Gå till innehåll

Etikett: wyeast

Publicerat den Lämna en kommentar på Husets Saison och en belgisk avkomma

Då var det dags för ännu en split-batch i hembryggeriet. Ena halvan blir ännu en version av husets Saison där jag kommer återanvända mycket från den förra bryggningen i form av semi-öppen jäsning utan vattenlås i en svalare temperatur samt 3726 från Wyeast. Jag vill prova samma enkla humlekombo som i min pilsner eftersom jag tycker den fick en humlekaraktär som jag tror skulle passa bra i säsongen, så det blir 100% Perle denna gång. I föregående blogginlägg skrev jag om klarning med hjälp av Spindasol B, som jag beställde från Maltmagnus, som jag nu kommer prova för första gången på den varma sidan av bryggningen. Jag väntar någon bryggning med att använda det i jästtanken eftersom jag vill se vilket resultat det ger på endast den varma sidan först. Eftersom Spindasol endast gick att få tag på från just MM så passade jag även på att beställa lite av den specialmalt som passas Saison bäst, nämligen dinkelmalt (spelt). Denna får ersätta vetemalten denna gång, samt att jag skruva om lite i maltnotan i övrigt. Men det kommer inte bjuda på några större överraskningar i slutresultatet.

Den andra halvan kommer jag jäsa med Orval-jästen, vilket kommer resultera i en starkare version av min belgiska pale ale Stolle, som egentligen är en öl jag vill ha i ett betydligt svagare utförande. Dock var det nu lite för länge sedan jag bryggde med WLP510 och jag ville se om även denna öl i ett starkare utförande kan röra sig i Saisonland eller om det blir något annat.

En annan sak som jag funderat på är fastbränningarna i botten på mitt bryggverk. Oftast ställer de inte till det under koket. Men när jag väl diskar och skrubbar bort bottenytan närmast elementen så funderar jag på hur det egentligen påverkar smaken när maltrester bränner fast på botten. För att försöka undvika detta kommer jag, med hjälp av pumpen, att flytta den färdigmäskade vörten till en patinagryta med lauterhelix, rengöra botten på bryggverket så fort som möjligt, försiktigt återföra vörten till bryggverket med hjälp av slang, för att sedan dra igång koket. Lite extra arbete med något jag funderat på att test ett tag, och nu är det dags. Jag siktar på att få en så pass klar vört som möjligt under mäskningen med bryggverket, men eventuella rester kommer förhoppningsvis också silas bort av lauterhelixen i patinagrytan. Eftersom jag också använder mig av slang och tyngdlagen kommer jag troligtvis inte hinna introducerar särskilt mycket syre till vörten innan kok.

Namn: Phare XV och Storstolle
Stil: Saison och belgisk pale ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 63%
Beräknad mängd till jäskärl: 16L
Mängd till jäskärl: 9+5 = 14 liter (note to self. bryggverket klarar en liter till under mäsk)
Beräknat SRM/EBC: 4/8
Beräknat OG: 1.056
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 45
OG: 1.051
FG: 1.007 på båda
ABV: 5.8 % på båda

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
80% Weyermann Barke pilsnermalt (~2 lovibond)
10% Castle Spelt (~2 lovibond)
5% Weyermann rågmalt (~2 lovibond)
4% Weyermann syramalt (~2 lovibond)

Mäskschema
63 grader i 90 minuter
5 min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 45 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 26.3L
Mäskvatten: 26.3L
Lakvatten: -
Mäsk-/lakvattenfördelning: -

Vattenbehandling
7g Kalciumsulfat
6g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 105
Magnecium: 25
Natrium: 6
Klorid: 48
Sulfat: 246

Beräknat mäsk-ph: 5.18
Mätt mäsk-ph: 5.4
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - Perle 8AA - 25 IBU
@20 min - Perle 8AA - 20 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@5min - Spindasol B - 20g/100L = 3.2g till 16L vört

Jäst
Wyeast 3726 och WLP510
Rekommenderad antal jästceller: 166MD
Beräknad mängd jästceller: 325MD per öl

Brygglogg
2022-09-01
Sätter förkulturer.

2022-09-03
Ställde klockan 05:00, alltså en lördag, för att sätta igång. Vatten och malt förberedde jag igår så det var var bara att kliva ner i källaren och mäska in. Bryggdagen (morgonen) löpte på utan problem och det kändes ganska skönt att i och med att bryggningen fortskred bli piggare och piggare, istället för att bli tröttare och tröttare samt mindre motiverad, vilket brukar vara melodin när jag brygger på kvällarna. Att pumpa vörten efter mäskning till patinagrytan gick lätt som en plätt. Eftersom jag inte stegmäskat så höll värmeelementen i botten på bryggverket sig lugna under mäskningen och det var inget som bränt fast när jag rengjorde. En viss yta fanns dock på botten, men denna var mycket enkel att skrubba bort. Glasklart är att det blir en hel del maltmjöl kvar i botten trots att pumpen jobbar nedifrån och upp. Att få bort detta gör gott både för att undvika fastbränning under koket samt att borttagandet ger en renare vört. Efter rengörningen av botten på bryggverket var det bara att koppla på en slang till patinagrytan och leda ner denna till botten av bryggverket, öppna ventilen och låta lauterhelixen filtera bort ytterligare maltrester som följt med pumpen. Jag rör om i vörten med ca. 45 minuter kvar av mäskning och trots ytterligare 45 minuter filtrering så fick jag inte en särskilt klar vört. Så fick det bli denna gång. Jag skulle kunna lägga mer fokus på min krossning av malten. T.ex. så är ett tydligt förbättringsområde individuell krossning av olika maltsorter. Vete-/dinkelmalt är t.ex. mindre än pilsnermalten, vilket gör att inte alla korn krossas. Sedan blir vissa kornsorter för välkrossade, vilket leder till dessa maltrester som jag nu försöker bli av med. Återföringen av vörten till bryggverket gick fint och så fort botten börjat fyllas så kunde jag höja elementen till kokeffekt. I och med att det blev en del maltrester kvar från mäskningen i bryggverket, samt efter filtreringen i patingrytan, så fick en del vört gå till spillo. Om detta leder till minskad fastbränning, renare vört, förhoppningsvis stabilare smakutveckling och hållbarhet på ölet så är jag beredd att gå med på en lite större förlust av vört. Det är bara att öka på den beräknade volymen i bryggprogrammet. Allt detta blir i slutändan en avvägning av vad man tycker känns rimligt att göra. Det är inte troligt att jag kommer ägna mig åt denna extra filtreringsprocedur till all öl jag brygger. Men när det gäller Saison som jag hela tiden försöker förfina, så känns detta i dagsläget rimligt, medan stegmäskningens tidsaddering å andra sidan, inte känns rimligt just nu. När man fokuserar på dessa bryggtekniska detaljer blir det dock ganska uppenbart hur bristfälliga dessa enkärlssystem blir. Jag förstod ganska länge inte poängen med trekärlssystem som sköttes antingen med hjälp av tyngdlagen och avancerade svettsställningar eller pumpar. Dessa är dock överlägsna när det gäller att producera vört fri från fetter, proteiner och andra syrereducerande beståndsdelar.

2022-09-08
Efter 5 dagars jäsning:
SG på WLP510 = 1.014
SG på 3726 = 1.011
Höjer från 18 grader till 20 för att hjälpa med de sista pinnarna. Eftersom det bara blev ynka 5 liter till orvaljästen (510) så är det ganska troligt att denna redan nått FG. Senaste gången jag bryggde med denna jäst blev FG just 1.014. Kommer troligtvis flytta detta jäskärl till kylen under helgen för kallkrashning medan 3726:an får tugga vidare eftersom denna brukar behöva några dagar på sig för att tugga i sig de sista pinnar ner till ett FG runt 1.007.

2022-09-11
SG på WLP510 = 1.009
SG på 3726 = 1.009
510:an verkar jobbar vidare trots allt. Den blir således kvar i jäskammaren tillsammans med 3726:an.

2022-09-14
FG landar märkligt nog på 1.007 på båda ölen. Kallkrashar.

2022-09-17
Buteljerar båda ölen. Denna gång utan någon champagnejäs utan bara sockerlag. Endast på 75:or.

Överföring till kittel med lauterhelix efter avklarad mäskning.

Syns kanske inte så väl, men i botten av bryggverket låg det maltmjöl till ett halvt brödbak.

En hel del kvarlämningar i kitteln efter återföring till rengjort bryggverk. Syns speciellt närmast utloppet av helixen.

Publicerat den Lämna en kommentar på North Country Mild

För ungefär ett år sedan bryggde jag en porter i session-stil som blev en av bättre brygder under hela min hembryggarkarriär. Det där magiska skedde, när man lyckas med en ny öl på första försöket. Sedan dessa har jag varit sugen på att brygga en öl med samma jäst som då, Wyeast 1968. Det var i planeringen av att brygga med denna jäst igen som tanken på denna bryggning föddes. Jag har en vis förkärlek till alkoholsvag brittisk öl, även om mina erfarenheter är minst sagt begränsade. Trots min brist på erfarenhet så ville jag prova att brygga något som ska kunna drickas i en pint, låg i kolsyra, låg i alkoholstyrka men med maltig kropp. För att göra saker och ting lite mer spännande föll valet på ett öl Mild-kategorin, jag benämner den som en Dark Mild, även om den kanske inte är riktigt så mörk som stilen anser att den ska vara.

Eftersom ölen kommer att landa under 4%-sträcket vill jag göra ett försök att bättra på munkänslan så gott det går. Förutom stilenlig brittisk Maris Otter som basmalt avviker jag därför från rekommendationer och adderar en större del Munich II samt havremalt.

Av de lite mörkare cask-ölen och annan pub-vänlig öl som jag tyckt mycket om har det funnits en lätt och angenäm knäckighet som blir alldeles utsökt i rätt mängd. Crystalmalt är vanligt förekommande i Milds och kommer att utgöra totalt 8% av maltnotan till detta öl. Ett vanligt förekommande råd gällande Crystal- och karamellmalt är att dela upp den rekommenderade givan i två lika stora delar och använda två olika sorters crystalmalt istället för en, för ökad komplexitet. Så blir det alltså.

Även om tanken på detta öl föddes i önskan att brygga med Fullers-jästen ännu en gång, så blev nyfikenheten på en för mig obeprövad jäst för stor. I samma familj som 1968, men med en lite annorlunda beskrivning föll valet på 1469 från Wyeast, West Yorkshire Ale:
This strain produces ales with a full chewy malt flavor and character, but finishes dry, producing famously balanced beers. Expect moderate nutty and stone-fruit esters. Best used for the production of cask-conditioned bitters, ESB and mild ales. Reliably flocculent, producing bright beer without filtration.

Humlen får hålla sig i bakgrunden denna gång, vilket gör att jag inte kände för att lägga pengar på en brittisk humlevariant, eftersom jag inte hade några i frysen. Givan blir även så pass liten att det var svårt att motivera inköp av en ny förpackning. Kvar i frysen finns ett öppnat paket Hallertauer Trad. som med all säkerhet kommer göra sig väl i denna öl.

Namn: North Country Mild
Stil: Mild - Dark
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 13/26
Beräknat IBU: 17
Beräknat OG: 1.040
OG: 1.039
FG: 1.012
ABV: 3.5
Koktid: 60 min
Effektivitet: 74% (mäsk)
Mängd till jäskärl: 11.3L (11L beräknat)

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
45% Crisp Maris Otter (~2.8L)
27% Weyermann Munich II (~9L)
15% Crisp Naked Oat Malt (~1.5L)
4% Crisp Crystal 240 (~100L)
4% Crisp Crystal 150 (~64L)
3% Crisp Low Colour Chocolate Malt (~200L)

Mäskschema
68 grader i 60 min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 17.8L
Mäskvatten: -
Lakvatten: -

Vattenbehandling
1g Kalciumsulfat
1g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid
1.3g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 97
Magnecium: 8
Natrium: 8
Klorid: 124
Sulfat: 59

Beräknat mäsk-ph: 5.33
Mätt mäsk-ph: 5.4
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -26
*Rekommenderad resterande alkalinitet:

Humleschema
@60min - Hallertauer Trad 5.1AA - 17.5IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc

Jäst
Wyeast 1469 West Yorkshire Ale i 19 grader, stegning upp till 22 mot slutet.
Rekommenderad antal jästceller: 82MD
Beräknad mängd jästceller: 48MD

Brygglogg
2020-03-02 Bryggdag. Smidig och smärtfri bryggdag. Enda orosmomentet var att jag aldrig gjorde någon förkultur till jästen, som närmar sig 3 månader. Men 11L med ett OG på 1.040 borde ju inte ställa till några jätteproblem hoppas jag.
2020-03-05 Aktiviteten i jäsröret har avtagit. Skruvar upp till 22 grader.
2020-03-09 FG 1.012. Fatar och trycksätter till 0.8bar. Brukar bli en lägre nivå i min öl än vad riktlinjerna säger, därav den lite högre nivån.
2020-03-30 Publicerar utvärdering.

Publicerat den Lämna en kommentar på Phare III – huset saison – evighetsprojektet

Phare III bryggdes den 22:a oktober förra året med en hel förändringar från tidigare versioner. Den innehöll bland annat chitmalt och dinkelmalt, samt något svårfångad humle i form av Groene Bell och Strisselspalt, tillsammans med Celia. Har druckit av denna öl regelbundet sedan två veckor efter buteljering och här kommer nu mina slutgiltiga tankar kring ölet. I skrivande stund har Phare IV stått två veckor på flaska och även den ska snart granskas, men först tar vi tag i version 3.

Det ligger en trevlig och lätt örtighet i skumkronan, som är något för flyktig och med för stora bubblor för att jag ska känna mig nöjd. Mer om detta i ett annat inlägg. Kolsyran är även denna lite låg. Överväga att släppa taget om carb drops, trots att de är så fruktansvärt smidiga att arbeta med. Övrigt är dofterna ganska tillbakadragna. Visst känner man att det är en saison som lurar i glaset, men jag känner inte av särskilt mycket krydda. En lätt blandning av örtig humle och jord. Lovande.

Smakerna träffar verkligen samtidigt i denna öl, dock kort och effektivt. Humlen gör entré samtidigt som alla grundsmaker från jästen. Dock avtar även alla dessa på tok för fort vilket gör att jag upplever att smakerna krockar något. Den örtighet från humlen som jag hoppats på i doften är inte lika påtaglig i smaken, utan där blir humlen mer nobel. Detta får mig att fundera på hur mycket energi man ska lägga på humlesorter i denna typen av öl. Det handlar nog mer om total mängd nobel låg alfa-syre-humle, än just rätt variant. Den klassiska kryddigheten ligger lättsamt där, men den grundsmak som tar mest plats är en lätt spetsig citrussmak som nästan drar åt yuzu. En något mer rundad manlighet än vad jag är van vid, men det har nog med chitmalten att göra. Vill jag verkligen ta min saison åt det här hållet? Tror nog inte det. Större mängd basmalt nästa gång.

Munkänslan ligger som vanligt rätt med denna kombination av jäst (3726 och 566). Torr och lättdrucken. Men... Jag är klart störd av citruskaraktären som jag inte stött på tidigare med denna kombination. Den kommer helt klart från jästen, så mycket kan jag om den hör typen av öl vid det här laget. Detta är anledningen till att redan bryggda Phare IV får en annan kombination av jäst. Att just denna fått citruskaraktär beror troligtvis på att 566:an tagit mer plats än vanligt.

Samtaget en helt okej öl. Bättre än Rustic, som är jäst på samma vört. Dock inte åt den riktning som jag hade hoppats. Förväntade mig mer av de enorma givorna humle, även om jag upplever en liten förbättring. Önskar fortfarande en renare och friskare beska och betydligt mer humlekaraktär genom hela ölen. Jästkombinationen presterade sämre än tidigare, vilket drar ner helheltupplevelse ganska mycket. Phare II var bättre. Väntar med spänning på Phare IV.

2

Publicerat den 2 kommentarer till Decenniets första bryggning

Dags för ännu en bryggning av husets saison, denna gång med en del förändringar. Förra bryggningen resulterade inte i ett öl som tog den riktning jag hoppades på, även om jag tycker den håller ganska hög klass, så därför blir det en del justeringar.

På inrådan av flera mer eller mindre erfarna saison-bryggare på facebook-gruppen Saison, Bière de Garde, & Farmhouse Ale Appreciation Society kommer jag denna gång till största del använda mig av klassiska humlekottar. Jag har strävat efter en mer örtig och grönare påtaglighet från humlen och jag har då letat och funderat på specifika humlesorter. Ett tips jag fått är att så länge man håller sig till mer nobla sorter i kottvariant med en alfasyra under 3%, så spelar det inte lika stor roll vilka sorter man använder. Jag har varit något tveksam till detta men har med tiden mjuknat något då förra versionen av Phare bryggdes med nobla sorter i pelletsform, och den landade inte alls där jag ville i humleprofil. Denna gång blir det Tettnanger i kottform, tillsammans med en liten liten pelletsgiva Magnum vid 60min för att försöka framkalla en lite friskare beska.

Jag har länge hållt mig till benämda husblandning av Wyeast 3726 och White Labs 566. Phare III hade en något fruktigare citruskaraktär är vad jag brukat få, vilket jag misstänker kan ha att göra med samspelet mellan jäst och humle, samt att 566 kanske var den betydligt piggare jästen i blandningen. En annan jästblandning hoppas jag kunna ta ölet åt ett mer rustikt håll och att detta också ska påverka humlen. Sedan några år tillbaka har jag föredragit 3726 (Blaugies) framför Dupont-varianterna (565 och 3724), men jag tänkte nu prova att blanda dessa två.

Maltnotan blir det också en del förändringar med, även om jag hävdar att det är den ingrediensdelen av en saison som man märker minst av när ölet ska drickas. Detta har givetvis att göra med att jag håller mig borta från alla sorters malt som ska bidra med just maltigare smak. Förra bryggningen provade jag både chitmalt och dinkelmalt i något större volymer (15% respektive 30%) då jag hoppades att få en liten annan karaktär än den annars ganska rena maltkaraktären jag brukar ha. Det var svårt att känna någon större skillnad så jag tänkte denna gång prova en mindre giva rågmalt samt skruva ner givorna av chit- och dinkelmalt något då dessa faktiskt känns lite onödiga i större mängd.

För några månader sedan köpte jag ett enklare kit för syresättning som jag inte använt än, men som nu kommer användas. Ska bli intressant att se om det gör någon skillnad i hur jästen agerar.

Namn: Phare IV
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Lakning enligt GF-metod
Beräknat SRM/EBC: 3.5/6.9
Beräknat IBU: 54
Beräknat OG: 1.053
OG: 1.056
FG: 1.011
ABV: 5.9%
Koktid: 90min
Effektivitet: 90% (mäsk)
Mängd till jäskärl: 22L (beräknat 23L)

Total mängd vatten: 33.5L
Mäskvatten: 17L
Lakvatten: 16.5L

Vattenbehandling
10g Kalciumsulfat
8g Magnesiumsulfat
1g Kalciumklorid
1.7g Antioxin

Vattenprofil
Kalcium: 106
Magnecium: 27
Natrium: 11
Klorid: 37
Sulfat: 276

Beräknat mäsk-ph: 5.23
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -
Ph lakvatten: 5.3

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
66% Weyermann Pilsnermalt (~2L)
20% Weyermann Dinkelmalt (~2.5L)
5% Best Maltz Chitmalt (~1.5L)
5% Weyermann Rågmalt (~3L)
4% Weyermann Syramalt (~2L)

Mäskning
45°C i 15min
Långsam höjning till 63°C under ca. 1h
63°C i 30min
68°C i 30min
74°C i 5 min

5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.

Humleschema
@90min - Tettnanger kottar 2.9AA - 40IBU
@60min - Magnum pellets 12.4AA - 10IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@5min - Tettnanger kottar 2.9AA - 5IBU
@0min - Tettnanger kottar 2.9AA - Hälften av 5min givan

Kottar är roligare att titta på i koket än pellets
Syresättning av vört

Jäst
Lika delar 3726 och 3724
26°C första 24h av aktiv jäsning, därefter höjning med 1°C per dag upp till 31°C för att utvänta FG. Sedan långsam sänkning till 26°C.

Aktiv jäsning

Rekommenderad antal jästceller: 304MD
Beräknad mängd jästceller: Ca 380MD

Brygglogg

2020-01-10 Sätter förkultur
2020-01-12 Bryggdag. Jäser denna gång hela satsen i Fermentasaurusen.
2020-01-13 Full aktivitet i jäskärlet 7h efter att jästen tillsats. Även om jag förväntar mig att förkulturen var pigg och redo har jag inte varit med om att det varit denna sortens aktivitet så pass snabbt. Kan syresättningen ha något med detta att göra? Ska undersöka.

2020-01-26 SG: 1.012. Trodde att ölet skulle ha jäst klart efter två veckor, men jag hoppas det kan klättra ner till under 1.010 i alla fall. Ingen katastrof om den stannar på 1.012 men jag hade räknat med ett FG runt 1.006 vid den här tiden. Ger den en vecka till.

2020-02-02 FG:1.011. Oväntat högt FG som jag misstänker beror på mäskschemat, men det behöver nödvändigtvis inte vara dåligt. Flyttar ca 5 liter av ölet till glasdamejeanne för sekundär jäsning i sex månader med Omega Yeasts "All the bretts", som ska innehålla hela sju olika sorters brettanomyces. Detta blir årets version av Chris, min brettade saison. 12 liter flyttas till jäshink för att försiktigt blandas med champagnejäst (Red Star Red Star Premier Blanc), socker och vatten. Beräknad kolsyrenivå 3.0. Buteljeras i blandade flaskor.

2020-05-18 Publicerar utvärdering.

Publicerat den Lämna en kommentar på Omältade sädesslag och blandad jäst

På en bädd av pilsner- och vetemalt. Dinkelflingor (vänster) och rågflingor (höger). Bryggsalt i mitten.

Att brygga saison med nästan 100% pilsnermalt fungerar bra om man använder en jäst som tillför mycket karaktär. Som jag varit inne på tidigare så är detta en maltnota som bland annat Dupont använder sig av. Att detta fungerat någorlunda bra för mig också är dock inget som jag nöjer mig med. Jag har provat att kombinera pilsnermalten med stora mängder (50%) rågmalt och en annan gång vetemalt, vilket inte gett mig riktigt vad jag letar efter. Min målbild just nu är en saison som är torr, friskt, lättdrucken och med en viss struktur i munkänslan tillsammans med klassiska humlesmaker. Just detta med struktur i munkänslan är det som jag denna bryggning riktat in fokus på. Därför tänkte jag denna gång undersöka om omältade sädeslag bidrar med det jag eftersträvar. Vid senaste besöket på matvaruaffären införskaffade jag mig ett paket dinkelgryn och ett paket råggryn. Det som skiljer dessa från dinkelmalt respektive rågmalt är att de inte mältats, utan istället fuktats och valsats (pressats). Omältade gryn (oftast havre) bidrar till betydligt större andel beta-glukos i vörten, vilket enkelt förklarat bidrar till munkänsla.

Om det endast var munkänsla jag var ute efter hade jag använt mig av just havre. Nu var jag dock nyfiken på dinkel och råg. För att komma fram till hur dessa smakar och hur mycket jag ska tillsätta till maltnotan så prövade jag att göra en gröt på de respektive sädesslagen dagen innan bryggningen. Jag blandade helt enkelt gryn med vatten och körde dessa i mikrovågsugnen och smakade av. Råggröten hade som väntat betydligt mer karaktär än dinkelgröten, vilket jag anade från den senaste bryggningen. Djupa, fylliga smaker med kryddig karaktär. Dinkelgröten var anonymare i sin smak, var lenare, mjukare, gräddigare med en viss strävhet. Till maltnotan blev andelen dinkelgryn större då jag har förhoppningar om att dessa ska bidra med den struktur jag söker, samt att jag blev något avskräckt av rågmalten från den förra bryggningen.

För drygt ett år sedan bryggde jag en saison med tre olika jäststammar som efter en längre tid på flaska utvecklades till en intressant öl. Har kvar några flaskor som jag inom kort hoppas på att kunna återbesöka. Nu, ett år senare, har jag skaffat mig en större kunskap om olika saisonjäster och känner mig mer nyfiken på att kombinera två olika stammar. En för tydlig karaktär och en annan för garanterad låg utjäsning, lägre än vad jag tidigare lyckats få ner de mer karaktärsfulla jäststammarna. Det har blivit några bryggningar med wlp565 och WY3724, som något klumpigt ofta anses vara en och samma. Jag tycker mig föredra White Labs version över Wyeasts. Även om båda jästerna producerar smakrik öl, är det något jag inte är riktigt tillags med. Därför tänkte jag denna gång pröva att skruva ner temperaturen något på jäskammaren då det var ett bra tag sedan jag prövade att jäsa saison något svalare.

Huruvida denna teknik med två olika jäster kommer vara framgångsrik eller inte återstår att se, och man kan diskutera när man ska tillsätta de olika jästerna. Eftersom jag är ute efter smak och karaktär från 565 känns det rimligast att tillsätta den först. När jästen kommit igång och arbetat så bildas de tydligast framträdande smakerna redan efter 12h, enligt White Labs. Min initiala tanke var att låta 565 jäsa några dagar, för att sedan tillsätta 3711 för att avsluta jobbet då denna likt Belle saison, BE-134, Napoleon och M29 ska jäsa ut riktigt lågt. Dock har jag spekulerat i att jästen eventuellt kan vara känslig för alkohol, vilket har bildats efter några dagar av aktiv jäsning, vilket kan leda till att man inte får ut önskad effekt av den andra jästen. Jag kommer därför att tillsätta 3711 12h in i den aktiva jäsningen. Risken finns dock att smakkomponenterna från en av jästerna kommer att dominera den andra. Vi får se.

När det gäller humlen är jag någorlunda nöjd med användningen av de  klassiska humlesorterna så jag kommer fortsätta i gamla spår med två varianter av Goldings.

Stil: Saison
Bryggmetod: Satslakning
Beräknat SRM: 3.5
Beräknat IBU: 40
Beräknat OG: 1.052
OG: 1.052
FG: 1.005
ABV: 6.2%
Koktid: 90min
Effektivitet: 73%
Mängd till jäskärl: 10.9L

Total mängd vatten :20L
Mäskvatten: 12 L
Lakvatten: 8L

Maltnota (kg-%)
65% Weyermann Pilsner 1.7L
15% Weyermann Vete 2L
15% Dinkelflingor
5% Rågflingor

Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

4gr Kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
0.5gr Bordssalt
3gr Kalciumklorid
4ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 112
Magnecium: 17
Natrium: 16
Klorid: 98
Sulfat: 178

Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.34
Mätt mäsk-ph: 5.4
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -102
*Rekommenderad resterande alkalinitet: -30-30

Mäskning
64°C i 120 min

Humleschema
@60 min - East Kent Golding 5.4AA - 15 IBU
@60 min - Styrian Golding 2.5AA - 15 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@5 min - East Kent Golding 5.4AA - 5IBU
@5min - Styrian Golding 2.5AA - 5 IBU

Jäsning

Jäst
WLP565 och Wyeast 3711 (3711 tillsätts 12h efter 565)
Jässchema
22c första dagen av aktiv jäsning. Sedan ökning med 1 grad per dag till 27c. Sedan 27c till FG.
Rekommenderad antal jästceller: 141md (+1)
Beräknad mängd jästceller: 170md

FG 1.005

Brygglogg

2018-11-17 Höftade en uppskattad sänkning av effektiviteten med tanke på total mängd gryn i mäsken och träffade rätt OG. Gjorde även en justering i sista sekund på total IBU som jag sänkte något eftersom jag förväntar mig en mer utjäst öl än vanliga 1.008 eller däromkring. Fick ut lite mindre vört än jag tänkt mig, men det var dock mycket låg-alfahumle och gryn som sög åt sig lite extra vätska.

2018-11-28 SG:1.006.

2018-12-05 FG:1.005. Buteljerar i 33cl flaskor med 2 st. carb. drops per flaska. Flaskjäser i 25°C.

2019-03-18 Publicerar utvärdering och jämförelse med Saison Dupont.

*Palmer & Kaminski 2013