Gå till innehåll

Slipandet på bryggverkets mäskningskvalitét fortsätter med ny gadget samt att jag nu tror mig har kommit till ett slutgiltigt test av vilken jäst som faktiskt kommer höra till husets Saison för all framtid, eller i alla fall fram till nästa bryggning.

Vi inleder med några rader om varför jag fortsätter att envisas med att slipa på mäskningen. Ska sanningen fram så kommer jag nog aldrig närma mig någon fullvärdig LODO-lösning på mitt bryggande. Det har väl egentligen heller aldrig varit målet, men som jag skrivit tidigare finns det vissa aspekter av LODO-bryggande, eller kanske är det bara sund bryggpraxis, som kan tillämpas. Att maltrester, proteinfällningar och annat "bös" inte följer med i koket är en sådan sak som jag tror gör skillnad för ölets livslängd och smak. Renare smaker som också håller längre tror jag detta kan bidra med. Sedan tycker jag också det gör bryggandet lite roligare när jag har någon aspekt att klura lite på, vilket troligtvis är huvudsyftet. Som ni ser på bilden ovan har jag införskaffat mig en liten pryl från SS-Brewtech som kommer göra återcirkuleringen av vört under mäskning lite smidigare. Syftet med "grenröret" är att sprida vörten bättre och inte enbart cirkulera längs en och samma kant, vilket är fallet med den slang som används till Grainfathers G40. Grenröret i kombination med den specialsydda bryggpåsen ger mig betydligt bättre förutsättningar att nå en renare vört fri från maltrester. Grenröret passar perfekt att koppla direkt på cirkuleringsslangen till bryggverket och kräver ingen vidare modifikation. Bara att koppla på och köra. Återigen bör nämnas att jag troligtvis har större utmaningar med att nå klarare vört med Grainfather G40 på grund av att jag inte lakar utan mäskar med hela vattenmängden från start, vilket leder till att det är en större mängd vätska som ska bli klar då filtreringsbädden blir mindre sett till ratiot mellan vätska och malt.

När det gäller själva receptet och vad som ska bryggas är det dags för ännu en omgång av husets Saison. Det blir att nästintill maxa bryggverket för en lakningsfri bryggning för att sedan dela upp vörten på två jäskärl för att jäsa med två olika jäster. Delvis tycker jag det är roligt att få ut två öl från en och samma bryggning, men jag har heller inget större jäskärl.

Sommarens Saisonbryggning där jag tog flera steg tillbaka med bryggprocessen för att kunna förfina ytterligare gav gott resultat på flera punkter. Dels stämde min teori om att POF+ (positiv) Saisonjäst, vilket de flesta är, kan skapa en riktig fenolbomb om man mäskar in för lågt. Därför blev sommarens Saisonbryggning en enkel mäskning på 65 grader, vilket resulterade i rena och fina smaker utan stora och kletiga fenoler. Jag kommer göra samma sak denna gång då jag vill se hur de olika jästerna presterar mot min standardmaltnota. Ibland är det svårt att bara göra en ändring i taget, men nu så verkar jag kunna lyckas med just det. En annan mycket positiv överraskning från sommarens Saisonbryggning var torrjästen från Lallemand (Farmhouse) som ena halvan av den satsen fick jäsa med. Den bidrog med otroligt balanserade och rena smaker. Jag tycker faktiskt att den ölen blev bättre än den som fick jäsa med WLP566 (Dupont) så jag kommer därför att jäsa en halvan med Lallemandjästen även denna gång. Den kommer dock att ställas mot den Saisonjäst jag använt mig av överlägset flest gånger, Wyeast 3726 (Blaugies). Beroende på hur resultatet av denna bryggning blir och vilken jäst som jag tycker fungerar bäst kommer en av dessa bli den jäst som får tillämpas som husets Saisonjäst. Nästan så att jag hoppas lite extra på torrjästen eftersom det underlättar förberedelsen till bryggningen så pass mycket, samt att den är billigare.

På ingredienssidan så blir några ändringar från sist. Maltnotan kommer likna den jag använt mig av under de senaste åren när det gäller min standardsaison. Inte mycket att resonera kring den, utan det blir lite vetemalt och rågmalt utöver basmalten.

När det gäller humlen har jag dock lite nya idéer jag vill pröva. När jag tänker tillbaka på de anledningar till att jag ganska länge använt mig av en humlesort med kraftigare alfasyra än vad som traditionellt använts, vilket är Godlings eller annan kalssisk humle där AA-nivån brukar ligga mellan 3 och 5, är att jag upplevt att den primära, skarpa och rena beskan inte riktigt kommit fram i ölet. Jag har dock en teori om vad det kan ha berott på, vilket är att ganska många av mina säsonger haft en övervikt av fenoler som dolt beskan något, vilket lett till att jag inte upplevt den som ren och fräsch. Sommarens Saisonbryggning där jag lyckades minimera fenolerna visade också att en lågalfasyrehumle fungerar utmärkt som bitterhumle, vilket självklart är logiskt med tanke på hur välrenommerade Saisonbryggerier gör. Om min teori kring fenoler i den här typen av öl stämmer så skulle det kunna förklara ganska många av de problem jag stött på i många av mina säsonger.


Namn: Phare XVII och Phare XVIII
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
78%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl:
11+9
Beräknat SRM/EBC: 3.7/7.4
Beräknat OG: 1.056
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 40
OG: 1.054
FG: 1.009 (3726) och 1.010 (Lallemand Farmhouse)
ABV: 5.9% (3726) och 5.8% (Lallemand Farmhouse)


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
71.1% Weyermann Barke pilsnermalt (~1.8L)
15.4% Weyermann vetemalt (~1.8L)
7.7% Weyermann rågmalt (~3L)
3.1% Crisp valsat korn (~1.8L)
2.7% Weyermann syramlat (~2.4L)

Mäskschema
65 grader i 80 min
76 grader i 10 min


Total mängd vatten: 37.2L
Mäskvatten:
37.2L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
12g Kalciumsulfat
6g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 120
Magnecium: 18
Natrium: 8
Klorid: 54
Sulfat: 250


Beräknat mäsk-ph: 5.3
Mätt mäsk-ph: 5.5 (dock strulade PH-mätaren en del så ej säker på tillförlitligheten)


Humleschema
@60 min - Styring Goldings Bobek (T-90) - 20 IBU
@30 min - Saaz (kottar) - 10 IBU
@15 min - Styrian Goldings Bobek (kottar) - 10 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - Protafloc
@5 min - Spindasol B


Jäst
Wyeast 3726 (1L förkultur) i ena halvan
Lalllemand Farmhouse torrjäst i andra halvan
22 grader till FG.


Brygglogg
2023-09-01
Sätter förkultur på 3726.

2023-09-03
Bryggdag utan bekymmer, som drog igång strax efter 06:00 på morgonen. Ca 100 minuter mäskning gav inte någon superklar vört, dock noll maltrester vid rengöring av bryggverk i botten eller runt utloppet vid slutet av bryggdagen. Aktivitet i båda vattenlåsen under kvällen.

2023-09-10
SG på Lallemand Farmhouse: 1.011
SG på 3726: 1.012

2023-09-15
Ställer in jäskylen på 4 grader och påbörjar kallkrash.

2023-09-19
Flaskar båda satserna till 3.5 kolsyrevolymer.
FG på Lallemand Farmhouse: 1.010
FG på 3726: 1.009


Dagens val av jäst. Ena halvan med 3726 som det gjordes förkultur på och andra halvan med en ny favorit.


Betydligt bättre kok idag. Har upplevt det som något för klent vid tidigare bryggningar, men idag behöll jag locket på hela vägen till koket drog igång, och då vill jag tror att det höll i sig bättre. Sannolikt inte den enda anledningen, men kanske en...


Ordentlig humlesoppa med både pellets och kottar

Slog Cold IPA igenom nu under sommaren eller blir det ännu en stil som får duka under till den fortsatta häjshystering? Jag tänker att vi ger den lite mer tid och hoppas på att fler bryggerier, ölfantaster och hembryggare tar sig ann stilen. Oavsett hur det går med Cold IPAns kommersiella överlevnad så tänkte jag göra en andra bryggning av stilen där jag vill prova att kombinera en del "modernare" humlingsmetoder med en mer Cold IPA-aktig maltnota och jäsning. Huruvida detta frångår ursprungstanken med vad stilen eftersträvar låter jag vara osagt, men jag förstår om det finns de som anser att så är fallet. Troligt är att denna öl kommer likna mer av en modern IPA än något annat.

Till detta recept kommer jag addera väldigt små mängder av andra maltsorter än bara pilsnermalt bara för att få en smula mer komplexitet i maltsmakerna. Förutom de dryga 85% Barke pilsnermalt blir det små doser av Munich II och Crystal 150, mest bara för att det ska finnas något lite mer än en helt ren basmaltssmak. Förmodligen skrev jag det i inlägget till första receptet att flera verkar vilja addera någon form av majs till sina Cold IPAs, men jag ser i dagsläget ingen poäng med det då lagerjästen, som blir Saflager 34/70 även denna gång, ger en tillräckligt ren karaktär åt ölet som det är. Inget är dock skrivet i sten. En större förändring blir det på humlesidan då jag kommer humla ölet mer som en modern IPA med en bittergiva vid 60 minuter för att sedan spara resten till Hop stand/Whirlpool. Dels vill jag se hur dessa tekniker fungerar för stilen och dels vill jag prova min Whirlpoolarm till bryggverket. Förra receptet hade favoritbitterhumlen Perle vid 60 min, men denna gång blir det Columbus som brukar kunna bidra med en ren och frisk beska, inte helt olik Perle vid en tidig bittergiva. Sedan blir det min favoritkombination av Vic Secret och Citra vid Whirlpool samt torrhumling. Innerst inne tror jag dock att man ska tänka west-coast IPA i humleväg för att få en Cold IPA dit man vill, eller dit jag vill. Mest för att jag tror att de klassiska "talliga" (pine) smakerna flyger bättre tillsammans med en krispigare och lättare öl.

BIAB-in-Grainfather del.2 står det också i rubriken. Vid det förra försöket att inkludera en BIAB-påse i bryggverket (då G30) gick det åt skogen då min gamla och väldigt pålitliga BIAB-påse var för tät. En del i min strävan med mitt nya nya bryggverk är att jag vill kunna använda det utan utan att kompromissa med detaljer som tillverkarna borde ha förutsätt när det tog fram G40. I mitt inlägg om bryggverkets utvecklingsmöjligheter beklagade jag mig ganska mycket åt den nya maltkorgen som släpper igenom maltrester via sina sidohål, vilket ledde till att lättare maltpartiklar som skalrester och annat aldrig fastnar i cirkuleringen och sedan följer med i koket eftersom de flyter runt i utrymmet mellan maltkorgen och bryggverkets yttre vägg. Efter en del funderande och googlande hittade jag en BIAB-tillverkare utanför Chicago som syr BIAB-påsar på beställning och till min stora glädje hade de måtten till G40s maltkorg på sin hemsida vilket gjorde det enkelt att beställa en ny BIAB-påse. För denna Grainfatherpåse använder de ett anpassat tyg på 400 mikron (maskstorlek på tyget) som möjliggör cirkulering av vört som en "vanlig" BIAB-påsen inte gör. Jag hoppas att denna nya påse ska kunna leverera just vad den lovar; att hålla 100% av alla maltpartiklar i maltkorgen samtidigt som man kan cirkulera vörten som vanligt. Vi får se.


Namn: Stone Cold Secret IPA
Stil: Cold IPA
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
85%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L
Mängd till jäskärl:
13.5 L
Beräknat SRM/EBC: 6/12
Beräknat OG: 1.058
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 50
OG: 1.066
FG: 1.015
ABV: 6.7%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
86.7% Weyermann Barke Pilsnermalt (~1.7L)
5.4% Weyermann syramalt (~2L)
5% Weyermann Munich II (~9L)
2.9% Crisp Crystal 150L (~64L)

Mäskschema
60ºC i 20 min
65ºC i 20 min
72ºC i 30 min
76ºC i 10 min


Total mängd vatten: 28L
Mäskvatten:
28L
Lakvatten: -
Förbereder vattnet genom jästätarmetoden. Till en sats på 14 L (3.7 gallon) tillsätter jag 7.4 gram torr bakjäst och 7.4 gram socker kvällen innan. Vattnet har en temperatur på 25 grader.


Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
7g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 94
Magnecium: 27
Natrium: 8
Klorid: 67
Sulfat: 205


Beräknat mäsk-ph: 5.07
Mätt mäsk-ph: 5.1
Mäskjustering: -


Humleschema
@60 min - Columbus - 30 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@5 min - Spindasol B
@Hop Stand/Whirlpool - Totalt 6gr/L. 70% Vic secret och 30% Citra
Torrhumling - 14gr/L - 70% Vic secret och 30% Citra. Delar dock upp torrhumlingen i två doser, alltså 7g/L per torrhumling. Första dosen mot slutet av jäsningen och sista dosen när FG är nått.


Jäst
Saflager 34/70 - 2 paket
Jäsning i 15 grader till FG


Brygglogg
2023-08-04
Bryggdag. Nådde 10 % högre effektivitet än beräknat, vilket också varit en ganska konstant siffra under tidigare bryggningar. Vad denna förändring beror på har jag inte riktigt något svar på. Märkligt är det och lite småstörigt att effektiviteten sticker iväg så pass mycket. 5% hit eller dit kan jag leva med, men 10%? BIAB-påsen fungerade klockrent. Den höll flytande skalrester kvar i maltkorgen samtidigt som den inte påverkade recirkulationen alls. Ett extra plus är också att det blir lite lättare att städa ur maltkorgen när allt redan finns i en påse. Någon riktigt klar vört blev det inte nu heller, vilket ger mig anledning att ta tag i nästa problem, nämligen recirkuleringsslangen och avsaknaden av övre silplåt. Mer om detta i ett kommande inlägg.

2023-08-09
SG efter fem dagar är 1.016. Torrhumlar första dosen på 7g/liter vört i jäskärlet.

2023-08-11
Andra torrhumlingen. Blir alltså en total på 14g/L, vilket egentligen är för mycket. Jag kommer dock kallkrasha under tryck samt tillsätta isinglass så förhoppningsvis får man till en hyfsat klar öl.

2023-08-13
Påbörjar kallkrashningen under tidig eftermiddag. Tillsätter isinglass under kvällskvisten.

2023-08-16
Flytt av fat till öl. FG landar på: 1.015. Tror inte det blir så mycket Cold IPA av denna öl med tanke på relativt högt FG och utseende på ölet när det flyttades till fatet. Men vi får se hur smaken blir.


Den specialsydda BIAB-påsen


Passar bra i maltkorgen. Kanske något för stor?


Inmäskning vid 60 grader med påsen på plats och Patinagrytlocket som mash cap. Locket ligger på plats så länge det inte finns minsta mängd vätska som letar sig ovanpå. Detta är dock något jag bara provar för att se hur det funkar och inget jag vet om jag kommer ha med i min bryggrutin.


Sedan vi skaffade en sous vide och en vakuumförpackare har jag börjat vakuumförpacka humleresterna som blir över.