Gå till innehåll


Utseende

Ljus, disig utan partiklar. Nästa lätt lysande.

Doft

Vid upptappning från fat så känner jag doften av ananas och tropisk frukt redan innan glaset är fyllt. Flyttar man näsan mot skummet så blir aromerna ännu mer påtagliga. Wow!

Efter en stund i glaset så är den initiala doften en blandning av tall, gräsig humle (ej dank), tropiskt frukt och ananas. Fruktjuice. Kommer och tänka på multivitamindryck.

Smak

De fruktiga inslagen från doften är tillbakadragna i smaken, så som det brukar vara. Plockar ändå upp fruktjuicekänslan av tropiskt och ananas på ett sätt som jag inte upplevt i någon annan single hop-öl tidigare. Det är verkligen inte citrus först, utan tropisk frukt. Tall och humlegräs finns där, vilket stämmer på beskrivningen men har självklart mycket med min process att göra.

Smakupplevelsen avslutas med en bestämt beska som är jordig, gräsig och lätt örtig.

Bör väl tilläggas att jag upplever att ölen något tunn, men det är inte det lättaste att få till en fyllig kropp till 4.8%. Något för besk för att utropa den som välbalanserad, men det gör inte särskilt mycket eftersom det var just humlen jag var intresserad av.

Övrigt

Drar tveklöst mot galaxyhållet när det gäller beskan och de smaker som den medför. Jag har provat min öl tillsammans med några andra new england-ipor. Nu är det ju inte riktigt samma öl och alkoholprocenten skiljer bitvis ganska mycket, vilket gör att smakerna bärs fram på ett annat sätt. Men jag har ändå konstaterat att ganska många new england-ipor (Stigbergets nya GBG, Amazing haze, en från Amundsen, Mikkeller mm.) är väldigt söta och fylliga, något man kanske inte reflekterar över när man dricker dem en-och-en. Kombinationen tropisk "humlejuice" och en hög restsötma lyfter upp just fruktigheten på ett annat sätt än om man håller sig till en öl med neutral jästprofil (t.ex. US-05) och med lägre %. Något som är värt att tänka på när man försöker sig på fruktig pale ale.

Ändringar för eventuell ombryggning

En humlesort som för mig blir något för gräsig som bittergiva, precis som jag upplevt Galaxy. Hade antingen gått på en humlesort med friskare och renare beska i bittergivan, alternativt något mjukare.

Som jag antytt ovan så är ölen i sig något tunn, vilket är en kombination av flera faktorer. Måste dock erkänna att jag förväntade mig lite mer kropp med tanke på mäskningstemperaturen, andelen carapils och munich. Blir att laborera lite med det inför kommande pale ales. En annan jäst som framhäver malten och restsötma lite mer är ett hett alternativ vid dessa svagare humleöl, främst för att möta upp någon slags balans med humlen, som man gärna vill ha ganska mycket av.

Få humlesorter tycker jag klarar sig helt på egen hand i pale ale/ipor. Något tidigt att fälla ett avgörande efter en bryggning, men jag tycker absolut att Vic secret närmar sig den lilla skalan av humle som kan axla en öl på egen hand. Beroende på hur man använder sig av den så är det möjligt att den kvalar in i samma finrum som Citra.

Till min stora glädje tycker jag mig ha hittat en humle som faktiskt framhäver tropiskt frukt framför citrus, oftast upplever jag att citrusen blir primär. Denna humle i sena givor (flameout, hopstand, torrhumling) i kombination med galaxy, citra eller mosaic, samt med en jäst med lite mer karaktär i än US-05, då är man något på spåren. En bra humle som jag verkligen rekommenderar att man experimenterar med i humlerik och fruktig öl.

 

Humle är ju kul, så är det bara. När det dyker upp nya varianter som verkar någorlunda lovande har jag svårt att hålla mig borta. Vic Secret har inte funnits på hembryggarscenen särskilt länge och ska enligt diverse forumanhängare vara en lite subtilare variant av Galaxy. Just Galaxy var det ett drygt år sedan jag provade på med blandade känslor. I USA verkar många hembryggare vara absolut överförtjusta i att torrhumla i fat, vilket jag provade under just den bryggningen vilket resulterade i att ölen efter någon vecka på fat fick kasseras då den inte smakade något annat än bittert gräs. Dock blev jag väldigt förtjust i aromen av Galaxy som jag främst kopplade till passionsfrukt. Den ölen kallade jag för Utpost och jag har planer på att att ge den en andra chans inom en snar bryggarframtid.

Nu var det ju inte Galaxy det skulle handla om utan Vic Secret, en humlesort som hos Maltmagnus beskrivs som fördelaktig i torrhumling då den ska bidra med smaker av anans, passionsfrukt och tall.

För att reda på vad den gå för bestämde jag mig därför att samla ihop de maltrester jag hade från tidigare bryggningar och låta denna nya humlesort få visa vad den går för. Jag föredrar att brygga pale ales när jag ska utvärdera humlesorter samt att det nog är den ölstilen jag brukar föredra att dricka; sessionabel med lite karaktär från humlen. Sista bryggningen för 2017!


Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod:
Satslakning
Beräknat SRM: 5.5
Beräknat IBU:
36
Beräknat OG: 1.049
OG: 1.052
FG: 1.016
ABV: 4.8%


Total mängd vatten :20L
Mäskvatten:
11.5 L
Vört efter mäsk: 7.8L
Lakvatten: 8.5L
"Lakvört": 8.6L
Total mängd vört innan kok:
16.4L
Koktid: 60min
Effektivitet: 78%
Mängd till jäskärl:
12L


Maltnota (kg-%)

43% Briess Pale ale malt 3.5L
43% Crisp extra pale 1.5L
8% Crisp light munch 5L
4% Briess dextrine malt 1.5L
2% Castle syramalt 3.4L


Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

6gr Kalciumsulfat
4gr Magnesiumsulfat
0.5r Bordssalt
3gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 131
Magnecium: 21
Natrium: 14
Klorid: 95
Sulfat: 253


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota och salter: 5.36
Mätt mäsk-ph: 5.4
Mäskjustering: -
Mätt laknings-PH:
5.6
Lakningsjustering: -
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -81
*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-30-30


Mäskning
67°C i 70min


Humleschema
@60min - Vic secret 18.9AA - 14 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Vic secret 18.9AA - 21IBU
@0min - Vic secret 18.9AA - Dubbla mängd av 10min-givan

Torrhumling 1 vid FG - Vic secret 4.5gr/L
Torrhumling 2 - Vic secret 8gr/L


Jäsning

Jäst US-05, 22gr
Jässchema 19 grader till FG + någon dag extra

Rekommenderad antal jästceller: 158md
Beräknad mängd jästceller: 176md


Brygglogg

2017-12-28 Bryggdag

2018-01-03 SG 1.016

2018-01-07 FG 1.016. Ännu en jäsning där jag förväntande mig högre utjäsning. Kanske är det termometern som spökar under mäskningen? Torrhumlar med 4.5gr/L.

2018-01-11 Andra dosen torrhumling 8gr/L.

2018-01-15 Kallkrash

2018-01-18 Flyttar till fat och trycksätter till 25psi. 

2018-02-02 Publicerar tidigare författad utvärdering.

'*Palmer & Kaminski 2013

En öl som absolut har behövt sin tid på flaska. Har smakat av ölen från så tidigt som två veckor efter buteljering och då kändes den ung, tunn och spretade i sina smaker. Nu, 6-8 veckor efter buteljering, är skillnaden som dag och natt.

Doft
Doften är lätt pepprig och domineras av estrar från jästen som kan beskrivas som fruktiga utan att jag kan identifiera en specifik frukt. Med tiden har även en höig karaktär utvecklats.

Smak
Smakprofilen domineras av en klassisk saison-pepprighet. Lätt blommig med viss syrlighet, samma syrlighet som fullständigt dominerar Belle Saison-jästen och gjorde höstens förra saison något endimensionell. Känner också av en smak av örter, torkad frukt och mandelmassa Lätt beska framträder samtidigt som en viss maltkaraktär smyger sig på. Samtliga smaker känns nu efter viss tid på flaska mer i samspel med varandra. De har en rundare och mer gemytlig karaktär än när ölen var ung. Avslutas med en lätt torrhet i munnen.

Övrigt
Sannerligen ett intressant experiment att blanda tre jäststammar. Enligt White Labs beskrivningar så ska den ena, WLP590 French Saison, vara mest anonym i sin karaktär och jag kan ifrågasätta ifall den tillför något i denna blandning. Den kan till och med dra ölet åt ett något oönskat witbier-håll. Vad jag minns så kan troligtvis WLP565 (dupont) fungera lika bra på egen hand, men jag skulle behöva brygga med den igen för att känna mig helt säker.

Ändringar för eventuell ombryggning
Vid ombryggning hade jag nog gått på med lite mer sulfat för att uppleva beskan lite skarpare och friskare, samt för lite extra upplevd torrhet, tillsammans med en större bittergiva. Den här lätt blommiga karaktären från humlen kan jag nog vara utan, oavsett vad riktlinjer säger. Så kanske enbart en bittergiva vid 60 och sedan inget mer.

Mer tid i jäskärlet skulle eventuellt också vara något för att se om den sjunker ytterligare i sin utjäsning, eller kanske avsluta med en champangejäst eller liknande. I överlag vill jag jag ännu torrare munkänsla och lite mindre maltkaraktär. Kanske enbart pilsnermalt?

Vore även intressant att avsluta jäsningen med brett för en ännu mer komplex karaktär, men det är nog en annan öl helt och hållet. Någon ombryggning av denna öl känner jag inte som aktuellt eftersom jag tror den skulle bli minst lika bra med bara två jäststammar.

Sammantaget är detta en mycket bra öl, kanske till och med årets bästa, även om jag identifierar ganska många förbättringsområden. Den känns välbalanserad och med den där säregna saisondragen som jag tycker så mycket om. Min näst bästa saison hittills. Bättre exemplar bryggdes innan bloggens start.

 

Att läsa ölutvärderingar utan bilder är kanske inte det mest inspirerande. Men denna öl tog oväntat nog slut samma dag som den kopplades på vilket resulterade i att jag inte hade möjlighet att ta några bilder. Här kommer dock en utvärdering utifrån minnesanteckningar.

 

Utseende

Ljus-medelljus öl som har mer färg än beräknade 3 SRM. Mycket klar i glas tack vare kallkraschning och 12 dagar på fat innan servering.

Doft

Inte mycket till doft. En lätt jästighet letar sig fram när skumkronan står som högst. Ganska klassiska belgiska jästestrar som är mycket subtila.

Smak

Mycket ren smakprofil med en maltighet som känns ren och tillfredsställande. Smaken som sticker ut från en i övrigt mycket trevlig maltfokuserad och balanserad öl är just estrarna från jästen, som är bra mycket mer anonym än vad jag hade tänkt mig. När jästsmaken avlägsnat sig och maltsmaken ligger kvar i munnen så påminner den faktiskt mer om en lager än en belgisk öl. Estrarna från jästen påminner mer om en veteöl/wit än en belgisk trappistöl.

Ölen har en mycket lätt örtig beska över sig.

Munkänslan är rundad och relativt fyllig för sin 5%.

Övrigt

Sammantaget blev det ännu en lyckad öl som uppenbarligen fler än jag uppskattade. Jag kan inte identifiera några direkta felsmaker. Att brygga belgisk sessionöl var ingen dum idé som jag förhoppningsvis kommer prova på igen. Kanske mer av en sommaröl än något man plockar fram till jul, men till julmaten gjorde den sig väldigt bra. Vill man ha en lättsam öl med en medelmaltig profil och lite karaktär från jästen så är detta en bra val.

 

Ändringar för eventuell ombryggning

Jästen är helt klart huvudingrediensen här. Enligt tillverkaren är denna en mer tillbakadragen belgisk jäst som inte är lika fruktig som wlp500. Jag hade velat ha lite mer belgisk karaktär över denna, så en ombryggning med wlp500 hade varit intressant. Denna jäst (wlp530) ska vara mer alkoholtolerant och jag kan tänka mig att denna passar bra i en triple då en hög alkoholstyrka bär med sig jästen på ett mer uttrycksfullt sätt.

Blir även mer och mer övertygad om att Saaz inte är en humlesort jag är särskilt förtjust i.

Kroppen och munkänslan på ölen är jag nästan mest nöjd med, vilket talar för att lättare munichsorter och dextrinmalt är ett utmärkt val vid lite svagare öl. Maltnotan skulle vid en ombryggning förbli oändrad.

Julöl förknippar många med en mörkare lageraktig öl. Så tänker inte jag. Det kommer vara en del folk hos oss kring jul och kul vore det då att bjuda på öl som man kan tänka sig att flera kommer kunna uppskatta, något för även de ganska oprövade ölsmaklökarna. Det är ju inte jättelänge kvar till jul så någon lager är det inte aktuellt med då jäsning- och lagringstiden helt enkelt inte räcker till. Istället blir första julölen något jag inte provat förut; en patersbier.

Paterbier är en traditionell klosteröl. Munkarna bryggde, och brygger, traditionellt sina lite starkare ölsorter (dubbel, trippel osv.) för försäljning medan paterbiers blev något de använde för egen förtäring. Ett eget antagande baserat på belgisk bryggtradition, men helt utan källa, är att paterbier bryggdes i samband med någon av de starkare, ljusare, sorterna. Troligtvis blev så kallade "first runnings" vört till den starkare ölen, medan "second runnings" blev vört till den svagare paterbieren.

Jag gillar tanken på en mer sessionabel öl runt 5% med bra belgisk jästkaraktär. Detta tror jag kan bli en husfavorit samt gå hem hos de icke humlefrälsta öldrickarna. Sedan har jag då aldrig sett eller hört någon brygga denna sort förut. Kanske startar jag härmed en trend?


Stil: Patersbier
Bryggmetod: 
Satslakning
Beräknat SRM: 3
Beräknat IBU:
16
Beräknat OG: 1.048
OG: 1.053
FG: 1.015
ABV: 5%


Total mängd vatten :
20L
Mäskvatten:
12L
Vört efter mäsk: 8.5L
Lakvatten: 8L
"Lakvört": 7.9L
Total mängd vört innan kok:
16.3L
Koktid: 90min
Effektivitet: 83%
Mängd till jäskärl:
11L


Maltnota (kg-%)

87% Castle pilsner EKO
5% Crisp light munich
5% Briess dextrinmalt
3% Castle syramalt


Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

1gr Kalciumsulfat
1gr Magnesiumsulfat
0.5r Bordssalt
4gr Kalciumklorid
1ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 88
Magnecium: 7
Natrium: 14
Klorid: 119
Sulfat: 55


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.26
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering: -
Mätt laknings-PH:
5.5
Lakningsjustering: -
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -70
*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-60-0

 PH 5.5 på lakningen.


Mäskning
67°C i 60min

Kanske inte det vackraste sättet, men en väl fungerade lösning på att slippa hälla sin vorlauf försiktigt över maltbädden är gammal hederlig aluminiumfolie med några små hål i.


Humleschema
@60min - Saaz 3.7AA - 14IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Saaz 3.7AA - 2 IBU


Jäsning

Jäst WLP530, 2 paket
Jässchema 21grader

Rekommenderad antal jästceller: 131md 
Beräknad mängd jästceller: 138md


Brygglogg

2017-11-29 Bryggdag. En av de smidigaste bryggdagarna på väldigt länge. Första gången jag prövade syramalt och den gjorde verkligen sitt. Mindre mjölksyra innebär att jag kommer närmare önskvärd resterande alkalinitet.

OG landade lite över beräknat. Det är en viss inlärningstid när man vill prova nya lakningsmetoder.

2017-12-06 SG 1.015. Höjer en temperatur på jäskärlet.

2017-12-10 SG oförändrat. Lite för högt men det får gå. Kallkrashar så långt ner kylen klarar, dvs. 5 grader.

2017-12-12 Buteljerar några flaskor och för över resten på fat.

2017-12-27 Utvärdering

*Palmer & Kaminski 2013