Humlegatan - En blogg om hembryggning

Brygga Cold IPA 4

Lars15 maj, 202315 maj, 20234 kommentarer

Med omdragen el till bryggeriet/tvättstugan är det nu dags att göra ett andra försökt till bryggning med det nya bryggverket. Jag hade tänkt sammanställa en del om mina upplevelser av Grainfather G40 i ett annat inlägg då jag i detta inlägg ville fokusera mer på själva receptet.

IPA fortsätter att vara en ölstil som utvecklas och Cold IPA är den senaste varianten som börjat rullas ut från bryggerier runt om i världen. Det finns inga fasta typdefinitioner av av stilen ännu och rekommendationerna kring hur man på bästa sätt ska lyckas med stilen varierar lite. Jag tänkte därför sammanställa vad jag tror är bästa sättet att lyckas utifrån vad jag läst och reflekterat kring, samt en utvärdering längst ner i bryggloggen.

När termen Cold IPA dök upp var min första tanke att detta redan har gjorts i form av Brut IPA som kom och försvann för 3-4 år sedan. Cold IPA ska vara torrare och krispigare än vad en "vanlig IPA" ska vara och precis som Brut IPA känns det som en motreaktion mot dessa fylliga, mjuka och krämiga häjs-ipor vi får fortsätta att dras med. Vissa källor hävdar att skillnaden mellan Brut IPA och en Cold IPA är att sistnämnda ska jäsas med lagerjäst, fast i lite varmare temperatur än en lager, vilket också separerar stilen från IPL (India pale lager) som också bör räknas som en nära släkting. Följer man det rådet blir det helt enkelt en varmjäst lager som humlas som en IPA, medan Brut IPA ska jäsa ut mer, oftast med en alejäst som fått hjälp av enzymer att förvandla sockerarter i mäsken till mer lättjästa arter, vilket i sin tur leder till ett läger FG. Jag vet inte varför denna stil inte slog igenom bättre, även om det under en tid fanns gott om exempel ute på marknaden, men risken är kanske att Cold IPA kommer möta samma öde. Det finns dock något som tilltalar mig betydligt mer i tanken kring Cold IPA än i Brut IPA, och det handlar för mig om lagerjästen i kombination med vissa lämpliga och moderna humlesorter. Medan Brut IPA i flera fall var tvungen att ta hjälp av enzymer för att tunna ut ölet, bara för att, tror jag en välskött lagerjäst borde göra jobbet bättre, främst genom att producera en krispig öl utan att för den sakens skulle bli tunn.

Eftersom tolkningen av denna nykläckta stil fortfarande är fri så har bryggerier valt att göra på sitt sätt. T.ex. har jag sett och provat kommersiella varianter av Cold IPA som är jästa med ale-jäst, vilket får mig att fundera på vad det är man då försöker göra? Nyckel för mig för att få stilen att skilja sig mer från både Brut IPA och New England IPA är just jästen. Så jag hävdar då att hanteringen av jästen är utgångspunkten för bryggandet av Cold IPA. Men det finns också andra bryggare som säkert skulle hävda annat. Jag har nog varken rätt eller fel. Några pointers för mig blir dock:

Jäs med lagerjäst, fast i något varmare temperatur än för en lagerbryggning. För att undvika bismaker skulle jag fortfarande hålla mig inom rekommenderat spann för vald jäst, men så "varmt" som spannet tillåter möjligt. Själv kommer jag använda mig av Saflager 34/70 som har ett rekommenderat spann på 9-15ºC, vilket innebär att jag kommer ställa in jäskylen på 15º. Vill man hellre använda en annan lagerjäst ser jag inga problem med det, så länge det är en god utjäsare som inte producerar en för maltig öl.

Maltnotan tycker jag man får prova sig fram till. Jag skulle dock undvika allt som har med havre och vete att göra. I USA tenderar hembryggare att använda sig av ris i större utsträckning än här och det kan absolut vara ett sätt att tunna ut det färdiga ölet. Även majs förekommer. Jag kommer använda mig av 100% pilsnermalt, med undantag för enstaka procent syramalt för att sänka ph i mäsk. Det är dock en god utgångspunkt att vid nya stilar börja med endast basmalt för att sedan utvärdera om någon annan malt skulle tillföra något. Att trots detta endast använda sig av enbart pilsnermalt tror jag dock bör passa stilen väldigt väl och jag skulle personligen inte vilja gå den mer amerikanska vägen med ris och majs då jag inte ser några smakmässiga fördelar.

Mäska för en hög utjäsning. Antingen med en enkel infusionsmäskning kring 62-65 grader, eller med en stegmäskning. Jag kommer använda mig av ett lagerschema då jag enkelt kan ställa in bryggverket för detta.

Klar öl. Detta ska helst inte vara en grumlig historia. Gör vad du kan för att få till en klar vört under mäskning, kok och kylning. Oavsett bryggteknik så gå inte vidare till kok förrän vörten är genomskinlig, skumma av proteinet vid uppkok med en hålslev och vid kylning av vörten så lämna köldgrumlingen utanför jäskärlet. Kan man inte få till alla delar så försök med någon.

Humlen kan man laborera fritt med, både när det gäller val av sort och tekniker i bryggningen, då det helt enkelt är en smaksak. För precis som med övrig IPA så kan humlesmaken variera mellan himmel och jord. Jag kommer använda mig av Perle som bitterhumle eftersom jag tycker den är rent och frisk, för att sedan använda mig Riwaka (obeprövad sort mig mig) och lite Mosaic. Välj vad du gillar.

Namn: Iskusten Cold IPA
Stil: IPA - Special
Bryggmetod: Grainfather G40 - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 79%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L
Mängd till jäskärl: 14L
Beräknat SRM/EBC: 4/8
Beräknat OG: 1.062
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 40
OG: 1.069
FG: 1.013
ABV: 7.4%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
98% Weyermann Barke Pilsnermalt (~2L)
2% Weyermann syramalt (~2L)

Krossad på läge 5 på GF-krossen = 1.3mm

Mäskschema
60ºC i 20 min
65ºC i 20 min
72ºC i 30 min
76ºC i 10 min

Total mängd vatten: 28L
Mäskvatten: 28L

Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.6
Mäskjustering: 1ml laktol

Humleschema
@60 min - Perle - 30 IBU
@20 min - Perle - 9 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@5 min - Mosaic - 5 IBU
@5 min - Riwaka - 3 IBU
@0 min - Spindasol B
Torrhumling
Totalt 4g/L. 80% Riwaka och 20% Mosaic.
4 dagars torrhumling innan kallkrash.

Jäst
Saflager 34/70 - Två paket till 14 liter
Jäsning i 15 grader till FG

Brygglogg
2023-04-22
Bryggdag. Nu utan elproblem. Mer om detta i ett annat inlägg. För att vara första kompletta bryggningen med nya bryggverket gick det ganska bra. Det finns en del saker man måste ta med i beräkningen till kommande bryggningar, men även detta tänkte jag samla i ett kommande inlägg om mina upplevelser med Grainfather G40. Bryggde på morgonen och redan på kvällen så var det regelbunden aktivitet i jäsningen.

2023-04-23
Ruskig aktivitet i jäskärlet.

2023-04-25
Aktiviteten har nu gått ner avsevärt. Kommer dock låta den jobba på i minst en vecka till.

2023-05-01
Har inte läst av SG ännu, men det är sex dagar sedan aktiviteten stadigt avtog så jag torrhumlar den försiktiga mängden 4g/L. Känns i stunden som lite men om FG blir under 1.010 samt med en lagerkaraktär i kombination med den enkla maltnotan så tror och hoppas jag att det trots allt blir lagom. Kommer tillsätta isinglass under kallkrashningen under tryck, så hoppas därmed på en klar öl. Gör ett försök att spola kolsyra ner i jäskärlet samtidigt som humlen åker ner.

2023-05-05
Påbörjar kallkrash under tryck.

2023-05-06
Tillsätter isinglass.

2023-05-09
Flyttar till fat och trycksätter. FG blev 1.013. Ölet blev starkare än önskat, men det skyller jag på utmaningen med att beräkna mäskeffektivteten i bryggverket. 7.4% är dock fullt acceptabelt.

2023-05-14
Har druckit några glas under helgen och detta känns verkligen som en stil som jag kommer vilja brygga vidare med. Ölen är ren och frisk med en, kanske lite låg, fin beska. Ölen blev ca 1 % för stark vilket drar ner upplevelsen då jag faktiskt upplever den som lite spritig. 6-6.5% hade varit väldigt mycket bättre, vilket också var tanken från början, för då hade även beskan tagit lite mer plats. Frånsett det uppenbara att spritigheten har med alkoholprocenten att göra tror jag kombinationen av enbart en maltsort och lagerjästen påverkar framtoningen av detta.

Jag skulle vilja trycka på med lite mer humle bara för att öka karaktären på ölet något. Men absolut inte i några större mängder då den väldigt lättdrucken, vilket också är det viktigaste för stilen, tänker jag mig. Återkommer med mer detaljerad smakbeskrivning av ölet. Det jag kan konstatera är att mitt recept är en väldigt bra utgångspunkt för framtida bryggningar och för att vara första provsatsen så är det oväntat lite jag skulle vilja ändra.

Kallt grundvatten.

Halvintressant bild från inmäskningen. Jag kan dock konstatera att en bredare maltkorg leder till mindre skum.

Väldigt härligt att ha en fräsch och krispig IPA på fat. Kommer att gå åt, även om den är lite för stark för min smak.

Katastrofbryggningen 2

Lars3 maj, 20233 maj, 20232 kommentarer

Det som skulle bli första bryggningen med mitt nyinköpta bryggverk (Grainfather G40) och en garanterad framgångssaga, blev en mardrömsbryggning. Redan här bör väl påpekas att det inte har med bryggverket att göra, utan en massa andra faktorer som gjorde bryggdagen till rekordlång. I slutändan blev det dock en bra vört som jag var ganska nöjd med. Mina erfarenheter av G40 kommer i ett senare inlägg då jag behöver fler och framför allt fullständiga bryggningar med bryggverket. Nu om denna bryggning.

Eftersom jag fick vara lite kreativ med min förra saisonbryggning då jästen (Wyeast 3724) tog precis så lång tid på sig som den enligt ryktet kan göra och jag valde att plocka bort den från jäskylen, flytta den ännu inte färdigjästa vörten till en glasdamejeanne, tillsätta slattar från Orval och sedan ställa damejeannen på en plats där jag inte kommer se den i tre månader, så ville jag sätta igång en ny sats med saison så fort som möjligt för att inte stå helt utan Saison nu när våren är i antågande. Egentligen var det nog bara två veckor kvar innan ölet hade nått FG, men jag orkade helt enkelt inte vänta.

Receptet blir det inga förändringar i utan jag känner mig för tillfället nöjd med det jag bryggde senast, även om jag så klart inte smakat på resultatet ännu. Det som ännu en gång sticker ut är att jag fortsätter med wienermalt som basmalt för att se om det är något jag uppskattar. En vanligt missuppfattning kring Saison som ölstil är att den ska vara tunn och torr. Det är inte samma sak utan bakom en ganska dominerande jästkaraktär och medelhög beska ska det också finns en gedigen maltkaraktär. Något som upplevt kan förbättras i de flesta av mina säsonger. Jag fortsätter att använda belgiska goldings som bitterhumle och Saaz som 20-minutergiva. Annars är det i stort sett samma inkörda recept som jag skruvat lite med senaste bryggningarna.

Eftersom det nya bryggverket öppnar upp nya möjligheter ville jag testa det riktigt ordentligt på en gång. Även om Grainfather G30 kunde stegmäska så var risken för fastbränningar för stor för att jag skulle vilja göra det i någon större utsträckning. Den nya designen på G40 gör att jag nu går all in med vad som benämns som ett klassiskt mäskschema i Phil Markowskis Farmhouse Ales (s.155), med en inmäskning på låga 45 °C för att sedan stega uppåt i ytterligare fyra steg. Någon gång kanske jag känner mig tillräckligt tokig för att programmera in Duponts mäskschema i bryggverket (som startar vid 45°C för att sedan stegra med 0.25 °C i minuten ändå upp till 72°C), men inte denna gång.

Jag har svårt att uppskatta vilken mäskeffektivitet jag kommer att uppnå vid denna premiärbryggning, men den lär inte skilja särskilt mycket från den gamla bryggverket, så det är jag inte bekymrad över. Detta med mäskeffektivitet och hur mycket vört som går förlorat i processen är något som man konstant försöker pejla in vid varje recept och faktum är att det skiljer sig alltid något från ett recept till ett annat. Mäsktid och koktid spelar in och även om de olika bryggprogrammen har allt detta med i sina beräkningar så blir det sällan 100% rätt. Med nytt bryggverk blir det således nya resultat att förhålla sig till och vid premiärbryggningen går jag för att maxa bryggverket utan lakning. Jag är dock lite försiktig och siktar på 20 liter vört till jäskärl, vilket ger en total vattenvolym på strax över 33 liter till strax över 6 kg malt. Jag vet att bryggverket klarar mer, men jag är helt enkelt inte intresserad av att leva farligt denna gång. Detta ska bli en sats jag delar upp på mina två Brew Buckets för jäsning och dessa hanterar 11L vört tillsammans med en jäst vars kreusen inte tar så mycket plats. 22 liter färdig vört vore alltså det optimala, vilket jag tänker mig att bryggverket har kapacitet för, men jag tar det säkra före det osäkra denna första bryggning och fegar lite med siktet inställt på 20 liter.

Split batch innebär också två olika sorters jäster, vilket jag tycker är en stor fördel med storleken på mina jäskärl och den maxvolym som G40 hanterar utan lakning. Den förra saisonbryggningen fick mig att lämna Wyeast 3724 därhän på en obestämd framtid. Just nu är jag inne i en fas då jag inte vill jäsa mina säsonger särskilt varmt och då verkar det som att 3724 är ett dåligt val om du inte är villig att ge ölet 5-6 veckor i jäskärlet. 1-2 månader i flaska på det gör att det går fortare att brygga och lagra en lager, och riktigt så lång tid vill jag inte ockupera min jäskyl för en saison. Därför går jag tillbaka till trotjänaren 3726 som jag tycker levererat ett frisk och välsmakande öl vid en svalare jäsning på 18°C. Andra halva tänkte jag jäsa med den väldigt populära Wyeast 3711 som jag egentligen inte gett en ärlig chans på några år. Jag har använt 3711 till en Grisette och var väl inte superimponerad, men där var det nog ganska många andra faktorer i receptet som spelade in. Detta har jag väl skrivit säkert fyra, fem gånger tidigare men det är lite roligt att just Wyeast 3711 benämns som "French Saison", vilket är lite vilseledande. Jästen kommer ursprungligen från Dupont, men har innan Wyeast kultivering legat på ett universitet, där en fransk bryggare (Thiriez) hämtat den för att sedan brygga saison med. Därefter har Wyeast kultiverat sin version av samma jäst. Tyvärr finns varken 3726 eller 3711 med i Suregorks "DNA-analys", så rent genetiskt vet vi inte riktigt hur dessa två ser ut. Men med tanke på den historik kring jästerna som Yvan De Baets presenterat så ligger de troligtvis väldigt nära WLP565 och de andra Dupontvarianterna.

Vad var det som gick snett då? Egentligen var det bara en sak som ställde till det, och det var att säkringen gick med jämna mellanrum, vilket så klart påverkade hur hela bryggningen framskred. Då inte bryggverkets egna säkring, utan den till uttaget som bryggverket var inkopplad på. Jag hade i förväg provat att fylla upp bryggverket med vatten och värma upp det till mäsktemperatur, detta utan att säkringen slagit från. Så blev det alltså inte när det var dags för bryggdag. Själva mäskningen gick relativt bra, även om jag fick springa till elcentralen två gånger för att "flippa switchen". Redan där förstod jag dock att jag skulle bli tvungen att ringa elektrikern för en konsultation. Men när det sedan var dags för kok så slog säkringen ifrån var 10:e minut, vilket ledde till att jag fick plocka fram G30, flytta över vörten dit och genomföra koket med det gamla bryggverket. Det gick ju givetvis bra, men också fruktansvärt tråkigt när man köpt ett nytt och förhållandevis dyrt bryggverk, så besvikelsen var egentligen större än det egentliga nederlaget. Att göra rent två bryggverk adderade också 1-1,5 timme på bryggdagen. I slutändan blev det dock en vört som såg rätt bra ut med siffror som jag var nöjd med. Efter genomförd bryggdag blev det ett dock att boka in elektrikern som fick dra lite kabel och öka upp säkringen till 16A då 10A helt enkelt inte räckte till, trots att det enligt återförsäljare och tillverkade ska göra just det. Mer om detta i ett kommande inlägg om bryggverket.

Namn: Sommar & Phare XVI
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - ingen lakning
Mäskeffektivitet: 69%
Beräknad mängd till jäskärl: 20L
Mängd till jäskärl: 18L (10.5 + 7.5)
Beräknat SRM/EBC: 5/10
Beräknat OG: 1.058
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 35
OG: 1.059
FG: Sommar (3711) 1.005 och Phare XVI (3726) 1.009
ABV: Sommar 7% och Phare XVI 6.5%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
55% Weyerman viennamalt (~3.4L)
20% Weyermann vetemalt (~2L)
15% Weyermann rågmalt (~2L)
5% Crisp torrefied barley (~1.8L)
5% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
45°C i 30 min
55°C i 15 min
62°C i 30 min
68°C i 15 min
74°C utmäskning

5 min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 33.3 L
Mäskvatten: 33.3 L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
2.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 83
Magnecium: 14
Natrium: 8
Klorid: 59
Sulfat: 138

Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.0
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - Belgiska Goldings - 20 IBU
@20 min - Saaz - 15 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@5 min - Spindasol B

Jäst
3711 i ena halvan och 3726 i den andra. 1.5 L förkultur till varje jäst.
Jäsning i 19 grader till FG.

Brygglogg
2023-03-24
Sätter 1.5L förkultur till båda jästerna.

2023-03-26
Bryggdag. Finns inte så mycket mer att skriva om kring denna dag. PH blev för lågt också, men det har att göra med Antioxinet som jag börjat med igen. Ingen fara på taket dock.

2023-04-06
11 dagar sedan bryggdag och jästen arbetar fortfarande. Långsamt med visuellt synbar aktivitet i vattenlåset.

2023-04-15
Buteljeringsdag. FG på 3726 blir 1.009, två poäng högre än förväntat. 3711 landar på 1.005, vilket också är lite högre än väntat. Har haft regelbunden koll på jäskärlen under hela jäsningen och jag kan konstatera att när man jäser vid 18-19 grader så behöver dessa saisonjäster betydligt mer tid på sig än om man jäser vid mer vedertagna temperaturer. Tre veckor för båda dessa är lagom. Då har de också hunnit klarna till sig någorlunda. Buteljerade en ovanligt klar och fin öl, för att vara en jästa med jäst som inte flockar märkbart bra. Denna gång enbart med sockerlag.

Orvalslattar i en halvfärdig Saison

Lars15 april, 20231 juli, 2023Lämna en kommentar

Saisonlagret har stått tomt ganska länge så det var helt enkelt dags att brygga nytt. Texten till det här inlägget skriver jag i efterhand då jag har fullt upp med annat. Framförallt blev det en kreativ och spännande ändring mot slutet av den primära jäsningen. Men vi tar det från början...

Det finns mycket att skriva och läsa om olika Saisonjäster och undertecknad är vansinnigt förtjust i att testa nya saker. Ibland känner man dock bara för att ge en gammal trotjänare en ny chans, vilket det var dags för nu. När det gäller jäster för Saisonbryggning så rekommenderas det i stort sett två jäster i allt man kan läsa sig till. Brasserie Dupont är Saisonbryggeriernas hela gral och lika känd är deras jäst. Jag har skrivit om det ganska många gånger, men de kommersiella versionerna av Duponts jäst är främst Wyeast 3724 och WLP565. Att dessa ska motsvara jästen som bryggeriet använder är dock något av en halvsanning, men vad vi vet så är både 3724 och 565 uppodlad på jäst som ursprungligen kommer från bryggeriet. Båda dessa jäster har ett rykte om sig att vara lite svårjobbade och läser man om olika hembryggares erfarenhet av jästen verkar 3724 vara den som varit svårast för de flesta att bli färdig med. Att den ska stanna upp helt och hållet i sin jäsning är dock inte riktigt sant, vilket många verkar tro. Istället handlar det om att den kan, med betoning på kan, dra ner på tempot i sin jäsning så pass mycket att man lätt kan tro att den gett upp helt och hållet. Det är ganska många faktorer som påverkar hur jästen beter sig, men om jag ska nämna några så är vörtens sammansättning tillsammans med jästemperatur de viktigaste faktorerna. Egentligen ganska självklart, men man vill alltså skapa en väldigt jäsbar vört samtidigt som man behöver vara lite mer aktiv med jästemperaturer, alternativ starta varmt redan från början. Under mina senaste Saisonbryggningarna har jag varit inne på motsatsen av vad majoriteten av hembryggare på forum runt om på nätet verkar anse viktigt för Saisonbryggning. Jag har själv delat åsikten och tron om att Saison ska jäsa varmt redan från början. Jag har dock uppskattat hur mina öl jästa med 3726 (ursprungligen också Dupont men tillskrivs numera Blaugies) blivit, och dessa har jäst i 18-19 grader hela vägen till FG. Jag ville därför prova hur 3724 fungerade i samma temperatur.

Detta visade sig då bli en väldigt långsam, men ej avstannad, jäsningsprocess. Jag läste en kommentar på ett amerikanskt hembryggarforum som jag tycker verkar stämma ganska bra, och det är att man bör ha samma tidsplan som när man jäser och lagrar en lager när man använder Wyeast 3724. Jag lät ölen jäsa i sammanhanget svala men ändå rekommenderade 22 grader (vågade inte pressa ner temperaturen riktigt lika lågt som med 3726) i en vecka innan jag kände mig tvingad att skruva upp temperaturen till 25. I den temperaturen fick den stå i ytterligare två veckor och då hade den tagit sig ner till 1.016. Det var här jag kände ett behov av att agera då jag behövde jäskammaren till en annan jäsning. Gissningsvis hade ölet behövt stå två veckor till för att nå ett FG, men istället för att flytta ölet till rumstemperatur och riskera att den skulle stanna av, så flyttade jag den till en glasdamejeanne och pytsade i slattarna från en Orval. Om ungefär tre månader borde jag alltså ha en brettad Saison, vilket det var längesedan jag hade. Jag har inte provat att använda slattarna från Orval tidigare, men tanken har slagit mig. Och eftersom det, enligt mig, är en av världens bäst brettade öl så kanske det inte är en så dålig idé. Nu är det bara att vänta.

Basen till ölen är annars i stort sett densamma som jag använt under de senaste bryggningarna. Humlen har dock byts ut till belgiska Goldings vid 60 min och Saaz vid 20. Tanken med ölet från början var att skruva till husets saison på humlefronten, men eftersom detta kommer sluta med en brettad historia får svaret på hur lyckad humlekombinationen blev vänta. I efterhand känner jag mig dock mer peppad på att ha en brettad säsong färdig till mitten av sommaren. Ny version av husets saison är i skrivande stund redan flaskad så även där kommer det snart ett inlägg.

Namn: Chris 2023
Stil: Saison - brettad
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 68%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L
Mängd till jäskärl: 11L
Beräknat SRM/EBC: 5.5/11
Beräknat OG: 1.062
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 35
OG: 1.062
SG: Innan Orvalslatt: 1.016
FG: 1.005 efter tre månader
ABV: 7.5%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
55% Weyermann wienermalt (3.4~L)
20% Weyermann vetemalt (~2L)
15% Weyermann rågmalt (~3L)
5% Omältat korn från Crisp (~2L)
4% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
63ºC i 90 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 24.4L
Mäskvatten: 24.4
Lakvatten:
Mäsk-/lakvattenfördelning:

Vattenbehandlingssidan gick förlorad efter bryggningen, men det var ett sedvanligt 1:3 ratio mellan klorid och sulfat.

Beräknat mäsk-ph: 5.10
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering: -

Humleschema
@60 min - Whitbread Goldings (Belgien) - 20 IBU
@20 min - Saaz - 15 IBU
@10 min - White Labs jästnäring
@5 min - Spindasol B

Jäst
Wyeast 3724. 2 liter förkultur.
22 grader i 6 dagar
25 grader i 15 dagar

Brygglogg

2023-03-03
Sätter förkultur
2023-03-05
Förlänger mäskningen med drygt 30 min då vörten var ganska disig efter 90 min. Rörde som vanlig om 30-40 min in. Ingen glasklar vört men betydligt bättre än efter "bara" 90 min.

Idag strulade pumpen rejält vid kylningen eftersom en stor del, av den i sammanhanget lilla mängden humle, satte igen filtret. Att kyla hela vörten i bryggverket för att kunna lämna köldgrumlingen utanför jäskärlet resulterade troligtvis i att humlen fick gott om tid att suga fast sig mot filtret, detta trots att falskbotten fångade upp en hel del. Jag saknar att kunna brygga med kottar. Det är dessa saker som gör att jag lessnar mer och mer på bryggverket eftersom jag med tiden inser att jag blir mer och mer begränsad. Jag kan ju strunta i dessa saker jag försöker förbättra och bara kyla vörten som vanligt när wortometern visar på rätt temp, men jag vill helt enkelt inte. Jag tror att dessa småsaker kommer resultera i ett bättre öl och det är en ganska viktigt del i att jag vill fortsätta brygga, fundera och läsa på om bryggteknik. Det är ju också lite komiskt att jag för några år sedan, när jag satslakade och kylde med spiralkylare, fick både glasklar vört och köldgrumlingen stannade i grytan, men nu när jag verkligen räknar med dessa faktorer och faktiskt vill, så sätter bryggverket stopp för det hela.

Efter mycket väntan och strul med pumpen (slagit av, blåst ur rören med munkraft) så blev det tillslut en ganska klart vört ner till jäskärlet med hjälp av dubbla sildukar i saftställningen.

2023-03-11
Sex dagar in i jäsningen och den har endast kommit ner till 1.046. Höjer till 25 grader. SG-provet luktade dock väldigt gott.

2023-03-14
Tre dagar senare och SG har nått 1.041. Det går inte fort det här. Lär väl vara klar lagom till sommaren.

2023-03-19
Två veckor in i jäsningen och SG ligger på 1.033.

2023-03-26
SG: 1.016. Orvaldags!

2023-07-01
FG blir 1.005. Buteljerar med Safale F2.

Idag blev det väldigt mycket maltmjöl som fick städas bort före kok.

Både humle och kalldruv lämnas kvar i bryggverket efter kylning.

Ändå någorlunda klar vört till jäsning.

Utvärdering av Transatlantic Pale Ale 6

Lars27 mars, 202327 mars, 20236 kommentarer

Den här ölen bryggdes den 12/2 i ett experimentellt syfte där jag provade att stoppa ner en BIAB-påse i bryggverket (GF30).

Eftersom jag inte kunde förutspå hur mäskningen skulle gå så blev valet av ölsort att brygga en amerikansk pale ale med enbart Citra-humle. Maltnotan bestod av 50/50 Maris Otter och Munich 1. Citra vid 30 min, Whirlpool i 80 grader i 20 min samt torrhumling. Ölen jäste sedan med US-05 i Fermenter King Jr. Mäskningen med BIAB-påsen blev effektiv men också utan någon duglig recirkulation, påsen är helt enkelt för finmaskig för att flödet ska hinna med. Ölen blev 6.7% och serveras på fat.

Resultatet blev ett stabilt öl med flera goda kvalitéer. Ölet blev egentligen inte vad jag hade önskat men där får jag helt enkelt skylla på mitt eget val av jäst samt samt en del bryggtekniska aspekter som inte föll riktigt på plats. Detta öl får fungera som en prototyp på en kommande pale ale jag velat förfina ett tag där det finns lite mer malt i grundsmaken samtidigt som ölet är blankt och utan en jolmig/fyllig New England-munkänsla. På ölets plussida ligger en kraftfull citrakaraktär med tropisk frukt och citrus. Ölet blev starkare än vad jag hade önskat och beroende på vem man hade frågat hade ölet nog kvalat in som en IPA då det finns en medelhög beska. Att ölet blev lite starkare bidrar också till en fylligare munkänsla som jag gärna hade varit utan. Man bör dock vara medveten om att felsmaker har lättare att gömma sig i starkare öl så det är inte säkert att jag hade gillat den bättre bara för att den varit svagare. Har redan kikat på en ombryggning med samma maltota men med en högflockande jäst som kan krispa till det lite mer. Beskan tycker jag ligger bra i förhållande till just dettaa öl, men hade procenten dragit ner till låga fem så hade den nog varit i högsta laget. Blir alltså att dra ner den något till nästa ombryggning.

En helt okej öl som blev lite för stark för min smak samt att det grumliga utseendet drar ner poängen. Sistnämnda är dock en smaksak. Även om det var ett tag sedan jag bryggde humligt så måste jag få anse att jag ändå får till de moderna humleteknikerna bra. Både när det gäller mängder i hop stand och torrhumling, samt att ölet håller sina smaker väldigt bra i fat. Där har jag jäskärlet att tacka och en relativt syrefri flytt av öl från jäskärl till fat.

BIAB-in-Grainfather 6

Lars3 mars, 202327 mars, 20236 kommentarer

I andra änden av de skinande "SS-Brewtech-E-Kettle-hembryggarna" med proffsredigerade youtube-kanaler och utrustning för 100 000 kronor står nu jag med min gamla och lätt missfärgade BIAB-påse och funderar på om jag skulle kunna använda den till mitt bryggverk för att få både renare vört och mindre maltrester till koket, samt undvika fastbränning i botten.

Jodå, jag är lite småless på bryggverket, men varje gång jag suktandes finner mig stirrande på eldrivna trekärlssystem landar jag efter ett tag i att dessa hembryggare, som har all denna utrustning, antingen är mångmiljonärer utan övrig sysselsättning, eller bara har maxat kreditgränsen på sina kreditkort. Alla dessa "brewtubers" har med åren tenderat att gå upp i rök, vilket också får mig att misstänka att hembryggning är en impulshobby som det är lätt att gå all-in på. Sedan står man kanske där och undrar varför det står en halvfärdig attefallere på baksidan av gården, med färdigdraget fläktsystem samt isolering hängandes ut från inneväggarna? Så jag nöjer mig tills vidare med att försöka uppgradera bryggverket med återbruksmetoden av gamla pinaler. Bryggverket får hänga med något år till, sedan får jag se vad som händer.

Oavsett hur detta påhitt med BIAB-påse i bryggverket går vet jag ju att det i slutändan ändå blir öl av det hela. Jag ville dock brygga något ganska enkelt som inte är beroende av att massa bitar faller på exakt rätt plats. Att stoppa ner min gamla BIAB-påse i bryggverkets maltkorg kommer troligtvis påverka vörten och utbytet på något sätt, så därför tänkte jag att en amerikansk pale ale borde fungera bra. Vill det sig riktigt illa med både mäskeffektivitet och eventuell utjäsning tror jag det är en ölstil som trots allt kan bli okej. Blir den mellan 4.5-6% spelar det ingen större roll och en pale ale tycker jag kan variera en del i IBU-nivå och fortfarande fungera. Inte för att jag denna gång lägger någon större vikt vid att brygga stilenligt, men min riskanalys landar i att en amerikansk pale ale borde kunna bli drickbar oavsett.

Då jag inte känt mig särskilt sugen på något åt häjshållet utan hellre vill ha något lite krispigare med viss maltkaraktär så kommer maltnotan bestå på lika stora delar Maris Otter och Munich 1. När det gäller humlen blir det Citra halvvägs in i koket, vid hop stand samt vid torrhumling. För att göra det enkelt med jäsningen kommer jag använda mig av US-05, vilket då inte kräver någon förberedelse. En försiktig vattenbehandling med lätt övervikt år sulfathållet för lite extra krisp. En rätt enkel öl egentligen. Den kommer bli lite mörkare på grund av munchermalten, samt att jag kommer försöka att få den hyfsat klar med hjälp av Spindasol i både kok och i kallkrashning. Kommer även damma av Fermenter King JR för att kunna tappa ölet från toppen av jäskärlet till fat, och förhoppningsvis kommer detta resultera i en helt okej öl samt erfarenheter från BIAB-påse i bryggverk. Det var länge sedan jag bryggde något med amerikansk humle, vilket jag också var lite sugen på.

Namn: Transatlantic Pale Ale - 100 Citra
Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 69%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L i bryggprogram - räknar med 2L förlust
Mängd till jäskärl: 12L
Beräknat SRM/EBC: 7.5/15
Beräknat OG: 1.054
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 36
OG: 1.062
FG: 1.011
ABV: 6.7%

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
48% Crisp Maris Otter (~2.8L)
48% Weyermann Munich 1 (~6L)
4% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
65 grader i 60min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 22.7L
Mäskvatten: 22.7L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
3g Magnesiumsulfat
4g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 111
Magnecium: 15
Natrium: 6
Klorid: 96
Sulfat: 158

Beräknat mäsk-ph: 5.18
Mätt mäsk-ph: 5.5

Humleschema
@30min - Citra (T-90 pellets) - 18 IBU
@10min - White Labs jästnäring
Hop Stand vid 80 grader i 20 min - 6g/L
Spindasol B sista 5 min av Hop Stand
Torrhumling - Citra (T-90 pellets) - 6g/L

Jäst
US-05 (ett paket). 18 grader till FG.

Brygglogg

2023-02-12
Bryggdag, som inte skedde på morgonkvisten för första gången på ett tag. Experimentet med BIAB-påsen gick ju både bra och dåligt på samma gång. Påsen är så pass finmaskig att den inte släppte igenom ett enda mjölkorn till botten av bryggverket. Detta resulterade dessvärre i, vilket jag befarade, att vörtens flöde gick för långsamt genom påsen ner till botten och genom pumpen. Så någon effektiv recirkulation av vörten blev det inte. Alltså ingen klar vört och troligtvis kanske ingen jämn mäsktemperatur genom maltbädden heller. Det gör dock inte så mycket eftersom det kommer bli öl i slutändan ändå.

2023-02-13
Kommer nu ihåg varför jag inte använt US-05 på ett bra tag... Den är så otroligt långsam att komma igång att jag misstänker att den humlerika vörten oxiderat till en pappig sörja. Nu går jag händelserna i förväg men, åter igen, det räcker inte bara med tillräckligt många jästceller, dessa måste vara startsnabba också. Det tog ganska exakt ett dygn innan synlig aktivitet i vörten, vilket är på tok för länge.

2023-02-19
Efter att ha bubblat på bra i sex dagar har aktiviteten avstannat ordentligt. Väntar någon dag innan jag kikar på SG.

2023-02-20
SG ligger på 1.011. Inte troligt att den kommer klättra lägre än någon poäng till med tanke på att utjäsningen redan är uppe/nere i 81%. Ölen kommer bli mer än 1% starkare än önskat, men det må vara hänt. Väntar en dag till innan torrhumling.

2023-02-21
Sänker temperaturen till 16 grader och torrhumlar 6g/L. Försöker vara lite hipp och spolar kärlet med kolsyra några gånger innan jag tillsätter humlen. Spolar även kolsyra samtidigt som humlen åker i. Trycker sätter sedan, släpper ut, fyller på osv. Upprepar detta några gånger. Dels för att spola in lite extra kolsyra, men för att trycket blötlägger hulmen under ytan istället för att bara lägga sig ovanpå. Så jag låter humlen åka upp och ner några svängar innan jag fyller på med 10 psi och kopplar bort kolsyran.

2023-03-27
Publicerar utvärdering.