Gå till innehåll

Min andra eller möjligtvis tredje hembryggning var en veteöl. Det var nog också den första satsen öl som jag blev någorlunda nöjd med. Om jag inte minns fel blandade jag en halvan av den satsen med hallon, vilket blev mindre lyckat, även om Greg Hughes faktiskt har det som det av sina recept i Home Brew Beer. Enligt min gamla brygglogg så är det 1,5 år sedan jag bryggde en veteöl sist, så nu var det helt enkelt dags.

Precis som med mitt saisonrecept så har jag även ett grundrecept på veteöl som jag nästan aldrig avviker från. 50/50 pilsner och vete. 90-minuters koktid för att reducera DMS från pilsnermalten. En giva humle vid 60 minuter som bör ligga runt 11-15 IBU. Rätt så enkelt. Vanligtvis brukar jag använda Saaz, vilket är mer stilenligt, denna gång blir det dock en återhållsam giva Columbus då jag inte har någon Saaz hemma. Jag kommer även för första gången prova en blankvete från Castle, inte för att jag egentligen vill, men för att det inte fanns något lämpligare hos min leverantör.

Det som gör att veteölen smakar veteöl är, hör och häpna, inte vetemalten. Visst är den obligatorisk för en veteöl, konstigt vore ju annars, men det är jästen som spelar huvudrollen. Jästen ska lämna tydliga smaker av banan och kryddnejlika. Det finns flera olika vägar att gå med torrjäst, amerikansk vetejäst, jäst som producerar äpple- päron och plommonestrar mm. Men för en klassisk veteöl använder jag denna gång en klassisk jäststam från Weihenstephan. Wyeasts hemsida föreslår att man "underpitchar" jästen för att framkalla mer banansmak, medan en "överpitchning" kan leda till att banansmaken kan försvinna. Jästen är tålig för olika temperaturer (17-24 grader), men i Brewing classic styles hävdar författarna att man når bäst resultat genom jäsa i 17 grader. Riktigt så lågt kommer jag inte att kunna gå utan temperaturen i mitt "jäsrum" ligger ganska konstant på 19 grader.

Något som är viktigt att veta om när man jobbar med denna här jäststammen är att man har redigt med tomrum mellan vörten och locket på sitt jäskärl. Annars kan man, som jag har fått erfara, få vört som kryper upp genom jäslåset och ut på golvet. Det är en otroligt aggressiv jäst och Wyeast rekommenderar att man har en tredjedel av jäskärlet till godo. Min erfarenhet är att samma jäststam från andra tillverkare beter sig på samma sätt.

När det gäller vatten så bryggs vete traditionellt med flera olika vattenprofiler. Jag försöker dock förhålla mig till de riktlinjer som presenteras för stilen i Palmer och Kaminskis  Water och håller därför sulfatnivån nästan tre gånger så låg som kloridnivån, detta för att försöka framhäva malt och kropp i en relativt alkoholsvag öl. Mäskar även lite högre av samma ändamål.

 

Klarweizen

Stil: Weissbier
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM: 6
OG: 1.048
FG: 1.012
Beräknat IBU: 12
ABV: 4.7
Startmängd vatten:
17L
Koktid: 90 min
Effektivitet: 77%

Vattenbehandling
3 gr kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 73
Magnecium: 3.6
Natrium: 10
Klorid: 98
Sulfat: 37

Malt
50 % Pilsnermalt (Castle)
50% Wheat blanc (Castle)

Mäskning
 67 grader celcius i 70min

Mäsk-PH
5.4 efter 4ml mjölksyra.

Humleschema
90min koktid
@60 - Columbus - 12 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc

Jäst
Wyeast Weihenstephan weizen 3068 i 19 grader.

Brygglogg
2017-02-19 Bryggdag.
2017-03-06 Buteljering

 

I min jakt att upptäcka nya metoder för att utvinna arom och smak från humlen har jag nu införskaffat ett filter till mitt 9-liters corneliusfat. Filtret har jag köpt på humlegården för 199 kr och det är tillverkat helt i rostfritt material. Förutom för torrhumling i fat går den att använda i jäskärl och kokärl om så önskas.

Gällande bryggningen så blir det denna gång ännu en pale ale då jag vill fortsätta brygga och dricka sessionabelt samt utöka mina intryck av olika humlesorter. Min senaste pale ale, C&C, blev jag väldigt nöjd med, även om det denna gång blev ännu tydligare hur pass stor del av arom och smak som kommer från torrhumling. Denna gång vill jag ha en större smakupplevelse. Maltnotan har en minimal justering. Jag kommer lägga till en liten dos av carapils för att få lite mer kropp och fyllighet (förhoppningsvis). Rudie session ipa är en svagare öl som jag uppskattar, främst på grund av sin fruktiga humlesmak. Enligt beeradvocate, och vad som också står på burken, innehåller den galaxyhumle. I flera moderna ipa-recept som betonar fruktighet så verkar galaxy vanligt förekommande, så därför är det dags att se vad den går för. Enligt beskrivningen så ska sena givor av galaxy bidra med smaker som liknar passionsfrukt och citrus.

Jag ändrar inte särskilt mycket på vattenbehandlingen sedan C&C, utan sänker endast kalcium och främst kloridnivån något, mest för att kloridnivån i jämförelse med flera andra rekommenderade vattenprofiler var något hög.

 

Utpost Pale Ale

Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM: 14
OG: 1.050
FG: 1.012
Beräknat IBU: 42
ABV: 4.99 %
Startmängd vatten:
17L
Koktid: 60 min
Effektivitet: 72%

Vattenbehandling
6gr kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
2gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 140
Magnecium: 21
Natrium: 10
Klorid: 70
Sulfat: 303

Malt
80% Pale Ale (Briess)
8% Caramel 40L (Briess)
8% Munich (Viking)
4% Carapils

Mäskning
67 grader celcius i 60min

Mäsk-PH
5.4

Humleschema
@60min - Columbus - 22 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Galaxy - 18 IBU
@76 grader Whirpool i 30 minuter - Galaxy - (4x mängd av 10 min-givan)

@Torrhumling - Galaxy 3,6g/L i primären
@Torrhumling - Galaxy  2.6g/L i corneliusfatet under tryck

 

Jäst
WLP001 - Ingen starter - Jäs i 19 grader

Brygglogg

2017-01-27 Bryggdag.

2017-02-02 FG nere på 1.012. Torrhumlar i primären enligt receptet ovan.

2017-02-06 Flyttar till fat och torrhumlar i filtret. Trycksätter till 20 PSI.

2017-02-08 Inte nog med kolsyra ännu. Extremt grumlig. Kan det vara humlen i fatet som gjort den grumligare än vid trycksättningen? Ser ut som juice.

2017-02-23 Fatversionen torrhumlats under tryck med pellets är alldeles för gräsig för att vara värd att göra en officiell utvärdering på. Utvärderar dock den buteljerade versionen och kommer fram till några givande lärdomar.

 

Mäsk-PH: 5.5
OG-PH: Ej mätt
FG-PH: 4.5
Serverings-PH: 4.6

Utseende
Lätt bärnstensfärgad.

Doft

Knappt märkbar doft av tropisk frukt. Lätt jordig doft. Malten framträder tydligt i inledningen, men försvinner helt efter som.

Smak

Ren och krispig med en perfekt balanserad beska. Precis så ville jag ha denna pale ale. Har provat Columbus som bitterhumle några gånger nu och den har inte gjort mig besviken.

Grapefrukt är den dominerande smaken som blandas väl med beskan. Finns även en viss antydan till jordighet. Lätt söt avslutning. Beskan ligger kvar ett tag i efterhand utan att bli för överväldigande.

Kan dock inte påstå att man känner igen varken sig Chinook eller Citra-humlen. Detta är dock en ganska förväntat resultat och stödjer min tes att torrhumling och hop-stands är de metoderna som bidrar med mest humlesmak och inte vad vissa kallar smakhumlegiva, som tillsätts de sista 30 till 5 minuterna av koket.

Kropp

För att vara 4.6% känns den lagom fyllig utan att vara söt.

Ändringar för eventuell ombryggning

För en balanserad och inte fruktdominerande pale ale så är detta ganska precis vad jag är ute efter. Huruvida jag kan uppnå samma resultat med andra humlesorter, eller om kanske en klassisk Cascade-humle lämpar sig bättre, låter jag vara osagt, då jag inte skulle kunna urskilja de specifika humlesorterna i denna öl om jag inte bryggt den själv. Inte mycket att ändra på.

Minns inte riktigt när jag bryggde en pale ale senast och suget efter en sessionabel och lite mer balanserad bitter öl har varit ganska stort. Jag hade ett relativt fräscht paket WLP001 i kylen, samt oprövad Chinook-humle som jag funderat vad jag skulle göra av. När jag var i Bryssel i slutet av sommaren kom ett välkomnat avbrott i surölsdrickandet på Brew dog-baren, och där provade jag Ace of Chinook som jag upplevde som bra mycket fruktigare än vad jag trodde att Chinook-humle var kapabel att bidra med. Sedan dess har jag gått och funderat på att försöka brygga något liknande.

I frysen fanns även lagom mängd Citra för att kunna dela upp den totala humlenotan på 50/50 mellan Citra och Chinook, då jag ville att ölen skulle få lite Citra-karaktär. Grundreceptet tog jag från fantastiska Brewing classic styles och modifierade sedan efter egna önskemål och maltleverantörens tillgänglighet. Jag ville ge vattnet en renare och krispigare profil, så sulfat-kalcium ration hamnade på 2:1.

Avslutningsvis ville jag även prova att inte använda ett hop-stand samt torrhumling vid bryggning av en öl med ganska tydlig humleprofil, då det var ett tag sedan jag gjorde detta. Mest för att få ett uppdaterat riktmärke kring avsaknandet av dessa två tekniker som jag vanligtvis använder mig av.

 

 

C&C

Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM: 14
OG: 1.045
FG: 1.010
Beräknat IBU: 36
ABV: 4.6
Startmängd vatten:
17L
Koktid: 60 min
Effektivitet: 70%

Vattenbehandling
6gr kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
3gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 155
Magnecium: 21
Natrium: 10
Klorid: 97
Sulfat: 301

Malt
83.3% Pale Ale (Briess)
8.3% Caramel 40L (Briess)
8.3% Munich (Viking)

Mäskning
65 grader celcius i 60min

Mäsk-PH
5.5

Humleschema
@60min - Columbus - 22 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Chinook - 6 IBU
@10min - Citra - 7 IBU
@0min - Chinook - 0 IBU (dubbel mängd av 10 min-givan)
@0min - Citra (dubbel mängd av 10 min-givan)

Jäst
WLP001 - Ingen starter

Brygglogg

2016-12-20 Bryggdag. Korrigerade inte mäsk-ph ytterligare, utan nöjde mig denna gång med 5.5.

2017-01-01 FG nere på 1.010.

2017-01-02 Flyttar till fat och sätter fattrycket till 14 bar

2017-01-04 Kolsyrenivå uppnådd. Sänker till serveringstryck. Behöver några dagar för att klarna till ytterligare.

2017-01-08 Officiell avsmakning

När det gäller suröl finns det några bryggerier som jag tycker håller en högre klass än andra. När man mer bestämt pratar om flamländsk suröl har jag hittills stött på två av dessa som sticker ut från mängden, nämligen Brouwerij Verhaeghe som tillverkar Duchesse Bourgogne och Brouwerij Rodenbach vars olika suröl alla är helt underbara.

I den allra första boken om ölbryggning som jag skaffade mig, Greg Hughes - Brygg ditt eget öl, finns det ett recept på just denna flamländska röda öl. En stil som karaktäriseras genom en vinäger eller ättikliknande syra i kombination med en påtaglig sötma från malt och fatlagring. Antingen älskar man stilen eller så avskyr man den. Själv kan jag inte få nog av den. Receptet är helt och hållet taget från boken utefter tillgänglig malt från min leverantör.

 

Göseriets Le Rouge 2016

Stil: Flanders red
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM:
OG: 1.056
FG: Ej mätt
Beräknat IBU: 18
ABV: 6-6.5%
Startmängd vatten:
9 liter, 5 liter till jäskärl
Koktid: 90min 

Vattenbehandling
1 gr kalciumsulfat
1gr magnesiumsulfat
1gr bordssalt
3,5 tsk flytande kalciumklorid

Malt

56% Vienna
28% Pale Ale
4.4% Vetemalt
5.3 Special B
5.3% Caramel Munich 60L

Mäskning
65 grader celcius i 60min

Mäsk-PH
Ej mätt

Humleschema
@60min - Saaz 18 IBU
@15min - Protafloc

Jäst
White Labs 665 Flemish ale blend

Brygglogg

2015-09-01 Bryggdag.

2016-07-01 Tillsätter franska mediumrostade ekkuber.

2016-09-01 Buteljering.

2016-12-18 Avsmakning. Härlig doft som påminner om en Duchesse de bourgogne. Påtaglig ekdoft. Fortfarande väldigt avslagen och jag förväntar mig inte att den kommer att förändras. Påminner mer om olika amerikanska "wild ales" jag provat, utan att kunna specificera mig ytterligare. Att försöka återskapa en variant av en Duchesse eller Rodenbach kräver tålamod och år av väntan, men framförallt ett begagnat rödvinsfat, varav det sistnämnda är något av en bristvara. Smaken är sötsyrlig och det känns som om maltnotan är spot-on. Finns ett litet drag av karamell i smaken. Tydlig vinägerdoft och smak som dominerar tillsammans med smak av ek. Lätt beska.

Den har en maltig och fyllig kropp, vilket kompenserar avsaknaden av kolsyra något då den förmodligen skulle ha uppfattats som tunn annars. Sammantaget känns det som ett lyckat försök på en svår stil. Sedan kan man diskutera valet av jäst, då jag under senare tid förstått att White labs surölskulturer inte alltid är de bästa. Men, detta är ju svårt att avgöra efter en bryggd. Med facit i hand skulle jag ha tillsatt ny jäst vid buteljering och kanske tillsatt mindre ek. Receptet är alltså beprövat och stilenligt!