Gå till innehåll


I maj 2018 bryggde jag en saison på min dåvarande favoritjäst WLP565 som efter primärjäsning delades upp på två mindre jäskärl för att sedan sekundärjäsas med två sorters brettanomyces; Brettanomyces Lambicus och Brettanomyces Bruxellensis. De fick totalt tre månader med brett innan dessa buteljerades. Detta inlägg handlar om den del som sekundärjäste med Brettanomyces Bruxellensis. Brett B tog ner ölen från 1.007 till 1.002.


Ölens doft domineras av den medelintensiv brettkaraktären. Intressant hur en öl som i sitt grundutförande (torkad frukt, mandelmassa) kan förändras så pass mycket. Det finns inte särskilt mycket av basölen kvar utan bretten har tagit över doften helt och hållet. Samma brettkaraktär som flera av  de gueuzes jag brukar dricka; vissa blandningar av 3 Fonteinen och Boon Mariage Parfait.

Saisonjästen som ölen primärjästes med (wlp565) har jag flera gånger upplevt ha en mineralkaraktär över sig, vilket jag efter en del läsande och kritiskt utvärderande kommit fram till inte är någon felsmak som kommer från bryggarens okunskap. Den mineralkaraktär som 565 bär med sig lyfts fram ytterligare med hjälp av jordigheten från denna brettstam. Särskilt påtaglig i doften från skumkronan.

Jag snappar även upp en lite päron.


Bra bett i beskan, trots en någorlunda medelmåttig humlemängd. Bretten lyfter fram en tydlig smak av örter, trots att det nu är drygt ett år sedan ölen bryggdes. 

Den lätta pepprighet från den obrettade versionen har klivit tillbaka och istället möts man av en komplex jordighet. Inte lika rundad jordighet som tidigare utan en torr. Lätt fruktig syrlighet.

Detta är inte en brettad saison åt det fruktiga hållet, som lambicus-bretten är. Den här har torkat till ölet på ett ganska "rivigt" sätt som lyfter fram  en något kärv jordighet. Upplever ölen som ganska skarp i överlag då den är hög i kolsyra, torr munkänsla, höig brettkaraktär och en örtig humleprofil. 

Jag har provat denna öl till och från, från september fram till nu och det är tydligt hur pass mycket en öl med brettanomyces i förändras. Ölen var som godast runt jul, då den hade varit buteljerad i drygt fyra månader och jag var ganska mallig över min framgång. Under våren upplever jag dock att den riviga jordigheten blivit något kärv och smått otrevlig. 

Jag upplever det som både positivt och negativt att ölen förändrats så pass mycket. Det positiva var att den faktiskt utvecklads åt det bättre och blev mer och mer komplex, och att den under julledigheten passade på att vara som godast. Det negativa med denna smakutveckling är att den, något uppenbart, i skrivande stund inte är lika angenäm. Fortfarande en intressant dryck som med lätthet slinker ner, men det är helt klart något i min process kring hanteringen av brettanomyces som behöver bli bättre då jag önskar att ölens smaker ska vara mer stabil under en längre tid. Kanske hade ölen behöver mer tid till sekundärjäsning för att mogna?

Någon månad efter buteljeringen av både denna öl och den som sekundärjäste med brett L, bildades något svåridentifierat på ytan av ölen. Den hinna (pellicle) som alltid dyker när man använder sig av brettanomyces eller lactobacillus var det inte, utan detta såg mer ut som små vita klumpar. Misstänkte till en början mögel, men då tror jag att det skulle ha påverkat smaken mer. Har letat på Milk The Funk för att hitta svar, men utan framgång. Min ytterst amatörmässiga koppling och dåliga erfarenhet av bryggning av denna sortens öl, säger mig att det har något med processen att göra. Omtappning till sekundärt jäskärl, buteljering, kontakt med syre...

Hoppas under året att kunna använda brettanomyces b som sekundärjäst till min bas-saison. Men är då intresserad av hur den presterar när man tillsätter den direkt vid buteljeringen och sedan låter smaken utvecklas på flaska.