Gå till innehåll

9

Humlejuice, älskad och hatad. Älskad att hata. Osv.

Med inspiration av följande inlägg på Eric Alnemars blogg tänkte jag dela med mig av mina tips på hur jag lyckas få en bättre humlearom och "tryck" i smakprofilen till mina humledominanta öl. Även om jag varit småtrött på IPA-trenden ganska länge så verkar den hålla i sig. När jag väl är ute och dricker öl eller beställer hem öl från bolaget eller Khiosk brukar jag alltid vilja prova en eller kanske två moderna och välhumlade öl. Det är ju generellt New England IPA det handlar om och jag tycker inte det verkar ha hänt så mycket på den fronten förutom att ölen blir starkare och sötare, vilket jag inte uppskattar. Jag vet vad jag gillar och inte gillar, och i och med att jag tycker att jag att kommit en bit på vägen att få fram den arom och humlesmak jag själv uppskattar så har mitt intresse för kommersiell NEIPA dalat. Istället för att fortsätta köpa/beställa dyr "humlejuice" som jag oftast inte blir särskilt imponerad av är det betydligt roligare att kunna sätta ihop sin egna humlebomb. Här kommer några av mina bästa fingervisningar för att skapa öl med både hög humlearom och smak. Jag ska även göra mitt bästa för att hålla mig kortfattad, vilket jag generellt är ganska dålig på.

Humlekombination
Jag har fått upp ögonen för "lifter hops", som jag skrev ett inlägg om i våras. Läs igenom det! Detta tror jag gjort mest skillnad för mina New England Pale Ales. Kort och gott går det ut på att du kan behöva addera så lite som 5% av en humlesort som hjälper till att lyfta fram karaktär hos övrig humle. Det kan handla om humlesorter du utifrån beskrivningen inte tycker verkar så intressant, men som boostar de önskvärda egenskaperna hos de andra humlesorterna. Detta är inget jag hittat på själv utan Yakima Chef Hops driver, vad jag förstått, ett eget forskningsprogram där de kommit fram till att lifter hops faktiskt fungerar.

Mängd torrhumle
Jag tror, och har läst en undersökning om det som jag så klart inte har kvar länken till, att det kanske finns en "sweetspot" för mängd torrhumling, om det är maximal arom du vill ha ut. För mig hänger arom och smak ihop och jag vill alltid maximera de fruktiga egenskaperna hos humlen när jag brygger den typen av öl. Jag tycker 7-8gr/liter vört i jäskärlet är en perfekt torrhumlingsmängd för IPA och Pale Ale. För mig fungerar den mängden lika bra till en session-version på 4% som till en kraftigare.

Avlägsna jäst innan torrhumling
Detta går bitvis emot mycket av vad New England-bryggare anser, men dessvärre inte vad forskningen säger, och här hänvisar jag till samma Yakima Cheif-information som jag nämt tidigare. OM du torrhumlar under jäsningens mer aktiva del kommer majoriteten av arom och smak från humle att tryckas ut ur ölen, samt att humlen kommer få för lång kontakttid med vörten än vad jag anser fördelaktigt. Detta vill man ju inte. Jag föredrar att låta ölen jäsa ut för att sedan avlägsna så mycket jäst som möjligt från botten av kärlet, för att sedan torrhumla. Humle bär nämligen egenskapen att jäsa vört på egen hand. Måhända inte särskilt mycket, men när du väl torrhumlar i de mängder som det handlar om med dessa öltyper, så kommer ölet att genomgå ännu en liten jäsningsprocess. Det kommer alltså ske en så kallad biotransformation ändå, vilket för många är eftersträvansvärt och något som många tror maximeras genom att torrhumla under jäsningens mest aktiva fas. En biotransformation sker även om du låtit ölen jäsa färdigt eftersom det alltid kommer finnas jäst i ölet. Min enkla tanke är alltså att denna "efterjäsning" ska ske med minimal mängd jäst, för att undvika dicetyl. Värt att notera är dock att valet av jäst spelar stor roll för detta. Vissa jästsortera hanterar detta bättre än andra.

Låta torrhumlen "vandra genom jäskärlet"
Detta är min helt ihopsnickrade teori som blev praktik av ett misstag. Om man har möjlighet att trycksätta sitt jäskärl vid torrhumling så märker man, om man som jag har ett genomskinligt kärl, att när trycket börjat byggas upp så trycks en stor del av humlen ner mot botten. Detta till skillnad från torrhumling i mer traditionella hembryggarjäskärl där allt lägger sig som en filt på toppen. Jag tror inte det är optimalt att samla all humle i en klump på botten eller låta allt flyta på ytan. Maximal kontakt med ölet torde vara önskvärt. Trycksätt ditt jäskärl, låt humlen tryckas ner mot botten och lätta sedan på trycket. Du kommer märka att en stor del av humlen kommer flyta upp mot ytan igen. Då har du blötlagt dina pellet så gått det går utan att de klumpas på botten eller flyter på ytan.

Syrefri flytt
Kanske praxis för många hembryggare vid detta laget. Jag skulle i dagsläget inte tänka tanken att buteljera och kolsyrejäsa en Pale Ale eller IPA på flaska. Rengör ditt fat, fyll med Star San/Saniclean, tryck ut med kolsyra, koppla på en slang på öl ut och fyll fatet via den vägen. Någon helt syrefri flytt tror jag inte går att få, men att göra sitt bästa för att minimera ölets kontakt med syre är inte en bortkastad insats.

Använda inte enbart CRYO-humle
Fortfarande en någorlunda ny produkt på den svenska hembryggarmarknaden. Jag upplever öl bryggd med enbart CRYO-humle i whirlpool och vid torrhumling som något endimensionell i sin humleprofil. Samt att humlen i sig är dubbelt så dyr. Kombinera med vanliga pellets om du är pepp på CRYO. Själv tycker jag det blir för dyrt oavsett.

Strunta i humle under koket
Det här är till mångt och mycket en smaksak. Jag fokuserar på relativt alkoholsvaga ipor/pale ales, och jag är sällan ute efter ett riktigt starkt bett i beskan när jag brygger dessa öl. Vill du har en friskare och mer påtaglig beska så är det relativt enkelt att lägga till en klassisk bittergiva vid 60 minuter. Själv har jag blivit mest nöjd med att tillsätta all min humle direkt efter koket avslutats i en så kallad whirlpool/hop stand-giva. IBU-nivåer är relativt teoretiska och hur jag upplever beska kan skilja sig oberoende av vad en siffra i ett bryggprogram säger. För en öl mellan 4,5-6% skulle jag tillsätta 5-7gr humle per liter vört till jäskärlet i whirlpool/hop stand, med en genomsnittlig alfasyra runt 12-13, vilket ungefär är de nivåer som den moderna humlen som används i dessa öl ligger på.

Den enda anledningen till att jag har en facebookprofil är alla de fantastiska öl- och bryggargrupper som finns. Vi hembryggare här i Luleå har en egen sida där man kan ventilera allt mellan himmel och jord, det finns det specifika grupper för olika bryggverksanvändare, avancerad hembryggning och de som använder sig av speciella jäskärl. Jag har i tidigare inlägg nämnt den numera legendariska Milk The Funk-gruppen där tusentals bryggare med förkärlek till öl med brettanomyces och bakterier huserar. 2015 grundades Saison, Biére de garde & Farmhouse ale Appreciation Society på Facebook. En sida där hembryggare och professionella bryggare från hela världen delar med sig av kunskaper och inspiration kring just saison, biére de garde och farmhouse-öl. Detta är den grupp som jag själv spenderar mest tid och vars medlemmar jag tycker håller en bra nivå på sina inlägg.

I denna grupp plockar några av de professionella bryggarna tillsammans med entusiasterna varje år ihop ett recept som sedan bryggs på olika ställen runt om i världen. 2018 satte man ihop ett saison-recept som jag länge funderat på att brygga och som jag nu äntligen tagit mig tid för att göra. Grundtanken med ölet är att det ska vara en lättare saison med en modern twist. Grundreceptet finns här på The Farmhouse Obsessions hemsida, även om jag översatt allt till svenska och "korrekta" volymenheter här nedan. Kommer vid utvärderingen även presentera en riktigt fin etikett vars "baslogotyp" också tas fram i gruppen, och som tolkas och används av bryggare och bryggerier över hela världen.

Några mindre justeringar har jag varit tvungen att göra med receptet. Dels föredrar jag för tillfället syramalt för att sänka ph-värdet i mäsken, så det adderade jag till maltnotan. Sedan har jag inte fått tag på Strisselspalt, en humle som jag märkt är väldigt populär bland saisonbryggare i gruppen. Strisselspalt är något av grundhumlen i detta öl så jag anar att min version kommer bli något annorlunda än vad som är tänkt. Rekommendationen har på klassiskt saison-manér varit att man ska använda en lågalfahumle för bittergivorna om man inte har tillgång till Strisselspalt, så jag använde Styrian Celia, vilket är en humle jag använt i samma syfte tidigare.

Det som sticker ut i receptet och som jag misstänker är det som diskuterats mest vid receptknåpandet är valet av Motueka och Hallertauer Blanc sent i koket samt för torrhumling. Jag har inte bryggt saison med dessa moderna humlevarianter ännu, så det ska bli extra spännande att se hur de fungerar med mitt val av jäst. Just valet av jäst är det enda i receptet som bryggaren väljer efter egen smak, troligtvis eftersom de professionella bryggarna ville använda sig av sina huskulturer. Jag går på min husblandning av 566 och 3726.

Ölen kommer att buteljeras med en champagnejäst eftersom det är vad receptet förespråkar. Även detta är något som jag inte provat på tidigare, vilket jag ser fram emot. Funderar på att dela upp den färdigjästa ölen på några olika sätt. Kanske dags för en brettad version?


Namn: L'International 18
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Lakning enligt GF-metod
Beräknat EBC: 6.6
Beräknat IBU: 35
Beräknat OG: 1.043
OG: 1.056
FG: 1.006
ABV: 6.6%
Koktid: 90 min
Effektivitet: 88%
Mängd till jäskärl: 21L (beräknat 23L)

Total mängd vatten : 33.2L
Mäskvatten: 16.15L
Lakvatten: 17.1L


Vattenbehandling
11gr Kalciumsulfat
6gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
2gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 115
Magnecium: 19
Natrium: 16
Klorid: 54
Sulfat: 262


Beräknat mäsk-ph: 5.17
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -
Ph lakvatten: 4.9
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -108
*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-30-30


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
Valsmått på kross 1.3mm
68% Weyermann pilsnermalt (~2L)
17% Weyermann vetemalt (~2L)
12% Weyermann rågmalt (~3L)
3% Weyermann syramalt (~2L)

Krossning av malt

Mäskning
63°C i 90min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.

Dags för lakning. Har man en Grainfather så rekommenderar jag att laka långsamt, försiktigt och med jämn spridning av vattnet.

Humleschema
@60min - Styrian Golding Celia 2.9AA - 18 IBU
@15min - Wyeast jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Styrian Golding Celia 2.9AA - 6 IBU
@5min - Motueka 4.5AA - 6 IBU
@5min - Hallertauer Blanc 9.1AA - 5 IBU

@Torrhumling i 4 dagar
Motueka 2,5gr/L vört i jäskärlet
Hallertauer Blanc 2,5gr/L vört i jäskärlet


Kylning av vört med motströmskylaren. Grainfatherns termometer kopplas in i wortometern som jag dagen till ära uppgraderat med slangklämmor.

Jäsning
26°C första dygnet. Sedan höjning med en grad per dag till 31°C. Sedan 31°C till FG. Sänk långsamt ner till 26°C innan torrhumling.

Jäst
Lika delar WLP566 Belgian Saison II och Wyeast 3726 Farmhouse Ale.
2L gemensam förkultur.
Buteljering med Red Star Premiere Blanc.

Rekommenderad antal jästceller: 246MD (1.0 pitch rate)
Beräknad mängd jästceller: 250-290 MD

Buteljering med champagnejäst

Buteljering enligt Bob Sylvesters metod, per liter vört
6.6gr socker
0.3gr jäst
15gr vatten

Enligt receptet spelar mängden socker större roll än mängden jäst, så använder man lite mer jäst spelar det igen större roll. Viktigt att man använder tjockare flaskor, gärna med champagnekork för att undvika flaskbomber. Blanda socker och jäst i 42-gradigt vatten och låt stå i ca 20 min. Blanda sedan med öl och buteljera. Kolsyresättningen ska enligt Sylvester starta ganska omgående och flaskorna bör vara redo ca. 10 dagar efter buteljering.


Brygglogg
2019-06-22 Sätter förkultur.
2019-06-25 Bryggdag. Flöt inledningsvis på bra. Lyckades mäska in innan barnen skulle i säng. Bytte dagen till ära elektrod till PH-mätaren och kalibrerade den. En litet snedsteg var att jag för andra gången sänkte ph-värdet på lakvattnet lite för mycket, men det spelar förhoppningsvis ingen större roll. Cirkulationen liknade denna gång den första bryggningen, det flöt alltså konstant ner vatten i "overflow pipe" och jag fick aldrig någon särskilt klart vört. Förra bryggningen var det precis tvärt om och jag misstänkte då kanaler i maltbädden. Likt förra bryggningen träffade jag mäsk-PH enligt beräkning. Märkligt nog så har syramalt varit mer beräknelig än mjölksyra för mäskningen, för mig. Tappade två liter mer än beräknat till jäskärlet, men det åkte i en hel del humle på slutet. Förhoppningsvis kommer den inkommande falskbotten hjälpa med bland annat detta så att humlebädden lägga sig ovanför utsläppet, vilket borde göra att vätskan rinner igenom bättre. En något chockerande hög effektivitet på hela 88%, vilket jag inte räknade med, så det kommer bli en bra mycket starkare öl än önskat, vilket jag inte känner mig nöjd med. Det ska vara en lättare saison, nu blir det en standardstark, som jag tycker är lite för stark från början.

2019-07-04 FG 1.006. "Husblandningen" landar åter igen på samma FG. Torrhumlar enligt ovan.

2019-07-07 Buteljeringsdags. Flaskar 10L på 75:or med champagnejästen. 2L flaskar jag på 33:or med mina vanliga carb drops, detta för att kunna testa vad champagnejästen bidrar med. 5L åker till nytt jäskärl för att sekundärjäsa med brettanomyces b. Resten vaskar jag.

*Palmer & Kaminski 2013

Några designmästerverk till etiketter blir det inte när det gäller experimentbatcher.

Den här ölen bryggdes den 12:e maj 2018 och delades efter primär jäsning med wlp565 (Dupont) upp på två mindre jäskärl för sekundärjäsning med brettanomyces. Den ena jäste med brettanomyces bruxellensis och har jag utvärderat här. Dena andra jäste med brettanomyces lambicus och det är den utvärderingen detta inlägg ska handla om.


Precis som med den andra halvan så har jag någorlunda kontinuerligt smakat av denna öl från september 2018 till nu. Till en början (september till november) föredrog jag denna öl då den dominanta fruktigheten från bretten kändes fräsch och i samspel med den primära saisonjästens smakbidrag. Dock var den aldrig fullt kolsyresatt under denna period och hade fortfarande en något ung smak över sig. Smakprofilen ändrades ganska snabbt efter denna unga period.

Ölen har ett tjockt och vackert skumtäcke och doftar ganska kraftigt av brettjästen som är både fruktig och rökig. Plockar även upp en söt vinägerdoft som drar åt körsbärshållet. Körsbärsvinäger? Skumtäcket doftar tydligt av mineraler och jord.

Smakmässigt har ölet en förvånadsvis söt och rund munkänsla för att vara närpå 1.000. Smaken känns ganska klassiskt brettad tillammans med en påtaglig rökig karaktär och en lätt stickig örtighet. Även relativt fruktig med en ljus druvkaraktär, en kombination som jag inte tycker gifter sig särskilt väl. Avslutningen på ölen är den stora behållningen då den är både lättsam och härligt torr. Saisonjästen dyker även upp på slutet med en distinkt pepprighet.

I överlag föredrar jag den andra versionen med brettanomyces bruxellensis över denna då den den trötta fruktsmaken och rökigheten inte fungerar särskilt väl ihop. Jag ser heller ingen anledning att i dagsläget kombinera bruxellensis med lambicus i någon framtida brett-experiment.

Då även dags för att publicera utvärderingen av den andra halvan av premiärbryggningen på nya bryggsystemet, som jag måste säga har producerat finfin öl. Precis som förra inlägget så bryggdes denna öl den 6/4-19 men i och med en annan jästkombination landade denna på 6.3% med ett FG på 1.006.


Jag inleder med att avslöja att den här ölen blev avsevärt bättre än den jäst med M29. Rakt igenom renare, med bättre balans samt att humlen framhävs bättre.

Doftar nyskottad jord och mineraler tillsammans med traditionell humle. Betydligt mindre jästkaraktär än ölen jäst med M29.

Rena smaker rakt igenom utan jästighet. En bra balans mellan pepprighet och beska. Jord och mineraltoner går igen i smaken. Intressant att den torkade frukten som träder fram i var och varannan saison inte finns med i denna, vilket jag hävdar har med jästkombination och jästtemperatur att göra. Detta är andra gången jag kombinerar 3726 och 566 och det verkar bli min huskombination från och med nu. Beskan från humlen känns renare rakt igenom och följer även med hela smakupplevelsen från början till slut, istället för att träda fram mer i slutet.

På grund av bakgrund blev ölen mörkare på bild än i verklighet.

Önskar fortsatt en högre och friskare beska från humlen, vilket får mig att snegla på en annan humlekombination för 60-minutersgivan. Den teoretiska IBU-nivån ligger trots allt på 43, vilket säger en del om just hur teoretisk det är. Jag kommer nog dra på ytterligare för nästa bryggning av denna öl, kanske uppåt 60 IBU bara för att få en mer markant skillnad. Kommer även undersöka de övriga humlegivorna för att försöka få lite mer karaktär. En öl som jag sneglat mer och mer på är Blaugies / Hill Farmsteads La Vermontoise, som har en mycket påtaglig humlekaraktär som jag skulle beskriva som örtig och något tvålig. Vi får se om jag eventuellt kan göra några ändringar för att ta ölen, inte fullt ut, men mer åt det hållet.

Dags för utvärdering av den ena halvan av premiärbryggningen på nya bryggsystemet. Ölen bryggdes den 6/4-19 och blev en saison på 6.8% med ett FG på 1.002. Mer info om bryggdagen i detta inlägg.


Sedvanlig mineral-jordig doft. Torkad frukt och en hel del jäst. Som saison 9/10 av mina saison brukar dofta. Har jag skrivit det förr?

Hög i kolsyran utan att bli för spritsig. Känslan kring smakerna och munkänslan är att den trots allt är ganska len. Beskan kommer smygande och tar medelmåttig plats först på slutet. Önskar mig en lite friskare kick från beskan tidigare i smakupplevelsen som följer hela vägen. Här funderar jag på att börja kombinera en neutral högalfahumle i bittergivan tillsammans med min sedvanliga giva av EKG.

Bör kanske nämna att jordigheten och peppeigheten som vanligt finns där i mindre partier. Kanske lätt, lätt spritig smak. Smakerna i övrigt känns välbalanserade utan att riktigt ta någon större plats. Saison betraktat är den mer åt det naturella och lite renare hållet. Ganska många av de kommersiella saisonerna från svenska bryggerier som jag provat tycker jag går åt detta håll. Man känner tveklöst att det är en saison men jag vill ha lite mer karaktär i samklang med en torrare munkänsla. Det positiva med ölen är att smakerna från jästen känns just välbalanserade, även om de inte framhävs riktigt så som jag önskar. Många gånger skapar saisonjäst mer av en smak än en annan och då blir det lite tjatigt. Den här ölen, med jästen som bärande smakgivare, känns därmed välkomponerad. Humlens karaktär försvinner något även om man känner att den är välhumlad i och med beskan som träder fram på slutet.

En av utmaningarna med saison är att få den mer traditionella humlen att ta plats med både beska och smak, i samspel med balanserade och väldigt komplexa smaker från jästen. I denna öl känns alla dessa komponenter något för nerskruvade, vilket jag tycker är karaktäristiskt för de jäster som betecknas som franska. Med det sagt gillar jag vad just denna jäst kan åstadkomma. Tror dock den skulle kunna vara intressant tillsammans med modernare humle.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med ölen. Helt utan bismaker och lämpligtvis en något mer somrig saison. Ska bli väldigt intressant att se vad den andra jästkombinationem från samma bryggning har åstadkommit