Gå till innehåll

Under senaste halvåret har mitt intresse för vin vuxit ganska avsevärt och i och med detta följer ju en del, precis som med öl, förutfattade meningar om hur vin ska drickas. En sak som jag blivit övertygad om, och är ganska vedertaget oavsett hur intresserad eller kunnig man är, är att vin smakar bättre av att luftas en viss tid innan avsmakning. Vi har en dekanteringskaraff hemma som ofta används när det är en viss typ av röda viner som ska drickas. Detta är ju ett exempel på en av många ritualer vindrickare har för sig, också är det nog en av flera bidragande faktorer till varför vin anses som "finare" än öl, att det finns mer invanda och accepterade ritualer kring hur drycken ska förtäras. En öl är en öl, medan vin är något lite finare.

Tanken har dock slagit mig om man kan använda någon av vinvärldens ritualer kring öl när denna dryck ska inmundigas och ifall det kan förhöja ölets smaker? Visste ni förresten att öl faktiskt är en betydligt mer komplex dryck än vin? Går man ner på kemisk(?) nivå så innehåller öl ungefär dubbel så många smakbärande komponenter än vin, vilket per definition borde göra den dubbelt så komplex som vin. Sedan kan man även nämna att kaffe i sin tur är ungefär tio gånger så komplext som öl.

I mitt förra inlägg skrev jag några rader om att jag tycker att vissa öltyper, som t.ex. Saison, smakar bättre av att få lufta sig i glaset 5-10 minuter innan jag dricker ölet. Att ta ut en flaska från kylen, hälla upp ölet i ett glas och sedan vänta tills temperaturen kommit ner borde kunna vara praxis för ganska många typer av öl. Detta går kanske lite emot de senaste, snart tio år, av IPA- och häjshype då vi blivit itutade att ölet ska drickas snabbt och färsk. Det där med att det ska drickas färsk är en annan ren bryggteknisk aspekt som jag tror förvirrat många hembryggare. Det är nog fler ölstilar som inte ska drickas purfärska eftersom de behöver tid i flaska, på klarningstank eller på fat. Färsk och ung öl, direkt och snabbt är mer ett undantag än än regel.

För att spinna vidare på ämnet ovan och för att hålla sig till inläggets ämne så kan man även för öl prata om vintermen "drickfönster". Vin är en produkt som generellt har en längre hållbarhetstid än öl samt att den i flera fall har en positiv utvecklingskurva desto längre tid det går, till skillnad från öl som med längre lagring (år) ofta blir sämre. Lagringsdugligt vin kommer ofta till ett så kallat drickfönster då vinet smakar som bäst. Detta är ännu en sak som är svårt med vin. Hur ska man veta när fönstret är öppet? Termen drickfönster går också att applicera på öl. Tidsaspekten är givetvis helt annorlunda då få ölsorter klarar av en längre lagringstid. Men visst kan man prata om drickfönster för ganska många stilar. IPA och Pale ale smakar generellt som bäst desto färskare ölet är, medan jag tycker att t.ex. en Saison behöver 1-2 månader på sig. Skillnaden mellan bryggerier och vinproducenter tänker jag också är rätt stor när det handlar om att släppa produkten ut på marknaden. Vinproducenter släpper generellt sin produkter för försäljning när vinet genomgått en längre procedur av jäsning och lagring på diverse fat. Det innebär dock inte att vinet är som godast när det släpps för försäljning. Årgångsviner smakar olika och utvecklas olika och man kan säga att det är upp till konsumenten att avgöra när vinet ska drickas. När det gäller öl så är det generellt redo att drickas när bryggeriet släpper det. Eventuell lagring har redan skett och som ölkonsument slipper du också i de allra flesta fall fundera på när det ska drickas. Inom hembryggarvärlden tycker jag dock det skapats en del felaktigheter på grund av vissa saker. Det tog några år innan jag förstod att all den öl som jag själv brygger inte nödvändigtvis är som godast när kolsyran infunnit sig. Pilsner, lager, Saison, barley wine, stouts mm. behöver generellt lite tid på sig. Allt beror på stil och om det ska serveras på flaska eller fat.

Att dekantera öl i en karaff är det nog få som sysslar med. Dels kanske det känns onödigt och i vissa vall dumt då det inte gynnar smakerna av ölet, dels känns det kanske också snobbigt och på gränsen till larvigt. Jag vill dock lyfta tanken på att dekantera öl som i grunden inte har så mycket kolsyra, t.ex. en engelsk ale med låg %. Kan kanske locka fram fler smaker i en sådan typ av öl? Kanske även vissa varianter av spontanjäst öl som har väldigt låg eller helt och hållet saknar kolsyra? Vanligt luftning i glaset torde man dock kunna komma rätt långt med.

Att vinet har rätt temperatur när det ska drickas är det väldigt noga med i vinvärlden. Här tycker jag generellt att det kan slarvas när det gäller öl, vilket jag till viss del kan förstå. Det fina med en öl är ibland att det inte behöver vara så komplicerat. Ibland ska den bara vara riktigt kall och det är inte helt omöjligt att en majoritet av landets öldrickare resonerar just så. Det är väl sällan en öl är godare en varm sommardag när den är riktigt kall? När det gäller min egen hembryggda öl och öl jag köper hem, som inte ska drickas på den där varma sommardagen, är jag dock ganska noga med serveringstemperaturen. Jag litar inte på mina egna smaklökar, eller någon annans, om ölet är för kallt. En låg temperatur är en en mycket effektiv motarbetare till att upptäcka felsmaker. T.ex. är det väldigt mycket svårare att upptäcka den vanligaste av felsmaker, DMS, om ölet dricks för kallt. Jag tycker även beskan framträder på ett helt annat sätt samt att ölet upplevs renare rent generellt. En för varm öl är å andra sidan sällan gott, men jag dock vara ett sätt att finna felsmaker lite enklare. Dricker man en öl som är ljummen utan att hitta felsmaker så säger det något om någon kvalitetsaspekt. Vill man alltid dricka sin hembryggda öl jättekall och tycker det är gott är det fullt rimligt. Du själv bestämmer över din egen öl. Vill du bli en bättre ölbryggare kan det dock vara en bra idé att fundera på i vilken temperatur du ska dricka ditt öl.

Det är inte omöjligt att det dyker upp fler idéer kring detta ämne längre fram.

2

Inlägg om bryggdag finns här.


Snabbtitt på receptet, med malten först:

68.6 % Weyerman Barke pilsnermalt
14.8% Weyermann vetemalt
10% Weyermann rågmalt
4.6% Weyermann syramalt
2% Weyermann melanoidinmalt

Humlen:

@60 min - Magnum (pellets) - 25 IBU
@20 min - Styrian Goldning Bobek (kottar) - 20 IBU

Jäst med Wyeast 3726, "öppen" jäsning i 18 grader.

5.8% med ett OG på 1.051 och FG på 1.007. Beräknat IBU var 45.
Bryggdes 7/6 och buteljerades 27/6.


För det första har jag kommit fram till att den ölen smakar betydligt bättre på stor flaska än på liten. Jag brukar alltid buteljera ölen på några 75:or samt resten på 33:or och jag tycker det är en jättestor skillnad mellan dessa två nu när jag provat den några olika gånger. Jag har inte ens reflekterat över detta tidigare men skillnaden är faktiskt så pass stor att jag skulle benämna ölen från de små flaskorna som "helt okej men inte mer...", medan ölen från de stora flaskan nog är bland de bättre säsongerna jag bryggt.


Ölet från de större flaskorna är glasklara medan de små är grumliga. Kopplingen till varför de stora flaskorna smakar väldigt mycket bättre har alltså med detta göra. Har jag äntligen kommit mitt irrande kring dessa öl på spåret? Hade resultatet av dessa fjorton ombryggningar varit annorlunda om jag vetat detta från början?

Saison tycker jag är en ölsort som mår bra av att luftas lite innan förtäring. Vanligtvis häller jag upp ölet direkt när flaskan plockats från kylen från att sedan låta den stå och komma upp i temperatur. Det är lätt hänt att man dricker öl för kallt och då kan en del smaker, goda och även felsmaker, gömma sig. Beroende på hur kallt man har det i kylen kan ölet behöva stå, upphällt i glaset, i 5-10 minuter. Prova själv och märk skillnaden.

Doften är som den brukar med fräsch (inte alltid jag lyckas med det) saisonfrukt samt lite vitpeppar. Senaste Saisonbryggningarna har jag som bekant slutat med sena givor eftersom jag inte tycker de tillför mig något. Jag vill att jästen ska få 100% spelrum. Detta för att nobel humle i min mening inte tillför några goda smaker tillsammans med saisonjäst. Jag har tidigare skrivit om att flera av de nobla humlesorterna i pelletsform förvandlat ölen till limebomber och tagit bort nästan alla rustika smaker från jästen.

Smaken på ölen är frisk och fräsch hela vägen genom gommen och i eftersmaken. Äntligen! Detta har varit mitt stora problem under de senaste åren, att jag inte tycker den känns tillräckligt fräsch. Smakerna kopplar jag till jästen och kanske kan detta med en öppen och svalare jäsning vara något, i kombination med stora flaskor och klar öl. De sedvanliga övermogna fruktsmakerna, som jag slarvigt börjat benämna som Saisonfrukter, känns äntligen precis lagom tillbakadragna för att kunna ge karaktär åt ölet utan att vara för aggressiva eller kletiga. Munkänslan känns lätt utan att vara för tunn. Aningen låg kolsyra dock. Beskan är rejält påtaglig men med en hyffsad vasshet. Även om jag lagt om humlegivorna och sorterna finns här utvecklingspotential. Till nästa bryggning bli det nog att testa Perle både som bitterhumle samt vid senare givor. Detta för att jag önskar en liknande humlekaraktär i min Saison som min fantastiska fina pilsner hade. Förhoppningsvis kan detta ge en ännu vassare/fräschare beska än kombinationen Magnum och Goldings.

Den här ölen har jag lite slarvigt kallat för puböl i tidigare inlägg, mest för att när jag bryggde ölen första gången inte ville lägga den i ett bestämt fack utan receptet knåpades ihop helt och hållet på känsla och erfarenhet, utan recept som förebilder. Känslan kring ölet var att det skulle vara just lite "pubigt". Jag kommer garanterat att utveckla min bryggning mer åt engelska stilar i framtiden och jag kanske inte kan stå för den generaliserande pubölsbenämningen om något år. Ungefär som att gå fram till baren på Bishops eller annat ölhak och säga att man vill ha en öl. Nu tror jag dock att personalen på dessa ställen lärt sig förstå vad en sådan kund är ute efter, troligtvis en Mariestad. Nåväl. Jag har redan provat brygga mild och bitter, men denna "puböl" landar i något slags mellanland där pale ale eller golden ale troligtvis den minst felaktiga beteckningen.

Till denna ombryggning av ölet, som nu är tredje gången, ville jag inte förändra så mycket mer än att få ner alkoholen och få upp beskan. Fullersjästen kan bete sig väldigt annorlunda beroende på hur pigg den är. För att få kontinuitet är det förkultur som gäller för denna typ av kraftigt flockande jäster, som jag får för mig presterar sämre utan en förkultur efersom den klumpar ihop sig mer och går in i viloläge lite lättare än andra jäster. Första bryggningen av denna öl blev utan förkultur, vilket resulterade i en låg utjäsning som jag sedan baserade maltmängden på till den andra ombryggningen, fast då med förkultur. Detta ledde så då klart till en betydligt bättre utjäsning och ett starkare öl, vilket inte är vad jag vill ha. Givetvis förespråkar jag alltid en förkultur eftersom jästen ska må så bra som möjligt när den åker ner i vörten, men det är inte alltid man kan planera i förväg utan att livet utanför hembryggningen kommer i vägen.

Detta ska vara ett enkel öl, därav är det endast en basmalt (med lite syramalt) samt en humlesort som gäller. Jag vill att den karaktärsfulla Fullersjästen ska få utrymme att skina i ett svagare öl samt att humlen ska vara rejält påtaglig och pigg utan att dra iväg för mycket åt diverse fruktiga håll. Jag tipsar ännu en gång om att byta basmalter när man går mellan olika stilar eftersom det är ett enkelt sätt att ge ölen olika karaktär och nyanser. Jag har gillat hur Whitbreadvarianten av Golding smakat i de tidigare ölen, så jag fortsätter med den. Det är också ett medvetet val att köra på en lite mindre vanlig humlesort än "vanliga" goldings, Fuggles eller annan mer frekvent förekommande humlesort, eftersom jag återigen vill ge ölet en mer unik karaktär och påminna om mycket annat.


Namn: Källarale 2022
Stil: Engelsk Pale Ale/Golden Ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
79%
Beräknad mängd till jäskärl: 13L
Mängd till jäskärl:
11L (2.2L kvar = 13.2L)
Beräknat SRM/EBC: 4.5/9
Beräknat OG: 1.041
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 45
OG: 1.043
FG: 1.011
ABV: 4.2%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
96.2% Crisp Best Ale (~2.8L)
3.8% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
65°C i 60 min
76°C i 10 min
5 min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 20.1L
Mäskvatten:
20.1L
Lakvatten: -
Mäsk-/lakvattenfördelning: -


Vattenbehandling
2g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 72
Magnecium: 12
Natrium: 6
Klorid: 59
Sulfat: 102


Beräknat mäsk-ph: 5.3
Mätt mäsk-ph: 5.6
Mäskjustering: -
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -60


Humleschema
@60 min - Whitbread Golding (T-90) - 30 IBU
@20 min - Whitbread Golding (T-90) - 10 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@10 min - Whitbread Golding (T-90) - 5 IBU


Jäst
Wyeast 1968 - 1 L förkultur
Jäsning i 19 grader, höjning till 21 mot slutet.
Rekommenderad antal jästceller: 100MD
Beräknad mängd jästceller: 145MD


Brygglogg
2022-07-16
Sätter förkultur.

2022-07-17
Bryggdag utan problem. Tillsatte jästen i den nedkylda vörten strax efter 23:00.

2022-07-18
Tittar till jäskärlet på morgonen och ingen aktivitet, vilket gör mig något fundersam då den vid senaste tillfället satte igång bara efter någon timme. Den har dock kommit igång under eftermiddagen, dock inte med samma häftiga aktivitet som förra gången. Kan ju vara så att den beter sig något lugnare när vörten innehåller mindre sockerarter också, eller så är den helt enkelt inte lika pigg som förra gången.

2022-07-21
Idag har aktiviteten i vattenlåset lugnat ner sig betydtligt efter tre dagar av hög aktivitet. Höjer till 21 grader för att hjälpa till med utjäsningen. SG på 1.013. Med tanke på att den rör på sig fortfarande gissar jag att FG kommer landa runt 1.010 och då bli en öl strax över 4%, vilket är helt perfekt!

2022-07-25
FG landar på 1.011. Kallkrashar.

2022-07-28
Fatar och trycksätter till 1 bar.

Jag är mycket för att filtrera bort så mycket rester som möjligt inför jäsningen.
Smidig och enkel flytt av kallkrashad öl till fat.

Det råder semestertider här på bloggen och även i bryggeriet. I skrivande stund har jag en planerad bryggning denna sommar kvar denna sommar, i övrigt är det annat som står på agendan. Här kommer dock ett blogginlägg som legat och varit påbörjat ett tag, med en (tycker jag) spännande saisonbryggning att rapportera om.

Under den senaste tiden har jag i större utsträckning börjat adaptera en allmän bryggfilosofi som inte bara gör det mindre besvärligt att brygga öl, men som också gör att jag når önskade resultat lite fortare. Detta har jag ju skrivit om tidigare. d.v.s. att brygga så bra öl som möjligt med den utrustning jag finner möjlig att införskaffa och med den glädje jag tycker ansträngningen motsvarar. Även om man har bryggutrustning som möjliggör olika bryggtekniska saker är det inte alltid det ger resultat. Även när det gäller ingredienser så måste man (mest jag) acceptera att det inte alltid blir som man tänkt sig. Det gäller helt enkelt att "kill your darlings" och försöka brygga det bästa öl man kan efter de förutsättningar som finns inom vad som är rimligt. Jag tänkte rada upp några "kill your darlings" som jag inför denna saisonbryggning och även inför framtiden troligtvis kommer att anamma i större och större utsträckning.

  • Avancerad och långdragen stegmäskning - fokusera hellre på att få en lättjäst vört och slipp eventuella besvär med fastbränningar som ställer till det under bryggdagen, detta om du har ett bryggverk som kan orsaka detta problem. Jag kommer således att falla tillbaka till en låg mäsktemperatur kring 62-63 grader.
  • Humle i kottform - verkar som om det blir mindre och mindre vanligt att klassisk nobel humle i kottform finns tillgänglig för oss hembryggare. Vad detta beror på vet jag inte, men jag har märkt, både på humlegården och maltmagnus, att det nästan inte finns kvar några sorter i kottform. Jag har en förkärlek för humlekottar och jag tror att de ger ett annat smakbidrag än humle i pelletsform. Jag vill även ha med så lite "bös" från humlen som möjligt ner i jäskärlet i viss typ av öl och då är kotthumle väldigt mycket bättre. Vill man damma på med stora humlegivor sent i ölen, när man brygger t.ex. Saison, så anser jag att kottar är lättare att använda om man inte har ett filtreringssystem som vörten passerar mellan kylning och jäskärl. Stora givor pelletshumle sent i koket där stora mängder "bös" följer med i jäskäret tenderar att ta över smaken från jästen på ett otrevligt sätt. Jag kommer nog i fortsättningen få vänja mig med att det är humle i pelletsform som gäller för mina säsonger, även om jag denna gång lyckades träffa en lucka och få tag på Bobek i kottform, som dock någon vecka senare var slut igen. Så, till denna bryggning blir det kottar, men i framtiden är det inte ett troligt alternativ.
  • Dinkelmalt (spelt) - Även på denna punkt kommer jag få vika ner mig då det inte är ekonomiskt motiverbart att betala frakt för något kilo dinkelmalt eftersom det inte finns på humlegården där jag beställer alla övriga ingredienser.
  • Stigande jästemperatur - På denna punkt handlar det inte lika mycket om att "kill your darlings" utan jag vill helt enkelt prova att jäsa ölen något svalare än vanligt. När jag satte igång med saisonprojektet hade jag tankar på att försöka efterlikna de jästemperaturer som de komersiella gianterna jäser i. Eftersom Dupont var det enda bryggeriet vars jäsning jag lyckades hitta någon information om så provade jag inledningsvis att trycka upp jäsningen till 30 grader, vilket gav för stora och kletiga fenoler. Därefter har jag dragit ner på temperaturen efter som och har de senaste åren legat på inledande temperaturer runt 21 grader för att sedan höja under pågående jäsning. Även om det inte är någon forskningsprecison kring temperaturhanteringen det handlat om så har jag dock varit konsekvent kring när och hur jag styrt temperaturen. Jag kommer denna gång dra ner temperaturen till 18 grader och sedan låta den ligga kvar där. Detta är dock två grader under rekommenderat spann för 3726, som blir valet av jäst denna gång eftersom ena halvan blir husets Saison nummer 14.

... vilket leder mig in på nästa spännande experiment. Senaste bryggningen provade jag att maximera den lakningsfria volymen på bryggverket för att kunna dela upp vörten mellan två kärl och möjliggöra användningen av olika jäster utan att behöva genomföra två separata bryggningar. Det blir ett nytt försök även denna gång och eftersom temperaturen på jäsningen nu åker ner till 18 grader möjliggör det att prova jäsa en öl som jag funderat på i några år. Jag har velat få till en belgisk öl som har den krispiga karaktären av en lager, vilket kanske inte är en rimlig målbild. Det handlar nog mer om munkänslan från en lager i kombination med smaker från en Saison. Andra halvan av vörten kommer därför jäsa med två torrjäster. Den ena är Safale T-58 som är notorisk dålig utjäsare men som kan producera klassiska belgiska smaker som drar åt saisonhållet. Någon renodlad lagerjäst blir det inte som T-58 får samspela med eftersom jag misstänker att den torra lagerjäst jag vanligtvis använder (34/70) inte trivs i 18 grader. Istället blir det M54 från Mangrove Jacks som är en California Common-jäst för varmjäst lager. Tar för givet att det är en variant av Anchor Steam-jästen det rör sig om. Något av en chansning, men vi får se hur det blir.


Namn: Phare XIV och Saisons Change...
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
69%
Beräknad mängd till jäskärl: 16L
Mängd till jäskärl:
9L+7L
Beräknat SRM/EBC: 4.4/8.8
Beräknat OG: 1.056
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 45
OG: 1.051
FG: 3726 (1.007) och hybriden (1.009)
ABV: 3726 (5.8%) och hybriden (5.5%)


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
68.6 % Weyermann Barke pilsnermalt (~2L)
14.8% Weyermann vetemalt (~4L)
10% Weyermann rågmalt (~2L)
4.6% Weyermann syramalt (~2L)
2% Weyermann melanoidinmalt (~27L)

1.7mm krossning

Mäskschema
63 grader i 90 min
Omrörning när 45 min återstår av mäskning


Total mängd vatten: 26L
Mäskvatten:
26L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
7g Kalciumsulfat
6g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 105
Magnecium: 25
Natrium: 6
Klorid: 48
Sulfat: 250


Beräknat mäsk-ph: 5.12
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -


Humleschema
@60 min - Magnum (pellets) - 25 IBU
@20 min - Styrian Goldning Bobek (kottar) - 20 IBU
@15 min - White Labs jästnäring


Jäst
Wyeast 3726 (1L förkultur) till 9L och en blandning av Safale T-58 och Mangrove Jacks M54 till 7L.
Jäsning i 18 grader med eventuell höjning beroende på hur jäsningen fortgår.


Brygglogg
2022-06-07
Bryggdag utan bekymmer.

2022-06-09
Kollar av SG och ser att 3726:an kommit ner till 1.014, vilket är snabbare än väntat. Vet dock att jästen kan vara väldigt seg mot slutet. M54/T-58 har dock tagit sig ner 1.011 redan och bubblar långsamt på. Otroligt snabb jäsning från båda kärl. Höjer till 19 grader bara för att hjälpa lite extra.

2022-06-12
Kollar SG på 3726:an, 1.010. Lite högt. Luktar väldigt fruktigt.

2022-06-15 SG på 3726 nere på 1.008. Kommer resa bort i en vecka men lämnar jäskylen på 19 grader. Hade planer på en längre kallkrash men vill se om jästen har några få pinnar kvar att ge.

2022-06-24 Tillbaka efter en vecka i Grekland och konstaterar att FG på 3726:an blir 1.007 medan hybridölen landar på 1.009. Kallkrashar. Nöjd med FG på båda ölen.

2022-06-27 Flaskar båda ölen med 0.3g Red Star premier blanc per liter vört samt sockerlag till en kolsyrevolym på 2.8. Testar alltså snäppet lägre kolsyra denna sväng än sedvanliga 3.0.

2022-08-28 Publicerar utvärdering.

Det har varit en segdragen vårvinter, ja det kallas så här uppe i norr, då vi fått vänta bra länge innan temperaturen klivit tvåsiffrigt över nollan. Nu när det väl blivit så drar allt det där som ska ske utomhus igång. Trädgården ska ordnas, cyklar ska fram och man påbörjar olika utomhusprojekt då saker ska införskaffas, flyttas runt eller slängas. Detta i kombination med en långt upplopp på jobbet inför sommarsemestern har lett till lite bloggtorka här senaste veckorna. Jag har både planerat och handlat till två kommande bryggningar, men dessa får vänta lite till då livet, dumt nog, kommit i vägen för bryggningen.

Detta till trots har jag införskaffat mig en andra Nukatap som jag tänkte visa upp. Jag var så pass nöjd med den första och så pass less på den gamla kranen att jag kände mig nödgad att byta ut även den högra av mina två. Nu blev det en rostfri, vilket kanske inte var det snyggaste med tanke på att den vänstra var svart, med flödesreglering. Jag kan egentligen inte motivera något behov av flödesreglering men för 100 kronor extra sved det inte värst i plånboken och den fungerar dessutom utmärkt. Det tåls att upprepa, men skillnaden mellan dessa kranar och budgetkranarna är stora. Dels finns det trevliga tillbehör, som jag skrivit om här, men framför allt torkar/kletar dessa sig aldrig fast på samma sätt. Det hände flera gånger att jag var tvungen att skruva lös de gamla kranarna för rengöring om jag inte tappat upp en öl på 1,5-2 veckor då de fastade. I helgen som passerade blev det några öl från faten och det har hunnit gå tre veckor sedan sist och det är precis lika smärtfritt som senast när ölen ska tappas upp. Den högra är alltså en Nukatap FC och den vänstra en "vanlig" svart Nukatap som också finns i rostfritt.