Gå till innehåll

Etikett: extra special bitter

Publicerat den Lämna en kommentar på Stenstadens ESB vs. Fullers ESB
img_1872

Även om den ESB som bryggdes den 4/9 inte var en tänkt som en klon av Fullers ESB, så fanns ändå den sistnämnda med i den kreativa processen. För att utveckla mitt eget recept, som till stor del är hämtat från Brewing Classic Styles, lämpade det sig för ett smaktest där de två ställdes mot varandra.

The numbers
Stenstadens Extra Special Bitter
OG: 1.050
FG: 1.014
ABV: 4.7
Teoretisk IBU: 33

Fullers ESB
OG:?
FG:?
ABV: 5.9
IBU: 35

Doft
Ingen av ölen har någon påtaglig eller tydlig doft. Den blommighet som jag tidigare upplevde i min egna ESB har avtagit något sedan senaste avsmakning. Fullers har en något tydligare maltdoft som drar åt karamell- och kolahållet samt en tydligare humledoft. Hemmaversionen har en svag doft av mörk sirap.

Smak
Nu blir det intressant. Båda versionerna har sina respektive fördelar. Fullers smakar, liksom doften antyder, mer karamell och kola. Den har en något tunnare och friskare kropp. Den hembrygda ESBn har en något strävare eftersmak och munkänsla, som jag tror kommer från chokladmalten, som även visar sig påverkat utseendet mer än vad receptprogrammet förutspådde. Även om kroppen är lätt i båda, så har hembrygden lite mer "att ta i".

När det gäller beska så är Fullersversionen betydligt kraftigare (35 IBU) än hembrygden (33), vilket kanske säger något om hur svårt det är att faktiskt följa IBU med siffror. Som hembryggare är det viktigt att man lär sig hur sitt eget system fungerar i relation till de olika bittergivorna. Humlesmaken föredrar jag dock i min egen variant. Den är mer återhållsam och balanserad i förhållande till malten medan fullersversionen är väldigt örtig och med en beska som sätter sig på mitten av tungan samt övre delen av gommen. Jag är inte särskilt förtjust i öl vars bitterhet är så pass örtig, och framförallt inte när en sådan bittersmak sitter kvar i gommen.

Övriga tankar
Om jag stod på en pub och skulle köpa någon av de två skulle valet falla på hemmabrygden. Den är inte bättre bryggd, då den kanske inte är lika klar i smakerna som fullersversionen, men den kraftiga örtigheten blir för påtaglig. Självklart är det en smaksak.

Den "karamell- och kolatouch" som finns i Fullers skulle jag så klart vilja få mer utav i min egen version, samt att jag skulle vilja bli av med det lilla chokladsmaken, vilket också skulle ge renare och tydligare smaknyanser.

Jag har provat flaskversionen av Fullers flera gånger tidigare, men den är inte i närheten av "cask version" (5.5%) som man ibland får turen att prova på.

img_1874

Ovan: Fullers ESB
Nedan: Stenstadens Extra Special Bitter

img_1875

Publicerat den Lämna en kommentar på Utvärdering av ESB

esb

Utseende
För den här ölen var jag inte petnoga med att få till en viss färg. Resultatet är dock bra. Den framstår något mörkare på grund av en viss disighet. I dagsljus framkommer en bärnstensfärg med brunt inslag.

Doft
En lätt blommig doft från humlen som känns klassisk för East kent goldings. En mycket lätt karamell- och chokladdoft framträder försiktigt. Den blommiga humledoften är dock dominerande, även om den är klart försiktig i jämförelse med amerikanske varianter av pale- och brown ale.

Smak
Grunden från basmalten känns rätt. Balansen mellan malt och humle är något ojämn, med överslag åt humlehållet. Blommigheten från humlen framkommer på ett tydligt sätt. Bitterheten är inte särskilt aggressiv utan framträder efter som. Liksom doftmässigt så framkommer en mycket lätt karamellsmak som jag önskat mer av. Något tydligare är en smak av choklad, men båda dessa är i minimala smakbidrag.

Kropp
I och med att humlen spelar en något för stor roll i denna version så spelar malten andra fiol, vilket i sin tur tunnar ut kroppen något. Svag kolsyra som lämpar sig mycket väl. Kroppen ökar upplevs rundare i och med att temperaturen stiger.

Ändringar för eventuell ombryggning
Min vision var att brygga en ESB som känns något fylligare och med en sötare kexsmak än denna. Jag vill ha en tydlig och något skarpare bitterhet som inte sitter kvar i gommen lika längre. Kommer troligtvis plocka bort chokladmalten till nästa bryggning, samt försiktigt minska basmalten för att öka specialmalten. Eventuellt kanske tillsätta maltodextrin för att öka sötman. Kommer även överlägga att plocka bort den sista humlegivan för att dra ner på blommigheten och i sin tur låta malten spela en större roll. Kan även tänka mig att sänka den totala IBUn till 20-25.

Länk till receptet

Publicerat den Lämna en kommentar på Första bryggningen av en ESB (Extra special bitter)

Mitt ölintresse började ungefär samtidigt som åldern för att komma in på min lokala Bishops var inne, kanske något tidigare beroende på vem som var dörrvakt för kvällen. Man började försiktigt fråga personalen bakom baren vad de rekommenderade om man inte ville ha en lager, och då innefattade svaret oftast någon engelsk ale, eftersom india pale ale inte var en riktigt etablerad alesort ännu. Tidigt smakade jag på en ESB, troligtvis Fullers, och vill minnas att jag där och då var ute efter något mer. Trots allt fanns det ju öl som var betydligt spexigare och smakade desto mer. Det var nog lite så jag resonerade kring öl, att det ska vara smak av väldigt mycket på en och samma gång.

Efter att ha följt den så kallade hantverksrevolutionen på nära håll har jag nu börjat tappa intresse för det som jag förr i tiden var spännande. Öl behöver inte, men kan ibland, vara 12 % och fatlagrad i massvis med månader tillsammans med diverse nötter och kryddor. Desto oftare väljer jag nu bort det spexiga mot det som absolut inte ska beskrivas som enklare, men vars smakprofil kan anses som renare. Framförallt vill jag efter dessa år som hembryggare kunna bemästra mer traditionella stilar och även ha ett flertal recept som jag känner mig trygg i, och vars resultat man kan tänka sig dricka ett flertal glas utav utan att smaklökarna domnat bort.

I somras besökte jag som vanligt Luleå och där drack jag för första gången på länge en handpumpad Fullers ESB. Det tog nog knappt 10 minuter innan pinten var avslutade och jag begav mig till baren för att beställa ännu en likadan. Som hembryggare väcktes helt naturligt tanken på att vilja åstadkomma något liknande på egen hand. Jag upplevde bitterheten som frisk och fräsch, malten hade inslag av karamell och kroppen som medelfyllig. Allt i en behaglig balans som jag förstod är svår att åstadkomma. Jag har efter detta besökt andra pubar där samma öl inte bjudit på riktigt samma upplevelse, men minnet av just denna pint denna dagen lever sig kvar.

Stenstadens Extra Special Bitter
Bryggmetod: BIAB
Mängd: 11.8L till jäskärl
Beräknat OG: 1.050
Mätt OG: 1.050
FG: 1.014
Beräknat SRM: 12.75
Beräknat IBU: 33
ABV: 4.7
Koktid: 60min
Effektivitet: 72%

Malt
2250gr Crisp Maris Otter (93%)
95gr Briess Caramel 20L (3.9%)
50gr Briess Caramel 120L (2.1%)
25gr Briess Midnight wheat (1.0%)

Vattenprofil
Kalcium: 115
Magnecium: 23.5
Natrium: 10
Klorid: 172
Sulfat: 113

Mäskning
67 grader celcius i 60min

PH - rumstemperatur
5.3 efter justering med mjölksyra

Kok
Totalt koktid: 60min
@60min - 30gr East Kent Goldings 4.3AA 33 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@0min - 15gr East Kent Goldings 4.3AA

Jäst
Wyeast 1968 London ESB - ingen starter. 22 grader celcius.

Brygglogg

4/9-2016
Bryggdag.

14/9-2016
Aktiviteten i jäskärlet har varit avstannat i några dagar nu. Mäter och FG och tappar till 50cl flaskor. Kolsyresätter med MMs carbonations drops.

21/10-2016
Avsmakning.

26/10-2016
Stenstadens ESB vs. Fullers ESB