Förra versionen av husets saison blev en ganska stor besvikelse för min del. Jag trodde verkligen att kombinationen av Wallonian Farmhouse I och III skulle bli en kanonkombination. Ölet torrhumlades med kottar av samma sort som användes under koket; EKG och Tettnanger, och jag tror att just denna torrhumling blockerade en stor del av jästens smaker samt lämnade en märklig syrlighet efter sig samtidigt som jag upplevde ölet som rätt tunt. Nej, nu blir det nya tag då det icke kan nalkas sommar, eller någon annan säsong, utan Saison!
Efter att ha provat Barke pilsnermalt till min senaste lager och provsmakat en näve av malten så blev jag sugen på att prova den till en Saison. Jag upplevde den som saftigt smakrik och med mer karaktär än Weyermanns ”vanliga” pilsnermalt samt även den böhmiska golvmältade varianten. Jag har även funderat på om jag skulle försöka göra någon annan mindre korrigering till maltnotan, bara för att ge den en lite unikare touch. Som jag skrivit tidigare kommer jag nog överge det omältade vetet för denna gång och istället skruva upp givan av rågmalt något, samt även smyga i någon enstaka procent av den säregna Special B, bara för att se om det händer något spännande smakmässigt. Special B är har dock en ganska välrostad karaktär på gränsen till kärv, så det blir en väldigt liten giva.
Humlekaraktären var jag inte heller nöjd med sist och där tror jag torrhumlingen var den stora boven. Måste dock erkänna att jag blev ganska förvånad då jag inför förra bryggningen av husets saison var ganska säker på att jag ville att den skulle torrhumlas. Det blir istället en enskild större giva mot slutet denna gång och ingen torrhumlig. Även om jag misstänker att torrhumlingen var den stora boven i den förra bryggningen så upplevde jag inte att humlekaraktären i övrigt, torrhumling borträknat, var något att hänga i granen. Istället har jag sneglat lite åt karaktären som min belgiska pale ale, Stolle, fick och kommer därför att köra på kombinationen Tettnanger och Saaz för Phare X, i kottform.
Den stora förändringen blir dock valet av jäst. Det verkar bli svårare och svårare för Humlegården att få tag på The Yeast Bays produkter och jag tror den varit slut i närmar tre månader nu. Det är inte helt optimalt att ha ett husöl som är beroende av en jäst som bara finns tillgänglig några få gånger per år. Inför förra bryggningen lyckades jag få tag på två rör samma dag som de fyllde på och de var mycket riktigt slut senare samma dag. Jag kommer därför kliva tillbaka till Wyeast 3726 som varit en trotjänare i denna öl flera varv tidigare, oftast dock i kombination med White Labs 566. Jag inser dock att jag aldrig jäst ett öl med enbart 3726 i kombination med mitt stigande jässchema tidigare. Så får det alltså bli denna gång och jag är väldigt nyfiken på resultatet. 3726 har för mig klarat av en inledande jästemperatur på runt 26 grader utan att för den delen lämna en kletig fruktighet efter sig, som jag upplevt att 3724 gjort. Jag föredrar mina säsonger med något mindre fruktighet än vad som kan anses standard, men vill jag samtidigt ha en råare/jordigare ton i smaken och det ska bli intressant att se ifall en inledande lägre jästemperatur för 3726 kan åstadkomma detta då jag tycker att den bär på flera av de egenskaper jag önskar.
Jag hade även storslagna planer för att genomföra en ”öppen” jäsning för denna öl, dvs. utan vattenlås. Mer om detta i ett kommande inlägg då jag faktiskt tänker genomföra detta. Anledningen till att detta inte blev av denna gång var att jag inser att jag inte har något minne av jästen och hur pass hög kreusen som den bildar. I och med att jag även kommer jäsa i min nya BrewBucket så kommer jag fega lite med volymen för undvika att jästen klättrar upp i låset. Jäskärlet är något smalare än mina hederliga men nu övergivna plasthinkar och det är därför troligt att kreusen blir något högre. Jag tar alltså det säkra före det osäkra och brygger en lite mindre volym än jag hade önskat för att efter avslutad jäsning kontrollera hur högt kresuen klättrat, detta kan man se på insidan av kärlet. Därefter kan jag till kommande bryggningar laborera med volymen lite mer. Beräknar lämna drygt 3L ”headspace” denna gång.
Inför denna bryggning införskaffade jag mig en BrewBucket på 13L från SS Brewtech då jag tyckte att mina plasthinkar hade gjort sitt. Efter drygt 7 år har plasthinkarna börjat lukta lite ofräscht, även efter rengöring. Jag har länge spanat på en Brewbucket eftersom den har alla de egenskaper jag vill ha med ett jäskärl som jag inte vill kunna koppla kolsyra till. För pale ale/ipa har jag min Fermenter King Jr. men det är med denna nya rostfria Brewbucket som jag kommer jäsa majoriteten av min öl. Egentligen är den som en plasthink fast i rostfritt stål. Tappkranen i kombination med den roterbara röret som går på insidan av kärlets botten gör att den är smidig att tappa ölen från samt att man kan ställa in den om man vill komma längre ifrån eller närmare botten. Den koniska botten samlar även upp jästen på ett någon mer samlat sätt en en vanlig hink, vilket innebär att jästen inte sprider ut sig över en platt botten utan verkligen landar på ett och samma ställe i botten av kärlet, väl under tappkranens arm. Något som jag kunde uppleva som lite småstörigt med de klassiska hinkarna var att man ibland fick med lite för mycket jäst till omtappningen. Jag tänker inte gå in på fler detaljer gällande jäskärlet men jag kan konstatera att det känns som en mycket välgjord produkt där de övre delarna är designade för att vara supertäta. Den kostar ju också betydligt mer än ett jäskärl i plast, men nu kommer jag förhoppningsvis aldrig behöva byta till något annat om jag fortsätter att brygga dessa volymer. Jag kommer att få gå ner någon liter i volym, vilket jag inte har några större problem med. En Brewbucket på 13L räcker kanske precis till att jäsa vört som sedan fyller mina mindre 9L-fat, för de öl som jag vill ha på fat. Saison hamnar som vanligt på flaska.
Namn: Phare X
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather – Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 84%
Beräknad mängd till jäskärl: 10L
Mängd till jäskärl: 9.5L
Beräknat SRM/EBC: 17/8
Beräknat OG: 1.055
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 55
OG: 1.058
FG: 1.009 (84% utjäsning)
ABV: 6.4%
Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
80% Weyermann Barke Pilsnermalt (~2L) – 2200g
15% Weyermann Rågmalt (~3,5L) – 420g
3% Dingemans Special B (~115L) – 85g
2% Weyermann Syramalt (~2L) – 46g
Mäskschema
62 grader i 20 min
64 grader i 20 min
67 grader i 20 min
72 grader i 20 min
76grader i 10 min
5min försiktig omrörning under inmäskning.
Omrörning när 60min återstår av mäskning.
Total mängd vatten: 18.7L
Mäskvatten: 18.7L
Lakvatten: –
Mäsk-/lakvattenfördelning: –
Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
1.5g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT
Vattenprofil
Kalcium: 107
Magnecium: 23
Natrium: 8
Klorid: 54
Sulfat: 238
Beräknat mäsk-ph: 5,3
Mätt mäsk-ph: 5.4
Mäskjustering: –
Ph lakvatten: –
Lak-PH: –
Kok-PH: –
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -72
Rekommenderad resterande alkalinitet: -30-30
Humleschema
@60 min – Tettnanger (kottar) – 11.8 IBU – 33g
@60 min – Saaz (kottar) – 22.4 IBU – 33g
@15 min – White Labs jästnäring
@15 min – Protafloc
@5 min – Tettnanger (kottar) – 9.1 IBU – 67g
@5 min – Saaz (kottar) 4.8 IBU – 67g
Jäst
Wyeast 3726 – 1L förkultur
Rekommenderad antal jästceller: 102 MD
Beräknad mängd jästceller: 200MD
Jäsning i inledande 22 grader första 24h.
Sedan höjning med 2 grader med förhoppning om att nå topptemperatur när synlig jäsning börjat avta.
Brygglogg
2021-04-24 Bryggdag. Jästen pitchad 23:00. Högre effektivitet än beräknat och det är bara att konstatera skillnaderna mellan olika sorters basmalt. Jag vill egentligen inte ha ölen så stark som den nu blir, tror jag.
2021-04-25 Bra fart i vattenlåset morgonen efter. Laborerar lite med temperaturhöjningen denna gång och höjer med två grader under kvällen, ca. 21 timmar efter pitch.
2021-04-26 Kväll och höjer med ytterligare två grader, till 26.
2021-04-27 Vattenlåset av avstannat rejält i aktivitet. Uppskattningsvis 3-4 bubblor i minuten. Höjer till 28 (kväll).
2021-04-29 SG 1.012. Misstänker att jäsningen stannat av nu och då är 1.012 på tok för högt. Börjar långsam sänkning av temperaturen så att den får chans att jobba vidare om den känner för det. Ställer om till 27.
2021-04-30 Sänker temp till 26.
2021-05-01 Sänker temp till 25.
2021-05-02 Sänker temp till 24.
2021-05-03 Sänker temp till 23. SG: 1.010. Misstänker att detta blir FG. Lite för högt men ingen katastrof.
2021-05-04 Sänker temp till 22 på morgonen. Buteljerar på kvällen till 3.2 volymer. FG blir 1.009.
Kul läsning som vanligt, älskar saisonföljetången.
Kul att du läser!
Är lite nyfiken på dina tankar varför du bara använder King JR till humligt och inte till all öl? Tänker att ett trycksäkert kärl är fördelaktigt för de flesta ölstilar (spund, mottrycksfyllning, kallkrasch mm), men jag kanske missat någon bra tanke där! Har för övrigt, som du var inne på, alltid lite problem med att jäsningen skummar väldigt i min King JR vilket är den största nackdelen i mitt tycke (alltså den smala dimensionen). Men det brukar landa i att jag kör med blow off-slang i de flesta jäsningarna, och byter till spund när det lugnar sig. Men det är lite trist och kan bli lite kletigt.. 😉 Tack för en bra blogg!
Hej Micke!
Jag tycker mest det är lite för meckigt att behöva tömma King JR. Förstår att jag framstår som lite lat men det är lite omständigt att behöva rengöra kopplingar, slangar för att tömma. Det är sällan helt problemfritt, även om det oftast går rätt bra. Då är det skönt att bara rengöra en slang och vrida om en tappkran, som det blir med Brewbucket. Jag jäser generellt inte under tryck då jag inte ser fördelen med det. Tvärtom tror jag det kan påverka utjäsningen av majoriteten av den öl jag brygger negativt. Det är kanske inte vetenskapligt bekräftat ännu men mycket verkar peka på att t.ex. saisonjäst kan vara känslig för tryck. Vet att det finns lagerjäst som lämpar sig för tryckjäsning, men har inte hunnit dit ännu. Spunda en lager vore dock spännande att prova på, så är lämpar sig ju JR utmärkt.
Jag förstår! Det är lite läckert med rostfritt också, helt klart mycket smidigare med ”hink”-formade jäskärl istället för dessa med trångt lock och slangar. Jag unnade mig dock en ”Bucket Blaster”, som den så fint heter, och den är riktigt skön för dessa kärl. Har förresten spundat nästan varenda öl jag bryggt (förutom torrhumlade öl) i Jr:en, och sedan mottrycksfyllt direkt ifrån jäskärlet. Har varit rätt najs! Tryckjäsning tänker jag är lite överskattat, tror man får liknande effekt av att bara sänka jästemperaturen tex. Och spundning har inte påverkat FG någon gång hittills i alla fall. En oväntad grej som är lite kul är att kunna bedöma jäs-intensitet visuellt. Det är lite ”magi”;)