Gå till innehåll

Författare: Lars

Publicerat den Lämna en kommentar på Sorachi Ace Saison

Den vallonska bondölen är jag mycket, mycket svag för. Dels är den alltid god, oavsett årstid och tillfälle. Den är ljus och fräsch, men med en jäskaraktär som gör den bra mycket intressantare än lager och pilsner. Ur ett hembryggarprespektiv är den också mycket tacksam då man med enkla och billiga medel kan lyckas väldigt bra. Dels får den gärna jäsa varmt, vilket gör att du inte nödvändigtvis behöver ha en dedikerad jäskammare med temperaturkontroll, inte ens under sommarperioden. Jag har lyckats bra flera gånger med varianter på maltnotan nedan.

Jag föredrar att använda dupontjästen i flytande form, men även torrjästen Lallemand Belle Saison har gett bra resultat de gånger jag provat den. Detta blir dock första gången jag provar på Wyeasts Belgian Saison 3724.

Till min och sambons 30-årsfest bryggde jag nedanstående recept (med vissa modifikationer) med White Labs 565 (utan starter) vilket var mycket lyckat.Rent historiskt är det något med saison som gör att jag tycker den är rätt roligt att dricka. Tanken på att den bryggdes för säsongsarbetarna ute på fält och bondgårdar som törstsläckare ger den ett historiskt värde. På den tiden kanske man inte hade dugligt dricksvatten på alla ställen och då fick man dricka saison. Saison betyder just säsong.

Stilen är en öl som vuxit sig relativt populär bland hantverksbryggerier, vad nu det egentligen innebär längre. Du kan hitta svagare saison på matvaruaffärer samt några exempel på ett någorlunda välsorterat systembolag. En del saison är fylligare än andra, innehåller mer vete, eller så provar man att experimentera med humlevarianter. För två år sedan provade jag att brygga en saison som jag tillsatte brettkultur till strax innan flaskning, vilket så klart blev några svåröppnade flaskor. Att tillsätta brett till en saison är något jag kommer prova på igen då den smakmässigt fick ännu ett intressant dimension. Dock har jag i dagsläget inget jäskärl jag vill utsätta för brett.

Rent generellt föredrar jag en klassisk Dupont-influerad saison. Låg humleprofil som låter jästen göra jobbet. Den ska även vara väl kolsyrad och upplevas som medeltorr med ett FG runt eller under 1.010. Jag är även förtjust i den lätta mineralsmaken som just Saison Dupont brukar ha.

Mitt grundrecept på saison är 80% pilsnermalt och 20% vetemalt. Till denna bryggdag hade jag införskaffat rörsocker som skulle utgöra ca. 8% av maltnotan, men denna glömdes bort. Vanligtvis använder jag Saaz-humle, men även denna var slut. Jag hade dock ett oöppnat paket Sorachi Ace hemma, en humle som jag vet Brooklyn använder i flera av sina saisons. Den ska bland annat bidra med en lätt doft och smak av dill.

Noterbart är även att denna saison kommer jäsa något svalare än under sommartid.

 

Stil: Saison
Bryggmetod: BIAB
Mängd: till jäskärl
OG: 1.050
FG: 1.010
Beräknat SRM: 6
Beräknat IBU: 19
ABV: 5.25
Koktid: 90 min
Effektivitet: 80%

Vattenbehandling
1gr Kalciumsulfat
2gr Magnesiumsulfat
1gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 54
Magnecium: 15
Natrium: 10
Klorid: 40
Sulfat: 112

Malt
77% 6-radig pilsnermalt (Castle)
23% Vetemalt (Castle)

Mäskning
65 grader celcius i 80min
75 grader celcius i 10min

Mäsk-PH
5.1

Humleschema
90 minuter koktid för att förhindra DMS
@60min - Sorachi Ace 14 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@5min - Sorachi Ace 6 IBU

Jäst
Wyeast 3724 Belgian Saison - smackpack och ingen starter.

Brygglogg
2016-12-10 Bryggdag. Gick kanske inte helt felfritt då jag glömde rörsockret som skulle tillsättas under koket. Buteljerade en cider samtidigt, vilket tydligen blev för många saker att hålla i huvudet. Om jästen gör sitt jobb kommer jag dock landa på 5.2-5-5 %, vilket fungerar för mig. Även mäsk-PH landade något för lågt än vad jag hade tänkt mig. Jag tillsätter alltid en tesked mjölksyra strax efter inmäskning, men detta visade sig vara lite för mycket denna gång. Förhoppningsvis kommer detta inte märkas av.

2016-12-19 Jäsning har stannat av vid 1.030, vilket wyeast beskriver att den ska göra. Har hittills jäst i 19 grader. Flyttar jäskärl till 24 grader för utjäsning.

2017-01-01 Hydrometern visar ett FG på 1.010.

2017-01-02 Buteljering och kolsyresättning med carbonation drops.

2017-01-26 Avsmakning och utvärdering.

Publicerat den Lämna en kommentar på Avsmakning: C&C

 

Mäsk-PH: 5.5
OG-PH: Ej mätt
FG-PH: 4.5
Serverings-PH: 4.6

Utseende
Lätt bärnstensfärgad.

Doft

Knappt märkbar doft av tropisk frukt. Lätt jordig doft. Malten framträder tydligt i inledningen, men försvinner helt efter som.

Smak

Ren och krispig med en perfekt balanserad beska. Precis så ville jag ha denna pale ale. Har provat Columbus som bitterhumle några gånger nu och den har inte gjort mig besviken.

Grapefrukt är den dominerande smaken som blandas väl med beskan. Finns även en viss antydan till jordighet. Lätt söt avslutning. Beskan ligger kvar ett tag i efterhand utan att bli för överväldigande.

Kan dock inte påstå att man känner igen varken sig Chinook eller Citra-humlen. Detta är dock en ganska förväntat resultat och stödjer min tes att torrhumling och hop-stands är de metoderna som bidrar med mest humlesmak och inte vad vissa kallar smakhumlegiva, som tillsätts de sista 30 till 5 minuterna av koket.

Kropp

För att vara 4.6% känns den lagom fyllig utan att vara söt.

Ändringar för eventuell ombryggning

För en balanserad och inte fruktdominerande pale ale så är detta ganska precis vad jag är ute efter. Huruvida jag kan uppnå samma resultat med andra humlesorter, eller om kanske en klassisk Cascade-humle lämpar sig bättre, låter jag vara osagt, då jag inte skulle kunna urskilja de specifika humlesorterna i denna öl om jag inte bryggt den själv. Inte mycket att ändra på.

Publicerat den Lämna en kommentar på Chinook & Citra Pale Ale

Minns inte riktigt när jag bryggde en pale ale senast och suget efter en sessionabel och lite mer balanserad bitter öl har varit ganska stort. Jag hade ett relativt fräscht paket WLP001 i kylen, samt oprövad Chinook-humle som jag funderat vad jag skulle göra av. När jag var i Bryssel i slutet av sommaren kom ett välkomnat avbrott i surölsdrickandet på Brew dog-baren, och där provade jag Ace of Chinook som jag upplevde som bra mycket fruktigare än vad jag trodde att Chinook-humle var kapabel att bidra med. Sedan dess har jag gått och funderat på att försöka brygga något liknande.

I frysen fanns även lagom mängd Citra för att kunna dela upp den totala humlenotan på 50/50 mellan Citra och Chinook, då jag ville att ölen skulle få lite Citra-karaktär. Grundreceptet tog jag från fantastiska Brewing classic styles och modifierade sedan efter egna önskemål och maltleverantörens tillgänglighet. Jag ville ge vattnet en renare och krispigare profil, så sulfat-kalcium ration hamnade på 2:1.

Avslutningsvis ville jag även prova att inte använda ett hop-stand samt torrhumling vid bryggning av en öl med ganska tydlig humleprofil, då det var ett tag sedan jag gjorde detta. Mest för att få ett uppdaterat riktmärke kring avsaknandet av dessa två tekniker som jag vanligtvis använder mig av.

 

 

C&C

Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM: 14
OG: 1.045
FG: 1.010
Beräknat IBU: 36
ABV: 4.6
Startmängd vatten: 17L
Koktid: 60 min
Effektivitet: 70%

Vattenbehandling
6gr kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
3gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 155
Magnecium: 21
Natrium: 10
Klorid: 97
Sulfat: 301

Malt
83.3% Pale Ale (Briess)
8.3% Caramel 40L (Briess)
8.3% Munich (Viking)

Mäskning
65 grader celcius i 60min

Mäsk-PH
5.5

Humleschema
@60min - Columbus - 22 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Chinook - 6 IBU
@10min - Citra - 7 IBU
@0min - Chinook - 0 IBU (dubbel mängd av 10 min-givan)
@0min - Citra (dubbel mängd av 10 min-givan)

Jäst
WLP001 - Ingen starter

Brygglogg

2016-12-20 Bryggdag. Korrigerade inte mäsk-ph ytterligare, utan nöjde mig denna gång med 5.5.

2017-01-01 FG nere på 1.010.

2017-01-02 Flyttar till fat och sätter fattrycket till 14 bar

2017-01-04 Kolsyrenivå uppnådd. Sänker till serveringstryck. Behöver några dagar för att klarna till ytterligare.

2017-01-08 Officiell avsmakning

Publicerat den Lämna en kommentar på Flanders Red 2016

När det gäller suröl finns det några bryggerier som jag tycker håller en högre klass än andra. När man mer bestämt pratar om flamländsk suröl har jag hittills stött på två av dessa som sticker ut från mängden, nämligen Brouwerij Verhaeghe som tillverkar Duchesse Bourgogne och Brouwerij Rodenbach vars olika suröl alla är helt underbara.

I den allra första boken om ölbryggning som jag skaffade mig, Greg Hughes - Brygg ditt eget öl, finns det ett recept på just denna flamländska röda öl. En stil som karaktäriseras genom en vinäger eller ättikliknande syra i kombination med en påtaglig sötma från malt och fatlagring. Antingen älskar man stilen eller så avskyr man den. Själv kan jag inte få nog av den. Receptet är helt och hållet taget från boken utefter tillgänglig malt från min leverantör.

 

Göseriets Le Rouge 2016

Stil: Flanders red
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM:
OG: 1.056
FG: Ej mätt
Beräknat IBU: 18
ABV: 6-6.5%
Startmängd vatten: 9 liter, 5 liter till jäskärl
Koktid: 90min 

Vattenbehandling
1 gr kalciumsulfat
1gr magnesiumsulfat
1gr bordssalt
3,5 tsk flytande kalciumklorid

Malt

56% Vienna
28% Pale Ale
4.4% Vetemalt
5.3 Special B
5.3% Caramel Munich 60L

Mäskning
65 grader celcius i 60min

Mäsk-PH
Ej mätt

Humleschema
@60min - Saaz 18 IBU
@15min - Protafloc

Jäst
White Labs 665 Flemish ale blend

Brygglogg

2015-09-01 Bryggdag.

2016-07-01 Tillsätter franska mediumrostade ekkuber.

2016-09-01 Buteljering.

2016-12-18 Avsmakning. Härlig doft som påminner om en Duchesse de bourgogne. Påtaglig ekdoft. Fortfarande väldigt avslagen och jag förväntar mig inte att den kommer att förändras. Påminner mer om olika amerikanska "wild ales" jag provat, utan att kunna specificera mig ytterligare. Att försöka återskapa en variant av en Duchesse eller Rodenbach kräver tålamod och år av väntan, men framförallt ett begagnat rödvinsfat, varav det sistnämnda är något av en bristvara. Smaken är sötsyrlig och det känns som om maltnotan är spot-on. Finns ett litet drag av karamell i smaken. Tydlig vinägerdoft och smak som dominerar tillsammans med smak av ek. Lätt beska.

Den har en maltig och fyllig kropp, vilket kompenserar avsaknaden av kolsyra något då den förmodligen skulle ha uppfattats som tunn annars. Sammantaget känns det som ett lyckat försök på en svår stil. Sedan kan man diskutera valet av jäst, då jag under senare tid förstått att White labs surölskulturer inte alltid är de bästa. Men, detta är ju svårt att avgöra efter en bryggd. Med facit i hand skulle jag ha tillsatt ny jäst vid buteljering och kanske tillsatt mindre ek. Receptet är alltså beprövat och stilenligt!

Publicerat den Lämna en kommentar på Avsmakning: Fyrvaktarens IPA v.3

Mäsk-Ph: 5.4
Serverings-Ph: 4.6

Utseende

Spot on. Det är precis denna ljusa och inbjudande grumlighet som jag önskar. Det flyter inte omkring en massa partiklar i ölet, utan den är helt enkelt bara disig. Påminner om en ljusare juice. Bilden längst ner är mest överensstämmande.

Doft

Citrustoner med ett svagt bidrag av stenfrukt, även en viss antydan till tropiska frukter.

Smak

Beskan är betydligt mildare än vad jag förväntade mig av 75 IBU. Den finns där initialt men den är inte så framträdande som den brukar i IPA. Man kan beskriva den som mjukare.

Citrus dominerar likt doften även smaken vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att den är bryggd med tre citrus-liknande humlesorter. Väldigt lättdrucken. Är utmärkt till lite saltare mat då den slinker ner förädiskt snabbt. Mosaic-humlen håller jag på att lära mig om, men smakerna av Amarillo och Simcoe tycker jag mig känna igen. Simcoe-humlen tycker jag bidrar med en vass citruston medan amarillon blir mer blommig/stenfruktig. Att Amarillo-humle ska vara tropisk tycker jag inte riktigt stämmer. Vissa gånger tycker jag den bidragit med lakris.

Kropp

Lätt till mediumlätt kropp. Absolut inget maltigt med denna öl även om den känns mjuk och oväntat fyllig i munnen. Havren gör sitt.

Ändringar för eventuell ombryggning

Förväntade mig en betydligt beskare öl än detta, vilket absolut inte behöver vara något dåligt. Tvärt om så vill jag att dessa NE-ipor ska ha en mjukare beska som inte är lika bitande. Jag vill dock fortfarande förstå att jag dricker en IPA, så eventuellt kan jag tänka mig att öka bittergivan något. Hade jag velat dricka denna en varm dag i solen så hade jag varit väldigt nöjd.

En utmaning med denna typen av öl, då det är tredje gången jag brygger den i olika format, är att kombinera jäst och humle. Jag hade önskat en större smakportion av tropiska frukter, vilket får mig att snegla åt conan-jästen som är expert på att lämna sådanna estrar bakom sig. Dock anser jag den svårjobbad. Eftersom denna jäste ut fint kan det bli en eventuell modifiering av humlen. Mosaic tycker jag är spännande, så den kan jag tänka mig att behålla i kombination med Citra. Saken är den att jag i slutet av sommaren bryggde en NE-IPA med just Citra och Mosaic tillsammans med conan-jästen, och den visade sig bete sig något märkligt. Den stannade upp i fyra dager, för att sedan sätta igång igen i sekundärt kärl. Har även läst att denna fungerar bäst efter en andra och tredje generation, samt att den är rätt dyr (119:-), så jag kommer hålla mig till Wyeast London Ale III. Kommer eventuellt ändra i torrhumlingsschemat och lägga till en extra sats i det primära kärlet, något jag gjort flera gånger tidigare. Anledningen till att jag inte gjorde det denna gång var att det provades på vid nyss nämnda tillfälle och då upplevde jag slutresultatet som något jolmig och söt, vilket jag dock tror till största del berodde på malten då ölen blev väldigt mörk.

Sammanfattningsvis önskar jag mer tropiskt frukt, lite ökad beska, samt kanske lite mer maltsötma. Önskar man sig en cross-over mellan New England och västkust, tror jag denna kan vara omtyckt.