Gå till innehåll

Etikett: stegmäskning

2

Publicerat den 2 kommentarer till 4VG, fenoler och dess antidot

Mycket har man kvar att lära och mycket kan man tycka att man borde ha koll på. Ändå så blev förra bryggnigen av husets Saison ett riktigt bottennapp. Dels var det en strulig bryggdag eftersom det då nya bryggverket inte var riktigt kompatibelt med husets el, vilket nu åtgärdats, och dels blev ölet inte alls bra. Efter att ha bryggt säsonger fram och tillbaka med hyfsad regelbundenhet i över fem år så kan man tycka att man borde ha koll på saker och ting. Så är det alltså inte riktigt. Å andra sidan så lär man sig alltid något.

Förra satsen av husets Saison delade jag upp på två jäskärl för att tillsätta två jäster (3726 och 3711) som är ganska olika i sin karaktär, vilket jag då tänkte skulle ge mig två lite olika säsonger att avnjuta under sommaren. Resultatet blev dock två öl som var väldigt lika i sin smakkaraktär, där den dominerande smaken var exakt samma i båda ölen. Jag skulle beskriva smaken som mustigt jordig/kryddig och svällande i munnen, med lätta toner av skumbanan. En rustik jordighet har jag egentligen inget emot utan det är tvärtom en karaktär som jag vill ha i en Saison då jag tycker den samspelar väl men en viss mineralig ton, dock inte på ett svällande sätt som nu är fallet. Den mustiga jordigheten/kryddigheten fullkomligt dominerade smaklökarna i båda ölen och bidrog till motatsen av vad Saison i grunden ska vara; torr och lättsam att dricka. Nu blev den istället fyllig, dock utan att vara söt. Det gjorde mig givetvis väldigt frustrerad och tankar som "vet jag ens vad jag håller på med?" dök upp titt som tätt när jag provade ölen med jämna mellanrum.

Felsökningen inleddes. Eftersom jag delade upp ölen mellan två jäster som ska producera två ganska olika öl, fastän de befinner sig inom samma stil, och dessa hade samma dominerande smakkaraktär blev den logiska slutsatsen att det troligtvis har skett något under bryggdagen som triggat igång en och samma bismak under jäsningen. Ölen bryggdes med ett stegmäskningsschema som jag plockat från Phil Markowskis Farmhouse Ales med följande steg:
45°C i 30 min
55°C i 15 min
62°C i 30 min
68°C i 15 min
74°C utmäskning
Stegmäskning finns det mycket att läsa om, men desto mindre finns det skrivet om det jag tror är boven i dramat för min öl; 4-vinylguaiacol (4VG). 4VG är mest förekommande i tysk veteöl och främjas av ferulsyrarast i mäskningen som sker mellan 43-45 grader. Smakerna utvinns från ferulsyraran som sitter i maltskalet samt att "precursors" till 4VG finns i mindre mängd i vetemalt. Smakmässigt beskrivs 4VG som kryddig, skarp, nejlikaliknande eller "medcin". Det är allt annat än lätt att sätta dessa exakta smaker vid provning men jag tror verkligen att min beskrivning av mustig/kryddig jordighet kan vara samma sak. Det känns även logiskt att den gemensamma felsmaken i båda mina öl härleder från något nytt i bryggprocessen som inte funnit med tidigare, och då är stegmäskningen med den låga starten den uppenbara avvikelsen. Ännu en sak som talar starkt för denna teori är att båda jästerna som användes (3711 och 3726) är POF+ (positiva), vilket står för "phenolic off-flavor", som då tillsammans med 4VG kan bidra med tydligt framträdande smaker till ölen. Faktum är att POF+(positiva)-jäster anses vara den största bidragande faktorn till fenoliska smaker i ölet, vilket är rimligt.

Om ovanstående teori stämmer så finns det några slutsater jag kan dra till vidare saisonbryggnig:
- Inte stegmäska på lägre temperaturer för att undvika 4VG när POF+(positiva) jäster används, vilket nästan alla saisonjäster är.
- Minimera eller uteslut vetemalt på bekostnad av munkänsla.

Vetemalt (eller dess släkting dinkel) är en vanlig maltsort i saison och att utesluta den helt och hållet ser jag kanske inte som en nödvändighet, men i kombination med låg inmäskning kan det vara något att beakta i framtiden. Det är även möjligt att det är den dominerande basmalten (pilsner) som står för majoriteten av 4VG under inmäskningen i de lägre temperaturerna, det är svårt att veta och som jag skrev ovan finns det inte mycket skrivet om just detta.

Eftersom jag i skrivande stund vill testa min teori samt att smaklökarna suktar efter saison som inte skriker mustig, svällande krydda och jordighet blir det nu något av en antidotbryggning, ett ord som kanske aldrig använts tidigare. Jag har kört med i stort sett samma maltnota i ganska många bryggningar nu och jag tror även det kan vara värt att ta ett steg tillbaka, "go back to basics", för att se om min annars så inkörda maltnota kan förändras i framtiden. Det blir alltså enbart pilsnermalt för denna bryggning samt en enkel infusionmäskning inom enbart beta- och alfaamlystemperaturer samt två för mig nya jäster i en "split batch".

Namn: Antidot och Simplicité
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 75%
Beräknad mängd till jäskärl: 22L
Mängd till jäskärl: 22L
Beräknat SRM/EBC: 3.5/7
Beräknat OG: 1.055
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 30
OG: 1.052
FG: (566=1.009) + (Farmhouse=1.010)
ABV: (566=6%) + (Farmhouse=5.9%)

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
94% Weyermann Barke Pilsnermalt (~2L)
6% Weyermann syramalt (~1.7L)

Mäskschema
65 grader i 80 min
76 grader i 10 min

Total mängd vatten: 37.1 L
Mäskvatten: 37.1 L
Lakvatten: -
Förbereder vattnet genom jästätarmetoden. Till en sats på 22 L (~6 gallon) tillsätter jag 12 gram torr bakjäst och 12 gram socker. Vattnet har en temperatur på 30 grader.

Vattenbehandling
7g Kalciumsulfat
10g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid
2.7g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 93
Magnecium: 29
Natrium: 8
Klorid: 67
Sulfat: 217

Beräknat mäsk-ph: 5.06
Mätt mäsk-ph: 5.2

Humleschema
@60 min - Styrian Goldings Bobek - 20 IBU (pellets)
@20 min - Saaz - 10 IBU (pellets)
@15 min - White Labs jästnäring
@5 min - Spindasol B

Jäst
En halvan: WLP566 (Next Gen) - Ingen förkultur
Andra halvan: Lallemand Farmhouse
Jäst i 21 grader till FG

Brygglogg
2023-06-14
Bryggdag utan problem.

2023-07-01
Har inte dokumenterat SG-avläsningarna denna gång. Men båda har landat på 1.009 och 1.010. Buteljering.

För första gången provade jag att behandla mitt vatten med socker och jäst för att minimera syret. Varken svårt eller besvärligt, men kanske något meningslöst om man inte kan hålla resten av processen särskild syrefri. Jag upplevde dock mindre skum vid inmäskning.

Den nya maltkvarnen. Långt ifrån en självklar investering för de flesta hembryggare, men otroligt skönt att slippa handjaga. En jämnare krossning får man också.

Testade loket till min gamla patinagryta som mash-cap. Något för liten var den.

Nästan mitt i prick!

2

Publicerat den 2 kommentarer till Saison på chit- och dinkelmalt samt nygammal humle

Det är nu över ett halvår sedan jag bryggde en uppdaterad version av min hus-saison Phare, som sannerligen är ett långtidsprojekt. Första versionen av denna öl bryggdes i november förra året, efter nästan ett år av att ha testat olika saisonjäster. Detta blir tredje bryggningen då halva satsen får den numera benämnda husblandningen av 3726 och 566. Andra halvan kommer jag använda för att pröva en av de sista "rena" saisonjästerna jag ännu inte bryggt med, Imperial Yeast Rustic. Har läst någonstans att detta ska vara samma jästkultur som för just Wyeast 3726 (Blaugies), men beskrivning av jästen får mig att tveka: "This unique yeast can be used in your saison, farmhouse ale, or other Belgian styles where high ester levels are important. Rustic typically produces a lot of bubblegum and juicy aromas that compliment complex maltiness". Låter inte som en renodlad saisonjäst enligt mig men självklart värt att prova. 72-76% förjäsbarhet är också på låga sidan, även om detta bara är ett riktmärke och sällan verkar stämma med just dessa belgiska jäster.

Det blir också en hel del nya moment och ingredienser för denna bryggning. Om vi börjar med receptet så blir basmalten fortsatt Weyermanns pilsnermalt som jag sedvanligt inhandlar på Humlegårdens ekolager. Jag vill inte på något sätt klaga på utbudet på Humlegården, men för denna bryggning behövde jag lyfta blicken mot andra näthandlare för att få tag på de ingredienser jag ville ha. Tidigare har det experimenterats med valsade versioner av dinkel, råg samt omältat korn. Upptäckte i sensomras att Ölkompaniet i Göteborg, som förövrigt har en förträfflig kundservice och varit enda (av 6-7 svenska och europeiska näthandlare) som viljat hjälpa mig med tillbehör till min Fermentasaurus, hade chitmalt på lagret. Chitmalt är enkelt förklarat en lågmodifierad maltsort som har ett högt innehåll av beta-glukaner och protein. Syftet med att använda chitmalt kan variera, men oftast används maltsorten för att balansera upp öltyper som innehåller stor andel högmodifierad malt, alltså för att bidra med skumstabilitet och munkänsla utan att göra ölen sötare. Jag har inte stött på särskilt många saisoner som bryggs med chitmalt utan istället verkar det vara en maltsort som växer i populäritet bland New England-fokuserade Pale Ales och IPA. Som nämt ovan försöker jag tvinga fram en något annorlunda maltbas och munkänsla än vad jag får från bara 100% pilsnermalt och det ska bli intressant om jag upplever någon känsla från en maltnota med 15% chitmalt.

Desto större påverkan borde dinkelmalten från Weyermann ha på maltnotan. 30% kommer bestå av dinkelmalt (spelt), som är en äldre variant av vetemalt med högt proteininnehåll. Smakmässigt ska dinkelmalten bidra med en lätt nötig och kryddig ton. Dinkelmalten från Weyermann hittade jag Brouwland.com, som är en belgisk hembryggarsida. Att beställa från dem fungerade mycket bra, även jag hellre ser att vi gynnar våra svenska näthandlare.

Från samma sida hittade jag även två humlesorter som jag ville pröva. Primärt var jag på jakt efter Strisselspalt som är en humlesort som ingår i var och varannan saisonbryggares humlelager, men som är svår att få tag på i Sverige. Den odlas främst i alsaceregionen i Frankrike och är en riktig låg-alfahumle (2AA) och beskrivs bidra med smak av krydda, citrus, blommor, frukt och örter. Strisselspalt odlas inte i allt för stora mängder så att jag fick tag på humlen var nog bara en tillfällighet då jag någon vecka efter beställning såg att den nu var slut på samma näthandel. Från aalstområdet i Belgien kommer humlesorten Groene Bell som odlas i ännu mindre mängder än Strisselspalt. Även detta är en humlesort med väldigt låg alfasyra (2,1AA) men jag har däremot inte stött på någon saison med denna sorten i. Den beskrivs som örtig och jordig, vilket jag tycker låter förträffligt. Det blir även Styrian Goldings från Slovenien i denna öl.

Samtlig tre humlesorter ovan är låga i alfasyra och det finns en tanke med att jag vill använda just sådan humle. Att hitta rätt i humlekaraktären har visat sig vara min stora utmaning i utvecklandet av mina "säsonger". Efter att ha bett om en hjälpande hand med detta och önskat tips på hur man kan få fram en mer jordig och örtig karaktär i sin saison så fick jag på Saison, Bière de Garde, & Farmhouse Ale Appreciation Society samma tips av flera bryggare, att endast använda lågalfahumle av nobel sort. På så sätt behöver man tillsätta riktigt stora mängder för att komma upp i rätta IBU-nivåer, vilket också betyder mer karaktär från humlen. Jag har varit inne i dessa tankar tidigare men inte fått tag på de där humlesorterna med riktigt låga alfanivåer. Ett annat tips från samma grupp som jag kommer ta tillvara på är att pröva så kallad "first wort hopping", viket innebär att man tillsätter en humlegiva redan innan lakning (första vörten) och då låter humlen dra i den varma vörten innan kok. Detta ska då ge en annan karaktär. Det ursprungliga tipset var att använda 1/3 av humlen i FWH och 2/3 vid kokslut. Samma person rekommenderade också att använda humlekottar, vilket jag inte har hemma. Det skulle bli en helt enorm mängd humlepellets om jag följde rådet helt och hållet, och tanken på att pumpen skulle sätta igen slog mig, så det blir en något mindre mängd humle vid kokslut. Total mängd för beräknad 23 liter vört blir dock hela 450gr.

Namn: Phare III & Projet Rustic
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Lakning enligt GF-metod
Beräknat SRM/EBC: 3,3/6,5
Beräknat IBU: 41
Beräknat OG: 1.052
OG: 1.051
FG: 1.007 (på båda)
ABV: 5,8%
Koktid: 90min
Effektivitet: 86% (mash)
Mängd till jäskärl: 20,5L (beräknad 23L)

Total mängd vatten : 33.3
Mäskvatten: 16.4
Lakvatten: 16.9

Vattenbehandling
10gr Kalciumsulfat
8gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
1gr Kalciumklorid
1,7gr Antioxin

Vattenprofil
Kalcium: 107
Magnecium: 27
Natrium: 23
Klorid: 56
Sulfat: 274

Beräknat mäsk-ph: 5.22
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering:-
Ph lakvatten: 5.3
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -99
*Rekommenderad resterande alkalinitet: -30-30

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
53% Weyermann Pilsnermalt (~2L)
30% Weyermann Dinkelmalt (~2.5L)
15% Best Maltz Chitmalt (~1.5L)
3% Weyermann Syramalt (~2L)

Mäskning
45°C i 15min
55°C i 15min
63°C i 30min
68°C i 30min
74°C i 5 min

5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.

Humleschema
@FWH - Strisselspalt 2AA - 11.7IBU (50gr)
@FWH - Groene Bell 2.1AA - 12.3IBU (50gr)
@FWH - Styrian Goldings Celeia 2.9AA - 17IBU (50gr)
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@0min - Strisselspalt 2AA - 2x av FWO (100gr)
@0min - Groene Bell 2.1AA - 2x av FWO (100gr)
@0min - Styrian Goldings Celeia 2.9AA - 2x av FWO (100gr)

Jäst
Halva satsen - Blandning av WLP566 och Wyeast 3726
Halva satsen - Imperial Yeast Rustic
Ingen förkultur till någon av jästerna.

Jässchema
26°C första dygnet. Sedan höjning med en grad per dag till 31°C. Sedan 31°C till FG. Sänk långsamt ner till 26°C.

Brygglogg
2019-10-22 Bryggdag. Efter den föregående mardrömsbryggningen då en säkerhetsinställning på bryggverket slog på och kapade kraften på elementen (alltså pga fastbränning i botten) var jag smått orolig inför ännu en stegmäskning. Hemligheten visade sig dock vara att inte gå mellan de olika stegen med för kraftiga höjningar. Grainfather fungerar så att om man vill höja temperaturen mer än 2-3 grader, så går elementen på till 100%, vilket gör att eventuellt mjöl på botten bränner fast. Går man istället med viss försiktighet mellan mäskningens olika steg och håller elementens effektivitet under ca 30% så klarar man sig från att maltmjöl bränner fast på botten. Detta gick alldeles utmärkt och bryggdagen flöt på fint då jag hade förberett det mesta dagen innan. Provade för första gången att brygga på dagtid efter att ha lämnat äldsta sonen på förskolan. Jag hann laka in innan den yngre avkomman vaknade från sin förmiddagsvila. En lång bryggdag på grund av stegmäskningen, men pitchat och klart innan middagen skulle börja tillagas. Man blir dock något avslagen efter dessa längre bryggdagar men den manuella lakningen. Skönt att nästa planerade brygg är en Effortless IPA.

2019-10-29 SG på husblandningen: 1.009. SG på Rustic: 1.009.
2019-11-03 FG på husblandningen: 1.007. FG på Rustic: 1.007. Buteljerar.
2020-02-15 Publicerar utvärdering på Phare III.
2020-02-17 Publicerar utvärdering av ölen bryggd på rustic.

*Palmer & Kaminski 2013

Publicerat den Lämna en kommentar på Stegmäskning

Stegmäskning är något som man nog mer än gärna blundar för eftersom det kräver mer av dig som bryggare beroende på vad du har för system. Brygger du på en spis och tillför värme underifrån måste du röra om i mäsken samtidigt som du håller koll på temperaturen, vilket kan vara en ganska seg och krävande process eftersom det är lätt att mäsken bränns på botten av grytan. Använder du en en kylväska för mäskning behöver du tillsätta varmt vatten som håller en specifik temperatur så att den specifika temperaturen på mäsken når den specifika temperaturen som du vill nå. Det gäller att vara specifik.

Frågar man mer eller mindre erfarna bryggare kommer de flesta ge dig samma svar, att det går alldeles utmärkt att mäska i en och samma temperatur, med vissa mindre variationer beroende på vad du brygger för öl. Och det stämmer ju alldeles utmärkt. Med dagens välmodifierade malt kommer du väldigt långt och i 9 fall av 10 hela vägen in i mål genom att mäska i en enda temperatur. Varför väljer vissa då att förespråka stegmäskning? Är man bunden av tradition, så som belgiska, tyska och tjeckiska bryggare tenderar att vara, så finns det skäl att hålla fast vid stegmäskning eller dekoktionsmäskning. Vi hembryggare brukar dock sällan känna oss särskilt styrda av tradition utan vill göra det som med enkelhet ger ett gott resultat. Vill man dock uppnå bästa möjliga resultat anser dock ganska många bryggare att stegmäskning är ett måste eftersom det också framkallar en annan sorts vört än den du når vid enkel infusionsmäskning. Själv är jag mest intresserad av området eftersom jag letar efter nya sätt att, förhoppningsvis, kunna ta min öl till nästa nivå och med den information som jag samlat på mig har jag svårt att tro att ölen skulle missgynnas av stegmäskning. De olika rasterna i stegmäskning benämns enligt följande:

Syrarast - Sänker mäskens ph.
Ferulsyrarast - Gynnar bildandet av 4-vinyl-guaiacol. Vanligt för veteöl.
Betaglukanrast - Tunnar ut mäsken om omältat används. Motverkar stock.
Proteinrast - Bryta ner proteinkedjor och frigöra näring till jästen, bl.a.
Betaamylasrast - Bryter ner stärkelse till maltos.
Alfaamylas - Bryter också ner stärkelse till maltos, på ett annat sätt än beta.
Utmäskning - Underlätta lakning och avbryta nedbrytning av stärkelse.

Beroende på vilka källor man använder sig av så hittar man lite olika temperaturangivelser för när dessa raster ska ske, vilket jag finner ganska märkligt. Flera av rasterna går dock in i varandra och i de flesta fall så handlar det inte om att specifika ämnen endast kan utvinnas vid speciella temperaturer, utan det istället om att vara mer eller mindre effektiv. Jag tänkte nu gå igenom några olika källor får att se vad de säger om saken.

Stegmäskning enligt John Palmers How to brew (4:e upplagan 2017)
Om man vill förkovra sig i allt från kornets uppbyggnad till vilka temperaturer som din vört gynnas av beroende på innehåll så gör den fjärde upplagan av How to brew en gedigen genomgång. Kikar man på de olika temperaturalternativen för enkel infusionsmäskning, alltså en och samma temperatur för hela mäskningsprocessen, och hur välmodifierad modern malt fungerar i dessa temperaturer så är det förståeligt att det allra flesta av oss hembryggare använder oss av just dessa scheman. Olika temperaturer gör att sockret som utvinns från malten blir mer eller mindre jäsbart. Desto högre temperatur skapar desto mindre jäsbart socker, vilket jästen sedan lämnar mer eller mindre orört under jäsningen, vilket gör att ölet kommer upplevas som fylligare och med mer kropp. En mäsktemperatur på 65°C ger högst utbyte och jäsbarhet. 67°C är populärast för alla sorters öl och ger att bra utbyte, bra jäsbarhet och bäddar för att ölet ska få en duglig kropp. 70°C ger också ett bra utbyte men mer kropp och en lägre jäsbarhet.

Kikar man på vad Palmer skriver om stegmäskning så anser han att mäskning i lägre temperaturer är fördelaktigt om du brygger med malt som har en lägre modifieringsgrad eller med en maltnota som innehåller 20% eller mer av omältat, som t.ex. omältat havre, vete eller råg. Dessa sorter behöver lägre mäsktemperaturer för att inte mäsken ska bli för tjock och ställa till det för dig vid lakning, bland annat. Även om du inte lakar kan en paus i lägre temperatur vara fördelaktigt med omältat då det enligt bryggare ger en vört med både mer och komplexare smaker. Palmer föreslår följande temperaturer och tider för stegmäskning:

Traditionell stegmäsking, hög jäsbarhet:
60°C i 15-30min
70°C i 15-30min

Hög jäsbarhet och högt utbyte, och den effektivaste med moderna maltsorter:
63°C i 15-30min
70°C i 15-30min

Protein-, betaamylas- och alfaamylasrast. När du brygger med större del omältat.
50°C i 15-20min
63°C i 15-30min
70°C i 15-30min

Påminner om den ovan, men även med en betaglukan-rast som är fördelaktig om man brygger med valsat havre, vete, råg, dinkel mm. Används också för veteöl för att främja smaken av kryddnejlika.
40°C i 10-20min
50°C i 10-20min
63°C i 15-30min
70°C i 15-30 min

Stegmäskning enligt Chris Colby
När jag började brygga och lyssnade på poddar om hembryggning så var Chris Colbys besök på Basic Brewing bland de mest givande. Colby har bloggen beerandwinejournal.com som numera uppdateras väldigt sällan, men också ett flertal bryggarböcker under sitt bälte. Colby framhäver ingen åsikt om vad man ska och bör göra, samt är sparsam med information om hur länge varje rast ska pågå, men jag tar med den för att ha ytterligare en källa att jämföra med:
Inmäskning 37°C - Ej nödvändig
Syrarast 30-53°C - Ej nödvändig
Ferulic acid 45°C i 15-20min
Betaglukanrast 40-45°C 15-20min
Proteinrast 55°C
Betaamylasras 60°C
Beta-+alfaamylas 65°C
Alfaamylas 70-72°C
Utmäskning 76°C

Belgisk stegmäskning för saisonbryggning
Enligt Farmhouse Ales så använder de flesta belgiska saisonbryggerierna följande mäskschema:
Inmäskning och "proteinrast" vid 45°C i 30 minuter
55°C i 15 minuter
62°C i 30 minuter
68°C i 15 minuter
Utmäskning vid 74°C

Brasserie Duponts stegmäskning
Ter sig något annorlunda. Istället för flera olika steg så mäskar man in vid 45°C och höjer sedan mäsken med 0.25°C per minut till att mäsken når 72°C. Totalt ska detta ta 108 minuter och mäsken rörs konstant om under denna tid, puh! Har man ett bryggverk skulle en förenklad metod av denna stegmäskning vara att man mäskar in vid 45°C och höjer med 1°C var fjärde minut.

Diskussion
Med dessa olika stegmäskningsmetoderna är det inte konstigt om man som hembryggare blir något förvirrad. Eftersom jag relativt enkelt kan använda mig av stegmäskning så blir detta för mig ett naturligt område att utforska. Men för de bryggare med utrustning där stegmäskning blir komplicerat och osäkert förstår jag att det gärna är något man förbiser. Flest frågetecken verkar finnas kring proteinrasten och när denna bör infinnas. Tittar man på ännu en källa till information om stegmäskning (braukaiser.com) blir man inte klokare. Där nämns bland annat att en proteinrast på 55°C är att föredra för bildandet av de proteiner som skapar skumstabilitet och hjälper till med ölets kropp. Samtliga av de källor jag tittat på nämner dock att proteinrasten inte bör vara för lång eftersom man då istället kan missgynna de proteinkedjor man vill komma åt. Ännu ett frågetecken väcks när olika källor anser att proteinrasten sker vid ganska olika temperaturer, allt mellan 40-55°C.

Frågan är var man själv ska landa i allt detta? Det naturliga svaret blir att man helt enkelt får prova sig fram, men frågan är om det är värt mödan? Själv har jag under åren övergått till att använda fler omältade produkter eftersom jag tycker det ger mina belgiska öl ett litet extra lager av komplexitet, vilket också ger mig anledning till att undersöka stegmäskning ytterligare eftersom de flesta källor påpekar stegmäskningens fördelar vi användandet av omältade produkter. Beroende på mina maltnotor kommer jag att överväga informationen ovan och ta fram ett stegmäskningsschema som jag finner lämpligt, speciellt vid bryggning av belgisk, tysk och tjeckisk öl.