Gå till innehåll

Det är inte bara Braumeistern som kan producera kristallklar vört.

New England Pale Ale och Saison är de två ölstilar som börjat utkristallisera sig som mina favoriter att brygga, och med andra ord dricka. Saisonen är mer ett livsprojekt som jag tar på lite för stort allvar, medan Pale Ale-bryggningen är något mer avslappnad. Kanske för att det är kortare bryggdag och färre moment att förbättra fram till ölen hamnar i glas, men kanske mest för att jag spikat maltnotan och nu kan fokusera på olika humlekombinationer, vilket kanske är det roligaste med hembryggning.

Istället för att brygga en ny sats av Moody, som var en dundersuccé om jag får vara lite självgod, ville jag använda samma maltnota och jäst för att prova en ny humlekombination. Jag kommer behålla Mosaic som en liten lifter, men annars har jag alltid tyckt att Ekunaot verkat spännande. Jag har bryggt med den humlesorten förr, dock innan bloggens levnadstid och då hette den fortfarande Equinox, men jag har inget minne av vad jag tyckte om den. I samma avsnitt av Hop & Brew School där de lyfter fram hela konceptet med förhöjningshumle nämns Ekuanot som en humle med mycket goda "tropisk frukt"-egenskaper, vilket är en humlebeskrivning jag uppskattar i mina Pale Ales.

En humlesort som varit svår att få tag på på grund av dess mycket goda rykte och därmed snabba åtgång bland bryggare av fruktig Pale Ale och IPA är den sydafrikanska humlesorten Southern Passion. I samma sväng som jag letade efter en ny bitterhumle till mina saisons hittade jag även denna, så jag passade på att klicka med två paket. Den beskrivs ha karaktär av passionsfrukt, guava, råda bär, melon, ringblommor och grapefrukt. Kan det bli annat än ännu en succé?


Stil: Amerikansk Pale Ale - New England
Bryggmetod: Grainfather flödeslakning
Beräknat EBC/SRM: 10/5
Beräknat IBU:
65 (enligt Grainfathers bryggprogram)
Beräknat OG: 1.057
OG: 1.058
FG: 1.017
ABV: 5.4%
Koktid:
60min
Effektivitet:
76% (mash)
Mängd till jäskärl:
23L (Beräknat 23)


Total mängd vatten: 32,7L
Mäskvatten:
19,4L
Lakvatten: 13,3L


Dagens maltkrosskompanjon, som tyckte det var spännande i dryga 45 sekunder.

Maltnota (%) (Färg i lovibond)
46% Maris Otter Extra Pale (Crisp) 2L
20% Munich 1 (Weyermann) 8-10L
15% Flaked Torrified Oats (Crisp) 2L
10% Carapils (Weyermann) 2L
5% Laktospulver (Ej inräknat i program för vare sig vattenmängd eller PH)
2% Syramalt (Weyermann) 1.7-3L
Valsmått 1.4mm - dubbelkrossat


Vattenbehandling av mäskvatten
5gr Kalciumsulfat
5gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
6gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 123
Magnecium: 17
Natrium: 16
Klorid: 143
Sulfat: 152


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.25
Mätt mäsk-ph: 5.3
Ph lakvatten:
4.9
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -106


Mäskning
68°C i 60min
75°C i 10min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Humleschema
@30 min whirlpool/hop stand (direkt efter kok)
Totalt 6gr humle/L vört till jäskärl (totalt 138gr).
50% Ekuanot 13.5AA (69gr), 40% Southern Passion 11.2AA (55gr) och 10% Mosaic 12.3AA (14gr).
@Torrhumling i 4 dagar
Totalt 7gr/L
50% Ekuanot (81gr), 40% Southern Passion (64gr) och 10% Mosaic (16gr)


Jäsning

Jäst Imperial Yeast A38 Juice. 2L starter.
Jässchema 20 grader - höjning någon grad mot slutet av jäsning.

Rekommenderad antal jästceller: 323md (1.0 pitch rate)
Beräknad mängd jästceller: Mer än nog.


Brygglogg
2019-07-20 Sätter förkultur
2019-07-23 Bryggdag. Min klart smidigaste bryggdag med Grainfathern hittills, även den snabbaste även om det går att trimma ner tiden ytterligare. Smart nog krossade jag malten utomhus denna gång, vilket innebar att jag slapp massa mjöl inne i bryggrummet. Har även förfinat min metod för att mäta upp vatten. Detta kan ju låta lite analt, men jag har faktiskt inga helt plana ytor inne i bryggrummet plus att volymmarkeringarna i såväl bryggverket som vattenvärmaren inte alls stämmer, men nu har jag lyckats säkerställa en närapå vattentät mätningsmetod. Detta spelar en viss roll i och med att Grainfathers vattenkalkylator rekommenderar nivåer ner på hundradel, även om jag själv nöjer mig med tiondel.

I och med att jag fastnat för metoden med hopstand/whirlpool innebär det också lite extra jobb under bryggdagen. Även om jag fullkomligt avgudar motströmskylaren och nu även lärt mig hantera den via flöde och värmereglering från min vattenkran, så är det bryggdagens jobbigaste stund när den ska desinficeras och den kokande vörten ska pumpas runt. I och med att kylarens vattenutgång inte är nog lång rullar jag försiktigt min bryggbänk närmare diskhon för att kunna leda ut vattnet direkt till avloppet. För ni som varit uppmärksamma på bilder så ser ni att jag har mitt bryggverk och bryggbänk placerade under en fläkt vid ett fönster för att kunna leda ut ånga. Från det fönstret är det dock lite för långt för att kylarens vattenutgång ska nå till avloppet. Första två bryggningarna samlade jag upp allt utgående vatten i mina tomma jäskärl, men det blev tillslut för jobbigt och ledde till flera översvämningar. Därför rullar jag nu bryggbäken närmare diskhon. Detta innebär dock att jag måste stänga av bryggverket för att sedan starta upp det i ett annat eluttag, vilket gör att jag tappar några minuter. Min procedur är dock att pausa koktiden, flytta bryggverket, koppla på kylaren och wortometern, flytta bryggverkets termometer och sedan pumpa igenom den varma vörten. Lite bökigt.

Detta var första bryggningen då jag använde falskbotten till bryggverket och jag kommer aldrig brygga utan den igen. Det vanliga filtret var också påkopplat som vanligt. Detta resulterade i mindre fastbrända rester i botten av bryggverket, vilket gjorde städningen smidigare. Största pluset var dock att all humle samlades ovanför filtret, men mot botten på falskbotten, som vilar strax ovanför, vilket innebär att flytten av vört till jäskärl gick betydligt snabbare än vanligt samt att man får ut mer vört eftersom vörten rinner igenom falskbotten och humleresterna filtreras bort ovanför utgången, istället för på samma nivå som tidigare. Rekommenderar varmt ni som brygger med Grainfather att skaffa detta tillbehör. Var dock försiktig om ni använder whirlpool-paddeln eftersom den lätt kan rubba falskbotten om man trycker på med för mycket fart i skruvdragaren och sänker ner paddeln för nära botten.

Även nöjd med att äntligen lyckas pricka in beräknad OG någorlunda vilket gör att jag från och med nu kan brygga i iallafall denna maltnota och humlemängd med beräknat resultat.

2019-08-01 Skruvar på trycksatsen och fyller med lätt tryck samtidigt som jag dumpar jästen. Torrhumlar enligt ovan och trycksätter för att låta humlen vandra genom kärlet, för att sedan släppa på trycket. SG-mätning var rätt grumlig då jag tog från bottensatsen och jag var något stressad vid mätningen, men den låg något högt, 1.018-1.020. Tror dock humlen kommer sänka SG något.

2019-08-05 Skruvar upp trycket till 0.8 bar och kallkrashar. Har under de dagar som torrhumlingen pågått gått och lättat på trycket, ca. två gånger per dag och noterat att kärlet ganska snabbt fylls upp med kolsyra. Har legat runt 0.2-0.4 bar. Troligtvis kom jäsningens sluttamp igång igen efter all humle.

2019-08-06 FG: 1.017. Flytt till fat och trycksätter öl till 0.6 bar.

Denna ölen var andra bryggningen på Grainfather vilket resulterade i ett betydligt sämre utbyte än vad jag tog med mig från den första bryggningen. I efterhand är det inget märkligt med det och som jag skrivit om tidigare är det för mig som hembryggare inte viktigt att få ut så hög effektivitet som möjligt när jag brygger. Jag har lämnat manuell satslösning bakom mig av en anledning och det är nu dags att börja anpassa sig efter det. För mig är det betydligt viktigare att ha en så smärtfri bryggdag som möjligt och innebär det en viss förlust av effektivitet, som man kan kompensera upp med lite mer malt, är jag beredd att göra den uppoffringen.

När man brygger med bryggverk eller system med automatiserad cirkulation så kommer effektiviteten till stor del påverkas av själva flödet under mäskningen. Önskvärt är att vörten som cirkuleras från botten av bryggverket, eller mäskkärlet, får ett jämt flöde genom maltbädden och inte t.ex. lägger sig på en sida eller tar en och samma väg genom maltbädden. Då lämnar man en del socker bakom sig vilket påverkar effektiviteten negativt. Det man kan göra för att undvika detta är att röra om i malten några gånger under mäskningen. Men det är just detta som jag är villig att kompromissa med i dagsläget. Jag kommer fortsätta att mäska in och lägga 5 minuter på att röra om i maltbädden, kontrollera så att flödet genom maltbädden känns någorlunda jämt och sedan låta det cirkulera av sig själv utan vidare inverkan. Det jag vill poängtera är dock vikten av att man har samma rutiner vid varje bryggning så att inte effektiviteten svajar. Här kanske många rynkar på näsan och tycker att det minsann inte spelar så stor roll, men det gör det för mig. Jag vill ha så stor kontroll som möjligt på hur stark ölen ska bli eftersom procentsatsen också påverkar hur mycket humle som ska tillsättas. En enkel väg runt detta är att skaffa sig en refraktometer och ta ett sockervärde på vörten efter mäskningen så att man kan justera därefter. Dock har jag inga planer på att skaffa mig en sådan. Med en förutsägbar effektivitet blir det lättare att planera sina bryggningar och med tanke på alla de timmar man lägger ner på planering och bryggning, och de pengar det kostar blir det bra mycket roligare och lustfyllt ifall jag känner att jag har någorlunda kontroll på slutresultatet. Nåväl, rutiner, rutiner, rutiner... Men dessa behöver alltså inte innebära mer arbete utan i mitt fall handlar det om mindre arbete men med mer precis repeterbarhet.

Ölen i sig var tänkt att bli en pale ale, en ölstil som jag föredrar över IPA. Nu när ölen är färdig skulle jag i sann Omnipollo-anda kunna kalla den för en New England Session Pale Ale. Eller vänta nu. Det är laktos i den... New England Session Milkshake Pale Ale. Bara den beskrivningen skulle få varannan Södermalsmbo att plocka fram plånboken. Nytt för denna öl var att all humle på den varma sidan tillsattes efter koket i Whirlpool/hop stand, något som jag kommer fortsätta göra. Det blev även premiärjäsning på fermentausaurusen där andra halvan av torrhumlingen skedde under tryck samt att ölen fick en förhoppningsvis syrefri flytt med hjälp av tryckkitet från toppen av jäskärlet till ett någorlunda syrefritt fat.

Utseende
Som båda bilderna antyder så ser ölen ut som en modern hipster-IPA. Grumlig, men utan några trista kringflytande partiklar. Minimalt med skumtäcke som har sin förklaring i att den är kolsyresatt till endast 0.6 bar för att ge ett mjukare intryck.

Doft
Känner mig som en gammal grammofonskiva när jag skriver det, men det är i vanlig ordning med dessa humlesorter tropisk frukt med ananas som den mest utstickande frukten. Tack Vic Secret för det. En lätt och mjuk jästdoft följer inledningsvis med, vilket kan vara lite trevligt och ge en känsla av att det är något färskt man har i glaset.

Smak och munkänsla
Munkänslan påminner om att hälla ett glas juice i munnen. Otroligt mjuk och rund för sina ynka 4.2%. Beskan ligger på en nästan perfekt nivå med tanke på alkoholprocenten och är mjuk och försiktig, precis som jag vill ha det. De dominerande smakerna är ananas, citrus och apelsin och det är givetvis humle rakt igenom. Här har jag träffat rätt med både mängd humle i Whirlpool, val av jäst, kolsyrenivå och maltnota. Önskvärt är att skruva upp alkoholprocenten något till 5.5%, men utan att förändra särskilt mycket. Beskan ligger precis rätt på 4.2% och självklart skulle kan kunna öka på den något till en starkare öl, men inte nödvändigtvis. Mängden torrhumle skrev jag också om i bryggdagsinlägget och även där måste jag påstå att jag hittat en sweetspot på 7gr/L. Ytterligare en komponent att lyfta fram var val av humle. Bashumlen för denna öl har tidigare varit Citra och Vic Secret, men efter att ha adderat en liten mängd Mosaic som "förhöjningshumle" har det resulterat i att den dels smakar ännu mer tropisk frukt där smaker ligger kvar längre i munnen, men också med ett annat djup.

Med denna öl som bas kan jag nu bygga vidare mina humliga pale ales eftersom jag är helnöjd med val av jäst (Imperial Yeast Juice) samt maltnotan. Jag ser ingen som helst anledning till att ändra något förutom att skruva upp procenten något, vilket kommer lösa sig av sig själv när jag får några fler bryggningar med Grainfathern under bältet. Tycker även det är värt skriva några rader om just maltnotan och att den blir viktigare i och med att akoholprocenten blir lägre. Ölen behöver betydligt mer än en basmalt för att munkänslan ska möta upp beskan, humlesmakerna och en lägre %. Ska man brygga sig en dubbel IPA på 8% ser jag det nog mer som en fördel att använda så mycket basmalt som möjligt eftersom det då, för mig, blir viktigt med en någorlunda lätt och torr finish. Ska ölen ner åt 5% vill jag istället ha lite munkänsla för att det inte ska kännas för vattnigt och då gör carapils, munich, havre och i detta fall lite laktospulver stor skillnad på slutprodukten. Detta är utan tvekan bland de tre bästa ölen jag har bryggt och varje gång jag dricker den blir jag inspirerad att brygga en ny öl på samma maltnota, men med helt nya humlekombinationer, eftersom jag helt uppriktigt känner att maltnotan, jästen och humlemängder ligger precis där jag vill.

Efter att ha varit någorlunda flitig med uppdateringar på bloggen i några månader kommer det nu dröja lite till nästa inlägg då det sker en del saker på husfronten samt en kort visit till Spanien står för dörren.