Efter sex veckor på lagring är det dags att utvärdera den italienska pilsner som bryggdes den 17:e mars. Receptet var relativt enkelt och innehöll, förutom lite syramalt för att sänka PH i mäsken, 100% Weyermann Eraclea pilsnermalt. En maltsort från just nordöstra Italien. I koket fick Perle stå för en bittergiva vid 60 minuter, medan Spalter Select fick åka i vid 30 och 10 minuter. Teoretisk IBU landade på 35, OG 1.045, FG på 1.010 för båda halvorna. De delades alltså upp i två jäskärl där den ena fick jäsa med Saflager S-189 och den andra med Lallemand Diamond Lager. Resultatet blev två ganska lika öl men med en tydlig vinnare.
Lallemand Diamond Lager (höger på bilden) är något klarare. Båda ölen har en tjock och fin skumkrona som hänger kvar i glaset relativt länge. När man luktar på ölen märker man att båda har en lätt och generisk humleton. Båda har en doft av deg under jäsning där Diamond Lager sticker iväg lite extra. I denna finns även en lätt örtighet som saknas i S-189 men även en lätt syrlighet som jag tycker blir lite fel. Båda ölen har klassiska lagerdofter men Diamond Lager har lite mer av allt, på både gott och ont. Den syrliga undertonen i denna misstänker man följer med i smaken.
Det är något av en utmaning att skilja ölen åt efter ett första smakprov. Det krävs några omtagningar och funderingar innan smakerna landar i munnen och börjar urskilja sig. Den lätt syrliga karaktären i Diamond Lager följer mycket riktigt med i smaken och gör att den även där blir lite "off". Detta är något man märker mer när man har ölen bredvid varandra och verkligen letar efter skillnader, annars hade det varit svårt att skilja dem åt. S-189 är som skrivet mer tillbakadragen i sin doft och när det gäller smaken har den en betydligt jämnare profil som gör att den blir en ganska klar vinnare för mig. Här ligger allt helt enkelt mer i balans och även malten får en mjukare och något fylligare framtoning. Jag skulle placera ölet som jäste med S-189 som en av mina bättre lager, även om jag tycker 34/70 fortfarande är strået vassare som torrjästalternativ. Jag kan dock förstår de som har Diamond Lager som sin favoritjäst då jag tror man kan uppleva den som väldigt ren och fräsch i sina smaker, men för mig blir den lilla syrligheten som flera säkert tycker är god, lite fel. Båda ölen är utmärkta lageröl som lägger sig mellan en helles och en pilsner. Även om nu denna ska vara mer åt det svårdefinierade italienska hållet så skulle jag säga att det är en mycket bra sommarpilsner för de som vill ha lite lite bett i beskan utan att det drar i gommen. Så egentligen blev dessa öl ganska precis vad jag önskade.
När det gäller Eracleamalten tycker jag inte den kommer upp i riktigt samma nivå som Barkemalten. Efter att ha läst en del utvärderingar om att den eventuellt skulle kunna uppfattas som mer rustik och jordig som hade jag förhoppningar om att den skulle kunna bli bra som basmalt i en Saison, men det ser jag efter mina provsmakningar inte någon poäng med. För framtida lagerbyggningar blir det att gå tillbaka till både Barkemalten och 34/70, om det är torrjäst som är aktuellt. Jag tror även att båda ölen hade varit lite piggare i sin humlefräschör om jag hade valt att använda enbart Perle, vilket jag gjort tidigare. Spalter Select ska vara en örtig humle, men jag har aldrig lyckats få till den riktigt som jag tänkt mig.
