Gå till innehåll

Etikett: mosaic

Publicerat den Lämna en kommentar på New England Pale Ale på Ekuanot och Southern Passion
Det är inte bara Braumeistern som kan producera kristallklar vört.

New England Pale Ale och Saison är de två ölstilar som börjat utkristallisera sig som mina favoriter att brygga, och med andra ord dricka. Saisonen är mer ett livsprojekt som jag tar på lite för stort allvar, medan Pale Ale-bryggningen är något mer avslappnad. Kanske för att det är kortare bryggdag och färre moment att förbättra fram till ölen hamnar i glas, men kanske mest för att jag spikat maltnotan och nu kan fokusera på olika humlekombinationer, vilket kanske är det roligaste med hembryggning.

Istället för att brygga en ny sats av Moody, som var en dundersuccé om jag får vara lite självgod, ville jag använda samma maltnota och jäst för att prova en ny humlekombination. Jag kommer behålla Mosaic som en liten lifter, men annars har jag alltid tyckt att Ekunaot verkat spännande. Jag har bryggt med den humlesorten förr, dock innan bloggens levnadstid och då hette den fortfarande Equinox, men jag har inget minne av vad jag tyckte om den. I samma avsnitt av Hop & Brew School där de lyfter fram hela konceptet med förhöjningshumle nämns Ekuanot som en humle med mycket goda "tropisk frukt"-egenskaper, vilket är en humlebeskrivning jag uppskattar i mina Pale Ales.

En humlesort som varit svår att få tag på på grund av dess mycket goda rykte och därmed snabba åtgång bland bryggare av fruktig Pale Ale och IPA är den sydafrikanska humlesorten Southern Passion. I samma sväng som jag letade efter en ny bitterhumle till mina saisons hittade jag även denna, så jag passade på att klicka med två paket. Den beskrivs ha karaktär av passionsfrukt, guava, råda bär, melon, ringblommor och grapefrukt. Kan det bli annat än ännu en succé?

Stil: Amerikansk Pale Ale - New England
Bryggmetod: Grainfather flödeslakning
Beräknat EBC/SRM: 10/5
Beräknat IBU: 65 (enligt Grainfathers bryggprogram)
Beräknat OG: 1.057
OG: 1.058
FG: 1.017
ABV: 5.4%
Koktid: 60min
Effektivitet: 76% (mash)
Mängd till jäskärl: 23L (Beräknat 23)

Total mängd vatten: 32,7L
Mäskvatten: 19,4L
Lakvatten: 13,3L

Dagens maltkrosskompanjon, som tyckte det var spännande i dryga 45 sekunder.

Maltnota (%) (Färg i lovibond)
46% Maris Otter Extra Pale (Crisp) 2L
20% Munich 1 (Weyermann) 8-10L
15% Flaked Torrified Oats (Crisp) 2L
10% Carapils (Weyermann) 2L
5% Laktospulver (Ej inräknat i program för vare sig vattenmängd eller PH)
2% Syramalt (Weyermann) 1.7-3L
Valsmått 1.4mm - dubbelkrossat

Vattenbehandling av mäskvatten
5gr Kalciumsulfat
5gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
6gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 123
Magnecium: 17
Natrium: 16
Klorid: 143
Sulfat: 152

Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.25
Mätt mäsk-ph: 5.3
Ph lakvatten: 4.9
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -106

Mäskning
68°C i 60min
75°C i 10min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.

Humleschema
@30 min whirlpool/hop stand (direkt efter kok)
Totalt 6gr humle/L vört till jäskärl (totalt 138gr).
50% Ekuanot 13.5AA (69gr), 40% Southern Passion 11.2AA (55gr) och 10% Mosaic 12.3AA (14gr).
@Torrhumling i 4 dagar
Totalt 7gr/L
50% Ekuanot (81gr), 40% Southern Passion (64gr) och 10% Mosaic (16gr)

Jäsning

Jäst Imperial Yeast A38 Juice. 2L starter.
Jässchema 20 grader - höjning någon grad mot slutet av jäsning.

Rekommenderad antal jästceller: 323md (1.0 pitch rate)
Beräknad mängd jästceller: Mer än nog.

Brygglogg
2019-07-20 Sätter förkultur
2019-07-23 Bryggdag. Min klart smidigaste bryggdag med Grainfathern hittills, även den snabbaste även om det går att trimma ner tiden ytterligare. Smart nog krossade jag malten utomhus denna gång, vilket innebar att jag slapp massa mjöl inne i bryggrummet. Har även förfinat min metod för att mäta upp vatten. Detta kan ju låta lite analt, men jag har faktiskt inga helt plana ytor inne i bryggrummet plus att volymmarkeringarna i såväl bryggverket som vattenvärmaren inte alls stämmer, men nu har jag lyckats säkerställa en närapå vattentät mätningsmetod. Detta spelar en viss roll i och med att Grainfathers vattenkalkylator rekommenderar nivåer ner på hundradel, även om jag själv nöjer mig med tiondel.

I och med att jag fastnat för metoden med hopstand/whirlpool innebär det också lite extra jobb under bryggdagen. Även om jag fullkomligt avgudar motströmskylaren och nu även lärt mig hantera den via flöde och värmereglering från min vattenkran, så är det bryggdagens jobbigaste stund när den ska desinficeras och den kokande vörten ska pumpas runt. I och med att kylarens vattenutgång inte är nog lång rullar jag försiktigt min bryggbänk närmare diskhon för att kunna leda ut vattnet direkt till avloppet. För ni som varit uppmärksamma på bilder så ser ni att jag har mitt bryggverk och bryggbänk placerade under en fläkt vid ett fönster för att kunna leda ut ånga. Från det fönstret är det dock lite för långt för att kylarens vattenutgång ska nå till avloppet. Första två bryggningarna samlade jag upp allt utgående vatten i mina tomma jäskärl, men det blev tillslut för jobbigt och ledde till flera översvämningar. Därför rullar jag nu bryggbäken närmare diskhon. Detta innebär dock att jag måste stänga av bryggverket för att sedan starta upp det i ett annat eluttag, vilket gör att jag tappar några minuter. Min procedur är dock att pausa koktiden, flytta bryggverket, koppla på kylaren och wortometern, flytta bryggverkets termometer och sedan pumpa igenom den varma vörten. Lite bökigt.

Detta var första bryggningen då jag använde falskbotten till bryggverket och jag kommer aldrig brygga utan den igen. Det vanliga filtret var också påkopplat som vanligt. Detta resulterade i mindre fastbrända rester i botten av bryggverket, vilket gjorde städningen smidigare. Största pluset var dock att all humle samlades ovanför filtret, men mot botten på falskbotten, som vilar strax ovanför, vilket innebär att flytten av vört till jäskärl gick betydligt snabbare än vanligt samt att man får ut mer vört eftersom vörten rinner igenom falskbotten och humleresterna filtreras bort ovanför utgången, istället för på samma nivå som tidigare. Rekommenderar varmt ni som brygger med Grainfather att skaffa detta tillbehör. Var dock försiktig om ni använder whirlpool-paddeln eftersom den lätt kan rubba falskbotten om man trycker på med för mycket fart i skruvdragaren och sänker ner paddeln för nära botten.

Även nöjd med att äntligen lyckas pricka in beräknad OG någorlunda vilket gör att jag från och med nu kan brygga i iallafall denna maltnota och humlemängd med beräknat resultat.

2019-08-01 Skruvar på trycksatsen och fyller med lätt tryck samtidigt som jag dumpar jästen. Torrhumlar enligt ovan och trycksätter för att låta humlen vandra genom kärlet, för att sedan släppa på trycket. SG-mätning var rätt grumlig då jag tog från bottensatsen och jag var något stressad vid mätningen, men den låg något högt, 1.018-1.020. Tror dock humlen kommer sänka SG något.

2019-08-05 Skruvar upp trycket till 0.8 bar och kallkrashar. Har under de dagar som torrhumlingen pågått gått och lättat på trycket, ca. två gånger per dag och noterat att kärlet ganska snabbt fylls upp med kolsyra. Har legat runt 0.2-0.4 bar. Troligtvis kom jäsningens sluttamp igång igen efter all humle.

2019-08-06 FG: 1.017. Flytt till fat och trycksätter öl till 0.6 bar.

2019-08-21 Publicerar utvärdering.

Publicerat den Lämna en kommentar på Utvärdering: Moody v.2

Denna ölen var andra bryggningen på Grainfather vilket resulterade i ett betydligt sämre utbyte än vad jag tog med mig från den första bryggningen. I efterhand är det inget märkligt med det och som jag skrivit om tidigare är det för mig som hembryggare inte viktigt att få ut så hög effektivitet som möjligt när jag brygger. Jag har lämnat manuell satslösning bakom mig av en anledning och det är nu dags att börja anpassa sig efter det. För mig är det betydligt viktigare att ha en så smärtfri bryggdag som möjligt och innebär det en viss förlust av effektivitet, som man kan kompensera upp med lite mer malt, är jag beredd att göra den uppoffringen.

När man brygger med bryggverk eller system med automatiserad cirkulation så kommer effektiviteten till stor del påverkas av själva flödet under mäskningen. Önskvärt är att vörten som cirkuleras från botten av bryggverket, eller mäskkärlet, får ett jämt flöde genom maltbädden och inte t.ex. lägger sig på en sida eller tar en och samma väg genom maltbädden. Då lämnar man en del socker bakom sig vilket påverkar effektiviteten negativt. Det man kan göra för att undvika detta är att röra om i malten några gånger under mäskningen. Men det är just detta som jag är villig att kompromissa med i dagsläget. Jag kommer fortsätta att mäska in och lägga 5 minuter på att röra om i maltbädden, kontrollera så att flödet genom maltbädden känns någorlunda jämt och sedan låta det cirkulera av sig själv utan vidare inverkan. Det jag vill poängtera är dock vikten av att man har samma rutiner vid varje bryggning så att inte effektiviteten svajar. Här kanske många rynkar på näsan och tycker att det minsann inte spelar så stor roll, men det gör det för mig. Jag vill ha så stor kontroll som möjligt på hur stark ölen ska bli eftersom procentsatsen också påverkar hur mycket humle som ska tillsättas. En enkel väg runt detta är att skaffa sig en refraktometer och ta ett sockervärde på vörten efter mäskningen så att man kan justera därefter. Dock har jag inga planer på att skaffa mig en sådan. Med en förutsägbar effektivitet blir det lättare att planera sina bryggningar och med tanke på alla de timmar man lägger ner på planering och bryggning, och de pengar det kostar blir det bra mycket roligare och lustfyllt ifall jag känner att jag har någorlunda kontroll på slutresultatet. Nåväl, rutiner, rutiner, rutiner... Men dessa behöver alltså inte innebära mer arbete utan i mitt fall handlar det om mindre arbete men med mer precis repeterbarhet.

Ölen i sig var tänkt att bli en pale ale, en ölstil som jag föredrar över IPA. Nu när ölen är färdig skulle jag i sann Omnipollo-anda kunna kalla den för en New England Session Pale Ale. Eller vänta nu. Det är laktos i den... New England Session Milkshake Pale Ale. Bara den beskrivningen skulle få varannan Södermalsmbo att plocka fram plånboken. Nytt för denna öl var att all humle på den varma sidan tillsattes efter koket i Whirlpool/hop stand, något som jag kommer fortsätta göra. Det blev även premiärjäsning på fermentausaurusen där andra halvan av torrhumlingen skedde under tryck samt att ölen fick en förhoppningsvis syrefri flytt med hjälp av tryckkitet från toppen av jäskärlet till ett någorlunda syrefritt fat.

Utseende
Som båda bilderna antyder så ser ölen ut som en modern hipster-IPA. Grumlig, men utan några trista kringflytande partiklar. Minimalt med skumtäcke som har sin förklaring i att den är kolsyresatt till endast 0.6 bar för att ge ett mjukare intryck.

Doft
Känner mig som en gammal grammofonskiva när jag skriver det, men det är i vanlig ordning med dessa humlesorter tropisk frukt med ananas som den mest utstickande frukten. Tack Vic Secret för det. En lätt och mjuk jästdoft följer inledningsvis med, vilket kan vara lite trevligt och ge en känsla av att det är något färskt man har i glaset.

Smak och munkänsla
Munkänslan påminner om att hälla ett glas juice i munnen. Otroligt mjuk och rund för sina ynka 4.2%. Beskan ligger på en nästan perfekt nivå med tanke på alkoholprocenten och är mjuk och försiktig, precis som jag vill ha det. De dominerande smakerna är ananas, citrus och apelsin och det är givetvis humle rakt igenom. Här har jag träffat rätt med både mängd humle i Whirlpool, val av jäst, kolsyrenivå och maltnota. Önskvärt är att skruva upp alkoholprocenten något till 5.5%, men utan att förändra särskilt mycket. Beskan ligger precis rätt på 4.2% och självklart skulle kan kunna öka på den något till en starkare öl, men inte nödvändigtvis. Mängden torrhumle skrev jag också om i bryggdagsinlägget och även där måste jag påstå att jag hittat en sweetspot på 7gr/L. Ytterligare en komponent att lyfta fram var val av humle. Bashumlen för denna öl har tidigare varit Citra och Vic Secret, men efter att ha adderat en liten mängd Mosaic som "förhöjningshumle" har det resulterat i att den dels smakar ännu mer tropisk frukt där smaker ligger kvar längre i munnen, men också med ett annat djup.

Med denna öl som bas kan jag nu bygga vidare mina humliga pale ales eftersom jag är helnöjd med val av jäst (Imperial Yeast Juice) samt maltnotan. Jag ser ingen som helst anledning till att ändra något förutom att skruva upp procenten något, vilket kommer lösa sig av sig själv när jag får några fler bryggningar med Grainfathern under bältet. Tycker även det är värt skriva några rader om just maltnotan och att den blir viktigare i och med att akoholprocenten blir lägre. Ölen behöver betydligt mer än en basmalt för att munkänslan ska möta upp beskan, humlesmakerna och en lägre %. Ska man brygga sig en dubbel IPA på 8% ser jag det nog mer som en fördel att använda så mycket basmalt som möjligt eftersom det då, för mig, blir viktigt med en någorlunda lätt och torr finish. Ska ölen ner åt 5% vill jag istället ha lite munkänsla för att det inte ska kännas för vattnigt och då gör carapils, munich, havre och i detta fall lite laktospulver stor skillnad på slutprodukten. Detta är utan tvekan bland de tre bästa ölen jag har bryggt och varje gång jag dricker den blir jag inspirerad att brygga en ny öl på samma maltnota, men med helt nya humlekombinationer, eftersom jag helt uppriktigt känner att maltnotan, jästen och humlemängder ligger precis där jag vill.

Efter att ha varit någorlunda flitig med uppdateringar på bloggen i några månader kommer det nu dröja lite till nästa inlägg då det sker en del saker på husfronten samt en kort visit till Spanien står för dörren.

5

Publicerat den 5 kommentarer till Moody New England Pale Ale v.2

Denna bryggning är en vidareutveckling av ölen som jag kallat för Moody, som är tänkt att bli min "hus-pale ale". Jag började med denna dryck för ungefär ett år sedan i och med att jag provade humlesorten Vic Secret för första gången. Efter den första bryggningen med den humlen fick jag blodad tand och ville fortsätta att använda humlesorten i en humlestinn öl.

Vic Secret har de gånger jag prövat den gett en helt otrolig arom av ananas och passionsfrukt, men kanske inte lika mycket smakbidrag. Det är inte en humlesort som klarar av att bära upp en öl helt på egen hand utan den behöver samspela med andra sorter. Vid senaste bryggningen med VS prövade jag denna i kombination med CRYO-Citra, vilket jag tycket fungerade helt okej, men lämnade mer att önska gällande smakbidrag i förhållande till pris. Man får räkna med drygt dubbla kostnaden på ett paket CRYO-humle i jämförelse med vanliga pellets. Därför blev det klassiska pellets för denna bryggning.

För inte så länge sedan skrev jag ett inlägg om så kallade "lifter-hops", eller förhöjningshumle som kort och gott går ut på att vissa humlesorter kan användas i syfte att förstärka vissa smaker hos andra. Mosaic är en humlesort som besitter de egenskaper (oljor och annat) som gör den lämplig som förhöjningshumle till andra sorter som bidrar med mycket tropisk frukt. Jag kommer därför i denna bryggning använda Vic Secret och Citra i kombination med Mosaic i förhoppning att höja de tropiska fruktinslagen samt att få en i överlag mer komplex humleprofil.

När det gäller maltnotan kommer jag bygga vidare på tidigare recept där jag använt mig av Maris Otter Extra Pale som basmalt i kombination med större mängder munchermalt, havre och Carapils. I och med att jag gått över till bryggverk, ny bryggmetod och nya vattenmängder blir det en del bollande med att pricka in PH-värdet och jag hade under den första bryggningen lite bekymmer med mängden mjölksyra som jag var tvungen att tillsätta. Måhända att detta bekymmer är högst imaginärt men jag har mycket svårt att komma ifrån motviljan att tillsätta stora mängder mjölksyra. Jag kommer denna gång pröva på syramalt eftersom det inte påverkar vattenprofilen lika kraftfullt som mjölksyra. Vid de flesta tidigare test av syramalt har den varit någorlunda pålitlig, men jag kommer troligtvis behöva vara redo med lite mjölksyra iallafall. Mest nyfiken är jag på hur effektiv syramalten kommer vara under den kontinuerliga lakningen. Kommer flödet förhindra vattnets möjlighet att plocka upp PH-sänkningen som syramalten ska bidra till? Jag har planerat att behandla lakvattnet med 1.5ml mjölksyra för att få ner det i rätt ph-värde. Får se om uträkningarna stämmer eller om det kommer krävas mer.

För att få en lite fylligare munkänsla på ölet och en lika liten restsötma kommer jag även addera laktospulsver till koket, något som jag generellt tycker har missbrukats i diverse milkshake-ipor och gjort dessa öl till odrickbara. Anledningen till att jag trots bättre vetande tillämpar en väldigt liten del laktospulver är att det visat sig att en viss IPA från Amundsen som jag är svag för innehåller just laktospulver. Det skadar inte att prova.

Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod: Grainfather flödeslakning
Beräknat EBC/SRM: 9.7/4.9
Beräknat IBU: 49 (enligt Grainfathers bryggprogram)
Beräknat OG: 1.057
OG:  1.047
FG: 1.015
ABV: 4.2%
Koktid: 60min
Effektivitet: 67%
Mängd till jäskärl: 23L

Total mängd vatten : 32.44L
Mäskvatten: 18.48 L
Lakvatten: 13.96L

Maltnota (%) (Färg i lovibond)
46% Maris Otter Extra Pale (Crisp) 2L
20% Munich 1 (Weyermann) 8-10L
15% Flaked Torrified Oats 2L
10% Carapils (Weyermann) 2L
5% Syramalt (Weyermann) 1.7-3L
5% Laktospulver

Vattenbehandling av mäskvatten
5gr Kalciumsulfat
5gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
8gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 128
Magnecium: 18
Natrium: 18
Klorid: 148
Sulfat: 157

Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.04
Mätt mäsk-ph:  5.1
Ph lakvatten: 5.2 (1.5ml mjölksyra)
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -150

Mäskning
68°C i 60min
75°C i 10min

Humleschema
@30 min whirlpool/hop stand (direkt efter kok)
Totalt 5gr humle/L vört till jäskärl.
50% Citra, 30% Vic Secret och 20% Mosaic.
@Torrhumling i 4 dagar
Totalt 7gr/L
50% Citra, 30% Vic Secret och 20% Mosaic

Jäsning

Jäst Imperial Yeast A38 Juice. 2L starter. MFG på jäst 29/3-2019.
Jässchema 20 grader

Rekommenderad antal jästceller: 232md (0.75 pitch rate)
Beräknad mängd jästceller: Mer än nog.

Kylning av vört i den effektiva motströmskylaren. Det gäller att skruva in flödet och temperaturen rätt på vattenkranen, annars kyler den för snabbt. Efter någon minut går det bra att pausa pumpen, flytta slangen från vörten till jäskärlet och sedan slå pumpen igen.

Brygglogg

2019-04-30 Bryggdag. Gick både bra och mindre bra. Det positiva var att jag fick igång inmäskningen innan barnen skulle läggas, så jag kunde i lugn och ro låta cirkulationen jobba på medan jag nattade äldsta sonen. Kristallklar vört som rann igenom maltbädden fint utan att fyllas igen.

Till min stora förvåning så räknade mitt vattenprogram ut korrekt PH-värde, vilket gjorde att mäskningens ph blev något lägre än väntat. Jag brukar alltid räkna med att mina mätningar visar drygt 0.2 högre ph-värde än vad programmet förutspår. Således kanske syramalten hittar sin väg tillbaka till mina maltnotor trots allt. Just nu känns det rimligare att tillsätta 3-4% syramalt för att nå rätt ph-värde, istället för uppåt motsvarande 10% mjölksyra. Krävdes bara 1.5 ml mjölksyra för att få ner 14 liter lakvatten från 8.3 till 5.4, vilket också stämde med vattenprogrammets beräkning.

Dessvärre så blev utbytet betydligt sämre än vad jag förväntade mig. Första bryggningen med Grainfather landade effektiviteten på 83% och denna gång 67%. Beroende på hur jäsningen fortskrider kommer ölen landa på 4-4.6%, vilket inte är riktigt vad jag tänkt mig. Jag kommer fördela om mängden torrhumle något för att bättre möta minskningen av alkohol. Den humle som tillsattes under whirlpoolen kan jag inte göra något åt, så vi får se om jag kommer uppleva ölen för besk. Jag har egentligen inga problem med ett sämre utbyte om det innebär att jag kan ta det lite lugnare under bryggdagen och inte röra om i maltbädden mer än en extra gång i mäskningen. Det är således bara att kompensera med lite mer malt. Till nästa bryggning kommer jag dock anteckna hur ofta jag rör om i maltbädden och vid vilka tidpunkter under mäskningen. Detta för att kunna få en mer upprepar effektivitet i framtiden.

Lakvattnet rann genom maltbädden oroväckande snabbt, vilket säger något om mäskning och den klara vörten. Det sämre effektiviteten hänger med all säkerhet ihop med maltbädden, som resulterade i en klar vört men och också en för snabb genomrinning av lakvattnet.

2019-05-08 Dumpar jäst från botten av fermentasaurusen och gör en hydrometermätning; 1.017. Justerar torrhumlingen något med tanke på att det blir en betydligt svagare öl än planerat. Torrhumlar med 7gr/L, vilket kanske också kan vara för mycket om man läser den här artikeln.

150gr humle åkte ner i jäskärlet efter att jag dumpat lite jäst från botten av jäskärlet.

2019-05-10 Trycksätter jäskärlet till 0.8 bar för att få ner humletäcket ner i kärlet.

2019-05-11 Sänker temperaturen till lägsta möjlig på jäskylen för att kallkrasha. Behåller samma tryck på kolsyran.

2019-05-12 Kallkrashar och fatar. FG:1.015.

2019-05-29 Utvärdering

Flytt av öl från jäskärl till fat med hjälp av kolsyra och övertrycksventil på fatet.
FG:1.015
Provsmakning direkt från jäskärlet. Noll humlebränna eller humlegräs. Bara juice.

Publicerat den Lämna en kommentar på Lifter hops – Förhöjningshumle

När jag var ny som hembryggare spanade jag likt många andra på forum och bloggar efter recept på humlig IPA. Som så många andra utgick jag från kommersiell öl som fick höga betyg på ratebeer och som hembryggare framgångsrikt lyckats klona. I ett avsnitt av Can you brew it pratar Jamil Zainasheff och Mike McDole om Kern Rivers Citra Double IPA, en öl som då lyftes till skyarna, och hur man kan gå tillväga för att brygga en liknande öl hemma. Jag har aldrig druckit ölen själv men den verkade enligt all utsago vara något uppåt väggarna. Jag kan idag förhålla mig till detta på ett något mer avslappnat sätt, men när jag läste, lyssnade och även såg utvärderingar av denna öl på youtube upplevde jag att det nästan fanns något magiskt över denna bryggd. Aldrig tidigare hade det bryggts en öl som smakade så mycket av det goda och frågan var nu hur man gick tillväga för att brygga denna öl på egen hand? I avsnittet pratar de även med bryggmästaren på Kern River om hur han tänkt kring bryggningen av ölen. Han nämnde då något intressant som jag inte stött på sedan dess och som också är temat för detta blogginlägg; nämligen humlens förmåga att interagera med varandra och lyfta fram smakkomponenter. Det har gått några år sedan jag lyssnade på detta avsnitt och det blev heller inte av att jag bryggde min egen klon av ölen, troligtvis eftersom jag inte kunde få tag på alla ingredienser, även om just humlesorten citra varit ständigt återkommande i all min humliga öl.

Härom veckan började jag lyssna på podden Hop & Brew School vars koncept är att professionella bryggare och branschfolk pratar om den senaste kunskapen inom ölbryggning. Avsnitten har hittills fokuserat på humle och i avsnitt två pratar Nick Zeigler, fd professionell bryggare och numera "Director of Technical Solutions" på Yakima Chief Hops, om humleval och kombinationer för att framhäva vissa smaker. Det är under andra halvan av detta inlägg som han lyfter och utvecklar samma tanke som nämndes i Can you brew it-avsnittet från 2012; att olika humlesorter samspelar med varandra och då lyfter smaker som de på egen hand, eller i kombination med annan humle, inte klarar av. En del humlesorter är bättre på detta än andra. Dessa humlesorter kallar han för "lifter hops", som jag översatt till förhöjningshumle. En humle vars huvudsyfte är att lyfta fram smaken hos andra humlesorter, en katalysatorhumle skulle man kunna säga.

När vi luktar på humle, frukt, blommor eller egentligen vad som helst som avger aromer, så finns det kemiska namn och beteckningar för dessa ting. Man pratar om oljor och kemiska beteckningar som lätt flyger över ens huvud; linalool, geraniol, myrcene mm. Zeigler pratar om dessa och hur olika humlesorters olika beståndsdelar i samspel med varandra bildar dofter och aromer på ett sätt som man inte vetat om tidigare. På Yakima Chief Hops arbetar man för att öka förståelsen för detta på en ganska "molekylär" nivå. För att förenkla detta ger jag nu ett exempel på hur jag brukar tänka när jag ska sätta ihop en humlekombination till en pale ale eller IPA, och hur detta inte är riktigt rätt väg att gå, om man ska tillämpa det som Zeigler hävdar.

Jag börjar alltid med att bestämma hur hög IBU-nivå jag ska ha så att denna samspelar med den totala alkoholnivån, ibland använder jag mig även av denna graf för riktlinjer. Jag väljer sedan en humlesort som jag tycker ger mig rätt sorts beska och planerar att tillsätta denna som en bittergiva vid 60-minuter, om det nu är en sådan öl jag vill brygga. Sedan börjar jag fundera på vilka humlesmaker jag vill ha i min öl. Kanske kommer jag fram till att jag vill brygga en riktigt fruktig öl med mycket smak av citrus, mango, passionsfrukt och ananas, eller en allmän dusch av tropisk frukt. Jag väljer då:

  • Citra - beskrivs som fruktig med övervikt på citrus. Även grapefrukt och passionsfrukt.
  • Galaxy - Citrus och passionsfrukt.
  • Ekuanot - Citrus, tropisk frukt, citron, lime, papaya mm.

Jag tänker då att dessa humleval borde kunna bidra med en allmän tropisk fruktighet som eventuellt drar åt det håll jag önskar, och jag vill nog hävda att i stort sett alla bryggare tänker i samma banor som mig. Hur jag använder dessa humlesorter går vi inte in på, men man kan anta att jag bör pytsa i dessa sent i koket eller under whirlpool/hop stand, samt även en eller flera doser torrhumle.

Detta sätt att arbeta med humleval är dock inte förenligt med det som Zeigler och Yakima Chief Hops kommit fram till. Kombinationen ovan kan mycket väl blir lyckad, men det är inte säkert att det är det mest effektiva sättet att lyfta fram tropisk frukt, ananas, passionsfrukt mm. För att återkomma till exemplet med Kern Rivers Citra Double IPA så pratar huvudbryggaren om att humlesorten Nugget, som beskrivs som blommig, träig och kryddig, som en humlesort som har förmågan att lyfta de tropiska arom och smakegenskaperna hos humlesorten citra, som citra inte skulle klara på egen hand. Nugget är inte en humlesort jag skulle använda mig av för att lyfta fram tropiskt frukt. Blommig, träig och kryddig? Där finns alltså en teori om att Nugget är en såkallad "lifter hop", förhöjningshumle. Alltså:

  • Tropisk humle + tropisk humle + tropisk humle = Tropisk humle humlebomb? Ja, troligtvis borde man landa där någonstans. Men det är alltså inte den effektivaste metoden att uppnå detta.

Utan istället:

  • Tropisk humle + blommig, träig, kryddig humle = Tropisk humlebom? Ja.

Just kombinationen ovan har jag inte belägg för, utan de får i detta fall tjäna som ett exempel på hur teorin fungerar. Eller kan man kalla det för fakta? Detta gör hela bryggandet av humlig öl som pale ale och ipa något mer komplicerad än vad man tidigare trott. Och eftersom det inte finns nog med information om vilka humlesorter man ska kombinera för att dess beståndsdelar ska samverka och lyfta vissa arom- och smakkomponenter, antar jag att man får fortsätta att prova sig fram till de kombinationer man själv tycker om.

Zeigler nämner mosaic som en humlesort som en typisk "lifter hops", eller förhöjningshumle, som han alltid använder sig av när han vill lyfta vissa fruktiga, "juiciga" humlesorter som citra och ekuanot. Han nämner så lite som 5% av den totala humlemängden som tillräcklig för att de olika oljorna och beståndsdelarna i mosaic ska kunna lyfta andra humlesorter till höga nivåer.

Detta är något som jag blir väldigt nyfiken på att prova själv. Jag tror också att detta är en stor del av hur bryggerier som är duktiga på "juiciga" ipor i New England-stil arbetar. Många, inklusive mig själv, har länge fokuserat på senare givor och torrhumling under aktiv jäsning, vilket också KAN vara en viktig faktor för att framhäva önskade humlesmaker. Men i ett annat avsnitt i samma podcast pratar de om hur jästen faktiskt skadar humlen och istället binder alfasyror på ett icke önskvärt sätt. Vi vet än så länge väldigt lite om detta, men om man jämför vad man visste 2012 med vad humleodlare arbetar med nu, så har vi kommit en bit på vägen. I nästa pale ale kommer jag prova konceptet med förhöjningshumle i kombination med redan för mig bekanta humlesorter. Är man intresserad av detta är mitt förslag att man tar sin senaste ipa eller pale ale, brygger exakt samma öl men tillsätter 5% mosaic i de senare givorna. Troligtvis är detta inte nyckeln till en garanterad framgång, men kanske ett steg på vägen framåt.

Publicerat den Lämna en kommentar på Avsmakning: Fyrvaktarens IPA v.3

Mäsk-Ph: 5.4
Serverings-Ph: 4.6

Utseende

Spot on. Det är precis denna ljusa och inbjudande grumlighet som jag önskar. Det flyter inte omkring en massa partiklar i ölet, utan den är helt enkelt bara disig. Påminner om en ljusare juice. Bilden längst ner är mest överensstämmande.

Doft

Citrustoner med ett svagt bidrag av stenfrukt, även en viss antydan till tropiska frukter.

Smak

Beskan är betydligt mildare än vad jag förväntade mig av 75 IBU. Den finns där initialt men den är inte så framträdande som den brukar i IPA. Man kan beskriva den som mjukare.

Citrus dominerar likt doften även smaken vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att den är bryggd med tre citrus-liknande humlesorter. Väldigt lättdrucken. Är utmärkt till lite saltare mat då den slinker ner förädiskt snabbt. Mosaic-humlen håller jag på att lära mig om, men smakerna av Amarillo och Simcoe tycker jag mig känna igen. Simcoe-humlen tycker jag bidrar med en vass citruston medan amarillon blir mer blommig/stenfruktig. Att Amarillo-humle ska vara tropisk tycker jag inte riktigt stämmer. Vissa gånger tycker jag den bidragit med lakris.

Kropp

Lätt till mediumlätt kropp. Absolut inget maltigt med denna öl även om den känns mjuk och oväntat fyllig i munnen. Havren gör sitt.

Ändringar för eventuell ombryggning

Förväntade mig en betydligt beskare öl än detta, vilket absolut inte behöver vara något dåligt. Tvärt om så vill jag att dessa NE-ipor ska ha en mjukare beska som inte är lika bitande. Jag vill dock fortfarande förstå att jag dricker en IPA, så eventuellt kan jag tänka mig att öka bittergivan något. Hade jag velat dricka denna en varm dag i solen så hade jag varit väldigt nöjd.

En utmaning med denna typen av öl, då det är tredje gången jag brygger den i olika format, är att kombinera jäst och humle. Jag hade önskat en större smakportion av tropiska frukter, vilket får mig att snegla åt conan-jästen som är expert på att lämna sådanna estrar bakom sig. Dock anser jag den svårjobbad. Eftersom denna jäste ut fint kan det bli en eventuell modifiering av humlen. Mosaic tycker jag är spännande, så den kan jag tänka mig att behålla i kombination med Citra. Saken är den att jag i slutet av sommaren bryggde en NE-IPA med just Citra och Mosaic tillsammans med conan-jästen, och den visade sig bete sig något märkligt. Den stannade upp i fyra dager, för att sedan sätta igång igen i sekundärt kärl. Har även läst att denna fungerar bäst efter en andra och tredje generation, samt att den är rätt dyr (119:-), så jag kommer hålla mig till Wyeast London Ale III. Kommer eventuellt ändra i torrhumlingsschemat och lägga till en extra sats i det primära kärlet, något jag gjort flera gånger tidigare. Anledningen till att jag inte gjorde det denna gång var att det provades på vid nyss nämnda tillfälle och då upplevde jag slutresultatet som något jolmig och söt, vilket jag dock tror till största del berodde på malten då ölen blev väldigt mörk.

Sammanfattningsvis önskar jag mer tropiskt frukt, lite ökad beska, samt kanske lite mer maltsötma. Önskar man sig en cross-over mellan New England och västkust, tror jag denna kan vara omtyckt.