Gå till innehåll

En framtidsspaning

Hur kommer framtiden se ut för oss hembryggare? Mycket kan man önska och spekulera om, och jag tänkte försöka mig på just detta. Håll i hatten.

Fortsatt fokus trycksatta jäskärl
I och med att den stadiga konsumtionen av humlefokuserad IPA fortsätter att hålla i sig ser jag ingen anledning att produkterna för att minimera syretillförsel i hembryggd öl ska minska. Jag har själv ett jäskärl som klarar just detta och fördelarna är många, vilket jag skrivit om tidigare. I och med dessa avancerad jäskärl kommer också utmaningen för tillverkarna att skapa en produkt som känns attraktiv för just oss hembryggare. Problemet i dagsläget är en kombination av pris och funktion. Till min stora glädje har det kommit nya versioner av de prisvänligare trycksatta jäskärlen i plast där efterfrågan också fortsätter vara stor. Dessa har dock inte varit helt utan problem och det är fler än en gång som jag svurit åt mitt egna. Vill man ha kvalité och rostfria alternativ får man dock hosta upp en bra slant (SS Brewtech unitank 26L kostar 15 000 på humlegården). Kvalité kostar, men personligen tycker jag det är en orimlig summa pengar att lägga på ett jäskärl.

Fortsatt utveckling av torrjäst
Lallemand verkar vara på hugget och har släppt flera nya produkter under 2019 som jag inte förväntade mig. Nu erbjuder man både Kveik- och New England-jäst i torkat format samt även två varianter av lactobacillus för snabbsurning. Jag har själv inte provat några av dessa produkter själv så jag kan inte svara på om de håller hög kvalité eller inte, men jag hoppas på att utvecklingen av de torra jästsorterna fortsätter så länge man kan hålla kvalitén uppe. Ibland är det helt enkelt skönt att slippa förbereda en förkultur och kunna vara lite mer spontan i sitt bryggande. När jag använder torrjäst håller jag mig oftast till Fermentis/Safale för jag tycker att de håller högre kvalité (på de produkter jag prövat) och jag hoppas att de kommer med en eller flera nya produkter under 2020.

Ensystemslösningar
I brist på bättre ord kallar jag dessa system för just detta, ensystemslösningar. Minibrew är ett nytt och spännande alternativ för den med pengar som av någon anledning skulle vilja brygga egen öl hemma, utan att egentligen sätta sig in särskilt mycket i processen. Minibrew är ett bryggsystem där du mäskar, kokar, jäser och serverar från ett och samma kärl. Jag har svårt att se hur dessa produkter ska kunna få fotfäste på en marknad där majoriteten av kunderna är smått prylgalna och faktiskt tycker om att, på sin nivå, nörda ner sig. De som fortfarande vill hålla sin bryggning på en så pass enkel nivå som möjligt, torde då inte lägga 22 000 på ett system utan istället hitta en enklare väg i form av extraktbryggning och buteljering. Ensystemlösningar eller också system där allt förutom servering sker (t.ex. Brewie) tror jag inte kommer finnas kvar på marknaden i framtiden.

Mindre bryggsystem
Just nu finns en trend där nya bryggsystem, helautomatiska bryggverk och jäskärl, t.ex., blir större och större. Min personliga önskan är att utvecklingen tar en annan riktning. Jag har för egen del svårt att se varför man som hembryggare vill producera större batcher än vad man själv kan dricka upp och eventuellt bjuda vänner på. Större grejer blir ju också dyrare och jag tycker det är betydligt mer spännande med lösningar som gör att jag kan använda "professionell teknik" hemma i mitt hembryggeri för en rimlig kostnad, än att behöva använda samma teknik, eller snarlik, som professionella bryggare gör som då kostar jättemycket pengar. Anledningen till att jag tror vi ser fler och fler större bryggverk för mer och mer pengar, t.ex. unitankar för 20-30-tusen, är att hembryggare gärna vill närma sig det professionella mer och mer. Flera entusiaster har inget problem med att halva ens hem ser ut som ett atomkraftverk så länge man kan hålla syrenivån i vörten under ett visst PPM. Hur mycket pengar man vill lägga på sin hobby är självklart upp till var och en, men när de totala summorna för bryggverk, jästankar med kylslingor mm. börjar överstiga hundratusentals kronor måste jag hävda att intresset närmare sig något annat, kanske något ohälsosamt.

Större utbud på svenska ingredienser
Förhoppningsvis kommer utbudet fortsätta att växa. Vi kan redan nu brygga med flera svenskodlade humlesorter samt att vi har flertalet olika producenter av malt att tillgå så som Warbo, Viking och Brewmasters Malt. Svensk jäst finns även om utbudet är ganska begränsat. Kanske kommer en viss del av svensk ölbryggning bli mer terroirinriktad, kanske inte. Hursomhelst så tror jag att utbudet av svenska ingredienser kommer växa sig större då det finns en miljöaspekt som många gärna tar hänsyn till. Jag hoppas även att detta kommer påverka svenska bryggerier, och att det kanske blir en förändring i vad som också bryggs runt om i landet. Kanske dags för en öl med enbart svenska ingredienser?

Framtidens öl
Kommer vi fortsätta att brygga grumlig IPA under 2020? Skulle tro det. Jag tror att Kveik-jästen kommer fortsätta få fäste och kanske även börja fasa ut de "klassiska" jästsorterna (US-05, S04, 001, 1056 mm.) i viss mån. Jag önskar att jag hade en bättre gissning på vad som kommer bli populärt att brygga kommande åren, men jag tror det kommer fortsätta vara grumligt. Jag har inget emot grumligt, men en önskan jag har är att det grumliga kan flyttas över mer till det alkoholsvagare varianterna. 9%-ig Dubbel New England IPA med laktos och humlebränna vore det skönt att slippa se ett tag framöver, både hos hembryggare men också bland hyllor på systembolaget och kranar på uteställen. Stigberget och Omnipollo har precis släppt en triple IPA på 10%, men varför? Fler 5%-iga New England Pale Ales tack!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *