG: 1.011
ABV: 5.9%
Koktid: 90min
Effektivitet: 90% (mäsk)
Mängd till jäskärl: 22L (beräknat 23L)


Total mängd vatten: 33.5L
Mäskvatten:
17L
Lakvatten: 16.5L


Vattenbehandling
10g Kalciumsulfat
8g Magnesiumsulfat
1g Kalciumklorid
1.7g Antioxin

Vattenprofil
Kalcium: 106
Magnecium: 27
Natrium: 11
Klorid: 37
Sulfat: 276


Beräknat mäsk-ph: 5.23
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -
Ph lakvatten: 5.3


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
66% Weyermann Pilsnermalt (~2L)
20% Weyermann Dinkelmalt (~2.5L)
5% Best Maltz Chitmalt (~1.5L)
5% Weyermann Rågmalt (~3L)
4% Weyermann Syramalt (~2L)

Mäskning
45°C i 15min
Långsam höjning till 63°C under ca. 1h
63°C i 30min
68°C i 30min
74°C i 5 min

5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Humleschema
@90min - Tettnanger kottar 2.9AA - 40IBU
@60min - Magnum pellets 12.4AA - 10IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@5min - Tettnanger kottar 2.9AA - 5IBU
@0min - Tettnanger kottar 2.9AA - Hälften av 5min givan

Kottar är roligare att titta på i koket än pellets
Syresättning av vört

Jäst
Lika delar 3726 och 3724
26°C första 24h av aktiv jäsning, därefter höjning med 1°C per dag upp till 31°C för att utvänta FG. Sedan långsam sänkning till 26°C.

Aktiv jäsning

Rekommenderad antal jästceller: 304MD
Beräknad mängd jästceller: Ca 380MD


Brygglogg

2020-01-10 Sätter förkultur
2020-01-12 Bryggdag. Jäser denna gång hela satsen i Fermentasaurusen.
2020-01-13 Full aktivitet i jäskärlet 7h efter att jästen tillsats. Även om jag förväntar mig att förkulturen var pigg och redo har jag inte varit med om att det varit denna sortens aktivitet så pass snabbt. Kan syresättningen ha något med detta att göra? Ska undersöka.

2020-01-26 SG: 1.012. Trodde att ölet skulle ha jäst klart efter två veckor, men jag hoppas det kan klättra ner till under 1.010 i alla fall. Ingen katastrof om den stannar på 1.012 men jag hade räknat med ett FG runt 1.006 vid den här tiden. Ger den en vecka till.

2020-02-02 FG:1.011. Oväntat högt FG som jag misstänker beror på mäskschemat, men det behöver nödvändigtvis inte vara dåligt. Flyttar ca 5 liter av ölet till glasdamejeanne för sekundär jäsning i sex månader med Omega Yeasts "All the bretts", som ska innehålla hela sju olika sorters brettanomyces. Detta blir årets version av Chris, min brettade saison. 12 liter flyttas till jäshink för att försiktigt blandas med champagnejäst (Red Star Red Star Premier Blanc), socker och vatten. Beräknad kolsyrenivå 3.0. Buteljeras i blandade flaskor.

Denna vecka tänkte jag ta en titt på några nyheter som finns att tillgå på hembryggarmarknaden som fångat mitt intresse lite mer än vanligt.

Kveik som torrjäst
Lallemand har varit snabba på att ta fram en torrjäst baserad på Voss Kveik, något som de rent marknadsmässigt gör helt rätt i eftersom jag tror att Kveik är här för att stanna. Fördelarna är helt enkelt så pass stora att klivet från färskjäst till torrjäst nästan känns oundvikligt. Kveik kan jäsa över ett stort spann av temperaturer samt lämpar sig väl för den pågående IPA-trenden. Sedan återstår det att se hur torrjästen presterar smakmässigt också. Känslan är att Lallemand är på hugget just nu och försöker bredda sig över marknaden. De har under 2018 och 2019 släppt en del nya produkter som riktar in sig på en lite mer trendkänslig skara hembryggare (New England-jäst i torrformat samt två sorters lactobacillus för snabbsurning av vört).

Brew Monk jäskärl
Även om jag inte går i investeringtankar ännu så har jag under en tid spanat lite på vad som finns att tillgå bland de rostfria alternativen för jäsning. Maltmagnus har tagit fram ett jäskärl på 30L för 1890, vilket känns välkomnande då den är utrustad med både inbyggd termometer och roterbar tapparm. SS Brewtech har haft sina rostfria jäskärl på marknaden ett tag och kikar man på motsvarande modell ligger den på 3300. Börjar man spana utomlands finns det desto fler alternativ att tillgå men jag tänker mig att det kommer dyka upp fler budgetalternativ även på den svenska marknaden.

Minibrew
MiniBrew Craft är ett system för 13000 kronor som sköter hela bryggprocessen från början till slut, inklusive servering, utan att du behöver några andra tillbehör. Vad jag vet är detta system det första att erbjuda denna helhetslösning och det är svårt att inte bli imponerad av denna pryl. Dessvärre tror jag att efterfrågan är ganska liten och att den kommer försvinna ur sortimentet inom ganska snart. Möjligtvis kommer den köpas in av några teknikintresserade på en reklamfirma som vill kunna ta en fredagsöl tillsammans innan man tar helg.

Humle
Nya sorter fortsätter att dyka upp på marknaden i och med att årets skörd börjat landa hos återförsäljare. Vad som är bra eller intressanta sorter är upp till varje bryggare att avgöra. Jag hoppas dock på att framtiden kan bjuda på en större variation av sorter och inte bara pellets lämpade för tropiska fruktbomber. Det pågår en del mindre projekt där man försöker bevara äldre nobla sorter, men min känsla är att dessa inte drivs av marknadens efterfråga utan istället av diverse "bevara det gamla"-projekt. Jag väntar med spänning på vilka sorter i CRYO-format som kommer till den svenska marknaden. Min känsla är att efterfrågan inte varit lika stor som man kanske trott i och med att det är en ganska dyr produkt, dryga 200 kronor för 100 gram.