Gå till innehåll

 

Utseende

Ovanligt att se en så pass klar (blank) veteöl, trots att jag vid upphällningen är mån om att få med bottensatsen. Gyllengul färg. Mot ljuset så kommer jag att tänka på halm.

Arom

En svag doft av skumbana som dock avtar kraftigt efter att skummet lagt sig. Tycker mig kunna identifiera en svag nyans av päron.

Smak

Smakmässigt skulle jag säga att denna ölen ligger någonstans mellan en veteöl och en ljus ale. Lätt smak av skumbanan och kryddnejlika, men inte alls i den behållning jag är både van vid och önskar. Detta leder även till att den tappar lite av den krämighet jag förknippar med veteöl. 

Den avslutad med en lätt beska som ligger kvar i munnen på ett halvtråkig sätt. Inte överhumlad, men det finns inte något annat som balanserar upp.

Övrigt

Egentligen kan man ställa sig frågan varför man skulle vilja brygga en blank veteöl? Ville jag egentligen det? Nej, men maltmagnus hade inte den vetesort jag önskade inne. Jag identifierar främst två faktorer till att jag inte blev särskilt nöjd med detta öl. För det första kan det ha att göra med just vetesorten (Castle wheat blanc) som jag använde och att denna ger en tunnare maltsmak än vad jag önskar. För det andra så jäste denna i lägre temperatur än vad jag tidigare gjort, något som Brewing classic styles förespråkar. Faktum är att denna öl jäste väldigt nära det gradantal som författarna hävdar ger bästa resultat. Detta kan vara en smaksak men jag vill ha betydligt mer skumbanankaraktär än detta, vilket jag torde få från en högre jästemperatur. Wyeast rekommenderar även att man underpitchar för en tydligare skumbanankaraktär, vilket jag inte gjorde denna gång. Dock har jag nått bättre resultat på den fronten tidigare med ungefär samma pitchmängd.

 

Samma öl sex veckor efter buteljering. Betydlig blankare än bilden ovan som är tagen tre veckor efter buteljering.

Min andra eller möjligtvis tredje hembryggning var en veteöl. Det var nog också den första satsen öl som jag blev någorlunda nöjd med. Om jag inte minns fel blandade jag en halvan av den satsen med hallon, vilket blev mindre lyckat, även om Greg Hughes faktiskt har det som det av sina recept i Home Brew Beer. Enligt min gamla brygglogg så är det 1,5 år sedan jag bryggde en veteöl sist, så nu var det helt enkelt dags.

Precis som med mitt saisonrecept så har jag även ett grundrecept på veteöl som jag nästan aldrig avviker från. 50/50 pilsner och vete. 90-minuters koktid för att reducera DMS från pilsnermalten. En giva humle vid 60 minuter som bör ligga runt 11-15 IBU. Rätt så enkelt. Vanligtvis brukar jag använda Saaz, vilket är mer stilenligt, denna gång blir det dock en återhållsam giva Columbus då jag inte har någon Saaz hemma. Jag kommer även för första gången prova en blankvete från Castle, inte för att jag egentligen vill, men för att det inte fanns något lämpligare hos min leverantör.

Det som gör att veteölen smakar veteöl är, hör och häpna, inte vetemalten. Visst är den obligatorisk för en veteöl, konstigt vore ju annars, men det är jästen som spelar huvudrollen. Jästen ska lämna tydliga smaker av banan och kryddnejlika. Det finns flera olika vägar att gå med torrjäst, amerikansk vetejäst, jäst som producerar äpple- päron och plommonestrar mm. Men för en klassisk veteöl använder jag denna gång en klassisk jäststam från Weihenstephan. Wyeasts hemsida föreslår att man "underpitchar" jästen för att framkalla mer banansmak, medan en "överpitchning" kan leda till att banansmaken kan försvinna. Jästen är tålig för olika temperaturer (17-24 grader), men i Brewing classic styles hävdar författarna att man når bäst resultat genom jäsa i 17 grader. Riktigt så lågt kommer jag inte att kunna gå utan temperaturen i mitt "jäsrum" ligger ganska konstant på 19 grader.

Något som är viktigt att veta om när man jobbar med denna här jäststammen är att man har redigt med tomrum mellan vörten och locket på sitt jäskärl. Annars kan man, som jag har fått erfara, få vört som kryper upp genom jäslåset och ut på golvet. Det är en otroligt aggressiv jäst och Wyeast rekommenderar att man har en tredjedel av jäskärlet till godo. Min erfarenhet är att samma jäststam från andra tillverkare beter sig på samma sätt.

När det gäller vatten så bryggs vete traditionellt med flera olika vattenprofiler. Jag försöker dock förhålla mig till de riktlinjer som presenteras för stilen i Palmer och Kaminskis  Water och håller därför sulfatnivån nästan tre gånger så låg som kloridnivån, detta för att försöka framhäva malt och kropp i en relativt alkoholsvag öl. Mäskar även lite högre av samma ändamål.

 

Klarweizen

Stil: Weissbier
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM: 6
OG: 1.048
FG: 1.012
Beräknat IBU: 12
ABV: 4.7
Startmängd vatten:
17L
Koktid: 90 min
Effektivitet: 77%

Vattenbehandling
3 gr kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 73
Magnecium: 3.6
Natrium: 10
Klorid: 98
Sulfat: 37

Malt
50 % Pilsnermalt (Castle)
50% Wheat blanc (Castle)

Mäskning
 67 grader celcius i 70min

Mäsk-PH
5.4 efter 4ml mjölksyra.

Humleschema
90min koktid
@60 - Columbus - 12 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc

Jäst
Wyeast Weihenstephan weizen 3068 i 19 grader.

Brygglogg
2017-02-19 Bryggdag.
2017-03-06 Buteljering